onsdag, april 23, 2008

Vad är ett spjällhus?

Är det någon som vet vad ett spjällhus är? Det visste inte jag heller förrän i måndags. Utan ett fungerande spjällhus fungerar inte bilen heller. Det blir liksom stopp varje gång man släpper gaspedalen, och det är ju ingen speciellt bra situation eller hur? Hur som helst, ett spjällhus kostar 6000 spänn om man ska ha ett nytt, men det sätter man inte in i en 10 år gammal bil. Jag kom undan med ett begagnat för 1500 plus arbetskostnad 1300 plus moms. Tack bilverkstan! Ja, ni ska ju också leva. Vad gjorde man utan er?

Men nu börjar jag tröttna på att inte veta vad som händer med den lilla tioåringen nästa gång den rullar ut på vägarna. Det börjar bli hög tid att införskaffa en ny. Den här gången ska det bli en miljöbil i alla fall, en liten söt miljöbil. Miljöbil förresten. Finns det såna? Det handlar väl i ärlighetens namn om en bil som skadar miljön så lite som möjligt, för någon miljövänlig bil finns ju inte. För min del är nog vilken bil som helst miljöbil eftersom den mest används till att fylla upp garaget. Hur det än är med den saken så känns det i alla fall bättre att veta att bilen man kör inte förstör miljön onödigt mycket när man väl använder den. Och små bilar har så oerhört mycket mer charm än stora!

Förresten vet jag att det finns de som tycker att det är främst jag och inte bilen jag har som förstör miljön. Sånt får man väl ta om man sticker ut hakan lite. Alltid är det nån som retar sig på en. Det kan man väl bjuda på i sina generösa stunder. Lite skönt är det ju att tänka på att under den tiden jag får en massa skit på mig så är det någon annan som slipper. Och det är ju alltid en tröst.

måndag, april 21, 2008

Kultur på olika sätt

Kulturskolorna i Nybro och Kalmar har i två helger gett föreställningen A Chorus Line på Folkan i Nybro. Vi hade förmånen att se den i fredags. Vilka duktiga ungdomar vi har! Och tänk så roligt det är när man kan samarbeta så att man blr riktigt många på scenen och kan göra större uppsättningar än vanligt. Sånt vill man se mer av!

Jag blev inte mindre imponerad av Södra Ölands musikteater som har satt upp Teaterbåten både i Mörbylånga och här i Kalmar. Igår var det sista föreställningen. Det hela var oerhört proffsigt. Jag hoppas verkligen att Mörbylånga kommun uppskattar den här verksamheten! Goe liberalen och jag missade de sista minuterna av vad vi trodde var den mållösa matchen mellan KFF och Hammarby när vi i flygande fläng kastade oss på cyklarna mellan Fredriksskans och Kalmar Teater, men det var det värt. Det blev tre timmars förstklassig underhållning. Ingelstens mål, som kom i 93:e minuten, fick vi se på TV när vi kom hem. Det fungerar det också, men teater däremot ska upplevas på plats.

I dagens lokaltidningar ser vi förvaltningschefer i Nybro rycka ut till politikernas försvar mot de anställda. Jag trodde inte mina ögon! Det är en märklig kultur som råder där i väster. Självklart ska man som anställd kunna säga vad man tycker, även om det är obekvämt för den politiska ledningen. Självklart måste man kunna ställa högre krav på kommunstyrelsens ordförande än på en enskild anställd när det gäller kvaliteten på uttalanden i media. Självklart ska man som politiker kunna ta en diskussion med engagerade medarbetare. Är det inte såna medarbetare man vill ha? Det här är pinsamt, både för förvaltningschefer och politiker. En skärpning vore på sin plats. Jag har ställt frågan förut, och den tål att upprepas: När man tittar närmare på arbetsformerna mellan chefstjänstemän och folkvalda i vår kära grannkommun, vem är det egentligen som jobbar på vems uppdrag?

fredag, april 18, 2008

Marknadshyror på g

Högerregeringen fortsätter att montera ner den svenska välfärden. Nu är det hyrornas tur. Idag presenterades en nya statlig utredning. Den behandlar allmännyttans villkor. Precis som vi varnade för i valrörelsen går vi nu mot ett införande av rena marknadshyror.

Allmännyttan, som alltid har haft ett speciellt uppdrag att agera bostadspolitiskt och säkerställa att alla får tillgång till ett goda bostäder till rimliga priser, ska nu överge denna ambition. Nåja, man har väl inte alltid lyckats hittills heller, men ambitionen har i varje fall funnits. Eller SKA finnas. Nu ska det bli stopp på det. Istället för hänsyn till sociala mål ska man sätta vinstintresset främst. Ingen lär bli förvånad över effekterna av den här utvecklingen. Ökad segregation och dyrare boende. Suck.

Men som vanligt ska man kanske vara glad över tydligheten i alla fall. Det hjälper ju inte den som drabbas av 50-procentiga hyresökningar eller mer, men det kan ge hopp om en annan politik efter nästa val. För den som har det knalt i plånboken är det dock en klen tröst som man ser långt bort vid horisonten. För det är långt till 2010.

torsdag, april 17, 2008

Internationell musik i Kalmar: Njut!!!

Igår var jag på en av kommunens grundskolor, Vasaskolan, och lyssnade på en symfoniorkester från Vidarskolan i Köpenhamn. Det var ett 80-tal ungdomar som var ute på turné och bjöd oss på orkesterverk av Bach och Dvorak men också eurytmi, talkörer och körsång. Det var en mäktig upplevelse som var ovanlig på många sätt. Jag tror att de ungdomar som fick förmånen att delta (de var alltför få!) tyckte detsamma.

Under den här veckan gästas Kalmar dessutom av en grupp från Kaliningrad som framför rysk folkmusik i bl a kyrkor och skolor. Har jag bara möjlighet att komma ifrån så ska jag se till att uppleva dem i morgon då de finns på min gamla högstadieskola. De sprider massor av inspiration!

Som om detta inte vore nog så hade vi tidigare ikväll besök av gäster från Savonlinna/Nyslott, Kalmars vänort i Finland. Det var Konstgymnasiets kör, folkmusikgruppen Takamus, Nyslotts Musikinstituts orkester och Polar Big Band. Vilken kväll det blev! Så otroligt duktiga de var!

Kalmar sjuder just nu av internationell musik. Man kan tro att Kalmars kulturbägare blir överfull den här veckan, men så fungerar det ju inte. Så kan det aldrig bli. Blir en bägare full så flödar den ju över, och då blir det ännu fler som kan ta del av innehållet. Kultur kan man aldrig få för mycket av, inte musik heller. Det är kulturen och musiken som utvecklar oss som människor, och det är därför det är livsviktigt för oss att få uppleva och delta i kulturaktiviteter.

Det är också viktigt att vi själva får skapa. Själv har jag arbetat med körsång och kyrkomusik i snart 30 år och jag tycker att det är bland det roligaste som finns att skapa musik tillsammans. Men för att kunna skapa behöver man inspireras av andra. Det är inte alltid så lätt att vara kreativ och skapa något inne på sin egen kammare eller i sin egen kyrka. Man måste öppna dörren, se, höra och uppleva vad andra kan för att sedan våga spränga sina egna gränser. Det är här våra internationella kontakter och utbyten blir så ovärderliga. De visar ytterligare en sida av vad vi som människor kan åstadkomma.

Musiken är gränslös. Med musiken kan vi kommunicera, oavsett modersmål och andra olikheter. Vi kan förstå det patriotiska i Sibelius Finlandia, som vi fick höra i Birgittakyrkan idag, trots att vi i Sverige inte har upplevt samma hot från en främmande nation som Finland gjorde vid 1800-talets slut. Vi blir delaktiga i en upplevelse som vi inte själva har upplevt (möjligen med undantag av de gånger då Tre Kronor möter de finska lejonen i VM-hockey för då är det ju kris i folkhemmet!). Med musikens hjälp kan vi förenas, förstå varandra, förmedla känslor och uppfattningar. Allt det där berikar livet. Och det var just det, en upplevelse som gjorde livet rikare, som vi fick vara med om i Birgittakyrkan under denna frusna aprilkväll. Ett stort tack till alla medverkande från Savonlinna/Nyslott, till Birgittakyrkan som upplät sin lokal och till Utvecklingsenheten i Kalmar kommun som stod för värdskapet!

Och till alla er (ni var alltför många!) som inte var där: Ni gick verkligen miste om nåt!

Som den gamle poeten sa...

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Gammal poesi kan vara mer aktuell än man tror. Inte kunde Gustaf Fröding veta vad som skulle hända här i början av 2000-talet? Ändå lyckades han formulera några rader som i allra högsta grad är användbara för oss i nutid. Visst är det imponerande?

tisdag, april 15, 2008

Blandad dag

Idag finns det åtminstone tre orsaker att vara arg. ARRRRRRGGGGHHHH!!!!

  • Jag har precis lyssnat på Sveriges utbildningsminister, major Björklund. Det var hyperförenklade resonemang och billig retorik, precis som väntat. Å andra sidan, jag SKA inte tycka som han. Det vore ju ännu värre ;-)
  • En tidigare vänsterpartist i norra länet har blivit vald till ordförande för en ny sd-förening däruppe. Han hävdar att det inte är så stor skillnad mellan våra partier.... Jo, lille vän, det är en oerhört stor skillnad. Har du inte fattat det har du nog inte greppat nånting alls i den politiska världen.
  • Läktarbeteendet på Råsunda igår lämnade mycket i övrigt att önska. Först hävdar man att klackarna kan bete sig korrekt och att man vill bevara läktarkulturen, sen bevisar man för alla att det måste till betydligt strängare regler för att vi ska kunna fortsätta anordna fotbollsmatcher. Skäms på er! Ni förstör för alla andra som tycker att det är roligt med fotboll! Och förresten tycker jag att AIK skulle förlora poängen från igår... Laget har ett ansvar för sin klacks beteende.

Men KFF vann igår. Det var glädjande. Solen skiner. Det är faktiskt ganska skönt. Och ikväll har vi sångövning med Vox Communis. Det ser jag fram emot!

Så, livet är inte så tokigt i alla fall. :-)

måndag, april 14, 2008

Helg och vardag med idrott

Det blev en helg fylld av aktiviteter. Lördagen gick åt till att bese Laganda cup i sporthallen där goe liberalen och de andra i den blå alliansen krigade mot landstingspersonalen. Hur det gick? Nja, inte så jättebra. Det blev förlust i samtliga matcher. Politikerlaget ska ändå ha en eloge för att de ställde upp tycker jag! Nästa år hoppas jag att kamraterna på den röda sidan ansluter. Det skadar inte att släppa lite på prestigen emellanåt.

I hällande regn bevittnade vi sedan div 3-premiären på Fredriksskans där Kalmar AIK snöpligt förlorade mot Gransholm. KAIK fick gå mållösa från planen trots att de faktiskt gjorde mål i slutminuterna, men ett bortdömt mål, oavsett om det var rätt eller inte, räknas ju inte. Kämpa på KAIK! Ni har ännu tid på er att formera de nya styrkorna!

Gårdagen avslutades med en långpromenad. Jag passade på att gå igenom Norra kyrkogården i det vackra och sköna vädret och tog en tur förbi mina morföräldrars grav. Jag hade inga glada besked att lämna till min morfar som ju var AIK-are in i själen, men jag tror han förstår att det går upp och ner i idrottens värld. Det gäller ju även för hans älskade Klubben där han spelade under sina bästa år. Där kan man snacka om personligt helhjärtat engagemang! Ett exempel: En gång tvingades han att spela med blodförgiftning i kroppen, just för att det var en viktig match. Utanför planen stod ambulansen och väntade för omgående transport till sjukhuset efter slutsignalen. Hur det gick? Jo, AIK vann och morfar dog inte. Som tur var.

Ikväll håller vi tummarna för KFF mot GAIS.

Ett ljus

Gårdagens besked om att man hade hittat tioåriga Engla bekräftade det vi alla befarade. Hon finns inte längre. Orden räcker inte till för att beskriva det man känner inför så fruktansvärda gärningar. Jag tänder ett ljus för Engla och hennes närmaste. Mer kan jag ju inte göra.

lördag, april 12, 2008

Kompromissmiss?

Grannkommunen i väster fortsätter att utmärka sig. Idag visar man att de äldre i Nybro betalar mest av alla i hela landet för maten. Bra jobbat kommunen! Just nu är det också aktuellt med ett upprop bland socialarbetare där man avser att verka för likvärdighet i socialtjänsten. Man vill inte att den kommunala ekonomin ska kunna ålägga socialtjänsten att bryta mot lagen.

Ja, vad säger man? Med ett kommunalråd som öppet säger att ekonomin styr människosynen så blir det kanske på det här sättet. Och för min del är det fullständigt förståeligt att ett samarbete mellan s och v under sådana förhållanden knakar i fogarna. Det finns lägen då man både bör och ska kompromissa. Det finns lägen då man absolut inte ska göra det också. I Nybro närmar sig det sistnämnda läget med (s)tormfart. Kompromisser med människosyn och grundläggande värderingar kan inte annat än misslyckas, och det är inte vänstern som står för den kompromissmissen. Min(s)ann.

Fanatism och förstörelse

Fanatism är en farlig företeelse, oavsett inom vilket område den finns. Idag läser vi om en vandaliserad bil, en liten Micra som ägs av en 90-åring i centrala Kalmar. Sönderslagna rutor, målarfärg i kupén och ordet Nasse sprayat på sidan. Det är ett fullständigt idiotiskt och meningslöst tilltag. AFA Dackebygd lär ha tagit på sig ansvaret. Suck.

Ingen vinner framgång genom vandalism. Det borde alla begripa vid det här laget. Dubbelsuck.

Som demokratiskt arbetande politiker blir man bedrövad. Jag minns de attacker som vi har utsatts för under åren i form av bl a sönderslagen och stulen egendom. Visst, man blir arg, men man tjänar inget på att ge igen med samma mynt. Den som verkligen på ett seriöst och ärligt sätt vill förändra världen använder andra metoder. Våld föder våld, förstörelse föder förstörelse.

Och den världen vill vi inte ha. I den mån vi redan har den världen, ja, den manifesterar sig bl a genom president Bush och hans Irakkrig, ska vi bekämpa den. Den kampen är allt annat än meningslös.

onsdag, april 09, 2008

På den lilla människans sida

Det känns skönt att veta att Vänsterpartiet står på den lilla människans sida och inte befattar sig med det pampvälde som kan finnas på skilda nivåer i vårt avlånga land.

Just idag och just här är det viktigt att påpeka just detta. Apropå just ingenting eller just allting.

måndag, april 07, 2008

Sammanträde i kommunstyrelsen

Vad kan ett kommunstyrelsemöte
bära i sitt långrandiga sköte?
En och annan tupplur så klart
när dagordningen verkar tappa fart
Ibland ser man hela partigrupper sova
Ingen upplyftande syn kan jag lova
Andra springer ut och in
för att fylla muggen sin
25 punkter, både tunga och långa
gör förstås att två timmar blir alltför trånga
Men den som leder mötet bör allvarligt betänka
att inte sockernivå och medvetandegrad så medvetet sänka
att viktiga beslut fattas utan att verkligen fattas
Så är det väl inte meningen att demokrati ska rattas?

fredag, april 04, 2008

Något är fel

Ibland fyller löpsedlarna en med avsmak. Just nu känns det så. På dagens löpsedlar står nämligen "Mamman frågar efter sina barn". Det handlar förstås om den mardrömslika händelsen i Arboga där en mamma själv blev utsatt för mordförsök och där hennes två små barn fick sätta livet till.

Hela Sverige vet om att hennes barn är döda. Alla utom hon. Vi andra vet till och med förmodligen vem mördaren är. Hon vet inte om att det finns en mördare och att det är hennes egna barn som är offren. Hur hanterar man en sådan situation?

Det är fruktansvärt, hela historien är fruktansvärd och det är inte lätt att göra en enda sak rätt när det bara är så fruktansvärt fel från början. Jag hoppas att hon, den arma människan, får det stöd hon kommer att behöva och att hon får lugn och ro att sörja tills gråten tar slut. Och jag hoppas att hon en dag ska komma över den integritetskränkning som det ändå måste vara att inse att hela Sverige har följt hennes medvetslöshet och till och med nu går och väntar på att få se de svarta rubrikerna som säger att hon till slut har fått händelseförloppet klart för sig.

Det är inte så här en mamma ska behöva hantera sin sorg. Det är vidrigt att förlora sina älskade barn. Man ska inte behöva bli utfläkt till allmän beskådan också redan innan man själv har förstått vad som hänt. Man undrar vilken etik som har styrt mediabevakningen. Skulle man inte kunnat sköta detta på något annat sätt? En sak känner jag tydligt, nämligen att något är fel. Men jag vet inte riktigt vad.

torsdag, april 03, 2008

En seriös debatt om skolan, tack!

När jag gick i gymnasiet på 1980-talet var det inte ovanligt med avhopp. I min klass, vi gick naturvetenskaplig linje, var vi 28 elever i första årskursen. I trean, när vi skulle ta vår examen, var vi 14. Vi hade alltså en avhoppsandel på 50%. Det är ganska mycket, det tyckte jag då och det tycker jag nu också. Idag har vi en avhoppsandel i gymnasieskolan som inte är i närheten av detta. Varje avhopp är dock allvarligt i sig, men man ska inte ge en felaktig bild av utvecklingen av ideologiska skäl.

Under min skoltid hade vi relativa ämnesbetyg, Bäst var 5 och sämst var 1. Medevärdet skulle ligga på 3, utom för oss naturvetare. Vi kunde ha ett medelvärde i klassen som låg högre. Skälet till det kan man fundera på. Idag har vi målrelaterade kursbetyg, ett betyg för varje kurs i spannet "icke godkänd" till "mycket väl godkänd". Får du G på en kurs under första året hänger den kvar till ditt slutbetyg. Du kan visserligen skaffa dig högre betyg i andra kurser senare, men ditt G behåller du såvida du inte tentar upp det, och det är inte så vanligt att man gör. Möjligheterna att hämta upp sig är alltså betydligt mer begränsade idag, liksom stressen eftersom man har långt fler betyg som sätts kontinuerligt.

Många pratar om den svenska skolans katastrofmisslyckande. Vi hör ofta: "Det har aldrig tidigare funnits så många som är icke godkända som nu!" (Det kan kommenteras att det inte är eleverna som inte duger, det är deras kunskapsnivå som är bedömd, men det glöms alltför ofta bort.) Det som glöms ännu mer är att under det relativa betygssystemets levnad, från 60-talet och fram till det att dagens betygssystem infördes, fick inte en enda elev ett enda godkänt betyg! Det enda betygen sa var hur elevens kunskaper förhöll sig i relation till alla andras. Nivån är överhuvudtaget inte medräknad i det synsättet.

Visst är det konstigt att man kan bli så historielös när man ska diskutera skolpolitik att man glömmer såna elementa! Man gör jämförelser mellan äpplen och päron över tid och glömmer totalt bort att själva grunden för jämförelsen inte existerar. Detta händer trots att de allra flesta som uttalar sig om skolpolitik, inklusive nuvarande skolansvarigt statsråd, har gått genom skolan under den "underbara" relativa betygsperioden. Jan Björklund har således inte han heller ett enda godkänt betyg i något ämne från grundskola och gymnasieskola, förutsatt att han gick i skolan i åldern 7-19 år. Det ni!

Nej, ska man undersöka skolans utveckling ska man göra det på ett seriöst och genomtänkt sätt och inte genom att sätta på sig enögda ideologiska glasögon och bara se samband och trender som passar med den egna på förhand bestämda åsikten. En förenklad analys är ofta rent simpel och också ofta rent felaktig. Jag efterlyser därför en mer seriös debatt om den komplicerade institution som skolan faktiskt är. En sådan debatt kan leda till förbättringar, för sådana behövs, och det är väl dit vi vill? Åtminstone vill jag det!

Min demokratiska rättighet

Tja, ibland är en del människor bara FÖR förutsägbara. Så fort man skriver något om ett visst parti så dyker det upp kommentarer här på bloggen från några av dess sympatisörer. Vilket parti det handlar om? Ja, gissa.

Denna gång blev jag uppmanad att skriva under en lista där man skulle gå emot det förtryck som utförts i kommunismens namn. Varför skulle jag ha några problem att motverka förtryck? Jag är emot förtryck i alla former, det må handla om utövat förtryck pga etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning eller om nån vill hindra nån annan från att äta grönsaker. Det har aldrig varit något problem för mig att ställa upp för människors lika värde och deras mänskliga rättighet att få vara precis som de är.

MEN

Jag kommer aldrig att skriva under en lista som ligger på ett motståndarpartis hemsida, i synnerhet inte om det handlar om ett parti som ideologiskt liksom i praktiken har positionerat sig allra längst bort från mina egna uppfattningar. Lika logiskt är det att jag utgår från att ingen av deras företrädare skulle skriva på ett upprop som vi i Vänsterpartiet skriver fram. Jag skulle väl aldrig drömma om att uppmana dem att skriva under! Det handlar om att kunna resonera logiskt, med empati och med ett visst mått av intelligens. Samt kanske att ha ett litet uns av insikt om vilken ställning man själv har och hur det kan vara möjligt att kalla sig själv demokrat när man går in för att tvinga andra att göra som man vill. Usch. Sånt sysslar inte jag med. Jag vill ha ett fritt samhälle.

Alltså, liknande inlägg med hemsidesadresser tänker jag strunta föga högaktningsfullt i, och jag kommer att plocka bort dem så fort jag kommer åt. Det är min demokratiska rättighet.

tisdag, april 01, 2008

Kommunfullmäktige...

Gårdagens kommunfullmäktige följde samma strukur som vanligt. Jag konstaterade tillsammans med en av mina tidigare ordförandekolleger att i den händelse man är ute efter underhållning och överraskningar så är kommunfullmäktigemötena i Kalmar de sista tillställningarna man ska besöka. Suck.

Tidningarnas referat speglade idag det tråkiga och fantasilösa, precis som vanligt. Dock blev det fel på sina ställen. Vi behandlade en motion från centerpartiet om fadderfamiljer för flyktingar. Den fick avslag, vilket i och för sig var väntat. Det som inte var väntat var att miljöpartiet bytte ställning under debattens gång och stödde motionen. Därmed hade inte den sittande majoriteten någon egen majoritet längre. I det läget tyckte jag att det inte var någon idé att slåss. Med argumentet "verksamheten finns redan" skulle den avslås, men om verksamheten redan finns så kostar det ju ingenting att bifalla motionen, eller hur? Vid voteringen lade jag alltså ner min röst. Debatten blev meningslös och fylld av onödig prestige och kunde dessutom skada oss.

Och det gjorde den, tyvärr. I tidningen står att socialdemokraterna och vänstern fick stöd av sd. Så var det alltså inte. Jag kan inte rösta med sd i en fråga som rör flyktingpolitik, integration och människovärde. Så enkelt är det. Det gäller att kunna se sig själv i ögonen när man vaknar. Men vi tänker olika. Det accepterar jag till fullo.

Jag hoppas också att vi i fortsättningen ska slippa höra och läsa om kommunpolitiker som uttrycker innebörden "Jag har den människosyn som ekonomin tillåter mig att ha.". Det hände igår, dock inte här hos oss utan hos lillebror grannkommunen i väster. Man blir ju mörkrädd, speciellt när det handlar om folk som enligt partiboken har hjärtat åtminstone lite till vänster. Ska pengarna styra över politiken, moralen och etiken? Ska det inte vara precis tvärtom?

Händelser första april

Idag är det första april. Min gula bil fyller exakt tio år idag. Tio år och knappt 9000 mil har vi dragits med varandra. Det är gammal god vänskap. Den har alltid varit snäll, pigg och snabb med undantag av en enda period då jag fick lägga 4300 på byte av lambda-sond och lite annat småplock. Sist var det bromsbyten, men det får man ju räkna med på en bil med sådan aktningsvärd ålder. Men ordspråket har den inte riktigt tagit in. Nu vet jag att Gammal kärlek rostar. Fast jag kallar det patina istället. Grattis lille bilen på tioårsdagen!!

Första april brukar präglas av skämt. En del är dock mindre lyckade. Miljöpartiets landstingsråd har skämtat genom att lova en löneförhöjning på 10 % till landstingets lågavlönade grupper. Det var synnerligen klumpigt och okänsligt. Man får hoppas att det här misstaget leder till någon form av erfarenhet som kan minska det dåliga omdömet i framtiden. Det här var nämligen för pinsamt. Mer lyckat var skämtet som dottern blev utsatt för genom att pojkvännen skickade ett fejkat mail från filosofiläraren där hon blev ombedd att delta i ett seminarium i övermorgon. Det låg annars inte på schemat förrän om två veckor. Jag trodde ungen skulle bli tokig och gå i bitar. Sånt kallar jag uppfinningsrikedom! Och hon tål det. :-)

Kvällens sångövning med glada Vox Communis gick i vårsångernas tecken: Vintern rasat ut, Glad såsom fågeln, Vårvindar friska... Vi klarade också nästan ut Vilken värld det ska bli, en underbar text på en tacksam melodi. Kom gärna och lyssna lördagen den 26 april då vi ska sjunga på Giraffen i samarbete med Röda Korset! Håll utkik efter anslag!