torsdag, december 28, 2006

Sömn och nyvaknande

Vardagar efter jul brukar vara inlindade i sömn, så även denna gång. Man sover och sover, och trots allt detta sovande kan man sova ännu mer. Skönt. Som kontrast till den vanliga vardagen och till stressen före jul så är det högst njutbart.

Idag har vi varit på Ikea. Dottern hade julklappspresentkort att sätta sprätt på och vi går i tankar att förnya hemmet en aning. Problemet är utrymmet. Goe liberalen och jag har den lilla lilla lägenhetens allra allra minsta rum som sovrum, och där uppstår problem. Med bokhyllor, byrå, garderob och minimalt skrivbord blir det inte mycket plats över till en säng, och en sådan behöver vi ha i något bredare format än min gamla. Hmmmm..... Vi funderar och funderar. Kanske är det en loftsäng som är lösningen? Men det blir himla synd om den som ska krångla sig ner på nätterna i mörkret för att ta sig ut till hemlighuset. Å andra sidan, man ramlar nog bara de första nätterna. :-) Kommer liberalen med blått öga och bruten fot en morgon så vet ni vad som har hänt. En ny säng är inköpt.

Politiken har tagit siesta. Åtminstone känns det så. Det är bara rottingmajoren som är ute och skriker på utpräglad populistiska om att "flytta mobbare". Usch, man får rysningar. Visst är det bra att ta krafttag mot mobbing. Jag ställer helt upp på det, tro inte annat. Problemet är bara att det här är en åtgärd som inte angriper problemet utan bara ett symptom, och såna åtgärder stjäl sympati på felaktiga grunder. Det blir konkurrens mellan förebyggande arbete och akutåtgärder, och där drar det förebyggande arbetet med nödvändighet det kortaste strået. Tråkigt, men sant, och då står man där med samma problem plus att man har skapat nya. Låt oss istället slå våra kloka huvuden ihop och lösa grundproblemet! För det har vi inte gjort, inte någon av oss.

Jag har precis avslutat Jonas Gardells bok "Jenny", en julklapp från goe liberalen. Den är mycket läsvärd. Den ger inblick i vad mobbing kan vara, hur den uppstår och hur den fortlever. Grymt, fruktansvärt, omänskligt, omskakande. Den som läser den förstår att åtgärden "flytta mobbaren" har en mycket begränsad effekt, om den överhuvudtaget har någon.

Så, sammanfattningsvis, jag sover mycket men har också vaknat på nytt på åtminstone ett område. Mobbing måste bekämpas, och det ordentligt. Jag tror dock inte att rottingen är det verksamma medlet, inte ens mot den som mobbar.

tisdag, december 26, 2006

God fortsättning!

Oj då.... Tomt här på bloggen i flera dagar. Jag har till och med glömt att önska mina läsare God Jul. Förlåt. Än är det inte för sent att säga God fortsättning i alla fall, så det gör jag. God fortsättning!

Julen har rymt tradition och överflöd, som vanligt. Överflöd i mat. Man skäms lite. För en vegetarian som jag är inte julbord direkt anpassat, men inte svälter man för det. "Do they know it's Christmas?" ekar fortfarande i skallen. Jag måste hitta på bättre sätt att dela med mig av överflödet. Hur????

Julklappar, ja. I mängd och parti, av alla de slag. Man blir alldeles rörd. Smycken, böcker, hjulsidor till bilen, pengar.... Jättegulligt av alla! Själv satsade jag i år på att ge klappar med lite knorr på. Den goe liberalen fick sjungande kalsonger och en batteridriven gående elefant som lyfter snabeln och skriar. Dottern fick en mekanisk liten svartvit ko. Mu mu....

Sen fyller jag ju år också, på självaste juldagen. Åter igen paket och besök. Härligt, gott och mysigt. Ett litet tips bara: Lägg inte aluminiumfolie i botten på ugnen om det är dags att baka tårtbottnar. De blir bara gräddade på ovansidan. Hoppas inte så många märkte det.

Julen är en helg då man träffar nära och kära. Mina föräldrar var hos oss nästan hela julafton, mina bonusbarn var här kvällen före och halva julafton och på juldagen kom min syster med familj, mina föräldrar och min bästa kompis. Goe liberalen och goa dottern har varit hemma hela tiden. Tack för så goa människor, allihop!

Nu ropar goe liberalen att det är fika. Han har haft kökstjänst i flera dagar. Stackaren. Men lite stolt är han för att hans saffransbullar är populärast. Syrran krävde å det bestämdaste att de skulle plockas fram igår på kalaset.... Tji fick man för sina ömt bakade kakor!

;-)

onsdag, december 20, 2006

Bryr vi oss?

Julklappar inköpta, kakor bakade, nya julduken färdigsydd, goe liberalen har köpt julskinka samt gjort köttbullar, årets sista protokoll är justerade... Snart kommer julhelgen. Hoppas jag.... Tomtarna ska upp ur sina lådor först och resten av maten inhandlas.

Ärligt talat, julstressen står mig upp i halsen. Idag skulle jag ha lite musik under arbetet och satte i "Do they know it's Christmas?" i CD-spelaren. Texten slog mig som en knytnäve i mellangärdet. Fy sjutton vilken orättvis värld vi lever i, och de orättvisorna har jag stor del i. Vad har jag gjort för att utjämna dem? Jodå, politiskt, men praktiskt? Alldeles för lite. Medan vi ojar oss över att det inte blir en vit jul eller över att vi bara hinner baka tre sorters kakor svälter barn på andra håll i världen. Bryr vi oss? Verkligen? Och om vi bryr oss, bryr vi oss om rätt saker?

måndag, december 18, 2006

Mix

Efter en helg i Åtvidaberg hos den goe liberalens släkt så var man tillbaka i selen igen, fast inte riktigt som vanligt. Idag har nämligen Jul-Kul-Kören haft uppsjungning. Tre tillställningar klarade vi av, Stadshuset, Landstingshuset och Regionförbundet. Riktigt roligt var det. Silverbells, Deck the halls, Rudolf med röda mulen, Ära vare Gud i höjd etc etc. Körsång är uppiggande och ökar livsglädjen!

Sen var det fullmäktigesammanträde, det sista för året. En himla massa valärenden, planprogram med anledning av den nya arenan och reviderad budget för 2007 stod på den långa ärendelistan. Det hela gick snabbt, dock inte smärtfritt. Med två representanter för ett odemokratiskt parti blir det gärna lite osmakligt, och det hände även denna gång. Man ska väl bara vänja sig antar jag. De är väl som de är. Mer bekymrande är det att 12 ledamöter från andra partier avstod från att markera mot islamofobin eller vad det nu var man gav uttryck för. Är det så himla svårt att fatta när det är viktigt att stå upp för allas lika värde? Suck alltså.

Sen hoppas jag att vi fortsättningsvis slipper partipolitiska pengainsamlingar i samband med fullmäktigesammanträdena. Jag vet att ungdomsförbund ibland går för långt, men kan inte riktigt acceptera det. Det finns en tid för splittring, en annan tid för enighet. Man måste tänka på det när det står riktigt allvarliga hot för dörren.

Nu har jag ägnat en stund vid TVn (Cityakuten). Dagen blev alltså en mix av upplevelser och erfarenheter. Mix brukar vara bra. Så ska också ett trivsamt samhälle se ut. Vad trist det vore om alla var likadana!

fredag, december 15, 2006

De e mycke nu.....

"De e mycke nu" heter det visst. Det stämmer. Det är fullkomligt asmycket att göra just nu, och själv är man slut. Man börjar oroa sig som julgrisen: "Finns det ett liv efter jul?"

Jag har i veckan avslutat min tid i Barn- och ungdomsnämnden. Efter tolv år i samma nämnd är det mycket tydligt att man har passerat Bäst före-datum. Konstigt nog så känns det inte ens vemodigt att lämna nämnden. Sanningen är att arbetet där har varit obeskrivligt trist de senaste åren, och det gör väl att saknaden åtminstone inte direkt känns så stor. Förmodligen kommer jag fortfarande att engagera mig i frågorna, men då på ett helt annat sätt. Min efterträdare i nämnden kommer att sköta nämndspolitiken, och det kommer han att göra på ett strålande sätt, det vet jag.

Vi avslutade året med ett julbord på Slottet i onsdags. En himla massa mat och en himla massa avtackningar blev det. Jag och partikompisen (som lämnar sin ersättarplats i nämnden) ville göra något annat, så vi sjöng en liten specialskriven sång på melodin "Mary's boychild" till sällskapets höga nöje. Vackert var det väl inte, men i alla fall lite annorlunda. Med de knutna vänsternävarna i högsta högg och uppmaningen till förvaltningens personal om att hålla babord så att de når land lämnade vi ett sista avtryck. Vår önskan till den nya BUN var nog tydlig: Kom igen nu, nämnden. Visa lite styrka och lite kreativitet!

För övrigt: Valvinden har vänt. Alliansregeringen tappar mark när deras politik blir tydlig. Man ljög i valrörelsen, mörkade och la dimridåer. Moderaterna blev "Sossarna light". Nu sprider den gamla konservatismen ut sina blå tentakler. De små borgarpartierna i alliansen äts upp mer och mer. Sanningen blir mer och mer synlig. Kamrater, nu har vi chansen att växa. 2010 gäller det. Vänstern har guldläge, om vi bara lyckas mobilisera. Vi har ju folket med oss. Kämpa på!

måndag, december 11, 2006

Julefrid?

Saffransbullarna är bakade, syltkakorna likaså och tackkorten är utdelade. Nu återstår resten av julklappsinköpen, planeringen av julhelgen, julkorten, tomtepyntandet, havreflarnen och de övriga kakorna. På julaftons förmiddag, eller alternativt juldagens morgon, ska en tårta bakas...

"...ty nånstans är det en ros utsprungen..."

En politisk kämpe har lämnat oss

Så har en av Kalmarpolitikens profiler gått ur tiden, kristdemokraten Matz Edin. I ärlighetens namn var det väl inte ofta vi stod på samma sida i sandlådekriget, men en hedervärd kämpe var han. Det känns overkligt att han inte längre finns bland oss. Det var inte många dagar sedan vi diskuterade hyreskrav och Kalmarhem med Matz, och även då slog det gnistor. Minnet av honom blir nog just sådant: Matz Edin, alltid redo för en politisk batalj. Kalmarpolitiken hade varit märkbart färglösare utan hans insatser. Om jag känner honom rätt fortsätter han nog att kämpa även i himlen.

Vi lyser frid över hans minne och sänder vårt varma deltagande till hans familj.

fredag, december 08, 2006

Klimatförändringar, nej tack

Jösses vad snabbt dagarna går! Nu står det helg för dörren igen. Andra söndagen i advent stundar, och vi har nästan 10 grader varmt ute. En del tycker att det är skönt, andra, dvs såna som jag, ryser av obehag. Det där med klimatförändringarna är oroande. Jag var och såg Al Gore-filmen häromveckan, och sedan dess har jag varit dödligt orolig. Vad håller på att hända? Vad sysslar vi med? Vilken livsvärld ska vi lämna efter oss till våra barn?

Jag minns en rikigt äcklig TV-serie frå 80-talet som hette "Sommarens tolv månader". Den handlade om genmanipulation som ledde till klimatförändringar samt till språkförbistring och mycket annat elände. Jag vill inte ha det så!!

Nu gäller det, mina vänner. Ansvaret åvilar oss om vi inte ska förstöra det viktigaste vi har, nämligen LIVET i vid bemärkelse. Skaffa lågenergilampor, låt bli stand-by-läget på TVn, cykla eller åk kollektivt istället för att slentrianmässigt ta bilen när den egentligen inte behövs, hängtorka tvätten, driv opinion etc etc. Det finns så mycket vi kan göra, även i det lilla.

Och låt oss hoppas på en åtminstone lite kallare väderlek till jul...... Annars kommer ju inte tomten fram med sin släde.

onsdag, december 06, 2006

Att synas och finnas

Nu får det vara slut på osynligheten! Var är mitt kära parti? Varför syns vi inte? Visst är det mesta rött ändå så här års, men är det inte att överdriva att inte synas alls?

Orättvisorna står som spön i backen, skillnaderna mellan välbeställda och underbetalda ökar, arbetsrätten utmanas, arbetslösa straffas för arbetslösheten och rasismen finns numera till och med i öppen form i våra parlamentariska församlingar. Varför känns det då som om man är ensam om att skrika??

Idag har vi (jag och mina två partikamrater i fullmäktige) skickat in en insändare som är riktad mot våra nya motståndare i Kalmarpolitiken. När den är publicerad i tidningarna ska jag lägga in den även här. Det är viktigt att stå upp för de demokratiska värderingarna. Jag hoppas att fler gör det.

Men åter till partiet. Det är ju nu vi har möjlighet att växa! Snälla goa kamrater, var med och ta chansen!

En sak til: Tomten syns fast han inte finns. Jag hoppas att det inte kommer att finnas anledning att säga: Vänstern finns fast den inte syns. Då är nämligen risken stor att vi inte kommer att finnas heller.

måndag, december 04, 2006

Ny landningsbana?

Så har den stora Hosianna-helgen passerat. Man blir glad av musiken och av alla ljus överallt! Nu är jag barnslig igen, erkänner, men december och advent får det alltid att pirra lite i det barnahjärta som ändå finns nånstans bland all "vuxen måste-bråte" som man bär på. Om bara lilla mamma får komma hem från sjukhuset efter sin hjärtoperation och lilla pappa blir av med det envisa ryggskottet så skulle det kännas ännu bättre. Heja på, mor och far!

Hur som helst, hemmavid finns nu elljusstakar, stjärnor, ljusboll och ett färgglatt balkongräcke. När andan faller på kan man få räcket att blinka, röra på sig, sakta släckas för att sakta tändas igen eller nästan allt på samma gång. Av trafiksäkerhetsskäl har vi valt att inte blinka för mycket med den där ljusslingan. Liberalen påstår att flyget kan bli förvirrat då och få för sig att landa på gatan utanför, men jag och dottern tycker att det verkar en aning överdrivet oroligt att resonera så. Eller vad säger ni? Ta er gärna en titt på vår balkong. Ni lär inte kunna missa den!

Om ni till äventyrs inte hittar dit, fråga flyget.... ;-)

fredag, december 01, 2006

Första december

December månad är här! Julkalendern på TV är ett måste. Jag och sjuttonåriga dottern svepte in oss i en gemensam filt och satt framför TVn kl 0715 i morse och tittade som två små barn. Årets variant verkar vara en höjdare. Jag tänker i alla fall följa fortsättningen med stort intresse!

Är jag barnslig? Njaaee........... Jo, oerhört. Men det bryr jag mig inte om. Jag tycker att man ska få vara som ett barn när julen närmar sig. Man måste ju nästan ha ett visst barnasinne för att glädja sig åt att börja öppna adventskalenderluckorna! "Den som kan glädja sig åt lite har mycket att vara glad åt" som någon klok människa har sagt. Den goe liberalen är jätteglad. Han har nämligen en chokladkalender! Och den har han verkligen gjort sig förtjänt av att njuta av efter att han har putsat alla fönster den här veckan. Nu återstår gardinbyten, stjärnupphängningar och ljusstaksplaceringar. Det fixar vi i morgon i en flygande fläng!

Allt är inte glädjande denna decemberdag. I dagens tidning står det nämligen att en av kyrkorna i stans utkanter förbjuder ungarna i luciatåget att vara utklädda till tomtar och pepparkaksgubbar eftersom det är hedniska figurer. Suck. "Kyrkan ska ha en annan profil" säger prästen. Jag ställer mig då frågorna:

1. Vad betyder det att kyrkan kan fyllas med glada barn och föräldrar, oavsett klädsel?
2. Kan jag som vanlig syndig människa gå till kyrkan även om jag inte passar in i "profilen"?
3. Älskar inte Gud barn i tomte- eller pepparkakskläder?

Och slutligen:
VARFÖR SKAPA PROBLEM NÄR DE ALLTFÖR OFTA SKAPAR SIG SJÄLVA?

Jag önskar er alla, oavsett om ni har kalendrar eller inte och oavsett klädsel, en ljus, varm, avkopplande och rolig adventshelg!