Sömn och nyvaknande

Vardagar efter jul brukar vara inlindade i sömn, så även denna gång. Man sover och sover, och trots allt detta sovande kan man sova ännu mer. Skönt. Som kontrast till den vanliga vardagen och till stressen före jul så är det högst njutbart.

Idag har vi varit på Ikea. Dottern hade julklappspresentkort att sätta sprätt på och vi går i tankar att förnya hemmet en aning. Problemet är utrymmet. Goe liberalen och jag har den lilla lilla lägenhetens allra allra minsta rum som sovrum, och där uppstår problem. Med bokhyllor, byrå, garderob och minimalt skrivbord blir det inte mycket plats över till en säng, och en sådan behöver vi ha i något bredare format än min gamla. Hmmmm..... Vi funderar och funderar. Kanske är det en loftsäng som är lösningen? Men det blir himla synd om den som ska krångla sig ner på nätterna i mörkret för att ta sig ut till hemlighuset. Å andra sidan, man ramlar nog bara de första nätterna. :-) Kommer liberalen med blått öga och bruten fot en morgon så vet ni vad som har hänt. En ny säng är inköpt.

Politiken har tagit siesta. Åtminstone känns det så. Det är bara rottingmajoren som är ute och skriker på utpräglad populistiska om att "flytta mobbare". Usch, man får rysningar. Visst är det bra att ta krafttag mot mobbing. Jag ställer helt upp på det, tro inte annat. Problemet är bara att det här är en åtgärd som inte angriper problemet utan bara ett symptom, och såna åtgärder stjäl sympati på felaktiga grunder. Det blir konkurrens mellan förebyggande arbete och akutåtgärder, och där drar det förebyggande arbetet med nödvändighet det kortaste strået. Tråkigt, men sant, och då står man där med samma problem plus att man har skapat nya. Låt oss istället slå våra kloka huvuden ihop och lösa grundproblemet! För det har vi inte gjort, inte någon av oss.

Jag har precis avslutat Jonas Gardells bok "Jenny", en julklapp från goe liberalen. Den är mycket läsvärd. Den ger inblick i vad mobbing kan vara, hur den uppstår och hur den fortlever. Grymt, fruktansvärt, omänskligt, omskakande. Den som läser den förstår att åtgärden "flytta mobbaren" har en mycket begränsad effekt, om den överhuvudtaget har någon.

Så, sammanfattningsvis, jag sover mycket men har också vaknat på nytt på åtminstone ett område. Mobbing måste bekämpas, och det ordentligt. Jag tror dock inte att rottingen är det verksamma medlet, inte ens mot den som mobbar.

God fortsättning!

Oj då.... Tomt här på bloggen i flera dagar. Jag har till och med glömt att önska mina läsare God Jul. Förlåt. Än är det inte för sent att säga God fortsättning i alla fall, så det gör jag. God fortsättning!

Julen har rymt tradition och överflöd, som vanligt. Överflöd i mat. Man skäms lite. För en vegetarian som jag är inte julbord direkt anpassat, men inte svälter man för det. "Do they know it's Christmas?" ekar fortfarande i skallen. Jag måste hitta på bättre sätt att dela med mig av överflödet. Hur????

Julklappar, ja. I mängd och parti, av alla de slag. Man blir alldeles rörd. Smycken, böcker, hjulsidor till bilen, pengar.... Jättegulligt av alla! Själv satsade jag i år på att ge klappar med lite knorr på. Den goe liberalen fick sjungande kalsonger och en batteridriven gående elefant som lyfter snabeln och skriar. Dottern fick en mekanisk liten svartvit ko. Mu mu....

Sen fyller jag ju år också, på självaste juldagen. Åter igen paket och besök. Härligt, gott och mysigt. Ett litet tips bara: Lägg inte aluminiumfolie i botten på ugnen om det är dags att baka tårtbottnar. De blir bara gräddade på ovansidan. Hoppas inte så många märkte det.

Julen är en helg då man träffar nära och kära. Mina föräldrar var hos oss nästan hela julafton, mina bonusbarn var här kvällen före och halva julafton och på juldagen kom min syster med familj, mina föräldrar och min bästa kompis. Goe liberalen och goa dottern har varit hemma hela tiden. Tack för så goa människor, allihop!

Nu ropar goe liberalen att det är fika. Han har haft kökstjänst i flera dagar. Stackaren. Men lite stolt är han för att hans saffransbullar är populärast. Syrran krävde å det bestämdaste att de skulle plockas fram igår på kalaset.... Tji fick man för sina ömt bakade kakor!

;-)

Bryr vi oss?

Julklappar inköpta, kakor bakade, nya julduken färdigsydd, goe liberalen har köpt julskinka samt gjort köttbullar, årets sista protokoll är justerade... Snart kommer julhelgen. Hoppas jag.... Tomtarna ska upp ur sina lådor först och resten av maten inhandlas.

Ärligt talat, julstressen står mig upp i halsen. Idag skulle jag ha lite musik under arbetet och satte i "Do they know it's Christmas?" i CD-spelaren. Texten slog mig som en knytnäve i mellangärdet. Fy sjutton vilken orättvis värld vi lever i, och de orättvisorna har jag stor del i. Vad har jag gjort för att utjämna dem? Jodå, politiskt, men praktiskt? Alldeles för lite. Medan vi ojar oss över att det inte blir en vit jul eller över att vi bara hinner baka tre sorters kakor svälter barn på andra håll i världen. Bryr vi oss? Verkligen? Och om vi bryr oss, bryr vi oss om rätt saker?

Mix

Efter en helg i Åtvidaberg hos den goe liberalens släkt så var man tillbaka i selen igen, fast inte riktigt som vanligt. Idag har nämligen Jul-Kul-Kören haft uppsjungning. Tre tillställningar klarade vi av, Stadshuset, Landstingshuset och Regionförbundet. Riktigt roligt var det. Silverbells, Deck the halls, Rudolf med röda mulen, Ära vare Gud i höjd etc etc. Körsång är uppiggande och ökar livsglädjen!

Sen var det fullmäktigesammanträde, det sista för året. En himla massa valärenden, planprogram med anledning av den nya arenan och reviderad budget för 2007 stod på den långa ärendelistan. Det hela gick snabbt, dock inte smärtfritt. Med två representanter för ett odemokratiskt parti blir det gärna lite osmakligt, och det hände även denna gång. Man ska väl bara vänja sig antar jag. De är väl som de är. Mer bekymrande är det att 12 ledamöter från andra partier avstod från att markera mot islamofobin eller vad det nu var man gav uttryck för. Är det så himla svårt att fatta när det är viktigt att stå upp för allas lika värde? Suck alltså.

Sen hoppas jag att vi fortsättningsvis slipper partipolitiska pengainsamlingar i samband med fullmäktigesammanträdena. Jag vet att ungdomsförbund ibland går för långt, men kan inte riktigt acceptera det. Det finns en tid för splittring, en annan tid för enighet. Man måste tänka på det när det står riktigt allvarliga hot för dörren.

Nu har jag ägnat en stund vid TVn (Cityakuten). Dagen blev alltså en mix av upplevelser och erfarenheter. Mix brukar vara bra. Så ska också ett trivsamt samhälle se ut. Vad trist det vore om alla var likadana!

De e mycke nu.....

"De e mycke nu" heter det visst. Det stämmer. Det är fullkomligt asmycket att göra just nu, och själv är man slut. Man börjar oroa sig som julgrisen: "Finns det ett liv efter jul?"

Jag har i veckan avslutat min tid i Barn- och ungdomsnämnden. Efter tolv år i samma nämnd är det mycket tydligt att man har passerat Bäst före-datum. Konstigt nog så känns det inte ens vemodigt att lämna nämnden. Sanningen är att arbetet där har varit obeskrivligt trist de senaste åren, och det gör väl att saknaden åtminstone inte direkt känns så stor. Förmodligen kommer jag fortfarande att engagera mig i frågorna, men då på ett helt annat sätt. Min efterträdare i nämnden kommer att sköta nämndspolitiken, och det kommer han att göra på ett strålande sätt, det vet jag.

Vi avslutade året med ett julbord på Slottet i onsdags. En himla massa mat och en himla massa avtackningar blev det. Jag och partikompisen (som lämnar sin ersättarplats i nämnden) ville göra något annat, så vi sjöng en liten specialskriven sång på melodin "Mary's boychild" till sällskapets höga nöje. Vackert var det väl inte, men i alla fall lite annorlunda. Med de knutna vänsternävarna i högsta högg och uppmaningen till förvaltningens personal om att hålla babord så att de når land lämnade vi ett sista avtryck. Vår önskan till den nya BUN var nog tydlig: Kom igen nu, nämnden. Visa lite styrka och lite kreativitet!

För övrigt: Valvinden har vänt. Alliansregeringen tappar mark när deras politik blir tydlig. Man ljög i valrörelsen, mörkade och la dimridåer. Moderaterna blev "Sossarna light". Nu sprider den gamla konservatismen ut sina blå tentakler. De små borgarpartierna i alliansen äts upp mer och mer. Sanningen blir mer och mer synlig. Kamrater, nu har vi chansen att växa. 2010 gäller det. Vänstern har guldläge, om vi bara lyckas mobilisera. Vi har ju folket med oss. Kämpa på!

Julefrid?

Saffransbullarna är bakade, syltkakorna likaså och tackkorten är utdelade. Nu återstår resten av julklappsinköpen, planeringen av julhelgen, julkorten, tomtepyntandet, havreflarnen och de övriga kakorna. På julaftons förmiddag, eller alternativt juldagens morgon, ska en tårta bakas...

"...ty nånstans är det en ros utsprungen..."

En politisk kämpe har lämnat oss

Så har en av Kalmarpolitikens profiler gått ur tiden, kristdemokraten Matz Edin. I ärlighetens namn var det väl inte ofta vi stod på samma sida i sandlådekriget, men en hedervärd kämpe var han. Det känns overkligt att han inte längre finns bland oss. Det var inte många dagar sedan vi diskuterade hyreskrav och Kalmarhem med Matz, och även då slog det gnistor. Minnet av honom blir nog just sådant: Matz Edin, alltid redo för en politisk batalj. Kalmarpolitiken hade varit märkbart färglösare utan hans insatser. Om jag känner honom rätt fortsätter han nog att kämpa även i himlen.

Vi lyser frid över hans minne och sänder vårt varma deltagande till hans familj.

Klimatförändringar, nej tack

Jösses vad snabbt dagarna går! Nu står det helg för dörren igen. Andra söndagen i advent stundar, och vi har nästan 10 grader varmt ute. En del tycker att det är skönt, andra, dvs såna som jag, ryser av obehag. Det där med klimatförändringarna är oroande. Jag var och såg Al Gore-filmen häromveckan, och sedan dess har jag varit dödligt orolig. Vad håller på att hända? Vad sysslar vi med? Vilken livsvärld ska vi lämna efter oss till våra barn?

Jag minns en rikigt äcklig TV-serie frå 80-talet som hette "Sommarens tolv månader". Den handlade om genmanipulation som ledde till klimatförändringar samt till språkförbistring och mycket annat elände. Jag vill inte ha det så!!

Nu gäller det, mina vänner. Ansvaret åvilar oss om vi inte ska förstöra det viktigaste vi har, nämligen LIVET i vid bemärkelse. Skaffa lågenergilampor, låt bli stand-by-läget på TVn, cykla eller åk kollektivt istället för att slentrianmässigt ta bilen när den egentligen inte behövs, hängtorka tvätten, driv opinion etc etc. Det finns så mycket vi kan göra, även i det lilla.

Och låt oss hoppas på en åtminstone lite kallare väderlek till jul...... Annars kommer ju inte tomten fram med sin släde.

Att synas och finnas

Nu får det vara slut på osynligheten! Var är mitt kära parti? Varför syns vi inte? Visst är det mesta rött ändå så här års, men är det inte att överdriva att inte synas alls?

Orättvisorna står som spön i backen, skillnaderna mellan välbeställda och underbetalda ökar, arbetsrätten utmanas, arbetslösa straffas för arbetslösheten och rasismen finns numera till och med i öppen form i våra parlamentariska församlingar. Varför känns det då som om man är ensam om att skrika??

Idag har vi (jag och mina två partikamrater i fullmäktige) skickat in en insändare som är riktad mot våra nya motståndare i Kalmarpolitiken. När den är publicerad i tidningarna ska jag lägga in den även här. Det är viktigt att stå upp för de demokratiska värderingarna. Jag hoppas att fler gör det.

Men åter till partiet. Det är ju nu vi har möjlighet att växa! Snälla goa kamrater, var med och ta chansen!

En sak til: Tomten syns fast han inte finns. Jag hoppas att det inte kommer att finnas anledning att säga: Vänstern finns fast den inte syns. Då är nämligen risken stor att vi inte kommer att finnas heller.

Ny landningsbana?

Så har den stora Hosianna-helgen passerat. Man blir glad av musiken och av alla ljus överallt! Nu är jag barnslig igen, erkänner, men december och advent får det alltid att pirra lite i det barnahjärta som ändå finns nånstans bland all "vuxen måste-bråte" som man bär på. Om bara lilla mamma får komma hem från sjukhuset efter sin hjärtoperation och lilla pappa blir av med det envisa ryggskottet så skulle det kännas ännu bättre. Heja på, mor och far!

Hur som helst, hemmavid finns nu elljusstakar, stjärnor, ljusboll och ett färgglatt balkongräcke. När andan faller på kan man få räcket att blinka, röra på sig, sakta släckas för att sakta tändas igen eller nästan allt på samma gång. Av trafiksäkerhetsskäl har vi valt att inte blinka för mycket med den där ljusslingan. Liberalen påstår att flyget kan bli förvirrat då och få för sig att landa på gatan utanför, men jag och dottern tycker att det verkar en aning överdrivet oroligt att resonera så. Eller vad säger ni? Ta er gärna en titt på vår balkong. Ni lär inte kunna missa den!

Om ni till äventyrs inte hittar dit, fråga flyget.... ;-)

Första december

December månad är här! Julkalendern på TV är ett måste. Jag och sjuttonåriga dottern svepte in oss i en gemensam filt och satt framför TVn kl 0715 i morse och tittade som två små barn. Årets variant verkar vara en höjdare. Jag tänker i alla fall följa fortsättningen med stort intresse!

Är jag barnslig? Njaaee........... Jo, oerhört. Men det bryr jag mig inte om. Jag tycker att man ska få vara som ett barn när julen närmar sig. Man måste ju nästan ha ett visst barnasinne för att glädja sig åt att börja öppna adventskalenderluckorna! "Den som kan glädja sig åt lite har mycket att vara glad åt" som någon klok människa har sagt. Den goe liberalen är jätteglad. Han har nämligen en chokladkalender! Och den har han verkligen gjort sig förtjänt av att njuta av efter att han har putsat alla fönster den här veckan. Nu återstår gardinbyten, stjärnupphängningar och ljusstaksplaceringar. Det fixar vi i morgon i en flygande fläng!

Allt är inte glädjande denna decemberdag. I dagens tidning står det nämligen att en av kyrkorna i stans utkanter förbjuder ungarna i luciatåget att vara utklädda till tomtar och pepparkaksgubbar eftersom det är hedniska figurer. Suck. "Kyrkan ska ha en annan profil" säger prästen. Jag ställer mig då frågorna:

1. Vad betyder det att kyrkan kan fyllas med glada barn och föräldrar, oavsett klädsel?
2. Kan jag som vanlig syndig människa gå till kyrkan även om jag inte passar in i "profilen"?
3. Älskar inte Gud barn i tomte- eller pepparkakskläder?

Och slutligen:
VARFÖR SKAPA PROBLEM NÄR DE ALLTFÖR OFTA SKAPAR SIG SJÄLVA?

Jag önskar er alla, oavsett om ni har kalendrar eller inte och oavsett klädsel, en ljus, varm, avkopplande och rolig adventshelg!

Årets arbetare?

Moderatpartiet Den nya högern har bestämt sig för att utse Årets arbetare. Med anledning av detta har jag ett gott råd till alla som jobbar och sliter:

För sjutton, jobba inte för hårt! Gör du det så riskerar du att vinna utmärkelsen Årets arbetare, och vem vill bli det? Priset är nämligen en lunch med Sven-Otto Littorin!

Alla utom Årets arbetare får välja lunchsällskap på egen hand. Vem var det som sa att moderat politik sätter individens eget val högt?

Inte jag. Absolut inte jag. Häpp.

Smutsiga trynen

Gårdagskvällens fullmäktigesammanträde blev ingen rolig historia utan minnet präglas helt och hållet av genomsmutsig retorik och unkna värderingar. Visst, vi pratade om annat än mottagning av ensamkommande flyktingbarn, men det är ändå så att det bara den debatten man minns. Jag trodde, måhända är det naivt, att vi människor kände en naturlig omsorg om barn. Så är det inte.

Jo, det fanns positiva bitar också. Det var skönt att för en gångs skull känna att vi sju demokratiska partier kunde stå upp som en enhet. Allt är vi inte oense om. Det är också bra att det nya partiet visade sitt rätta ansikte. Tydligt. Men usch och fy för att lyssna på eländet. Egentligen borde sånt anmälas.

Det sägs att folk med bruna åsikter mer och mer anpassar sig till det demokratiska arbetssättet i representativa parlamentariska församlingar och på det viset maskerar sig. Så är inte fallet i vårt fullmäktige. Ingen kunde undgå att höra vilka värderingar de har. De kan glömma allt vad samarbete heter. Sån skit vill vi inte ha med att göra. Och alla ska veta att vi kommer att göra ALLT som står i vår makt för att se till att de elimineras som parti i nästa val. Jag hoppas att samtliga demokratiska partier inser allvaret och tänker på samma sätt.

Nej, jag mådde dåligt, och mår fortfarande dåligt. Ren ondska har aldrig tidigare grinat mig så rakt upp i ansiktet, till råga på allt så skedde det från fullmäktiges talarstol. Smutsiga svintrynen på människokroppar klarar jag mig utmärkt utan.

Kapitalet styr...

Så har vi då gått in i julruschen. Här på stan finns nu dekorationer över gatorna i form av stjärnor, granarna är klädda (klädda och klädda, men ändå...) och i affärsfönstren är det tomtar, julbockar och hjärtan huller-om-buller. Men det är ju för tidigt!!! Det var ju domsöndagen igår, och det går inte ihop med julskyltning.

Jag har precis accepterat, under protest!!, att hela adventstiden fylls av tomtar och julmusik. I år börjas det en hel vecka tidigare, BARA FÖR ATT AFFÄRERNA SKA KUNNA SÄLJA MER! Hade man följt traditionen hade man nämligen fått en söndag för lite att hålla öppet på. Julafton infaller i år just på den fjärde söndagen i advent. Men, vad gör man inte för kapitalets skull??? och jag böjer mig, fast bara lite. Två adventsljusstakar har jag ställt fram i kontorsfönstren istället för lamporna som annars står där. Men det är för tidigt, jag är väldigt väl medveten om det.

Snart är det dags att gå till kommunfullmäktige. Det kan bli debatt om ensamkommande flyktingbarn. Det kan bli spännande. Den som inte förstår att barn behöver stöd begriper troligen inte mycket annat heller. Även där kanske kapitalet lämnas företräde, denna gång framför medmänsklighet, kärlek, ansvar, etik och moral. Häpp

Back on the road again!

Nu är jag här igen! Har ni saknat mig? ;-)

Av någon outgrundlig anledning flippade den här bloggen ur häromdagen. Allt blev rosa. Bara rosa. Det är inget fel på rosa i och för sig, men ibland kan det bli för mycket. Med hjälp av bloggoraklet Tomas fick jag felet avhjälpt. Stort tack Tomas!

Man börjar bli en bloggoholic. Efter två dagars tystnad känner man sig som inlåst i en isoleringscell. Men nu börjas det igen! Fast inte nu. Jag återkommer. Var så säkra!

Lärdomar en vanlig tisdag

Två lärdomar i alla hast innan det är dags att ge sig av till lantbruksgymnasiet och öva Santa Lucia:

Ett: Det är svårt att samverka om förluster. Det är lättare när det handlar om att dela vinster. Det visar sig nämligen när det är dags att dela på notan. Häpp.

Två: Det är svårt att räkna rätt när det gäller att få fram utgångsbud för hyresförhandlingar. Även det kan komma att visa sig framöver. Dubbel-häpp.

:-)

Varning för halka!

Jag måste förstås varna för golvet i Gallerian! Liberalen och jag var där och åt idag (liksom halva kontoret på ett av stadens försäkringsbolag. De såg allt lite oroliga ut...) . Golvet var, och är väl fortfarande, snorhalt! Alla som gick därinne såg ut som Bambi på hal is. Någon måste ha blandat ihop rengöringsmedel med teakolja och tagit fel, för det där var inte en lyckad kombination.

Eller är det så att någon medvetet vill förbereda oss på den kommande kylan och ishalkan? Vill någon sälja skodobbar? Eller är det nån ny ortopedfirma som har öppnat i stan och försöker ragga kunder? Eller är det, som goe liberalen föreslog, så att killen som gick med skurhinken medvetet har preparerat golvet så att han får äran at hjälpa stackars strandsatta tjejer med höga klackar genom att leda dem igenom huset? Sjutton vet! Jag vet i alla fall att jag av någon outgrundlig anledning för en gångs skulle tog rejäla kängor idag utan klackar. Bra kvinna reder sig själv! Så även idag.

Kör, operation och budget

Igår började vi med sångövningar inför första advent. Ett tjugotal sångsugna samlades på kvällen för att tillsammans sjunga Hosianna, Se din konung kommer och Bereden väg i olika varianter på längden och på tvären. Det är roligt att sjunga och det höjer livskvaliteten flera nivåer! Ni som inte har vågat pröva, ta chansen nån gång. Körsången är en av Sveriges största folkrörelser och det är till och med dokumenterat att man mår bättre och är mindre sjuk om man sjunger i kör.

Idag åkte min lilla mamma till universitetssjukhuset i Linkeboda för att få en ny hjärtklaff. Det är numera en rutinoperation sägs det, och resultaten brukar bli slående. Det är ändå lite känsligt att nån ska gå in i hjärtat och peta på min mamma. Jag håller tummarna. I morgon gäller det. Om allt går vägen lär jag ha en turbo-mamma till vintern! Hon har gått på lågvarv länge så det kanske blir en chock för omgivningen. Svisch bara!

Politiken rullar vidare. Hyreskraven måste ner, arbetstidslagen måste följas, snöröjningen är ett måste i det kalla Norden, kommunens inkomster är föränderliga.... Budgetsamtalen är inte alltid att karakterisera som roligheter, men de är nödvändiga att ta tag i. Tur att vi försöker hålla högt i tak under diskussionerna! Motsatsen vore nämligen förödande.

Återkomsten

Man slutar aldrig att förvånas. När jag idag slängde ett öga ut genom köksfönstret efter frukostdisken så stod den bara där. Min gamla cykel alltså. Min 16 år gamla lilavita DBS som blev stulen ur cykelrummet i maj stod plötsligt prydligt parkerad i cykelstället utanför själva brottsplatsen. Visserligen var den låst med ett nytt kabellås och sadeln var utbytt, men det var verkligen min egen trotjänarcykel. Undertecknad slängde sig på telefonen till polisen, och det kom en patrull så småningom och kollade ramnumret (som nån förstås hade försökt rispa bort men inte lyckats med). Utan tvivel var och är cykeln min.

Hur tänker man? Någon snor en cykel i källaren på ett hus, och några månader senare kör man till samma hus och parkerar den utanför. Fullständigt hjärnsläpp? Eller är det så att någon snor en cykel i sitt eget hus och sedan säljer den till en kompis som kommer och hälsar på? Partiellt hjärnsläpp? Tja, nu är cykeln i alla fall återbördad, låst med rätt blocklås och inlåst. För första gången i mitt liv har jag varit med om att bryta upp ett cykellås. Alltid lär man sig nåt. Jag fick också lära mig att det inte längre går att hävda att man köpt en stulen pryl i god tro. Allt som polisanmäls går tillbaka till den ursprungliga ägaren. Undrar bara hur "parkeraren" känner sig. Köper man eller får man en cykel utan nyckel och med ramnumret nästan utraderat så borde man väl ändå tänka lite.

Nåja, stölden/lånet kostade mig över 3000 kronor i inköp av en styck ny cykel. I gengäld fick jag en ny sadel. Vet inte om jag tycker det är ett sjysst byte, men jag fick ju tillbaka cykeln i alla fall. Det hör annars inte till vanligheterna.

En annan sak är dock förbryllande. Jag har blivit av med två cyklar i mitt liv. Den ena blev stulen hemma en kväll på garageuppfarten när jag var sådär 12 år. Pappa och jag körde runt och tittade och hittade den lutad mot ett träd vid Novaskolan efter nån halvtimmes letande morgonen därpå. Monarken lever än i högönsklig välmåga och är fortfarande i min ägo som reservcykel. När jag nu blev av med min DBS kom den tillbaka självmant. Det är inte konstigt att polisen undrade om jag hade cyklat hem den själv, men det hade jag inte. Det man borde lära sig av detta är dock att ska man stjäla en cykel ska det inte vara från mig. Det lönar sig nämligen inte. Ha!

I dokusåpans förlovade land...

... har det nu skapats ännu ett nytt ord att foga till den adekvata inhemska vokabulären. På dagens löpsedlar kan man nämligen läsa om

BONDEBRUDAR

Bond-brudar är ett sedan länge vedertaget begrepp, men detta är helt nytt. Visst är TV intelligenshöjande?

I en av tidningarna kan man dessutom läsa om den våldtäktsdömde fd nöjeskungen och skivbolagsdirektören som nu

BEGÄR RESNING.

Är det verkligen av nöden tvunget? Ja, ja, ibland överträffar verkligheten till och med dokusåpan. Suck

Politiken rapporterad saknad!

Igår var jag på årets och mandatperiodens näst sista sammanträde i barn- och ungdomsnämnden. För min del var det det näst sista på länge. Jag har valt att inte kandidera där för ännu en period, och det känns riktigt skönt. Tolv år är absolut tillräckligt. Nya friska krafter ska ta över med ny entusiasm. Min har falnat. Sista mötet är på självaste Lucia. Den dagen börjar med sång och musik för min del. Jag hoppas att det kan förgylla det senare mötet också. Annars blir det för trist.

Ta bara gårdagens möte som exempel. Oppositionen hade masat sig dit med tre ledamöter varav en var ersättare. Det är bara ett snäpp bättre än det riktiga bottennappet när de bara var två närvarande en gång under det gångna året. På dagordningen igår stod Budget 2007 och ekonomisk planering 2008-2009. Det är väl ändå GANSKA STORA FRÅGOR? Eller?? Inte en enda kommentar från oppositionen hördes vad gäller själva budgetförslaget. Inga reservationer. Inte ens en protokollsanteckning. Det gick rakt igenom. Den enda fråga som initierades under den punkten var hur man gör med eventuella uppsägningar av lärarpersonal beroende på det minskande elevantalet i grundskolan, men bakom den diskussionen låg uppenbart helt andra motiv än partipolitiska. Slutsats: Den borgerliga oppositionen har slutat att bedriva politik inom barn- och ungdomsnämndens ansvarsområde. Orkar man inte ens engagera sig i budgeten, vad orkar man då engagera sig i?

Är det då så konstigt att man tröttnar även på majoritetssidan? Nu är det i ärlighetens namn inte bara motståndarsidan som har ansvaret. Av någon konstig anledning har utrymmet för politiska diskussioner i just den nämnden stadigt krympt och ersatts med tjänstemanna- och regelstyre. Det är en trist och sett ur demokratiskt perspektiv problematisk utveckling. Jag har inte förmått att bromsa den utvecklingen tillräckligt mycket, och det är ett misslyckande, dock nog ganska förståeligt när man betänker hur majoritetsförhållandena har sett ut. Jag hoppas dock att det kommer att ändras så att det kan bli roligt att arbeta i den nämnden igen. Den är för viktig för att sjabblas bort!

"Allons enfants de la patrie..."

Så var man tillbaka i lunket i gamla Kalmar efter bröllopsresan. Ett par dagar i Paris gick skrämmande snabbt. Vi hann med Champs-Elysées, Triumfbågen, Le Marais, Tuilerierna, Place de la Concorde, Louvren, Notre Dame och Montmartre bara för att nämna några exempel. Det stora La Villette, stadens största science center, kom vi inte iväg till och inte heller till Versailles. Å andra sidan, i Kalmar har vi eXperimentLabbet och Stagneliusskolan så vi har ju redan sett storheterna på hemmaplan. Jag hoppas att bloggläsarna har varit på XL och upptäckt naturvetenskapens och teknikens under samt vet att stadens äldsta (och enda riktiga!) läroverk har Versailles som arkitektonisk förlaga! Så är det!

Nej, jag kom aldrig upp i Eiffeltornet. Köerna var astronomiskt långa. Men nästa gång ska jag åka upp, hela vägen till den tredje plattformen! Är man på plats en vardag när tornet öppnar så ska det väl gå. Att vänta i flera timmar på att både komma upp och på att komma ner, det hade jag ingen lust med. Vi åkte till Montmartre istället och åt pannkakor.

Nåväl, Paris kan bjuda på mycket. Pyttesmå hotellrum, tältande människor mitt i rondellerna och mysiga caféer. Språket är dock ett hinder. Det rykte som säger att engelskan har vunnit terräng i Frankrike är starkt överdrivet. Hur kul är det att köpa tunnelbanebiljetter av en enspråkig automat när man bara har tjugofem år gammal skolfranska i bagaget? Eller att inte begripa vad som händer i pendeltåget när man plötsligt upptäcker att det går tillbaka samma väg och att man därmed är tvungen att åka med en nästan obefintlig taxibil (det finns nämligen nästan inga taxibilar i Paris) från en av stadens förorter? Ja, det var en historia det. När jag har fått lite distans kanske jag vågar berätta den. När jag och liberalen skäms lite mindre alltså. ;-)

Apropå att skämmas. Liberalen och jag var på en bar och köpte drinkar under Happy Hour-tid. Halva priset på en 50 centiliters cocktail betydde knappt 40 svenska kronor. Jag tog en underbar Gin Fizz. Vad tog liberalen? Håll i er nu: En jättestor Cuba Libre! Han är nog inte helt hopplös ideologiskt sett trots allt! Kanske blir det en resa till Kuba nästa gång? ;-)

Hej på ett tag!

Gårdagens fullmäktige går inte till historien som ett av de mest intressanta. Ändå var debattviljan hos vissa ledamöter större än jag trodde. Jag har inget emot debatt i och för sig, men varför debattera när total enighet råder i frågan? Sånt har jag aldrig fattat. Inget parti är emot seniorbostäder. Alla partier avser att arbeta FÖR att fler såna byggs. Varför då lägga trekvart på att tala om det? Suck. I övrigt var det ganska ordinära blockvisa diskussioner, såna som man hört många gånger, kanske med den skillnaden att det numera är kommunens majoritet som kastar skit på regeringen och inte oppositionen (vilket vi är mer än vana vid). Det kan nog bli intressant framöver ;-) Den svenska flaggan blev dock nersolkad av omdömeslösa ledamöter. Det gillar jag inte. Skäms.

I morgon lämnar jag det här blågula landet för att tillbringa ett par dagar i Marseljäsens och Trikolorens hemland. Jag har bara varit på fransk mark en gång tidigare, på Korsika sommaren 2004. Nu väntar huvudstaden med Eiffeltornet, Louvren, Notre Dame de Paris mm mm. Skolfranskan tror jag att jag lämnar hemma. Jag tar min goe liberal och åker på bröllopsresa, utan krav på duktighet och effektivitet. Sköt om er tills vi hörs igen!

Nötter med mera

Idag är det en spännande dag! Vi har sammanträde för första gången med nya fullmäktigeförsamlingen. Nåja, de flesta ansiktena lär man ju känna igen, men ett par nya är det i alla fall. Ett nytt parti finns ju också med två mandat. Det ska bli intressant att se hur detta nya parti väljer att agera. Kvällens möte innehåller väl inte direkt några jättestora principfrågor, men nog kan det bli debatt ändå. Två interpellationer har den borgerliga sidan lyckats producera. Rolf Wahlberg (m) frågar om seniorboende och Inger Hilmansson (fp) om vitalisering av fullmäktige. Vi får väl se om det blir någon diskussion värd namnet. Den sistnämnda är rätt intressant, men jag tycker att analysen är något snedvriden att de föreslagna åtgärderna är mindre verksamma. Min inställning är att det knappast är brist på teknikinköp och på "Gyllene stolen"-frågor som gör fullmäktige ointressant för åhörare. Jag tror att förklaringen är betydligt enklare men också betydligt mer smärtsam för oss som sitter i fullmäktige. Hilmansson vågar tydligen inte se det och kan därför inte heller leva därefter.

Idag är också första dagen jag kan använda min nya dator fullt ut! Det är också spänande. Speciellt nu när den har hakat upp sig i CAPS LOCK-läge och jag inte vet hur man gör för att ändra det...

Fast mest spännande blir nog den fotografering som ska ske av samtliga fullmäktigeledamöter före sammanträdet i eftermiddag. Undertecknad ståtar med en första klassens svullen överläpp. Undrar hur den stackars fotografen ska lösa det... Å andra sidan hade det varit värre om detta hade hänt för en månad sedan så att hela bröllopsfotograferingen hade blivit förstörd dessutom. Jag är arg ändå. VARFÖR FINNS DET NÖTTER???? :-(

Botten TV4!

Usch alltså. Jag råkade se ett inslag på fotbollskanalen TV4 alldeles nyss. Varför måste det kablas ut bilder på stupfulla firande Elfsborgare? Alla förstår att de firar guldet. Alla förstår att det firas med alkohol. Alla förstår att ledare och spelare slappnar av just i kväll. Men måste vi se det? Och måste vi få lyssna på pinsamma intervjuer med berusade?

Nej, TV4, låt dem få fira i fred. Lite bättre omdöme får man allt visa om man ska producera tv. Detta var ett bottennapp! Fy!

Men stort grattis till Elfsborg i alla fall.

Allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över för den här gången. Ett sedvanligt besök på kyrkogården för att placera ut ljuslyktor hann vi med innan det var dags för gudstjänst i Vasakyrkan. Med stela fingrar lyckdes jag ta mig igenom musikstyckena och psalmerna, men det var kämpigt. Det är skönt att kyrkan tänker på miljön och inte slösar med värmen men att hålla 15 grader är lite väl nitiskt tycker jag. Brrr...

Festen hos goda vänner senare på kvällen blev desto varmare! Lite hett blev det nog för liberalen (majoriteten av gästerna samt värdparet hör till vänsterfalangen) men jättetrevligt tror jag alla hade. Och vilken sovmorgon vi tog oss i morse! Det är nästan så man skäms. Liberalen behövde väl sin vila efter granatelden på kvällen.

För er som undrar: Dotterns röda fläckar på armbågarna har bleknat betydligt. Hälsoläget i familjen är annars som följer: Liberalen har hosta, dottern verkar ha piggnat till och jag är snuvig och hostar samt har införskaffat mig världens munsår på överläppen. Kul. Men tack och lov för "osynliga" plåster! Liberalen tycker nog att det hade varit skönare om plåstren hade suttit tvärs över BÅDA läpparna. Tji fick han.

Och till sist; Grattis KFF till ännu en hedervärd säsong! Tack Niklas Kaldner för många års slit! Och stort tack till Henke Larsson för insiktsfullhet.
;-)

Årets revy?

Vad kommer årets Kalmarrevy att heta? Jag har några förslag:

Gula febern
Den kinesiska muren
Sankt Johan, Sankt Göran och den kinesiska draken
De gaur visst!
Sagan om den svarta kuben, eller, Det bidde bara en tumme!
Enade högern stå, söndrade de falla

Kanske finns det fler???

Hur som helst, det finns många händelser att göra lokala inslag av. Såna ser jag fram emot!

Har apparater känslor?

Nu har det hänt! Min remdrivna dator från 1654 (nåja, lite överdriver jag kanske...) har fått konkurrens av en sprillans ny bärbar historia. Jag hoppas kunna använda den nya fullt ut i morgon. Nu vidtager operation spara ner och flytta över. Det tar tid. Datorn är inte direkt snabb om man använder en litotes... Det är inte klokt så mycket man samlar på sig under knappa fyra år!

Bytet påminner mig om hur det var när jag bytte bil senast. Ingen ska komma och säga till mig att inte bilar har känslor! Jag skulle byta min kära Micra mot en ny större bil av annat märke. Micran skulle snart falla för åldersstrecket tyckte jag, och då är det dags att göra något INNAN det sker. Sålunda skrev jag på papper för en jättegul jätteny bili februari 1998, men fick veta att jag skulle få vänta i nästan två månader på att få den. På den tiden var jag sjukskriven och hade inte behov av bilen så där jättemycket, och dessutom hade jag ju min Micra, så det var ok tyckte jag. Det tyckte inte Micran. Samma dag som jag skrev kontraktet, en söndag, lade Micran av. Oförklarligt. Jag kunde inte ens köra hem. Vi rev ner förgasaren tre gånger, blandade sprit i tanken till 33% (Bilar blir alkoholister med tiden, det visste ni inte va?) och rev oss i huvudet, men inget hjälpte. Den ville bara inte. Visst, jag kunde köra, men bara sakta och jag visste inte om jag skulle komma fram. Grrrrrr!

Nåja, jag bytte in bilen den 1 april, med bara lite dåligt samvete. Den rullade trots allt utan några större problem till bilhandlaren (tack vare mina böner och jollriga smäktande småprat på vägen dit). Dessutom så vet jag att en bilhandlare VET att han får problem med en tio år gammal Micra som har gått nästan 10 000 mil. Vet han inte det är det dags att lära sig. Det som emellertid slutligen fick mig att tiga om problemet var det faktum att jag aldrig i mitt liv har sett en svältande bilhandlare. Får ni se en så är det kanske mitt fel.... ;-)

Hoppas inte denna dator resonerar på samma sätt och ställer till ett elände innan jag har använt den färdigt. Att bilar har känslor kan jag köpa, men datorer? Nä, där går gränsen!

Kinamodell i miniatyr

Just det, jag höll ju på att glömma: För den som har vägarna förbi Stadshuset under kontorstid är ett besök i trapphuset på plan två ett måste! Där står en tredimensionell modell (med el-belysning!) över det kinesiska utställningsområdet vid Snurrom. Man kan ställa sig där och tänka sig in i hur det kan komma att bli inom kort. Sen får man själv föreställa sig bostadsområdena och hotellbyggnaderna. Det är stort!

Vad jag känner inför modellen? Tja, det hela känns en aning overkligt. Med belysningen tänd förs tankarna till julens alla ljus, lyktor, ljusstakar och upplysta kyrkor. Märkligt.

Fast Jesus föddes ju i Asien så det är kanske inte så konstigt ändå...

Prosit!

Idag är det första dagen på höstlovet. Dottern har oidentifierbara illröda och kliande fläckar på armbågarna. Till och med doktorn gick bet på dem, men det verkar inte vara något farligt i alla fall. Jag minns när flickungen var så där tre år och hade immunförsvarsfenomenet erythema multiforme över armar och ben, stora röda upphöjda fläckar som sprack upp, bildade skorpor och sen försvann utan ett spår. Kanske är det något sånt igen fast i betydligt mindre omfattning. Det är i alla fall samma oroliga morsa nu som då. Hennes morsa kanske är mer besvärlig än fläckarna...

För övrigt är det regnigt och kallt och så har jag valt för tunna strumpor (fåfänga är ganska löjligt...). Förkylningen vägrar släppa, de nya a-kassevillkoren kan dra ner rullgardinen för vem som helst, rottingmajorens skolvisioner ger mardrömmar och öronen kliar. Jag har visst fastnat i gnällträsket, hemska tanke! På radion (jag har tagit hit min gamla köksradio eftersom den goe liberalen har köpt en ministereo med superljud till köket) spelar man Taubes "Så länge skutan kan gå". Då skäms jag.

Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för! För "Moonlight serenade" (Tack Radion!), ett intressant arbete, ett hjärta som slår, hoppet, musiken, all värme som jag får njuta av från nära och kära och mycket mycket mer. Jag hoppas bara att jag kan ge något av allt detta tillbaka, om inte på annat sätt än åtminstone genom att hjälpa till att protestera mot sånt som känns fel, för det är oftast mycket mer effektivt än att bara sitta på häcken och gnälla. Skärpning, fru Axelsson Edström!

Prosit!

Mycket snack och mycket verkstad!

Den fruktade stormen blev inte så farlig för det centrala Kalmars del, i alla fall inte ute i Funkabo. Liberalen och jag plockade in allt lösöre från balkongen för säkerhets skull, så nu ser vårt vardagsrum ut som en loppis. Å andra sidan var det väl dags. Det lär väl inte bli så många fler sittningar därute i solens sken innan våren kommer. Alltså får det bli ett antal turer upp till förråden med balkongmöblerna. Vi ska dit ändå. Det är nämligen hög tid att leta fram vinterjackor och stövlar. Såna behövdes igår på Fredriksskans. Jag fick tillbaka min förkylning genom att sitta där och frysa i två timmar och samtidigt se en match där klasskillnaderna var lite för tydliga. Förlust med 2-4 trots två finfina mål av Ari var nog rättvist, tyvärr. Det var kul ändå att se Henrik Larsson live. Han är en spelare av rang, det ser till och med jag.

Jag passade på att gratulera IFK Kalmars damer till platsen i div 1 och Lindsdals herrar till div 2-spel nästa säsong en dryg halvtimme före matchstart. Trist bara att inte fler var på läktarplats då. Vi har många fotbollsföreningar som gör ett jättejobb för kommunen.

Språkverkstaden invigdes vid Tullen vid lunchen igår. Efter ett långt arbete kan verksamheten komma igång, en verksamhet som kommer att karakteriseras av uttrycket "MYCKET SNACK OCH MYCKET VERKSTAD". Pedagoger kan komma till denna inspirationskälla och hitta nya idéer som kan främja språkutvecklingen hos våra barn och ungdomar. Här har vi ett tydligt exempel på samverkan mellan två av kommunens förvaltningar, Kultur- och fritidsförvaltningen (biblioteket) och Barn- och ungdomsförvaltningen (resurspedagoger och psykologer) där de olika kompetenserna kompletterar varandra och tillsammans hittar nya vägar. Mer sånt behövs! Jag hade äran att hålla invigningstalet, och jag framhöll förutom betydelsen av samverkan också vikten av att unga har ett fungerande språk för det demokratiska samhällets fortlevnad. Vi glömmer ibland bort det samhälleliga perspektivet när vi pratar pedagogik tycker jag.

Några av oss fick läsa upp citat från små lappar som vi fick vid ingången. Min lapp var oslagbar. Jag tänker låta er alla läsare få er ett gott skratt ni också. Samtidigt vill jag passa på att påpeka att det där citatet är nåt som vi politiker borde ha inprogrammerat i hjärnan under alla debattsituationer vi hamnar i. Häpp!

Jag vet att du tror att du förstår
vad du tyckte att jag sade,
men jag är inte så säker på att du fattade
att det du hörde
inte var vad jag menade.

Och en liten vy från Stortorget...

Igår vajade Kinas flagga på Stortorget. Idag vajade FN-flaggan där. Kontrastrikt och tankeväckande. Världen, och Kalmar som en del av världen, är inne i ett spännande skede. Låt oss ta tillvara möjligheterna att bygga en bättre värld nu när kontakterna frodas. Det måste ändå vara det viktiga. Må vi aldrig förlora hoppet om att vi tillsammans kan skapa något bättre än vad vi har!

Och lite nationellt perspektiv...

Idag tycker jag att det finns anledning att ge den nya regeringen en liten nejlika! Tro't eller ej!

Nej, jag sympatiserar inte med regeringens politik, långt därifrån, men dagens utnämning av kultur- och idrottsminister är ett positivt drag i alla fall. Ja ja, visst är hon moderat. Visst är hon blå. Jag har ingen aning om hon tillhör de nya eller de gamla, men jag har inga större förhoppningar om satsningar på kultur- och idrottsområdet hur det än är. Det lär bli fyra års mörker där också. Det som gör mig glad handlar om Lena Adelsohn som person. Hon och jag har nämligen något gemensamt. Vi har båda hörselskador, hon något värre än jag. Hon har sagt att hon aldrig har hört fågelsång vilket jag faktiskt har gjort och även gör, men hörapparaterna är jag helt beroende av för ett någotsånär normalt liv. Det som är tufft är att hon dels fick frågan om att bli statsråd, dels att hon tackade ja. Inget av detta är självklart. Det vet jag. Världen är full av mumlande människor, dumhet, omedvetenhet och intolerans. Ibland får man för sig att en del använder oartikulerat språk med bortvända huvuden som maktmedel. Det finns lägen då man känner att man inte har i politiken att göra om man inte har normal hörsel, hur mycket kompetens man än har på sakområdena. Förmodligen känner människor med andra funktionshinder detsamma, men det vet ju inte jag på samma sätt då jag inte har upplevt det själv. En sak vet jag dock: Det finns hinder för oss med hinder, och de är lika höga som onödiga i dagens sk upplysta samhälle.

Men det finns som sagt ljuspunkter. Alltså: Tack Lena Adelsohn för att du vågar anta utmaningen som minister! Tack Fredrik Reinfeldt för att du ställde frågan till just henne! Kanske blir det de enda TACK:en ni får av mig under mandatperioden, så vårda förtroendet som en raritet!

Kommunalt perspektiv

En dag välfylld av möten är till ända. Vi började redan kl 0800 i morse med KSAU och fortsatte sedan med en redovisning av läget kring de pågående idrottsinvesteringarna, allt detta sönderhugget av undertecknads spring ut i regnet till p-automaten där man bara kunde betala för en timme i taget. Sista halvtimmen stod jag (eller rättare sagt min bil) utan att ha betalat, men slapp p-böter. Tack lapplisorna! Investeringarna går framåt, men visst är det ett nytt läge när hela Snurrom har försvunnit till Kina. Där gäller det att vi politiker löser de uppkomna problemen för de inblandade föreningarna som nu förlorar både befintliga lokaliteter (fotbollshall och gräsplan) och utlovade nya möjligheter i just det området. I Kina är det viktigt att inte förlora ansiktet. Det är det i Kalmar också. Vi måste hitta lösningar för Lindsdals IF och för issporten, och fler väntar. Det brådskar! Även kvällens möte ute vid Majavallen i Lindsdal talade sitt tydliga språk. Lindsdals IF har väntat i över tolv år och (v)i har jobbat i minst sju år för ett nytt idrottsområde. Nu är det dags att skörda! Tycker jag...

Valberedningen i partiet jobbar med nomineringar till våra kommunala uppdrag. Vi satte oss i möte kring detta på eftermiddagen. Det är riktigt trevliga arbetsuppgifter att vara med i det sammanhanget! Vi fortsätter i morgon...

Protokollsjustering på KFN har jag också hunnit med. Det ger upphov till en liten reflektion: Borde det inte vara naturligt att man tar upp sin avvikande mening på sittande möte istället för att enbart anmäla en protokollsanteckning? Är det så vi ska bedriva politiskt arbete? Tydligen tycker en del att det är OK. Jag kallar det fegt. Men det är klart, har man interna proble(m) så syns det väl även externt på något sätt. Suck. Är det konstigt att jag varje dag är tacksam för att det inte blev något maktskifte i kommunen? Liberalen suckar också men tycker att jag är självgod... Suck igen. ;-)

Nu laddar vi!

Ny arbetsvecka på gång igen. Ja, jag klagar inte. Jag trivs med att jobba. Jag är oerhört tacksam för att jag har ett meningsfullt jobb att gå till. Att det dessutom är ett jobb som jag tycker är både intressant och roligt är ju ett privilegium. Men det är det där med måndagsmorgnar... De är ju en historia för sig. Finns det något skönare än en varm säng en höstkulen måndagsmorgon? Det kan man fråga sig. Hela jag protesterar mot nödvändigheten av att stiga upp. Man börjar med ena foten utanför täcket, ångrar sig direkt och drar in den igen. Sen är man tvungen att börja om från början. Goe liberalen, som kunde ligga och dra sig en timme längre än jag i morse, börjar väl snart tappa tålamodet med mina morgonvanor. Att höra väckarklockan ringa var femte minut i minst en halvtimme kan väl få vem som helst att tappa fattningen till slut och sparka ut den halvdöde, dvs mig, ur sängen. Jag kommer inte att klandra honom den dagen det händer. Jag lovar!

Nu är det i alla fall full fart. Sömnen är gnuggad ur ögonen. Möten ska planeras och genomföras, protokoll ska justeras, almanackan ska fyllas, telefonen ska användas och tal ska skrivas. Man borde sätta sig ner och skriva någon regeringsfientlig debattartikel också. Där finns mycket att säga minsann, och utan ledning i storebrors parti så vilar ansvaret för opposition nästan bara på oss längst ut till vänster. Jag börjar känna att det börjar klia i tangentfingrarna. Huka er, ministrar! Nu laddar (v)i om! :-)

Kval av olika slag och lyft

Denna dag, ett liv.... Osalig liberal ÅFF-supporter har vankat av och an i lägenheten, hostande och snörvlande och ömsom förbannat, ömsom välsignat skeendet på Kopparvallen. Nåväl, det gick vägen, trots Åtvids bittra 1-4 i häcken mot Landskrona på hemmaplan. Tack Örebro SK! Ni räddade min dag! Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om ÅFF hade gått till kvalomgång... Men är man gift med en sportnörd så är man. Såna är som små barn :-) Det är svårt att inte tycka om dem.

Igår hämtade vi våra bröllopsbilder hos fotoateljén. Fotografen Gunnar Lindh visade sig vara en riktig höjdare! 218 bilder blev det på en liten nätt CD. Nu återstår jobbet att välja ut de bilder som vi vill göra något mer av, förstora, ha i bröllopsbok, göra tackkort av etc. 60 av 218. I själva verket var det över 800 (!) tagningar, men den första sållningen gjorde fotografen själv. Liberalmaken klagar på jobbet. Han påstod tidigare idag att det hade varit bättre med fem bilder och att man bara hade möjlighet att välja en. Jag trodde liberaler var FÖR valfrihet sa jag och fick en sån där trött blick till svar som brukar betyda "Nu går du för långt, men rätt har du. Skit också!" . Det där med valfrihet är alltså bara en massa ord. När det kommer till kritan är det kvalfyllt även för en tvättäkta socialliberal att vara tvungen att välja. Jag hoppas förresten han har valt färdigt nu, i alla fall när det gäller fru. Hi hi.

Politikkarusellen snurrar vidare även efter valet. Jag kan konstatera att allt tyder på att det inte är vi utan andra partier som har problem, och det gäller i flera av våra grannkommuner förutom vår egen. En del väljer gruppledare som har mindre än 10% av personkryssen än den som fick flest, andra har svårt att överhuvudtaget hitta kandidater till framförhandlade poster och för en del andra finns problem som man inte ens vågar nämna vid sitt rätta namn. Hå hå ja ja. Kvalfyllt alltså. Å andra sidan, när inte ens regeringen håller samman, vem kan då begära att en enkel lokalorganisation på kommunnivå ska göra det? Fast, med respekt för väljarna, man SKA kunna reda ut sånt där på ett hedersamt sätt. I alla fall tycker jag det.

Till slut kan jag konstatera att vår närmiljö i Funkabo har fått sig ett riktigt lyft! Då menar jag inte att någon har rensat rabatterna eller att korvkiosken har tömt sina papperskorgar. Det är betydligt viktigare förändringar som är vidtagna. Luften har blivit så oerhört mycket lättare att andas! Det är nästan magiskt. Häpp!

Go Gefle go!

Sorry, KFF. Bra kämpat. Snacka om att öka spänningen genom att kvittera i tredje stoppminuten och tvinga fram straffläggning efter förlängningen. Men nu håller vi på Gefle i finalen!

Go Gefle go!

Go KFF go!

Glömde ju en sak förut.... Snart spelar Kalmar FF semifinal i Svenska cupen. Kl 19.oo är det avspark på Fredriksskans för matchen mot Gefle. Lycka till, KFF! Det skulle vara så kul om ni kom till final, främst för att ni försvarar Kalmars färger förstås men också för att goe liberalens ÅFF gick så långt förra året. Det skulle på något sätt göra att jag skulle lyckas kvittera i matchen mellan oss båda.

Dessutom tänker jag hålla tummarna för att lyset fungerar under hela matchen ;-)

Bara sju minuter kvar nu.
Go KFF go!

Arg och glad

Idag är jag ARG på omvänd Robin Hood-politik, p-mätare, ohederliga arbetsgivare, myglare, telefonväxlar, krånglande och slöa datorer, baciller men främst min egen otålighet. För övrigt är jag glad för det allra mesta. Dessutom ska jag nu gå och inhandla skumraketer till goa dottern och goe liberalmaken så att även de blir lite gladare mitt i förkylningarna. :-)

BUN, körkort och vikten av att hänga med

Onsdag mitt i månaden. Det brukar betyda sammanträde med Barn- och ungdomsnämnden, och det bjöd även denna onsdag på. Mötet blev mycket kort beroende på en nästan skamligt kort föredragningslista där en punkt (det ena av endast två beslutsärenden) bestod av att fastställa sammanträdestider för nästa år. Det gick snabbt. Det är ju en helt ny nämnd som ska tillsättas inför nästa år, och vi vet ju inte än vilka som ska inta platserna. Jag vet att jag inte sitter där i alla fall. Efter tolv år i den nämnden är man betraktad som en del av förvaltningens inventarier, och då är det i högsta grad dags att dra. Så det gör jag. Nu ska andra vara med och skrika när det behövs tycker jag. Det lär det nämligen göra. Med nuvarande regering och skolminister kommer det inte att saknas debattämnen de kommande fyra åren.

Jag har idag fått mitt nya körkort! Jag har levt i legitimationslöst tillstånd sedan i lördags då mitt gamla körkort förlorade sin giltighet som id-handling, men jag måste ändå säga att det gick snabbt att få fram ett nytt. Jag skickade in mina papper i söndags eftermiddag och kunde hämta kortet idag onsdag. Bra jobbat! Fast det är inte så kul ändå. Visst är det kul att få ett nytt körkort med det nya efternamnet, men varför måste jag vara tio år äldre på fotot?? Tänk om man vore tio år klokare istället! Fast det kanske jag är, vem vet?

Goe liberalmaken är sjuk. Feber, snuva, huvudvärk. Lilla dottern har haft samma symptom men har kommit över det värsta. Jag försökte lindra deras plågor med att bjuda på bakelser när jag kom hem i eftermiddag. Då upptäcker man att liberalen har gått ut via sin blogg och angivit önskemål till hela webben om skumraketer :-( Det hade jag missat. Där ser man att det gäller att hålla sig a jour med vad som skrivs på nätet. Det gäller inte bara ministrar utan även nyblivna äkta makar.

Höstfunderingar

Måndagen den 16 oktober har redan bjudit på en hel del nyheter. Växjö stift har valt ny biskop. Vilka konsekvenser det får är nog lite otydligt. Jag tror det blir bra.

Andra händelser ser jag inte lika positivt på. Kulturministern gick och den högerimpregnerade statsbudgeten kom. Båda två ställer till med bekymmer. Nja, kulturministerns avgång är väl inte negativ i sig utan snarare logisk, men hennes handlande liksom hennes oförskämda påhopp på Radiotjänst och facket, vilka hon pekar ut som de krafter som har förstört hennes möjligheter att verka som kulturminister, saknar vett och sans. Hon har gett fusket ett ansikte, och nu ska hon dessutom skjuta budbärarna. Var det inte hennes eget parti moderaterna som tidigare har fört fram behovet av krafttag mot kriminalitet och viljan att skaffa samhället fler poliser? Men det gäller tydligen inte fuskare på högre nivåer. Sådan kriminalitet ska skyddas. Det är skillnad på folk och fä i högerns värld. Fy bubblan. Och politikerföraktet frodas...

Det där med folk och fä märks i budgeten också. Det är en budget för de rika och mot dem som inga resurser har. Klyftorna mellan klasserna kommer att fördjupas. Var det verkligen detta som majoriteten av det svenska folket ville ha när de gick till valurnorna den 17 september? Var det detta som alliansen framställde när de under det nya arbetarpartiets Alfons Reinfeldts ledning drog runt i Sverige på propagandaturné? Jag undrar det.

Avdragsrätten för fackavgift slopas. A-kasseavgiften höjs och ersättningsnivåerna sänks. Trafikförsäkringen höjs avsevärt. Arbetsgivaravgiften sänks. Det kommer att kosta mer att bo eftersom bolånen blir dyrare. De fria entréerna på staliga museer slopas helt. Läkarintyg krävs från första dagen om man är borta från jobbet. Mitt i allt elände slår man ett slag för ökad folkhälsa genom att höja skatten på tobak och snus. Det är i alla fall nåt, men vad säger svenska folket om det här paketet? Och var finns de tre små partierna? Låter man Alfons härja fritt?

Hösten har kommit till våra breddgrader. Det småregnar och man måste ta på sig höstjackan. Vantarna ligger beredda därhemma. Det är naturligt när man befinner sig i mitten av oktober, och det oroar mig inte ett dyft, men hur stor del av Sverige kommer att frysa ständigt inombords under de kommande fyra åren, sommar som vinter? Det oroar mig betydligt mer när jag ser den första högerbudgeten.

Viktigaste frågan i helgen

En helg har passerat innehållande bland annat melodikryss, tvätt, städning, promenad och kyrkbesök. Efter den förra helgen, då vi gifte oss och dagarna var insvepta i ett både hetsigt och mycket rosa skimmer, så framstår denna som mycket lugn och vardaglig. Man behöver som bekant såna helger också. Goe liberalen har dock inte haft det lika lugnt. Idag var det jobb på sportradion från kl 13 och det är inte slut än. Min yttre tjänst för dagen inskränkte sig till tre psalmer vid orgeln och de var snabbt avklarade i relation till liberalens dryga sju timmar på radion. Jag är inte avundssjuk även om det är lite lockande att få höras ut i etern ibland. Tills vidare får jag dock nöja mig med orgelljudet i kyrksalen. Det hörs det också :-)

Vi hade en pastorskandidat på besök i kyrkan idag. Vasakyrkan står numera utan församlingsföreståndare sedan allas vår Mats har flyttat norrut till en tjänst i S:a Klara. Nu söker vi med ljus och lykta efter en efterträdare. Dagens gäst höll en provpredikan på temat "Guds nåd". Nästa steg blir nu ett församlingsmöte där vi ska försöka bestämma oss för om han ska kallas till oss eller om vi ska söka ett tag till. Jag har inte en susning om hur det går. Å andra sidan kan jag tycka att det vore på sin plats att vi sent omsider fick en kvinnlig pastor till oss... men det kanske är en extremfeministisk och alltför radikal tanke i församlingskretsar.

Jag drog emellertid ett litet strå till stacken, dvs till beslutsunderlaget, under frågestunden under kyrkkaffet. Efter en idé från äkta maken den goe liberalen var jag ju tvungen att ställa den fråga som säkert hela församlingen satt och tänkte på men inte vågade säga rakt ut, nämligen "Har du betalat din TV-licens?"

Svaret var "Ja". Skönt. Bestämmer vi oss för att erbjuda honom anställning så känns det tryggt. Rekryteringsprocesser är nämligen resurskrävande. Vi har inte råd att kalla ännu en ny pastor redan efter åtta dagar... ;-)

Politikerföraktet frodas

Jag brukar vara försiktig med att fördöma andra. Orden "Den som är utan synd må kasta den första stenen" är alltför levande för mig, så jag tar det lugnt. De senaste dagarnas avslöjanden om statsrådens göranden och havanden har dock fått mig att reagera ganska häftigt. Nu vet vi att handelsministern Maria Borelius har avgått. Det var väntat. Ännu mer väntat hade nog ändå varit att kulturministern, som är satt att hantera public service-media, hade varit den första att lämna sin post. Vi får väl se vad som händer. 16 års mygel med tv-licens måste väl ändå betyda nåt. När inte högt uppsatta personer i ansvarig ställning kan sköta sig och hålla sig inom lagens råmärken, varför ska då andra göra det?

Något som är tråkigt är att alla dessa skandaler, oavsett om de drabbar moderater, socialdemokrater, folkpartister eller vilket parti det än vara må, i slutändan späder på politikerföraktet. Begreppet "politiker" betecknar ingen homogen grupp. De allra flesta är fritidspolitiker som har ett genuint och brinnande intresse för att påverka samhället i den riktning som de tror är rätt. Oerhört få av oss myglar. Oerhört få av oss har ens möjligheten att mygla. Oerhört få av oss VILL mygla. Ändå faller Stegö Chilos och Borelius skuggor över vårt arbete också. Usch och blä.

Till dagens glädjeämnen hör dock att den goe liberalen tillika äkta hälften och jag har varit ute på en skön promenad i det underbara höstvädret. Ibland är det gott att bara vara! Det unnade vi oss idag.

Manna från himlen eller?

Svåger Greger har skickat foton från vår stora dag. Här ser ni att det inte bara är risgryn (ja, såna fastnar överallt!) och rosenblad som regnar från skyn efter en vigsel utan även vackra luftbubblor. Jag undrar i mitt stilla sinne om det fanns nån tanke här angående politik och vallöften? Hmm, man vet aldrig. "Mina" förvaltningstjänstemän är kluriga!

Vardag igen...

Vardag igen... Jag har idag hasat mig upp ur sängen för att hostande och snörvlande och med skrapig och tungt beslöjad röst leda ett möte med kultur- och fritidsnämnden. Mina kära politikerkolleger kunde nog hålla sig för skratt, liksom förvaltningens tjänstemän. Nog för att jag kan vara besvärlig när jag är frisk, men i det här tillståndet är jag förmodligen mer eller mindre outhärdlig. Men så blir det i de heliga älgjaktstiderna. En och annan ledamot är borta från mötet och då mister man majoriteten om man inte ställer upp, sjuk eller ej. Nu gick det i alla fall vägen. Tack och lov. Lite stryktvätt klarade jag också av nu ikväll innan krafterna tröt.

Den goe liberalen tillika maken somnade dock under kvällens lopp. Jag förstår att mitt hostande nattetid tär på tålamodet och jag gör vad jag kan genom att flytta ut till soffan när han hoppar ett par meter i sängen varje gång jag får ett anfall och låter som om jag håller på att hosta upp lungorna. Tydligen får han inte sova ändå, stackaren, utan somnar utmattad när kvällen redan är ung. Och det ser så gulligt ut tycker jag.

Men, jag undrar en liten sak bara. Varför är det så svårt för en man att erkänna att han har sovit en stund? Är det någon som har en förklaring? Jag tycker bara det är så himla konstigt... Men är det inte nån värre avigsida den goe liberalen har än just denna lilla envisa egenhet, så står jag gärna ut. Något annat har jag nämligen inte hittat. Bara det att han just nu kom med en varm kopp med honungsvatten med citron talar väl sitt tydliga språk om vilket gott hjärta som finns därinne. Puss på dig, Trötter! Hoppas du får sova i natt!

Jag mår så gott!

Ja, det har varit tyst på bloggen oförskämt länge. Förklaringarna är två: Bröllop och hosta. Jag låg hemma nästan hela förra veckan och hade en ganska hög dos av oro inför lördagen, om man nu ska uttrycka sig försiktigt. Det vore väl så typiskt att man skulle ligga på sin egen bröllopsdag?

Men nu blev det inte så, tack och lov. Lördagen kom och trots en hel del hosta blev det en sanslöst underbar dag. Champagne hos frissan redan kl 10 på förmiddagen medan regnet öste ner, fotografering utomhus kl 1430 (Tack Gunnar!) i solskenet (!) och en vigsel som undertecknad snyftade sig igenom. Det var den goe liberalen som var nervös inför kyrkan och som trodde at han skulle gråta hejdlöst, men det var jag som stod för den delen av underhållningen. Den känsla som infann sig när kyrkdörrarna slog upp, Leijons Festmusik började ljuda från orgelläktaren och vi tog sats för att gå in i kyrkan är obeskrivlig. Hela kyrkan var fylld av vänliga och glada ansikten. Ja, tack gode Gud för alla vänner, alla nära och kära! Och speciellt tack till Mattias som vigde oss, Boel som spelade piano och orgel, Linn, Anette och Mikael som sjöng, Peppe som spelade trumpet, Ingrid och Lennart som läste bibeltexter och Sonia som läste dikt. Emmy, Sofie och Fredrik delade ut program och Dörby församling smyckade kyrkan. Tack allesammans! Ni gjorde vår vigselakt till ett minne som kommer att värma oss länge!

Sen var det fest i Falkenbergsskolans matsal. Allt avlöpte till full belåtenhet. Anders visade sig vara en hejare på att vara toastmaster, Leif och Åke agerade husband med den äran och många höll varma goa tal och sjöng specialskrivna sånger. Vi kommer att tacka var och en i särskild ordning! Mest synd var det nog om Mikaela och Janne som spelade brudvalsen. Hur lätt var det att spela till vårt stapplande på dansgolvet? Jag varnade goe liberalen för just detta inslag, men han framhärdade och menade att utan brudvals blev det inget riktigt bröllop. Jag undrar om hans söndertrampade tår förlåter honom för denna styvnackade inställning...

Sedan kom en natt av sömnlöshet efter denna fantastiska dag. Ja, dra nu inga förhastade slutsatser ;-) Jag hostade hela natten. Hela natten. Det ledde till att goe liberalen, min pappa, Emmy, Sofie, Fredrik och Jimmy fick sköta städningen av matsalen utan att jag hjälpte till. Jag satt istället hemma med ett snurrigt huvud och hostade och gäspade. Ja, tänk att den goe liberalen redan den första dagen av sitt nya äktenskap fick uppleva en hustru som bara satt ner medan det fanns miljoner saker att göra. Snacka om felköp..... Men jag kommer igen och ska återgälda skadan när jag är frisk igen! Jag hoppas att det blir snart. Tills dess får jag dricka honungsvatten och äta hostmedicin. Kul diet :-(

Men det gör inget i det stora hela. Det var ett underbart bröllop och det värmer oss länge. Kolla gärna in bröllopstårtan på bilden (fotograf Evert Olsson) så förstår ni att vi fick mat och sötsaker som täcker behoven för lång tid framöver. Och kärleken, den blir fortfarande bara större. Jag mår så gott!

Grrrrrr!

På lördag är det bröllop och jag ligger idag nerbäddad med förkylning och hosta. Blä..... Men jag repar mig, antingen den naturliga vägen eller på ren skär vilja!

GRRRRRR!

För nu är så gott som allt klart och då ska inte en idiotisk förkylning stå i vägen!

Oro och oro...

Ännu en vecka går mot sitt slut. Dagarna har varit lite lugnare än tiden före valet skönt nog. Det mesta av oron har släppt. Valresultatet blev inte vad man hoppades, men det är skönt att det är över. Fullmäktige i måndags, avtackning av förvaltningschefen i onsdags och vigselsamtal igår kväll har fyllt kvällarna. Varje event hade väl sin charm. Fullmäktige blev en lite avslagen tillställning. Sista kvällen med gänget på sätt och vis eftersom det var sista gången vi hade den gamla sammansättningen, men många ansikten kommer ju ändå att vara kvar även nästa mandatperiod. Jag hyser ett stilla hopp om att arbetsformerna kan förändras och att debattnivåerna kan höjas, men det kräver en del jobb av oss ledamöter. Jag lovar att göra vad jag kan!

Avtackningen av chefen var en riktig höjdare, dock med en sorgsen och lite orolig underton. Det är aldrig kul att säga tack och adjö och förändringar är ofta traumatiska (även om de ofta till slut leder till något positivt), men nu stannar han ju kvar inom organisationen så vi kommer nog att ses då och då i alla fall. En sak vet jag: Den som siktar på att bli chef ska ta vår avgående kultur- och fritidschef som förebild. Min företrädare på ordförandeposten kommenterade hans ledarskap med orden"Se och lär!". Där hade han rätt. Jag har sett, och jag hoppas att jag har lärt en hel del. Kvällen gick i idrottens, fritidens och kulturens tecken och avslutades med middag på Café Söderport. Gott, roligt och minnesvärt!

Och så var det dags för det obligatoriska vigselsamtalet med prästen. Goe liberalen var nervös hela dagen. Tänk om han inte skulle få gifta sig? Tänk om han inte hade rätt svar på frågorna? Tänk om han inte kan sin bibel tillräckligt bra? Han vankade av och an i den lilla lägenheten och tänkte att om det inte blir nåt bröllop kan man ju alltid titta på EM-kvalet mot Spanien.... Han behövde inte vara orolig. Det blev inget husförhör a la Emil i Lönneberga och vi behövde förstås inte motivera vårt beslut. Nu är programmet i stort sett spikat och vi hann till och med att öva lite grann. Jag har ju varit med förr, om man så säger fast det var 20 år sedan, men för liberalen, som gifte sig borgerligt 25 år tillbaka i tiden, är det mesta nytt. "Var ska jag lägga ringen? Tänk om jag tappar den? Tänk om jag tappar rösten också? Tänk om..." Ja, är det inte den ena oron så är det den andra. Jag är mest orolig för att jag ska få munsår eller bryta benet lagom till nästa lördag. Händer inte det så ordnar det sig nog tänker jag. Häpp!

Räkning i slutskedet

Så verkar då även landstingets röster vara färdigräknade.

För det första: Inga Sverigedemokrater tog sig in i fullmäktige. Det är en välsignelse.

För det andra: Personkryssen är förbryllande. Jag som aldrig ens har varit i närheten av landstingspolitiken, än mindre bedrivit en kampanj inom området, var på håret att kryssa mig förbi vårt andranamn på listan som har jobbat hur länge som helst med landstinget. Jag tackar förstås för förtroendet, det känns gott, men det var inte speciellt välförtjänt. Vad gäller den goe liberalen som också har jobbat med landstingspolitiken, dock i skuggan av fp-landstingsrådet, så fick han färre kryss än en partikollega som bara har synts i kommunpolitiken. Märkligt och orättvist. Och det reser frågan om vad det är som fäller avgörandet när man röstar. Är det bilderna på stan? Är det ett känt namn? Och hamnar sakpolitik, kompetens och erfarenhet alltmer i bakgrunden? Ja, man kan behöva ställa sig såna frågor på allvar. Annars kommer den rikaste och gulligaste politikern med det mest utbredda nätverket att kamma hem valet nästa år oavsett lämplighet. Eller har det kanske redan hänt? Det vete sjutton. På nån nivå är det säkert så.

För det tredje: Majoritetsförhållandena i landstinget är fortfarande obestämda. Vi väntar med spänning på att miljöpartiet ska välja vilket ben de ska stå på. I ett val blir det, som en av artikelförfattarna i Budbäraren (Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning) skrev i veckan, "en liten majoritet som vinner över en stor minoritet". Jag hoppas bara att de gröna väljer sida utifrån sakpolitik och ideologi (precis som vi på vänsterkanten alltid gör) och inte utifrån något annat.

Nu lämnar vi emellertid valet för ett tag. Bröllopsförberedelserna accelererar och huvudet surrar. Och den här gången jobbar den goe liberalen och jag på samma sida och struntar i kryssen. Kul!

Kampen för rättvisa!

Fredrik Reinfeldt sa i TV dagen efter valet att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt, som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner människor som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, hade dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik. Vart tog de vägen?

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. De sk nya moderaternas cyniska hyckleri känner tack och lov få motsvarigheter i modern tid. Frågan är om övriga tre allianspartier (oräknat partiledarna) ens själva har förstått vilken högerkarusell de sitter på. Det lär de väl emellertid bli varse ganska omgående. Folkpartiets Birgitta Ohlsson har t ex redan konstaterat att vårdnadsbidraget är ”osexigt och förlegat” och hindrar jämställdheten.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att se att arbetslösheten, ett resultat av nyliberalism och nedskärningar i början av 90-talet, är ett gissel som plågar många människor i Sverige. Andra har varit överens om motsatsen ända fram till valrörelsen. Nu, när högern nått maktens boningar, är man tillbaka i gammal god anda. Det är inte full sysselsättning som är målet. Det är som vanligt skattesänkningarna som prioriteras.

Vänsterpartiet kommer att göra allt för att påtala orättvisorna i den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: Full sysselsättning måste få högsta prioritet i den ekonomiska politiken. Ett äkta arbetarparti som står för rättvisa och solidaritet inser att det är orimligt att ha en ”fristående” riksbank som torpederar ökad sysselsättning. Det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn. Det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och som skapar jobb i en viktig framtidsbransch. Det här är en politik som ligger fjärran från den ”jobben kommer-mentalitet” som präglade delar av arbetarrörelsen före valet. Det är en politik som ger jobb och ökar livskvaliteten samtidigt som samhällsklyftorna minskar.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, sänka ersättningen från A-kassan, ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften och försämra arbetsvillkor och löner i Sverige. Konkreta förslag som skulle ge fler arbete saknas, det visste vi. De själva vet tydligen det också. Det är trist att vi inte lyckades påtala det tydligt nog under valrörelsen. Där borde vi ha varit övertydliga, och där misslyckades vi.

Nu blir det en hård strid mot den löntagarfientliga allianskvartetten. Den striden kommer vänsterpartiet att leda. Vi fick ett dåligt valresultat, men vi mobiliserade partiet. Det var bara början. (V)änner, nu fortsätter vi att kämpa i samma goda anda! Om fyra år ser vi resultatet.

zzzzzzzzzzzzz

Ja, jösses vad man är trött efter dessa veckors slit. Så småningom börjar man väl arbeta upp sig till ytan igen. Bitterheten och ilskan över valresultatet har för min del kanaliserats via datorn. En artikel är snart på väg ut därifrån. Huka er, (h)ycklarallians!!!

Det är faktiskt så att skrivandet för min del har utvecklats till någon form av terapi. Får man bara ur sig gallan på skärmen så blir livet lite lättare. Fast trött är man ändå. zzzzzzzzzzzzzzz. Och inte blir tröttheten lindrigare av gårdagens nämndsmöte heller. zzzzzzzzzzzzz.

Ännu tröttare var nog ändå liberalen idag på morgonen. Grabbgänget tog nämligenigår kväll ut honom på en "svensexa" eller vad man nu ska kalla det, tvåbarnsfar som han är. Nåja, han kom hem redan före tolv för egen maskin, trots att han inte lyckades stava rätt till "puss" i sina sms under hela kvällen. Kan det möjligen vara så att han drev med mig??? Hmm....

Synden straffar dock sig själv. Idag har han suttit på möte hela dagen och så är han dessutom tröttare än jag. :-D

Perspektiv just nu

Livet är mer än politik. Nu lämnar vi valrörelsen bakom oss och blickar framåt. Trots att vi förlorade ett par procent, och folkpartiet förlorade nästan halva sitt stöd från 2002, så lever vi vidare liberalen och jag. Ny situation med nya möjligheter väntar. Och livet går vidare, med arbete, förtroendeuppdrag och familjeliv.

Det jag främst ser fram emot just nu är att planera den 7 oktober lite mer på allvar. Kläderna är klara (vilket betyder att nu blir det svältkost de närmaste veckorna!), men mycket återstår att göra med festligheter och andra arrangemang. Det är dock lättare att koncentrera sig på det när inte varje dag består av flygbladsutdelning, torgmöten, insändarproduktion, utspel och ett fullständigt berg-och-dalbanelikt tillstånd under opinionsundersökningarnas slaveri.

Och vi har varandra. Både vi och våra barn mår gott. Vad betyder ett förlustval sett i det perspektivet? Det finns så oerhört många som har det mycket värre. Det får man aldrig glömma.

Utmanande uppgift

Man ska väl inte sticka under stol med att valdagen blev en besvikelse. Mycket hårt slit gav inte mycket i utbyte. Å andra sidan har vi tidvis varit helt uträknade från den politiska världen under de gångna fyra åren. Vi finns ju kvar ändå! Och rollen som oppositionsparti, om den hanteras med förnuft, kan ge oss möjlighet att bli tydligare men också att mobilisera våra styrkor. Jag gick själv med i partiet under en period av borgerligt styre eftersom det var så mycket som gjorde mig arg. Nu väntar fyra nya år. Vi ska göra det bästa vi kan!

Men fyra år kan betyda en hel del försämringar. Det nya arbetarpartiet moderaterna, starka som aldrig förr, kommer nog inte att vara så himla mycket nytt arbetarparti när det kommer till kritan. Det kan bli ett systemskifte som svider för många. Det tycker jag inte känns ok. Skolpolitiken kan förlora sin utvecklingsförmåga och gå tillbaka till ett fattigt kunskapsbegrepp. Trist. Utrikespolitiken kan leda till att vi (om det nu är möjligt) ännu mer går i EU:s och USA:s ledband. Himla onödigt. Tycker jag alltså.

Men livet går vidare, och i det livet har vi en viktig roll att spela som ett parti som vågar stå på de svagares sida. Det är vår uppgift än mer än före valet. Och det är en utmaning!

Den röda gubben

Bara som en liten tankeövning:

Vilket av följande påståenden känns mest korrekt?

"Se upp för den röda gubben"
eller
"Den röda gubben gör dig säker"

Jag bara undrar: Hur många olyckor har den röda gubben förhindrat och hur många liv har han räddat? Den röda gubben är en stark och nödvändig tillgång i vårt samhälle. Själv är jag mycket mer misstänksam mot fula gubbar. Så det så.

Fast vi behöver fler röda gummor också.

Kvällen före

"Politik är inget mode, ingen ball och trendig grej.
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Dom fjantar som kan unna sig att satsa på sig själv
ger nog sjutton i resten av vår mänsklighet"

sjöng Björn Afzelius.

I morgon gäller det. Jag har massor av fjärilar i magen. Har vi gjort vad vi har kunnat? Har en strategi som går ut på att visa på sakpolitik varit framgångsrik? Eller har istället andra upplägg såsom att skriva upp skandaler, ägna sig åt pajkastning, roa sig med att svartmåla den välfärd vi har här i landet eller trycka upp glättiga affischer med leende kändisar varit den rätta?

Svaret får vi i morgon. Kanske kommer det att visa sig att den som ser politik som ett spel blir valets vinnare. Då får man nog finna sig i att utvecklingen har sprungit ifrån en gammal räv som undertecknad. Den typen av arbete är inte lockande om man ska kunna se sig själv i ögonen på morgnarna, och det är viktigt. För mig.

Kanske blir det inte så illa ändå. Kanske har kollegerna underskattat väljarna. Jag hoppas och ber att så ska vara fallet.

Gå och rösta! Del två

Så har då den traditionella partiledardebatten hållits i SVT. Man är ju lite trött på partipolitik för tillfället, det erkänns. Å andra sidan, jag vet ju hur jag ska rösta. Det gäller att andra, som inte jobbar med politik dagligen och stundligen, också får tillräcklig information för att skaffa sig en uppfattning. Kvällens debatt var åtminstone bitvis väldigt klargörande. Alternativen var tydliga. Vill man ha ett samhälle som innebär välfärd för så många som möjligt eller ett som lägger ansvaret för arbetslösheten på den som är arbetslös, sjuk eller förtidspensionär? Det är bara att välja.

Samtidigt ser vi Sverige i ett internationellt perspektiv. Kalmar gästas just nu av en delegation från Uganda. De ska övervara valet och studera den demokratiska processen. Vi har mycket att vara rädda om, kamrater! Andra delar av världen kämpar för rätten för var och en att säga sin åsikt. Här ligger många på sofflocket på söndag för att "min röst spelar ingen roll".

Det är ett hån mot demokratin. Gå och rösta! På söndag är fem arbetare fler än fyra kapitalister. Kanske är det den enda dagen på fyra år där alla röster räknas lika?

Gå och rösta!

För övrigt tycker jag att Lasse Ohly skötte sig utmärkt i kvällens debatt.... :-)

Flaggor

Förresten, idag vajar Kinas flagga på Stortorget tillsammans med den svenska. Det väcker känslor, ganska blandade sådana.

Slutsats: Ibland är det ganska svårt att vara politiker i ansvarig ställning. Så enkelt är det.

Gå och rösta!

Valrörelsen går in i sina sista skälvande dagar. De återstående timmarna är lätt räknade. Sen vet vi resultatet. Jag hoppas hoppas hoppas att alla våra ansträngningar ger resultat!

En fråga är naturligtvis högintressant. Det gäller regeringsbildningen. Vilka alternativ finns? Alliansen är tydlig med sin omvända Robin Hood-strategi. Ta från de fattiga och ge till de rika är receptet. Sveriges mest kända jättebebis är statsministerkandidat. Högerpolitiken manifesterar sig gång på gång. På vår sida är det rörigare, speciellt efter gårdagens utfrågning då såväl Göran Persson som Maria Wetterstrand verkar ha öppnat för ett samarbete högerut. Vi kommer aldrig att medverka till ett högersamarbete. Det kan väljarna vara förvissade om!

Ett samarbete med något av partierna på högerkanten driver nämligen politiken åt höger. Det vet både s och mp. För oss vänsterpartister är regeringstaburetter dock aldrig viktigare än politikens innehåll. Där går tydligen en skiljelinje mellan oss partier på den nuvarande majoritetssidan. Vi har inga problem att samarbeta i sakfrågorna, men här blir det värre.

Nåja, låt oss hoppas att frågan slipper bli aktuell. Ett starkt Vänsterparti är den främsta och den säkraste garanten mot en högervridning. Kamrater, gå och rösta!

Olika sidor av valrörelsen

Valrörelsen tar sig allt märkligare uttryck. Brandbomber i Malmö och spioneri mellan partier är allvarliga företeelser och hotar demokratin. Redovisningar av skuldsatta riksdagskandidater i rikspressen har dock en aning mindre nyhetsvärde. Jag undrar: När får vi en undersökning som gäller politikers husdjursinnehav? Bilmärken? Val av telefonoperatör? Eller, hemska tanke, favoritunderklädesmärke och -modell?

Lokalt händer det också en del. En av dagens lokala nyheter är den kommunale tjänstemannen som använde sin tjänstemail för att vidarebefordra material för sin egen personvalskampanj till personalen som jobbar på den förvaltning som han själv är med och leder i egenskap av förtroendevald i nämnden. Ja, man tar sig för pannan. Är ALLA medel tillåtna i en valrörelse? Ibland undrar man ju.

Sett i det här ljuset ter sig vår flygbladsutdelning ganska harmlös även om man känner sig som en bov varje gång man ser "Ingen reklam-tack" skylten för sent och redan har hunnit lägga ner bladet i inkastet. Förlåt.

11 september

Idag är det den 11 september. Det är ett ödesdigert datum. Salvador Allende mördades 1973, terrorattacken mot World Trade center samt Pentagon utfördes 2001 och utrikesminister Anna Lindh miste livet just den 11 september 2003. Det är inte utan ett visst obehag man konstaterar att dagens datum är 11 september.

Ändå är det viktigt att inte resignera inför våld, terror och ondska. Sådant måste bekämpas.
Vi måste se med stort allvar på de terrordåd som utförs runt om i världen och inse vikten av att brett diskutera, analysera och vidta verkningsfulla åtgärder för att förhindra och bekämpa terrorism, men ska vi åstadkomma något alls måste vi angripa terrorismens orsaker. Den enda vägen bort från terrorism går nämligen genom en jämnare fördelning av makt och resurser. En rättvis världsordning med respekt för mänskliga rättigheter minskar själva grogrunden för terrorism. Så enkelt, och så himla svårt, är det.

Det är då vi behöver en regering som säger ifrån, en regering som inte hela tiden springer den enda kvarvarande supermaktens ärenden. Det är därför vi måste kämpa för ett starkt Vänsterparti i valet som kan dra (s)torebror i vänsterarmen och stå upp för rättvisa, internationell solidaritet och global demokrati!

Val och val

Klänning fixad, ring beställd, blommor bestämda... Idag har det hänt mycket! Och den goe liberalen har fått kostym och slips. Det där med klädinköp är en aning traumatiskt för oss båda. Åtminstone jag lider av provhyttsfobi och hatar speglar. Dock inser till och med jag att bröllopskläder är svårt att välja på postorder via Ellos. Det är bara att bita i det sura äpplet och prova plagg efter plagg. Men nu är det gjort, valt, färdigändrat och klart. Så skönt!

Och valrörelsen rullar på även för övrigt. Känner mig som en val själv också förresten. Oformlig, grå, rullande och klumpig. Tack för det alla helfigurs-speglar!

Rörigt!

Presidiemöte på barn- och ungdomsförvaltningen på förmiddagen, höstuppstart med ledningsgruppen på kultur- och fritidsförvaltningen på Hotell Borgholm under eftermiddagen och därefter en bedrövlig kvalmatch i fotboll. Dessemellan valrörelse och funderingar på de kommande dagarnas aktiviteter. Så ter sig den röriga vardagen i dessa tider. Hoppsan, jag höll ju på att glömma det största stressmomentet: Opinionsundersökningarna! Med skräckblandad nyfikenhet öppnar man text-tv varje dag och lusläser siffrorna. Just nu har vi medvind. Jag håller tummarna för att det håller i sig och kämpar vidare. Jag minns alltför väl hur det kändes att ligga på 3,6% för bara några dagar sedan och vill inte dit igen. Usch.

Lite hemmaskvaller: Den 7 oktober är det ännu en EM-kvalmatch. Sverige möter Spanien på Råsunda. Den goe liberalen tillika sportfånen säger att han ännu inte har bestämt sig för vad han ska göra den dagen..... Han hotar som en välvillig kompromiss med att ställa in en storbilds-TV i kyrkan. Suck. ;-) Mitt motbud är en videoinspelning av matchen att avnjutas direkt efter festen, på natten. Vi får se hur det går. Förhandlingsläget är svårbestämt! Tips emottages tacksamt!

Partiledarbesök, opinionsläge och strategi

En partiledardag har passerat. Det blev riktigt trevligt, trots att planet på väg ner till landning krockade med en fågel och Lasse fick en något skakig inledning på sitt Kalmarbesök. En träff med akutens speciella team för mottagning av misshandlade kvinnor stod först på agendan och sen följde presskonferens, lunch, tal på Stagneliusskolan och stort telefonväkteri på SR Kalmar. Därefter tog Titti (pressekreteraren) och Lasse hyrbilen och ställde kosan söderut för att delta i möten i Karlskrona. Tack för titten!

Dagens opinionssiffror pekar uppåt, tack och lov. För bara några ynka dagar sedan var vi nedanför 4%-spärren. Det svänger snabbt i politiken. Jag vet, som gammal i gamet, att man inte kan veta någonting om valutgången förrän valet är över, men man kan ju inte låta bli att vara försiktigt glad åt ett opinionsläge som pekar uppåt. Vi har legat på botten. Vi vet hur det känns. Då är det tillåtet att glädja sig lite när vi äntligen får fokus på politik istället för det gamla träliga (k):et som tvingat oss ner under vattenytan.

Hoppas nu bara att vi även de sista veckorna får prata politik och sakfrågor istället för skandaler och klantighet. Det behöver nämligen demokratin. Låt oss kämpa för det. Jag har nämligen lärt mig att det där med att skratta åt andras olycka och att vara den som kastar antingen den första, den största eller för den delen den minsta lilla stenen är en strategi som brukar straffa sig. Vi ska inte vinna valet på att trampa på andra (som ju faktiskt till allra största delen arbetar lika hårt och ärligt som vi gör). Vi ska vinna för att vår politik är den som håller.

I morgon....

Debatt- och stressdag. 700 gymnasieelever i Kalmarsalen fick lyssna på en livfull debatt i förmiddags mellan de sju riksdagspartierna. Ett par lärdomar kan man dra av tillställningen:
1. Man ska undvika detaljer i inledningsanförandena.
2. Man ska passa sig för att använda fördömande ordalag.
3. Man har ett gott utgångsläge om man har samma ålder som åhörarna.
4. En ministerpost ger inte ett automatiskt överläge.
5. Som debattledare måste man våga styra debatten.

Det blev hur som helst en rolig förmiddag. Det tyckte åtminstone en gammal räv som jag. Vi hade en ung ungdomsförbundare från Lund vid namn Micke som sloga för den röda fanan, och det gjorde han med den äran. En frisk fläkt var han i den annars lite grå skaran. Tack Micke för ett gott dagsverke!

Annars inleddes dagen med ett oerhört tidigt uppvaknande. Jag njuter inte direkt av att vara klarvaken kl 04. Den missade sömnen känns än. Därför är det dags att ta sig samman och krypa ner i bingen. I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Och vet ni vilka jag menar då?

JO, I MORGON KOMMER JU LASSE!!! Missa inte SR Kalmars telefonväkteri 1500-1545!

Jerusalem och resten med mera

Jag såg en liten seriestrip en gång. Den beskrev livet, från det att man är baby tills man är gammal. Den avslutande bilden hade följande bildtext: "Så där håller det på, livet. Å fort går det. Svisch bara." Ja, svisch bara, så var helgen över. Torgmöte igår, flygblad idag. Ingen kyrka den här söndagen heller. Det känns lite visset faktiskt, men jag orkar inte och dessutom så krockar tiderna med varandra. Nånstans tror jag Gud förstår.

I bilen kör jag just nu en samlings-CD med Jerusalem, Sveriges första stora kristna rockgrupp. De var högaktuella när jag var ung. Nostalgisinnet har alltså vaknat. Faktum är att musiken håller än, liksom texterna. "Vi lever i ständig förändring" passar otroligt bra i Kalmar år 2006, "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för Hans kärleksrike" talar direkt till mig när jag missar kyrkan varje vecka i brinnande valrörelse och "Dårskap för världen är vishet för Gud har jag lärt" kan påminna mig om att man inte ska glömma sitt sinne för humor i den annars så gravallvarliga politiken.

Apropå allvar: Tänk att den goe liberalen och jag kan platsa på lokaltidningens framsida en lördag! Å andra sidan är det rätt gott att veta att även små solskenshistorier kan få lite utrymme, för så är det ju. "Han kom med solsken till mig" för att travestera Östen me resten. Och det är faktiskt till stor del hans fel att helgerna går så fort nuförtiden. Jag ska inte bara skylla på valet.

Debatter och nyheter

Efter en debatt, eller utfrågning var det ju egentligen, är huvudet som urblåst. Det var intressant att prata lokal skolpolitik på Jenny Nyströmsskolan, men jösses vad trött man blir. Hoppas ändå att åhörarna, skolpersonal från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, fick ut något av kvällen och inte tröttnade på politikerkäbblet. Kanske känner de sig som samtalsledaren sa: "Fortfarande förvirrade men på en högre nivå". Goe liberalen deltog under tiden på en debatt om neuropsykiatriska funktionshinder och har redan gått och lagt sig. Så är det i valrörelsen. Ämnena blandas men stridsviljan är densamma. Och tröttheten invaderar hjärnkontoren.

Dagens stora rubrik i lokalbladet borde ha varit statsministerns besök igår kväll. Så var det inte. Istället fick vi upp ett litet problem som (v)i har på bästa rubrikplats. Vi har nämligen en liten oplockad gås med ett av fackförbunden. Vår partiledare kommer på besök på tisdag och han skulle träffa deras företrädare över en enkel lunch. En god idé tyckte vi, och det tyckte många andra också, dock inte (s)torebror som har ett avtal med facket ifråga. Pyttsan. Jag trodde kollektivanslutningen var ett minne blott. Tydligen hade jag fel. Det trista är att det inte finns så mycket kommunikation mellan medlemmarna å ena sidan, vilka skulle ha velat delta, och länsledningen, som slår vakt om (s)torebrors intressen, å den andra. Suck. Det är tur att man kan ordna en Plan B i alla fall så att det blir ett partiledarbesök värt namnet. Jag ser fram emot tisdagen. Och lite kul är det att hamna på bästa plats på lokalbladets framsida, speciellt i konkurrens med HSB himself.

Apropå nyheter: Var inte statssekreteraren Lars Danielssons avgång veckans, för att inte säga månadens eller årets, icke-nyhet?

Upp till kamp!

Så har då Norrlidstorget blivit högtidligen invigt. Mitt på torget stod en stor scen, åhörarbänkarna var framdragna och allt var bäddat för en stor folkfest med flaggor och ballonger. Så kom regnet, och du milde, i vilken omfattning!

Alla medverkande fick flytta inomhus istället. Själva högtiden hölls inne i Novaskolans gympasal och vi som skulle ha bokbord och försäljning stod i foajén och i centralkorridoren. Nåja, det blev trevligt ändå, fast riktigt samma sak blev det inte. Vädret råder vi ju inte över. Det klarnade i ala fall upp lite framåt kvällen när självaste herr statsministern skulle hälsa på. Då hade jag emellertid hunnit gå.

Medborgarkontoret blev invigt också. Det är ett rum i hörnet av biblioteket. Där ska man kunna få hjälp när det gäller samhällsfrågor. Idén är säkert bra, trots att den kommer från ett annat parti än mitt. Jag hoppas det blir lyckat. Men ändå undrar jag en del.... Varför heter det just medborgarkontor? Om man inte är medborgare då? Kan man gå dit ändå?

Idag började för övrigt förtidsröstningen. Dagen inleddes därför med biltur runt till röstställena för att placera ut valsedlar. Nu gäller det att jobba hårt i spurten. Lasse gjorde vad han kunde, och på ett strålande sätt dessutom!, i gårdagens tv-utfrågning. Nu är det upp till oss fotarbetare att dra vårt strå till stacken. Upp till kamp, kamrater, fest som vardag oavsett väder och vind!

Poänger

"Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett men idag hjälper Herren"
står det i skriften. Det citatet har sina poänger.

Fullmäktige igår bjöd inte på några större överraskningar (förutom Barbamammas hembakade bullar). Den borgerliga oppositionen (från och med nu benämnd Moderata AlliansDemokraterna) var möjligen mer fräck än vanligt, åtminstone en del av den (läs nedan om Barbapapa). En annan del var ovanligt tyst och betryckt. Orsaken till det kan vi läsa om i dagens tidningar. Avhopp och abdikation känns tungt. Så är det. Och det finns väldigt liten anledning för mig att strö salt i det såret. Saltet finns där ändå.

Barbapapa är dock ett äkta exempel på fräckhet i ordets sämre bemärkelse. Han drar sig inte för att stjäla andras (läs:våra) synpunkter och förslag bara för att verka mer rättskaffens, handlingskraftig och modig än han verkligen är. Skäms! Är det något parti som har verkat FÖR öppenhet vid rekryteringar så är det Vänsterpartiet. Vi lade till och med sådana förslag på kommunstyrelsen, men då gick det inte för sig att rösta med oss. Det klarade inte MAD av. Det är ynkligt. Bara ynkligt.

Sen bytte han skepnad och började tala för polisen. Polisen handhas inte av kommunfullmäktige, ändå ska Barbapapa för femtioelfte gången debattera den frågan i detta forum. Att sedan varken han eller (s)torebror kan räkna korrekt är kanske av mindre betydelse. Det hela blev rätt löjligt och poänglöst, liksom flera interpellationer från MAD. Det är t ex direkt pinsamt när man tar med sig missförstånd på sin egen civila arbetsplats och lyfter upp dem till debatt i kommunens högsta beslutande organ. Kanske kan ett betyg i ordning ge effekt i fullmäktige? Folkpartiklarna kanske borde testa sina egna förslag.
;-)

Poänglöst gick dock inte KFF från gårdagens match. Grattis! En bitter eftersmak ger dock stockholmsderbyt. Skandalöst! Tänk vilket föredöme KFFs supportrar var när de var i Växjö på smålandsderbyt i våras. Lär er av dem, noll-åttor!

Och idag har det mest hänt trevliga saker hittills.
Varje dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Livet kan vara gott ibland. Det gäller att se poängen där de finns.

Efter lat söndag väntar full måndag!

Söndagen har gått i vilans tecken. Visserligen kunde jag inte hålla mig borta från tvättmaskinen på morgonkvisten, men jag gick till sängs igen. Sen vet jag inte mer förrän jag vaknade vid 1115. Jag antar att jag behövde sömnen. Vaknade och vaknade förresten. Jag tycker jag har sovit hela dagen. Ett ganska stort dåligt samvete har jag också när jag tänker på att kamraterna var ute redan vid elva och delade ut flygblad i brevlådorna i norra stan. Förlåt....

I morgon väntar höstens första fullmäktige. På programmet står kinesinformation och tio interpellationer med skiftande fokus. Hospiceverksamhet, skolans lovdagar, Salve, elöverkänslighet, idrottsinvesteringar..... Sedan tillkommer den sedvanliga dagordningen med beslutsärenden. Allt pekar på att det blir en lång kväll.

Under tiden får liberalen ta med sig en polare och se på KFF-Gefle. Lycka till! Jag undrar förresten om Göteborgsklubbarnas elitlicens är i fara efter den inställda matchen mellan Gais och Helsingborg i dag? Gamla Ullevis plan var inte spelbar pga det myckna regnandet. Hon med minnet, dvs jag, drar mig till minnes en liknande situation på någon annan arena för inte alltför länge sedan ;-) Nåväl, den som lever får se. Jag tänker i första hand försöka överleva morgondagen.

Heja KFF!

Lördag...

Melodikryss, presskonferens, fika, en glimt av kd-Göran på stan i regnväder, blomsterinköp, plantering, tvätt, matlagning (fast goe liberalen stekte korven), disk, Finnkampen med damseger och herrförlust (Kvinnor kan!), Sommarkrysset, kriminalserie och nu bloggskrivande. Sådan blev min lördag. En liten liten paus i valrörelsen unnade jag mig således.

På köksbordet står en vas med strålande gula rosor som goe liberalen har köpt. (Observera att färgvalet beror på att de gula var allra snyggast. De rosa var redan bruna i kanterna. Röda fanns inte. Jag antar att storebror har köpt in allihop för att dela ut på stan som valfläsk. Ideologin var emellertid totalt bortbopplad vid dagens färgval!) Opinionssiffrorna har vänt sakta uppåt. Jag brände bara vid de stuvade makaronerna lite lite grann. Jag somnade inte vid teven. Och goe liberalen dukar just nu fram till frukosten i morgon.

Sammantaget, en riktigt mysig dag. Gäsp.

Resor av olika slag

Jag inledde dagen i resans tecken. Dottern skulle med skolan till Wanås slott i Skåne och studera konst. Med i väskan skulle tunnbrödsrullar med creme fraiche-fyllning, frukt, dricka och servetter. Som den hönsmamma jag är lyckades jag inte hålla fingrarna borta utan ville vara med och plocka ihop färdkosten. Ja, jag vet att dottern är sjutton år. Lika varm känns ändå kramen i dörren när hon kör iväg på morgonkvisten.

Sedan var det dags för en titt i morgonblaskan. Resan gick vidare, från dotterns konstresa till den kommunala borgerliga alliansens fantasi-, lögn- och hyckleriresa. De hade gjort stor affär av förvaltningschefstillsättningarna under sommaren. Jag satte i halsen. Ett visst mått av hederlighet tycker jag ändå att man kan förvänta sig av oppositionen. Rena lögner blandades med undanflykter. Det är vi i Vänsterpartiet som har varit kritiska från början till slut. Det är vi i Vänsterpartiet som har fått kommunstyrelsen att besluta om en egentligen redan självklar öppenhet vid rekrytering. Alliansen har vacklat, och moderaterna har varit med och drivit slutenheten hela vägen. Fy sjutton för vuxna människor som inte drar sig för att proppa folk fulla med lögner! Att moderaterna inte kan hålla sams internt vet vi. Häggfors vs Lövgren är en match som pågår ständigt. Men nu följde de övriga blåa kamraterna med på lögnresan. Fy sjutton alltså.

Tre saker slår mig speciellt tydligt.
1. Sprickan inom moderaterna är större och djupare än någon kunnat tro. Dessutom verkar den i vissa lägen vara större än skillnaden mellan blocken. Häggfors och Lövgren lär slåss länge än.
2. När den sk Alliansen ska göra ett gemensamt utspel i kommunen väljer de en fråga där de inte är överens. Man kan läsa kommunstyrelsens protokoll från 14 augusti så framstår detta med all tydlighet. Slutsatsen måste väl vara att de inte är överens om nånting.
3. Det slutna tillsättningsförfarandet har, oavsett vilka som har fått tjänsterna och vilken lämplighet de än har, försvårat de nya chefernas möjligheter till att få en optimal start på de nya jobben. Det kan vi främst tacka socialdemokraterna och moderaterna för.

Nej, såna resor tycker jag inte om. Jag tar hellre en lugnare tur, visslandes på "Rättvisan". Det känns bättre.

Heja Åtvid!

Jag måste nog ändå passa på att gratulera den goe liberalen och hans Åtvidaberg. Oavgjort i Växjö i kvällens match betyder fortsatt spel i UEFA-cupen. Nu har man slagit ut norska topplaget Brann. Hoppas bara att man klarar sig kvar i Superettan också. Heja Åtvid!

Liberalen påstår att det blir mottagning i Åtvids Folkets park i morgon med bilkortege och 50 000 jublande massor längs alla åtvidabergsgator. Ja, gatorna är inte fler än att hela vägnätet måste vara proppfullt. Undrar bara hur bilkortegen ska ta sig fram...?

Ja ja, den som lever får se. Kul var det i alla fall! Tänk vad föreningsaktivitet kan betyda för livsglädje och livskvalitet. Den sträcker sig ända från Åtvid till Funkabo i Kalmar.

Som sagt, föreningslivets värde kan inte mätas i pengar. Det ska vi tänka på.

Liten och långt borta

Idag har vår värld blivit fattigare, närmare bestämt strax över 11% fattigare. Vårt solsystem har reducerats från nio planeter till åtta. Pluto har mist sin status som planet. Den är för liten och ligger dessutom för långt bort.

Jag tycker det känns lite trist. Det är inte så att Pluto och jag har en nära relation till varandra. Jag brukar inte ligga vaken på nätterna och tänka på Pluto. Problemet är bara att jag är van vid att solsystemet består av nio planeter. Det blir lite svårt att smälta att jag har förlorat en sanning. Plötsligt finns det bara åtta. Ett litet sorgearbete tänker jag tillåta mig att ha.

Jag trodde inte att det skulle vara nio för all framtid. Den planet jag trodde skulle försvinna först skulle vara vår egen. Det vore inte så konstigt med tanke på all den tortyr och misshandel vi utsätter Moder Jord för. Men våra vetenskapmän hann före mänskligheten med reduceringen. Efter långa diskussioner kom man fram till ett beslut. Pluto försvann.

En slutsats är: Låter man de kloka bestämma är det lätt att man definierar bort den som är liten och obetydlig och dessutom finns långt bort. Är det riktigt klokt egentligen?