fredag, februari 25, 2011

I do believe!

Vilken musik, vilken sångare och vilken text. Ibland behöver man få lite hopp om livet :-)
http://www.youtube.com/watch?v=xC2VadCuzXM

Självmål

Jag vill bara påpeka några saker:

"Man gör sina misstag" som igelkotten sa
samt
"Hjärnsläpp kan väl alla få"

Omsorgsnämnden tog i oktober 2010 ett beslut som inte var det listigaste i världen. Alla partier utom KD ställde sig bakom ett bemanningsförslag som skulle drabba demensboendena mycket negativt. Problemen debatterades flitigt och så gott som alla kf-ledamöter som valde att uttala sig i frågan (eller som fick uttala sig i frågan) menade att beslutet borde rivas upp. Så skedde inte. Genomförandet sköts bara framåt ett par månader medan ett alternativförslag skulle undersökas. Beslut skulle fattas igår. Den här gången var det vi i Vänsterpartiet som gjorde gemensam sak med Miljöpartiet och valde att ställa oss utanför. Vi vill nämligen inte göra misstag en gång till, men det hade inte de andra något emot. Nu sällade KD sig också till den skaran. Alla har således gjort minst ett misstag i den här frågan, och en hel del har gjort två. Flest har väl ändå FP gjort som inte bara röstade igenom nedskärningarna på särskilda boenden utan också yrkade på nedläggning av bemanningspoolen som förser hela verksamheten med utbildade vikarier. Man leder på något sätt med tre självmål mot oss andra som har två eller ett.

Nåväl, ibland blir det fel. Det blir det hos alla då och då Man får dock hoppas att konsekvenserna av ens misstag inte drabbar någon annan än en själv. Tyvärr är det ju andra, dvs de äldre, som får betala för gårdagens misstag, och då blir det ju trist.

Ibland händer det att frågor, som vi inte har diskuterat klart internt än, ändå uppfattas som klara eftersom någon offentligt sätter ned foten. Det är nog lite aktuellt just nu. Jag hoppas vi kan vända den diskussionen till något positivt också, men det kommer nog att ta lite kraft. Men OK, hjärnsläpp kan ju alla få, och oavsett hur det är med den saken så är det helt och hållet tillåtet för vem som helst att utnyttja sin demokratiska rättighet att högt och tydligt uttala sin åsikt. Men den påföljande debatten (den kan t ex handla om små sjukhus och dess överlevnad), också den en demokratisk rättighet att föra såväl internt som externt, den får man då vara beredd på att ta.

Fel beslut

Omsorgsnämnden i Kalmar har dragit ner bemanningen på våra äldreboenden. Alliansen och Socialdemokraterna röstade tillsammans igenom förslaget som ger elva färre helårstjänster på särskilda boenden för dementa och multisjuka äldre.

Detta drabbar människor som har det allra svårast i vårt samhälle. Varför var det så stört omöjligt att sansa diskussionen och försöka komma fram till ett så klokt beslut som möjligt? Jag försökte, men det var bara Miljöpartiets representant som hängde med på vårt förslag. Därmed var loppet kört.

Att begära extra medel från fullmäktige i det läge som omsorgen befinner sig just nu, med mätningar som visar på gigantiska överkostnader i förhållande till standardkostnaden för främst hemtjänsten, är naturligtvis totalt verkningslöst. Det vet ju alla. Ändå vann ett sådant snömosförslag gehör av nämndens majoritet. Det känns inte bra.

Själv sätter jag hederlighet och klokskap högt på agendan. Man ska inte fatta beslut mot bättre vetande, och man ska ha alla papper på bordet när man ska bestämma sig. Därför yrkade jag på återremiss i frågan igår, men fick ingen framgång i nämnden. Det var tydligen viktigare med snabba beslut än med kloka.

Jag hoppas att vi kan ta klokare beslut framöver. Vi har nästan fyra hela år på oss. Jag hoppas på tydligare och livfullare debatter, deltagande demokrati och vilja till öppenhet. Än har jag inte gett upp. Men de särskilda boendena, de som bor där, deras anhöriga och den personal som sliter hårt för att ge äldre en värdig tillvaro får betala ett högt pris för att gårdagens nämnd fattade fel beslut. Det sörjer jag över.

tisdag, februari 22, 2011

Regionförstoring och utveckling är inte farligt utan nödvändigt!

Den 4 februari meddelade SD i Östergötland att de inte ville bilda en storregion med Småland eftersom det kunde hota den östgötska identiteten. Jag konstaterade åtminstone två saker: 1. SDs politik bygger på rädsla för det främmande. 2. SD är både förutsägbara och konsekventa. Allt främmande är hotande, även det som kommer från grannlänen. Det är trots allt ganska befriande. Man vet var man har SD. Det är å andra sidan den enda fördel jag ser med den politiken.

Nu har nästa inlägg kommit från SD i regionfrågan. Ett antal SD-företrädare från Kalmar län säger kategoriskt nej till storregioner. För SD är den nuvarande länsindelningen så optimal att förbättring inte är möjlig. Det gäller att bita sig fast i det gamla. Vår länsindelning är ju flera hundra år gammal. Allt gammalt är inte effektivt och vill vi framåt och ta tillvara gemensamma resurser på bästa sätt så måste vi våga ifrågasätta omoderna strukturer.

Det behövs nämligen regional utveckling för sysselsättning, kommunikationer och miljö samt en gemensam sektor som säkerställer människors vård-, utbildnings- och omsorgsbehov. Små regioner/landsting får allt svårare att finansiera sina verksamheter då befolkningsunderlagen minskar. Vi måste helt enkelt tänka nytt och modernt för att garantera alla invånares rätt till välfärd. Kanske är vi denna gång så medvetna att vi kan skapa strukturer som redan från början tar hänsyn till kvinnors och mäns lika värde? Det är värt att pröva!

En regions storlek är inte den enda eller ens den viktigaste faktorn som påverkar den regionala utvecklingen. Det är däremot självklart att en stor region i många avseenden har gynnsammare förutsättningar för tillväxt än en liten. Jag tänker då främst på satsningar inom hälso- och sjukvård, kommunikationer, kultur och utbildning. En större region kräver förstås nya demokratiska strukturer, men att utgå från att demokratin lider skada automatiskt vid regionbildning är att misstro sin egen förmåga till att utveckla demokratin samt att vara rädd för förändring.

Jag räds inte förändring, men jag vill lära mig av andra så att de värsta fallgroparna kan undvikas. Låt oss lära av Västra Götaland och Region Skåne som har kommit längre än vi. En framtida större sydostregion, hur den än kan komma att se ut geografiskt, har alla möjligheter att bli framgångsrik sedd ur ett invånarperspektiv, men det kräver noggrann planering och grundligt förankringsarbete. Låt oss då göra den resan och inte sätta ned foten för tidigt. Utveckling är inte farlig, men den kräver mod och positiv vilja samt klokskap i att skynda lagom. Det är egenskaper som tydligt lyser med sin frånvaro i SDs inlägg i regionfrågan.

måndag, februari 21, 2011

Vi har långt kvar

Jag har inte lagt mig i diskussionen kring ny partiledare i S. Varför skulle jag det? Det är ju inte ens mitt parti, så varför ska jag bry mig? Varje förening väljer sina funktionärer helt suveränt. Det gäller i alla andra sammanhang, så varför inte i politiken också?

I förra veckan kunde jag dock inte låta bli att kommentera utvecklingen muntligt till en annan politiker (från ett helt annat parti, varken V eller S) apropå Mikael Damborgs inhopp i kandidatkretsen. "Vilket gubbvälde" sa jag och avsåg de fyra som nu är hetast, åtminstone i den allmänna rapporteringen. Då fick jag följande svar: "Det är väl kompetens som ska vara avgörande, inte kön".

"Ja, precis" sa jag, "och då finns det kompetenta kvinnor som inte ens nämns!"

Visst är det väl konstigt??? Ska man diskutera varför det inte finns kvinnor så handlar det om kompetens. Män har könskvoterat in sig själva i alla tider utan att nån har reagerat.

Detta är Sverige 2011. Vi har långt kvar, systrar och bröder!

lördag, februari 19, 2011

Demokratisk utmaning

Demokrati är inte enkelt. Det kan ingen påstå som har lite innanför pannbenet. Länder med demokratiska traditioner kan ibland få för sig att slå sig för bröstet och se ner på andra som är i början på sin demokratiska resa. Demokrati tar tid. Det kräver blod, svett och tårar och en himla massa insikt, respekt, hänsyn och empati. Och vi, i gamla hederv ärda och demokratiska Sverige, har inte kommit ända fram än.

Lite problematiskt är det ibland att hantera demokratin. Demokrati är nämligen inte att alla får som de vill. Demokrati är däremot att alla ska få uttrycka vad de vill. Jag skulle aldrig få för mig att kritisera den som utnyttjar sin rättighet att säga sin åsikt i vilken fråga det än vara må så länge han/hon själv står för sin åsikt och inte låter påskina att han/hon representerar något kollektiv som han/hon inte har förankring i. Sånt där taktiserande ("du borde inte uttala dig om..." etc) är bara larvigt och utgör ofta ett otillbörligt maktmedel i syfte att på något sätt skrämma till tystnad. Vad man däremot måste tänka på är att den åsikt man uttrycker måste få bemötas och kritiseras. Det är lika mycket en rättighet, oavsett vem som säger det ena eller det andra. Tål man inte en diskussion då bör man nog betänka varför och tänka sig för nästa gång man ger sig in i en fråga.

Alltså, debattera, diskutera, lufta åsikter och bryt dem mot varandra. Det mår vi och samhället bra av. Men betänk att ALLA har samma rätt, oavsett positioner och erfarenheter. Det är DET som är demokrati, inte "Alla är jämlika, men en del är mer jämlika än andra" som Napoleon sa i Orwells Djurfarmen.

onsdag, februari 16, 2011

Pyttsan McD!

Idag tycker jag att jag känner mig friskare än igår. Det är med andra ord inte riktigt lika snurrigt och det är inte fullt så många trumslagare som jobbar innanför skallbenet. Men det finns tecken på att världen håller på att bli tokig:
http://www.e24.se/business/it-och-telekom/android-kan-radda-varlden-och-gora-oss-lyckliga_2621481.e24

Kan man bli lycklig av en mobiltelefon? Kan den rädda världen??
Det är väl ungefär samma tanke som denna:
http://www.e24.se/lifestyle/mat-och-dryck/ett-happy-meal-och-ett-brollop-tack_2621355.e24

Genom att köpa ett bröllopskit på Mc Donalds så ska man leva lyckliga i alla sina dagar. Ronald McDonald ger garantier för ett långt och lyckligt äktenskap. Eller?

Är det som resultaten av privatiseringen av välfärden, om LOV, av de fristående skolornas vinstmaximering och av vårdbolagens alltmer stinna plånböcker som lyckliga och fulla flyger till skatteparadisen: Det är bolagen som blir lyckliga, inte brukarna. Det är bolagens vinster som räddas, inte världen. Och detta sker medan vi äter mer och mer flottiga cheeseburgare och köper flådigare och flådigare mobilnallar i tron att vi får lyckliga äktenskap och lyckliga liv och medan androidtillverkarna och McDonalds slickar sig om munnen.

Ja, huvudvärken kommer tillbaka. Det är väl inte konstigt kanske. Jag gifte mig i kyrkan, hade bröllopsfest i en skola och har en vanlig mobiltelefon utan touch-screen. Det är väl inte konstigt att man blir sjuk då. (Fast lyckligt gift är jag i alla fall. Pyttsan Mc Donalds!!!)

måndag, februari 14, 2011

Sjuk måndag

Idag är jag hemma. Lugnt och tyst. Det går bara att vara upprätt korta stunder. Mesta tiden går åt till att ligga ner och småsova alternativt bläddra i nåt läsbart alternativt titta på nåt man inte vill se på TV. Hans Olsson körde ju ur redan i störtloppet så slalomen i superkombinationen har ju begränsat intresse även den, sett ur ett nationellt perspektiv i varje fall. Hur som helst, jag hoppas att en hel honungspomelo skyndar på tillfrisknandet. Första halvan åt jag vid tolvtiden. Snart slukar jag resten också :-)

Jag har dock hunnit registrera att KD tycker sig ha en politik som passar Alla hjärtans dag. Två inlägg på den blå tidningens insändar- och debattuppslag vittnar om detta. Nåja, det är bara en av 365 dagar. De resterande 364 bedrivs en KD-politik som är långt mer iskallt blå än hjärtevarmt röd. Det är inte bara ord som räknas, det är ju handling också. De sitter ju trots allt i regeringen och är med och styr skutan inklusive sjukförsäkringssystemen tillsammans med tre andra "blåisar".

I Kalmar diskuteras Oxhagen. Fritidsgården lägger nu ned pga lokalbrist inom förskolan. Det är tråkigt tycker jag. Lediga lokaler som kan användas som fritidsgård lär dock enligt media finnas inom ramen för det hyreskontrakt som är skrivet för Nya Oxhagsskolan, dvs i de gamla skollokalerna där en fristående aktör bedriver skola idag. Då bör man förstås ställa sig frågan om inte det hade gått att hitta lediga lokaler för förskola där istället? Jag anser att det vore mer logiskt att lägga förskoleverksamhet (barn i åldern 1-6 år) i nära anslutning till skolan (elever i åldern 6-11 år) än att flytta fritidsgården dit (ungdomar i åldern 14-16 år). Hur hippt är det att gå till sin gamla skola på kvällarna när man går i åk 7-9 på en helt annan skola? Men, är det den enda lösningen som står till buds så ska den naturligtvis undersökas. Även för fritidsgårdar är nämligen närhetsprincipen viktig och skolan ligger mitt i Oxhagen.

Den 17 december 2009 tog jag ett beslut. Det som händer nu visar att det var rätt. Jag har sedan dess lärt mig att lyssna mer på min intuition och min magkänsla och mindre på andra. Det var en jobbig process, men jag blev klokare av den. Det som inte dödar en härdar en heter det ju. Lika sant är det att det som skadar en gör ont. Jag har inte ont längre, utan är bara klokare. Och det känns ju bra :-)

torsdag, februari 10, 2011

Vart är vi på väg?

Jag gillar verkligen "På spåret" på fredagskvällarna. Jag är barnsligt förtjust i att följa med i de finurliga ledtrådarna och älskar att lyssna mellan raderna för att snabbt, gärna snabbare än de riktiga tävlande, komma på vilket resmål som är svaret. Och det lyckas jag med! Nåja, visserligen inte alltid, men NÅN gång får jag in en fullträff. Jag antar att det är lite pensionärsvarning att kolla på TV på fredagar, men det bjuder jag på. Ända sedan dottern var liten så har vi suttit där i TV-soffan hon och jag och kollat kl 20. Hon ritade till och med av Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg på den tiden. Den teckningen har jag kvar därhemma. Så, nu vet ni hur våra fredagskvällar såg ut och ser ut :-)

Men visst finns det anledning att fråga sig vart vi är på väg även i andra sammanhang. Vad händer med välfärden och våra gemensamma resurser när vi istället för att direktfinansiera vård, skola och omsorg ska lämna skattemedel till privata företag för att de ska producera tjänsterna istället? Varför är det plötsligt bättre att ha omsorg om bolagsägares privata plånböcker än att ha omsorg om små, gamla och sjuka? Vem har bestämt att man i privat och vinstdrivande regi uppfyller människors behov bättre? Hur kan det komma sig att kommunala driftspengar går till privatägda förskolor och skolor där kvaliteten inte upprätthålls? Varför är det självklart att plöja ner miljoner i hårda (manliga) sektorer medan mjuka (kvinnliga) sektorer ska snåla in och kosta så lite som möjligt? Är inte god kommunal service och nöjda brukare värt något alls i marknadsföringshänseende? Och vart är vi på väg när engagerade medarbetare, på olika nivåer och i olika sammanhang, inte får möjlighet att använda sina resurser i arbetet för det goda samhället utan istället mobbas ut???

Ja, det är inte svårt att hitta frågor att ställa, men det är svårare att hitta svaren. Jag tror att egoismen är en del av svaret. Den breder ut sig. Det är viktigare att tillskansa sig egna fördelar än att bidra till gemensam framgång. På något märkligt sätt har fartblindhet plötsligt blivit nåt eftersträvansvärt. Att "bry sig om varandra" är numera att "lägga sig i" eller så är det ett tecken på att någon inte är riktigt vuxen och seriös. Även i otroliga och oväntade sammanhang så kan medmänsklighet och empati beskrivas som "sandlåda". Det är oroande.

Det är upp-och-nedvända världen som gäller just nu, och det är svårt att se att vi är på väg framåt. Jag för min del tror att vi styr i full fart bakåt, åtminstone sett i moraliskt och etiskt perspektiv. Ska vi vända på skutan (eller Atlantångaren vilket nog är en bättre metafor) är det en synvända som ska till. Här ska (V)i gå i täten, vi som är övertygade om att vi löser problem bäst tillsammans och att vi gemensamt kan bygga en värld där man mår bra. Det förutsätter att alla, kvinnor och män, barn och vuxna, blåögda och brunögda och sjuka och friska värderas utifrån sitt människovärde och inte efter kön, plånbok eller ursprung. Det är till den världen åtminstone jag är på väg. Vill du följa med? Det är väl klart att du vill!

tisdag, februari 08, 2011

Dagens KS

Så har man landet i vardagen i Kalmar efter en sejour i Stockholm och i Jönköping. Här blåser det stormvindar så direkt lugnare blev det väl inte på hemmaplan.

Idag har jag varit på kommunstyrelsen, för första gången sittande vid sammanträdesbordet. På väggen finns en stor skylt om att det finns hörslinga i lokalen, men fungerar den? Icke sa Nicke. Och det tänker jag inte acceptera en gång till. Det är pinsamt. Ännu mer pinsamt är det ju när handikapp- och pensionärsråden sammanträder i samma lokal och inte heller då har teknikstöd i tillräcklig omfattning. Hur pinsamt är det på en skala tycker ni??

Vi hade en hel del splittring i de politiska cementblocken idag. Det handlade om transportplan och vindkraft. Vad gäller vindkraft så diskuterades bland mycket annat om det fanns fornminnen i Halltorp. Det är klart att det finns. Det stod i varje fall i underlaget till dagens beslut. Beslutet, som innebar att man tillstyrkte ansökan om att bygga kraftverk söder om Halltorp, röstades idag igenom av en majoritet bestående av S, MP och C. Vi i Vänsterpartiet förenade oss däremot med tre andra borgerliga partier och ville lyssna mer på Halltorpsbornas argument och intressen. Det var ett svårt ärende, men är man som jag underdog av naturen så är det svårt att inta något annat perspektiv än just detta.

Fornminnen finns förresten på många platser. Jag tyckte mig identifiera ett och annat i den borgerliga argumenationsfloran och värderingsgrunden ;-)

fredag, februari 04, 2011

Proportioner

Jag sitter just nu på tåget på väg till Stockholm och ett sammanträde med partistyrelsen. Där väntar som vanligt spännande diskussioner. Att man sen bor i en av landets avkrokar och får börja resan kl 0430 hemifrån för att förhoppningsvis hinna till kl 10 får man väl se som lite grädde på moset. Vissa saker får man ta.

Tåget är än så länge i tid. Det skakar och har sig och värmen är så högt påslagen att det strålar från väggarna, men det funkar. Jag klagar inte, inte i dag. Jag är nämligen rätt trött på klagomål för småsaker. Det finns dagar då sådant känns tydligare än annars.

I Kalmar har man inte plockat ner alla juldekorationerna på stan. Det klagas det på. Det hänger några ljuskronor som lyser här och där. Det är också jobbigt. Det stod en tomte i Systraströmmen några veckor för länge. Det var ju skandal. Man måste helt enkelt leka med tanken: Hur hade det låtit om kommunen hade prioriterat tjugondag Knut-traditionen och därmed struntat i väghållningen på de ömsom slaskiga, ömsom glashala gatorna?

Sen nås man av situationen i Nordafrika. I arbetet för demokrati, ett styrelseskick som vi tar för givet, får människor offra sina liv. Diktaturer behandlar människor som ting, och skyr inga medel för att bevara status quo. Mubarak hävdar "Om jag avgår blir det kaos", och vi kan bara se på. Eller kan vi göra något mer? Ja, självklart. Självklart är det dags att omvärlden agerar och stödjer de förtrycktas demokratiska och mänskliga rättigheter. Vi har ett ansvar! Men istället har Sveriges självständiga röst i utrikesfrågorna tystnat. Vi sällar oss till skaran av tysta stater som går i stormaktens och försvarsalliansens ledband.

I världen pågår konflikter av olika slag. Alla har vi inte del i, men vilken konflikt som helst där människor lider nöd, förvägras mänskliga rättigheter, inte har tillgång till mat, vatten och adekvat vård är viktigare än några tända ljusdekorationer och en kvarglömd trätomte på en flotte. Vi får aldrig mista vår känsla för proportioner!

tisdag, februari 01, 2011

Teknikens under?

Den ultimata lyckan verkar vara att få en ny mobil. Det ska förstås inte vara en vanlig mobil, dvs en sån som jag har (en Nokia som man ringer och skickar sms med) utan det ska vara en iPhone eller en HTC-android som man gör precis allt annat med. Har du ingen ficklampa, använd mobilen. Har du ingen radio, använd mobilen. Har du ingen plånbok, använd mobilen. Och har du inget att göra, använd mobilen. Typ.

Goe liberalen har en sån där androidhistoria. Den förra mobilen föll bokstavligt talat sönder och man kunde inte längre skriva bokstaven t med den, så det var verkligen dags att byta. Nu har han fått en med någon form av ofrivillig snabbskrift. Det ställer till det ibland, som idag vid lunchtid.

Jag fick ett sms som fick mig att läsa ut följande: "Jag ska äta lunch på en kvart och sen köpa en laddad av ett barn". Va???!!!

I själva verket skulle han meddela: "Vi ses på Kvasten (affärshus mitt i stan) och äter och sen behöver jag gå till Baronen (ett annat affärshus i stan) och köpa en ny laddare."

Att kommunicera med nya media är inte alltid så självklart, men man lär sig väl med tiden, såväl att skriva som att tyda meddelandena. Ja, du sköna nya värld och teknikens sköna under som man alltid kan lita på ;-)

Bofink eller mes?

En liten pojke studerade ivrigt fåglarna som tog för sig av fröna på det lilla fågelbordet utanför köksfönstret.
–Pappa, vad är det där för fågel??
Pappa, (som var djupt försjunken i sin morgontidning och i sin egen frukost) svarar med trött röst:
-Det är en bofink....
När pojken för femte gången får samma svar på sin fråga
– Det är en bofink...
svarar han med en suck:
-Pappa, får en bofink se ut hur sjutton som helst????


Det här är en sedelärande liten historia. För det första kan man naturligtvis ställa sig frågan om det verkligen är på det här sättet vi bemöter våra barns uppriktiga och äkta frågor. Det är ju allvarligt i sig om detta är mer regel än undantag, och om det är mer regel än undantag så är det ju inte konstigt om barns naturliga nyfikenhet förbyts i vad man kan se som ungdomlig passivitet. Jag vill inte tro att det är så men inser att det finns en viss risk.

För det andra så kan man med rätta ställa sig frågan om hur vi använder våra begrepp och vad vi lägger in i dem. Jag tänker av naturliga skäl främst på socialism, demokrati och feminism. Kan man kalla sig socialist och inte arbeta för rättvisa, frihet och jämlikhet? Kan man kalla sig demokrat om man inte accepterar demokratins krav på öppenhet och folkstyre? Och kan man kalla sig feminist om man gång på gång använder sig av härskartekniker mot kvinnor?

Nej, det kan man inte, och det hoppas jag att man inte gör heller. För precis som bofinken är en bofink så är socialisten socialist, demokraten demokrat och feministen feminist i alla sammanhang, omständigheter och miljöer. Vill man inte vara det, så ska man nog inse att man är något annat. Kanske en mes ;-) och de är ju i och för sig rätt söta de också, fast på ett helt annat och mycket mindre provocerande sätt för det rådande samhället.