torsdag, februari 28, 2008

Blåögd med huggtänder

Två visdomständer fixade på en förmiddag, snabbt och effektivt! Visserligen växer de åt fel håll och är så gott som omöjliga att tugga med, men de sitter fast och jag vill inte skiljas från dem om jag inte är totalt tvungen. Tack, Folktandvården i Berga centrum. Ni är guld värda!

Snart växer nog huggtänderna ut också. Några småhugg kan man väl kosta på sig redan nu:
  • Hur kan det komma sig att stadens bloggare nr 1 får fakturor från en av lokaltidningarna? Och tänker han betala dem??
  • Hur kan det komma sig att ett kommunägt bolag inte lämnar ut dokumentation till sin ägare? Inte ens till sin egen styrelse??
  • Hur kan det komma sig att CityGross får sina flaggor, vilka är direkta förvanskningar av den svenska flaggan, upphissade i stadens villaträdgårdar? Skumt!

Nåja, svaren lär väl komma. Hoppas jag. Blåögd som jag är.

onsdag, februari 27, 2008

Sång gång på gång

Igår sjöng kören Vox Communis igen. Det är alltid lika kul att sjunga med dessa härligt positiva människor! Glada miner och glada tillrop kännetecknar hela skaran, och det är fantastiskt. Jag hoppas att det kan smitta av sig till andra också. Jag inte bara hoppas det förresten, jag tror att det ÄR så. I alla fall lät det så när jag pratade med en del av gårdagens publik.

Musiken är en otrolig tillgång i livet. Med musiken kan man uttrycka både känslor och uppfattningar, och man kan uppleva dem också, kanske inte alls på samma sätt som den som framför musiken har avsett. Det är spännande. Detsamma gäller även andra kulturformer förstås, men för mig är det musiken som intar en särställning här. Den talar rakt in i hjärtat. Även poesin kan ge liknande upplevelser, och när man sätter ihop text och musik på ett så perfekt sätt att de liksom "gifter sig med varandra" och smälter samman till en enhet, då är det en fullpoängare för mig. Ett exempel på detta är Simon&Garfunkel´s Bridge over troubled water. Den sjöng vi igår. Ett annat exempel är Mikael Wiehes Nu kan jag gå ut och möta världen. Den sjöng vi inte. Ett tredje exempel är Ingmar Johanssons Alltid på väg. Den sjunger vi inte heller i kören, men jag sjunger den själv ofta.

ABBAs Thank you for the music borde vi kanske ta upp i kören. Den säger också något västentligt, men då måste vi få fram lite solister. Det är nästa utmaning. Hittills har det bara varit våra herrar som har tagit ton på egen hand, men nu börjar det bli dags även för tjejerna (som ju också är så himla duktiga!) att våga. Annars börjar väl grabbarna i ren protest sjunga Å å å tjejer, å å å tjejer, ni måste höja era röster för att höras. Och det vore ju lite skämmigt, speciellt med tanke på att vi är så många tjejer... Men stort tack till er killar som banar vägen!

tisdag, februari 26, 2008

Nya ledamöter i Kalmarhems styrelse

Nej, vi i Vänsterpartiet har inga nya namn att presentera. I vårt parti sköter vi nomineringar till kommunala uppdrag via valberedning och sedan tas beslut av partiföreningen. En sådan ärendehantering går inte att genomföra bara på ett par dagar.

Det är viktigt att demokratiska processer ges tillräckligt med tid. Annars blir de inte alltid så demokratiska.

Vice ordförande för ett bolag man inte vill ha...

Igår var det fullmäktige. Intressant att notera är att Folkpartiets gruppledare numera är vice ordförande i Salvestaden AB.

Men vänta nu, var det inte Folkpartiet som hela tiden har hävdat att kommunen inte ska engagera sig i bolag och speciellt inte i bolag som driver Salve-verksamhet?

Jo minsann, så var det, med betoning på "var". Nu gäller andra tongångar.

Tydligen.

"Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri."

måndag, februari 25, 2008

Fredrik Reinfeldt på länsbesök

Ni som minns när Fredrik Reinfeldt var här i länet senast och kollade in vården, ni minns säkert också att den vanliga sjukhusmaten inte dög att bjuda på till lunch. En helt annan beställning gjordes eftersom mäster Fredrik inte skulle äta stekt sill. Nu hör det förstås, rätt ska vara rätt, till historien att Fredrik (eller Alfons som han också kallas) själv gärna hade ätit sill. Det var de lokala partikamraterna (heter det kamrat hos dem?) som inte tyckte att sill var bra nog.

Idag har Fredrik varit i länet igen. Idag skulle man också bjuda på lunch. Enligt säkra källor fick Fredrik något betydligt mer passande på menyn än sist. Det är nästan som om jag själv hade fått bestämma, så bra blev det. Han fick nämligen WALLENBERGARE. Är det inte helrätt, så säg? Frågan är om det serverades HOVDESSERT till efterrätt. Jag har ingen aning.

Enligt andra helt obekräftade källor lämnade två tillfälliga lokala sammanslutningar små blommor till Fredrik. Från de arbetslösa fick han en FEMÖRING (det var vad de hade råd med) och från de sjukskrivna en liten bukett FÖRGÄTMIGEJ (som ett litet fördolt meddelande). Enligt totalt obekräftade källor alltså

Tjo!

Tänk vad man kan bli förbluffad ibland!

Ibland blir man förbluffad.

  • Tänk att man kan hålla med om en åsikt på den blåa lokaltidningens ledarsida. Kryss i taket!
  • Tänk att det finns fullmäktigeledamöter som orkar ställa samma fråga hundra gånger. Även om man är långrandig så krävs det både mod och envishet för att klara av det.
  • Tänk att man kan komma i tid en måndag morgon trots att man var hiskeligt sent ute och dessutom envisas med att cykla. Jag är djupt tacksam för medvinden! Lika tungt som det var lätt att cykla hit blir det att cykla till fullmäktige strax, för då ska jag åt andra hållet. Det blir säkert en rödare och rosigare Birgitta än vanligt som sitter på kf och blir arg (men det är som vanligt).
  • Tänk att en del har så himla svårt att skilja på höger och vänster! Såna som jag, som inte kröp ordentligt som bebisar, har svårt för det där rent motoriskt. Fråga mig, jag vet. Men ideologiskt, där är det kristallklart. För mig alltså.
  • Tänk att det finns folk som klarar av att laga tänder utan bedövning. Det gäller goe liberalen t ex. För min del tar jag hellre en överdos Xylocain än låter ett tandläkarborr komma i närheten av min obedövade mun!
  • Tänk att man blir tusen gånger piggare när det är lite solsken ute. Det gäller även mig. Och jag gillar ju inte ens solsken...

;-)

lördag, februari 23, 2008

Visst är det en soppa...

Kalmars bostadsbolag, allmännyttans Kalmarhem, är i blåsväder. Styrelsen har avgått och VDs förmåner och avtal om ditten och datten granskas i media framlänges och baklänges. Så måste det vara. Styrelsen bär ansvaret och det kan man aldrig komma ifrån, även om man kan ha många frågetecken kring hur stora möjligheter styrelsen egentligen har haft att styra verksamheten. Det är viktigt att undersöka vem som har skrivit på avtal och vilka som har vetat om det. Inte ens en styrelse kan fråga om saker vars existens de inte har haft en aning om. Ansvaret för VD och ordförande/vice ordförande måste utredas. Och tysta styrelsemöten kan vi inte ha, även om "kulturen i väggarna" säger det.

Naturligtvis stör extravaganta förmåner. Varför måste man ha en förmånsbil värd 400 000? Visst, man blir förmånsbeskattad, men signalen? Hur många av Kalmarhems hyresgäster har en bil som är värd ens de 90 000 som tilläggspaketet kostade? Hur många av Kalmarhems hyresgäster har ens en bil? En intressant fråga är vid vilken punkt omdömet börjar svikta. Ett kommunägt bolag, som ska vara folkstyt, FÅR INTE tappa omdömet. Som ett brev på posten kommer strax en debatt om kommunägda bolag, om politiskt tillsatta styrelser och nämnder och nästa steg är ett ifrågasättande av demokratisk styrning via allmänna val. Ja, affärer som denna är tacksamt bränsle på den brasan.

Jag hoppas vi lär oss något av den här soppan. Vi behöver en stark allmännytta för att kunna garantera hyresrätten och för att se till att alla har någonstans att bo. En bostad är en social rättighet. Det är varken förmånsbilar, bokföringstrix eller omdömeslöshet.

torsdag, februari 21, 2008

Helt apropå!

Jag tycker att en Folkvagn är en alldeles utmärkt tjänste- eller förmånsbil för en VD i ett kommunalt bolag. Det är ju folkägt och ska vara folkstyrt. En liten bubbla har en betydligt störe charmfaktor än en stor.

;-)

tisdag, februari 19, 2008

Glad i hatten?

Vissa eftermiddagar förgylls av småsaker. Idag skulle jag köpa frimärken till våra föreningsbrev. Det är ju årsmötestider och kallelser ska skickas ut. Glad i hågen gick jag till posten, som numera inte heter vare sig Posten eller Företagsposten, utan helt enkelt Pressbyrån och skulle inhandla xx antal frimärken för föreningsbrev. Tror ni jag fick det? Nej, det fick jag inte. Tror ni det var upplyftande? Nej, det var det inte. (Nu börjar jag låta som Björn Rosenström som vill köpa en helt vanlig muffins på kondiset men blir hänvisad till en macka med pastej...Han blev också arg men till skillnad från mig så var han utsatt för ett practical joke...)

Jag fick inte köpa frimärken på posten! Grrrr! Om jag nu nödvändigtvis skulle ha frimärken skulle jag få köra bort till Postens FöretagsCenter. Där kunde jag, om jag verkligen kunde visa att jag inte representerar en affärdrivande och vinstgivande verksamhet, få köpa frimärken för 4,80 stycket. Skulle politiska partier vara affärsdrivande och vinstgivande? Korkat. Man bedriver demokratiskt arbete. Det ger inga pengar. "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" som Lena Andersson sjöng. Är det konstigt om man delar ut alla breven själv i ren ilska? Nej. Men det tar tid. Dumma, dumma, politikerföraktande posten.... Nu väntar breven på vårt sammanträdesbord. Utan frimärken. Fler fötter än mina får springa runt och dela ut dem de närmaste dagarna. Suck.

Sedan skulle jag kolla om min hatt var färdiglagad. Jag köpte den hösten 2005 inne på hattaffären på Kaggensgatan och nu hade en söm gått upp. Antingen har mitt huvud vuxit eller så var det dålig tråd. Nåväl, den var klar och alldeles hel igen. När jag skulle betala så fick jag höra "Nej, det här bjuder jag på"! Vilken service! Alltså, du som går i hattköpartankar: Köp hatt på Kaggensgatan!

Minsann, humöret repade sig tack vare denna goda service. Synd att Posten inte har samma attityd. Resultatet blir ju att man köper fler hattar men skickar färre brev. Och det lär ju inte Posten bli mer glad i hatten för.

Förändringarnas tid

Fidel Castro avgår. En epok tar slut efter Castros 49 år vid den kubanska makten. Det var på tiden, kan man tycka. Föryngring är för det mesta inte fel. Kuba måste få en chans att med bibehållen social rättvisa (för det har trots allt hänt en hel del på Kuba på just det området sedan revolutionen) få börja jobba med att visa respekt för mänskliga och demokratiska rättigheter. Även kubaner vill slippa "storebror ser dig"-känslan. Det verkar inte Castro och gänget kring honom ha förstått. Allmänna val, yttrandefrihet, strejkrätt och föreningsfrihet, sådana företeelser som vi tar för givna har Kubas ledning inte jobbat med. Tiden har stått still sedan 1959. Nu är det hög tid att något händer på det här området. Och jag hoppas att Sverige kan vara med och bistå i den omfattning som kan behövas.

Meteorologerna säger att våren är på väg. Vart tog vintern vägen? Var det nån som såg den?

Förresten, goe liberalen och sportjournalisten menade idag att Vox Communis inte kan ha några sångengagemang i sluet av maj eftersom Kalmar FF ska möta Rögle i bandy då. Är det fler som har hört det?

Ur led är tiden ;-)

lördag, februari 16, 2008

"Det personliga är politiskt"

I dagens Barometern står på ledarsidan en uppräkning av Kalmars politiska bloggar. Undertecknads finns där också, men blygsamma ca 20 träffar per dag. Goe liberalen har förstås fler. Det är en himla tur, med tanke på vilken tävlingsmänniska han är. Grattis!

Sen är ju frågan hur politisk den här bloggen är. På ett sätt är den det, om man tänker på feminismens grundteser, t ex "Det personliga är politiskt". För personlig är den här bloggen, helt garanterat.

Men jag försöker hålla den fri från personuppgifter som gäller andra än mig själv. Det kan man knappast säga om andra i Barometerns uppräkning. Fy för medvetet kränkande bloggare som hänger ut andra och tar sig själva på för stort allvar!

Förresten, vet ni vilken hårfärg jag har? Det fick jag veta idag: Samma färg som vissna krokusblad. Snyggt, va? :-)

Löfte?

En sak till. Vinner Sjögren i finalen med sina plymbeprydda danserskor med flaggkjolar så kommer jag att emigrera!

Om skrällar, kontraster och nyheter

Jag kan ju inte låta bli att kommentera Melodifestivalen... Förra lördagen var tävlingen pinsam. Hela startfältet var kass, men den sämsta låten gick vidare. Jag pratar om Christer Sjögren. Det var, och jag överdriver inte och jag har inte dåligt minne, det sämsta bidrag jag har hört hittills i mitt ganska långa festivalliv, alla kategorier. Amy Diamond var väl bättre, men inte bra. Hur som helst, den yngsta och den äldsta gick vidare. Kontrasternas kväll.

Även idag blev det kontrasternas kväll. Flickan med det längsta blonda håret vann liksom pojkarna med det allra kortaste. Grattis Sanna och bröderna Rongedal! Men kvällens skräll var väl ändå Andreas Johnssons och Carola Häggkvists missade finalplats. Var det så att alla trodde att den skulle gå vidare och därför inte brydde sig om att rösta på den? Kanske det, ja. Eller är tittarna trötta på förhandsfavoriter och divalater? Kanske det, ja. Hur som helst, överraskande var det. Sånt blir man piggare av.

Själv gillade jag Andra generationen. ;-) Den var kul och ganska typisk för vårt samhälle just nu. Kebabpizza har jag aldrig ätit, vegetarian som jag är. Däremot äter goe liberalens son det ganska ofta när det vankas pizza till mat här. Jag förstår att det är gott. Den går åt i alla fall.

Allvarligt talat, ska vi ha en minsta pyttechans i den internationella tävlingen så kan vi inte skicka Ring, ring-kopior längre. Vi måste våga lite mer och testa lite nytt. Det har alla, såväl människor som nationer bara mått gott och fått nytt liv av. Heja Sverige, friskt humör, nytt är det som susen gör!

tisdag, februari 12, 2008

Nätverk är modernt!

Enighet är nog bra
om man är ense om vad man vill ha
Vår Lasse lämnar klara besked:
Vi i Vänstern vill inte vara med
i en allians där budskapen blir vaga
Då blir våra röster alldeles för svaga

Jag tror att vi väljer rätt
Allianser är ganska dåliga sätt
för små partier att synas mer
Nej, det stora trycker då bara ner
de små som också vill höras
och inte bara sammanköras

Titta på Fredrik och de andra tre
Vem vet nu vilka de andra e´?
C och FP syns ganska sällan
Göran (vem är det?) gick helt i fällan
Men de sitter i regering så klart
fastän de tappat all sin fart

Nu ser vi fram mot nästa val
Måtte det bli en segrarbal
för oss som spelar på vänstra kanten
för vi vill mer rättvist dela på slanten
Ett modernt alternativ kan vi ändå leverera:
Ett löst nätverk där vi alla får agera!

Rörigt och blandat

Det har varit lite rörigt ett tag på jobbet. Jag har haft planer på att röja upp lite samt möblera om, och i förra veckan gjorde vi slag i saken. Papper slängdes (när kommer det papperslösa samhället?), bord slaktades, ett nytt sammanträdesrum ställdes i ordning och jag bytte arbetsrum. Nu har jag dator och arbetsbord på samma ställe, vilket inte minst i ergonomiskt hänseende, är en klar förbättring sedan tidigare. Däremot finns det fortfarande en hel del kvar att göra innan jag är riktigt nöjd, t ex en skräphörna med odefinierat innehåll vilket nog borde förpassas till tippen. Nåja, allt har väl sin tid.

Det händer en del här i Kalmar. Insändarsidor och debattsidor fylls med diverse klokheter och oklokheter, naiva blåögda ja-sägare slåss med sura bittra nej-sägare (åtminstone framställer de varandra ömsesidigt på det sättet) och rejäla rallarsvingar utdelas från höger till vänster och tvärtom. Jag har hållt mig rätt lugn ett tag, men jag ruvar på en eller ett par idéer som jag tänker sjösätta när tiden är mogen. Orättvisor, lögner och översitteri har jag aldrig tålt, och det gör jag inte nu heller.

Kalmars stora frågor rör nog ändå FanerDun, Arenan och WTC, åtminstone för tillfället. Vad händer? Ingen verkar veta. Vi får väl vänta och se. Höga vederbörande, som brukar tycka att det är SÅÅÅÅ HIMLA KUL att släppa ut nyheter, kommer väl att tala likt orakel den dagen då det passar att avslöja något. Fram till dess får vi vara tysta och snälla och bara vänta. Å andra sidan, den tysta majoritetens makt ska man måhända ta på allvar.

Apropå Kejsarens nya kläder, i morse hade det varit bekvämt med kläder, dock synliga såna, när ventilationssystemet i huset skulle rensas. Goe liberalen lyckades hejda teknikerna från att gå in i duschen medan jag stod där i lugn och ro och lät vattenstrålarna skölja över min arma halvt bortdomnade lekamen (sån är den alltid på morgonen). Inte sjutton väntar man sig att få främmande besök kl 0800 på morgonen! Nåväl, jag hann ut och jag hann få nödtorftiga plagg på mig innan jag mötte de tre hantverkarna i hallen. Man undrar hur många prekära situationer de har befunnit sig i tidigare. Visst vet man att de skall komma, men man vet nästan aldrig dag eller tid. Vardagen med alla dess bestyr måste ju pågå ändå. Huvaligen, såna jobb skulle jag inte vilja ha!

I morgon läser jag Barometern med visst intresse. Det ska bli spännande! Men först väntar sångövning med Vox Communis!

söndag, februari 03, 2008

Sju sanningar skickas vidare!

För ett par dagar sedan skrev jag Sju sanningar om mig efter att ha blivit utmanad av min partikamrat Kaj Raving i Nybro. Jag ska naturligtvis skicka utmaningen vidare. Goe liberalen har redan fått utmaningen, så där är jag för sent ute. Istället vänder jag mig till vår bloggande pastor i Vasakyrkan. Varsågod Peter, här kommer den: Skriv sju valfria sanningar om dig själv på bloggen och skicka sedan utmaningen vidare! :-)

Och tack för en jättebra predikan i förmiddags förresten!

fredag, februari 01, 2008

Tankar från högerregeringen

Jämställdhet ska vi inte ha
Det kan aldrig vara bra
att kvinnor och män ska ha samma chans
Nej, då kan ju kvinnan gå nån annanstans
än att stå vid spisen och föda
Kanske sin egen utveckling göda?
Usch, sånt är farligt och inte rätt
Mannen måste väl först bli mätt?

Sju sanningar

Min partikamrat Kaj Raving i Nybro har utmanat mig på den där flugan om sju sanningar. Tur det inte var sjuttiosju stycken det handlade om... Nåväl, här kommer nu en lista som handlar om bara mig:

1. Morgontrött
Jag är hopplöst morgontrött. Oavsett om jag vaknar 0630, 0900 eller 1030 så är jag alltid lika grisigt trött när jag slår upp de blå. Det gör rent fysiskt ont att vakna och stiga upp. Aj.

2. Kvällspigg
Jag har otrooooligt svårt att lägga mig i tid på kvällarna. Det är då kroppen och hjärnan går på högvarv. Den som säger att det går att lära om när det gäller de här två första sanningarna har totalt fel. Jag har sannerligen försökt. Min mamma säger att jag vände på dygnet när jag var nyfödd, så redan då hade jag mina egna vanor. Dem borde jag fått fortsätta med...

3. Tidsoptimist
Det finns ALLTID möjlighet att hinna med tvätten, disken, duschen, bäddningen, strykningen, letandet efter kläder, putsa skorna, fläta håret, ta fram middagsmat ur frysen, kolla recept och att spela en pianotrudelutt innan man ska iväg. Eller??? Nähä...

4. Otålig
Mitt tålamod är nog både en tillgång och en stor brist. Jag har svårt att dra på saker utan vill hellre få dem gjorda snabbt. Å andra sidan blir det stressande, inte minst för omgivningen, att jag hetsar runt hela tiden och inte kan låta bli att försöka åtgärda lösa sladdar, plocka undan från bord och bänkar, torka köksfläktens ovansida och rätta till alla dukar. Risken är ju också att det inte blir speciellt bra gjort heller eftersom det sker i ett sånt rasande tempo, vilket leder mig in på nästa punkt:

5. Höga krav
Jag ställer höga krav, men inte högre på andra än på mig själv. Åtminstone är det min ambition. Jag har aldrig förstått varför man inte ska göra saker ordentligt när man kan, och då blir jag irriterad när allt inte blir perfekt. Främst drabbar det mig själv, men om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog så att det spiller över även på andra. De höga kraven kan göra att andra känner sig otillräckliga. Sorry. Jag jobbar på det, jag lovar!

6. Barnsligt förtjust i Melodifestivalen
Programmet alla ser men ingen erkänner det, just det programmet ser jag fram emot! Det har jag gjort sedan jag var liten. Ja, jag vet att kvaliteten är låg ibland och jag vet att man inte egentligen kan tävla i musik. Men tävlandet är så himla roligt ändå!

7. Amatörentusiast
Jag älskar att GÖRA saker! Musicera, sjunga, spela teater, spexa men BARA om det handlar om att göra det med amatörambitioner. Blir det för seriöst eller för mycket på allvar så tappar det sin charm. På det viset är det helt OK för mig att vara körledare trots att jag är halvdöv och totalt saknar utbildning på området. Jag tycker att det är helkul!

Sen finns det förstås en massa andra sanningar som man också kan dra fram, men dem känner nog många till ändå: Socialist sedan barnsben (men en liten utvikning högerut under gymnasieåren kan jag erkänna men jag hittade hem igen, tack och lov!), kristen sedan tonåren, tjurig, lätt att ilskna till, långsint, tål inte inskränkthet, översitteri och elakhet, håller av instinkt på det sämsta laget, tycker alltid att hundvalpen som skiljer ut sig från de övriga i kullen är sötast, trivs bäst på vintern, har allergier mot mycket, t ex nötter och älskar familjen mest av allt.

Det var mycket om mig, det. Om det nu var intressant, men nu är det skrivet i alla fall. Den som inte ville läsa kunde låta bli!
Tjo!