fredag, augusti 31, 2018

Jag går med dig



Nu när världen är förändrad
Och det gamla blitt historia
Och det är omöjligt att sia eller spå
Så står de åter på parnassen
De som lurade i vassen
För att se åt vilket håll det skulle gå

De som aldrig gjort ett handtag
De som aldrig tagit ställning
De som alltid bara brytt sig om sig själv
De som utnyttjar sin samtid
De som struntar i vår framtid
Har nu fräckheten att spotta efter dig

Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek
Har ingen anledning att lyssna till de fegas gnäll
Du som kämpade för mänskan, du som kämpade för livet
Vet att det högsta man kan offra är sig själv

Ingen lovsjunger din framgång
Alla påpekar ditt misstag;
Det är priset du betalar för ditt mod
Men ett liv utan visioner
Katastrofer och passioner
Är blott ett liv som reducerats till ett ord

Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
Så länge orättfärdigheter får finnas kvar
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för
Det är det enda du kan skänka dina barn

Och till dig, som står på tröskeln
Och ska vandra ut i livet
Vill jag säja nåt som ska minna dig om mig:
Om du kämpar för de svaga
Om du kämpar för det sanna
Ska jag alltid gå vid sidan av dig
***

Björn Afzelius text, hämtad från en av mina notböcker i bokhyllan, känns obehagligt angelägen just idag, just nu, här i Sverige. Jag har sjungit den många gånger. Det känns som om jag inte gjort det tillräckligt ofta och inte tillräckligt högt. De sista orden vill jag denna gång rikta till mitt lilla barnbarn. Hon ska få växa upp i frihet. Det är jag beredd att dö för.

torsdag, augusti 30, 2018

Det är allvar nu!

Jag är spyfärdig. Jag är så hjärtinnerligt trött på det politiska spelet där det ena överbudsförslaget efter det andra presenteras, där valfläsket steks medan fettfläckarna sprids med vinden och där partier som har suttit på makt sedan hedenhös (eller åtminstone i 20 år) nu går ut och lovar än det ena och än det andra utan att ha fört fram den politiken en enda gång under åren som gått medan då de hade hunnit att genomföra den. Det är osmakligt, det är lögnaktigt och det är nedvärderande. Tror man inte att folk har hjärnor att tänka med och möjlighet att se igenom valfläskoset? Att det organiserade politikerföraktet i form av SD och deras kusiner på högerflanken växer är i det perspektivet en aning förklarligt. I ett annat perspektiv är det dock obegripligt.

Människor måste ändå veta vilken politik högerflanken står för, inte bara vad den är emot. Det är inte svårt att inse vilket samhälle vi skulle få med SD i maktposition. Det är ett samhälle med förtryck, rädsla, hat och ofrihet. Det är ett samhälle som skulle regrediera i en rad avseenden. Det är allt annat än ett bildat samhälle präglat av öppenhet, värme och frihet. Det är ett samhälle som inte slår valt om vår gemensamma jord och vårt klimat utan som skulle bedriva en accelererande miljöförstörande verksamhet för kortsiktig vinnings skull. Det är ett samhälle där kvinnor förlorar rätten till ett värdigt och fritt liv. Hoppet har inte lämnat mig än om att vi har en annan framtid än den efter den 9 september.

Men, det kräver att vi andra med politiskt engagemang ser till att jobba seriöst. Så ser det inte ut idag. Jag önskar att mantrat ”Politik är inget spel utan en livsnödvändighet” kunde prägla det demokratiska arbetet framöver. Vi har långt dit, men helt omöjligt kan det väl inte vara att även de etablerade riksdagspartierna börjar fatta att det måste bli så igen? Demokratin måste återerövras från taktikerna. Spelarna måste bytas ut mot engagerade människor som vill ta ansvar och som bärs av en ärlig övertygelse. Det handlar inte om en extra ledig familjevecka, om ett antal tusen nya poliser eller om en ny ishall. Det handlar om framtiden.

Det kan ta tid. Vi får hoppas att väljarna står ut med att vänta och att inte dumheten vinner på vägen till röstningslokalen. Det är allvar nu. Det gäller att fatta det.

Röstberättigade vänner, ni vet väl vad ni gör i valet? 
Mörkret behöver man inte rösta in, det kommer ändå. 
Stöd ljuset och kärleken istället 💕

tisdag, augusti 28, 2018

Ett trovärdigt alternativ

Idag har vi haft finfrämmande, eller snarare finbesök för vi känner ju varandra väl vid det här laget:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=7031009

Våra partiledare gjorde alltså ett besök i Kalmar idag på väg genom landet, Gita under lunchtid och Gudrun något senare. Jag hade förmånen att få vara med under en timme på seneftermiddagen, och det är som alltid inspirerande att få vara med och lyssna. Insikten att man är med i ett parti som vill något och som utgör en verklig motpol till de nationalistiska strömningarna ger tillfredsställelse på riktigt. Vi kan, vi vill och vi vågar! Och, för att tala för min egen personliga del, de väljare som röstar på SD eller något ännu värre, de är mina politiska motståndare och inte några som jag tycker synd om. Det här är nämligen allvar. På valdagen lägger vi vår framtid i varandras händer. Jag ber och hoppas att klokheten vinner över oförnuftet.

På tal om oförnuft: Det finns andra partier som gärna framställer sig som motpoler och som radikala, men som i handling visar något annat. Just nu talar jag om min gamla politiska hemvist, nämligen V i Kalmar. För fyra månader sedan skrev de, eller skickade in i varje fall (jag har ju i och för sig undrat varifrån ganska välformulerade inlägg då och då kommer, men svaret är väl att de är centralproducerade) en insändare om att det skulle införas porrfilter i Kalmars förskolor och skolor. Idag har de ändrat sig. Tidningen Östra Småland lyfte det i dagens tidning. Nu ska man ”prata” istället. Förklaringen bakom insändaren är att den linjen är partiets. Kalmarfolket har en annan linje, och det man undrar som läsare nu är ju hur det kan komma sig att man skrev under och skickade in insändaren i april överhuvudtaget. Problemet är så klart att det nu är KD som lyfter frågan, och då kan man naturligtvis inte tycka likadant. Ett annat bekymmer är att S av oklar anledning inte vill ha ett porrfilter, och den striden är inte V-företrädarna intresserade av att ta. De säljer hellre ryggraden än ramlar ur knävärmen.

Det här är pinsamt. Vem kan ta sådana företrädare på allvar? Finns det överhuvudtaget något som är viktigare än att våra barn och ungdomar lär sig hur man behandlar varandra på ett hedervärt och respektfullt sätt? Kvinnoförtryck, förnedring och våld hör inte hemma i miljöer där barn och ungdomar vistas och varje chans att rensa ut sådant ska tas. Det trodde jag faktiskt var självklart för de flesta, men tydligen inte för V i Kalmar. För dem är det viktigare att tycka likadant som (S)torebror. Jag borde ju inte bli överraskad efter all erfarenhet jag bär med mig av hur det partiet behandlar sin ideologi, men jag blir ändå besviken. Jag trodde väl ändå att det fanns någon vilja att jobba för förändring, men icke.

Nej, vill man ha ett rejält alternativ med företrädare som lever som man lär så är vi i Feministiskt initiativ ett långt bättre val. Rösta rosa du med för att bana väg för vilja, mod och fantasi i den annars så tråkigt gubbgrå och mesiga Kalmarpolitiken. Ju fler vi blir, desto bättre blir det!


måndag, augusti 27, 2018

Kulturen ska vara ständigt närvarande, inte på tillfälligt besök!


Debattartikel i Barometerns webbupplaga  21 augusti 2018 och i Östra Småland 1 september 2018
BarbaSkön är en kreativ
 liten figur som vågar sig
 på att pröva nytt!
Skolan är, utöver en plats där vi lär oss grundfärdigheter som skriva, räkna och läsa samt orienterar oss i en lång rad ämnen som gör oss till tänkande och analyserande människor som lär hela livet, en mycket viktig kulturinstitution som ska ge alla barn och unga möjlighet till kulturupplevelser. Såväl mötena med professionell kultur och amatörkultur som elevernas egna skapande är nödvändiga delar av skolans innehåll. Det är inte bara viktigt att ha tillgång till en viss kvantitet av kulturaktiviteter utan vi måste även säkerställa tillgång till en mångfald av estetiska kvaliteter och praktiker.

För att detta ska fungera måste kulturens betydelse för skolarbetet föras fram av både skol- och kulturpolitiken. Kulturen ska inte vara på tillfälligt besök utan ingå som en integrerad del i skolans arbete. Estetiska ämnen är viktiga kunskapsområden i sin egen rätt. Samtidigt är kultur en naturlig del av skolans läroplan som bidrar till elevernas skolresultat i sin helhet.

När barn och elever kontinuerligt får möta och utöva kultur från förskolan och upp genom hela utbildningssystemet så ger det dessutom en kompetens som motverkar rädslan för det nya som man ofrånkomligt kommer att möta under det fortsatta livet. En rejäl satsning på kultur för unga utgör ett verksamt motmedel mot den växande främlingsfientligheten.

De estetiska ämnena i gymnasieskolan ska självklart vara obligatoriska för alla. Att utestänga gymnasieungdomar från kulturell bildning i skolan är att beskära deras möjligheter att växa och utvecklas. Det är mot bättre vetande och i förlängningen leder det till att bildningsnivån i vårt land sjunker.

Det räcker inte med satsningar inom skolan. Även den frivilliga Kulturskolan måste stärkas ytterligare. Feministiskt initiativ kommer att arbeta för en avgiftsfri kulturskola med plats för alla barn och unga som vill kulturutbilda sig utanför skolans väggar. Vi ser också gärna ett tätare samarbete mellan skola, kulturskola och såväl professionella kulturutövare som amatörer. Möten mellan människor ger alltid plusvärden, och kulturen är inget undantag.
Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar


lördag, augusti 25, 2018

Ont krut förgås inte så lätt

Igår var jag tillbaka på sjukhusets ortopedmottagning på återbesök för att träffa läkaren som opererade mig. Det känns som om jag har klippkort på länssjukhuset just nu. Träning två gånger i veckan minst och så en massa annat, men det är ju så det är. Hjälpen jag får är högklassig!

Läkningen går bra och ultraljudsundersökningen igår visade förväntat resultat. De tre senorna som är lagade sitter fast i benen i axeln med inskruvade ankare och allt verkar OK så långt. Det känns ju bra!

Stelheten består dock, och den är seg att få bukt med. Vänster arm är väldigt begränsad. Jag har ju inte rört axeln på riktigt sedan olyckan den 2 mars så det är ju inte konstigt. Efter operationen den 26 april blev den ju ännu mer orörlig. Igår fick jag ändå ett positivt besked: Mats, som den fantastiskt engagerade läkaren heter, berättade att just stelheten, som ställer till så mycket bekymmer i rehabiliteringsprocessen, kan ha en positiv betydelse i det långa loppet. Patienter som inte får stelhet uppvisar ofta en mer smärtsam läkning och får mer långvariga besvär i det längre perspektivet. Stelheten kan alltså utgöra ett skydd som kroppen själv använder när axelleden och dess muskulatur ska läka. Det kändes både logiskt och trösterikt! Men tidshorisonten är ju lång, i realiteten så lång som två år.

Nu ska jag hur som helst fortsätta att jobba och samtidigt rehabträna hos Carina och Annika. Det gör att jag fick en partiell sjukskrivning ett tag framöver och det känns också helt OK. Dygnets timmar räcker inte annars, och jag kan inte bortprioritera träningen. Kärringen har tänkt att vara kvar ett tag till nämligen, och då ska jag kunna ha två armar som fungerar. Men aktiv måste jag få vara!

Ilse växer och blir större (Hon fyllde hela två månader igår!), och nog sjutton ska jag kunna både lyfta henne och lära henne att baka lussekatter när det blir dags! Det är sånt man ska ha en mormor till, förutom att jag så klart också redan tidigt ska lära henne att aldrig ta någon skit från någon som vill förminska henne. Jag funderar redan nu på om hon framöver ska ha en tröja med texten "Behandla mig OK annars får du med min mormor att göra och det vill du INTE".

Så där ja, ont krut förgås inte så lätt. Jag är snart på banan igen, med både högern och vänstern i högsta hugg (även om just ordet snart i det här fallet kan betyda ett par år...).

Gita träffar studenter och andra i Kalmar!


Träffa Gita!

Gita, som är partiledare för Feministiskt initiativ, 
kommer till Kalmar tisdagen den 28 augusti. 
Möt henne kl 12-14 utanför Linnéuniversitetets bibliotek!

Varmt välkommen att ställa Dina frågor 
om det rosa framtidsalternativet!

tisdag, augusti 21, 2018

Obegripligt och verklighetsfrånvänt!


Insändare publicerad i Barometern den 21 augusti 2018
Det är fullständigt obegripligt att majoriteten i Kalmar kommunfullmäktige inte ställer sig bakom det som borde vara självklart: Att installera vålds- och porrfilter i kommunens förskolor och skolor. Jag ställer mig helt bakom Jenny Holmström, grundare till #porrfribarndom, som i en insändare ställer frågor till ordföranden i ansvarig nämnd.

Skulle tillgången till våld och pornografi, ofta hör de två samman på de mest obehagliga sätt, i skolan vara en förutsättning för att lärare ska kunna ha etiska samtal med eleverna? Tyvärr är det exakt den tolkningen man gör, även om det är svårt att föreställa sig att sådana inslag skulle användas i lärosyfte. Så utför inte Kalmars pedagogkår sitt arbete, det kan jag gå i god för.

Nej, förklaringen är troligen den vanliga: Ett förslag som väcks från fel håll i fullmäktigesalen kan inte bejakas hur rimligt det än är. Det är en taktik som ofta använts under årens lopp. Sent omsider dyker förslaget troligen upp i delvis ny skepnad, denna gång från majoritetspartierna och då går det igenom utan diskussion.

Det är genomskinligt och svagt. Ibland måste man kunna ge även politiska motståndare rätt, men det är svårt när man sitter fast på höger-vänsterskalan och hellre ägnar sig åt partitaktik än verkligt viktiga frågor som skulle kunna göra skillnad. Det är hög tid att nya strategier får breda ut sig i kommunpolitiken i Kalmar, för barnens och framtidens skull!

Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar

fredag, augusti 17, 2018

Klimatet - en ödesfråga


Debattartikel publicerad i Barometern den 17 augusti 2018 och i Östra Småland 20 augusti 2018
Ingen med förståndet i behåll kan undgå att förstå att vår värld lever farligt. Efter den här sommaren där extremvädret har drabbat även oss i Kalmartrakten med en kombination av torka och mycket höga temperaturer så har vi fått en försmak av vilken eländig båt vi har försatt oss i. Klimathotet är i högsta grad verkligt och måste hanteras. Det är tydligt att det idag går alldeles för långsamt och att det görs för lite för att vi ska kunna uppnå resultat. En feministisk miljöpolitik identifierar de strukturer som orsakat den situation vi är i idag. Med den vetskapen i bagaget kan vi göra något åt framtiden.

Vår politik utgår från alla människors lika värde och betonar samtidigt vikten av global solidaritet. De miljöproblem som idag hotar våra ekosystem, den biologiska mångfalden och mänskligheten har sitt ursprung i de ekonomiska strukturer vi skapat där de ekonomiska medlen värderas högre än jordens resurser. Vi borde veta bättre!

Feministiskt initiativ ser dessa utmaningar och vill driva en politik som möjliggör en framtid även för kommande generationer. Det finns mycket att åtgärda, och det är förhållandevis enkelt, åtminstone enklare än att återskapa en jord som vi till slut helt har förstört. Självklart är det ett globalt problem, men vi måste göra vår del. Vi vill införa ett konsumtionsmål för Sverige där målet är nettoneutrala koldioxidutsläpp till år 2040. Idag tas endast de utsläpp som sker inom Sveriges gränser i beaktning, trots att vi konsumerar mer än någonsin och produktionen ofta sker i andra länder. Det är dags att leva upp till det ansvar vi har!

Vi vill att vårt gemensamma pensionskapital i AP-fonderna som idag investeras i flera av de största fossila bolagen i världen istället läggs på hållbara fossilfria investeringar. Vi vill vidare aktivt understödja utvecklandet av nya modeller för energiförsörjning. Vi kan om vi vill!

För ett solidariskt samhälle som är tillgängligt för alla invånare måste kollektivtrafiken byggas ut och göras attraktiv. Dock har flyget en särställning. Flygresorna står för en stor del av de koldioxidutsläpp som svenska invånare orsakar. En ny flyglinje från Kalmar till Frankfurt är i det perspektivet ett självmål. En särskild flygskatt kan däremot bidra till att minska flygandet samt se till att flyget i större mån bär sina egna kostnader.

Skyddet av biologisk mångfald och kulturlandskap måste stärkas bland annat genom sänkta krav på medfinansiering för statliga bidrag till lokalt initierade miljöskydds- och klimatomställningsprojekt i gles- och landsbygdskommuner. Vi har en livsmiljö att bevara, inte bara för oss människor utan även för djur och växter. Vi i Kalmarsundsregionen måste både kunna och vilja göra de åtgärder som krävs. Viljan har vi, men vi måste förändra regelverket så att resurser kan frigöras.

Klimatförändringen är en av vår tids allra största utmaningar. Därför bör samtliga politiska beslut på alla nivåer kontrolleras så att de ligger i linje med klimatmål och miljölagstiftning. Det är vår uppgift att vårda Moder Jord, inte förråda henne. Hon måste kunna ta emot kommande generationer och erbjuda dem samma vackra livsmiljö som vi en gång fick. Låt oss tillsammans se till att det blir så!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg
Feministiskt initiativ Kalmar


torsdag, augusti 16, 2018

Ett tråkigt inlägg

Nu ska jag vara tråkig och väldigt personlig. Känsliga läsare varnas. Jag kan framstå som bakåtsträvare, speciellt eftersom det epitetet numera betyder ”inte överdrivet förälskad i Kalmarsossarnas ytliga smäck”.

De nybyggda husen i kvarteret Gesällen är något av det mest erbarmliga jag har sett. Kulisser utan historiskt värde i legotillverkad massproduktion höjer inte Kvarnholmens verkliga attraktionsvärde.

Kör gärna Ironman, löplopp och cykeltävlingar! Jag är inte emot dem utan ser att de drar både folk och inkomster till kommunen. Jag är dock ganska trött på allt runtomkring. Kanske är vi på väg mot samma öde som Almedalsveckan och medeltidsveckan i Visby? Den bofasta befolkningen flyr ön medan turister invaderar den. Åtminstone känner jag i dessa dagar att det vore ett alternativ att fly fältet just den här veckan. Att umgås med kravallstaket och avspärrade gator är inte riktigt min grej, men jag vill inte hindra någon annan från att göra det.

Jag är gruvligt trött på dumhet, rasism, nazism och fascism. Jag kommer aldrig att tycka synd om den som röstar på SD eller något av de andra ytterlighetspartierna. De stödjer en ickedemokratisk utveckling och ska kallas vid sitt rätta namn, inte strykas medhårs medan de gömmer sig i den brunfläckiga och illaluktande offerkoftan. Må valutgången i september visa att Sverige kan bättre än så! Rösta rosa!

Att mot de boendes vilja skövla en liten skogsremsa vid Kungsgårdsvägen alldeles intill kyrkogården under förevändning att det behövs studentlägenheter när man inte kan fylla det lägenhetsbestånd man redan har är pinsamt och ett dåligt exempel på hur makten kan orsaka fartblindhet. Bebygg Rifatomten först, den ligger ju där bara, och vänta med att förstöra den lilla skuggande grönska som finns invid vägen i ett av våra allra mest problemtyngda bostadsområden. Det kan väl inre vara fel att backa någon enda gång???

Så, nu har jag varit tråkig så det räcker. Det var faktiskt ganska skönt att pysa lite. Det lättar på trycket.

tisdag, augusti 14, 2018

En feministisk politik i Kalmar!


Debattartikel publicerad på Barometerns webb 14 augusti 2018 och i Östra Smålands pappersupplaga 16 augusti 2018
Snart är det val. Sverige har en lång demokratisk tradition som är värd att både bevara och utveckla. En levande demokrati är under ständig förändring där makten hela tiden utmanas av människor som organiserar sig för att föra in kunskaper och erfarenheter och vidga perspektiven för att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda och kunna göra sina röster hörda. Feministiskt initiativ är en del av denna demokratiska process och nu ställer vi upp i valet till Kalmars kommunfullmäktige. Precis som andra demokratirörelser som utmanar makten och arbetar för förändring, möter vi motstånd. Men vi vet att förändring är möjlig. Vi har kärleken som drivkraft och vi gör det tillsammans. Det är klart vi kan ta plats i maktens rum!
I Kalmar finns det mycket att göra. Vi går till val på att föra in den feministiska dimensionen i Kalmars politik och utveckling. Det innebär att vi tar med oss stora doser av vilja, mod och fantasi in i de beslutande rummen. Det räcker nämligen inte med vackra ord utan det krävs handling också om politiken ska vara trovärdig. Vår politik karakteriseras av konsekvent helhetssyn och bärs av visionen om ett rättvist och öppet samhälle. Vi är trötta på att rättvisa och människors verkliga behov gång på gång nedprioriteras för att annat anses viktigare! I ett mänskligt samhälle ser vi till att ta hand om varandra och ger stöd till dem som behöver oavsett olikheter i kön, ursprung eller annat.
Vi vill vara med och skapa ett hållbart Kalmar i alla aspekter vilket betyder bland annat att försök med förkortad arbetstid ska inledas, att miljöhänsyn ska väga tyngre i alla beslut och att barns och ungdomars behov ska prioriteras. Självklart är ett hållbart Kalmar fritt från alla former av diskriminering och våld. I väntan på att detta blir verklighet måste vi dock ge förstärkt skydd för våldsutsatta kvinnor och barn genom utvecklad kommunal verksamhet samt stöd till kvinnojouren.
Äldreomsorgen behöver särskild omsorg för att utvecklas. Det vill vi göra genom att ta vår utgångspunkt i den verklighet som brukare och personal upplever och beskriver, inte i högtflygande målsättningar om att bli bäst i landet vilka har väldigt lite med verkligheten att göra. Det är viktigt att personalen känner att de har möjlighet att göra ett gott jobb och att brukare liksom närstående känner sig trygga med den omsorg som ges. Då måste vi börja lyssna på vad de säger och inte bara förlita oss på siffror och ekonomi.
Ett hållbart Kalmar behöver satsningar på kultur, speciellt bland barn och ungdomar. Mer estetisk verksamhet i grund- och gymnasieskola och avgiftsfri kulturskola för alla barn och ungdomar ger fler människor möjlighet att utveckla sitt eget skapande under hela livet. Tillgång till professionell kultur i form av musik, dans och teater ska också säkras. Byteatern Kalmar länsteater som snart får en nystart i nygamla lokaler bör få möjlighet att verka ännu mer bland barn och unga. Vi behöver också fundera över hur det kommunala ägandet av Guldfågeln Arena kan bidra till barns och ungdomars friskvård i brett perspektiv. Kanske kan kultur och idrott där förenas till något nytt och spännande som kommer våra unga till del?
Kalmar måste erbjuda reella möjligheter att förena föräldraskap och förvärsarbete med samhälleligt engagemang. Det utvecklar inte demokratin att flera grupper ställs utanför möjligheten att påverka just för att sammanträden ligger på tider som anpassas efter heltidsengagerade politiker. Här behöver en översyn göras för att öka flexibiliteten. Kalmars utveckling tjänar på att fler perspektiv kan tillföras den politiska debatten. Fler perspektiv i sammanträdesrummen och många olika röster gör också att användandet av härskartekniker i de beslutande rummen kan motverkas. Härskartekniker är inte förenligt med demokrati värd namnet.
Demokrati betyder vi. Tillsammans. Feministiskt initiativ utmanar den rådande blockpolitiken och släpper in nya röster som Kalmar så väl behöver. För detta söker vi Ditt stöd!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg (F!), kandidater till kommunfullmäktige i Kalmar


söndag, augusti 12, 2018

En viktig sanning

Hur länge ska det fortgå?
Hur långt ska det gå?
Hur mycket ska vi tåla?

Parti efter parti köper rasisternas förvrängda verklighetsbild.
Otrygghet, gängkriminalitet, våldsamhet...
Fler poliser ska ge oss livet tillbaka.

Det är fel.
Sverige har aldrig varit så tryggt som nu.
Den största faran vi har är rädslan.

Rädslan som stänger in.
Rädslan som slänger ut.
Rädslan som river ner de broar som byggs mellan människor.

Det är nog nu.
Längre ska det inte gå.
Det är dags att vi människor vaknar upp.

Vi har varandra.
Vi har bara varandra.
Varandra, vi och dom andra.

Förslag på fruktbara kontakter med väljare

Jag har förstått att både dörrknackning och telefonkampanjande är ”inne” bland partier i Kalmars kommunledning. Jag skulle därför vilja föreslå följande punktinsatser:

  • Kontakta husägaren i Gamla stan som inte kan bo i sitt hörnhus på Söderportsgatan/Kungsgatan pga ständiga översvämningar. Det kan vara intressant att diskutera hur trottoaren vid tomtgränsen plötligt kunde bli högre än tomtmarken innanför och hur kommunens hållning har påverkat läget. Har ni tur så kanske den rekordtorra sommaren har gjort att en hel del av fuktskadorna har torkat ut vid det här laget, men ta kontakten snabbt innan höstregnen kommer.
  • Kontakta föräldrarna till förskolebarnen på Vallmon på södra området där driftspengar till verksamhet och personal har använts till att finansiera en nödvändig uppfräschning av lekplats och utemiljö. Stora barngrupper och små barn är ju bara förnamnet på resultatet av det magplasket.
  • Kontakta de boende i Snurroms felvända hus som fått sina lägenheter åt fel håll och balkonger/uteplatser 30 meter från högtrafikerad matarled samt grannarna till huset som får oväntad insyn i sina lägenheter. Det kan vara intressant att förklara hur stress och kommunala krav på snabbt byggande gör att samtliga inblandade kör på i ren fartblindhet i fel riktning tills det är för sent att rätta till byggnationen och bygglov ”måste” ges i efterhand.


Men ni kanske har fullt upp med att ringa på hos allmännyttans hyresgäster dit ni kan komma och gå som ni vill och sprida information om alla de projekt som ni själva vill skryta om?

fredag, augusti 10, 2018

Öppet brev till Kalmarhem: Om svar anhålles

Skickat till Kalmarhem 9 augusti, publicerat som insändare i Barometern 10 augusti 2018
”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från onsdagens Barometern (8 augusti). Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så?

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden? Eller värderar ni de boendes säkerhet och integritet så högt att ni sätter stopp även för socialdemokraterna?

Vänliga hälsningar med en önskan om svar
Birgitta Axelsson Edström (F!)

***
Uppdatering 1: Jag pratade just med tidningen Östra Småland som hade talat med Roger Holmberg om saken. Han hänvisade till ett beslut i Kalmarhems styrelse där politiska partier ges rätt att hämta ut taggar till samtliga  Kalmarhems hus. Ingen jag har pratat med (från partier utanför S) känner dock till det beslutet. Man kan undra när det fattades och hur informationen har gått ut, men något protokoll kan man ju inte begära ut från ett kommunalt bolag.

Hur som helst så är beslutet huvudlöst. Hur sätter det de boendes behov av säkerhet, respekt och integritet i första rummet? Och vad är det som säger att just politiska partier ska ha gräddfil? Det finns mängder av andra organisationer som bedriver viktig verksamhet och som har behov av att möta människor. Hur ska de göra?

Så här byggs både politikerförakt och irritation över det demokratiska arbetet. Det är ingen demokrat betjänt av och inte vårt samhälle heller.

Uppdatering 2: Allt tyder på att det inte är ett styrelsebeslut. Det är en lagrumstolkning som gjordes på lägre nivå inför valet 2014, en tolkning som är okänd för de flesta och som går ut på att en fastighetsägare inte får hindra spridning av samhällsinformation. Tolkningen utesluter dock andra än kända politiska partier. Den logiska följden av detta är att alla andra fastighetsägare också borde öppna sina dörrar för politiken, men det kommer så klart inte att hända. Hänsyn till hyresgästernas säkerhet, trygghet och integritet väger nog tyngre för fastighetsägare som inte styrs av politiska partier, hur konstigt det än låter.

torsdag, augusti 09, 2018

Mellan tårarna...

Så har lilla familjen åkt hemåt igen, och jag går runt i lägenheten och plockar med grejer och snorar ner det mesta. Jag ser inte tangentbordet särskilt klart heller så det blir nog en del fel i texten här och där, men det får vara ursäktat denna gång. Det brukar nämligen hjälpa mot ohämmade tårflöden att skriva av sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

💕Mina små tjejer 💕
Jag vet att de har det bra nere i Skåne. Jag vet att Emmy och Charlie lägger all kärlek jorden rymmer och lite till både på varandra och på lilla underverket Ilse. Det oroar mig inte ett dugg, och det gör inte de fyra trapporna utan hiss upp till den under sommartid så bastuheta vindslyan där de bor heller. Det är inget sådant som spökar i sinnet och som gör att jag blir så ledsen att jag har gråtit sedan igår kväll.

Det är en känslostorm, en storm som river upp en massa frågor om hur jag själv var som småbarnsmamma en gång för hundra år sedan. Gjorde jag rätt? Kunde jag ge den kärlek som jag borde? Tog jag verkligen vara på varje stund? Var jag tillräckligt klok och närvarande? Det känns som om jag har låtit något väldigt viktigt glida mig ur händerna och jag kan inte vrida tillbaka tiden och reparera det som blev fel. Det är sådant som jag tänker på och den oron som gnager när jag försöker växa in i den här nya rollen som mormor till en ny lika underbar liten person som Emmy var och fortfarande är. Och det är faktiskt svårt. även om hjärtat fullkomligt svämmar över av kärlek till dem alla. Och så skäms jag över att jag har så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Kanske är jag inte ensam om sådana känslor, men de är nya för mig. Med facit i hand, och med tanke på hur redig Emmy har blivit, så är ju resultatet av mig som mamma inte alls tokigt utan förvånansvärt bra. Hon är långt klokare än jag någonsin har varit, och det är förresten till stora delar mina föräldrars förtjänst också. De kunde det där med att vara mormor och morfar. De tog ett stort ansvar när jag blev ensamstående med Emmy när hon var fem år och dessförinnan också. Gissa om jag skulle behöva just dem att bolla med när känslorna svämmar över som just nu! Mamma och pappa finns ju inte här i livet längre. Det är en sorg som jag ännu inte har bearbetat klart. Den dyker också upp en dag som idag. Jag saknar dem.

Nu går livet vidare. Jag har en älskad go liberal i maken Pierre, som är ett stort och viktigt stöd i min tillvaro. Tack för att du finns där för mig! 💕 Snart ska jag pröva på att börja jobba efter axeloperationen, den heta sommaren är förhoppningsvis över i och med denna augustitorsdag som bjuder på värme i en omfattning som jag inte alls tycker om och körsången drar snart igång. Valrörelsen går också in i en mer intensiv fas om än i mindre omfattning för min del än jag hade tänkt mig. Det dröjer inte länge förrän jag får träffa lilla familjen igen heller, det tänker jag se till. Det kommer bättre dagar än idag. I den förvissningen vilar jag, mellan tårarna.


onsdag, augusti 08, 2018

Allmännytta, dörrknackning, Kalmarhem, socialdemokrater och omdöme

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från dagens Barometern, sidan 6. Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet kan man tänka. Det är ju bättre än inget, eller något sådant. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt. När goe maken häromveckan hade glömt nyckel och tagg och blev hänvisad till porttelefonen så gällde samma sak för honom. När han ringde upp mig i lägenheten med förställd röst och presenterade sig som Jehovas vittne som ville prata om evigt liv så fick han stå därute och vänta vid stängd dörr.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så???

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden?

Ordförandens omdöme talar för sig självt. Det handlar med all säkerhet om fartblindhet i kombination med oförmåga att se att det kan finnas något problem i att ge det egna stora partiet fördelar som andra partier inte har. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Det enda som kan reparera detta är att Kalmarhem tar sitt uppdrag som allmännytta på allvar och öppnar för alla partier.

Å andra sidan, då sätter man hyresgästernas säkerhet på spel. Jag hade aldrig som styrlseledamot i vår bostadsrättsförening tillåtit en sådan allmänt öppen tillgång till våra boendemiljöer och trappuppgångar. Den hållningen motiveras av säkerhets- och integritetsskäl. Sådana hänsyn kan man tycka att även Kalmarhem bör ta, men då även ifråga om His Master’s Voice i form av socialdemokraterna.g
***
Uppdatering: Jag har skickat in ovanstående till tidningen samt en något friserad version till Kalmarhem som ett öppet brev. Vi får väl se om någon reagerar eller om respekten för ledarhundarna i det stora partiet är alltför stor.

söndag, augusti 05, 2018

Finns tillräcklig teknik för delaktighet på Kalmars äldreboenden?

Insändare publicerad i Östra Småland 6 augusti 2018
Det är glädjande att Kalmar kommun fortsätter att arbeta för ett tillgängligt Kalmar där alla, oavsett förutsättningar, ska kunna delta i samhällslivet och ha en aktiv tillvaro. Kommunalrådet Dzenita Abaza (S) gav i Östra Smålands fredagstidning en utmärkt redogörelse för tillgänglighetsarbetet och exemplifierade med både genomförda insatser inom området och planer inför framtiden.
Jag noterade att kommunens vård- och omsorgsboenden för äldre inte nämndes i uppräkningen. Jag hoppas att det helt enkelt var en slump och hoppas att tillgängligheten på hörselområdet beaktas vid nybyggnation och renoveringar. Det bör naturligtvis vara så, men undrar ändå över en del med anledning av detta.
Under ett par år nyligen arbetade jag som kyrkomusiker i Kalmar pastorat. Där ingick att medverka på andakter och gudstjänster av olika slag på äldreboenden runtom i Kalmar, såväl kommunala som privata. Det som var frapperande var att såväl ljudanläggning som hörselslinga saknades på så många ställen. Oxhagshemmets samlingssal hade en välfungerande anläggning, men i övrigt var det tunnsått med teknik, för att inte säga helt tomt. Jag kommer aldrig att glömma den gudstjänst vi hade där en av de boende, som på grund av hörselskada inte lyckades höra någonting alls och därför inte kunde följa med i vare sig psalmer eller lästa/talade ord, ändå undrade när vi skulle komma nästa gång och önskade oss varmt välkomna tillbaka.
Att installera hörselslinga och ljudanläggning i samlingslokaler på vård- och omsorgsboenden är förhållandevis enkelt och relativt billigt, men betyder oerhört mycket för de äldre som därigenom kan få möjlighet till upplevelser utöver vardagslunken. Både i Smedby och i Norrliden har nya eller nyrenoverade boenden invigts de senaste åren. Finns tillräcklig teknik installerad för att tillgodose delaktigheten på hörselområdet där? Och hur ser det ut på andra håll?
Eftersom Kalmar nu verkar satsa en hel del på att öka det sociala innehållet i äldreomsorgen så hoppas jag att teknikbristen numera är ett minne blott både på gamla och nya boenden. Annars kommer de ökade sociala och kulturella aktiviteterna att utesluta en stor del av de äldre som skulle kunna ha glädje av dem. Statistik visar att 25% av personer över 65 år, 33% av personer över 75 år och 50% av personer över 85 år lider av nedsatt hörsel i så stor omfattning att speciella lösningar krävs för kommunikation. Det handlar alltså om en stor grupp av våra äldre.
Jag hoppas att Dzenita Abaza som ansvarigt kommunalråd kan och vill svara, och att svaret blir positivt. Det handlar ju om att stärka äldres livskvalitet, en fråga som jag vet att vi gemensamt värnar om.

Birgitta Axelsson Edström
Talesperson för Feministiskt initiativ i Kalmar

onsdag, augusti 01, 2018

Farligt spel utan verklighetsförankring

Socialdemokraterna i Kalmar har idag enligt Barometern lanserat ett löfte om en ny flyglinje till Frankfurt från Kalmar. Jag känner ett stort obehag inför dylika utspel.

Dessa planer framförs i en tid då vi av hänsyn till vår framtid och omsorg om jordens resurser måste omvärdera vårt resande och tänka klimatsmart. Det är kortsiktigt, det är hotande och det är rentav dumt av Johan Persson (S) med anhang att spela ut de korten. Varför sätter Socialdemokraterna här i kommunen alltid finansiell tillväxt och ytligt smäck framför verklig hållbarhet? Och varför får jag alltid känslan av att politik enligt Kalmars socialdemokratiska ledning alltid är mer spel än verklighet?

Valrörelsen, som hittills har varit överraskande lågmäld och tassande, går i dagarna in i ett mer intensivt skede, och det är nog naturligt att partier försöker överträffa varandra med attraktiva löften som ska locka röster. Jag hoppas att väljarna är klokare än så och att de verkligt viktiga frågorna som kan säkra framtiden åt våra barn och barnbarn värderas högre av väljarkåren än av politiker som sätter röstmaximering före hållbarhet.