tisdag, november 28, 2006

Årets arbetare?

Moderatpartiet Den nya högern har bestämt sig för att utse Årets arbetare. Med anledning av detta har jag ett gott råd till alla som jobbar och sliter:

För sjutton, jobba inte för hårt! Gör du det så riskerar du att vinna utmärkelsen Årets arbetare, och vem vill bli det? Priset är nämligen en lunch med Sven-Otto Littorin!

Alla utom Årets arbetare får välja lunchsällskap på egen hand. Vem var det som sa att moderat politik sätter individens eget val högt?

Inte jag. Absolut inte jag. Häpp.

Smutsiga trynen

Gårdagskvällens fullmäktigesammanträde blev ingen rolig historia utan minnet präglas helt och hållet av genomsmutsig retorik och unkna värderingar. Visst, vi pratade om annat än mottagning av ensamkommande flyktingbarn, men det är ändå så att det bara den debatten man minns. Jag trodde, måhända är det naivt, att vi människor kände en naturlig omsorg om barn. Så är det inte.

Jo, det fanns positiva bitar också. Det var skönt att för en gångs skull känna att vi sju demokratiska partier kunde stå upp som en enhet. Allt är vi inte oense om. Det är också bra att det nya partiet visade sitt rätta ansikte. Tydligt. Men usch och fy för att lyssna på eländet. Egentligen borde sånt anmälas.

Det sägs att folk med bruna åsikter mer och mer anpassar sig till det demokratiska arbetssättet i representativa parlamentariska församlingar och på det viset maskerar sig. Så är inte fallet i vårt fullmäktige. Ingen kunde undgå att höra vilka värderingar de har. De kan glömma allt vad samarbete heter. Sån skit vill vi inte ha med att göra. Och alla ska veta att vi kommer att göra ALLT som står i vår makt för att se till att de elimineras som parti i nästa val. Jag hoppas att samtliga demokratiska partier inser allvaret och tänker på samma sätt.

Nej, jag mådde dåligt, och mår fortfarande dåligt. Ren ondska har aldrig tidigare grinat mig så rakt upp i ansiktet, till råga på allt så skedde det från fullmäktiges talarstol. Smutsiga svintrynen på människokroppar klarar jag mig utmärkt utan.

måndag, november 27, 2006

Kapitalet styr...

Så har vi då gått in i julruschen. Här på stan finns nu dekorationer över gatorna i form av stjärnor, granarna är klädda (klädda och klädda, men ändå...) och i affärsfönstren är det tomtar, julbockar och hjärtan huller-om-buller. Men det är ju för tidigt!!! Det var ju domsöndagen igår, och det går inte ihop med julskyltning.

Jag har precis accepterat, under protest!!, att hela adventstiden fylls av tomtar och julmusik. I år börjas det en hel vecka tidigare, BARA FÖR ATT AFFÄRERNA SKA KUNNA SÄLJA MER! Hade man följt traditionen hade man nämligen fått en söndag för lite att hålla öppet på. Julafton infaller i år just på den fjärde söndagen i advent. Men, vad gör man inte för kapitalets skull??? och jag böjer mig, fast bara lite. Två adventsljusstakar har jag ställt fram i kontorsfönstren istället för lamporna som annars står där. Men det är för tidigt, jag är väldigt väl medveten om det.

Snart är det dags att gå till kommunfullmäktige. Det kan bli debatt om ensamkommande flyktingbarn. Det kan bli spännande. Den som inte förstår att barn behöver stöd begriper troligen inte mycket annat heller. Även där kanske kapitalet lämnas företräde, denna gång framför medmänsklighet, kärlek, ansvar, etik och moral. Häpp

torsdag, november 23, 2006

Back on the road again!

Nu är jag här igen! Har ni saknat mig? ;-)

Av någon outgrundlig anledning flippade den här bloggen ur häromdagen. Allt blev rosa. Bara rosa. Det är inget fel på rosa i och för sig, men ibland kan det bli för mycket. Med hjälp av bloggoraklet Tomas fick jag felet avhjälpt. Stort tack Tomas!

Man börjar bli en bloggoholic. Efter två dagars tystnad känner man sig som inlåst i en isoleringscell. Men nu börjas det igen! Fast inte nu. Jag återkommer. Var så säkra!

tisdag, november 21, 2006

Lärdomar en vanlig tisdag

Två lärdomar i alla hast innan det är dags att ge sig av till lantbruksgymnasiet och öva Santa Lucia:

Ett: Det är svårt att samverka om förluster. Det är lättare när det handlar om att dela vinster. Det visar sig nämligen när det är dags att dela på notan. Häpp.

Två: Det är svårt att räkna rätt när det gäller att få fram utgångsbud för hyresförhandlingar. Även det kan komma att visa sig framöver. Dubbel-häpp.

:-)

måndag, november 20, 2006

Varning för halka!

Jag måste förstås varna för golvet i Gallerian! Liberalen och jag var där och åt idag (liksom halva kontoret på ett av stadens försäkringsbolag. De såg allt lite oroliga ut...) . Golvet var, och är väl fortfarande, snorhalt! Alla som gick därinne såg ut som Bambi på hal is. Någon måste ha blandat ihop rengöringsmedel med teakolja och tagit fel, för det där var inte en lyckad kombination.

Eller är det så att någon medvetet vill förbereda oss på den kommande kylan och ishalkan? Vill någon sälja skodobbar? Eller är det nån ny ortopedfirma som har öppnat i stan och försöker ragga kunder? Eller är det, som goe liberalen föreslog, så att killen som gick med skurhinken medvetet har preparerat golvet så att han får äran at hjälpa stackars strandsatta tjejer med höga klackar genom att leda dem igenom huset? Sjutton vet! Jag vet i alla fall att jag av någon outgrundlig anledning för en gångs skulle tog rejäla kängor idag utan klackar. Bra kvinna reder sig själv! Så även idag.

Kör, operation och budget

Igår började vi med sångövningar inför första advent. Ett tjugotal sångsugna samlades på kvällen för att tillsammans sjunga Hosianna, Se din konung kommer och Bereden väg i olika varianter på längden och på tvären. Det är roligt att sjunga och det höjer livskvaliteten flera nivåer! Ni som inte har vågat pröva, ta chansen nån gång. Körsången är en av Sveriges största folkrörelser och det är till och med dokumenterat att man mår bättre och är mindre sjuk om man sjunger i kör.

Idag åkte min lilla mamma till universitetssjukhuset i Linkeboda för att få en ny hjärtklaff. Det är numera en rutinoperation sägs det, och resultaten brukar bli slående. Det är ändå lite känsligt att nån ska gå in i hjärtat och peta på min mamma. Jag håller tummarna. I morgon gäller det. Om allt går vägen lär jag ha en turbo-mamma till vintern! Hon har gått på lågvarv länge så det kanske blir en chock för omgivningen. Svisch bara!

Politiken rullar vidare. Hyreskraven måste ner, arbetstidslagen måste följas, snöröjningen är ett måste i det kalla Norden, kommunens inkomster är föränderliga.... Budgetsamtalen är inte alltid att karakterisera som roligheter, men de är nödvändiga att ta tag i. Tur att vi försöker hålla högt i tak under diskussionerna! Motsatsen vore nämligen förödande.

lördag, november 18, 2006

Återkomsten

Man slutar aldrig att förvånas. När jag idag slängde ett öga ut genom köksfönstret efter frukostdisken så stod den bara där. Min gamla cykel alltså. Min 16 år gamla lilavita DBS som blev stulen ur cykelrummet i maj stod plötsligt prydligt parkerad i cykelstället utanför själva brottsplatsen. Visserligen var den låst med ett nytt kabellås och sadeln var utbytt, men det var verkligen min egen trotjänarcykel. Undertecknad slängde sig på telefonen till polisen, och det kom en patrull så småningom och kollade ramnumret (som nån förstås hade försökt rispa bort men inte lyckats med). Utan tvivel var och är cykeln min.

Hur tänker man? Någon snor en cykel i källaren på ett hus, och några månader senare kör man till samma hus och parkerar den utanför. Fullständigt hjärnsläpp? Eller är det så att någon snor en cykel i sitt eget hus och sedan säljer den till en kompis som kommer och hälsar på? Partiellt hjärnsläpp? Tja, nu är cykeln i alla fall återbördad, låst med rätt blocklås och inlåst. För första gången i mitt liv har jag varit med om att bryta upp ett cykellås. Alltid lär man sig nåt. Jag fick också lära mig att det inte längre går att hävda att man köpt en stulen pryl i god tro. Allt som polisanmäls går tillbaka till den ursprungliga ägaren. Undrar bara hur "parkeraren" känner sig. Köper man eller får man en cykel utan nyckel och med ramnumret nästan utraderat så borde man väl ändå tänka lite.

Nåja, stölden/lånet kostade mig över 3000 kronor i inköp av en styck ny cykel. I gengäld fick jag en ny sadel. Vet inte om jag tycker det är ett sjysst byte, men jag fick ju tillbaka cykeln i alla fall. Det hör annars inte till vanligheterna.

En annan sak är dock förbryllande. Jag har blivit av med två cyklar i mitt liv. Den ena blev stulen hemma en kväll på garageuppfarten när jag var sådär 12 år. Pappa och jag körde runt och tittade och hittade den lutad mot ett träd vid Novaskolan efter nån halvtimmes letande morgonen därpå. Monarken lever än i högönsklig välmåga och är fortfarande i min ägo som reservcykel. När jag nu blev av med min DBS kom den tillbaka självmant. Det är inte konstigt att polisen undrade om jag hade cyklat hem den själv, men det hade jag inte. Det man borde lära sig av detta är dock att ska man stjäla en cykel ska det inte vara från mig. Det lönar sig nämligen inte. Ha!

torsdag, november 16, 2006

I dokusåpans förlovade land...

... har det nu skapats ännu ett nytt ord att foga till den adekvata inhemska vokabulären. På dagens löpsedlar kan man nämligen läsa om

BONDEBRUDAR

Bond-brudar är ett sedan länge vedertaget begrepp, men detta är helt nytt. Visst är TV intelligenshöjande?

I en av tidningarna kan man dessutom läsa om den våldtäktsdömde fd nöjeskungen och skivbolagsdirektören som nu

BEGÄR RESNING.

Är det verkligen av nöden tvunget? Ja, ja, ibland överträffar verkligheten till och med dokusåpan. Suck

Politiken rapporterad saknad!

Igår var jag på årets och mandatperiodens näst sista sammanträde i barn- och ungdomsnämnden. För min del var det det näst sista på länge. Jag har valt att inte kandidera där för ännu en period, och det känns riktigt skönt. Tolv år är absolut tillräckligt. Nya friska krafter ska ta över med ny entusiasm. Min har falnat. Sista mötet är på självaste Lucia. Den dagen börjar med sång och musik för min del. Jag hoppas att det kan förgylla det senare mötet också. Annars blir det för trist.

Ta bara gårdagens möte som exempel. Oppositionen hade masat sig dit med tre ledamöter varav en var ersättare. Det är bara ett snäpp bättre än det riktiga bottennappet när de bara var två närvarande en gång under det gångna året. På dagordningen igår stod Budget 2007 och ekonomisk planering 2008-2009. Det är väl ändå GANSKA STORA FRÅGOR? Eller?? Inte en enda kommentar från oppositionen hördes vad gäller själva budgetförslaget. Inga reservationer. Inte ens en protokollsanteckning. Det gick rakt igenom. Den enda fråga som initierades under den punkten var hur man gör med eventuella uppsägningar av lärarpersonal beroende på det minskande elevantalet i grundskolan, men bakom den diskussionen låg uppenbart helt andra motiv än partipolitiska. Slutsats: Den borgerliga oppositionen har slutat att bedriva politik inom barn- och ungdomsnämndens ansvarsområde. Orkar man inte ens engagera sig i budgeten, vad orkar man då engagera sig i?

Är det då så konstigt att man tröttnar även på majoritetssidan? Nu är det i ärlighetens namn inte bara motståndarsidan som har ansvaret. Av någon konstig anledning har utrymmet för politiska diskussioner i just den nämnden stadigt krympt och ersatts med tjänstemanna- och regelstyre. Det är en trist och sett ur demokratiskt perspektiv problematisk utveckling. Jag har inte förmått att bromsa den utvecklingen tillräckligt mycket, och det är ett misslyckande, dock nog ganska förståeligt när man betänker hur majoritetsförhållandena har sett ut. Jag hoppas dock att det kommer att ändras så att det kan bli roligt att arbeta i den nämnden igen. Den är för viktig för att sjabblas bort!

onsdag, november 15, 2006

"Allons enfants de la patrie..."


Så var man tillbaka i lunket i gamla Kalmar efter bröllopsresan. Ett par dagar i Paris gick skrämmande snabbt. Vi hann med Champs-Elysées, Triumfbågen, Le Marais, Tuilerierna, Place de la Concorde, Louvren, Notre Dame och Montmartre bara för att nämna några exempel. Det stora La Villette, stadens största science center, kom vi inte iväg till och inte heller till Versailles. Å andra sidan, i Kalmar har vi eXperimentLabbet och Stagneliusskolan så vi har ju redan sett storheterna på hemmaplan. Jag hoppas att bloggläsarna har varit på XL och upptäckt naturvetenskapens och teknikens under samt vet att stadens äldsta (och enda riktiga!) läroverk har Versailles som arkitektonisk förlaga! Så är det!

Nej, jag kom aldrig upp i Eiffeltornet. Köerna var astronomiskt långa. Men nästa gång ska jag åka upp, hela vägen till den tredje plattformen! Är man på plats en vardag när tornet öppnar så ska det väl gå. Att vänta i flera timmar på att både komma upp och på att komma ner, det hade jag ingen lust med. Vi åkte till Montmartre istället och åt pannkakor.

Nåväl, Paris kan bjuda på mycket. Pyttesmå hotellrum, tältande människor mitt i rondellerna och mysiga caféer. Språket är dock ett hinder. Det rykte som säger att engelskan har vunnit terräng i Frankrike är starkt överdrivet. Hur kul är det att köpa tunnelbanebiljetter av en enspråkig automat när man bara har tjugofem år gammal skolfranska i bagaget? Eller att inte begripa vad som händer i pendeltåget när man plötsligt upptäcker att det går tillbaka samma väg och att man därmed är tvungen att åka med en nästan obefintlig taxibil (det finns nämligen nästan inga taxibilar i Paris) från en av stadens förorter? Ja, det var en historia det. När jag har fått lite distans kanske jag vågar berätta den. När jag och liberalen skäms lite mindre alltså. ;-)

Apropå att skämmas. Liberalen och jag var på en bar och köpte drinkar under Happy Hour-tid. Halva priset på en 50 centiliters cocktail betydde knappt 40 svenska kronor. Jag tog en underbar Gin Fizz. Vad tog liberalen? Håll i er nu: En jättestor Cuba Libre! Han är nog inte helt hopplös ideologiskt sett trots allt! Kanske blir det en resa till Kuba nästa gång? ;-)

tisdag, november 07, 2006

Hej på ett tag!

Gårdagens fullmäktige går inte till historien som ett av de mest intressanta. Ändå var debattviljan hos vissa ledamöter större än jag trodde. Jag har inget emot debatt i och för sig, men varför debattera när total enighet råder i frågan? Sånt har jag aldrig fattat. Inget parti är emot seniorbostäder. Alla partier avser att arbeta FÖR att fler såna byggs. Varför då lägga trekvart på att tala om det? Suck. I övrigt var det ganska ordinära blockvisa diskussioner, såna som man hört många gånger, kanske med den skillnaden att det numera är kommunens majoritet som kastar skit på regeringen och inte oppositionen (vilket vi är mer än vana vid). Det kan nog bli intressant framöver ;-) Den svenska flaggan blev dock nersolkad av omdömeslösa ledamöter. Det gillar jag inte. Skäms.

I morgon lämnar jag det här blågula landet för att tillbringa ett par dagar i Marseljäsens och Trikolorens hemland. Jag har bara varit på fransk mark en gång tidigare, på Korsika sommaren 2004. Nu väntar huvudstaden med Eiffeltornet, Louvren, Notre Dame de Paris mm mm. Skolfranskan tror jag att jag lämnar hemma. Jag tar min goe liberal och åker på bröllopsresa, utan krav på duktighet och effektivitet. Sköt om er tills vi hörs igen!

måndag, november 06, 2006

Nötter med mera

Idag är det en spännande dag! Vi har sammanträde för första gången med nya fullmäktigeförsamlingen. Nåja, de flesta ansiktena lär man ju känna igen, men ett par nya är det i alla fall. Ett nytt parti finns ju också med två mandat. Det ska bli intressant att se hur detta nya parti väljer att agera. Kvällens möte innehåller väl inte direkt några jättestora principfrågor, men nog kan det bli debatt ändå. Två interpellationer har den borgerliga sidan lyckats producera. Rolf Wahlberg (m) frågar om seniorboende och Inger Hilmansson (fp) om vitalisering av fullmäktige. Vi får väl se om det blir någon diskussion värd namnet. Den sistnämnda är rätt intressant, men jag tycker att analysen är något snedvriden att de föreslagna åtgärderna är mindre verksamma. Min inställning är att det knappast är brist på teknikinköp och på "Gyllene stolen"-frågor som gör fullmäktige ointressant för åhörare. Jag tror att förklaringen är betydligt enklare men också betydligt mer smärtsam för oss som sitter i fullmäktige. Hilmansson vågar tydligen inte se det och kan därför inte heller leva därefter.

Idag är också första dagen jag kan använda min nya dator fullt ut! Det är också spänande. Speciellt nu när den har hakat upp sig i CAPS LOCK-läge och jag inte vet hur man gör för att ändra det...

Fast mest spännande blir nog den fotografering som ska ske av samtliga fullmäktigeledamöter före sammanträdet i eftermiddag. Undertecknad ståtar med en första klassens svullen överläpp. Undrar hur den stackars fotografen ska lösa det... Å andra sidan hade det varit värre om detta hade hänt för en månad sedan så att hela bröllopsfotograferingen hade blivit förstörd dessutom. Jag är arg ändå. VARFÖR FINNS DET NÖTTER???? :-(

söndag, november 05, 2006

Botten TV4!

Usch alltså. Jag råkade se ett inslag på fotbollskanalen TV4 alldeles nyss. Varför måste det kablas ut bilder på stupfulla firande Elfsborgare? Alla förstår att de firar guldet. Alla förstår att det firas med alkohol. Alla förstår att ledare och spelare slappnar av just i kväll. Men måste vi se det? Och måste vi få lyssna på pinsamma intervjuer med berusade?

Nej, TV4, låt dem få fira i fred. Lite bättre omdöme får man allt visa om man ska producera tv. Detta var ett bottennapp! Fy!

Men stort grattis till Elfsborg i alla fall.

Allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över för den här gången. Ett sedvanligt besök på kyrkogården för att placera ut ljuslyktor hann vi med innan det var dags för gudstjänst i Vasakyrkan. Med stela fingrar lyckdes jag ta mig igenom musikstyckena och psalmerna, men det var kämpigt. Det är skönt att kyrkan tänker på miljön och inte slösar med värmen men att hålla 15 grader är lite väl nitiskt tycker jag. Brrr...

Festen hos goda vänner senare på kvällen blev desto varmare! Lite hett blev det nog för liberalen (majoriteten av gästerna samt värdparet hör till vänsterfalangen) men jättetrevligt tror jag alla hade. Och vilken sovmorgon vi tog oss i morse! Det är nästan så man skäms. Liberalen behövde väl sin vila efter granatelden på kvällen.

För er som undrar: Dotterns röda fläckar på armbågarna har bleknat betydligt. Hälsoläget i familjen är annars som följer: Liberalen har hosta, dottern verkar ha piggnat till och jag är snuvig och hostar samt har införskaffat mig världens munsår på överläppen. Kul. Men tack och lov för "osynliga" plåster! Liberalen tycker nog att det hade varit skönare om plåstren hade suttit tvärs över BÅDA läpparna. Tji fick han.

Och till sist; Grattis KFF till ännu en hedervärd säsong! Tack Niklas Kaldner för många års slit! Och stort tack till Henke Larsson för insiktsfullhet.
;-)

torsdag, november 02, 2006

Årets revy?

Vad kommer årets Kalmarrevy att heta? Jag har några förslag:

Gula febern
Den kinesiska muren
Sankt Johan, Sankt Göran och den kinesiska draken
De gaur visst!
Sagan om den svarta kuben, eller, Det bidde bara en tumme!
Enade högern stå, söndrade de falla

Kanske finns det fler???

Hur som helst, det finns många händelser att göra lokala inslag av. Såna ser jag fram emot!

Har apparater känslor?

Nu har det hänt! Min remdrivna dator från 1654 (nåja, lite överdriver jag kanske...) har fått konkurrens av en sprillans ny bärbar historia. Jag hoppas kunna använda den nya fullt ut i morgon. Nu vidtager operation spara ner och flytta över. Det tar tid. Datorn är inte direkt snabb om man använder en litotes... Det är inte klokt så mycket man samlar på sig under knappa fyra år!

Bytet påminner mig om hur det var när jag bytte bil senast. Ingen ska komma och säga till mig att inte bilar har känslor! Jag skulle byta min kära Micra mot en ny större bil av annat märke. Micran skulle snart falla för åldersstrecket tyckte jag, och då är det dags att göra något INNAN det sker. Sålunda skrev jag på papper för en jättegul jätteny bili februari 1998, men fick veta att jag skulle få vänta i nästan två månader på att få den. På den tiden var jag sjukskriven och hade inte behov av bilen så där jättemycket, och dessutom hade jag ju min Micra, så det var ok tyckte jag. Det tyckte inte Micran. Samma dag som jag skrev kontraktet, en söndag, lade Micran av. Oförklarligt. Jag kunde inte ens köra hem. Vi rev ner förgasaren tre gånger, blandade sprit i tanken till 33% (Bilar blir alkoholister med tiden, det visste ni inte va?) och rev oss i huvudet, men inget hjälpte. Den ville bara inte. Visst, jag kunde köra, men bara sakta och jag visste inte om jag skulle komma fram. Grrrrrr!

Nåja, jag bytte in bilen den 1 april, med bara lite dåligt samvete. Den rullade trots allt utan några större problem till bilhandlaren (tack vare mina böner och jollriga smäktande småprat på vägen dit). Dessutom så vet jag att en bilhandlare VET att han får problem med en tio år gammal Micra som har gått nästan 10 000 mil. Vet han inte det är det dags att lära sig. Det som emellertid slutligen fick mig att tiga om problemet var det faktum att jag aldrig i mitt liv har sett en svältande bilhandlare. Får ni se en så är det kanske mitt fel.... ;-)

Hoppas inte denna dator resonerar på samma sätt och ställer till ett elände innan jag har använt den färdigt. Att bilar har känslor kan jag köpa, men datorer? Nä, där går gränsen!