En partiledardag har passerat. Det blev riktigt trevligt, trots att planet på väg ner till landning krockade med en fågel och Lasse fick en något skakig inledning på sitt Kalmarbesök. En träff med akutens speciella team för mottagning av misshandlade kvinnor stod först på agendan och sen följde presskonferens, lunch, tal på Stagneliusskolan och stort telefonväkteri på SR Kalmar. Därefter tog Titti (pressekreteraren) och Lasse hyrbilen och ställde kosan söderut för att delta i möten i Karlskrona. Tack för titten!
Dagens opinionssiffror pekar uppåt, tack och lov. För bara några ynka dagar sedan var vi nedanför 4%-spärren. Det svänger snabbt i politiken. Jag vet, som gammal i gamet, att man inte kan veta någonting om valutgången förrän valet är över, men man kan ju inte låta bli att vara försiktigt glad åt ett opinionsläge som pekar uppåt. Vi har legat på botten. Vi vet hur det känns. Då är det tillåtet att glädja sig lite när vi äntligen får fokus på politik istället för det gamla träliga (k):et som tvingat oss ner under vattenytan.
Hoppas nu bara att vi även de sista veckorna får prata politik och sakfrågor istället för skandaler och klantighet. Det behöver nämligen demokratin. Låt oss kämpa för det. Jag har nämligen lärt mig att det där med att skratta åt andras olycka och att vara den som kastar antingen den första, den största eller för den delen den minsta lilla stenen är en strategi som brukar straffa sig. Vi ska inte vinna valet på att trampa på andra (som ju faktiskt till allra största delen arbetar lika hårt och ärligt som vi gör). Vi ska vinna för att vår politik är den som håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar