söndag, december 30, 2012

Gott nytt år!

En dag kvar på året.... Det är alltid en ganska ödesmättad stämning just på nyår tycker jag. Hur som helst, jag vill önska alla ett gott och välsignat nytt år!

"Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett men idag hjälper Herren" brukade vi sjunga förr. Det är sant. Vi ska ta vara på varje dag, oavsett om det är nyårsafton, midsommarafton, julafton eller en vanlig måndag med majoritetsmöte kl 0830. Varje ny dag är nämligen starten på resten av vårt liv. Visst är det tänkvärt?

Och hör ni, spring inte i vägen för någon fyrverkeripjäs. Då kan det nya året få en pangstart som ingen gillar....

lördag, december 29, 2012

Julminnen

Alltså, man hinner ju inte skriva när man är ledig och det är jul samtidigt.... Julen är härlig på många vis tycker jag. Mycket handlar förstås om nostalgi och traditioner. Den där julkänslan man hade när man var liten och trodde att tomtarna var och sprang i skafferiet på julnatten har man ju inte kvar. Tur det kanske. Själv var jag rädd för tomten som kom med julklapparna. Vår tomte brukade ha en sån där gräslig tomtemask på sig, så jag bestämde mig helt sonika för att lägga mig och sova när det började bli dags för julklappsutdelning. När jag vaknade hade tomten varit där och mina julklappar låg kvar under granen. Smart, va?

Ett annat minne är hur vi på kvällen före julafton åkte hem till mormor och morfar för att klä deras julgran. Mamma stannade hemma och fyllde huset med doften av julskinkekok....En timme för varje kilo och så lite till. Den doften har jag aldrig klarat av. Kanske är DET en anledning till att jag är vegetarian??? Däremot började det lukta gott när griljeringen skulle göras :-) Hur som helst, pappa brukade fixa en liten gran till mormor och morfar med, en hörngran som var gles på ena sidan för att den skulle få plats i ett litet hörn av vardagrsrummet mellan köksdörren och balkongdörren. Mormor och morfar bodde från 1967 på Djurängsvägen 60B, och där bland hyacinter och chokladaskar klädde vi granen med glaskulor (äkta!), plastkulor, plastkottar, garntomtar, glitter och urklippta barnfigurer från Året Runt föreställande bland annat indianer och eskimåer i traditionell klädsel. När jag var riktigt liten fanns det flaggspel också. Det allra finaste var deras julgransbelysning, 10 ljus med röda ljushållare. Och den julgransbelysningen finns nu här hos oss, återbördad till Djurängsvägen efter lång tid. Den har tjänat mig sedan jag och Emmy flyttade till egen lägenhet 1994. Frågan är hur länge den håller.... Det är julstökets stora spänningsmoment. Även i år funkade den i alla fall!

Nu är det snart nyår. Julen har varit skön och förhållandevis lugn. Vi har kunnat umgås med familj och vänner och haft det riktigt gott. Maten har räckt liksom värmen. Jesusbarnet ligger i krubban och de tre vise männen är snart framme. Jag önskar alla en god fortsättning och ett Gott slut på 2012!


måndag, december 24, 2012

God Jul


En riktigt VÄLSIGNAD GOD JUL önskar jag alla bloggläsare!

fredag, december 21, 2012

Vad ger vi?

"Raska fötter springa tripp tripp tripp, mamma har så bråttom klipp klipp klipp....." Ja, så där lever man dagarna före jul. I år har vi dock kunnat ta det lite lugnare än vanligt. Förmodligen har man mognat som människa. Julefriden står inte i omvänd proportion till antalet dammtussar i hemmet. Det är snarare tvärtom ;-) Och med den insikten följer att man kanske har lite krafter kvar när själva julhelgen faktiskt är här.


Och ute på gården står den lilla charmiga Messnergranen och sprider sitt rogivande sken över den snöklädda gräsmattan. Visst har vi det bra här i Bergagården! Vi har så mycket att vara tacksamma för! Så här i jultider är det nyttigt att också tänka på allt man annars lätt tar för givet i den allmänna villervallan.... Familj, vänner, mat för dagen, tak över huvudet, möjligheten att ge julklappar.... Sådant är inte alla givet, sorgligt nog, och vad gör VI andra för att rätta till den orättvisan? Gud gav oss sin son. Vad ger vi?

tisdag, december 18, 2012

En sorglig historia

Igår på fullmäktigemötet debatterades en motion från M och C om LOV (lagen om valfrihetssystem) i hemtjänsten. Det var en sorglig historia....

Jodå, alla vill säkert väl, men här blir det fel. Det finns massor med områden som lämpar sig för privat verksamhet (t ex sängtillverkning vilket är en fråga som FP i Kalmar korkat nog brukar hävda att vi i Vänsterpartiet borde driva i syfte att skapa ett kommunalt bolag, suck....) . Hemtjänsten hör inte till dem. De ekonomiska marginalerna finns inte för vinstdriven verksamhet. Det enda man kan spara in på är bemanningen och lönerna, och lägre bemanning och sänkta löner är inget som driver kvaliteten framåt. Dessutom är äldreomsorgen en av de verksamhetsområden som är skälen bakom bildandet av kommuner som organisationsform en gång. Man insåg redan på den tiden att skolan och den då sk "fattigvården" ska organiseras gemensamt, finansieras gemensamt och styras demokratiskt.

När LOV införs abdikerar politiken från sitt ansvar. Demokratin devalveras och rösträtten blir mindre värd. Dessutom tror man att man ökar valfriheten för brukaren, vilket inte är sant. Vad som är sant däremot är att man släpper in vinstjakten i äldreomsorgen. Det finns inte mycket till valfrihet i frågan om ett privat bolag ska vara vinstdrivande eller inte.

Verklig valfrihet är att bestämma vad man får hjälp med, när man får hjälp och av vem. Dessutom bör detta gälla dygnets alla timmar, inte bara timmarna mellan kl 7 och kl 22 vilket är den tid på dygnet då Kalmarmodellens sk valfrihet ska gälla. Organiserar vi hemtjänsten kommunalt, och väljer att utveckla den istället för att avveckla den, så visar vi att vi tror på vår personal, vi erbjuder 1000 välutbildade anställda att välja på, vi ser till att ge löner och tjänstgöringsgrader som går att leva på och vi ser till att varje krona går till verksamhet och inte till vinst. Det är ju, som en moderat uttryckte det igår dock i ett helt annat ärende förstås, "viktigt att vi är rädda om skattebetalarnas pengar". Omsorgen om skattemedlen omfattar inte de 8,7 miljarder som vandrade ut från välfärden ner i privata bolags vinster 2010. Vi hade kunnat välja att anställa 22000 undersköterskor istället om det hade funnits politisk vilja. Sådan saknas dock i den blå ledningen.

Vi är här för att ta vara på varann, det är själva skälet till att vi finns. Vitsen med mänskligt socialt liv är inte att tjäna pengar på varandras behov. Det ligger något väldigt tilltalande i moralisk och etisk mening i att driva välfärd utan vinstintressen, men det ställer krav på oss att utveckla verksamheten så långt det bara går. Det är vi skyldiga de brukare vi ansvarar för, och det är vårt uppdrag som förtroendevalda.

Som sagt, trots strömavbrottet igår saknas det inte spänning i kommunpolitiken. En och annan ideologisk volt kunde vi också bevittna. När fullmäktige skulle rösta om denna djupt blåborgerliga motion hade en del socialdemokrater redan avvikit från mötet. 12 av fullmäktiges 29 S-ledamöter avstod sedan från att rösta. Det är således inte HELT enkelt att driva borgerlig politik i en S-V-styrd kommun. Det är ändå en liten ljusglimt i den här sorgliga historien....

Och med detta tog kommunfullmäktige julLOV. Det är en väldigt mycket bättre form av LOV än den eländiga Kalmarmodellen i hemtjänsten.

lördag, december 15, 2012

Hoppets stråle

Snart står julen för dörren. Trist nog så töar det ute, men jag hyser gott hopp om att det fryser till lagom till jul igen så att vi kan få en vit jul. Tomten måste ju komma fram med sin släde. Annars blir det ju inga julklappar :-)

Idag bakas det saffransbullar i det Axelsson-Edströmska hemmet. Jag hade tänkt ta mig iväg och göra lite julklappsinköp också, men en titt ut genom rutan förminskar lusten att ge sig ut i trafiken. Det får nog vänta. Förresten tror jag att min rinnande näsa mår bra av en innedag just nu. Det finns dessutom gott om uppgifter hemmavid, inspirerande saker som att putsa alla glasprylar som står framme (ja ja, bor man i glasriket så blir det så). En och annan lampa behöver torkas av också. Jag har just noterat en viss skörd av sommarflugor i en del taklampor. De bör få en hederlig begravning före jul och inte ligga där till allmän beskådan.

Politiken i Kalmar har inte tagit julledigt än. Tyvärr har dock en del ideologier gått in i dvala, men det ska vi inte skylla julen för. Det är en lång process som påbörjades för länge sedan. Just den här veckan har vi sett två effekter, dels avtalet med RyanAir om flyglinje till Bacelona, dels ställningstagandet om LOV (lagen om valfrihetssystem) i hemtjänsten. Det där med solidaritet, kollektiva lösningar, gemensamt ansvar för välfärden och den naturliga mänskliga driften att ta hand om den som behöver hjälp lyser med sin frånvaro. Nu är det snabba cash som gäller. Skit samma om det betyder att man abdikerar från sitt politiska ansvar. Det är himla trist och väldigt långt ifrån själva meningen med politiken på vänsterkanten: Att påverka världen i en rättvis riktning. Nu har egoismen tagit över: "Själv är bäste dräng." "Sköt dig själv och skit i andra." Är det sådana slagord vi får se på valtavlorna i kommande val? I ärlighetens namn, det vore en välgärning. Politiken ska väl vara ärlig, eller hur? Om jag får vara med och bestämma även i nästa valrörelse så kommer det på våra valtavlor återigen stå "Med fair play kommer man längre" och "Världens bästa välfärd utan vinstjakt". Det är sådana principer vi socialister håller högt och även agerar efter.

Det där med att ta hand om varandra är både djupt mänskligt och gudomligt. Kain mördade sin bror Abel i mänsklighetens begynnelse. Han gjorde det av mänsklig avund. Abels offer behagade Gud mer än Kains. Det var svårt att stå ut med. När Kain efter dådet fick frågan av Gud: "Var har du din bror?" svarade han "Ingen aning. Ska jag ta vara på min bror?". Ja, så enkelt är det. Vi SKA ta vara på varandra. Vi är sociala varelser och har till uppgift att göra gott för varandra, inte tjäna pengar på varandras svagheter. I själva verket är det kanske den allra viktigaste anledningen till att vi är här. Det kan vara värt att tänka på när man skiter fullständigt i uppförandekoder, upphandlingspolicies och den egna personalens vilja att göra ett gott arbete i hemtjänsten. Tyvärr är det precis vad vi har sett den gångna veckan.

Jag hoppas att nästa vecka blir bättre. Den inleds med kommunfullmäktige på måndag. Sen kommer snart tomten. Jag hoppas att kf och Tomten är lika röda och goda, men kanske är det en önskedröm utan verklighetsförankring. Å andra sidan är hoppet det sista som överger en, kanske speciellt i jultider.



"...och hoppets stråle går igenom världen
och ljuset skimrar över land och hav..."






onsdag, december 12, 2012

Dagens slutsats

Hå hå ja ja, det BLEV i sanning ett märkligt decembersammanträde med omsorgsnämnden...... När frågan om Kalmarmodellen i hemtjänsten, dvs LOV, skulle debatteras och beslutas reste sig HELA S-gruppen från sammanträdesbordet och tågade ut. Kvar satt ordföranden som ensam socialdemokrat och röstade tillsammans med representanterna från MP, M, C och KD igenom en privatiserad hemtjänst.

Vi i Vänsterpartiet yrkade på återremiss i första hand och avslag i andra hand. Det sistnämnda innebar naturligtvis också bifall till det egna förslaget (se föregående blogginlägg). De borgerliga ledamöterna grymtade lite om att de inte kunde ta ställning till ett förslag som lades på bordet, men det gav vi ju dem möjlighet att hantera genom att vi erbjöd dem att stödja vårt förstahandsyrkande om återremiss. Men men, man var nog mer tänd på att få igenom lite högerpolitik, visserligen mot bättre vetande, men ändå.

S-gruppens agerande är intressant. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu återstår att se vad som händer i fortsättningen. Frågan ska avgöras av fullmäktige. En slutsats man kan dra i dagsläget är i varje fall att i frågor som rör omsorgens verksamhetsområde är det inte ledamöterna i omsorgsnämnden som bestämmer. De besluten fattas på helt andra håll.

Nu släpps vinstjakten in i våra äldres hem. Det är ingen utveckling som jag ser positivt på. Där vinstjakten går in går värmen och omsorgen ut. Tyvärr.

Verklig valfrihet i hemtjänsten


Under de senaste åren har olika modeller för valfrihet arbetats fram. Detta för att möta krav från medborgare. Vår bedömning är att kraven på att kunna påverka den omsorg och service man behöver som äldre kommer att öka över tid, såväl från brukare som från närstående. Därför lägger vi stor energi på att utveckla och stärka den kommunala omsorgen. Kalmar ska vara en kommun där alla äldre ska få den omvårdnad som de behöver, oavsett personliga ekonomiska förutsättningar.

Vi har utifrån framtidsdiskussioner med olika intressenter kunnat identifiera ett antal kvalitetsparametrar vilka anses vara viktiga att uppfylla för att vi med säkerhet ska kunna hävda att man kan åldras i trygghet och självbestämmande i Kalmar kommun. Dessa är:
  • Individen står i centrum
  • Personalen är lämplig, kompetent och utbildad
  • Anhöriga är och ska spela en viktig roll i den äldres liv
  • Ett varierat utbud av boendeformer finns
  • Mat och måltider prioriteras och utvecklas
  • Gemenskap och aktivering är en självklar del av den äldres vardag
  • Förebyggande insatser finns för att förhindra eller fördröja funktionsnedsättningsproblematik
  • Valmöjligheter

Hemtjänsten utför uppgifter som är av oerhört stor vikt för den som behöver sådan hjälp i vardagen för att kunna leva ett så värdigt och självständigt liv som möjligt. Därför är det viktigt att varje brukare ska känna sig trygg med den verksamhet vi erbjuder och därför lägger vi härmed ett förslag inriktat på utvecklingsarbete i vår kommunala hemtjänst.

Kommunen har en grundläggande skyldighet att erbjuda stöd till dem som bedöms behöva det. Vi vill gå flera steg längre. Speciellt ställer vi det sistnämnda kvalitetskriteriet ovan i fokus, nämligen ”valmöjligheter”. Vi vill erbjuda verklig valfrihet, det vill säga reella möjligheter att påverka vad man får hjälp med, när man får sina insatser utförda och av vem. Detta ställer krav på flexibilitet inom organisationen, men det gagnar också kvaliteten. Om vi kan möta behov och önskemål hos våra brukare på ett tillfredsställande sätt ökar såväl brukarens upplevelse av god kvalitet som personalens känsla av att göra ett gott arbete. Arbetstillfredsställelsen ökar vilket ger positiva effekter på verksamheten, inte bara i form av att själva insatserna kvalificeras utan också i form av lägre sjukfrånvaro, mindre stress och mer känsla av uppskattning. Vi vill visa att vi tror på vår personal.

Det är vår bestämda uppfattning att verklig valfrihet kan uppnås i högre grad genom att Kalmar kommun organiserar och verkställer hemtjänsten. Vilken annan utförare kan erbjuda 1000 anställda att välja på, medarbetare som har hög kompetens och relevant utbildningsbakgrund för de tjänster som utförs samt sysselsättningsgrader som gör att de kan leva på sin lön? Dagens lönenivå i omsorgsyrkena är vi inte nöjda med, men inom de närmaste åren kommer vi att ha uppnått målet om Önskad sysselsättningsgrad i kommunen, och med vår politik och ett regeringsskifte senast år 2014 kommer vi också att ha råd att höja lönerna till rimliga nivåer. Det är ytterligare ett led i utvecklingen av Kalmar kommun som ett föredöme som arbetsgivare. Då kommer vi, utifrån en statlig politik som sätter människors behov, en hållbar samhällsutveckling och solidaritet framför kortsiktig vinstjakt, skattesänkningar och egoism, att kunna satsa på att utveckla Världens bästa välfärd utan privata vinster.

En viktig del av den service som erbjuds äldre är maten. Idag är det serviceförvaltningen som har uppdraget att tillaga maten och distribuera den, och vi förutsätter att man i det fortsatta arbetet följer matkommissionens rekommendationer och ser till att kosten är näringsriktig, väl tillagad, varierad och god. Omsorgsverksamheten har dock också ett viktigt uppdrag i och med att den till bärande delar styr över den miljö där maten serveras. Det kan i och för sig vara hemma i ordinärt boende, men det kan också finnas möjlighet att äta i gemenskap med andra. Vi önskar att utveckla denna del av vår verksamhet specifikt. Den som vill äta tillsammans med andra ska få möjlighet att göra det, även om man vill bo kvar i sitt ordinära hem.

Hemtjänsten, såväl i form av enklare service och måltider som vård- och omsorgsinsatser, är en mycket viktig del av äldres välfärd. Vi ska som ansvariga förtroendevalda säkerställa att alla gemensamma resurser som läggs där också ska omsättas i hemtjänstverksamhet såväl kvantitativt som kvalitativt. Ingen, vare sig brukare, närstående eller andra ska behöva ifrågasätta om resurserna används rätt. Vi ska också använda våra resurser så klokt att de problem som kan undvikas eller åtminstone skjutas fram i tid, ska kunna göra det genom förebyggande arbete. Då säkerställer vi också

  • att brukarens behov och önskemål hamnar i centrum,
  • att vi har en personalgrupp med rätt utbildning och erfarenhet,
  • att närstående känner sig delaktiga i omsorgen om de äldre,
  • att vi har boendeformer av så varierad karaktär att alla kan få sina önskemål uppfyllda,
  • att måltiderna intas i gemenskap för den som så önskar,
  • att äldres tillvaro präglas av gemenskap och aktivitet i den mån som efterfrågas och
  • att förebyggande insatser sätts in vid rätt tidpunkt.

Kort sagt: Genom att säga JA till verklig valfrihet kan vi ge Kalmars äldre en trygg och god omsorg.

Mot denna bakgrund föreslås

att kommunfullmäktige ställer sig bakom förslaget om en verklig valfrihet inom den kommunala hemtjänsten vilken innebär möjlighet att välja
  • vilka insatser man vill ha hjälp med
  • vem man vill ska utföra tjänsterna
  • när insatserna ska utföras samt
  • på vilket sätt.

att omsorgsförvaltningen och Södermöre kommundelsnämnd samverkar med serviceförvaltningen i syfte att hitta former för att underlätta måltidsgemenskap för brukare som bor i ordinärt boende.

att omsorgsförvaltningen i samverkan med Södermöre kommundelsnämnd får i uppdrag att vidareutveckla dagens hemtjänstverksamhet i den här riktningen.


Birgitta Axelsson Edström
2:e vice ordförande i omsorgsnämnden

Elsa Berg
ersättare i omsorgsnämnden

lördag, december 08, 2012

Adams Julsång

"....Ty Frälsarn krossat våra tunga bojor
vår jord är fri, himlen öppen nu är..."


Man blir ganska andlös, eller hur?

fredag, december 07, 2012

A Holly Jolly Christmas!





Igår hade vi i Vox Communis vår traditionella julkonsert i Aktiv Fritids regi (samtliga foton är tagna av duktiga Emelie Elmes). Det blev en underbart rolig kväll! Men dagarna innan vill jag helst glömma.... Jag åkte på magsjuka i tisdags kväll och en av våra solister meddelade att risken var STOR för att han inte skulle klara av sin sånginsats. En illasinnad förkylning hade satt sina klor i stämbanden. Det var ingen rolig situation när vi hade lagt ner så mycket jobb på det här, hade sålt en massa biljetter och hoppades kunna göra en insats för Stadsmissionen. Vad gör man, mer än att hoppas och be för en lösning???


Och det lyckades! Vi höll oss på benen, åtminstone de flesta av oss. Med 74 körsångare med en entusiasm som ryker ur öronen (några hade tyvärr fallit offer för vinterns förkylningsepidemi), två superduktiga musiker (Åke Eklund och Christer Svensson), sex solister, påannonsörer och inte minst Biggan och hans gäng som mycket proffsigt framförde Elvislåtar så blev det en hellyckad kväll! Tack till alla inblandade, tack till Aktiv Fritid som stod för arrangemanget och det praktiska kring marknadsföring, tack till Kalmarsalen för all hjälp med scenteknik och logistik och tack till alla som kom! Större publik än vi hade igår har vi aldrig haft! Tack för ert bidrag till Stadsmissionen och för ert engagemang som publik och medsångare!


Nu väntar dagarna fram till jul. När jag stod på scenen igår, jag får lov att erkänna att det var darrigare än vanligt trots att jag hade lämnat de högsta klackarna hemma ;-), så tänkte jag på en liten dikt av Nils F Nygren. Vi är många som ser fram emot jul, men det finns människor i vår närhet som inte gör det. Det är en tid fylld av förväntan, men också en tid som är jobbig.

...ty det fanns intet rum...

Nu e' de' jul kompis
Ro hit me' en bira
Nu ska vi fira jul kompis
du å ja'
Ljuset på bordet kompis
de' e' en pava
men den har brunnit ner
Har du nån mer?
Inte!
Ja, då e' julen över kompis
Va' heter du
å var bor du i natt?
Under Sankt Eriksbron

-ty det fanns intet rum
för dem
i härbärget

(Nils F Nygren)

Visst borde vi ha ett skyddsnät i det här rika samhället som skulle fånga upp våra medsystrar och medbröder? Visst borde vi ta ett solidariskt ansvar för den samhällsmiljö som gör att en del människor, det skulle likaväl ha kunnat vara du eller jag, hamnar utanför det trygga livet? Men vi har inte lyckats där. Då känns det skönt att ändå kunna göra NÅGOT, och det gjorde vi igår. Vi bidrog tillsammans, alla som var i Kalmarsalen, till Stadsmissionens arbete. Vi vet att pengarna, som naturligtvis inte räcker till allt, i alla fall räcker till något. Sverige har blivit ett land där vi har hemlösa och uteliggare, gamla älskade barn som har hamnat utanför. Låt oss, på ALLA sätt, tillsammans och solidariskt bidra till att människors lidande minimeras! Det har varit 15 minusgrader i natt. Borde vi inte kunna skapa lite mer värme, bara vi vill???



HAVE A HOLLY JOLLY CHRISTMAS!!!

tisdag, december 04, 2012

KS idag

Idag har vi haft sammanträde i kommunstyrelsen. På dagordningen stod bland annat revidering av budget 2013 och ekonomisk planering för åren 2014-2015 samt en motion från C och M om en Kalmarmodell för LOV (lagen om valfrihetssystem) i hemtjänsten.

Budgeten blev det inte så mycket diskussion kring. Utrymmet för satsningar är litet, och det lilla man kan göra, och som vi är tvungna att göra i form av ändringar i den budget som vi fastställde i juni, verkar det råda ganska stor samstämmighet kring. Däremot blev det debatt om LOV. Dagens högoddsare ;-)

Inte oväntat gick samtliga partier utom vi i Vänsterpartiet på JA-linjen. Med glatt hjärta släpper man in vinstintressen i omsorgen, abdikerar från det politiska förtroendet och ansvaret samt visar öppet sin bristande tillit till kommunens egen personal. Svaret på alla kvalitetsproblem heter ju som bekant PRIVATISERING....


Vi ger oss inte så lätt. Vi tror på vår personal, vi tror att vi gemensamt, tillsammans med brukare och personal, kan vidareutveckla välfärden, omsorgen och hemtjänsten UTAN vinstintressen. Vi tror på rätten till service och omsorg som en grundläggande rättighet i ett välfärdsland, något som Sverige ju var åtminstone innan den borgerliga regeringen slängde ut del efter del till vargarna. Vi vägrar dock också att bara säga NEJ, vi lägger våra egna förslag.

Vi kan nämligen inte slå oss till ro och säga att allt är bra som det är. Det finns alltid mer att göra, mer att utveckla och mer att satsa på. Skillnaden mellan oss och de andra är dock att vi tror på att det finns andra drivkrafter än strikt ekonomiska till att göra ett gott jobb. Det är nämligen inte bara längtan efter en aktieportfölj som ger motivation. Det är en ganska kränkande, kapitalistisk och endimensionell bild av den rikedom som utgör människors personlighet.

Valfrihet är också ett begrepp där vi har olika synsätt. För övriga partier är valfrihet detsamma som privata företag. För oss är valfrihet att kunna välja VAD man vill ha hjälp med, NÄR man vill ha hjälpen och AV VEM. Det ter sig tämligen självklart att kommunen är den bästa aktören, i kraft av sin erfarenhet, sin kompetens och sin storlek, att tillgodose kraven på sådan VERKLIG valfrihet. Men, sådan räknas tydligen inte i den borgerliga världen. Istället väljer man att angripa oss för att vilja ta över möbeltillverkning och livsmedelsproduktion i kommunal regi. Det är lite pinsamt stundtals.

Men, debatten fortsätter. Nu har vi behandlat C-och M-motionen i två nämnder och i kommunstyrelsen. Den 17 december ska den upp i fullmäktige. Dessförinnan ska vi behandla Kalmarmodellen i S-tappning i två nämnder för ytterligare en debatt i KS inför ett fullmäktigebeslut i januari eller februari. Många debatter blir det, som sagt..... Å andra sidan är det ju just nu i dessa tider som "Så får vi LOV, så får vi LOV..." är aktuell. Tyvärr är det bara vi i Vänsterpartiet som vill sjunga "välfärdens visa". De andra sjunger hellre "vinsternas visa" medan de tillsammans med räven mot bättre vetande raskar över en allt tunnare välfärds-is.


måndag, december 03, 2012

Köpt biljett än?

Har Du köpt biljett än???? Välkommen på årets mest rockande och stämningsfulla julkonsert i Kalmarsalen torsdag den 6 december kl 19! Kom och njut av traditionell julmusik, ny julmusik samt Elvislåtar i Biggans tappning! Vi i Vox Communis har laddat till tänderna för att bjuda just Dig på en upplevelse Du aldrig kommer att glömma!



Och DU!!! Överskottet går till Stadsmissionens viktiga arbete! I pausen bjuds Du på fika och pepparkakor och kan träffa företrädare som berättar om det arbete som bedrivs.


Ge Dig själv en tidig julklapp som förgyller livet även för andra. 

VÄLKOMMEN!

...och som tänder ett ljus varje söndag i advent...

Igår firade vi in det nya kyrkoåret. Gott nytt år allihop! Samtidigt kom den första riktiga snön och svepte in hela Kalmar i ett friskt, rent och vitt skimmer. Det är vackert! Jag njuter, även om jag helt klart kan förstå de problem som kylan, snön och halkan kan ställa till med. Det hjälps inte, jag tycker ändå om en riktig vinter.... Och den ger alltid upphov till NÅT att prata om i alla fall ;-) Jag väntar på de första klagovisorna om snöröjningen. Jag lär inte behöva vänta så länge, sanna mina ord.

Igår var jag i Vasakyrkan och spelade och sjöng. Som så många gånger förr blev gudstjänsten i längsta laget.... men jag hoppas att de flesta som var där ändå hade en trevlig stund och fick med sig något trevligt och tänkvärt inför den nya veckan. Avslutningsmusiken blev Koppången (Per-Erik Maraeus) även årets första söndag i advent. Som min Ninjakompis sa: Att spela den två gånger med ett års mellanrum är inte tjatigt, det är början på en tradition :-) Det är en av de vackraste melodier jag vet, och texten av Py Bäckman går rakt in i hjärtat. Jag delar den med er även här inför december och jul:


Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut
men jag hör de gamla orden i mitt hjärta som förut
och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på:
Hosianna i höjden! Sen så börjar jag att gå

Och jag går till dom andra
jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden
Det är jul, och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt.
Och som tänder ett ljus varje söndag i advent.

Och som en extra bonus: En länk till Koppången med Sissel Kyrkjebö. Lyssna och njut :-)


lördag, december 01, 2012

"Tänd ljus i mina spår"

För  oss som har musikuppdrag i kyrkan på första advent, vilket väl gäller så gott som alla som nån gång då och då har ett musikuppdrag i kyrkan, blir det inte mycket till söndagsmorgonro med ljuständning. Man får försöka skapa sig en rofylld stund före eller efter istället. För min del tänker jag idag en hel del på den här texten som hör till en sång jag lärde mig under tiden jag bodde i Linköping (texten liksom musiken är skriven av Fride Gustavsson).

Ett litet ljus har vi nu tänt
Det lyser på vårt bord.
Vi tänker på den son Gud sänt
till mörkret på vår jord.

Det ljuset slocknar inte ut
hur mörk än världen är.
Guds godhet den tar aldrig slut
hans hjälp är alltid när.

Det barn som gråter och är rädd
vill Jesus vara med.
Han som är ljuset på vår färd
vill följa steg för steg.

Så ber jag: Jesus, gå du med
på vägen där jag går.
Du som är hela världens fred:
Tänd ljus i mina spår.


Sista strofen är vacker tycker jag. Den pekar på en ganska viktig sak, nämligen att vi har ett ansvar. Vi kan vara redskap för ljuset, inte för att vi är duktiga utan för att vi kan be om hjälp att sprida just ljus. Man kan tänka på det där ibland. Lever jag på det viset? Finns det en chans, när jag lämnar ett rum, när jag avslutar ett samtal eller när jag säger Hejdå till en arbetsdag, att det jag har sagt eller gjort lämnar ett spår av ljus? Ibland kan vi ju känna att det gör det, men långt ifrån alltid. Kanske skulle det kunna vara oftare? En sak vet jag i alla fall: Åtminstone jag behöver hjälp för att nå dit, för det finns mörker som jag rent mänskligt sett inte rår på.

Glöggminne

Puh, det var en arbetsfylld fredag igår! Inte nog med koncentrerat skrivande i fyra timmar och mailande på eftermiddagen när man väl kom hem, sedan följde allt stök med hemmiljön inför första advent. Gardinbyten i alla rum, ett antal stjärnor och ljusstakar, dukar och tomtar skulle fram och ställas/hängas på plats och dessutom ska ju allt som brukar stå framme ner i kartongerna. Det tog sin lilla tid, men jag blev klar i god tid till På spåret :-) förutom dammsugning och allmän städning då förstås. Dessa sysslor ska utföras idag. Det är därför jag sitter här och skriver istället ;-)

Jag minns en jul för väldigt länge sedan. Det var kvällen före julafton, alla tomtar var framplockade, granen klädd, krubban stod på plats och dotter Emmy (som då var liten) hade somnat, förväntansfull inför morgondagen (och förmodligen lika trött som jag eftersom julpyntet i vårt hem har omfattningen MEGABAUTAMYCKET). Jag hade någon timme för mig själv innan det var dags att knyta mig också, och den tänkte jag använda till att testa glöggen. Sagt och gjort, fram med korkskruven. Och precis DÄR gick det snett. Jag vet ju inte hur gammal flaskan var, troligen ett par år, och korken hade sett sina bästa dagar. Den gick sönder och ramlade, under folkets stora jubel (eller var det änglarna som gjorde hyss sådär dagen före Gloriasången?), i småbitar ner i flaskhalsen.

Jag fick använda en stor del av förnatten till att sila glögg genom en liten plasttratt med bitar av melittapåsar i. Så småningom blev det lite smak av glöggen också, men på nåt sätt hade den förlorat sin charm trots att den smakade helt OK och inte hade en gnutta korksmak. Jag tror dock att jag sov gott sen, troligen berodde det mer på julstöket och glöggkorken än på själva glöggen. Den sistnämnda höll sig dock hela helgen och ett tag till ;-)

Nåväl, av detta lärde jag mig två saker:
1. Köp aldrig glögg med kork. Välj istället en sort med skruvkapsyl oavsett betyg i "förståsigpåar-mätningarna".
2. Lägg glöggpremiären vid annat tillfälle än 23 december sent på kvällen.

Igår var det således glöggpremiär här hemma. I min ensamhet (maken är hos föräldrarna i Åtvidaberg och hjälper dem med stöket samt tittar på idolerna Åtvidabergs BK i bandyallsvenskan) och i skenet av två värmeljus i röda glaslyktor öppnade jag en butelj Blossa 2012, och fick en liten rysning längs ryggraden. Under vad jag trodde var en skruvkapsyl dolde sig ..... en KORK! Den var dock hel och man behövde inte korkskruv för att få upp den, tack och lov ;-)


Och glöggen då? Tja, den var ganska OK, men jag är lite för traditionellt lagd på det här området. Jag tycker att glögg ska smaka glögg i huvudsak och inte vuze och ingefära, och dessutom så ska den, som så mycket annat här i världen, helst vara röd ;-)

fredag, november 30, 2012

"Hur ser en hörselskadad ut?"

I tidningen Auris, organ för HRF, kunde man i senaste numret läsa följande insändare av signaturen Maria:

"Jag vill berätta något som hände mig för ett par veckor sedan. Jag är gravt hörselskadad och kan bara kommunicera via sms, chatt och mail. Att prata i telefon är för mig helt omöjligt, jag försöker men det blir en hel del missuppfattningar.

Jag ville boka en tid på sjukhuset själv. Vanligtvis brukar jag få hjälp med det, att någon ringer åt mig, men den här dagen ville jag klara mig själv och hade vägarna förbi sjukhuset efter jobbet. Jag gick till receptionen och förklarade som det var att jag är hörselskadad och inte kan tala i telefon och skulle vilja boka en tid här på plats. Hon sa otrevligt att jag fick gå hem och ringa henne. Ännu en gång förklarar jag att jag inte kan på grund av hörselskadan. Jag fick då till svar att det inte var hennes problem och "för det andra så ser du inte hörselskadad ut". Hon var så gräsligt otrevlig att det sänkte mitt självförtroende till botten. Jag belv så paff och bara stod där och tog emot hennes oacceptabla beteende. Jag sänkte mitt huvud och gick gråtande därifrån hela vägen hem.

Idag så här efteråt så är det så mycket som jag skulle vilja ha sagt, Till exempel: Hur ser en hörselskadad person ut?

Jag skulle vilja få till stånd en förändring och planerar att anmäla dem - inte bara för min skull. Jag behöver råd och stöd och vill ha en förändring och förståelse. Jag är hörselskadad och vill kunna klara mig själv ibland vilket jag försökte den dagen."

Tyvärr tror jag inte att Marias upplevelse är unik. Många med funktionsnedsättningar som inte är av det uppenbara och synbara slaget möts av samma nonchalans, kanske inte på grund av bekvämlighet eller otrevlighet i största allmänhet, utan för att det helt enkelt saknas kunskap. Vi måste nog börja lära oss att lyssna på varandra istället för att utgå från att det vi själva ser är hela sanningen. Varje människa bär på en historia, eller hur?

Hur svårt kan det då vara med lite flexibilitet, både hos myndigheter, institutioner och företag dit man vänder sig liksom hos oss medmänniskor? Eller är det helt enkelt så att vi är fostrade in i att tänka på oss själva först, och nästan enbart, medan vi struntar i andras behov?

Så kan det väl inte vara, i ett sk tillgängligt samhälle, i Herrens år 2012?

torsdag, november 29, 2012

(V)i sjunger gärna!

Elsa och jag har skrivit en ny insändare på temat LOV/Kalmarmodellen. Vi sjunger som sagt gärna och (v)äl, med värme och med hjärta!



Rolf Wahlberg (M) sjunger LOVsång över Kalmarmodellen för hemtjänsten.  Det är inte så märkligt, det är ren borgerlig politik och en sådan bör Moderaterna stå för, även om den lanseras av Socialdemokraterna denna gång.

Wahlbergs LOVsång klingar dock falskt i stora stycken. Reformen leder inte till högre kvalitet och inte till ett enda nytt jobb. Tvärtom sänker den lönenivån och ger fler deltidstjänster med sämre kvalitet för brukaren som konsekvens. Det går nämligen inte att fixa schemaläggning i så små enheter som vi här talar om, och utrymmet att betala hyfsade löner är obefintligt när vinster dessutom ska betalas. Alliansen och S väljer nu att hellre satsa på andra organisationer än den de själva driver. Tilltro verkar saknas till den egna förmågan att skapa kvalitet i omsorgen. Vi kallar det att abdikera från sitt ansvar, och det är också en form av falskspel.

Wahlberg håller inte takten med verkligheten heller. Intresset bland brukarna, de äldre som behöver hemtjänsten, för att välja privata utförare är lågt. Det visar exempel från övriga landet. Vi anser att omsorgen ska inriktas på att ALLA som behöver hjälp ska få kvalificerad sådan det NÄR så krävs. Det är en grundläggande rättighet som inte ska vara beroende av en enskild gammal och sjuk människas förmåga att välja rätt alternativ.

Dessutom har Rolf Wahlberg valt att sjunga en helt annan melodi än pensionärsorganisationerna. De har vid ett flertal tillfällen klart och tydligt deklarerat att de sätter kvaliteten och brukarnas rättigheter framför privata företags rätt att göra vinst på välfärdsverksamhet. När nio miljarder svenska skattekronor försvinner ut till vinst inom privata företag inom skola, handikappomsorg, hälso- och sjukvård under ett år istället för att användas i välfärden är det lätt att förstå varför pensionärerna själva känner sig mer hemma med annan melodi, nämligen vår. Hade vi valt vår väg, till exempel att anställa folk istället för att göda privata konton, så hade vi kunnat anställa 22 000 fler undersköterskor i det här landet.

Vi sjunger gärna, både med den borgerliga alliansen och med Socialdemokraterna i omsorgsnämnden, men vi sjunger inte vad som helst. Sången ska ha rättvisa, värme, ansvar, solidaritet och välfärd som bärande tema. Vi kallar den Sång till friheten och den pekar på vår rätt till en trygg ålderdom.  Texten handlar om att vi vågar tro på vår egen personal och att vi satsar på den. Den beskriver att vi måste arbeta med kvalitet såväl på mat som på omsorg och vård, och att vi är övertygade om att brukarens behov bemöts bättre om man inte släpper in vinstjakten i omsorgen. Vi sjunger också om att vi är beredda att ta uppgiften på allvar. Refrängen handlar om att vi sätter omsorgen om varje enskild brukare främst, inte privata företags rätt att lyfta vinstpengar. Det är alltså brukarens frihet och trygghet vi vill uppgradera, inte företagens.

Vi fortsätter att sjunga den även om vi är ensamma, för vi vet att den klingar rätt och i takt. Vi vet dessutom att det finns många utanför sammanträdesrummet som sjunger med oss och känner igen sig i den varma melodin. Kalmars äldre har rätt till hemtjänst med människan i centrum, inte vinstjakten.

Birgitta Axelsson Edström och Elsa Berg
Vänsterpartiets representanter i omsorgsnämnden

måndag, november 26, 2012

Nån gräns för dumheten....

Idag är det fullmäktigesammanträde. Av någon anledning, vet inte vilken, så har vi mötet förlagt till Kalmarsalens Glasveranda istället för till ordinarie lokal på Brofästet. Det innebär inga större problem i sig. Glasverandan är trevlig och ljus, och just nu dessutom dekorerad med stjärnor i fönstren modell större. Vi börjar närma oss advent. Det är skönt.

Mindre skönt är dock det faktum att det verkar som om höga vederbörande tror att funktionsnedsättningar försvinner bara man byter lokal. Här finns ingen hörselslinga påkopplad, och högtalaranläggningen låter som de där "telefonerna" man tillverkade i barndomen. Minns ni plåtburkarna med spänd gladpack på, sammanlänkade med en spänd tråd fastsatt med en bit tandpetare??? Det var kul då, när man var sju år. Nu är det inte lika kul.

Vore det första gången jag blev besviken på det här området vore det väl EN sak, men tyvärr är det inte så. Det har hänt åtskilliga gånger, och det är så himla pinsamt.

Skärpning Kalmar kommun! Det får lov att finnas NÅN gräns för dumheten! Vore det så enkelt att bli av med en hörselskada som man verkar tro, så vore det en ren lycka för oss som är drabbade. Tyvärr är det inte så.

lördag, november 24, 2012

Ninjaartikel idag: Stoppa våldet mot kvinnor!



I morgon är det FNs speciella internationella dag mot våld mot kvinnor. Det har fått oss Ninjafeminister att skriva en debattartikel som publicerades i dagens Barometern. Fortsätt kämpa för rättvisa, fred och frihet för alla, inte bara den 25 november utan ALLA dagar!

Hittills under 2000-talet har långt fler än tvåhundra kvinnor i Sverige dödats av en man de har eller har haft en relation med. Är det här något vi ska acceptera? Eller är det något som vi, som medsystrar och samhällsmedborgare i övrigt, ska protestera och agera emot?

Frågans svar borde vara ganska självklart. Vi kan aldrig acceptera att kvinnor mördas och utsätts för våld enbart av anledningen att de har blivit kära i ”fel” man. Men varför fortsätter det att hända? Varför minskar inte orättvisorna? Varför har vi ett samhälle som befäster männens makt över kvinnorna?

Jo, därför att det är den rådande normen. Normkritiken, ifrågasättandet av hur världen ser ut idag och varför, är inte välkommen i ett konservativt samhällssystem. Den stör nämligen vardagen och tvingar oss att se med nya ögon på oss själva och på våra värderingar. Det är utmanande att ställa sådana frågor. Det märker inte minst vi som kallar oss feminister.

Egentligen vet vi att vårt samhälle styrs av värderingar som är både omoderna och begränsande. Vi vet att det språk som används är nedvärderande gentemot kvinnor. Vi vet att kvinnor får mindre i lön än män för likvärdigt arbete. Vi vet att den farligaste miljön för en kvinna är hennes eget hem, förutsatt att det finns en man där. Om man enbart utgår från statistiken så skulle kvinnor vara ute så mycket som möjligt medan män skulle stanna hemma. Män blir nämligen utsatta för våld ute, medan kvinnor inte alls blir överfallna på en mörk väg på väg hem från krogen en sen kväll. För en kvinna är det i själva verket värre att komma hem än att vara borta. Vi vet också att det bara är vi tillsammans och gemensamt som kan göra något åt våldet, vem det än drabbar.

Men vad ska vi då göra? Vi kan vid varje tillfälle påpeka när unkna värderingar styr ett handlande. Vi kan stödja de kvinnor som utsätts för kränkningar, både direkt i vår närhet och genom att bidra till Kvinnojourernas arbete. Vi kan också verka den politiska vägen för att se till att samhället tar ett större ansvar för stöd till utsatta kvinnor. Det är helt orimligt att en frivillig verksamhet, vilande på ideellt arbete, ska ha ansvaret för att städa upp efter ett av våra allra största samhällsproblem. Våldet mot kvinnor ska motarbetas med de resurser som krävs.

Det här arbetet är både smärtsamt och arbetskrävande, det medges. Alternativet är ännu värre. Det betyder nämligen att vi accepterar att kvinnor lever under förtryck i sina egna hem, blir utsatta för våld och kränkningar medan vi helt enkelt bara ser på.

Kom igen systrar och bröder, visa världen att vi inte accepterar våldet och orättvisorna! Stå upp för alla kvinnors rätt att leva sina liv i fred och frihet! Våga utmana normen som säger att mannen har rätt och kvinnan ska foga sig! Det är inte ett samhälle som vi ska vara stolta över!

Birgitta Axelsson Edström, Christine Holmberg, Annelie Johansson, Susanne Johansson, Mariann Karlsson, Mathilda Karlsson, Ola Keyser, Pernilla Keyser, Lise Kroer, Ulf Szymanski och Tina Wennberg
Ninjafeminister i Kalmar län

torsdag, november 22, 2012

Rysningar....

SD har utsett nya toppmän efter järnrörs- och fylleskandalen. Richard Jomshof ska från och med nu vara rättspolitisk talesperson. Jag hörde honom nyss på presskonferensen tala om vikten av att samhället markerar vid kriminalitet. Han sa gång på gång att samhället tydligt och klart måste tala om var gränserna går och inte låta människor begå grova kriminella handlingar. Då vill jag bara påminna om följande uttalande från honom klippt från Expo.se:


"Kort efter Breiviks terrordåd förra sommaren hamnade Jomshof i blåsväder efter att han angivit det mångkulturella samhället som en anledning till Breiviks terrordåd.

"Ett splittrat mångkulturellt samhälle fungerar inte utan ett samhälle måste bygga på gemenskap. Jag tror att det är en viktig förklaring. Grupper ställs mot grupper” sa Richard Jomshof till Blekinge Läns tidning."

Det är klart och tydligt att det finns brott som kan förklaras och till och med ursäktas. Breiviks terrordåd på Utöya verkar höra dit i SDs rättspolitiske talesmans föreställningsvärld. Jag ryser inombords denna gråkalla höstdag och ber om att han snart ska vara helt ensam om den föreställningen. Jag tror att han är relativt ensam redan idag. Eller???

onsdag, november 21, 2012

Höstmys, en lyckad grej!

Vi lyckades fylla Folkets Park igår för att ha lite Höstmys tillsammans, sjunga, fika och samla in pengar till verksamhet för hemlösa barn i Cebu City, Filippinerna. Det blev en härlig kväll!!!


Tre körer, PRO-kören (som jag inte lyckades fånga på bild), Badrumskören (se ovan) och vi i Vox Communis (se nedan) sjöng och Kenneth "Flanören" Ottosson berättade om gamla tider i Parken. Fikat stod körsångarna för, liksom för möblering och dukning av lokalen. Vi tackar Aktiv Fritid (Kalmar kommuns fritidsförening) och Medborgarskolan för stödet! Personalen på Monokrom hjälpte oss med allt praktiskt och framför allt med en underbart välkomnande attityd. TACK! Det kändes riktigt gott att kunna använda gamla Folkets Park till en tillställning som verkligen bokstavligen och bildligen spred ljus och värme (ventilationen är inte vad den borde vara.... men det gjorde inget!). Det kan fortfarande svänga rejält om Parken!


Vi trodde inte våra ögon när vi såg hur mycket folk som kom. Vi hade dukat optimistiskt, men det räckte inte på långa vägar. Jag hade tagit i ordentligt och tryckt upp 250 allsångsblad. De räckte inte heller. Det blev "dela med dig"-feeling även när det gällde sångtexterna. Nya bord, utan dukar fick det bli för 50 meter duk tog slut redan innan klockan var 1845, ställdes fram, stolar fixades från hustes alla hörn men finns det hjärterum så finns det stjärterum som det heter. Vi kunde räkna in 300 personer minst. Det var jätteroligt att så många kom!

När kvällen var slut kunde vi räkna in över 9000 kronor som skickas direkt till Step-by-step-arbetet. TACK ALLA! Vad som händer i arbetet kan man följa på bloggen med adressen www.vagabonds.se. Ett speciellt tack vill jag rikta till mina körsångare i Vox Communis för att ni så tjänstvilligt jobbade både före och efter, för kaffe, saft, bullar och kakor av olika slag samt för en otroligt snabb städning! TACK! Jag är stolt över er!! TACK ÅKE och CHRISTER för att ni bidrar med svängande musik! Och TACK Lage Olsson som kom med idén och som har jobbat stenhårt med marknadsföring och allt förberedelsearbete!



Det är med värme i hjärtat som vi går vidare i novembermörkret. Vox Communis avslutande sång var gospelladdade Battlefield med min goe make Pierre som solist (se ovan). Där lyfte nästan taket kan jag lova!!! Budskapet kan enkelt ses som en uppmaning till oss att fortsätta kämpa på, även om det är mörkt, trist och ensamt ibland, precis som november kan vara för många. Snart kommer ljuset, i advent och i jul. Vi ses i Kalmarsalen 6 december då vi har julkonsert tillsammans med Biggan "Elvis" Olsson till förmån för Stadsmissionen!

måndag, november 19, 2012

Dags för HÖSTMYS!


Nu vill jag hälsa alla välkomna till morgondagens evenemang i Kalmar Folkets Park. Kl 19 kör vi igång med körsång, allsång, snack, fika och insamling till hemlösa barn i Cebu City, Filippinerna. Tre körer finns på plats, fikaborden är dukade och värmen flödar, allt at your service!

Ta med dig ditt bästa humör, den sångröst du är begåvad med, ett givmilt hjärta, fikabegäret och förgyll tillvaron för både dig själv och andra en mörk höstkväll i november!

Allas lika värde?

Vad betyder uttrycket ALLAS LIKA VÄRDE?

Det är nog ganska självklart, va? Det betyder ju att ingen är mer värd än någon annan. Det betyder också att det inte finns NÅT som kan göra att ett människovärde skrivs ned. Hudfärg, kön, sexuell läggning, bostadsort, modersmål, funktionsnedsättning, ålder, kultur, lönenivå, religion, utbildningsnivå.... - allt detta påverkar hur vi ser på oss själva och på andra, men det betyder INTE att människovärdet påverkas. Det är viktigt att komma ihåg. Olikheter berikar och ska inte förnekas, men de påverkar INTE värdet.

Annars blir slagorden lätt meningslösa och ihåliga. Om det kommer en dag då vi bestämmer oss för att behov hos människor med funktionsnedsättning inte är lika viktiga att tillgodose som behov hos företagsledare, då är vi ute på en farlig väg. Tycker vi att åsikter från en grupp, låt säga att det handlar om en grupp människor med en specifik religiös övertygelse, inte är värda att ta på allvar eftersom de "inte är som vi", då har vi hamnat ganska långt från det där med "allas lika värde". Och utgår vi ifrån att vi måste vara så lika som möjligt för att kunna arbeta tillsammans för en bättre värld, då har vi nog helt enkelt glömt bort vad "mångfald" är och istället blivit mer än lovligt enfaldiga.

Det är viktigt det där med hur vi agerar, inte bara vad vi säger. Sverigedemokraterna har uppenbara problem just nu, kanske mest beroende på att de aldrig har brytt sig om "allas lika värde" och aldrig byggt något parti på sådana värderingar. Det där är inte speciellt viktigt i deras politik, men det är viktigt för oss andra som bekänner oss till ideologier som vilar på demokratiska fundament. Jag är glad över att större delen av folket som bor i det här landet tycker precis som vi i den här frågan, men jag är samtidigt rädd för att vi är på väg åt fel håll i flera avseenden. Vi har nog en liten bit av "Djurfarmen" hos oss, tyvärr. "Alla djur är jämlika, men en del är mer jämlika än andra" slog ju grisen Napoleon fast i Orwells roman. Inte ska vi förledas att tro att det även är en devis som bör gälla också för oss människor i verkliga livet?

Jag jobbar på det.... Ärligt!

Jag såg ungefär 25 sekunder av gårdagens pratshow med Fredrik Lindström som gäst. På den tiden hann han reflektera över hur man kan se på livet i förhållande till hur man ser på en resa. På en resa så passar man oftast på att tillfredsställa så mycket nyfikenhet som möjligt när man ändå är iväg och har möjlighet att se och uppleva saker. Är man på Kreta så kollar man in Knossos eftersom det är möjligt och eftersom man vill passa på. Är man i Stockholm så väljer man att åka till de platser som intresserar en, och där kan man ju välja efter eget intresse och egen kassa förstås. Det är hur som helst mycket enklare att gå på Strindbergsmuseet när man är i Stockholm än när man är hemma, eller hur? Det är en ganska normal inställning, att vilja utnyttja tillfället.

Likadant borde vi kanske se på livet. Vi har ETT liv, och det gäller att lägga tiden och kraften på de saker som känns viktigast. Man kan liksom inte hämta hem tappad tid när livet är slut. Vi har en stund på jorden. Vad gör vi av den? Det är VÅRT val. Väljer vi att stressa från det ena stället till det andra, att förflytta oss så mycket som möjligt men inte uppleva något, så får vi ta det. Väljer vi att stanna upp ibland och reflektera, så kanske vi missar lite på ett sätt men vi får möjlighet att uppleva våra egna känslor mycket bättre. Vänjer vi oss vid att säga "Vi får se" hela tiden, så kommer vi inte att ta kommandot över vårt eget liv utan riskerar både att bli styrda av andra OCH att varken uppleva eller göra något alls. Det har liksom betydelse hur vi gör, men vad man än väljer så skadar det nog inte att skaffa sig tid i almanackan till att tänka sina egna tankar och känna sina egna känslor. Det är klok användning av den livskraft vi får för vår livstid.

Så kände i alla fall jag när jag lyssnade på Lindström igår medan jag for från den ena hörnan av lägenheten till den andra och rafsade i noter, papper och annat samtidigt som jag gjorde lite kvällsmat efter sångövningen i kyrkan. Lever jag som jag lär? Nej knappast i alla avseenden, men jag jobbar på det. Ärligt!

söndag, november 18, 2012

Bön och vaksamhet


Dagens gudstjänst i Vasakyrkan fokuserade väldigt mycket på bönen, och så här i slutet av kyrkoåret så handlar texterna mycket om vaksamhet och prövningar. Domsöndagen väntar ju nästa söndag innan vi börjar ett nytt kyrkoår med första söndagen i advent. Bön hör ihop med vaksamhet. Genom bönen kan vi få vägledning och ro att ta itu med de utmaningar vi har. Mänskligheten har en lång rad frågor att lösa, och det brådskar. Det handlar bland annat om hur vi behandlar varandra, hur vi hanterar vår jord och hur vi ska hitta var Guds mening finns mitt i allt elände som vi ser och som vi har försatt oss i.

Samtidigt är det en ljus framtid vi ser framför oss. "Guds son en gång i morgonglans ska åter komma hit" sjöng vi idag i den avslutande psalmen. Det är en härlig tanke! Men här och nu har vi ett ansvar. Hur ska vi hantera det?

Ja, jag vet ett par saker som jag vill försöka med:

  • Jag ska försöka välsigna de människor som retar gallfeber på mig istället för att gå och tänka bittra tankar om dem. Det mår förmodligen både de och jag bättre av, och jag tror att det för med sig bättre resultat. Att tro att man kan förändra en annan människa är fåfängt. Det enda som fungerar är att förändra sig själv. Då får jag väl be om det.
  • Jag ska också be för fred i Israel-Palestinakonflikten. Vi ser ett oerhört lidande där, och folket i Gaza är fångade som råttor i en bur. Det är orätt och orättfärdigt. Vi ska självklart hjälpa på alla jordiska sätt vi kan, men den här konflikten kräver mer än så om det ska kunna bli en lösning någon gång i den här världens tid.
  • En tredje sak är att jag ska försöka ta vara på min tid på ett bättre sätt, att inte springa från det ena till det andra utan fokusera på det som är viktigt och riktigt. ALLT är inte lika viktigt, och man ska också skilja på det som bråttom och det som är nödvändigt.... Det blir en utmaning, men i förhållande till konflikten i mellanöstern så bör det vara en hanterbar uppgift i varje fall. Men förböner behövs! Det där kommer jag inte att klara av egen kraft, det vet jag.

På bilden ser vi böneskeppet i Vasakyrkan. Det seglade med många böneämnen idag som ni ser. Med ett brinnande hopp kommer vi långt, speciellt när vi vet att det finns en Gud som lyssnar och som älskar oss allihop, trots allt.



torsdag, november 15, 2012

Tillrättalägganden om LOV


Nu när socialdemokraterna gör gemensam sak med den borgerliga alliansen och släpper in vinstintressen inom hemtjänsten i Kalmar kommun kan det vara på sin plats att tillrättalägga en del missuppfattningar som verkar florera om vad som händer när LOV (lagen om valfrihetssystem) börjar tillämpas.

För det första, det sker inga förändringar vad gäller biståndsbedömningen. Det handlar inte om att våra äldre kan välja vad han/hon ska få hjälp med i större utsträckning än idag. Valfriheten består enbart i att välja vilket företag/vilken huvudman som ska utföra tjänsterna.

För det andra, kvaliteten höjs inte. När vinstintressena blir huvudsaken, vilket är givet när verksamhet drivs i aktiebolagsform, så hamnar kvalitetskraven i bakgrunden och inte tvärtom. För ett vinstdrivande bolag gäller det att dels ha så höga intäkter som möjligt, dels att hålla nere kostnaderna. Det gör att risken är stor att tjänsterna kommer att utföras av deltidsanställda med lägre utbildningsbakgrund.

För det tredje, det skapas inga nya jobb. Det är samma tjänster som ska utföras, men med delvis annan personal beroende på hur våra äldre väljer utförare. Däremot ger det negativa konsekvenser för kommunens anställda då det kommer att bli allt svårare att pussla ihop höga tjänstgöringsgrader så att även anställda inom hemtjänsten (det är ju företrädesvis kvinnor) kan leva på sin lön.

För det fjärde, det blir inte mindre byråkrati och administration i hemtjänsten. Det är inte nog med att Sverige skickar 9 miljarder om året i skattemedel till vinster, vi måste också bygga upp en kontrollapparat för tillsyn av andras verksamheter. Kalmar kommer att drabbas likadant. Våra gemensamma skattepengar som skulle gå till välfärd kommer att gå till skatteparadis och tillsyn, dvs till vinster, administration och byråkrati.

Kort sagt, vi ser inga fördelar med LOV i hemtjänsten. Vi ser istället en lång rad försämringar som drabbar både våra äldre brukare och vår hårt arbetande personal. Valfriheten i Vänsterpartiets tappning är verklig, och den avser att man som hemtjänsttagare får välja vad man vill ha hjälp med, när insatsen ska ges och av vem. Den flexibiliteten kan vi erbjuda i kommunal regi och få demokratisk och öppen styrning på köpet. Socialdemokraterna och borgaralliansen väljer bort den möjligheten och släpper in en valfrihet som enbart gynnar vinstdrivande bolag. Vi beklagar detta djupt.

Birgitta Axelsson Edström och Elsa Berg, Vänsterpartiets representanter i Omsorgsnämnden

(insändare i dagens Östran)

onsdag, november 14, 2012

Ett rasistiskt korthus byggt på negationer

Idag har Jimmie Åkesson (SD) meddelat att Erik Almqvist, ekonomisk-politisk talesperson och ledamot av partistyrelsens verkställande utskott, avgår från sina förtroendeuppdrag i partiet. Orsaken är, enligt Åkesson, att Almqvist genom sina grovt rasistiska uttalanden har skadat partiet.

Själv verkar Almqvist inte hålla med. Jodå, han förstår visserligen att han har skadat partiet, men inte med rasistiska uttalanden. Han kan nämligen bara gå med på att de kränkande uttryck han har använt om människor med annan bakgrund än svensk, är elaka och dumma, inte rasistiska. Uppenbarligen vet inte Almqvist vad rasism är. Dessutom är det inte Almqvists fel att han använde uttrycken. Det var ett utslag av ilska, en ilska som var föranledd av att många tyckte att han som sverigedemokrat hade fel i en lång rad frågor. Den ilskan blev till angrepp på nysvenskar. Skulle denna offer- och martyrkofta vara en ursäkt?

Nej, Erik Almqvist vet nog inte vad rasism är, eller så är han helt enkelt så blåögd att han inte förstår att det parti han har valt att tillhöra bygger på rasism och kvinnofientlighet. Jimmie Åkesson säger att han ska städa ur partiet på just dessa punkter. Utrensningen lär bara ha börjat tänker jag då, för där finns mer att ta.

Men allvarligt, om man tar bort grunden som ett hus står på, vad händer då med huset? Kanske är det början på detta vi ser. Ett parti som till så stor del bygger på negativa åsikter kan inte överleva när uppgiften för politiken är att bygga upp och inte rasera. Politiken ska nämligen bygga ett samhälle, och då behövs konstruktiva och varma lösningar, solidaritet, kärlek och medmänsklighet. Ett samhälle byggt på negationer, rädsla och hat klarar sig inte, och inte ett parti heller. Ett parti ska brinna FÖR människan och FÖR kärleken.

Så gå med kvasten, Åkesson! Lägg ner ditt eget parti. Det kommer ändå att falla ihop som det rasistiska och populistiska korthus det är. Erik Almqvist är nämligen inte den enda av dina kompisar som har samma ideologiska grund som du själv.

måndag, november 12, 2012

Vilket samhälle bygger vi?


Vänsterpartiet har ett mål med sin politik, nämligen att bygga ett samhälle fritt från förtryck men med frihet för alla att leva goda liv. Det kanske låter utopiskt, men så är det i alla fall. Det är vad man i dagligt tal kallar ideologisk övertygelse. Vi bärs av en berättelse om det goda livet i det goda samhället, och dit strävar vi med vår politik och med de beslut vi är med om att fatta.


Nu kan det vara långt mellan vision och praktik, det medges. Det kan vara svårt att se sambandet mellan ett bygglov och ett jämlikt Kalmar. Det är inte heller helt okomplicerat att inse kopplingen mellan välfärd utan vinstjakt och god äldreomsorg för alla som behöver, men den finns där om man tänker efter.  Det är kanske något lättare att förstå varför vi i Vänsterpartiet säger JA till en mänsklig och generös flyktingpolitik och NEJ till att samarbeta med en borgerlig allians som hellre sänker skatten för redan rika än att dela resurserna rättvist. Det hela bygger nämligen på att vi människor är lika mycket värda, och bör behandlas därefter. Värdet på våra bankkonton, madrasser och aktieportföljer ska inte påverka hur stort värde vi tillmäts som människor. Och där skiljer vi oss åt.

Här i Kalmar råder det en ganska stor politisk förvirring just nu. Frågan om vem som styr, och i så fall genom vilken koalition och ibland över vilket parti, är klart berättigad. De grundläggande skillnaderna mellan höger och vänster, mellan de konservativa idéerna och de socialistiska värderingarna, tenderar att osynliggöras i någon form av utspädd samförståndsgryta med plats för alla (med några undantag) och smak av ingen. Det ger oss problem, för om det inte syns vilka skillnader som finns mellan våra olika målbilder så kommer intresset för att delta i den politiska debatten och rösta i kommande val att minska. Dit vill vi inte. Kalmar kommun har dessutom antagit som en av många målsättningar att ”öka valdeltagandet”. Ett lågt valdeltagande gynnar nämligen demokratins motsats, det vill säga de partier som delar upp människor i önskvärda och icke-önskvärda. En sådan utveckling vill vi inte uppleva, men vi är på väg dit med stora kliv i och med de politiska magplask som dagligen serveras från den kalmaritiska ankdammen.

En tydlig politik, en öppen debatt och ett respektfullt klimat gynnar både Kalmar som kommun och demokratin som samhällsskick. Samhällsbygge i en modern och upplyst tid kräver att alternativ redovisas. Våra invånare förtjänar att få veta vari våra skillnader består. Vi i Vänsterpartiet står fast vid vår linje: Ett rättvist och gott Kalmar med välfärd efter behov. Frågan är hur de andra alternativen ser ut. Jag har nämligen svårt att se dem.

söndag, november 11, 2012

Kristallnatten 2012

I fredags var det årsdagen till minne av kristallnatten. Det är en dag vi minns vad som kan hända när vi inte låter kärleken, medmänskligheten och öppenheten regera över ondska och hat. Det är en dag då vi speciellt tänker på hur vi ska vara och arbeta för att det inte ska hända igen, för att vi inte ska peka ut speciella grupper av människor som orsak till våra egna tillkortakommanden. Det är en dag då vi fokuserar de stora och viktiga frågorna, de frågor som handlar om hur vi behandlar varandra i ett mänskligt samhälle. Det handlar om värderingar och ideologi, men också om ansvaret för framtiden och för en hälsosam och hållbar tillväxt. Det är stort, allvarligt och viktigt, men också ganska komplicerat och kanske en aning jobbigt. Det är en dag för självrannsakan och självkritik.

Detta år samlades vi i en lite mindre skara än vanligt. Kanske var det vädret som hindrade en del från att vara med. Kanske var en annan form av tillväxtfrågor fokus i en helt annan konstellation med tanke på vilka partier som inte var representerade på Larmtorget..... Det var småruggigt, mörkt och regnet kom med jämna mellanrum. Ändå gick det tvärpolitiska fackeltåget genom stan och med tal av representanter från Röda Korsets ungdomsförbund, Grön ungdom, LUF, KDU och arrangerande Ung Vänster och musik med trubaduren Rick Titrö avslutade vi manifestationen FÖR mångfald, tolerans och öppenhet och MOT rasism och främlingsfientlighet.

onsdag, november 07, 2012

"Får jag lov?"

Ja, nu är det skarpt läge. Socialdemokraterna ska införa LOV i hemtjänsten i Kalmar kommun. Privatiseringen och vinstjakten ska in och välfärden ska ut. Läs mer här.

Gillar du att dansa? Ja, det gör jag, men jag dansar inte med vem som helst. Jag dansar inte med den som vill tjäna pengar på mina mänskliga behov eller som sätter kvaliteten för min eller din mammas hemtjänst på spel för att maximera sin egen vinst. Jag dansar inte heller med den som sliter ut sin personal och håller nere personalkostnaderna genom deltidstjänster och delade turer samt genom att anställa folk med otillräcklig utbildning. Jag tänker inte dansa med den som belägger sina anställda med munkavle och hindrar dem från att påtala brister i omvårdnaden. Och jag har ingen som helst lust att ta en svängom med den som hellre lägger pengar på att trycka glättiga reklambroschyrer om sin egen förträfflighet än sätter den äldres behov i centrum och ser till att på bästa sätt tillfredsställa dem.

Just nu har jag i och för sig ingen lust att dansa alls, men det har sina andra naturliga förklaringar. Socialdemokraternas borgerliga politik inom omsorgsområdet gör mig illamående dessutom. VARFÖR ska man slå sönder en struktur som håller på att byggas upp och fungera bättre än förr? VARFÖR ska man åter slänga in kvinnor i deltidsträsket? VARFÖR ska man göra business på de allra svagaste grupperna i samhället?

Jag begriper det inte. Jag förstår inte hur de kan gömma sig bakom PRO heller och säga att det finns stöd därifrån. Det finns det ju inte. Det enda jag förstår är ett gigantiskt taskigt självförtroende när det gäller att formulera och genomföra en politik som utgör ett alternativ till det borgerliga vinstkramandet. Och i den positionen tänker jag inte ställa mig.

Nej, käre läsare, du får inte dansa när du behöver hemtjänst framöver. Det blir kapitalet som dansar med dig. Det blir kapitalet som kramar vinsten ur dig under tiden, och själv får du hålla tillgodo med att det snurrar. Jag beklagar det. Jag hade hellre sett en sällskapsdans där vi kunde ha tagit ansvar för varandra. DEN vill jag dansa.

tisdag, november 06, 2012

Valtider...

Igår hörde jag en ganska intressant reflektion över det amerikanska presidentvalet. En dam hade deklarerat att trots att hon visste att Barack Obamas politik skulle gynna henne och hennes situation så skulle hon rösta på Mitt Romney. Anledningen var att han har Gud med sig, och då var det rätt val. Damen ifråga blev ganska bryskt avfärdad som mindre vetande då hon tänkte rösta mot sin egen plånbok.

Nu tror ju inte jag att Gud är mer med Romney än med Obama. Han finns överallt "men vårt hjärta är den boning där han helst önskar vara" som vi sjöng förr. Så liten att han får plats i en amerikansk valkampanj är han i varje fall inte. Där tas utrymmet upp av smuts- och pajkastning samt inte minst dollarsedlar. Men damens resonemang pekar på något viktigt, nämligen att hon röstade med något annat i åtanke än den egna plånboken.

Det saknar jag till stor del i den politiska debatten. Här i Sverige lägger vi upp våra valstrategier mer och mer efter konceptet "Rösta på oss så får du det bättre", och nånstans där ligger ett problem. Att rösta i ett allmänt val handlar ju egentligen inte om att hitta det alternativ som ger MIG ett bättre liv, utan om att rösta på den politik som ger de bästa redskapen till ett samhällsbygge som blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Det handlar alltså om ett ideologiskt och solidariskt val, inte ett ekonomiskt och egoistiskt. Och DET hade damen i USA faktiskt fattat, om än på sitt vis.

Jag hoppas att Obama vinner i natt. Hans politik sätter rättvisa och jämlikhet högre upp på agendan än Romneys gör. Just sådana värden uppfattar jag att Gud, som är kärleken, tycker är viktiga. Hen gillar nog förresten Romney också, och Obama, och även damen som skulle rösta på Romney. Det är liksom det som ligger i orden kärlek och solidaritet.

I det svenska valet 2014 hoppas jag på stora framgångar för mitt parti Vänsterpartiet, på ett regeringsskifte och på en ny regeringspolitik som sätter människan framför plånboken och solidariteten framför egoismen. Jag hoppas att vi fram till dess kan lyfta just de ideologiska frågorna så att valet kan bli medvetet och upplyst i flera dimensioner. Leve klokskapen och kärleken!

"Här sitter vi"

En gång när jag gick i trean skulle min mamma hämta mig i skolan, antingen för ett sjukhus- eller tandläkarbesök. När hon kom in i kapprummet möttes hon av två av mina klasskompisar, två pojkar som satt ensamma utanför klassrummet medan vi andra hade lektion.
-Ja, sa den ene med sitt sedvanliga kritvita krylliga burr till hår på ända, här sitter vi.

De hade bråkat på rasten (det var i ärlighetens namn inte helt ovanligt) och fick inte komma in. Nu satt de på varsin stol som två små bröder förenade i olycka och dinglade med de korta benen som inte nådde ner till golvet. Mamma glömmer det aldrig, men försökte hålla masken för att inte förringa deras tragiska belägenhet.

Och idag kan jag känna precis som mina två klasskamrater. Här ligger jag. Jag har inte bråkat, åtminstone inte fysiskt. Jag har inte kommit för sent efter rasten heller. Men, jag har ont ryggen och kan inte annat än vara stilla. Så, här ligger jag. Suck.

söndag, november 04, 2012

Allhelgonatid, himlatid

Allhelgonahelg..... Det är då vi enligt kyrkoåret minns de själar som har lämnat den här världen samt tänker på den tillvaro som väntar oss efter döden. Man kan naturligtvis tänka på de här frågorna när som helst, men jag kan se en viss vits med att tänka sådana ljusa tankar nu när det är som mörkast. November är en månad som många skyr som pesten, men just den här helgen fylls tillvaron av ljus. Även gudstjänsten i Vasakyrkan idag fylldes av ljus. Vi hade barndop och som inledning på dopakten spelade jag Py Bäckmans Stad i ljus. Det var förmodligen första och enda gången den fick agera preludium till Lina Sandells välkända "Tryggare kan ingen vara", men det stämde så himla bra just idag. Det var framtiden som syntes både i lille Benjamin och i dagens texter, och himlen som framtida hemland var temat för predikan och för flera psalmer (bland annat den som jag och gudstjänstledningen trodde innehöll fem verser medan projektorn bara visade tre.... men det är kanske sånt man får ta i dessa tider då psalmböcker är omoderna och stenålders och man ska lita på teknikens under...).

Ibland längtar man till himlen mer än annars. Just i allhelgonatider tror jag att många känner så, även om vi naturligtvis inte vet hur det kommer att se ut där. Det enda vi vet säkert är att det kommer att bli bra! Jag minns när vi diskuterade den här frågan för riktigt länge sen en lördagkväll när kyrkans ungdomar var samlade hemma hos min allra bästa kompis. En riktigt fri och härlig människa hade sin sanning klar: Eftersom han gillade blått så är hans himmel helt blå! Och den som gillar glass kommer att få så mycket glass som man kan önska! Och den som gillar musik kommer att få sjunga och spela hela evigheten lång!

Ja, kanske hade han rätt? Han har ännu inte hunnit dit, så han vet inte :-) Vi vet ju helt enkelt inte hur det blir, men det blir bra. Det vet vi, för där kommer vi att kunna släppa alla problem. De existerar inte längre. MEN, det fråntar oss inte ansvaret att försöka lösa världsproblemen här och nu. Vi är inte i himlen än någon av oss!

Nej, det vet vi nog sjutton. Här breder orättvisorna ut sig, skitpratet flödar, människor sugs ut på både energi, tillgångar och frihet, maktambitionerna går fram som stridsvagnar och kör över idealismen, det tas från de fattiga och ges till de rika och skövlingen av det fantastiska naturen Gud har skapat accelererar. Vi är ganska långt från det himmelska tillståndet, oavsett om vi tittar på hur vi människor beter oss mot varann eller om vi utgår från hur vår civilisation i stort behandlar vår enda jord. Det finns massor att göra!

Kyrkan och den kristna tron är inte ett folkens opium. Kyrkan har historiskt varit ett redskap i den konservativa kapitalismens hand, men den kristna övertygelsen kan aldrig ses som ett alibi för att INTE försöka vända världen rätt och den kan heller aldrig från ett utomstående perspektiv ses som ett tecken på bristande vilja hos den troende att påverka världen här och nu. Tror man det är man nog i själva verket ganska osäker på sin egen ställning. Då kan ju vad som helst upplevas som ett hot. Kanske kan det behövas lite självrannsakan: Är det den egna avunden som är problemet för den som idiotförklarar en medmänniska som har en religiös övertygelse och känner visshet om livets mening? Varför inte ta itu med den istället för att ha den mycket moraliskt och etiskt tveksamma ambitionen att ta övertygelsen ifrån en medmänniska som behöver den? Kanske kan det vara så att det finns plats för alla i den himmel som väntar. Hur fel är det då att tro på den redan här och nu SAMTIDIGT som man kämpar för en bättre jordisk värld?

Inte fel alls, tycker jag. Och det är heller inte fel att ställa frågor och vilja veta mer om det vi inte har sett men ändå tror. Men idiotförklaringarna, dem kan man lämna hemma. Att projicera sina egna tvivel på andra är nämligen inte någon bra väg om man vill skapa en bättre värld. Det är bättre att vi i respekt för varandra jobbar tillsammans. Himlen, i den mån vi vill tänka på den, kommer att vänta på oss när vi har jobbat färdigt.

Och då när allt förändrats
När tiden inte längre finns, 
då ser jag oss tillsammans 
och då är resans slut det enda som vi minns.
Stad i ljus i ett land utan namn, 
ger mig liv när allting föds på nytt.
(Py Bäckman)

Ja, jag längtar dit, men än ska vi bygga världen med ljus, generositet, kärlek, solidaritet och rättvisa HÄR och NU. Det är helt enkelt vårt uppdrag, här och nu i allhelgonatider 2012, liksom i morgon och nästa år om inte himlen hämtar oss hem förr än vi anar!


torsdag, november 01, 2012

November är här!


Vackra november är här, med lite solstrålar som tvingar sig igenom ett lätt molntäcke! Och kvällarna börjar tidigt, med mörker  och med vinden vinande runt knuten..... Då är det hög tid att komma ifatt sig själv, göra som björnen och krypa in i idet åtminstone en liten del av dygnets alla timmar.

Jag önskar er alla en riktigt skön novembermånad med dessa tre glada pumpafigurer som tack vare dotter Emmys fantasi och flinka fingrar pryder vårt bostadsområde just nu!

onsdag, oktober 31, 2012

Mycket att göra!

År 2010 invigdes den nya idrottsplatsen i Lindsdal. Det var en satsning som vi i Vänsterpartiet hade slagits för i många år tillsammans med föreningen. Lindsdals IF bedrev verksamhet på flera håll i samhället, på undermåliga planer och i allt annat än brukarvänliga omklädningsrum och klubbhus. Det var en investering som verkligen behövdes, och efter många års tjatande så blev det hela verklighet med konstgräsplan, gräsplaner och ett mycket fint klubbhus. Tyvärr blev det lite tjafs lagom till invigningen. Det visade sig nämligen att föreningen hade sålt namnet på kommunens idrottsplats till ett lokalt företag. Jag reagerade skarpt. Så kan man helt enkelt inte göra. Man kan inte sälja något som man inte äger. Dessutom har det här namnet hängt med i annonseringen ända sedan dess, trots det uppenbart felaktiga och rent lagstridiga förfarandet. Jag förstår att föreningen behövde pengar, men man får välja rimliga inkomstkällor.

Nu visar det sig att föreningen har ännu större problem. Man väljer av ekonomiska skäl att låta elitdamlaget i division ett att börja om i seriesystemet. Herrarna sitter kvar i orubbat bo. Även om jag tycker att det är extremt tråkigt så är det ju inte överraskande. Det är så himla typiskt att det är damerna som får stryka på foten när det finns herrar att ta hänsyn till. Känner vi igen oss från andra håll i vår värld? Den som svarar nej på den frågan har nog inte öppnat ögonen än.

Varje förening sköter sin verksamhet på ett självstyrande sätt. Det är en viktig princip, men att folk tycker en massa får man nog stå ut med. Jag har också åsikter. Det självklara för en förening är nämligen att alla bidrar till såväl framgång som motgång, men här låter man elitdamerna betala. Det är ingen positiv signal. Något annat som man bör betänka är hur man i ett lite större perspektiv ska hantera regionens damfotboll så att den blir konkurrenskraftig. Tyvärr kan beskedet från Lindsdal försvåra den diskussionen. Jag är bekymrad.

Fast mest bekymrad är jag över att den grundmurade ojämställdheten och den självklara patriarkala strukturen har ett så starkt grepp över vårt sätt att hantera varandra och våra gemensamma angelägenheter även 2012. Det finns mycket att jobba MED och FÖR, mina vänner, om vi ska uppnå ett rättvist samhälle. Låt oss göra det!

söndag, oktober 28, 2012

Apropå att PRO säger nej till LOV i lördagens Barometern


Pensionärernas riksorganisation PRO tar klart och tydligt ställning mot LOV (lagen om valfrihetssystem) inom vård och omsorg. Det beskedet lämnade distriktsordföranden Bengt Kronblad i gårdagens Barometern. Omsorgsnämndens ordförande framhärdar ändå i att socialdemokraternas Kalmarmodell rimmar väl med PROs uppfattning.

Det här blir både förvirrande och pinsamt. Vi vet att såväl LO som PRO har grundinställningen att vinster i välfärden är ett otyg. PRO har självklart sin fulla rätt och förmåga att forma sin egen uppfattning och även uttrycka den.

Omsorgsnämnden ställde sig i torsdags positiv till en privatisering av hemtjänsten enligt Lagen om valfrihetssystem. En Kalmarmodell ska presenteras av Socialdemokraterna inom kort.

Vi vänsterpartister delar inte uppfattningen att privatisering ger valfrihet för brukaren. Vi arbetar istället för verklig valfrihet i vardagen, dvs att brukaren ska få reell möjlighet att påverka VAD man vill ha hjälp med, NÄR och AV VEM. Vi tror på en närmare samverkan mellan brukare och utförare, men ser att detta fungerar allra bäst om vi inte låter resurser rinna ur omsorgen och ner i vinstuttag. Vi tror på både närdemokrati och parlamentarisk demokrati. Där är vi helt överens med PRO och även med LO, och självklart betyder det att vi anser att äldreomsorgen behöver prioriteras i budgetarbetet såväl centralt som lokalt.

En hög kvalitet i omsorgen når vi med hög grad av inflytande för brukaren, goda arbetsvillkor och välutbildad personal. Med borgerlig politik som vinstdrivande företag i välfärden släpper vi in vinstjakten, och den får brukaren betala i form av lägre omsorgskvalitet och personalen i form av sämre anställningsvillkor, mer deltider och mindre kompetensutveckling.

Det är ohållbart och synnerligen orättvist mot de brukare som av ålder och sjukdom behöver hjälp för att klara vardagen. Det är vår sak som politiker att forma verksamheten så att den täcker behoven. Säger vi, liksom majoriteten i omsorgsnämnden, att det inte är möjligt för oss att nå dit så smiter vi ifrån vårt ansvar och abdikerar från vårt uppdrag. Det är helt fel väg att gå för det demokratiska systemet vilket ju bygger på att all makt utgår från folket. Här lägger man istället både makten och ansvaret i knät på vinstdrivande företag. Det är något som PRO också har insett, klokt nog, och vi bör lyssna på en organisation som företräder just pensionärer i den här frågan.