måndag, september 25, 2006

Kampen för rättvisa!

Fredrik Reinfeldt sa i TV dagen efter valet att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt, som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner människor som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, hade dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik. Vart tog de vägen?

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. De sk nya moderaternas cyniska hyckleri känner tack och lov få motsvarigheter i modern tid. Frågan är om övriga tre allianspartier (oräknat partiledarna) ens själva har förstått vilken högerkarusell de sitter på. Det lär de väl emellertid bli varse ganska omgående. Folkpartiets Birgitta Ohlsson har t ex redan konstaterat att vårdnadsbidraget är ”osexigt och förlegat” och hindrar jämställdheten.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att se att arbetslösheten, ett resultat av nyliberalism och nedskärningar i början av 90-talet, är ett gissel som plågar många människor i Sverige. Andra har varit överens om motsatsen ända fram till valrörelsen. Nu, när högern nått maktens boningar, är man tillbaka i gammal god anda. Det är inte full sysselsättning som är målet. Det är som vanligt skattesänkningarna som prioriteras.

Vänsterpartiet kommer att göra allt för att påtala orättvisorna i den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: Full sysselsättning måste få högsta prioritet i den ekonomiska politiken. Ett äkta arbetarparti som står för rättvisa och solidaritet inser att det är orimligt att ha en ”fristående” riksbank som torpederar ökad sysselsättning. Det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn. Det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och som skapar jobb i en viktig framtidsbransch. Det här är en politik som ligger fjärran från den ”jobben kommer-mentalitet” som präglade delar av arbetarrörelsen före valet. Det är en politik som ger jobb och ökar livskvaliteten samtidigt som samhällsklyftorna minskar.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, sänka ersättningen från A-kassan, ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften och försämra arbetsvillkor och löner i Sverige. Konkreta förslag som skulle ge fler arbete saknas, det visste vi. De själva vet tydligen det också. Det är trist att vi inte lyckades påtala det tydligt nog under valrörelsen. Där borde vi ha varit övertydliga, och där misslyckades vi.

Nu blir det en hård strid mot den löntagarfientliga allianskvartetten. Den striden kommer vänsterpartiet att leda. Vi fick ett dåligt valresultat, men vi mobiliserade partiet. Det var bara början. (V)änner, nu fortsätter vi att kämpa i samma goda anda! Om fyra år ser vi resultatet.

3 kommentarer:

Tomas Jonsson sa...

Håller med dig i hela ditt inlägg! Tyvärr. Jag undrar hur stort ansvar media har. Vänsterpartiet är starkt underrepresenterat bland de politiska partierna i mediautrymmet. Det beror inte på att vi inte skriver pressmeddelanden och gör utspel.

Är vi osexiga? Kanske!? Om det skulle bero på något så krävs det kanske mer spektakulära utspel för att få uppmärksamhet. Gudrun var bra på sånt, vi måste lära. Sedan skickar vi fram Lasse i alla debatter för han gör ett jäkligt bra jobb där!

Säg till Pierre att jag åter väntar på ett svar, jag har fler frågor till honom...

Birgitta Axelsson Edström sa...

Nej då, vi är absolut inte osexiga! Det är vårdnadsbidraget som är det. Jag trodde väl aldrig att jag skulle citera Birgitta Ohlsson(fp) och tycka att hon har rätt. Men så är det faktiskt.

Vi måste helt enkelt visa oss mer än vi gör idag. Jag smider planer... ;-)

Tomas Jonsson sa...

Gissa om jag också smider planer. Det var bara slumpen (att de inte svarade hos tidningen) som hindrade mig idag.

Birgitta Ohlsson har fler goda sidor, hon är ju kanske den mest kända republikanen!