onsdag, oktober 28, 2009

Olämpligt språkbruk och omogen äktenskapsbild

Ingen har väl undgått stormen kring Dag Sandahl, präst och ledamot av bl a kyrkomötet. Den här gången handlar det om nedlåtande och för en del ganska uppseendeväckande kommentarer om kyrkans hållning visavi samkönade äktenskap. Jag ger mig inte in i sakfrågan. Dag Sandahl får tycka vad han vill, och han har lika stor rätt som alla andra att uttrycka sin åsikt med valfritt språk och efter eget omdöme.

Det som bekymrar mig är dock ett par saker. Jag har ganska svårt för människor som aldrig kan medge att något de sagt eller gjort var mindre lyckat. "Man är så klok som man är" är ju helt sant i varje given situation, och stunden därefter har man lärt sig lite till och tycker kanske lite annorlunda. Kommentarer och argument kan hagla i stridens hetta, och inte varje gång har man gjort det allra mest smarta när man tänker efter efteråt. Det är inte farligt att erkänna att man har gjort fel då och då. Det tyder snarare på insikt. Det här ordvalet var kanske inte helt klokt om man sätter det i sitt sammanhang, vilket jag gör. Det skadar kyrkan tycker jag.

Om man tänker på äktenskap mellan man och kvinna, är det då deras sexuella förehavanden som man tänker på främst? Tja, kanske är det så vid en viss ålder, men det växer man väl ifrån med tiden vill man tro. Ett äktenskap handlar ju om så mycket annat. Det tror jag de allra flesta inser som har passerat tonåren. Varför i hela fridens namn är det då så himla viktigt att tänka på just sexuella relationer när man tänker på äktenskap mellan två män eller två kvinnor? Tyder inte det på en ganska snäv, omogen och inskränkt verklighetsuppfattning?

När man är präst är man präst på något sätt hela tiden. Man kan liksom inte ta av sig prästkragen mer än på ytan. Detsamma gäller läkare som alltid är läkare, trots att de inte är i tjänst, men händer något akut så ställer de upp i möjligaste mån med sitt kunnande och sitt engagemang. En präst arbetar inte bara med att predika i kyrkan, med att administrera på pastorsexpeditionen eller med att skriva andaktstexter. Man är själavårdare och det bygger på förtroende. Ett sådant förtroende ska man vara ganska ödmjuk inför. Förtroende får man inte pga utbildning eller prästvigning, då får man en ställning i kyrkan. Förtroendet får man arbeta upp, och jag tror inte att ett språkbruk som detta är så där jättelämpligt sett ur det perspektivet oavsett om man har fällt sina kommentarer i s a s politiska sammanhang och inte professionella.

Men jag hävdar inte att Dag Sandahl är olämplig som präst. Om detta vet jag väldigt lite. Jag vet däremot att han är älskad som den han är av Gud, precis som vi alla andra med de fel och brister som vi har. Men det jag känner är att vi alla som vill arbeta för Guds rike kanske ibland bör tänka på hur vi beter oss för att inte i onödan skada det förtroende som Guds rikes utbredning är betjänt av. Då kan det krävas lite eftertanke ibland och kanske lite självkritik. Man behöver inte vara perfekt, för det är ingen människa, inte ens om man är präst.

måndag, oktober 26, 2009

Slutet för Oxhagsskolan

Nu går alltså Oxhagsskolan i graven som kommunal skola. Alla partier i fullmäktige utom Vänsterpartiet röstade för en privatisering. Två ledamöter avstod från att rösta. Den kommunala demokratin devalveras när en verksamhet privatiseras. En del av det som en röstberättigad i Kalmar kommun kan vara med och bestämma över försvinner och rösträtten blir lite mindre värd. För Oxhagenborna blir den väldigt mycket mindre värd. Verksamheten vid Oxhagsskolan värderas inte speciellt högt när man inte vågar satsa på den. Istället utgår man kallt ifrån att en privat fristående skola kan locka betydligt fler elever. Varför kan man undra. Det undrar nog personalstyrkan också.

Hur mycket pengar sparar man på att lägga ner Oxhagen? Förut har vi hört 12 miljoner. Vi i Vänsterpartiet har blivit uppmanade att plocka fram 12 miljoner om vi ska kunna hävda att Oxhagsskolan ska vara kvar. Hur har de andra räknat då? Den största delen av de här pengarna, som verkar vara vad Oxhagsskolan så att säga kostar, är kostnader som är knutna till eleverna som går där. De kostar ju även på andra håll, så de pengarna kan man inte räkna på det här sättet. Den egentliga siffran är 800 000 för hyra samt en del andra kostnader så om man räknar realistiskt och ganska högt kan det röra sig om 2,5 miljoner. Det är en himla skillnad på 12 och 2,5. Dessutom har man då inte tagit hänsyn till skolskjutsar och förbättringar av skolvägar eller annat som måste till för att skolan ska fungera för barnen i Oxhagen.

Hur har de andra partierna egentligen resonerat? Jag har varit trygg i att vi inte har behövt lägga ner skolor i Kalmar under min tid i politiken. Nu verkar det vara dags. Är verkligen alla alternativ utredda? Djurängsskolan är jättetrångbodd. Har man tittat på möjligheten att samarbeta med den? Man kan ju som i Smedby ta några skolår var och därmed utnyttja befintliga lokaler bättre? Idag är det ju omöjligt för barnen i Oxhagen att välja Djurängen som ju egentligen borde vara det självklara alternativet med tanke på skolväg. Den är ju redan full. Men detta har man inte utrett. Det vet jag.

Finns det fler skolor som är i farozonen? Finns det andra skolor som man i så fall hellre skulle ha lagt ner, för kommunens utvecklings skull? Men inte heller det har man utrett. Man fastnade på nåt sätt på Oxhagen, en skola i ett område som på alla möjliga sätt behöver stärkas. Ett stadsdelsutvecklingsprojekt har satts igång, till vilken nytta nu när skolan försvinner, den som skulle vara det naturliga navet i området? Redan idag har man lågt valdeltagande. Hur är prognoserna på det området efter beslutet idag? Dåliga, om jag får säga vad jag tror. Oxhagen blir sviket.

Nu ska man få välja mellan en kommunal skola eller en privatdriven. Tack så mycket. De kommunala skolor som det pratas om är Vasaskolan, Västra Funkabo och Lindö. För att ta sig dit måste man korsa åtminstone en tungt trafikerad väg. Dessa skolvägar är inte anpassade för barn i 6-11-årsåldern. Själv skulle jag aldrig släppt iväg mitt eget barn att på egen hand ta sig till skolan på det sättet. Det andra alternativet, den privatdrivna Karl-Oskarskolan vet vi väldigt lite om. Skolan kommer av allt att döma att få mindre pengar att röra sig med än den kommunala Oxhagsskolan har idag. Lokalhyran kommer att bli högre, till och med 50% högre har jag hört ryktas. Vi vet också att ingen kan lämna några garantier för att den startar nästa höst. Verksamheten bidrar inte på något sätt till mångfalden i skol-Kalmar. Det är traditionell skola och ingenting annat.

Kommunal skola med livsfarlig skolväg (eller tänker ni lägga pengar på skolskjutsar istället?) är alltså ett alternativ, det andra är en skola som kanske inte ens finns. Det tredje alternativet är att packa ihop sina pinaler och helt enkelt flytta, men att tvinga folk att flytta av sådana skäl är inte värdigt en kommun som värdesätter sina invånare.

Oavsett vad man väljer så förlorar barnen i Oxhagen. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att frihet och valfrihet är vad som kännetecknar den situationen, det är snarare brist på vettiga alternativ. Sådana seriösa alternativ tycker jag att man är skyldig att plocka fram och titta på när elevantalet utvecklar sig som det gör i Kalmars skolor. Varför tar man inte hjälp av personal, barn och föräldrar när ens egen fantasi tryter? Det kan man verkligen fråga sig. Idag hade vi en skrivelse på våra bord på fullmäktigesammanträdet, ställd till samtliga kommunalråd från personal på Oxhagsskolan. där fanns mängder av framtidstankar och frågor, men sådant bryr man sig inte om. Istället privatiserar man, precis som om det är det enda alternativet. Och det är det inte, om man verkligen vill hitta andra alternativ. Att privatisera i det här läget är som att skjuta sig själv i foten. Eleverna blir ju inte fler för att det kommer en fristående skola hit. Vi riskerar däremot att ha mindre pengar att fördela och det ger en sämre utbildning för Kalmars elever. Det ställer vi inte upp på.

Alla barn har nämligen rätt till en god kommunal skola. Bor man mitt inne i stan som man gör i Oxhagen är det fattigt att man inte kan få den i sitt närområde. Därför yrkade vi som enda parti avslag på privatiseringen av Oxhagsskolan. men om den inställningen var vi ensamma. Suck.

Stolt ägare till miljöbil

Idag skriver Barometern i sin papperstidning att det inte finns en enda miljöbil i Kalmars kommunstyrelseledamöters ägo, trots alla fina ord om att man ska vara miljömedveten.

Men bland oss politiska sekreterare omsätts ord i handling! I alla fall gör jag det. Jag är sedan i maj förra året stolt ägare till en söt liten Citroën C1. Den är miljöklassad och drar 0,46 liter per mil, men för det mesta drar den ingenting eftersom jag cyklar. Den har just passerat 500 mil och jag har fortfarande inte riktigt lärt mig på vilken sida tanklocket sitter. Goe liberalen, som kör en etanol-SAAB, tycker inte ens att den är en bil. Han kallar den Hjälmen och hävdar med bestämdhet att vi inte får köra med den när vi ska på hockeymatch för då kommer dom att undra vilket lag vi är med i och trycka in oss i omklädningsrummet istället för upp på läktaren.

Men miljöbil är den i alla fall :-)

Fantasifoster

En bloggskrivare har fått för sig att nåt är sjukt här i Kalmar. Det sjuka är att jag är gift med en medborgare som skrev ett medborgarförslag för ganska länge sedan om koppeltvång för hundar på offentliga platser. Ja, får man inte vara gift med en medborgare som använder sina medborgerliga rättigheter om man själv är politiskt aktiv? Tydligen inte, åtminstone tycker inte alla det, för är man det så skapas det bilder av att man är korrupt. Visst blir man både trött, arg och ledsen? Är det så himla svårt för folk att skilja på sak och person att man alltid måste utgå från att det finns dolda motiv bakom allt som sker?

Hur som helst, Barometern skrev i lördags om TASS hundgård, och den artikeln: http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/ingen-rastplats-for-alla(1590916).gm
har visst lockat fram lite fantasifoster här och där. Jag kommenterade en av bloggarna enligt nedan:

Hej!
Dina slutsatser grundar sig på felaktigheter. Bidraget till TASS har beslutats på delegation på tjänstemannanivå och inte behandlats av nämnd eller andra politiker. Det är inte ovanligt när det rör sig om mindre belopp. Den här typen av bidrag ges som hjälp vid uppstart och kan sökas av vilka föreningar som helst som håller på att bygga upp ny verksamhet. Anledningen till att kommunen överhuvudtaget ger bidrag till det ideella föreningslivet är att föreningarna är mycket viktiga och bärande delar i vårt samhälle.

Det finns ingen som helst koppling mellan medborgarförslaget från "mycket hundrädd politiker" och mig som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden vars förvaltning har gett bidrag till TASS. Medborgarförslaget har främst handlagts av gatu- och parknämnden och samhällsbyggnadsnämnden och TASS-bidraget har handlagts av vår förvaltning. Den koppling du målar upp har du skapat själv och finns alltså inte i verkligheten. Jag själv har inte ens tänkt tanken förrän jag plötsligt sprang på den här sidan. Sett ur mitt perspektiv är det här befängda slutsatser.

Visst, vi är gifta med varandra (dock är "mycket hundrädd" ett epitet som jag inte kan känna igen), men man kan inte utifrån det faktumet utgå från att det leder till korruption. Det är ju just det du anklagar mig för och det är inte sant. Jag tar mina politiska uppdrag på för stort allvar för att blanda in privata relationer och privata intressen i dem. Det är ett val jag har gjort, och det står jag för.

Så det så.

lördag, oktober 24, 2009

Kalmar mot trafficking

Idag har vi haft en manifestation mot trafficking. Vi började, vår vana trogen, med att dela ut Vänsterpartistiska rättvise-flygblad på Kaggensgatan men efter drygt en timme var det dags att samlas över partigränserna för att protestera mot sexslavhandeln. Egentligen var det ett initiativ från Kalmar kommun som i sin tur hade kontaktat olika organisationer som arbetar för människorätt. På den politiska sidan valde man att bjuda in ungdomsförbunden. Det senare visade sig vara en smärre mina. Liberala ungdomsförbundet, Moderata ungdomsförbundet och Centerns ungdomsförbund drog sig ur arrangemanget då man inte av ideologiska skäl kunde vara med och protestera mot sexhandel. Ja, ibland är det sannerligen svårt att förstå människor...

Vid dagens manifestation, som ju alltså inte alls var inriktad på de politiska partierna, deltog ändå talare från just partierna. Det var Moderaterna, som härmed markerade sitt avståndstagande från det egna ungdomsförbundets hållning, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna som båda deltog med sina ungdomsförbund men hade talar från moderpartierna. Vår talare representerade egentligen Kalmar kommun i egenskap av sin kommunalrådspost helt enligt programmet, men visst är Bertil även vänsterpartist. Ung Vänster representerades av såväl flagga som deltagare. Läs deras inlägg i frågan på http://www2.vansterpartiet.se/kalmar/art_detalj.asp?ID=128 Grön ungdom fanns med som arrangörer men syntes inte till. Dock fanns Miljöpartiets flagga på plats. Tre partier deltog alltså inte alls.

Det blev en lite märklig stund på Larmtorget, inte helt enligt de intentioner som man hade från början, som följdes av ljusmanifestation och procession genom stan. Var det en partipolitisk manifestation eller inte? Ja, jag vet inte. Trafficking och sexhandel borde väl alla vilja bekämpa? Eller?

Den efterföljande teatern på Energihallen lämnade ingen oberörd. Stark och gripande och mycket känsligt iscensatt med hjälp av mycket duktiga ungdomar bland annat från Estetiska programmet på Jenny Nyströmskolan. Efter att man har sett det teaterstycket känns det än mer obegripligt att tre ungdomsförbund väljer att ställa sig utanför arbetet mot sexhandel. Kanske hade de mer än många andra behövt se pjäsen "Såld och köpt"? Det är verkligheten det handlar om. Det är ju där det händer, inte i de ideologiska irrgångarna. Ideologi utan empati och verklighetsanknytning riskerar att leda helt fel. Det var det som hände den här gången.

Skärp er, MUF, LUF och CUF och kom in på banan om vi ska ta er på allvar!

Varför Östran, varför???

Vad gör Adrian Schultheiss på omslaget till Östrans sportdel? Nu har jag funderat hela dagen, bläddrat igenom tidningen flera gånger och har fortfarande inte hittat svaret. Kan nån hjälpa mig?

För övrigt är han en mycket duktig konståkare med det där lilla extra och med glimten i ögat dessutom. Såna är vi inte bortskämda med i Sverige, men varför är han i Östran idag?

fredag, oktober 23, 2009

Besviken på KD

Från tonårstiden och framåt har jag umgåtts med mina kristna vänner i kyrkan. Det var en härlig ungdomstid! Vi hade jätteroligt, fjärran från droger och sånt elände, även om det visst kunde bli sena kvällar och nätter och en hel del som ens föräldrar säkert hade både synpunkter på och oro kring. En gång tappade vi ett hjul på en folka som en av kompisarna hade lånat av sina föräldrar. Det hände vid strandkanten på norra Öland. Hjulet rullade ut till havs och där stod vi, en överbefolkad gul bubbla med tre hjul och uppvikt skärm på ena sidan. Vi kom hem till slut, 0520 på söndagmorgonen efter att ha kört med reservhjulet och tre bultar på varje hjul. Oj. Jag förstår att mamma var orolig, det medger jag, men det var långt före mobiltelefonernas tid och möjligheten att meddela sig var ju minimal.

Hur som helst, vi hade roligt. Jag fick många goda vänner, i olika församlingar både här i Kalmar och i Östergötland, som jag fortfarande ser som nära goda vänner. Vi pratade sällan politik på den tiden. På något sätt antogs det nog att Alf Svensson var gurun på politikområdet redan då, men jag kunde inte ta det till mig. Jag är vänster, väldigt mycket vänster, sedan ganska länge. Och det har man accepterat, åtminstone till viss del, så mycket att det har fungerat för mig att gå till kyrkan under alla år, trots att jag förstås tackade NEJ till att ställa upp på KDs kommunlista en gång i tiden.

Men den här öppenheten och acceptansen gäller tydligen inte KD i stort. Det är jättesvårt för vissa att skilja på sak och person. http://www.ostran.se/familje/kaerlek_och_partipoltik
Jag önskar Per och Anna-Stina all lycka, men den där kommentaren om KDs syn på vänsterpartister hade jag gärna sluppit att få läsa. Tydligen regerar trångsyntheten. "Alla är jämlika, men en del är mer ojämlika än andra" kan man konstatera att KD tycker. Från mina egna partikamrater har kommentarer av den typen helt lyst med sin frånvaro. Det är jag tacksam för. Nåt annat hade jag heller inte förväntat mig av vuxna människor som respekterar andra.

Tycker inte KD att alla är lika mycket värda? Jag blir besviken. Mycket besviken.

onsdag, oktober 21, 2009

Myter och indoktrinering

Jag är stolt över vårt ungdomsförbund som ställer upp på att protestera mot trafficking och sexhandel. http://www.barometern.se/opinion/insandare/nej-till-trafficking-tydligen-ingen-sjalvklarhet(1581261).gm

CUF, MUF och LUF ställer sig utanför eftersom de inte tycker att prostitution är ett problem. Det är nämligen ett yrke, precis som att vara snickare. Kanske borde verksamheten klassas som terapi och anslutas till Försäkringskassan också? Och legitimeras och certifieras så att man kan söka vårdavtal hos landstingen?

I vilken värld lever dessa mästarideologer? Inte i samma som jag i varje fall. Myten om "den lyckliga horan" är just en myt, kära CML-UF-are. Men det är klart, man kan kanske bli så indoktrinerad med knasnyliberalideologi att man inte inser det. Man undrar dock hur tjejerna i ungdomsförbunden reagerar. De är märkbart tysta, eller är det så illa att det inte finns några tjejer där? Och vad tycker moderpartierna egentligen? Där är det också ganska tyst.

Under tiden säljes sex för grova pengar, pengar som inte hamnar i de utnyttjades tunna plånböcker utan hos andra som håller sig i bakgrunden. CUF, MUF och LUF tycker inte att det är ett problem. Nähä.

Liten undran

Kanske är det lite tjafs på gång i Kapernaum. Hur många tuppar får egentligen plats i samma sandlådeankdamm??

Fullpoängare

Ibland blir man bara så förtjust över briljanta skribenter. Peter Kadhammar är en som idag har fått in en fullpoängare:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article5990621.ab

Tack Aftonbladet för dagens goda skratt!

tisdag, oktober 20, 2009

Full fart bakåt leder inte framåt

Nu var han igång igen, major Björklund. "Förstatliga skolan" är budskapet. Som vanligt handlar det om att vidta åtgärder som inte angriper det verkliga problemet utan som bara verkar skapa en lösning på ytan. Det är samma sak som det där med att ge lärare rätt att beslagta mobiltelefoner. Det syns, men det gör ingen skillnad.

Skolans grundläggande problem är inte att den är kommunal. Skolans grundläggande problem är att det finns för lite resurser där samt att den har legitimitetssvårigheter. Det blir inte mer resurser i skolan för att den blir statlig, Jan Björklund, inte när du och dina kompisar har sett till att er högerpolitik har tömt budgeten på resurser. Istället har ni gett skattepengarna i privata fickor. Det handlar både om gigantiska skattesänkningar till höginkomsttagare och om satsningar på fristående skolor. Båda delar dränerar den offentligt drivna skolan och inget av detta blir det någon förändring av bara för att ni vill flytta ansvaret från skolan från kommunerna till staten. Däremot urholkar ni den demokratiska styrningen ännu mer genom centraliseringssträvanden. Det lokala inflytandet blir av samma slag som elevrådens har varit. Man får vara med och bestämma färgen på gardinerna i uppehållsrummet. Vill ni skolan och eleverna gott så ser ni till att satsa mer på den, inte genom att genomföra ännu en omorganisation som blir ett slag i luften.

Legitimitetsproblemet är svårare att lösa än resursbristen. Varför kan inte skolan motivera alla elever att se och satsa på skolan och se utbildningen som nödvändig för ett framtida liv? Den frågan vill inte Björklund ens ta i med tång. Här duger nämligen inte längre rotting- och pekpinnetaktiken. Man kan inte tvinga fram motivation hos barn och ungdomar, inte hos vuxna heller för den delen. Men såna mjuka frågor är så komplexa att Björklund väljer att glömma dem. Glömmer man dem så finns de nämligen inte. Pyttsan.

"Alla vet att Jeppe super, men ingen frågar varför Jeppe super" är ett citat som man fick lära sig på gymnasiet en gång i tiden. "Varför"-frågan är ju lite jobbigare. Jag väntar med spänning på att Björklund vågar ta sig an just "varför"-frågan. Skolan byggdes upp utifrån upplevda behov. Vilka behov fyller den idag? Vem upplever behoven? Har samhället ändrats sedan 1842? Vem måste ha motivation för att skolan ska fungera? Vilka ska få reell möjlighet att engagera sig i skolans arbete? Hur ska man ta tillvara de ungas frågor, behov och möjligheter?Alla är inte lika enkla att svara på, men har man liberalideologiska glasögon på näsan, skygglappar på sidorna, öronproppar i öronen, pekpinnen i ena handen och rottingen i den andra samt fina lackskor på fötterna som inte tål uteliv så blir svaren ännu svårare att hitta. Det är inte konstigt att man istället i det läget sätter full fart bakåt. Men som sagt, framåt kommer man inte.

måndag, oktober 19, 2009

Kejsaren är naken

Jag är så makalöst trött på Sverigedemokraternas sätt att ständigt utmåla sig som martyrer. "Det-är-så-synd-om-oss, liksom" står det tvärs över dem varje gång de uttalar sig. "Ingen-vill-leka-med-oss, liksom" står det också. Reaktionen på den första kommentaren är "NEJ, det är inte sant" och på den andra "JA, så är det".

Det är inte synd om SD. De är ett parti som bygger sin politik på människors rädsla och på sina egna lögner. Efter helgens riksmöte, eller vad det heter, så blir ju den bilden bara tydligare. De svänger sig med generaliseringar, felaktiga uppgifter och startar upprop mot muslimer. "Ge oss Sverige tillbaka" lär bli en slogan inför valet. Det är också en lögn. De har aldrig haft nåt Sverige att få tillbaka. Sverige är ett öppet land, ett land med en grundläggande yttrande- och åsiktsfrihet, ett land med en lång demokratisk tradition som bygger på alla människors lika värde och ett land som jag är väldigt glad över att ha haft turen att ha fått växa upp i och leva i. Debatten borde istället handla om att SD inte ska stjäla Sverige. De håller på att förvanska bilden av Sverige med sina lögner och det är tydligt att de också vill ha makten över ett land som i generationer har haft demokratiska värden som samhällsfundament. Detta blir inte minst tydligt i den debattartikel som partiledaren Åkesson idag har fått föra in i Aftonbladet. Det räcker att läsa den för att förstå hur illa det är ställt i partiet. Han avslöjar ju sig själv och sin rasistiska politik till 100% alldeles på egen hand, utan att någon behöver säga nåt. Det som är skrämmande är att man faktiskt tycker att vi borde nått längre i Sverige. En sådan text borde inte ha producerats i ett land som vårt. Det är i sig ett misslyckande, det medger jag.

Nej, det framstår som klart och tydligt att ingen vill leka med SD. Man begriper också varför. Ett politiskt samarbete bygger på ömsesidig nytta. I politiska sammanhang samarbetar man med partier som på olika sätt tillsammans kan nå gemensamma mål. Man står i någon mening på samma grund, och man vill åt samma håll. När det gäller SD stämmer ingenting. Alltså finns inget skäl till samarbete. Det borde till och med de själva förstå. En stor del av deras argumentation bygger ju på att kasta skit i ansiktet på samtliga etablerade riksdagspartier, och det brukar sällan vara en framgångsrik väg till samförstånd och gemensamma strävanden längre fram.

Fast allvarligast är partiets människosyn. Statsminister Reinfeldt är faktiskt föredömligt tydlig för en gångs skull i den frågan. Partiet har inget gemensamt med den humanistiska tradition som idag finns bland oss som arbetar i de demokratiska partierna. SD har dessutom mage att lyfta fram kristendomen som ett föredöme och använder den som ett argument för den egna politiken. Var hittar vi kristendomen i SDs värderingar och människosyn?

SD är en rörelse som inte har något gemensamt med oss andra svenska partier. Däremot har de ett klart släktskap med rasistiska och främlingsfientliga partier och grupperingar i övriga Europa. Därute har man vunnit mark. Låt oss tillsammans se till att detsamma inte händer i Sverige vid nästa val. Låt dem avslöja sig själva. Granska dem, precis som vi andra blir granskade. Låt det framgå med all tydlighet att kejsaren är naken in på bara skinnet. Det kommer att bli klargörande och det är nödvändigt för att vi inte ska förlora ett Sverige som är värt att leva i.

Grattis IFK Kalmar!

Gårdagen gick i superettans tecken. Så blir det när man är gift med en åtvidabergare som drömmer om ÅFF i både vaket och sovande tillstånd. Samtidigt som ÅFF spelade mot Vasalund spelade ju IFK Kalmars damer om en plats i div 1, men matchen på Gröndal hamnade liksom i bakgrunden därhemma i Djurängen denna söndag.

Hur som helst, ett stort GRATTIS till IFK Kalmar som spelar i division 1 nästa säsong. Lycka till!

söndag, oktober 18, 2009

Årets glädje och förra årets minnen

Nu när jag ser goe liberalens gränslösa glädje kan jag förstå hur roligt KFF-fans hade det förra året den 9 november då laget kom hem från Halmstad och hyllades på Stortorget som nyblivna svenska mästare. Jag minns segervrålen från pubarna vid Larmtorget tidigare på kvällen. Jag såg halsdukarna, luvorna, kronorna och allt som hörde till segerruset. Men jag deltog inte, för jag kunde inte.

Vi blev istället attackerade av ett gäng fega rasister som slog och sparkade på oss och slog sönder vårt material, bara för att vi har den för dem otroligt obekväma åsikten att Kristallnatten inte får hända igen. Det gav dem rätten att förstöra både manifestationen och vår glädje över mästerskapsbucklan. Men vi ger oss inte. Vi kommer att fortsätta att kämpa för allas rätt att finnas. Och vi ska kämpa för glädjen, den äkta glädjen som inte är beroende av att alla tycker lika i alla frågor. Det är glädjen över att kunna bejaka och värdesätta olikheter och att på ett sportsligt sätt kämpa och även tävla mot varann. En dag kanske de fega kräk som vi träffade på Larmtorget förra året kan förstå det och vända förstörelsen och förtrycket ryggen.

Kanske blir det så. Man måste ju tro att det går. Annars känns ju allt ganska meningslöst.

Allsvenskt spel för tvåfaldiga svenska mästarna!

Idag måste jag säga


GRATTIS ÅTVIDABERG!



Goda kämpatakter och en väl genomförd säsong förde efter 27 år laget tillbaka in i fotbollens finrum. Grattis!

Nu kommer det en tid av utmaningar och uppmaningar. Vad händer med anrika Kopparvallen? Får man spela sina hemmamatcher där? Publikkapacitet 8000, räcker det? Räcker sittplatserna som finns på den mysiga träläktaren? Arenan måste sektioneras och belysningen sannolikt uppgraderas. Spelarinsläppet måste göras säkrare. Ja, steget mellan allsvenskt spel och allsvenska krav 1982 och 2009 är mycket stort. Är det överhuvudtaget möjligt?

Ja, det hoppas jag verkligen. Jag unnar Åtvidaberg och goe liberalen allsvensk fotboll där det en gång begav sig under guldåren i början av 70-talet. Det skulle betyda mycket för framtidstron i den gamla bruksorten som på så många sätt har förlorat den i och med Facits nedgång och fall. Det MÅSTE vara möjligt att slå sig in i allsvenskan underifrån och ge vanligt folk möjlighet att uppleva fotboll där den ska spelas. Det får inte vara så att storfinansen alltid måste vinna över stoltheten, engagemanget och det brinnande hjärtat hos folket i en ort som lever för fotbollen.

Det måste gå. Tillsammans måste det gå att lösa. Jag hoppas att det gör det.

GRATTIS IGEN!

fredag, oktober 16, 2009

Inkommensurabilitet. Punkt.

Inkommensurabilitet. Det är ett roligt ord. Dt betyder att mellan två begreppsvärldar råder det ingen samstämmighet alls. Det kan till exempel handla om att två traditioner inte alls kan förstå varandra och alltså kan företrädare/anhängare heller inte prata med varandra. Tänk att en människa som har en världsbild som säger att jorden är platt och dessutom utgör universums medelpunkt ska kommunicera med en som tror att jorden är sfärisk, snurrar runt solen som en av många planeter och att universum är mångfalt större än så. Då inser man att det är svårt, ja ganska omöjligt, att diskutera tyngdlagar och annat. Det går liksom inte att nå varann. Man har olika begrepp och olika språk och man har dessutom olika grundantaganden. Det går inte att nå någon ömsesidig förståelse. Det är kört. De två paradigmen går inte ihop. Inkommensurabilitet råder.

Jag kan bara konstatera att inkommensurabilitet råder mellan mig å ena sidan och LUF, MUF och CUF å den andra. Det visar deras argumentation i fråga om prostitution och deras ställningstagande att inte delta på Kalmar kommuns manifestation mot trafficking. Det går liksom inte att prata med folk som tror att prostitution och fritt val av yrke är begrepp som hör samman, som inte fattar att sexhandel är förtryck och som befinner sig så långt från världen och vardagen att de inte fattar ens det mest grundläggande om människors självklara okränkbarhet och lika självklara rättigheter.

Man blir bara så trött. Och därmed får man acceptera inkommensurabiliteten. Punkt.

onsdag, oktober 14, 2009

Adjö och tack

En dag av separationsångest...

Idag gjorde Lagerbäck sin sista landskamp som förbundskapten. Jag önskar honom lycka till i framtiden. Det kommer en dag för alla då man inser att det är dags att lämna och gå vidare. Det var trist att det skulle ske i samband med att Sverige inte kvalade in till VM, men så är det ibland. Vi var helt enkelt inte skarpa nog. Det räcker inte med erfarenhet, styrka och individuellt mästerskap. Man ska fungera som lag också. Där har det brustit en del, som för de flesta landslag. Toppfotboll ser vi ju inte i landslagen utan i klubbsammanhang.

Ersättare? Ja, mitt tips är Hasse Backe, gärna i kombination med Jörgen Lennartsson. Fråga mig inte varför. Kombinationen mest känns rätt och rimlig. Lite nytänkande och mod att testa nya spelare skulle behövas.

Jag fick kassera mina bruna kängor efter att klacken gått av. Jag skulle promenera in till jobbet efter simningen då jag plötsligt blev halt. Träningsvärk? Avsliten hälsena? Nej, klacken låg kvar på asfalten. Så enkelt var det. Jag har sällan känt mig så dum. Nåja, det finns ju skoaffärer i stan. Jag lyckades ersätta förlusten. Fast lite sorgligt är det ändå...

Adjö Lasse Lagerbäck och Adjö gamla kängor. Nya tider väntar.

tisdag, oktober 13, 2009

Att fatta sitt uppdrag

Björn Afzelius sjöng en gång:
Vi behöver folk som fattar sin mission.

Kanske är det en utopi, men det är sannerligen inte fel. Vad jag längtar efter den dagen då politiken handlar om viktiga saker och inte fokuseras på sånt som är fullständigt ointressant eller ovidkommande!

I dagens Sverige finns det folk som blir utförsäkrade och som inte har mat för dagen eller pengar till hyran, andra som inte har råd att gå till doktorn eller att skaffa sig hörapparater fast det skulle behövas och ungdomar som inte ser att det finns en framtid om de inte lyckas till 100% i skolan. Vi kan inte säga att det saknas behov av politiskt arbete för en bättre värld.

Varför tar vi inte tag i det istället för att syssla med sidospår i sandlådan eller protokollsformuleringshårklyverier?!?

Ja, det saknas väl folk som fattar sin mission. Där har vi ett problem. Och det gör att man blir trött, så trött...

måndag, oktober 12, 2009

Testlabbet invigt

I torsdags var det äntligen dags. En av de bärande delarna i Centrum för idrott och hälsa skulle högtidligen invigas. CIH är en samverkans- och nätverksförening som består framför allt av alla de föreningar som är medlemmar. Här finns också Kalmar kommun via Kultur- och fritidsnämnden, Högskolan i Kalmar, Kalmarsunds gymnasieförbund, Smålandsidrotten och Landstinget i Kalmar län. Tack vare CIH samordnas utbildningar, forskning och utvecklingsarbete bedrivs och rådgivning och motions- och träningsplanering ges. CIH utgör ett samverkansorgan för anslutna föreningar och det gör att det blir lättare för oss på kultur och fritid att kommunicera med föreningslivet om angelägna frågor. Vi vill på ett harmoniskt sätt ge förutsättningar för ett rikt liv i Kalmar genom att satsa på våra tre ben, fritid, kultur och idrott. Där har CIH en nyckelroll.

Som sagt, CIH finns för att vi behöver röra på oss mera. Vi behöver se till att förbättra möjligheterna och göra det roligare att utöva fysisk aktivitet, och det gäller ALLA. Inte bara elitföreningarna utan just ALLA.

Och i torsdags skulle alltså testverksamheten invigas. Där uppe i det gamla navigationstornet på gamla Sjöbefälsskolan har vi ett testlab av mycket hög kvalitet där vi kan testa oss för att få veta vad vi ska träna och hur vi ska träna för att nå olika mål som vi har satt upp för oss själva. Det kan handla om att få mindre ont, att prestera bättre eller att må bättre i största allmänhet. Det är inte bredd eller elit. Det är både-och.

Sen tycker jag att det är häftigt att hela verksamheten bedrivs i tornet, högt upp i det blå. Tar man trappan blir det sannerligen en träning på vägen också. Det kände jag av som sprang upp och ner flera gånger i torsdags, t ex när brandlarmet gick ;-) Jag hoppas att det här blir ett känt torn. Vilka fler kända torn finns det?

Ja, vi har ett gammalt exempel om ett folk som ville bygga ett torn som räckte ända upp i himlen. Problemet var att ju högre man kom, desto mera skiljde sig dom som var i tornet från folket som var nere på marken. Det blev liksom skilda världar och till slut talade man inte ens samma språk. Då rasade Babels torn samman. Det är en lärorik biblisk historia som säger till oss att vi inte ska skärma av oss från varandra. Babels torn är alltså inte en positiv förebild.

Eiffeltornet är däremot något positivt, fast en del tycker att det är för högt. Nåja, det kanske är högt att ta sig upp i, men det är ett av de mest kända landmärkena vi har. Så fort man tänker på Paris så tänker man på Eiffeltornet och vice versa. Det är positivt, men det finns inte så mycket att göra där utom att titta på den magnifika utsikten. Och är man höjdrädd kan man inte göra det heller.

I Italien har vi ett annat känt exempel. Lutande tornet i Pisa är magnifikt, men det har ett problem, ett ganska uppenbart problem. Det är ju det där med balansen. Man KAN ha problem med balansen på många sätt, även inom idrotten. Det kan handla om relationen elit och bredd, om relationen prestation och välbefinnande och om hur man tänker om idrotten som en viktig pusselbit i ett folkhälsoarbete. Idrotten ger inte bara fysisk utveckling, att man blir starkare och snabbare. Den ger psykisk utveckling också genom att den innehåller utmaningar och mål att sträva efter och den innehåller också mycket glädje och spontanitet. Den ger social utveckling genom att den ger gemenskap med andra, man lär sig att umgås många gånger över generationsgränserna. Kulturell utveckling är också en viktig del, kanske mest synlig på landsbygden där den lokala idrottsföreningen är en tydlig del av kulturarvet som bidrar till att orten består.

När idrotten fungerar så är den ett mycket viktigt medel i folkhälsoarbetet. Samtliga dessa delar är viktiga för att idrotten ska hålla balansen och inte börja tippa över, som lutande tornet i Pisa.

Men nu har vi ett torn som står stadigt och rakt förankrat. Tornet på Gamla Sjöbefäl kan nu bli något alldeles speciellt. Det kan bli ett landmärke för Kalmar - det är det förstås redan genom att det syns - men det kommer att fyllas med verksamhet som verkligen kommer att sätta Kalmar på kartan. Det inte bara syns, det GÖR nåt också. Det skapar förutsättningar för en förbättrad hälsa hos alla. Visst är det en utmaning att gå igenom ett testprogram, men man får ju samtidigt en handlingsplan som fokuserar på det som ska stärkas och på saker som passar just mig. Det blir ju skräddarsytt för vars och ens behov och förutsättningar. I den mån man tävlar är det mot sig själv. Kan det bli bättre? Det här är nåt som är värt att visa upp i ett torn! Alltså, jag menar inte MINA testresultat utan själva verksamheten :-)

Nu är det dags att sluta snacka och börja testa. Vi har snackat länge nog under årens lopp. Den här processen har tagit flera år och CIH har till och med ombildats under åren. Snart kommer vårt torn att vara lika känt som andra torn i världen. Stort tack till alla som har arbetat för den här idén, ingen nämnd, ingen glömd och så säger jag Lycka till förstås men det säger jag till oss allihop. Det hänger på oss tillsammans hur snabbt vi blir bäst i världen. Det är en utmaning som heter duga!

fredag, oktober 09, 2009

Storebror ser dig

Ja ja, nu förstår jag. Finansminister Anders Borg och Jan R Andersson har gått i samma skola. Båda vill vara Storebror till lags. Anders Borg ser Fredrik Reinfeldt som sin storebror (ni såg väl kvällens Skavlan?) och Jan R vill att storebror ska synas mer i TV på Orwellskt "1984"-vis.

Storebror ser dig, som sagt. Storebror kanske finns på vägg-TVn i Anders Borgs student-etta där han sitter och äter sill för 10 kr/kilot och soltorkade burktomater med lägst jämförelsepris.

"Åt den som har ska varda givet" som det står i skriften. Det kanske är just för att han har det som han har det som han kan leva snålt. Andra måste vara studenter för att kunna bo i en studentlya.

Sov gott, Jan R och Anders Borg. Nästa år är ett annat år :-)

Anledningar till att förundra sig över världens tillstånd

  • Fredrik Federley (C) vill avskaffa lagen om sexköp med motiveringen "Jesus umgicks med prostituerade"
  • Jan R Andersson (M) har hämtat inspiration från Sovjetunionen och vill införa statsmaktsvänlig och okritisk television
  • Barack Obama får fredspriset utan att ha åstadkommit nåt annat än gester och prat
Det är snart bara Göran Hägglund och KD som uppför sig enligt förväntningarna. De har ännu skygglapparna på när de betraktar samhället och kärleken och vill fortfarande sätta stopp för insemination för ensamstående. "Länge leve kärnfamiljen med mamma-pappa-barn och bevare oss för andra konstellationer". Ja, vi har hört det förut.

torsdag, oktober 08, 2009

Första spadtaget

För bara en halvtimme sedan togs det första spadtaget till Lindsdals IFs nya klubbstuga och omklädningsrum i anslutning till fotbollsområdet i Fjölebro. Vi i kultur- och fritidsnämnden har lagt ner åtskilligt med tid på att tillsammans med Lindsdals IF få till stånd en lösning på deras problem. Det har varit väl känt sedan mycket länge att matchplanen på Majavallen inte håller korrekt standard. Den har varit för liten, marken är inte riktigt lämpad för fotboll och klubbhus och omklädningsrum har skrikit efter förbättringar. Själv har jag haft stora problem med luften därinne och inte kunnat vistas där, och då kan man ju undra hur hälsosam miljön egentligen har varit för barn, ungdomar och ledare som har tillbringat betydligt längre tid i lokalerna. Dessutom har klubben haft verksamhet utspridd över hela Lindsdal vilket fört med sig problem i sig. Nu kommer allt att finnas på ett och samma ställe.

Processen har inte saknat problem. Konstgräsplanen som togs i bruk på nyåret 2008 kostade mer än budgeterat. Två träningsplaner kostade också mer än budgeterat vilket betydde att den återstående budgetbiten för klubbhuset krympte avsevärt. Där fick vi tillsammans med klubben leta nya lösningar och tänka nytt. Bo Eklinder, tidigare KFN-chef och sedan utvecklingsledare med speciellt uppdrag att arbeta med kommunens idrottsinvesteringar, har förstås varit en nyckelperson liksom Jan Botö som är enhetschef med speciellt ansvar för änläggningar och föreningsstöd. Tyvärr deltog dessa båda inte vid dagens spadtagsevent.

Ja, ja, pengarna blev som sagt ett problem nu på slutet. Det är svårt att undvika att komma ihåg alla problem som har uppstått under årens lopp medan den här frågan har varit aktuell. Det har tagit mer än 14 år för klubben att komma hit, och det är länge. Många är de möten man har suttit på, många papper har producerats och många gånger har man fått vända om med ny hemläxa. Man kan inte direkt påstå att vägen har varit vare sig lätt, rak eller självklar. Kommunen är inte alltid den allra smidigaste, det kan jag intyga. Allas är liksom inte med på banan alla gånger. Ibland är det väldigt viktigt vem som säger vad. Hur som helst, vi i Vänsterpartiet har som parti drivit den här frågan länge, speciellt sedan valrörelsen 2002 då vi gjorde speciella flygblad med enbart budskapet "Nytt fotbollsområde i Lindsdal". När jag sedan blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden fortsatte jag arbetet som min företrädare, dåvarande nämndsordföranden och partikamraten Johnny P, hade lagt grunden för under mandatperioden 1998-2002. Vi hade alltså redan då etablerat kontakten med Lindsdals IF och lyssnat in deras bevov.

Det känns skönt idag att med egna ögon se att första spadtaget togs med en spade med fyra handtag. Det här spadtaget är långt mer realistiskt än det som togs för ett par år sedan några hundra meter söder om Fjölebro. Det var nog fler kockar i den spadtagssoppan förresten. Bygget är alltså på gång. Lindsdals IF har möjlighet att öka och utveckla sin verksamhet och övriga fotbollsföreningar i norra kommundelen får tillgång till träningsplan och omklädningsrum under vintertid. Området kan bli en samlingsplats på flera sätt och även inrymma andra idrotter och fritidsintressen.

Det viktigaste idag var att det faktiskt blev ett spadtag och ett synligt bevis på att man fått tummen ur för områdets etapp 3. Lycka till!

Moderat medietaktik?

Länets moderate riksdagsman Jan R Andersson gör utspel efter utspel. Ja, nu är jag ju inte moderat till partifärgen, så jag håller ju för det mesta inte med om vad han säger och tycker oftast inte alls att han har rätt, men ibland blir man bara så förvånad över innehållet i utspelen. Den här gången är det lite värre än vanligt:
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=3153250

Jan R vill alltså införa åsiktscensur i media och avslöjar samtidigt att han inte litar på SVT i frågor som rör objektivitet och allsidighet. Han kanske vill att SVT producerar regeringspropaganda? Har han månne hittat inspiration i Italien? Det där med att köpa alkohol direkt hos producenten är ju också en idé som kan ha hämtats från de italienska vingårdarna.

Man kan undra vad som blir nästa Italieninspirerade idé. Vi får väl vänta och se, för under ett valår lär det bli värre och värre.

söndag, oktober 04, 2009

Efter helg kommer vardag

Tänk så skönt man kan ha det vissa helger! Visserligen var det tvättdags i tvättstugan igår och jag bytte garderoben till höst- och vinterkläder vilket sammantaget resulterade i en strykhög modell större, men ändå. Goa dottern har varit hemma och vi har kunnat rå om varann alla tre. Idag blev det en tur till simhallen (det är ju viktigt med fysisk aktivitet för välbefinnandet!) innan hon skulle åka iväg igen. Det blev förstås buss istället för tåg. Det hör liksom till ovanligheterna att man får åka tåg för sin tågbiljett. Dessutom körde bussen fel i Blomstermåla och fick vända på en skogsväg. Lagom pinsamt. Veliga Veolia, eller vad ska man säga? Man kan inte säga att tåget går som tåget i alla fall för då ljuger man.

En fullspäckad vecka väntar. Kanske är det därför man kunde njuta så av helgen. Vi får se. Kläder har jag i varje fall inför oktobers första hela vecka, tjocka jackor och gosiga koftor. Om jag ska ha min vanliga tur slår vädret om och så blir det brittsommar, men det får jag väl lösa då på nåt vis. God natt och sov gott :-)

lördag, oktober 03, 2009

Höstens kristdemokratiska dubbelmoral

Alldeles i slutet av valrörelsen inför kyrkovalet gick Kristdemokraterna i Kalmar kommun ut och kritiserade politiska partier för att de ställde upp i kyrkovalet. Politiska partier hade inte i kyrkan att göra, hette det. Tydligen tyckte man inte att partipolitiskt aktiva hade i kyrkan att göra överhuvudtaget. Jag reagerade som vanligt med ryggmärgen. Det var fel. KD hade väldigt fel. Det är fel nr ett. Man är knappast diskvalificerad från kyrkan för att man är ansluten till ett politiskt parti.

Fel nr två var att KD i Kalmar kritiserade Vänsterpartiet för att ställa upp i valet och samtidigt uppmuntra folk att rösta på just Vänsterpartiet. Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) är en fristående nomineringsgrupp som ställer upp i kyrkovalet, helt utanför Vänsterpartiet. Det FINNS partier som ställer upp inom ramen för den egna partiapparaten, men det gäller inte oss.

KD i Kalmar uppmanade alltså folk att rösta på alternativ i kyrkovalet som inte hade någon som helst koppling till ett politiskt parti eftersom de sistnämnda inte hade i kyrkovalet att göra. Döm om min förvåning när jag då i vallokalen hittade listor från Kristdemokrater i Svenska Kyrkan. Och nu vet jag att det finns inröstade Kristdemokrater i stiftsfullmäktige i Växjö stift. Detta var alltså fel nr tre.

Har man kommunikationsproblem inom KD? Vet den ena handen inte vad den andra gör? Man kan sannerligen undra. Eller är det som vanligt i den partipolitiska sandlådan, nämligen att driften att kasta skit på politiska motståndare är starkare är ambitionen att göra ett ärligt samhällsförbättrande jobb?

Kyrkans framtid är för viktig för att man ska smutsa ner dess valrörelse med lögner och halvsanningar. Jag hoppas KD inser det till nästa gång det är dagas att gå till valurnorna. Fram till dess tänker jag, och jag hoppas att jag kan göra det tillsammans med även företrädarna från Kristdemokrater i Svenska Kyrkan, göra så gott jag kan i stiftsfullmäktige för att skapa förutsättningar för en framgångsrik och öppen kyrka i tiden. Och jag hoppas att KD i Kalmar kommun kan tänka om och skaffa sig en ärligare strategi inför kommande valrörelser. Det skulle nog alla tjäna på.

torsdag, oktober 01, 2009

Stiftsfullmäktige

Kyrkovalet börjar bli sluträknnat och jag har tydligen blivit invald i stiftsfullmäktige i Växjö stift :-) Det trodde jag inte! Vi fick bara ett mandat och jag stod på plats nr tre på listan, men tydligen har man kryssat in mig.

Det är faktiskt upplyftande. Tack alla! Jag ska försöka göra mitt bästa för att göra ett gott jobb för en rättvis kyrka!

Nåt på gång?

Idag var det gymnasieförbundsstyrelsemöte. Tja, vad ska man säga? Inte för mycket i alla fall. Det är ganska tydligt.

Och nu är jag utslagen, inte uträknad alltså men ganska utslagen. Kvällens möte fick jag avstå från. Det snurrar i skallen och näsan rinner. Är det svininfluensa eller är det vanlig grissjuka? Man vet ju aldrig.