onsdag, september 19, 2018

Det är klart att det går om man vill!

Vi har strul på jobbet med både nätverk och skrivare. Det blir således ett par minuters ofrivillig paus. Den använder jag till att formulera något jag går och trycker på.
 
Jo, jag tycker att det är hög tid att våra kära makthavare tar sitt förnuft till fånga, kravlar sig upp ur valrörelseretorikens skyttegravar och försöker lösa problemet med regeringsbildningen. Ingen av de inblandade ville ha det läge som nu råder, och det ville inte jag heller. Det är inte svårt att förstå att vi befinner oss långt ifrån en ideal lösning. Det hade varit långt bättre med ett tydligt och klart resultat, men väljarna ville annorlunda. Man får helt enkelt acceptera det och ändå försöka hitta en väg framåt. Det är klart att det går, med lite god vilja och i samverkan. För att travestera min systerson: Det går om man vill!
 
Man kan inte hålla på och överbetona skillnader i det här läget. Efter så många år i så många olika sammanhang, både profana och kyrkliga som enveten gränsöverskridare, så vet jag att det går att betona likheter istället även om det är svårt. Att hitta minsta gemensamma nämnare (ja, matematikern i mig lever ganska gott när det handlar om att idka problemlösning) är måhända svårt men nödvändigt. Vi har ett stort antal demokratiskt arbetande partier i Sveriges riksdag som tillsammans samlade nästan 85% av väljarkollektivet och vi har ett parti som lockade var sjätte väljare och som inte med bästa vilja i världen kan kallas demokratiskt till sin värdegrund. Nog ska det vara möjligt att hitta former för att bilda en regering ur ett sådant brett och tydligt underlag? Fler än åtta av tio väljare är demokrater. När vi nu på grund av ställningskrig riskerar att lägga makten i händerna på de 16-17 procenten som inte är det så är det inte bara pinsamt utan också historielöst. Det var på det sättet nazisternas tredjedel av parlamentet fick makten i Tyskland på 1930-talet. Tysklands politiker valde käbblet och partiegoismen framför framtiden och demokratin. Vi borde väl ha lärt oss något av det?
 
Vi har en läxa att lära här i Sverige, och den handlar om att stärka folkbildningen. Det behövs i samhällets alla skikt. Det är en långsiktig strategi som håller på riktigt. Det är enbart på det viset vi kan undvika att hamna här i den här galna tunnan fler gånger. Det är inget roligt framtidsscenario. Ändå är det roligare än det andra vi riskerar tack vare våra toppolitikers oförmåga och ovilja att hitta ut ur det limbo som Sverige befinner sig i sedan valdagen, nämligen att vi inte kommer att ha fler allmänna val alls.

tisdag, september 18, 2018

Vi är Herrens barn på jorden

Vi hade kyrkoråd igår kväll och pratade bland annat om framtiden och dess utmaningar och möjligheter.  Det fick mig att inombords nynna på följande rader av Tomas Hagenfors:
 
Vi är Herrens barn på jorden
Det är vi som ärver himlen
Vi har segern inom hörhåll
Herren lyssnar när vi ber
 
Vi kan öppna stängda dörrar
Vandra ut med tända ljus
Låta solen skingra dimman
Vakna upp till vindens sus
Visa världen glömda vägar
Ropa högt så alla hör
Spara domen åt en annan
Hålla kylan utanför
 
Varje diskussion om framtiden bör bygga på den förutsättningen: Vi är Herrens barn och vi har i sanning tillgång till himlens alla oändliga resurser. Ibland är det dock svårt att se himlen på grund av dels alla träd som skymmer, dels att vi inte lyfter blicken...
 

söndag, september 16, 2018

Reflektioner en vecka efter valet

Så är jag på väg tillbaka till Kalmar efter en sagolikt mysig helg med lilla Ilse och hennes föräldrar i Malmö. Många leenden, många skratt och mycket värme samt en utflykt till Kivik och Yangtorp (vad sjutton är det där egentligen???) blev det och ett litet bad i baljan i förmiddags. Visst är hon liten ännu, men det har ändå hänt väldigt mycket med henne sedan sist. Lite mer Michelin än speta är det numera och det är lätt att få ögonkontakt och gensvar. Det är inte bara mat, sömn och blöjbyten längre. Det är en djupare kontakt som kan skapas och mormor njuter i allra högsta grad 😍 och hennes föräldrar kämpar med fyra trappor utan hiss och en liten lägenhet som nu ändå har återfått sitt behagliga inomhusklimat efter förvandlingen till heldygnsbastu i somras😳 Men sötast i världen är hon fortfarande precis som hon alltid har varit 👶

Och så sätter man sig på tåget norrut och börjar scrolla runt bland sidorna på nätet. Det är inte direkt upplyftande. Rutinerna har återgått till det vanliga på lokalplanet efter valrörelsen. Kalmar kommun vill luckra upp strandskyddet för att skapa förutsättningar för näringslivstillväxt. Man tar sig för pannan. Det är mot bättre vetande och allt annat än ansvarsfullt! Nåja, nu är valrörelsen över och de styrande behöver inte längre låtsas vara medvetna om hur en hållbar utveckling ska stödjas. Det är fyra år till nästa val och har vi förlorat strandlinjen samt fått översvämning i en rad mångmiljonvillor då så hinner man säkert hitta en annan syndabock tills dess. Kanske kan man till och med hävda att vattennivån har höjts mer på andra ställen, typ i Halmstad eller Karlskrona. Sådant har vi hört förr, eller hur? Att boende på Varvsholmen gnäller över att det finns spindlar på husfasaderna blir på något sätt bara ännu en variation på samma dumhetstema.

Och sedan är det regeringsfrågan. Den har det ju gått troll i, fullständigt i onödan. Alliansen är mindre än det rödgröna blocket. Det har varit tydligt i en vecka nu. Kommunistspöket Vänsterpartiet och dess företrädare kommer aldrig in i en regering hur ansvarsfulla man än är. Svarte Petter på högerflanken är sitt namn till trots alldeles för brun för ett samarbete. Det som landet behöver för att kunna styras är en blocköverskridande regering med tre eller fyra partier och med en socialdemokratisk statsminister. Det betyder att ingen får sin egen politik genomförd, men det kan gå att få en duglig regering ändå. Det är hög tid att skrota alliansen samt att inse att det rödgröna måste bli rödgrönblått. Att hantera den kompromissen är vad jag kallar ett vuxet beteende. Det går på andra håll i Europa och det går på såväl lokala som regionala plan här i Sverige. Så, släpp spadarna och hinkarna och kliv upp ur sandlådan och börja ta ansvar för den situation väljarkollektivet har bestämt. Det blir bara pinsamt annars.

För att nu göra en personlig reflektion kring valet i söndags: Ja, jag hade önskat mig ett annat valresultat. Ja, jag hade önskat att folkbildningen var starkare i Sverige än den är. Ja, jag hade önskat att fler skulle våga ta striden mot dumheten, inskränktheten, rädslan och hatet. Ja, jag hade önskat att de viktiga och långsiktiga frågorna hade fått höras i valrörelsen och att vi i Feministiskt initiativ inte hade blivit så totalt nollat i medias bevakning. Det var, för att vara obarmhärtigt tydlig, skitdåligt, skitfegt och skitaktigt hanterat både av lokala, regionala och nationella media samt av de fåtal organisationer som anordnade debatter. Vi hade inte en chans att komma ut. Skämmes, ta mig sjutton! Det positiva är att ingen kan hävda att det är något fel på vår politik och att väljarna av det skälet valde bort oss. De valde bort oss för att vi helt enkelt inte syntes som ett alternativ.

Nu blev resultatet som det blev. Jag tycker att det är sorgligt, men jag gjorde vad jag kunde. Vad gjorde du?

tisdag, september 11, 2018

11 september

11 september, en dag att minnas....
Vi kan inte ta någonting för givet
utan varje dag måste kampen 
för en mänsklig värld föras 
inom oss, genom oss och av oss. 
Vi kan alla göra skillnad 
med de val vi gör 
varje dag.


lördag, september 08, 2018

Reflektioner från dagens Prideparad

Idag har det varit Prideparad. Jag valde att gå med Svenska kyrkan, med märken från både Feministiskt initiativ och Öppen kyrka på ryggsäcken (premiär för ryggsäck för min del idag sedan olyckan den 2 mars😇). Det var kyrkan som kändes mest rätt idag. Med budskapet Störst av allt är kärleken tågade vi genom stan, och det kändes gott. Det är ett budskap som är både sant och evigt, och i arbetet att skapa ett medmänskligt samhälle med kärleken i centrum måste man självklart delta. Många uppskattande blickar fick vi längs vägen, och en och annan kommentar i stil med "Ja, DET är verkligen sant!".

Flertalet politiska partier var där under egen flagg. Jag såg alla större partier i tåget utom SD och KD, med reservation för att jag från min plats långt bak i tåget hållandes en stor banderoll självklart kan ha missat något. SDs representation inskränkte sig, såvitt jag såg, till att stå vid sidan av och fotografera oss demonstrationsdeltagarna medan vi vandrade. Fräscht. Inte. Man lär kunna läsa om intrycken och titta på bilder på Thoralfs blogg senare om man vill. Och det vill man inte. Det är ju ändå lördag, och lördagar ska ju vara trevliga, inte fyllda av hat.

De politiska partierna var som sagt där. När Prideparaden infaller dagen före valdagen så är det väl oundvikligt att politiken väljer att inte göra sitt deltagande till en pridemanifestation på riktigt. Istället reducerar man det hela till en partiaktivitet inlemmad i valrörelsen med syftet att värva röster. Jag förstår det, men jag tycker inte att det är helt rätt. Om man menar allvar med medmänsklighet och allas rätt till kärlek, och jag menar att detta är långt större och viktigare frågor än vanliga partipolitiska skiljelinjer, så borde aktiva politiker kunna tåga tillsammans. DET hade varit ett vittnesbörd om att man tar frågan på allvar. Men det är man inte mogen för, tydligen. Jag tror att det är långt dit, tyvärr.

Jag har dock en liten undran som jag vill rikta till organisationen bakom dagens evenemang, Kalmarsund Pride. Våra ungdomar i Unga Feminister ville anmäla deltagande i årets parad. Beskedet de fick var att det var för sent. Anmälningstiden gick ut 24 augusti och frågan från UF kom den 27 augusti, tre dagar efter utsatt tid. Man nöjde sig med det beskedet och fick väl idag försöka hänga på allra sist eller något sådant. Idag kom ett annat parti, jag säger inte vilket, ner till Elevatorkajen utan att vara anmälda till paraden överhuvudtaget. De fick då plats nr tre i tåget. Kallar ni det för  rättvisa? Eller är det möjligen så att devisen Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra har nästlat sig in även i detta sammanhang? Det vore ganska förfärligt tycker jag. Lite skämmigt är det ju hur som helst, eller vad tycker ni själva?

Idag kände jag långt mer samhörighet med kyrkan än med någon annan deltagande organisation. Det känns faktiskt i hjärtat och bör betyda något inför framtiden. Vad får framtiden utvisa.


Det nya budet


Såsom jag har älskat och gett av min kärlek
ska ni också älska varann

Så sjunger Jesus i Choralernas musikal Befriad. Choralerna, som var den kör som allra mest inspirerade till ny fräsch körmusik i framförallt frikyrkorörelsen under 1970-talet, firar sitt 50-årsjubileum just idag. Varmt grattis och tack för all inspirerande musik! På vägen gjorde de sin egen gestaltning av Johannesevangeliet under namnet Befriad. Det var därigenom jag lärde mig just det evangeliet så väl. Otaliga är de övriga sånger ur Choralernas repertoar som jag fortfarande kan utantill. Ännu sjunger jag deras musik med min nuvarande kör Vox Communis om än i mycket liten omfattning då kören har en väldigt blandad repertoar hämtad från många olika håll.

Lärjungarna svarar Jesus:

Vi ska ha gemenskap och va rädda om varandra
Man ska kunna se att vi är syskon
Och vi ska va förenade i kärleken från Gud.
Denna kärlek är det enda som består.

Jag slås just nu av hur mycket som har ändrats i samhällsklimatet på 50 år, sedan 1968. Jag minns inte mycket från den tiden, men jag har läst och hört och lite minns jag faktiskt, om än fragmentariskt. Det har sannerligen inte gått framåt i alla stycken. Senast igår kunde partiledaren för ett av Sveriges största partier i SVTs avslutande valdebatt säga: ”Dom är inte svenskar. Dom passar inte in här.” Dessutom har han mage att framhärda att hans partis politik bygger på kristna värderingar.

Som sagt, mycket har hänt sedan 1968. År 2018 är ett annat år, och det är kärleken som kraft som behövs långt mer än hatet. Hatet finns ju ändå och det syns. Tyvärr.

I morgon är det val. Jag är orolig, men nånstans har jag hoppet kvar. Idag är det Prideparad i Kalmar, något som kanske är mer yta än förändring på djupet i sig själv men ändå något positivt som kan leda framåt. Kärleken är nämligen, precis som Choralerna sjunger, det enda som består även om världen känns svart (eller brun, som nu).



fredag, september 07, 2018

Maktspråk hjälper inte, det är visionerna, viljan, modet och fantasin som saknas!


Oj då, dagens debattartikel i Barometern tog visst illa 😉 Bertil Dahl (V) tar verkligen i från tårna i sin reaktion på tidningens webb:

Axelsson Edström försöker i sista stund innan valet gripa ett tunt halmstrå och medvetet misstolka Vänsterpartiets arbete för en feministisk kommun.
Vänsterpartiet har under många år tagit ledningen och ansvaret för att skapa den jämställda arbetsplatsen (kommunens största) och den jämställda kommunen Kalmar. Det är ett framgångsrikt arbete som prisats även nationellt. Den kampen tänker vi fortsätta med och som ett starkt feministiskt parti ta vårt ansvar i kommunen. Ett starkare stöd i valet ger ännu mer kraft för detta arbete.
Birgitta Axelsson Edström lämnade Vänsterpartiet för många år sedan. Hennes val då hade ingenting med vårt jämställdhetsarbete att göra. Det handlade om något helt annat. Media är ingen plats för den redovisningen.
Vänsterpartiet har både nationellt, i landstinget och i Kalmar kommun under många år arbetat hårt för rättvisa mellan människor oavsett ”kön”, för att garantera lika rättigheter och möjligheter och skapa verklig jämställdhet. Det arbetet ska fortsätta. Att försöka ge en annan bild är att ljuga. Vänsterpartiet är idag det tydliga starkaste feministiska partiet!
Bertil Dahl (V), kommunalråd

Jag vet ju att kritik mot Vänsterpartiet i Kalmar aldrig faller i god jord utom då den levereras från samarbetspartierna S och C. Jag är således inte förvånad över de hårda orden som levereras i texten ovan efter mitt ifrågasättande av Vänsterpartiets feministiska ambitioner. Att Dahl talar maktspråk mot mig idag ger inte anledning att ompröva mitt ställningstagande. Det snarare förstärks. Sedan förstår jag mycket väl att han inte vill diskutera i media varför jag lämnade Vänsterpartiet i Kalmar under 2014. Jag har inget att dölja och har inget emot att prata om sådant som ligger både fyra och åtta år tillbaka i tiden mer än möjligen det faktum att jag har lagt det bakom mig sedan länge. Det har uppenbarligen inte han. Det hade nog inte jag heller om jag hade varit i hans position.

Visionen om ett jämställt och rättvist Kalmar bärs inte längre av Vänsterpartiet som den en gång gjorde. Istället har jämställdheten blivit ett arbete som eventuellt kan göras när utrymme eventuellt finns (och begreppet kön kan sättas inom citationstecken). Facit från de gångna åren visar att listan på sådana viktigare insatser är lång, och vi kan nämna det så kallade nollsummespelet kring GFA som ett tydligt och talande exempel. Det är både fegt och visionslöst politiskt arbete.

För en verkligt rättvis och jämställd kommunal verksamhet i framtiden behövs mer vilja, mer mod och mer fantasi än så i politiken. Vi är beredda att bidra med det, för framtidens skull, inte bara nästan utan på riktigt. Vänsterpartiet borde uppskatta att få draghjälp i feministisk riktning, men så är alltså inte fallet. På andra håll i landet går det att samarbeta, och jag känner mängder av hängivna vänsterpartister som gör ett gott jobb. Tyvärr har det inte smittat av sig till Kalmar. Det utgör ännu ett bevis på att egoismen i Kalmarvänsterns toppskikt är  mycket starkare än viljan att skapa rättvisa.

Jag tror att både Vera och hennes vänner är besvikna på hur feminismen
behandlas inom Vänsterpartiet i Kalmar. Det ser i varje fall så ut, eller hur? 
De saknar nog också visionerna, viljan, modet och fantasin i Kalmars politik.

torsdag, september 06, 2018

Feminism på allvar, inte bara nästan

Reaktion på en debattartikel från V i Kalmar i Barometern torsdag den 6 september, publicerad i något kortare form i Barometern 7 september 2018
”Nu har vi chansen att skapa nästan helt jämställda och rättvisa löner i Kalmar kommun.”
Så inleder Vänsterpartiet dagens debattartikel i Barometern. Medan man kallar sig ett starkt feministiskt parti vill man NÄSTAN ha jämställdhet och rättvisa. Är det en vision, ett mål eller vad är det?

”Delade turer minskar kraftigt och arbetet med att skapa hållbara scheman pågår.”
Under min tid i partiet, vilket blev över 20 år i hängivet politiskt arbete på vänsterkanten, handlade det om att avskaffa delade turer och inte införa dem igen. Nu räcker det alltså med en minskning av de delade turer man själv varit med om att införa.

”Vi vill starta försök med kortare arbetstid…”
Vänsterpartiet har genom Bertil Dahl varit ytterst ansvarigt parti för kommunens personalpolitik sedan valet 1998. Om man inte under dessa 20 år kunnat genomföra försök med förkortad arbetstid, vilket har varit en fråga som drivits i varje valrörelse, så kommer man inte kunna göra det nu heller. Bara nästan. Och det räcker inte.
Vänsterpartiets maskot Vera från partiets
feministiska period är nog inte glad numera
utan som synes ganska tilltufsad...

Det har skett en förändring i Vänsterpartiets retorik och praktik. Så här uttrycker man sig inte om man vill och vågar genomföra radikala förändringar. Så uttrycker man sig däremot om man har slagit sig till ro med ställningen som maktlöst samarbetsparti i en majoritet med långt starkare koalitionspartners i S och C. Den inställningen, den kan med rätta kallas för resignation, vände jag mig emot när jag bestämde mig för att lämna Vänsterpartiet under 2014.

Ett feministiskt parti som vill förändra i verkligheten beter sig nämligen inte så. Man sysslar inte med medveten mobbning och utfrysning heller. Det är därför Feministiskt initiativ så väl behövs i Kalmars kommunpolitik. Det finns ett tomrum att fylla när feminism, jämställdhet och rättvisa reduceras till ”nästan”-frågor. Det tomrummet är vi beredda att fylla. Låt oss börja direkt efter valet den 9 september. Det behövs!

Birgitta Axelsson Edström
Kandidat till kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ Kalmar



tisdag, september 04, 2018

Till er som inte kan låta bli att motarbeta demokratin...

Insändare publicerad på Barometern.se den 5 september 2018 och i papperstidningen 6 september. Se även artikel i Östra Småland 5 september.
Vi i Feministiskt initiativ har varken satsat hårt på valaffischering eller på att sprida material i fysisk form. Varför? Jo, för att vi inte har de resurserna. Vi har kampanjat på nätet och använt mun-till-mun-metoden i samtal och diskussioner. Eftersom vi inte blir inbjudna till anordnade debatter så har vi fått ta de chanser vi själva har skapat att väcka offentlig diskussion. Vi har skrivit insändare ochdebattartiklar samt gjort presentationer för media.

Söndersparkad valtavla vid Södra vägen.
I valrörelsens slutskede har vi satt upp några affischer i Kalmar samt gjort en installation. De insatserna, möjliggjorda genom frivilligarbete och privata resurser, blev förstörda inom några timmar. Tack för det! Vi är dock glada att våra valsedlar, som vi också har betalat själva, får ligga i fred i röstningslokalerna så att de kan användas att rösta med.

Ni som förstör vårt material har inte tömt någon partikassa av den enkla anledningen att vi inte har någon. Det är vår egen tid och våra privata plånböcker som ni har saboterat.

Politiker är inte bara fett arvoderade riksdagsledamöter och kommunalråd med en hel partiapparat att tillgå. Många är som vi som varken har arvoden, partikassor eller stora organisationer. Det minsta man kan begära, för vi utgår från att ni inte stödjer vår politik för rättvisa och allas lika värde, är att vi får respekt för vårt engagemang. Det är sådana som vi som bygger upp samhället medan ni river ner i både bokstavlig och bildlig mening.

Skaffa er något annat intresse än att förstöra för andras demokratiska arbete! Då kanske vi får ha vårt demokratiska styrelseskick kvar även i framtiden. Det får vi nämligen aldrig bara ta för givet.

Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar

måndag, september 03, 2018

Morgonbön mot rampfeber

Herre, somliga dar vill man helst ligga kvar 
och idag så känns det så
Jag är inte beredd att gå upp ur min bädd 
men jag måste väl ändå...

Herre vore mitt liv en teater 
smet jag gärna ifrån min entré
Ta nu inte det här som nån later, 
för du tror mig väl inte om det

Men den rollen jag dagligen spelar 
har jag aldrig fått till särskilt bra
Herr, är det talangen som felar 
eller är det regi jag ska ha?

Jag får spela på känn, ser du saken är den
att det manus du gjort föll jag ur ganska fort

Och då blir det så här, du ser själv hur det är
Just när scenen är min sätter rampfebern in

Du vet rädslan jag känt för en känd recensent
som ska ge mig kritik för var gest och replik

Men finns gnuttan av chans att få in mig nånstans
så säg till 
så jag hör:
Herre var min sufflör!

(Tomas Paulson/Hagenfors)


lördag, september 01, 2018

Feministiskt initiativ - För framtiden och medmänskligheten!


Debattartikel publicerad i Barometern 1 september 2018
Valet om en dryg vecka handlar om vilken värld vi vill ha i framtiden, en värld där egoismen styr eller en värld där medmänsklighet råder. Det är vi som väljer.

Jag vet vad jag önskar, och jag röstar därefter. Jag vill ha ett fritt Sverige och ett modernt Kalmar som vågar, vill och kan hitta smarta, empatiska och kreativa lösningar på de problem som vi människor under en lång rad av år själva har skapat. Det är bristande helhetssyn som har lagt grunden för miljöförstöring, klimatpåverkan och växande sociala klyftor i samhället. Det är hänsynslöst utnyttjande av resurser i form av både människor och natur som gör att vår samtid känns osäker. Det är bristande solidaritet som gör att jaget ställs framför laget och dörren stängs för den som behöver hjälp. Det är samma bristande solidaritet som stänger ensamkommande barn och ungdomar utanför en framtid och ett hopp när de kommer till Sverige utan att ha något annat alternativ för att överleva.

Vi måste rusta Sverige för framtiden och då gäller att sätta fokus på mänsklig säkerhet istället för att rusta för krig. Feministiskt initiativ är det enda parti som vill minska satsningarna på försvaret och istället satsa på ett hållbart och tryggt samhälle. Inom Sveriges gränser har ingen dött i en traditionell väpnad konflikt på århundraden. Däremot har tusentals kvinnor dött på grund av mäns våld mot kvinnor. Även mäns våld mot andra män är ett reellt säkerhetsproblem. Vi vill bygga starkare lokalsamhällen, inrätta fler sociala insatsteam, ha närmre poliser, uppvärdera polisutbildningen, erbjuda mentorsprogram mot våld, exitprogram för dem som vill lämna kriminaliteten och ökad tillgång till behandling för drogberoende. De som begår allvarliga brott ska få påföljder och Kriminalvårdens rehabiliterande funktioner ska stärkas. Vägen in i kriminalitet ska göras svårare och vägen ur enklare

När Sverige brinner och klimatproblematiken accelererar behövs också feministisk politik för mänsklig säkerhet. Utmaningar och hot mot vår säkerhet är föränderliga, gränslösa och komplexa. Även pandemier och miljökatastrofer kan utgöra hot mot Sveriges säkerhet. Klimatförändringar utgör ett av de allvarligaste hoten mot människors säkerhet och grundläggande levnadsvillkor. Därför bör den nyligen återinförda militära värnplikten avskaffas och ersättas med civil utbildning i krisberedskap via MSB. Vi måste samverka kring säkerhetshot i Europa. Det är tillsammans vi har kraften att möta pandemier, terrorism, klimathot och naturkatastrofer. EU kan vara ett effektivt redskap i det arbetet.

Jag röstar för att Sverige och Kalmar ska gå före och visa vägen med en helhetssyn på nutida problem och framtida utveckling. Det är den enda vägen om framtiden ska räcka längre än vår näsa gör. Därför stödjer jag Feministiskt initiativ i höstens val.

Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar

fredag, augusti 31, 2018

Jag går med dig



Nu när världen är förändrad
Och det gamla blitt historia
Och det är omöjligt att sia eller spå
Så står de åter på parnassen
De som lurade i vassen
För att se åt vilket håll det skulle gå

De som aldrig gjort ett handtag
De som aldrig tagit ställning
De som alltid bara brytt sig om sig själv
De som utnyttjar sin samtid
De som struntar i vår framtid
Har nu fräckheten att spotta efter dig

Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek
Har ingen anledning att lyssna till de fegas gnäll
Du som kämpade för mänskan, du som kämpade för livet
Vet att det högsta man kan offra är sig själv

Ingen lovsjunger din framgång
Alla påpekar ditt misstag;
Det är priset du betalar för ditt mod
Men ett liv utan visioner
Katastrofer och passioner
Är blott ett liv som reducerats till ett ord

Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
Så länge orättfärdigheter får finnas kvar
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för
Det är det enda du kan skänka dina barn

Och till dig, som står på tröskeln
Och ska vandra ut i livet
Vill jag säja nåt som ska minna dig om mig:
Om du kämpar för de svaga
Om du kämpar för det sanna
Ska jag alltid gå vid sidan av dig
***

Björn Afzelius text, hämtad från en av mina notböcker i bokhyllan, känns obehagligt angelägen just idag, just nu, här i Sverige. Jag har sjungit den många gånger. Det känns som om jag inte gjort det tillräckligt ofta och inte tillräckligt högt. De sista orden vill jag denna gång rikta till mitt lilla barnbarn. Hon ska få växa upp i frihet. Det är jag beredd att dö för.

torsdag, augusti 30, 2018

Det är allvar nu!

Jag är spyfärdig. Jag är så hjärtinnerligt trött på det politiska spelet där det ena överbudsförslaget efter det andra presenteras, där valfläsket steks medan fettfläckarna sprids med vinden och där partier som har suttit på makt sedan hedenhös (eller åtminstone i 20 år) nu går ut och lovar än det ena och än det andra utan att ha fört fram den politiken en enda gång under åren som gått medan då de hade hunnit att genomföra den. Det är osmakligt, det är lögnaktigt och det är nedvärderande. Tror man inte att folk har hjärnor att tänka med och möjlighet att se igenom valfläskoset? Att det organiserade politikerföraktet i form av SD och deras kusiner på högerflanken växer är i det perspektivet en aning förklarligt. I ett annat perspektiv är det dock obegripligt.

Människor måste ändå veta vilken politik högerflanken står för, inte bara vad den är emot. Det är inte svårt att inse vilket samhälle vi skulle få med SD i maktposition. Det är ett samhälle med förtryck, rädsla, hat och ofrihet. Det är ett samhälle som skulle regrediera i en rad avseenden. Det är allt annat än ett bildat samhälle präglat av öppenhet, värme och frihet. Det är ett samhälle som inte slår valt om vår gemensamma jord och vårt klimat utan som skulle bedriva en accelererande miljöförstörande verksamhet för kortsiktig vinnings skull. Det är ett samhälle där kvinnor förlorar rätten till ett värdigt och fritt liv. Hoppet har inte lämnat mig än om att vi har en annan framtid än den efter den 9 september.

Men, det kräver att vi andra med politiskt engagemang ser till att jobba seriöst. Så ser det inte ut idag. Jag önskar att mantrat ”Politik är inget spel utan en livsnödvändighet” kunde prägla det demokratiska arbetet framöver. Vi har långt dit, men helt omöjligt kan det väl inte vara att även de etablerade riksdagspartierna börjar fatta att det måste bli så igen? Demokratin måste återerövras från taktikerna. Spelarna måste bytas ut mot engagerade människor som vill ta ansvar och som bärs av en ärlig övertygelse. Det handlar inte om en extra ledig familjevecka, om ett antal tusen nya poliser eller om en ny ishall. Det handlar om framtiden.

Det kan ta tid. Vi får hoppas att väljarna står ut med att vänta och att inte dumheten vinner på vägen till röstningslokalen. Det är allvar nu. Det gäller att fatta det.

Röstberättigade vänner, ni vet väl vad ni gör i valet? 
Mörkret behöver man inte rösta in, det kommer ändå. 
Stöd ljuset och kärleken istället 💕

tisdag, augusti 28, 2018

Ett trovärdigt alternativ

Idag har vi haft finfrämmande, eller snarare finbesök för vi känner ju varandra väl vid det här laget:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=7031009

Våra partiledare gjorde alltså ett besök i Kalmar idag på väg genom landet, Gita under lunchtid och Gudrun något senare. Jag hade förmånen att få vara med under en timme på seneftermiddagen, och det är som alltid inspirerande att få vara med och lyssna. Insikten att man är med i ett parti som vill något och som utgör en verklig motpol till de nationalistiska strömningarna ger tillfredsställelse på riktigt. Vi kan, vi vill och vi vågar! Och, för att tala för min egen personliga del, de väljare som röstar på SD eller något ännu värre, de är mina politiska motståndare och inte några som jag tycker synd om. Det här är nämligen allvar. På valdagen lägger vi vår framtid i varandras händer. Jag ber och hoppas att klokheten vinner över oförnuftet.

På tal om oförnuft: Det finns andra partier som gärna framställer sig som motpoler och som radikala, men som i handling visar något annat. Just nu talar jag om min gamla politiska hemvist, nämligen V i Kalmar. För fyra månader sedan skrev de, eller skickade in i varje fall (jag har ju i och för sig undrat varifrån ganska välformulerade inlägg då och då kommer, men svaret är väl att de är centralproducerade) en insändare om att det skulle införas porrfilter i Kalmars förskolor och skolor. Idag har de ändrat sig. Tidningen Östra Småland lyfte det i dagens tidning. Nu ska man ”prata” istället. Förklaringen bakom insändaren är att den linjen är partiets. Kalmarfolket har en annan linje, och det man undrar som läsare nu är ju hur det kan komma sig att man skrev under och skickade in insändaren i april överhuvudtaget. Problemet är så klart att det nu är KD som lyfter frågan, och då kan man naturligtvis inte tycka likadant. Ett annat bekymmer är att S av oklar anledning inte vill ha ett porrfilter, och den striden är inte V-företrädarna intresserade av att ta. De säljer hellre ryggraden än ramlar ur knävärmen.

Det här är pinsamt. Vem kan ta sådana företrädare på allvar? Finns det överhuvudtaget något som är viktigare än att våra barn och ungdomar lär sig hur man behandlar varandra på ett hedervärt och respektfullt sätt? Kvinnoförtryck, förnedring och våld hör inte hemma i miljöer där barn och ungdomar vistas och varje chans att rensa ut sådant ska tas. Det trodde jag faktiskt var självklart för de flesta, men tydligen inte för V i Kalmar. För dem är det viktigare att tycka likadant som (S)torebror. Jag borde ju inte bli överraskad efter all erfarenhet jag bär med mig av hur det partiet behandlar sin ideologi, men jag blir ändå besviken. Jag trodde väl ändå att det fanns någon vilja att jobba för förändring, men icke.

Nej, vill man ha ett rejält alternativ med företrädare som lever som man lär så är vi i Feministiskt initiativ ett långt bättre val. Rösta rosa du med för att bana väg för vilja, mod och fantasi i den annars så tråkigt gubbgrå och mesiga Kalmarpolitiken. Ju fler vi blir, desto bättre blir det!


måndag, augusti 27, 2018

Kulturen ska vara ständigt närvarande, inte på tillfälligt besök!


Debattartikel i Barometerns webbupplaga  21 augusti 2018 och i Östra Småland 1 september 2018
BarbaSkön är en kreativ
 liten figur som vågar sig
 på att pröva nytt!
Skolan är, utöver en plats där vi lär oss grundfärdigheter som skriva, räkna och läsa samt orienterar oss i en lång rad ämnen som gör oss till tänkande och analyserande människor som lär hela livet, en mycket viktig kulturinstitution som ska ge alla barn och unga möjlighet till kulturupplevelser. Såväl mötena med professionell kultur och amatörkultur som elevernas egna skapande är nödvändiga delar av skolans innehåll. Det är inte bara viktigt att ha tillgång till en viss kvantitet av kulturaktiviteter utan vi måste även säkerställa tillgång till en mångfald av estetiska kvaliteter och praktiker.

För att detta ska fungera måste kulturens betydelse för skolarbetet föras fram av både skol- och kulturpolitiken. Kulturen ska inte vara på tillfälligt besök utan ingå som en integrerad del i skolans arbete. Estetiska ämnen är viktiga kunskapsområden i sin egen rätt. Samtidigt är kultur en naturlig del av skolans läroplan som bidrar till elevernas skolresultat i sin helhet.

När barn och elever kontinuerligt får möta och utöva kultur från förskolan och upp genom hela utbildningssystemet så ger det dessutom en kompetens som motverkar rädslan för det nya som man ofrånkomligt kommer att möta under det fortsatta livet. En rejäl satsning på kultur för unga utgör ett verksamt motmedel mot den växande främlingsfientligheten.

De estetiska ämnena i gymnasieskolan ska självklart vara obligatoriska för alla. Att utestänga gymnasieungdomar från kulturell bildning i skolan är att beskära deras möjligheter att växa och utvecklas. Det är mot bättre vetande och i förlängningen leder det till att bildningsnivån i vårt land sjunker.

Det räcker inte med satsningar inom skolan. Även den frivilliga Kulturskolan måste stärkas ytterligare. Feministiskt initiativ kommer att arbeta för en avgiftsfri kulturskola med plats för alla barn och unga som vill kulturutbilda sig utanför skolans väggar. Vi ser också gärna ett tätare samarbete mellan skola, kulturskola och såväl professionella kulturutövare som amatörer. Möten mellan människor ger alltid plusvärden, och kulturen är inget undantag.
Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar


lördag, augusti 25, 2018

Ont krut förgås inte så lätt

Igår var jag tillbaka på sjukhusets ortopedmottagning på återbesök för att träffa läkaren som opererade mig. Det känns som om jag har klippkort på länssjukhuset just nu. Träning två gånger i veckan minst och så en massa annat, men det är ju så det är. Hjälpen jag får är högklassig!

Läkningen går bra och ultraljudsundersökningen igår visade förväntat resultat. De tre senorna som är lagade sitter fast i benen i axeln med inskruvade ankare och allt verkar OK så långt. Det känns ju bra!

Stelheten består dock, och den är seg att få bukt med. Vänster arm är väldigt begränsad. Jag har ju inte rört axeln på riktigt sedan olyckan den 2 mars så det är ju inte konstigt. Efter operationen den 26 april blev den ju ännu mer orörlig. Igår fick jag ändå ett positivt besked: Mats, som den fantastiskt engagerade läkaren heter, berättade att just stelheten, som ställer till så mycket bekymmer i rehabiliteringsprocessen, kan ha en positiv betydelse i det långa loppet. Patienter som inte får stelhet uppvisar ofta en mer smärtsam läkning och får mer långvariga besvär i det längre perspektivet. Stelheten kan alltså utgöra ett skydd som kroppen själv använder när axelleden och dess muskulatur ska läka. Det kändes både logiskt och trösterikt! Men tidshorisonten är ju lång, i realiteten så lång som två år.

Nu ska jag hur som helst fortsätta att jobba och samtidigt rehabträna hos Carina och Annika. Det gör att jag fick en partiell sjukskrivning ett tag framöver och det känns också helt OK. Dygnets timmar räcker inte annars, och jag kan inte bortprioritera träningen. Kärringen har tänkt att vara kvar ett tag till nämligen, och då ska jag kunna ha två armar som fungerar. Men aktiv måste jag få vara!

Ilse växer och blir större (Hon fyllde hela två månader igår!), och nog sjutton ska jag kunna både lyfta henne och lära henne att baka lussekatter när det blir dags! Det är sånt man ska ha en mormor till, förutom att jag så klart också redan tidigt ska lära henne att aldrig ta någon skit från någon som vill förminska henne. Jag funderar redan nu på om hon framöver ska ha en tröja med texten "Behandla mig OK annars får du med min mormor att göra och det vill du INTE".

Så där ja, ont krut förgås inte så lätt. Jag är snart på banan igen, med både högern och vänstern i högsta hugg (även om just ordet snart i det här fallet kan betyda ett par år...).

Gita träffar studenter och andra i Kalmar!


Träffa Gita!

Gita, som är partiledare för Feministiskt initiativ, 
kommer till Kalmar tisdagen den 28 augusti. 
Möt henne kl 12-14 utanför Linnéuniversitetets bibliotek!

Varmt välkommen att ställa Dina frågor 
om det rosa framtidsalternativet!

tisdag, augusti 21, 2018

Obegripligt och verklighetsfrånvänt!


Insändare publicerad i Barometern den 21 augusti 2018
Det är fullständigt obegripligt att majoriteten i Kalmar kommunfullmäktige inte ställer sig bakom det som borde vara självklart: Att installera vålds- och porrfilter i kommunens förskolor och skolor. Jag ställer mig helt bakom Jenny Holmström, grundare till #porrfribarndom, som i en insändare ställer frågor till ordföranden i ansvarig nämnd.

Skulle tillgången till våld och pornografi, ofta hör de två samman på de mest obehagliga sätt, i skolan vara en förutsättning för att lärare ska kunna ha etiska samtal med eleverna? Tyvärr är det exakt den tolkningen man gör, även om det är svårt att föreställa sig att sådana inslag skulle användas i lärosyfte. Så utför inte Kalmars pedagogkår sitt arbete, det kan jag gå i god för.

Nej, förklaringen är troligen den vanliga: Ett förslag som väcks från fel håll i fullmäktigesalen kan inte bejakas hur rimligt det än är. Det är en taktik som ofta använts under årens lopp. Sent omsider dyker förslaget troligen upp i delvis ny skepnad, denna gång från majoritetspartierna och då går det igenom utan diskussion.

Det är genomskinligt och svagt. Ibland måste man kunna ge även politiska motståndare rätt, men det är svårt när man sitter fast på höger-vänsterskalan och hellre ägnar sig åt partitaktik än verkligt viktiga frågor som skulle kunna göra skillnad. Det är hög tid att nya strategier får breda ut sig i kommunpolitiken i Kalmar, för barnens och framtidens skull!

Birgitta Axelsson Edström
Feministiskt initiativ Kalmar

fredag, augusti 17, 2018

Klimatet - en ödesfråga


Debattartikel publicerad i Barometern den 17 augusti 2018 och i Östra Småland 20 augusti 2018
Ingen med förståndet i behåll kan undgå att förstå att vår värld lever farligt. Efter den här sommaren där extremvädret har drabbat även oss i Kalmartrakten med en kombination av torka och mycket höga temperaturer så har vi fått en försmak av vilken eländig båt vi har försatt oss i. Klimathotet är i högsta grad verkligt och måste hanteras. Det är tydligt att det idag går alldeles för långsamt och att det görs för lite för att vi ska kunna uppnå resultat. En feministisk miljöpolitik identifierar de strukturer som orsakat den situation vi är i idag. Med den vetskapen i bagaget kan vi göra något åt framtiden.

Vår politik utgår från alla människors lika värde och betonar samtidigt vikten av global solidaritet. De miljöproblem som idag hotar våra ekosystem, den biologiska mångfalden och mänskligheten har sitt ursprung i de ekonomiska strukturer vi skapat där de ekonomiska medlen värderas högre än jordens resurser. Vi borde veta bättre!

Feministiskt initiativ ser dessa utmaningar och vill driva en politik som möjliggör en framtid även för kommande generationer. Det finns mycket att åtgärda, och det är förhållandevis enkelt, åtminstone enklare än att återskapa en jord som vi till slut helt har förstört. Självklart är det ett globalt problem, men vi måste göra vår del. Vi vill införa ett konsumtionsmål för Sverige där målet är nettoneutrala koldioxidutsläpp till år 2040. Idag tas endast de utsläpp som sker inom Sveriges gränser i beaktning, trots att vi konsumerar mer än någonsin och produktionen ofta sker i andra länder. Det är dags att leva upp till det ansvar vi har!

Vi vill att vårt gemensamma pensionskapital i AP-fonderna som idag investeras i flera av de största fossila bolagen i världen istället läggs på hållbara fossilfria investeringar. Vi vill vidare aktivt understödja utvecklandet av nya modeller för energiförsörjning. Vi kan om vi vill!

För ett solidariskt samhälle som är tillgängligt för alla invånare måste kollektivtrafiken byggas ut och göras attraktiv. Dock har flyget en särställning. Flygresorna står för en stor del av de koldioxidutsläpp som svenska invånare orsakar. En ny flyglinje från Kalmar till Frankfurt är i det perspektivet ett självmål. En särskild flygskatt kan däremot bidra till att minska flygandet samt se till att flyget i större mån bär sina egna kostnader.

Skyddet av biologisk mångfald och kulturlandskap måste stärkas bland annat genom sänkta krav på medfinansiering för statliga bidrag till lokalt initierade miljöskydds- och klimatomställningsprojekt i gles- och landsbygdskommuner. Vi har en livsmiljö att bevara, inte bara för oss människor utan även för djur och växter. Vi i Kalmarsundsregionen måste både kunna och vilja göra de åtgärder som krävs. Viljan har vi, men vi måste förändra regelverket så att resurser kan frigöras.

Klimatförändringen är en av vår tids allra största utmaningar. Därför bör samtliga politiska beslut på alla nivåer kontrolleras så att de ligger i linje med klimatmål och miljölagstiftning. Det är vår uppgift att vårda Moder Jord, inte förråda henne. Hon måste kunna ta emot kommande generationer och erbjuda dem samma vackra livsmiljö som vi en gång fick. Låt oss tillsammans se till att det blir så!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg
Feministiskt initiativ Kalmar


torsdag, augusti 16, 2018

Ett tråkigt inlägg

Nu ska jag vara tråkig och väldigt personlig. Känsliga läsare varnas. Jag kan framstå som bakåtsträvare, speciellt eftersom det epitetet numera betyder ”inte överdrivet förälskad i Kalmarsossarnas ytliga smäck”.

De nybyggda husen i kvarteret Gesällen är något av det mest erbarmliga jag har sett. Kulisser utan historiskt värde i legotillverkad massproduktion höjer inte Kvarnholmens verkliga attraktionsvärde.

Kör gärna Ironman, löplopp och cykeltävlingar! Jag är inte emot dem utan ser att de drar både folk och inkomster till kommunen. Jag är dock ganska trött på allt runtomkring. Kanske är vi på väg mot samma öde som Almedalsveckan och medeltidsveckan i Visby? Den bofasta befolkningen flyr ön medan turister invaderar den. Åtminstone känner jag i dessa dagar att det vore ett alternativ att fly fältet just den här veckan. Att umgås med kravallstaket och avspärrade gator är inte riktigt min grej, men jag vill inte hindra någon annan från att göra det.

Jag är gruvligt trött på dumhet, rasism, nazism och fascism. Jag kommer aldrig att tycka synd om den som röstar på SD eller något av de andra ytterlighetspartierna. De stödjer en ickedemokratisk utveckling och ska kallas vid sitt rätta namn, inte strykas medhårs medan de gömmer sig i den brunfläckiga och illaluktande offerkoftan. Må valutgången i september visa att Sverige kan bättre än så! Rösta rosa!

Att mot de boendes vilja skövla en liten skogsremsa vid Kungsgårdsvägen alldeles intill kyrkogården under förevändning att det behövs studentlägenheter när man inte kan fylla det lägenhetsbestånd man redan har är pinsamt och ett dåligt exempel på hur makten kan orsaka fartblindhet. Bebygg Rifatomten först, den ligger ju där bara, och vänta med att förstöra den lilla skuggande grönska som finns invid vägen i ett av våra allra mest problemtyngda bostadsområden. Det kan väl inre vara fel att backa någon enda gång???

Så, nu har jag varit tråkig så det räcker. Det var faktiskt ganska skönt att pysa lite. Det lättar på trycket.

tisdag, augusti 14, 2018

En feministisk politik i Kalmar!


Debattartikel publicerad på Barometerns webb 14 augusti 2018 och i Östra Smålands pappersupplaga 16 augusti 2018
Snart är det val. Sverige har en lång demokratisk tradition som är värd att både bevara och utveckla. En levande demokrati är under ständig förändring där makten hela tiden utmanas av människor som organiserar sig för att föra in kunskaper och erfarenheter och vidga perspektiven för att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda och kunna göra sina röster hörda. Feministiskt initiativ är en del av denna demokratiska process och nu ställer vi upp i valet till Kalmars kommunfullmäktige. Precis som andra demokratirörelser som utmanar makten och arbetar för förändring, möter vi motstånd. Men vi vet att förändring är möjlig. Vi har kärleken som drivkraft och vi gör det tillsammans. Det är klart vi kan ta plats i maktens rum!
I Kalmar finns det mycket att göra. Vi går till val på att föra in den feministiska dimensionen i Kalmars politik och utveckling. Det innebär att vi tar med oss stora doser av vilja, mod och fantasi in i de beslutande rummen. Det räcker nämligen inte med vackra ord utan det krävs handling också om politiken ska vara trovärdig. Vår politik karakteriseras av konsekvent helhetssyn och bärs av visionen om ett rättvist och öppet samhälle. Vi är trötta på att rättvisa och människors verkliga behov gång på gång nedprioriteras för att annat anses viktigare! I ett mänskligt samhälle ser vi till att ta hand om varandra och ger stöd till dem som behöver oavsett olikheter i kön, ursprung eller annat.
Vi vill vara med och skapa ett hållbart Kalmar i alla aspekter vilket betyder bland annat att försök med förkortad arbetstid ska inledas, att miljöhänsyn ska väga tyngre i alla beslut och att barns och ungdomars behov ska prioriteras. Självklart är ett hållbart Kalmar fritt från alla former av diskriminering och våld. I väntan på att detta blir verklighet måste vi dock ge förstärkt skydd för våldsutsatta kvinnor och barn genom utvecklad kommunal verksamhet samt stöd till kvinnojouren.
Äldreomsorgen behöver särskild omsorg för att utvecklas. Det vill vi göra genom att ta vår utgångspunkt i den verklighet som brukare och personal upplever och beskriver, inte i högtflygande målsättningar om att bli bäst i landet vilka har väldigt lite med verkligheten att göra. Det är viktigt att personalen känner att de har möjlighet att göra ett gott jobb och att brukare liksom närstående känner sig trygga med den omsorg som ges. Då måste vi börja lyssna på vad de säger och inte bara förlita oss på siffror och ekonomi.
Ett hållbart Kalmar behöver satsningar på kultur, speciellt bland barn och ungdomar. Mer estetisk verksamhet i grund- och gymnasieskola och avgiftsfri kulturskola för alla barn och ungdomar ger fler människor möjlighet att utveckla sitt eget skapande under hela livet. Tillgång till professionell kultur i form av musik, dans och teater ska också säkras. Byteatern Kalmar länsteater som snart får en nystart i nygamla lokaler bör få möjlighet att verka ännu mer bland barn och unga. Vi behöver också fundera över hur det kommunala ägandet av Guldfågeln Arena kan bidra till barns och ungdomars friskvård i brett perspektiv. Kanske kan kultur och idrott där förenas till något nytt och spännande som kommer våra unga till del?
Kalmar måste erbjuda reella möjligheter att förena föräldraskap och förvärsarbete med samhälleligt engagemang. Det utvecklar inte demokratin att flera grupper ställs utanför möjligheten att påverka just för att sammanträden ligger på tider som anpassas efter heltidsengagerade politiker. Här behöver en översyn göras för att öka flexibiliteten. Kalmars utveckling tjänar på att fler perspektiv kan tillföras den politiska debatten. Fler perspektiv i sammanträdesrummen och många olika röster gör också att användandet av härskartekniker i de beslutande rummen kan motverkas. Härskartekniker är inte förenligt med demokrati värd namnet.
Demokrati betyder vi. Tillsammans. Feministiskt initiativ utmanar den rådande blockpolitiken och släpper in nya röster som Kalmar så väl behöver. För detta söker vi Ditt stöd!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg (F!), kandidater till kommunfullmäktige i Kalmar


söndag, augusti 12, 2018

En viktig sanning

Hur länge ska det fortgå?
Hur långt ska det gå?
Hur mycket ska vi tåla?

Parti efter parti köper rasisternas förvrängda verklighetsbild.
Otrygghet, gängkriminalitet, våldsamhet...
Fler poliser ska ge oss livet tillbaka.

Det är fel.
Sverige har aldrig varit så tryggt som nu.
Den största faran vi har är rädslan.

Rädslan som stänger in.
Rädslan som slänger ut.
Rädslan som river ner de broar som byggs mellan människor.

Det är nog nu.
Längre ska det inte gå.
Det är dags att vi människor vaknar upp.

Vi har varandra.
Vi har bara varandra.
Varandra, vi och dom andra.

Förslag på fruktbara kontakter med väljare

Jag har förstått att både dörrknackning och telefonkampanjande är ”inne” bland partier i Kalmars kommunledning. Jag skulle därför vilja föreslå följande punktinsatser:

  • Kontakta husägaren i Gamla stan som inte kan bo i sitt hörnhus på Söderportsgatan/Kungsgatan pga ständiga översvämningar. Det kan vara intressant att diskutera hur trottoaren vid tomtgränsen plötligt kunde bli högre än tomtmarken innanför och hur kommunens hållning har påverkat läget. Har ni tur så kanske den rekordtorra sommaren har gjort att en hel del av fuktskadorna har torkat ut vid det här laget, men ta kontakten snabbt innan höstregnen kommer.
  • Kontakta föräldrarna till förskolebarnen på Vallmon på södra området där driftspengar till verksamhet och personal har använts till att finansiera en nödvändig uppfräschning av lekplats och utemiljö. Stora barngrupper och små barn är ju bara förnamnet på resultatet av det magplasket.
  • Kontakta de boende i Snurroms felvända hus som fått sina lägenheter åt fel håll och balkonger/uteplatser 30 meter från högtrafikerad matarled samt grannarna till huset som får oväntad insyn i sina lägenheter. Det kan vara intressant att förklara hur stress och kommunala krav på snabbt byggande gör att samtliga inblandade kör på i ren fartblindhet i fel riktning tills det är för sent att rätta till byggnationen och bygglov ”måste” ges i efterhand.


Men ni kanske har fullt upp med att ringa på hos allmännyttans hyresgäster dit ni kan komma och gå som ni vill och sprida information om alla de projekt som ni själva vill skryta om?

fredag, augusti 10, 2018

Öppet brev till Kalmarhem: Om svar anhålles

Skickat till Kalmarhem 9 augusti, publicerat som insändare i Barometern 10 augusti 2018
”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från onsdagens Barometern (8 augusti). Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så?

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden? Eller värderar ni de boendes säkerhet och integritet så högt att ni sätter stopp även för socialdemokraterna?

Vänliga hälsningar med en önskan om svar
Birgitta Axelsson Edström (F!)

***
Uppdatering 1: Jag pratade just med tidningen Östra Småland som hade talat med Roger Holmberg om saken. Han hänvisade till ett beslut i Kalmarhems styrelse där politiska partier ges rätt att hämta ut taggar till samtliga  Kalmarhems hus. Ingen jag har pratat med (från partier utanför S) känner dock till det beslutet. Man kan undra när det fattades och hur informationen har gått ut, men något protokoll kan man ju inte begära ut från ett kommunalt bolag.

Hur som helst så är beslutet huvudlöst. Hur sätter det de boendes behov av säkerhet, respekt och integritet i första rummet? Och vad är det som säger att just politiska partier ska ha gräddfil? Det finns mängder av andra organisationer som bedriver viktig verksamhet och som har behov av att möta människor. Hur ska de göra?

Så här byggs både politikerförakt och irritation över det demokratiska arbetet. Det är ingen demokrat betjänt av och inte vårt samhälle heller.

Uppdatering 2: Allt tyder på att det inte är ett styrelsebeslut. Det är en lagrumstolkning som gjordes på lägre nivå inför valet 2014, en tolkning som är okänd för de flesta och som går ut på att en fastighetsägare inte får hindra spridning av samhällsinformation. Tolkningen utesluter dock andra än kända politiska partier. Den logiska följden av detta är att alla andra fastighetsägare också borde öppna sina dörrar för politiken, men det kommer så klart inte att hända. Hänsyn till hyresgästernas säkerhet, trygghet och integritet väger nog tyngre för fastighetsägare som inte styrs av politiska partier, hur konstigt det än låter.

torsdag, augusti 09, 2018

Mellan tårarna...

Så har lilla familjen åkt hemåt igen, och jag går runt i lägenheten och plockar med grejer och snorar ner det mesta. Jag ser inte tangentbordet särskilt klart heller så det blir nog en del fel i texten här och där, men det får vara ursäktat denna gång. Det brukar nämligen hjälpa mot ohämmade tårflöden att skriva av sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

💕Mina små tjejer 💕
Jag vet att de har det bra nere i Skåne. Jag vet att Emmy och Charlie lägger all kärlek jorden rymmer och lite till både på varandra och på lilla underverket Ilse. Det oroar mig inte ett dugg, och det gör inte de fyra trapporna utan hiss upp till den under sommartid så bastuheta vindslyan där de bor heller. Det är inget sådant som spökar i sinnet och som gör att jag blir så ledsen att jag har gråtit sedan igår kväll.

Det är en känslostorm, en storm som river upp en massa frågor om hur jag själv var som småbarnsmamma en gång för hundra år sedan. Gjorde jag rätt? Kunde jag ge den kärlek som jag borde? Tog jag verkligen vara på varje stund? Var jag tillräckligt klok och närvarande? Det känns som om jag har låtit något väldigt viktigt glida mig ur händerna och jag kan inte vrida tillbaka tiden och reparera det som blev fel. Det är sådant som jag tänker på och den oron som gnager när jag försöker växa in i den här nya rollen som mormor till en ny lika underbar liten person som Emmy var och fortfarande är. Och det är faktiskt svårt. även om hjärtat fullkomligt svämmar över av kärlek till dem alla. Och så skäms jag över att jag har så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Kanske är jag inte ensam om sådana känslor, men de är nya för mig. Med facit i hand, och med tanke på hur redig Emmy har blivit, så är ju resultatet av mig som mamma inte alls tokigt utan förvånansvärt bra. Hon är långt klokare än jag någonsin har varit, och det är förresten till stora delar mina föräldrars förtjänst också. De kunde det där med att vara mormor och morfar. De tog ett stort ansvar när jag blev ensamstående med Emmy när hon var fem år och dessförinnan också. Gissa om jag skulle behöva just dem att bolla med när känslorna svämmar över som just nu! Mamma och pappa finns ju inte här i livet längre. Det är en sorg som jag ännu inte har bearbetat klart. Den dyker också upp en dag som idag. Jag saknar dem.

Nu går livet vidare. Jag har en älskad go liberal i maken Pierre, som är ett stort och viktigt stöd i min tillvaro. Tack för att du finns där för mig! 💕 Snart ska jag pröva på att börja jobba efter axeloperationen, den heta sommaren är förhoppningsvis över i och med denna augustitorsdag som bjuder på värme i en omfattning som jag inte alls tycker om och körsången drar snart igång. Valrörelsen går också in i en mer intensiv fas om än i mindre omfattning för min del än jag hade tänkt mig. Det dröjer inte länge förrän jag får träffa lilla familjen igen heller, det tänker jag se till. Det kommer bättre dagar än idag. I den förvissningen vilar jag, mellan tårarna.


onsdag, augusti 08, 2018

Allmännytta, dörrknackning, Kalmarhem, socialdemokrater och omdöme

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från dagens Barometern, sidan 6. Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet kan man tänka. Det är ju bättre än inget, eller något sådant. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt. När goe maken häromveckan hade glömt nyckel och tagg och blev hänvisad till porttelefonen så gällde samma sak för honom. När han ringde upp mig i lägenheten med förställd röst och presenterade sig som Jehovas vittne som ville prata om evigt liv så fick han stå därute och vänta vid stängd dörr.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så???

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden?

Ordförandens omdöme talar för sig självt. Det handlar med all säkerhet om fartblindhet i kombination med oförmåga att se att det kan finnas något problem i att ge det egna stora partiet fördelar som andra partier inte har. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Det enda som kan reparera detta är att Kalmarhem tar sitt uppdrag som allmännytta på allvar och öppnar för alla partier.

Å andra sidan, då sätter man hyresgästernas säkerhet på spel. Jag hade aldrig som styrlseledamot i vår bostadsrättsförening tillåtit en sådan allmänt öppen tillgång till våra boendemiljöer och trappuppgångar. Den hållningen motiveras av säkerhets- och integritetsskäl. Sådana hänsyn kan man tycka att även Kalmarhem bör ta, men då även ifråga om His Master’s Voice i form av socialdemokraterna.g
***
Uppdatering: Jag har skickat in ovanstående till tidningen samt en något friserad version till Kalmarhem som ett öppet brev. Vi får väl se om någon reagerar eller om respekten för ledarhundarna i det stora partiet är alltför stor.

söndag, augusti 05, 2018

Finns tillräcklig teknik för delaktighet på Kalmars äldreboenden?

Insändare publicerad i Östra Småland 6 augusti 2018
Det är glädjande att Kalmar kommun fortsätter att arbeta för ett tillgängligt Kalmar där alla, oavsett förutsättningar, ska kunna delta i samhällslivet och ha en aktiv tillvaro. Kommunalrådet Dzenita Abaza (S) gav i Östra Smålands fredagstidning en utmärkt redogörelse för tillgänglighetsarbetet och exemplifierade med både genomförda insatser inom området och planer inför framtiden.
Jag noterade att kommunens vård- och omsorgsboenden för äldre inte nämndes i uppräkningen. Jag hoppas att det helt enkelt var en slump och hoppas att tillgängligheten på hörselområdet beaktas vid nybyggnation och renoveringar. Det bör naturligtvis vara så, men undrar ändå över en del med anledning av detta.
Under ett par år nyligen arbetade jag som kyrkomusiker i Kalmar pastorat. Där ingick att medverka på andakter och gudstjänster av olika slag på äldreboenden runtom i Kalmar, såväl kommunala som privata. Det som var frapperande var att såväl ljudanläggning som hörselslinga saknades på så många ställen. Oxhagshemmets samlingssal hade en välfungerande anläggning, men i övrigt var det tunnsått med teknik, för att inte säga helt tomt. Jag kommer aldrig att glömma den gudstjänst vi hade där en av de boende, som på grund av hörselskada inte lyckades höra någonting alls och därför inte kunde följa med i vare sig psalmer eller lästa/talade ord, ändå undrade när vi skulle komma nästa gång och önskade oss varmt välkomna tillbaka.
Att installera hörselslinga och ljudanläggning i samlingslokaler på vård- och omsorgsboenden är förhållandevis enkelt och relativt billigt, men betyder oerhört mycket för de äldre som därigenom kan få möjlighet till upplevelser utöver vardagslunken. Både i Smedby och i Norrliden har nya eller nyrenoverade boenden invigts de senaste åren. Finns tillräcklig teknik installerad för att tillgodose delaktigheten på hörselområdet där? Och hur ser det ut på andra håll?
Eftersom Kalmar nu verkar satsa en hel del på att öka det sociala innehållet i äldreomsorgen så hoppas jag att teknikbristen numera är ett minne blott både på gamla och nya boenden. Annars kommer de ökade sociala och kulturella aktiviteterna att utesluta en stor del av de äldre som skulle kunna ha glädje av dem. Statistik visar att 25% av personer över 65 år, 33% av personer över 75 år och 50% av personer över 85 år lider av nedsatt hörsel i så stor omfattning att speciella lösningar krävs för kommunikation. Det handlar alltså om en stor grupp av våra äldre.
Jag hoppas att Dzenita Abaza som ansvarigt kommunalråd kan och vill svara, och att svaret blir positivt. Det handlar ju om att stärka äldres livskvalitet, en fråga som jag vet att vi gemensamt värnar om.

Birgitta Axelsson Edström
Talesperson för Feministiskt initiativ i Kalmar