tisdag, augusti 14, 2018

En feministisk politik i Kalmar!


Debattartikel publicerad på Barometerns webb 14 augusti 2018
Snart är det val. Sverige har en lång demokratisk tradition som är värd att både bevara och utveckla. En levande demokrati är under ständig förändring där makten hela tiden utmanas av människor som organiserar sig för att föra in kunskaper och erfarenheter och vidga perspektiven för att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda och kunna göra sina röster hörda. Feministiskt initiativ är en del av denna demokratiska process och nu ställer vi upp i valet till Kalmars kommunfullmäktige. Precis som andra demokratirörelser som utmanar makten och arbetar för förändring, möter vi motstånd. Men vi vet att förändring är möjlig. Vi har kärleken som drivkraft och vi gör det tillsammans. Det är klart vi kan ta plats i maktens rum!
I Kalmar finns det mycket att göra. Vi går till val på att föra in den feministiska dimensionen i Kalmars politik och utveckling. Det innebär att vi tar med oss stora doser av vilja, mod och fantasi in i de beslutande rummen. Det räcker nämligen inte med vackra ord utan det krävs handling också om politiken ska vara trovärdig. Vår politik karakteriseras av konsekvent helhetssyn och bärs av visionen om ett rättvist och öppet samhälle. Vi är trötta på att rättvisa och människors verkliga behov gång på gång nedprioriteras för att annat anses viktigare! I ett mänskligt samhälle ser vi till att ta hand om varandra och ger stöd till dem som behöver oavsett olikheter i kön, ursprung eller annat.
Vi vill vara med och skapa ett hållbart Kalmar i alla aspekter vilket betyder bland annat att försök med förkortad arbetstid ska inledas, att miljöhänsyn ska väga tyngre i alla beslut och att barns och ungdomars behov ska prioriteras. Självklart är ett hållbart Kalmar fritt från alla former av diskriminering och våld. I väntan på att detta blir verklighet måste vi dock ge förstärkt skydd för våldsutsatta kvinnor och barn genom utvecklad kommunal verksamhet samt stöd till kvinnojouren.
Äldreomsorgen behöver särskild omsorg för att utvecklas. Det vill vi göra genom att ta vår utgångspunkt i den verklighet som brukare och personal upplever och beskriver, inte i högtflygande målsättningar om att bli bäst i landet vilka har väldigt lite med verkligheten att göra. Det är viktigt att personalen känner att de har möjlighet att göra ett gott jobb och att brukare liksom närstående känner sig trygga med den omsorg som ges. Då måste vi börja lyssna på vad de säger och inte bara förlita oss på siffror och ekonomi.
Ett hållbart Kalmar behöver satsningar på kultur, speciellt bland barn och ungdomar. Mer estetisk verksamhet i grund- och gymnasieskola och avgiftsfri kulturskola för alla barn och ungdomar ger fler människor möjlighet att utveckla sitt eget skapande under hela livet. Tillgång till professionell kultur i form av musik, dans och teater ska också säkras. Byteatern Kalmar länsteater som snart får en nystart i nygamla lokaler bör få möjlighet att verka ännu mer bland barn och unga. Vi behöver också fundera över hur det kommunala ägandet av Guldfågeln Arena kan bidra till barns och ungdomars friskvård i brett perspektiv. Kanske kan kultur och idrott där förenas till något nytt och spännande som kommer våra unga till del?
Kalmar måste erbjuda reella möjligheter att förena föräldraskap och förvärsarbete med samhälleligt engagemang. Det utvecklar inte demokratin att flera grupper ställs utanför möjligheten att påverka just för att sammanträden ligger på tider som anpassas efter heltidsengagerade politiker. Här behöver en översyn göras för att öka flexibiliteten. Kalmars utveckling tjänar på att fler perspektiv kan tillföras den politiska debatten. Fler perspektiv i sammanträdesrummen och många olika röster gör också att användandet av härskartekniker i de beslutande rummen kan motverkas. Härskartekniker är inte förenligt med demokrati värd namnet.
Demokrati betyder vi. Tillsammans. Feministiskt initiativ utmanar den rådande blockpolitiken och släpper in nya röster som Kalmar så väl behöver. För detta söker vi Ditt stöd!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg (F!), kandidater till kommunfullmäktige i Kalmar


söndag, augusti 12, 2018

En viktig sanning

Hur länge ska det fortgå?
Hur långt ska det gå?
Hur mycket ska vi tåla?

Parti efter parti köper rasisternas förvrängda verklighetsbild.
Otrygghet, gängkriminalitet, våldsamhet...
Fler poliser ska ge oss livet tillbaka.

Det är fel.
Sverige har aldrig varit så tryggt som nu.
Den största faran vi har är rädslan.

Rädslan som stänger in.
Rädslan som slänger ut.
Rädslan som river ner de broar som byggs mellan människor.

Det är nog nu.
Längre ska det inte gå.
Det är dags att vi människor vaknar upp.

Vi har varandra.
Vi har bara varandra.
Varandra, vi och dom andra.

Förslag på fruktbara kontakter med väljare

Jag har förstått att både dörrknackning och telefonkampanjande är ”inne” bland partier i Kalmars kommunledning. Jag skulle därför vilja föreslå följande punktinsatser:

  • Kontakta husägaren i Gamla stan som inte kan bo i sitt hörnhus på Söderportsgatan/Kungsgatan pga ständiga översvämningar. Det kan vara intressant att diskutera hur trottoaren vid tomtgränsen plötligt kunde bli högre än tomtmarken innanför och hur kommunens hållning har påverkat läget. Har ni tur så kanske den rekordtorra sommaren har gjort att en hel del av fuktskadorna har torkat ut vid det här laget, men ta kontakten snabbt innan höstregnen kommer.
  • Kontakta föräldrarna till förskolebarnen på Vallmon på södra området där driftspengar till verksamhet och personal har använts till att finansiera en nödvändig uppfräschning av lekplats och utemiljö. Stora barngrupper och små barn är ju bara förnamnet på resultatet av det magplasket.
  • Kontakta de boende i Snurroms felvända hus som fått sina lägenheter åt fel håll och balkonger/uteplatser 30 meter från högtrafikerad matarled samt grannarna till huset som får oväntad insyn i sina lägenheter. Det kan vara intressant att förklara hur stress och kommunala krav på snabbt byggande gör att samtliga inblandade kör på i ren fartblindhet i fel riktning tills det är för sent att rätta till byggnationen och bygglov ”måste” ges i efterhand.


Men ni kanske har fullt upp med att ringa på hos allmännyttans hyresgäster dit ni kan komma och gå som ni vill och sprida information om alla de projekt som ni själva vill skryta om?

fredag, augusti 10, 2018

Öppet brev till Kalmarhem: Om svar anhålles

Skickat till Kalmarhem 9 augusti, publicerat som insändare i Barometern 10 augusti 2018
”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från onsdagens Barometern (8 augusti). Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så?

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden? Eller värderar ni de boendes säkerhet och integritet så högt att ni sätter stopp även för socialdemokraterna?

Vänliga hälsningar med en önskan om svar
Birgitta Axelsson Edström (F!)

***
Uppdatering 1: Jag pratade just med tidningen Östra Småland som hade talat med Roger Holmberg om saken. Han hänvisade till ett beslut i Kalmarhems styrelse där politiska partier ges rätt att hämta ut taggar till samtliga  Kalmarhems hus. Ingen jag har pratat med (från partier utanför S) känner dock till det beslutet. Man kan undra när det fattades och hur informationen har gått ut, men något protokoll kan man ju inte begära ut från ett kommunalt bolag.

Hur som helst så är beslutet huvudlöst. Hur sätter det de boendes behov av säkerhet, respekt och integritet i första rummet? Och vad är det som säger att just politiska partier ska ha gräddfil? Det finns mängder av andra organisationer som bedriver viktig verksamhet och som har behov av att möta människor. Hur ska de göra?

Så här byggs både politikerförakt och irritation över det demokratiska arbetet. Det är ingen demokrat betjänt av och inte vårt samhälle heller.

Uppdatering 2: Allt tyder på att det inte är ett styrelsebeslut. Det är en lagrumstolkning som gjordes på lägre nivå inför valet 2014, en tolkning som är okänd för de flesta och som går ut på att en fastighetsägare inte får hindra spridning av samhällsinformation. Tolkningen utesluter dock andra än kända politiska partier. Den logiska följden av detta är att alla andra fastighetsägare också borde öppna sina dörrar för politiken, men det kommer så klart inte att hända. Hänsyn till hyresgästernas säkerhet, trygghet och integritet väger nog tyngre för fastighetsägare som inte styrs av politiska partier, hur konstigt det än låter.

torsdag, augusti 09, 2018

Mellan tårarna...

Så har lilla familjen åkt hemåt igen, och jag går runt i lägenheten och plockar med grejer och snorar ner det mesta. Jag ser inte tangentbordet särskilt klart heller så det blir nog en del fel i texten här och där, men det får vara ursäktat denna gång. Det brukar nämligen hjälpa mot ohämmade tårflöden att skriva av sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

💕Mina små tjejer 💕
Jag vet att de har det bra nere i Skåne. Jag vet att Emmy och Charlie lägger all kärlek jorden rymmer och lite till både på varandra och på lilla underverket Ilse. Det oroar mig inte ett dugg, och det gör inte de fyra trapporna utan hiss upp till den under sommartid så bastuheta vindslyan där de bor heller. Det är inget sådant som spökar i sinnet och som gör att jag blir så ledsen att jag har gråtit sedan igår kväll.

Det är en känslostorm, en storm som river upp en massa frågor om hur jag själv var som småbarnsmamma en gång för hundra år sedan. Gjorde jag rätt? Kunde jag ge den kärlek som jag borde? Tog jag verkligen vara på varje stund? Var jag tillräckligt klok och närvarande? Det känns som om jag har låtit något väldigt viktigt glida mig ur händerna och jag kan inte vrida tillbaka tiden och reparera det som blev fel. Det är sådant som jag tänker på och den oron som gnager när jag försöker växa in i den här nya rollen som mormor till en ny lika underbar liten person som Emmy var och fortfarande är. Och det är faktiskt svårt. även om hjärtat fullkomligt svämmar över av kärlek till dem alla. Och så skäms jag över att jag har så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Kanske är jag inte ensam om sådana känslor, men de är nya för mig. Med facit i hand, och med tanke på hur redig Emmy har blivit, så är ju resultatet av mig som mamma inte alls tokigt utan förvånansvärt bra. Hon är långt klokare än jag någonsin har varit, och det är förresten till stora delar mina föräldrars förtjänst också. De kunde det där med att vara mormor och morfar. De tog ett stort ansvar när jag blev ensamstående med Emmy när hon var fem år och dessförinnan också. Gissa om jag skulle behöva just dem att bolla med när känslorna svämmar över som just nu! Mamma och pappa finns ju inte här i livet längre. Det är en sorg som jag ännu inte har bearbetat klart. Den dyker också upp en dag som idag. Jag saknar dem.

Nu går livet vidare. Jag har en älskad go liberal i maken Pierre, som är ett stort och viktigt stöd i min tillvaro. Tack för att du finns där för mig! 💕 Snart ska jag pröva på att börja jobba efter axeloperationen, den heta sommaren är förhoppningsvis över i och med denna augustitorsdag som bjuder på värme i en omfattning som jag inte alls tycker om och körsången drar snart igång. Valrörelsen går också in i en mer intensiv fas om än i mindre omfattning för min del än jag hade tänkt mig. Det dröjer inte länge förrän jag får träffa lilla familjen igen heller, det tänker jag se till. Det kommer bättre dagar än idag. I den förvissningen vilar jag, mellan tårarna.


onsdag, augusti 08, 2018

Allmännytta, dörrknackning, Kalmarhem, socialdemokrater och omdöme

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från dagens Barometern, sidan 6. Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet kan man tänka. Det är ju bättre än inget, eller något sådant. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt. När goe maken häromveckan hade glömt nyckel och tagg och blev hänvisad till porttelefonen så gällde samma sak för honom. När han ringde upp mig i lägenheten med förställd röst och presenterade sig som Jehovas vittne som ville prata om evigt liv så fick han stå därute och vänta vid stängd dörr.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så???

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden?

Ordförandens omdöme talar för sig självt. Det handlar med all säkerhet om fartblindhet i kombination med oförmåga att se att det kan finnas något problem i att ge det egna stora partiet fördelar som andra partier inte har. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Det enda som kan reparera detta är att Kalmarhem tar sitt uppdrag som allmännytta på allvar och öppnar för alla partier.

Å andra sidan, då sätter man hyresgästernas säkerhet på spel. Jag hade aldrig som styrlseledamot i vår bostadsrättsförening tillåtit en sådan allmänt öppen tillgång till våra boendemiljöer och trappuppgångar. Den hållningen motiveras av säkerhets- och integritetsskäl. Sådana hänsyn kan man tycka att även Kalmarhem bör ta, men då även ifråga om His Master’s Voice i form av socialdemokraterna.g
***
Uppdatering: Jag har skickat in ovanstående till tidningen samt en något friserad version till Kalmarhem som ett öppet brev. Vi får väl se om någon reagerar eller om respekten för ledarhundarna i det stora partiet är alltför stor.

söndag, augusti 05, 2018

Finns tillräcklig teknik för delaktighet på Kalmars äldreboenden?

Insändare publicerad i Östra Småland 6 augusti 2018
Det är glädjande att Kalmar kommun fortsätter att arbeta för ett tillgängligt Kalmar där alla, oavsett förutsättningar, ska kunna delta i samhällslivet och ha en aktiv tillvaro. Kommunalrådet Dzenita Abaza (S) gav i Östra Smålands fredagstidning en utmärkt redogörelse för tillgänglighetsarbetet och exemplifierade med både genomförda insatser inom området och planer inför framtiden.
Jag noterade att kommunens vård- och omsorgsboenden för äldre inte nämndes i uppräkningen. Jag hoppas att det helt enkelt var en slump och hoppas att tillgängligheten på hörselområdet beaktas vid nybyggnation och renoveringar. Det bör naturligtvis vara så, men undrar ändå över en del med anledning av detta.
Under ett par år nyligen arbetade jag som kyrkomusiker i Kalmar pastorat. Där ingick att medverka på andakter och gudstjänster av olika slag på äldreboenden runtom i Kalmar, såväl kommunala som privata. Det som var frapperande var att såväl ljudanläggning som hörselslinga saknades på så många ställen. Oxhagshemmets samlingssal hade en välfungerande anläggning, men i övrigt var det tunnsått med teknik, för att inte säga helt tomt. Jag kommer aldrig att glömma den gudstjänst vi hade där en av de boende, som på grund av hörselskada inte lyckades höra någonting alls och därför inte kunde följa med i vare sig psalmer eller lästa/talade ord, ändå undrade när vi skulle komma nästa gång och önskade oss varmt välkomna tillbaka.
Att installera hörselslinga och ljudanläggning i samlingslokaler på vård- och omsorgsboenden är förhållandevis enkelt och relativt billigt, men betyder oerhört mycket för de äldre som därigenom kan få möjlighet till upplevelser utöver vardagslunken. Både i Smedby och i Norrliden har nya eller nyrenoverade boenden invigts de senaste åren. Finns tillräcklig teknik installerad för att tillgodose delaktigheten på hörselområdet där? Och hur ser det ut på andra håll?
Eftersom Kalmar nu verkar satsa en hel del på att öka det sociala innehållet i äldreomsorgen så hoppas jag att teknikbristen numera är ett minne blott både på gamla och nya boenden. Annars kommer de ökade sociala och kulturella aktiviteterna att utesluta en stor del av de äldre som skulle kunna ha glädje av dem. Statistik visar att 25% av personer över 65 år, 33% av personer över 75 år och 50% av personer över 85 år lider av nedsatt hörsel i så stor omfattning att speciella lösningar krävs för kommunikation. Det handlar alltså om en stor grupp av våra äldre.
Jag hoppas att Dzenita Abaza som ansvarigt kommunalråd kan och vill svara, och att svaret blir positivt. Det handlar ju om att stärka äldres livskvalitet, en fråga som jag vet att vi gemensamt värnar om.

Birgitta Axelsson Edström
Talesperson för Feministiskt initiativ i Kalmar

onsdag, augusti 01, 2018

Farligt spel utan verklighetsförankring

Socialdemokraterna i Kalmar har idag enligt Barometern lanserat ett löfte om en ny flyglinje till Frankfurt från Kalmar. Jag känner ett stort obehag inför dylika utspel.

Dessa planer framförs i en tid då vi av hänsyn till vår framtid och omsorg om jordens resurser måste omvärdera vårt resande och tänka klimatsmart. Det är kortsiktigt, det är hotande och det är rentav dumt av Johan Persson (S) med anhang att spela ut de korten. Varför sätter Socialdemokraterna här i kommunen alltid finansiell tillväxt och ytligt smäck framför verklig hållbarhet? Och varför får jag alltid känslan av att politik enligt Kalmars socialdemokratiska ledning alltid är mer spel än verklighet?

Valrörelsen, som hittills har varit överraskande lågmäld och tassande, går i dagarna in i ett mer intensivt skede, och det är nog naturligt att partier försöker överträffa varandra med attraktiva löften som ska locka röster. Jag hoppas att väljarna är klokare än så och att de verkligt viktiga frågorna som kan säkra framtiden åt våra barn och barnbarn värderas högre av väljarkåren än av politiker som sätter röstmaximering före hållbarhet.