Man slutar aldrig att förvånas. När jag idag slängde ett öga ut genom köksfönstret efter frukostdisken så stod den bara där. Min gamla cykel alltså. Min 16 år gamla lilavita DBS som blev stulen ur cykelrummet i maj stod plötsligt prydligt parkerad i cykelstället utanför själva brottsplatsen. Visserligen var den låst med ett nytt kabellås och sadeln var utbytt, men det var verkligen min egen trotjänarcykel. Undertecknad slängde sig på telefonen till polisen, och det kom en patrull så småningom och kollade ramnumret (som nån förstås hade försökt rispa bort men inte lyckats med). Utan tvivel var och är cykeln min.
Hur tänker man? Någon snor en cykel i källaren på ett hus, och några månader senare kör man till samma hus och parkerar den utanför. Fullständigt hjärnsläpp? Eller är det så att någon snor en cykel i sitt eget hus och sedan säljer den till en kompis som kommer och hälsar på? Partiellt hjärnsläpp? Tja, nu är cykeln i alla fall återbördad, låst med rätt blocklås och inlåst. För första gången i mitt liv har jag varit med om att bryta upp ett cykellås. Alltid lär man sig nåt. Jag fick också lära mig att det inte längre går att hävda att man köpt en stulen pryl i god tro. Allt som polisanmäls går tillbaka till den ursprungliga ägaren. Undrar bara hur "parkeraren" känner sig. Köper man eller får man en cykel utan nyckel och med ramnumret nästan utraderat så borde man väl ändå tänka lite.
Nåja, stölden/lånet kostade mig över 3000 kronor i inköp av en styck ny cykel. I gengäld fick jag en ny sadel. Vet inte om jag tycker det är ett sjysst byte, men jag fick ju tillbaka cykeln i alla fall. Det hör annars inte till vanligheterna.
En annan sak är dock förbryllande. Jag har blivit av med två cyklar i mitt liv. Den ena blev stulen hemma en kväll på garageuppfarten när jag var sådär 12 år. Pappa och jag körde runt och tittade och hittade den lutad mot ett träd vid Novaskolan efter nån halvtimmes letande morgonen därpå. Monarken lever än i högönsklig välmåga och är fortfarande i min ägo som reservcykel. När jag nu blev av med min DBS kom den tillbaka självmant. Det är inte konstigt att polisen undrade om jag hade cyklat hem den själv, men det hade jag inte. Det man borde lära sig av detta är dock att ska man stjäla en cykel ska det inte vara från mig. Det lönar sig nämligen inte. Ha!
4 kommentarer:
Tufft att hitta cykeln på brottsplatsen!
I lilla Figeholm, där jag är uppväxt, försvinner bara cyklarna som står olåsta runt den lokala bodegan. Men de brukar alltid återfinnas på någon av stamgästernas adresser. Kanhända att det nån gång återfunnits nån cykel även på min adress ;-)
Det är detta som kallas återanvändning, eller recycling :-)
Jag hade en DBS när jag var liten. Då fick jag höra att det betydde Damernas Bröst-Salva...?
DBS i Dalarna där jag kommer ifrån står för Dalarnas Bästa Skrot.
Döden Bakom Styret var den gängse betydelsen i Kalmartrakten när jag var liten..
Men Tomas, har du nallat cyklar??? Då kan du aldrig bli kommunikations- eller folkhälsominister! ;-)
"Nallat" låter lite för vulgärt. Jag skulle hellre säga "lånat".
Det borde premiera mig för folkhälsoministeriet, eftersom det tyder på en hälsofrämjande rörelsevilja.
Skicka en kommentar