torsdag, juni 28, 2012

Det ska sjutton till att vara kvinna

Livet är spännande minsann. Det händer saker hela tiden, men nu har jag semester och det betyder ganska mycket stiltje här på bloggen. Jag försöker i varje fall.... ;-) men man tar ju inte semester från sina känslor och sitt engagemang.

Ta exemplet Annika Lantz. En begåvad och kaxig kvinna som tar för sig. Vad blir resultatet? Jo, hon blir utmobbad och utfrusen. Det har gått så långt att hon väljer att lämna sitt eget radioprogram, och det är inte första gången hon är utsatt. Läs mer här. Hur ofta händer inte detta??? Kvinnor tvingas på det ena eller andra sättet att ge upp medan män klättrar vidare, skyddade av sina manliga, "naturliga" och patriarkala nätverk. Man mår illa. Jag mår SPECIELLT illa när jag läser detta samtidigt som jag knaprar i mig min halvårslånga ranson av antidepressiv medicin.

Det ska sjutton till att vara engagerad, ha idéer och vara kvinna. Man måste vara stark som en oxe och kunna arbeta som en häst, och när man lyckas så används det emot en. Det är en rutten situation våra unga kvinnor möts av när de är på väg ut i livet, men vi måste alla hjälpas åt att förändra eländet. De patriarkala värderingarna som genomsyrar vårt samhälle ska synliggöras och elimineras. Inte förrän vi har nått fram till verklig rättvisa kan vi vara nöjda.

Eller hur?

lördag, juni 23, 2012

Midsommardag

"Du lindar av olvon en midsommarkrans och lägger den om ditt hår...."

Det här är vår familjs traditionella midsommarbukett, av röda nejlikor och blåklint.Tillsammans blir just de två blomsorterna jättefina, eller hur? På det mänskliga planet funkar det också jättebra, men ideologiskt blir det lite problem då och då.... ;-) Men vet ni, bland den viktigaste kompetensen man ska utveckla här i livet är skicklighet i att skilja på sak och person. Tänk så mycket mer man kan uppleva då, så många fler människor man kan lära känna och så mycket mer om andras värderingar, perspektiv och tankemönster man kan lära sig att förstå :-)


Nu är det alltså midsommarhelg. Här i Kalmar har det varit minst sagt blandat väder, men det är ju en sann bild av den svenska sommaren så man får helt enkelt ta det, eller hur? Lite tråkigt var det nog ändå för Kalmar Folkdanslag som på Revsudden för 40:e året anordnade firande på midsommardagen. Och regnet hällde ner.... men midsommarstången var himla söt som ni ser och kaffet var gott även med regnvatten i :-)

Igår hade vi midsommarlunch med familj och vänner och på kvällen grillkväll med både familj och ännu fler vänner och grannar. Samtidigt firade vi goe maken som fyllde år dagen före. Gott, mysigt, trevligt och trots regnet varmt och gemytligt. Någon kubbmatch blev det dock inte i regnet, så den premiären får vänta. Tipspomenaden fick vi göra sittandes inne, men det gick ju bra det med. En av frågorna vållade mycket huvudbry:


En tegelsten väger 2 kg plus hälften av sin egen vikt. Vad väger tegelstenen?
1: 2,5 kg
X: 3 kg
2: 4 kg


Klura på den!!! Den är inte helt självklar ;-)

onsdag, juni 20, 2012

Omsorg kräver att hjärtat är med

Idag har vi haft möte i omsorgsnämnden. Som vanligt var det trevlig stämning och idag kunde vi konstatera att ekonomin faktiskt ser ljus ut. Trots att vi har fått tio miljoner mindre att röra oss med så visar prognoserna på plus (knappa tre miljoner). Dessutom måste vi ta en icke planerad engångskostnad på driften på 3,5 mkr, så läget är egentligen ännu bättre om man bara tar hänsyn till "ordinarie drift". När nästa ramminskning kommer, vilket den gör redan 2013, så måste vi dock ta nya beslut om åtgärder. Mycket kan hända ännu (vi har halva året kvar), och jag är INTE beredd att vare sig köra slut på personalen eller försämra för våra brukare. Varje neddragning måste föregås av noggrann analys, och jag är mycket glad över att vi har folk på förvaltningen som hjälper oss med detta. Annars vore det totalt omöjligt.

Men problemet är ju egentligen att omsorgsarbetet inte värderas som det borde. Det är typiskt kvinnligt och därmed spelar man i den lägre divisionen (så himla orättvist!!!).Självklart borde vi kunna göra ännu mer än vi idag gör, men vi har inte resurser. Det krävs ett starkare Vänsterparti i riksdagen om vi ska vinna gehör för sådana tankar som kan ge kompensation till kommunerna via statsbidrag för ökade behov och högre ambitioner. Välfärden är vårt område, de andra partierna lämnar WO i den matchen. Det är förbaskat trist!

Å andra sidan är det ganska förutsägbart i ett politiskt klimat som blir alltmer blått och där skillnaderna mellan S och M blir mindre och mindre. Vi saknar spännvidd i de viktiga debatterna om värderingar, ideologi och välfärd. Vi såg en manifestation av problemet i vår kf-debatt om budget 2013 i måndags. Det var inte bara fredlig samexistens mellan höger och S, det var till och med ömsesidig vapenvila. Det bådar inte gott för utvecklingen. Jag som tror att konflikten är utvecklingens bränsle är oroad inför framtiden. Stagnation är inget eftersträvansvärt tillstånd.... och med stagnation blir det inte MER välfärd och inte BÄTTRE omsorg.

Hur som helst, jag lyckades i alla fall få hela nämnden med mig på ett beslut som kan göra tillvaron lättare för en kvinna på ett av våra särskilda boenden och som har ansökt om ledsagning för att kunna få komma iväg från boendet mer än hon kan idag. Hon föreslogs få detta en gång fyra timmar i månaden inom ramen för boendet. Jag föreslog det dubbla, och även om det inte heller är riktigt bra så är det i varje fall dubbelt så mycket och hon kan komma iväg varannan vecka, och jag fick hela nämnden med mig på det. Det var hjärtat som sa ifrån, och man måste lyssna på det också, eller hur? Annars är man nog bara en liten hjärtlös lort.....

måndag, juni 18, 2012

Vi behöver ett kulturlyft!


Kommunen ska
  • öka resurserna till fritidsgårdarna för att garantera ungdomars tillgång till icke-kommersiella och drogfria alternativ på fritiden.
  • stimulera och stödja ideell verksamhet. Det är en grundbult i vårt samhälle och en garanti för demokratin.
  • se föreningslivet som en nödvändig och viktig del i ett välfärdsamhälle. Vi ska erbjuda olika sorters lokaler, t ex idrottsanläggningar av hög kvalitet och till rimlig hyra. Vi vill bygga en ny sporthall i centrala Kalmar, gärna i Falkenbergsområdet.
  • ta ansvar för att människor i alla åldrar ska kunna utveckla sin kreativitet och bygga ett rikt och hållbart liv genom kulturverksamhet. Ett stort och viktigt steg är att etablera ett barn- och ungdomskulturhus i centrala Kalmar där Kulturskolan och Monokrom kommer att finnas. Där ska det också finnas ”bara vara”-ytor där ungdomar ska kunna umgås och utvecklas utifrån sina egna önskemål.
Det här vill vi i Vänsterpartiet. Vi är inte i mål med dagens S-V-budget, men vi är en bit på väg. Vårt kommunala handlingsprogram visar vägen.


Däremot står oppositionen på andra sidan. Att SD har en helt annan kultursyn vet vi ju. Där pratas bara om historiskt levande stad och så står det något osammanhängande  i deras budgetalternativ om kulturarv. Att kultur och fritid så självklart är kreativitet och framtidstro, det är kanske farligt. Släpper man kulturen fri kan det ju leda till mångfald, och det vill ju inte alla i fullmäktige ha. För min del håller jag envist fast vid att mångfald ALLTID är bättre än enfald.


Men det finns också annat som vi är oense om med andra partier. Det handlar om fritidsgårdarna till exempel. C fortsätter att tjata om timledarreformen. Tror dom att man skapar en reform bara av att upprepa ordet varje gång fritidsgårdarna ska diskuteras? Det ÄR ingen reform, det är en anpassning till rådande regelverk. Timanställningarna var oegentliga anställningar. Kan inte centern en gång för alla erkänna det? Och nu vill C och dessutom KD att vi ska tillbaka till outbildat folk i fritidsgårdsverksamheten. Genom frivilliga ska nämligen öppettiderna förlängas. Fritidsgårdsverksamhet är mångfasetterad ungdomsverksamhet med kvalitetskrav, inte bara på öppettider utan på kontinuitet och förtroende. Det behövs MER utbildat folk där, inte mindre. Sedan kan jag hålla med C om att fritidsgårdar ska finnas i närheten av där våra unga bor, men det bygger på att vi kan hålla igång en verksamhet med hög kvalitet. Det gör vi med utbildat och kunnigt folk.


Vi är oense om en sak till: KD vill till exempel skjuta upp hela kulturhusbygget i tid, och FP vill att det ska byggas i Oxhagen. Inget av dessa partier verkar förstå hur viktig den här satsningen är för barn och ungdomar. Det är en långvarig långbänk som vi snart ser slutet på, och då finns det INGEN anledning att vare sig stanna upp eller börja om från början. Kulturcentrum ska ligga i centrum, det är en viktig signal till våra ungdomar om hur vi värderar dem. De ska inte vara osynliga på Baronens vind eller i källaren på Folkets Park.


Folkpartiets syn på kultur är också värd att kommentera: ”Fler invånare med mer kvar i plånboken leder till ökad kreativitet och tolerans”. Hur tänker man då? Att rika människor har mer pengar, det vet jag, men inte sjutton är de mer kreativa? Om man nu inte anser att det är mer kreativt att alla kör samma bilmärke och köper likadana Armanikostymer än att bygga sin egen cykel av upphittade reservdelar och sy om mammas klänningar till nya byxor till barnen?


Nej, kultur och kreativitet ska stödjas på annat sätt än med tjocka privata plånböcker och barns och ungdomars fritid ska kunna fyllas med alternativ som är icke-affärsdrivande men erbjuda möjlighet till utveckling. Det står emot högeroppositionens visionslöshet och snålhet.

Skola i dagens olika budgetförslag


Kommunen ska
  • driva modern och forsknings- och erfarenhetsbaserad verksamhet i de kommunala för-, grund- och gymnasieskolorna. Eleven/barnet ska alltid vara i centrum.
  • servera god, näringsriktig och närproducerad kost i alla förskolor och skolor.
  • säkerställa alla barns och elevers rätt till god utbildning genom att förstärka den offentliga, öppna och icke-vinstdrivande kommunala skolans möjlighet till verksamhetsutveckling och profilering. Det pedagogiska kunnandet hos personalen ska värderas och tillvaratas.
  • ge demokratiskolning inom förskolans och skolans ram genom att i praktiken ge barn, elever och föräldrar möjlighet till verkligt inflytande över verksamheten.

    Det där är ett utdrag ur Vänsterpartiets kommunprogram. Jag säger inte att S-V-majoritetens budgetförslag budgeten uppfyller allt detta, men det är en bit på väg i varje fall.


    Mot detta står oppositionsförslagen. Moderaterna vill att kommunen ska marknadsföra fristående skolor. Det är ungefär samma sak som att hävda att det är ICA Maxis sak att göra reklam för Konsum Kvasten.
KD vill erbjuda matlagningskurser för föräldrar i Södermöre. Man undrar varför.... och man undrar vad Centern gillar det. De brukar vilja stödja det lokala näringslivet. Visst finns det pizzerior i Södermöre? ;-)

C menar att skolan ska ses som en sorts fabrik och antingen ska vara inriktad på anställning eller på att starta egna företag. Man undrar över hur Centern har det med historiekunnandet. Varför har vi egentligen skolplikt i Sverige? Dessutom ondgör man sig över den egna regeringens ovilja att jämna ut skatteintäkter på ett rättvist sätt vilket drabbar Kalmar kommun och specifikt våra förskolor. Vem har STÖRRE möjligheter att påverka detta än de som har partikamrater i regeringen?

Folkpartiet konstaterar att lärares lönenivå är för låg men anslår inte en krona till åtgärder. Barnen ska stimuleras till självständiga beslut i sin vardag. Hur rimmar det med den betygshets som just Folkpartiet vill se där elever bedöms mot på förhand uppsatta mål? Hur i all världen ska man våga opponera sig då?

SD vill att skolan ska ”lära ut den verkliga innebörden av demokrati och alla människors lika värde”. När man läser resten av budgetförslaget förstår man att vad SD avser med verklig innebörd är något som vi andra, föga överraskande, inte stämmer in i. Dessutom kan man konstatera att även kunskaper i engelska verkar vara onödiga i SDs framtid. Det var väl också föga överraskande för ett parti som tycker att omvärlden är ond.

Hos flera partier nämns just lovskolan. Det är inte fel med lovskola, men vi ska inte glömma att det för det stora flertalet elever är viktigare att nio läsår håller hög kvalitet än några få lov-veckor. De elever som bara behöver hjälp att ställa sig på tå i ett fåtal ämnen kan säkert få till det, men de elever som ligger utslagna på eller till och med under golvet behöver helt andra åtgärder. Där hjälper ingen lovskola. Där krävs mer personal, långvariga åtgärdsplaner och tidig signalgivning. Det räcker betydligt längre. Tänk om vi kunde sjunga elevernas, lärarnas, demokratins och det kritiska tänkandets lov istället för lovskolans. Den lovsången skulle jag gilla!

söndag, juni 17, 2012

Eller???

"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar...." avslutade dagens gudstjänst i Vasakyrkan. Idag blåser det dessutom ganska ordentligt så raden "nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar" hade också sin relevans. Söndagsskolan hade sin avslutning och nu väntar sommaren. Många ser fram emot sol, bad och utelekar. Hoppas det blir möjlighet till mycket sådant för alla barnen!

Själv går jag fortfarande med en lite gnagande olustkänsla över feminismens framtid. Det är lätt att fastna där när man matas mer än vanligt med de kroppsliga kvinnoidealen i tidningar och på reklamaffischer. Hur många av oss klarar av att leva upp till det där? Att vara modellsnygg samtidigt som man tar hand om familjen OCH gör lyckad karriär? Vi har fastnat, inte bara i Sverige i stort utan även på andra plan. Visst gör den borgerliga politiken sitt till för att dra utvecklingen tillbaka, med bristande resurser till offentlig sektor och förlitande på att frivilliga krafter ska ta över och att kvinnors lott ska vara att arbeta deltid, ta hand om barnen, städa hemmet och "vårda frisk man i hemmet", men vi andra har också en läxa att göra. Vi måste helt enkelt peka på orättvisorna och lyfta upp det faktum att patriarkatet regerar, starkt och mäktigt, och att det är moraliskt förkastligt. Vad väntar vi på? Att någon annan ska göra det?

Något som blir tydligare och tydligare är att vi många gånger har fel perspektiv. Det har vi haft länge. Vi tittar på kvinnor och tänker "hur ska vi få in kvinnorna i maktrummen?". Sanningen är ju att vi redan har nått dit i formell mening. Vi kvoterar. Vi har "varannan damernas" och vi har lika rösträtt. Kön är en diskrimineringsgrund. Formellt har vi alltså till stora delar nått målet, men absolut inte reellt. Kvinnor har mindre att säga till om när de väl sitter i styrelserna. De får plats nr 2 när nomineringslistor varvas. Kvinnor värderas olika jämfört med män. Kvinnor måste vara kompetenta. När det gäller män diskuteras inte kompetens. Hittar man inte en riktig femetta till kvinna går det bra med en halvdålig man. Det låter inte klokt, men om vi tänker efter så inser vi att det faktiskt ser ut så på väldigt många håll.

Det leder oss till det rätta perspektivet, nämligen "hur kan det komma sig att den som har makten så självklart har den?", och det är då det börjar svida till. Det är när vi rör oss bort från "kvinnor som offer"-perspektivet som männens position blir så tydlig, och det är nog smärtsamt för många. Det är nämligen då mannens maktställning måste ifrågasättas. Då duger det inte med härskartekniker, att höja rösten, att bli arg och ryta som en furie, för då måste man istället reflektera över varför det är så naturligt att den som har makten också ska ha makten. Och det är jobbigt att börja ifrågasätta sig själv, men det är ett måste om vi ska komma nånvart med rättvisearbetet. Man måste sluta att lägga missförhållandena så långt som möjligt bort från sig själv, och istället börja jobba med det faktum att man själv och de egna tankesätten är en del av problemet.


För visst måste vi vara förebilder här? Det kan väl inte vara så att vi på vänsterkanten fortfarande låter en detalj som vilket könsorgan vi har fått bestämma om vi får tillträde till maktkonstellationerna och de viktiga diskussionerna? Det kan väl inte vara så att en klick människor på ett naturligt sätt får makt medan andra inte får det? Det kan väl inte vara så att vårt ideal är detsamma som det som efter ett tag rådde i Orwells Animal Farm, nämligen "All animals are equal, but some animals are more equal than others".


Eller?

tisdag, juni 12, 2012

Blandade känslor

Jag håller på att förbereda en rad ärenden som måste fixas. Det handlar bland annat om budgetfullmäktige på måndag och en partikurs till helgen. Det som såg ut att innebära så mycket ledig tid till förberedelser blev inte så när almanackan och tiden springer i sprintfart, men jag ska nog reda ut det. Idag har jag dessutom problem med öronen så jag stannar hemma större delen av dagen, kurerar mig med otäcka gula droppar och läser/plockar med papper/letar efter material under tiden. Det känns mest effektivt just idag. Och så kanske jag är ganska fit for fight när kvällen kommer med sångövning med bästa Vox Communis :-)

Men, livet har även sina mörka delar. Det är svårt att vara genomglad när människor som står en nära har det omänskligt tufft.... Mina tankar vill inte riktigt fokusera, men jag försöker med skiftande framgång. Det är med blandade känslor man sitter och letar i de olika budgetförslagen för att hitta något viktigt att debattera kring. Allt blir liksom futtigt och så har jag psalm 309 ljudande i bakgrunden i mitt medvetande:

Nu vilar ett hjärta,
i ljuset och friden
de frågor som tystnat 
har fått sina svar, 
och nödens och ångestens tid är förliden 
för själen, som lyser i Herrens förvar.
(Sv Ps 309:1 skriven av Bo Setterlind)






Det kanske ändå är så man måste tänka för att klara sig igenom. Tack för de vackra, kloka och sanna orden Bo Setterlind. Livet går vidare, trots allt.

måndag, juni 11, 2012

I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll


Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår


Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind


I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

(Nils Ferlin)

Ja, livet är inte alltid som det ser ut, och vad vet vi egentligen om vår nästa och hans/hennes situation, tankar och överväganden?
 
Men man kunde ju hoppas att vi skulle kunna och våga leva närmare och inte så långt ifrån. Vi är ju bara människor, och vi behöver varann.

Det kom ett brev....


Jag fick ett brev idag. Det var poststämplat i Göteborg och adresserat till "Birgitta Axelsson-Hedström, Vänsterpartiet Kalmar". Inget mer, men det kom ju rätt trots att även adressen saknades och namnet var fel. Signaturen "En 73-årig klart tänkande kvinna" hade en hel del att tala om för mig och en del frågor. Kontentan av alltihop kan väl kort beskrivas med orden "Allt är utlänningarnas fel".

Denna 73-åriga kvinna har tydligen hört mig i radions P1 tala om respekten gentemot kyrkan när det gäller skolavslutningarna och fått allt om bakfoten. Skulle jag med ett enda antetag någonsin ha hävdat att ungdomar och barn INTE är välkomna till kyrkan? Hon påstår vidare att jag inte vet vad yttrandefrihet är och att "utlänningarna, som kommer hit med psykiska problem, TBC och HIV ska följa våra lagar". Jag kan tycka att det är viktigt att även vi följer dem...

Jag vill helst inte ta i sådant dravel ens med tång. Att hävda att "allt måste stoppas vid gränsen" är så inhumant och så fjärran från såväl kristen som humanistisk etik att man mår illa till och med av att läsa det. Hur kan vi ha hamnat här, i det stolta landet Sverige som har varit förskonat från krig och elände sedan urminnes tider och där vi har slagit vakt om empati, solidaritet och medmänsklighet? Ett välmående Sverige som i många fall har setts som ett demokratiskt föredöme?

Ja, en sak vet jag, och det är att brev som detta bara gör mig än mer övertygad om att vi måste arbeta med våra grundläggande värderingar. Att människovärdet måste försvaras. Att vi har ansvar för varandra. Att vi behöver en samhällsbärande politik som eliminerar orättvisor istället för att skapa nya och där avunden kan krympa istället för att växa. Att gränserna mellan människor måste överbryggas. Att behovet av samling och vidsyn i de stora frågorna blir större för varje dag som går. Att vår demokrati inte finns naturligt utan måste försvaras och utvecklas. Att vi måste, likt Dag Hammarskiöld, inse att "Alla är mina bröder". Att vi måste kunna hämta styrka av varandra och ibland se att alla frågor och meningsskiljaktigheter inte i alla tider är lika stora och viktiga. Att vi bara är människor, och att alla vi små är viktiga för ett samhälle där vi alla får plats.

Kampen går vidare, nu ännu starkare, MOT främlingsfientligheten, mot rädslan för det nya och okända i kultur och sedvänjor och FÖR medmänsklighet, öppenhet och lika värde. Det är mitt svar till den 73-åriga kvinnan. Hade hon velat kunde hon ha fått det personligen. Nu blir det istället offentligt.

LEVE DEMOKRATIN! LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN! LEVE KÄRLEKEN!

Utan dessa tre beståndsdelar har vi helt enkelt inget samhälle värt att försvara. Det gäller även Sverige.

fredag, juni 08, 2012

Kyrkan är självständig och öppen för alla, även i skolavslutningstider!

Idag fick jag förmånen att vara med i radion. Det var P1 Morgon som gjorde ett inslag på den eviga frågan: Ska skolavslutningar firas i kyrkan? Jag fick tillsammans med en riksdagsledamot från KD diskutera för och emot dagens ordning. För mig är frågan ganska enkel: Det är inte möjligt att ha en konfessionsfri ceremoni i ett kyrkorum, och skolans verksamhet ska vara just konfessionsfri. Inget annat är rimligt. KD-killen kunde inte förstå den ståndpunkten utan verkade anse att traditionen är viktigare än allt annat.

Det tycker nu inte jag. Jag bär dessutom själv ingen tradition i den här frågan. Jag har alltid firat skolavslutningar i antingen matsal, gymnastikhall eler aula. För mig finns det ingen naturlig koppling mellan kyrka och skola, vare sig när det gäller lokaler eller verksamhet. Kanske är jag ovanlig, men för mig är det så självklart.

Den här frågan handlar om respekt för kyrkans och för skolans olika uppdrag. Det är kränkande att en rektor ska gå in och diktera vad en präst får göra och säga vid en tillställning som dessutom sker på prästens arbetsplats. Lika fel blir det om kyrkan ska bestämma vad eleverna ska göra. Vi måste nog inse att år 2012 funkar det inte att ge en religion företräde i civila borgerliga sammanhang dit eleverna dessutom är tvingade att gå pga skolplikten.

Dessutom tycker jag att kyrkan kan göra något bra av det här. Varför inte utforma en "Välkommen till sommaren"-stund i kyrkans egen regi? Det finns mängder av saker att tacka Gud för i just sommartid (för de flesta är ju inte som jag utan gillar sommar, sol och värme), och kyrkans portar är öppna för alla. Då kan var och en gå dit och sjunga sommarpsalmer utan pekpinnar från skollag och rektor och utan att möta en präst som har påtvingad munkavle på sig. Då kan alla bli glada och nöjda, och kyrkan får vara en plats där man är glad precis som det ska vara :-)
P1-morgon 8 juni

onsdag, juni 06, 2012

Bön för beslutsfattare



Vi lever i en värld som inte ser ut som den borde. 
Där syskonkärlek borde råda råder hat.
Där respekt borde råda råder respektlöshet. 
Där generös välvilja borde råda råder strävan efter egen vinning.
Där gemensamt arbete borde råda råder prestigefyllt revirbyggande.

Tack för att Du har skapat oss alla, med de olika synsätt och perspektiv som vi har.
Tack för att mångfalden speglar Dig.
Tack för de möjligheter vi har att förverkliga ett bättre samhälle som har plats för var och en och där kvinnor och män värderas lika.
Tack för att finns med oss och verkar även genom de demokratiska processerna.

Gud, tack för det förtroende vi har fått. 
Ge oss vishet att axla det. 
Ge oss mod att gå emot strömmen där så krävs och ge oss viljan att lösa problem istället för att skapa nya. 
Tack för att Du finns med oss i arbetet, tack för den demokrati vi har och hjälp oss att inte tappa målet ur sikte.

Bilderna är från dagens ekumeniska Jesusmanifestation på Larmtorget i Kalmar där en stor skara människor delade förböner med varandra. Bengt Johansson med band ledde lovsången.

tisdag, juni 05, 2012

Aftonpsalm

Låt mig spänna bönens vinge
Himlen är så hög i kväll
Friden svävar över jorden
viskande vid varje tjäll


Bortom skogen, bortom bergen
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar
som av längtan uppåt förs


I Betania när kvällen
bringar doft från ros och slån
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son


Mästare, jag ser dig komma
outsägligt rik och skön!
Får jag röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön?

Pälle Näver fångade i sin Aftonpsalm det magiska ögonblicket när kvällen öppnar sinnena. Är det inte vackert? Är det inte så där vi vill känna de ljumma sommarkvällarna när allt kommer nära och man fylls av tacksamhet över livet?

Jo, det är det. Tack Eva-Lena Svanberg och kören i Dörby kyrka i söndags kväll som påminde mig om den här underbara sången som också jag sjöng för länge sedan.

måndag, juni 04, 2012

Trosbekännelse och vilja till aktion

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.


Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.


Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

(En text av Christina Lövestam, tonsatt av Jan Mattsson)

En kämpande, rättvis, kännande, gudomlig och i allra högsta grad mänsklig Gud. Det är en sådan Gud jag tror på, och det är en sådan Gud som har skapat människan till sin avbild. Det manar både till eftertanke och till aktion. För inte ser världen ut som den borde??? Framåt kamrater, vi har en hel värld att arbeta i! MOT orättvisor, utsugning, ondska, våld och allsköns elände och FÖR kärlek, vänlighet, hederlighet och medmänsklighet.

Vad väntar vi egentligen på?

Är det inte dags att vi börjar tänka med hjärtat?


Jag läste om en pojke i 11-årsåldern med autism som hade förirrat sig ut på järnvägsspåret i västra Småland. Det är förbjudet att vistas där. Resultatet blev att han fick småspringa barfota på det steniga spåret framför det bakomvarande tåget i tre kilometer. Ingen fick gå ut och hjälpa honom. Det är som sagt förbjudet att vistas på spåren.

Dagligen hör vi talas om lojala anställda som sliter häcken av sig på jobbet utan minsta uppskattning eller klapp på axeln av närmaste chef/arbetsgivare. Utmattningsdepressionerna breder ut sig och i dess spår kommer även fysisk ohälsa. Människor blir alltså sjuka av den egna ambitionen att göra ett bra jobb.  Det kanske inte påverkar chefens lönenivå om han/hon får medarbetare att känna sig sedda och värderade?

Jämställdhet mellan män och kvinnor ses alltmer som en kvalitetsfråga. Det hävdas att jämställdhet gynnar verksamheters kvalitet och lönsamhet. Det kanske är sant. Vad som är ännu mer sant är dock att det faktum att män och kvinnor är lika mycket värda borde avspegla sig i hela samhället av moraliska skäl. Rättvisa mellan könen är helt enkelt det enda rätta. Allt annat är felaktigt, hur mycket pengar man än kan tjäna på det ena eller det andra. Är det någon av oss som på allvar känner att våra bebisar har olika värde för oss beroende på vilket kön de föds med? Varför accepterar vi det synsättet när de blir äldre?

Vi har helt enkelt byggt ett samhälle med värderingar som glömmer det mänskliga. Jag förstår att man inte ska uppehålla sig på järnvägsspåren. Jag förstår att chefer och ledare också är människor och inte kan klara ut allt, och jag förstår att det är svårt att lära gamla (han)hundar att sitta när det gäller jämställdhet. Vad jag dock vill förändra är synsättet att våra känslor för vad som är rätt och fel nedprioriteras till förmån för stelbenthet, konservatism och kyla. Vi måste tänka och känna med hjärtat också, inte bara med en kallt beräknande hjärna. Då kan vi på allvar se människan istället för bara bokstäver och siffror.

Hade vi gjort det hade pojken inte behövt springa tre kilometer jagad av ett tåg. Våra medarbetare hade inte behövt bränna ut sig i brist på uppskattning och kvinnor och män hade helt naturligt haft lika förutsättningar. Ett sådant samhälle är möjligt, men det förutsätter att vi använder både hjärta och hjärna och värderar både känsla och tanke. Är vi beredda att göra det?

Birgitta Axelsson Edström
Vänsterpartist, ninjafeminist och medmänniska

söndag, juni 03, 2012

"Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem"

Kvinnor misshandlas av sina män. Det är ett faktum. Det är också ett faktum att ensamstående kvinnor med barn är en grupp som drabbas mer och mer. Likaså ökar våldet på arbetsplatserna mer och mer, och då talar vi inte enbart om det fysiska våldet. Det handlar om mobbning, psykisk misshandel och utstuderade kränkningar. Ändå är det relativt tyst om att det sker.

Det är män som står för våldet till den allra största delen. De slår varann, sina kvinnor och de slår barn. Visst finns det kvinnor också som slår, men det är en liten andel. Men, och det är oerhört viktigt att komma ihåg, alla män slår inte. Män är inte potentiella misshandlare per definition. De flesta män slår INTE.

Men visst är det talande att på gårdagskvällens föreställning och samtal om misshandel av kvinnor på Byteatern ("Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem") fanns en handfull män i publiken. Resten var kvinnor. Det var en omskakande kväll, men vi kommer ingenstans om vi får för oss att generalisera eller utgå från att man är privilegierad om man lever i ett förhållande där våld inte förekommer. Vi får inte hamna i fällan att normalisera det fullständigt oacceptabla. Det är inte normalt att slå, skära eller stänga in sina medmänniskor, och det är aldrig acceptabelt att kränka och mobba. Allt sådant ska bekämpas, det ska skrikas ut på gator och torg och vi ska markera att det ALDRIG NÅGONSIN är OK att bruka våld.

Och det är ALDRIG offrets fel att det händer. Det är ALLTID förövaren som har ett val, oavsett vilka förhållanden eller strukturer han/hon är utsatt för. Det finns ett ögonblick, den lilla stunden innan slaget faller, då man vet vad man gör och då man kan välja att avsluta. Men det gör man inte. Eller man gör det alldeles för sällan. För kvinnor blir slagna, fråntagna sina mänskliga rättigheter, inlåsta, berövade på den frihet vi har rätt till och kränkta så långt att självkänsla och självförtroende förintas. Varje tidning borde bränna våra händer, för vi vet att det varje dag står åtminstone en notis som talar om just detta. De män som slår och kränker fortsätter, och de gör det just nu någonstans.

Och vad ska vi då göra åt det? Ja, det är en fråga att fundera på, men det är bråttom. En bra början är att börja tänka på människovärde och mänskliga rättigheter, för visst har vi väl ändå år 2012 kommit så långt att vi tilldelar män och kvinnor samma värde, eller är det redan där det brister???


fredag, juni 01, 2012

Demokratisk logik

Det är väl inte alltid det är jättekul att vara med på bild i tidningen:
Insändare i Barometern 31 maj

Här blev man alltså, visserligen tillsammans med företrädare för många andra partier, vald som lämplig illustration till en text som inkompetensförklarar politiker i största allmänhet enligt devisen Om en politiker är dum i huvudet så är alla det. Det följer inte direkt logikens lagar, men det gör nog inget. Är man lagd åt det hållet att man gillar generaliseringar så skiter man nog i logiken.

Innehållet i texten kan jag till viss del förstå, men sanningen är ju den att det inte direkt står folk på kö för att engagera sig politiskt i vårt samhälles nutida drift och framtida utveckling. Hur hanterar vi det problemet? Och VEM ska hantera det? Har inte alla ett ansvar där?

Jo, det har ALLA i en demokrati. I en demokrati röstar man nämligen fram de företrädare man vill ha, och man får precis dem som man har röstat fram. Så enkelt är det. Att vara politiker är inget yrke, det är ett förtroendeuppdrag som bygger på att man har människors stöd och på att man VILL göra nåt för nutid och framtid. Vill man hålla sig utanför är det helt OK, men då har man samtidigt avsagt sig sin påverkansmöjlighet. Politikerna som man kallar "DOM DÄR" är nämligen den skock människor som har fått förtroendet att vara ledande av väljarkollektivet. Underkänner man valresultatet eller?

Det finns ett missförstånd här dessutom: Man föds nämligen inte till politiker eller ens in i ett parti, man ENGAGERAR sig. Och är man inte nöjd med de företrädare som har engagerat sig partipolitiskt och blivit framröstade så får man se till att rösta in andra nästa gång. Det står var och en fritt att kandidera dessutom!

Jag är inte nöjd med riksdag och regering. Jag är inte nöjd med den politik som förs. Jag tänker se till att få till en förändring, men att gå så långt som att hävda att den borgerliga alliansen saknar kompetens och kunskap gör jag inte. Vad de saknar är hjärtat på rätta stället, och det jag vill göra till 2014 är att se till att hjärtlösheten byts ut mot folk som just HAR ett glödande rött hjärta på rätta stället, till vänster. Jag tycker nämligen att det är mycket bättre att agera än att bara gnälla. Ansvaret för samhället måste vi ta gemensamt, och då ska var och en dra sitt strå till stacken. Det är rättvist, och dessutom logiskt.