Gårdagskvällens fullmäktigesammanträde blev ingen rolig historia utan minnet präglas helt och hållet av genomsmutsig retorik och unkna värderingar. Visst, vi pratade om annat än mottagning av ensamkommande flyktingbarn, men det är ändå så att det bara den debatten man minns. Jag trodde, måhända är det naivt, att vi människor kände en naturlig omsorg om barn. Så är det inte.
Jo, det fanns positiva bitar också. Det var skönt att för en gångs skull känna att vi sju demokratiska partier kunde stå upp som en enhet. Allt är vi inte oense om. Det är också bra att det nya partiet visade sitt rätta ansikte. Tydligt. Men usch och fy för att lyssna på eländet. Egentligen borde sånt anmälas.
Det sägs att folk med bruna åsikter mer och mer anpassar sig till det demokratiska arbetssättet i representativa parlamentariska församlingar och på det viset maskerar sig. Så är inte fallet i vårt fullmäktige. Ingen kunde undgå att höra vilka värderingar de har. De kan glömma allt vad samarbete heter. Sån skit vill vi inte ha med att göra. Och alla ska veta att vi kommer att göra ALLT som står i vår makt för att se till att de elimineras som parti i nästa val. Jag hoppas att samtliga demokratiska partier inser allvaret och tänker på samma sätt.
Nej, jag mådde dåligt, och mår fortfarande dåligt. Ren ondska har aldrig tidigare grinat mig så rakt upp i ansiktet, till råga på allt så skedde det från fullmäktiges talarstol. Smutsiga svintrynen på människokroppar klarar jag mig utmärkt utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar