torsdag, juni 23, 2011

Glad Midsommar till er alla!

Dagen före Midsommarafton.... Nu hägrar semestern. En lång ledighet som väntar på att fyllas med bara avkoppling är på gång att inledas, men ett möte i nästa vecka måste jag klara av ändå. Men fram till dess är jag LEDIG :-) Och sedan ska jag under sommaren bland annat besöka Liseberg tillsammans med goa dottern (vi har passerat tonåren båda två men ett par dagar varje sommar får vi ett allvarligt återfall...), åka på kryssning i Östersjön tillsammans med goe maken samt skriva en rad texter till en andaktsbok. Det kan ju passa bra att koppla av med, eller hur?

Vad har våren bjudit på? Ja, jag måste medge att den har varit jobbig, inte på det privata planet men på det professionella. Kören Vox Communis blomstrar (Tack alla goa människor som finns där!) och hemmavid har vi det gott. Det är guldkorn som förgyller livet och som ger kraft att klara av annat som inte är lika utvecklande. Visserligen kunde jag lämna tunga, alltför tunga om jag ska vara ärlig, uppdrag på nyåret och det har varit en välgärning för min hälsa. Istället har jag fått uppdrag som ger betydligt mer spelutrymme, speciellt om man tillhör ett litet parti. Det känns bra, och tiden har faktiskt under den här terminen räckt till för att skriva och läsa en del, vilket jag har saknat ordentligt under de gångna åren. Med små steg börjar jag hitta tillbaka till den där underdogmentaliteten som alltid har varit min främsta stolthet. Det känns bra. Kampen för rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet är viktigare nu än på länge, och där har jag hittat en glöd som inte slocknar i första taget. Att vi dessutom har bildat ett än så länge ganska underjordiskt nätverk som hanterar mycket viktiga frågor är förstås också ett stort plus med våren 2011. Snart kommer vi att synas på allvar. Då får ni huka er gubbar :-)

Men det övergripande intrycket är ändå att jag fått kämpa mycket i motvind. Jag är inte van vid tystnad och negativa attityder. Jag har aldrig, tack och lov, tidigare behövt göra våld på mitt eget beteende bara för att inte känna mig utnyttjad, men under våren har det känts nödvändigt. Professionella relationer på jobbet ska nämligen numera inte på något sätt vara personliga, och då har jag anpassat mig till det. En enda gång har jag varit i närheten av en sådan stämning, och det är en himla massa år sen i den akademiska världen då man vid fikabordet fick lära sig att frågor om hur någon mådde eller om vad man hade gjort under helgen inte bara var totalt ointressanta utan dessutom olämpliga. Sådant leder till en kall och obehaglig miljö, men det jag har insett under våren är att jag just nu inte har så mycket energi att jag på egen hand kan höja temperaturen. Jag har också anpassat mig till tystnaden, inte i alla sammanhang men i en del. För att orka med har jag alltså valt att ta på mig en tjockare kappa, eller kalla det pansar. Då känns kylan mindre.

Nu väntar sommaren, och den inleds med Midsommarfirande tillsammans med släkt, grannar och vänner. Jag håller tummarna för att det blir uppehåll så att det kan bli grillning under bar himmel. Jag önskar alla, var ni än finns, en riktigt härlig Midsommarhelg och en lika härlig sommar med bara sköna stunder! Och om vi har tur, och om JAG har tur, så kanske värmen kan smitta av sig så att hösten inte blir lika kall som våren har varit :-) Eller så kanske jag under sommaren kan samla på mig så mycket värme att jag orkar ta tag i problemet på egen hand....

onsdag, juni 22, 2011

Budget i kf

Här i Kalmar har kommunens budget för nästa år klubbats. Nu ska man planera år 2012 efter den så att den kan börja gälla vid årsskiftet. Ett digert planeringsarbete ska genomföras av alla nämnder och styrelser. Man måste ändå säga att det saknades alternativ den här gången. Trots ändringsförslag i mängd (ca 180) så var det en enigt fullmäktige som stod bakom nästan allt i den rödgröna budgetluntan. Moderaternas förslag skiljde sig åt med ändringar som omfattade 5,1 mkr, KD med 5,6 mkr, C med 8,1 mkr och FP med 20,6 mkr (där förespråkades en skattesänkning med 10 öre). SD ville också ha en skattesänkning i spannet 10-20 öre men saknade i övrigt siffror i sitt förslag. Det är i sig ganska märkligt i en budgetdebatt som just handlar om …. Ja just det, pengar och siffror.

OK, hur bra är en rödgrön budget som borgerligheten ställer upp på till 99%? Ja, det kan man undra, men jag vill tro att den är bra. Jag vill tro att vi bygger en bättre och rättvisare kommun med budgeten som grund. Det måste man ju tro.

En aning bekymmersamt är att omsorgsnämnden får en ramminskning på 10 mkr om året de kommande åren på grund av de höga kostnaderna i Kalmar jämfört med standardkostnaderna. Å andra sidan är det inget parti som inte ställer upp på den förändringen, så ingen kan ju gnälla i efterhand. Lite konstigt är det ändå när man betänker att alla partier utom vi och MP begärde extra anslag till omsorgen i februari (5,3 mkr). Det har man ”glömt” nu.

De borgerliga vill minska anslagen till Destination Kalmar i ett läge när turismen utvecklas som aldrig förr, när evenemang som Iron Man och damfotbolls-EM ska genomföras i Kalmar. Det är huvudlöst. Lika huvudlöst är det att höja borgensavgifterna för kommunala bolag och därigenom se till att både boende i Kalmarhem och företag som hyr lokaler av KIFAB får höjda hyror. Suck. FP vill avveckla omsorgens bemanningspool och verkar tro att timanställda vikarier inte behöver någon lön. KD vill renovera alla kommunägda fastigheter utan att det kostar pengar. Centern tjatar som vanligt om ”timledarreformen” på fritidsgårdarna och vägrar begripa att timledare är en oegentlig anställningsform, ingen reform. M vill bygga ungdomsghetton och göra om det alkoholpolitiska programmet pga Linnéuniversitets studenter. SD tror sig ha profetisk förmåga och pratar, förutom för den gamla unkna rasismen och främlingsfientligheten som vi andra inte blir ett dugg överraskade över längre, om ”Linnéuniveristetsfiasko”. Tja, där var ett par oppositionsförslag i korthet. Det är lite magert, eller hur?

Det FINNS satsningar i budgeten. Ett nytt idrottspaket klubbades. Det är positivt att satsa på fysisk aktivitet. Det handlar om folkhälsa och framtida utvecklingsmöjligheter. Nu hoppas jag bara att man framöver samverkar bättre med våra föreningar och den ideella sektorn, dvs med de människor som bär en mycket stor del av vår välfärd på sina axlar utan betalning. Deras arbete måste hanteras med respekt. Vi lägger dessutom pengar på sommarjobb för ungdomar, på tursim och på kultur. Det är bra!

Men det finns också utmaningar. Äldreomsorgen som måste gasa och bromsa samtidigt, utveckla verksamheten och erbjuda moderna äldreboenden som håller för nutida och framtida krav. Äldre har rätt till ett värdigt liv även när krafterna tryter. Gymnasieskolorna ska sjösätta en ny gymnasiereform medan elevantalen dyker ner. Där måste kraft kunna läggas på verksamhetsutveckling och inte på annat tjafs. Jämställdheten utvecklas inte tillräckligt snabbt. Varför är det år 2011 exempelvis fortfarande självklart att brandmän och anläggningsarbetare har betalda arbetskläder medan omsorgspersonalens arbetskläder enbart blir föremål för en utredning?

Vi har alltså långt kvar systrar och kamrater. Än har vi inte nått fram. Hoppas vi kan ta ett par steg till i riktning mot rättvisa år 2012. Jag skulle dock önska vill att det ska gå snabbare än det just nu gör....

fredag, juni 17, 2011

Atmosfäriska störningar?

Det finns en hel del som man kan fundera över ibland, och det gör jag just nu. Hela den aktuella historien kring Kalmarsunds Gymnasieförbund med efterforskning av källa, med bristande information, med anmälan till JK och med obegripliga attityder på flera håll fyller mig med olust. Jag som alltid har tyckt att det har varit roligt att sitta med i gymnasieförbundets styrelse, även om det inte alltid har varit det allra mest effektiva politiska sammanhang jag har verkat i, börjar få väldigt svårt att både förstå och hantera stämningen där, trots att jag verkligen brinner för att stötta gymnasieskolans framtida utveckling i positiv riktning.

Kan man kalla det atmosfäriska störningar kanske? Och, i så fall, hur kan man råda bot på såna? Det behövs nämligen. Den borgerliga regeringen kan inte få härja fritt i skolvärlden utan vi måste vara med på banan och dra i vänsterarmen. Det kan vi just nu göra genom målinriktat parlamentariskt arbete på arenor där den offentliga skolan drivs. Då kan vi inte låta annat än just skolans utvecklingsmöjligheter, varje elevs rätt att få ta del av en utvecklande utbildning i de formbara tonåren och varje vuxens rätt att ta del av vuxenutbildning, stå i fokus för våra diskussioner.

Jag hoppas att vi kommer över de här lokala problemen. Det måste vi, för elevernas skull. Jag hoppas att JK kommer att ge oss vägledning i det arbetet så att vi återigen kan jobba med de viktiga frågorna. Rejäla framtida utmaningar för våra gymnasieskolor är nämligen inte något vi behöver leta upp. De är i allra högsta grad en realitet, och vi lever i dem redan nu.

måndag, juni 13, 2011

Om vikten av kompetens i estetiska uttrycksformer i framtiden

”En hand som arbetar skapar en hjärna som tänker” uttryckte möbelformgivaren Carl Malmsten. Allt lärande hänger nämligen samman. Den estetiska verksamheten stödjer lärande i matematik och språk, och vice versa. Kreativitet, kommunikation och entreprenörskap utvecklas till stor del genom estetiska ämnen. Den utvecklingen kommer de gymnasieelever som börjar gymnasieskolans första år hösten 2011 att förvägras. Det är bekymmersamt då vi och vårt samhälle behöver mer kreativt tänkande och mer entreprenörskap, inte mindre. Men den nya gymnasieskolan tar ingen hänsyn till det.

Kurserna i bild, musik, dans och drama berövas i och med hösten 2011 sin ställning som obligatorium och som meriterande kurser. Det innebär att många gymnasieskolor, i riskzonen ligger Stagneliusskolan i Kalmar, kommer att stå helt utan estetiskt och konstnärligt kreativa kurser. Det är beklagligt. Blivande entreprenörer och andra som kommer att jobba inom kreativa näringar och inom kulturområdet ska utbildas utan att få lära sig de kreativa processer som just de estetiska ämnena så tydligt förmedlar. Det står i skarp kontrast till gymnasiereformens tydliga betoning på entreprenörskap och elevernas egen drivkraft. Det riskerar att bli platt fall, både för reformen i sig men tyvärr också för elevernas framtid då de inte får tillgång till adekvata redskap inom ramen för utbildningen.

I vår tid blir det allt viktigare att kunna hantera och tolka bild- och textinformation i olika media. Våra industrier är på väg ut ur landet och arbetsplatser försvinner. Vi måste alltså tänka nytt. Denna utveckling måste med nödvändighet färga även skolan. Estetisk och kommunikativ kompetens kommer att höra till det allra viktigaste på framtidens arbetsmarknad, oavsett om man ska bli ingenjör, läkare eller journalist. Den nya gymnasieskolan ökar risken för att dessa perspektiv saknas. Därmed riskerar Sverige att inte längre ligga i framkant, varken när det gäller industriellt utvecklingsarbete eller inom media och kultur. Man går dessutom emot ett EU-betänkande från 2009 där man fastslår att konstämnen bör vara obligatoriska i utbildningsprogrammen på alla utbildningsnivåer så att en demokratisering av tillgång på kultur främjas.

Den gymnasieskola som slår upp sina portar hösten 2011 har många brister. En av de allvarligaste är att kurser med inriktning på kultur och skapande nedvärderas och stryks som obligatoriska. Det kan leda till större problem än vi anar. Elever får sämre möjligheter än tidigare att ta plats på en framtida arbetsmarknad, och Sveriges möjligheter att behålla en frontposition i kunskapsintensiva sektorer försvåras. Det var nog inte det som högerregeringen avsåg med sin nya gymnasiereform, men det är så det blir när man inte bryr sig om att ta till sig väl grundade argument. Carl Malmstens vishet från förra seklet hade nog kunnat tillföra en del, om någon på högerkanten hade varit beredd att lyssna.

söndag, juni 12, 2011

En av två möjliga

Igår blev jag minst sagt upprörd och överraskad när jag fick syn på tidningen. Ännu mer växte förvåningen när jag öppnade den. Jag vet inte riktigt hur jag ska varken tänka eller agera nu, men jag är grymt besviken och måste nog ge mig en liten stunds eftertanke så att jag inte gör något jag senare kommer att ångra.

Hur som helst, jag är utan egen förskyllan, en av fem möjliga, fast egentligen och allra troligast är att jag är en av två, och den etiketten hade jag väldigt gärna sluppit.

Pingstdagen 2011

Idag blev det en fin dag. Det var i och för sig gårdagen med, efter ett tag alltså. Idag har vi varit i Domkyrkan i Växjö och denna somriga pingstdag bevittnat invigningen av den nya biskopskräklan samt nio nya prästers vigning till tjänst i Svenska kyrkan. Det var mäktigt, vackert och varmt. Riktigt varmt. Å andra sidan, det känns väldigt bra att det är så fullt i en domkyrka att till och med den blir stekhet och syrefattig. Den efterföljande lunchen hos biskopen var lika mysig den med god mat och trevlig samvaro. Östrabo i Växjö ligger så gudomligt vackert! Har ni inte varit där, gör ett besök. Vacker trädgård, vackra hus, ja, man tappar nästan andan :-) http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=663582

Vi sjöng som inledande psalm traditionsenligt nr 161 ur Svenska Psalmboken (text: P Nilsson 1934, musik: M Vulpius 1609). Fjärde versen lyder:
Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens Ande, led oss.


Det är en av mina favoritverser. Den håller i många sammanhang, inte bara en solig pingstdag utan även resten av året.

fredag, juni 10, 2011

Utmaning

Det där med politik är inte alltid helt lätt att reda ut. Det är en sak att ha grundprinciper, mål och visioner och tyvärr en helt annan att försöka nå dit genom otaliga sammanträden och diskussioner i samarbete med andra som man inte själv har valt att arbeta med, som inte delar riktigt samma målbild och som av allt att döma inte tycker det är speciellt angenämt att samarbeta med mig heller. Det är en utmaning kan jag tala om.

Men det är ju det som är hantverket, och det lär man sig med tiden även om det kan vara en dyrköpt läxa. Det handlar i hög grad om att komma fram till kompromisser som åtminstone leder åt rätt håll, om än i pinsamt mikroskopiska steg, men det är ju vardagen för oss som företräder små partier. Det finns dock annat som jag aldrig kommer att köpa, oavsett från vilket håll det kommer. Det mesta går dock att lösa om man visar varandra respekt och hänsyn, om man inser att det kan vara bra att lyssna istället för att bara prata själv och om man respekterar det gemensamma regelverket och inte medvetet eller omedvetet fipplar med det formella. Och visst är det gott att veta att de allra flesta håller med om det?

Idag ska jag dock ta mig ifrån den lilla kalmaritiska sandlådan för att arbeta i ett helt annat sammanhang där vi vill samma sak allihop, nämligen att skapa världens bästa välfärd för alla. Det känns skönt. Då och då måste man nämligen påminna sig om vad som är meningen med alla de ändlösa diskussionerna som känns både fruktlösa och meningslösa ibland. Man sitter ju inte där och slåss för ingenting eller, hemska tanke, för sin egen försörjning, utan för att man drivs av viljan att skapa något gott i både stort och smått för någon annan än sig själv. Det är då studiebesök i verkligheten och träffar med partikolleger fyller en speciell funktion. Den typen av andningshål är livsviktiga även om resan dit den här gången är lång och av allt att döma verkar bli fylld av ilskna gallskrik från en liten flicka som inte alls verkar uppskatta tågresan. Förmodligen lider hon mer än jag.

torsdag, juni 09, 2011

"Ensam i bräcklig farkost"

Mörkret sänker sig. Den här kvällen är inte himlen lika vacker som igår. Då skimrade den i klart lysande rosa. Nu är det mer ett grått lite molntyngt himlavalv vi ser. Nåja, jag klagar inte. Idag har det kommit lite regn, blixt och dunder och luften känns en smula klarare.

Jag antar att jag måste vänja mig vid att vara ensam vänsterpartist i olika sammanhang. Idag har jag till exempel varit ensam under ett heldagsmöte. Det har jag varit förr, men nu är det annorlunda. Man måste inte vara ensam bara för att man är ensam, om ni förstår, men i det här sammanhanget är jag plötsligt himla ensam. Det där med samarbete och samförstånd har fått ge vika för helt andra arbetsformer och härskartekniker, och det tycker jag inte om. Jag känner mig fortfarande en aning vilse men efter ett halvår så ser jag i alla fall konturerna av regelsystemet för "the name of the game". Jag är inte tillfreds, långt därifrån, men det SKA gå att navigera i det här farvattnet också. Alternativet, att stå kvar på kajen och hålla tyst, finns bara inte. Är man en Ninja så är man. Även skalden Erik Gustaf Geijer var nog en Ninja på sitt sätt på nyårsdagen 1838:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud

tisdag, juni 07, 2011

Seger!

Idag vann vi en seger i kommunstyrelsen. Hela gänget gick på vår linje och uppmanar nu Kalmarsunds gymnasieförbund att öppna sina sammanträden för allmänheten igen. Vi i Vänsterpartiet formulerade och skickade in en skrivelse till kommunstyrelsen med den innebörden efter det tokiga beslutet i mars och nu går skrivelsen tillsammans med en uppmaning iväg för behandling. Kalmar kommun är den överlägset största medlemskommunen och står för nästan 70% av budgetmedlen. Om resterande dryga 30% (Mörbylånga, Torsås och Borgholms kommuner) har en annan uppfattning än att sammanträdena ska vara öppna för insyn så får det bli ett pikant problem som förbundets styrelse får hantera.

För oss i Vänsterpartiet är öppenhet en mycket viktig grundsten i demokratin. Med öppenhet vinner vi acceptans för våra beslut. Med öppenhet kan vi entusiasmera människor till att engagera sig i politiska frågor. Med öppenhet garanterar vi att vi har sjyssta beslutsprocesser. Det handlar om etik, moral och respekt för demokratins spelregler. Vi viker oss inte en tum när det gäller detta, och jag är glad att samtliga övriga partier hade precis samma uppfattning som vi idag. I mars var det bara vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet som höll fast vid denna grundprincip. Skönt att veta att man kan ändra sig när det blir så fel. Nu hoppas jag att också övriga tre kommuner inser sitt misstag och ändrar sig.

En ny dag efter himmelsanbefalld avkoppling :-)

Jag har haft totalstopp i min e-mail sedan i onsdags morse. Snacka om att känna sig avklippt från omvärlden :-( men nu fungerar den igen :-) Allt går så himla mycket lättare om man kommunicerar med varandra och informerar om vad som ska och kan hända :-)


Allvarligt talat, det kanske ändå var meningen. Kryckor, två ömma fötter, en trasig rygg och sedan inte ens fungerande e-post.... Jag tror att den gode guden däruppe försökte säga till mig att under den här långhelgen skulle jag koppla av, och det är jag tacksam för. Det blev sköna dagar som jag så väl behövde. TACK!


Men idag är det en annan dag. Efter att ha klarat av ett kommunstyrelsemöte samt problemet med e-posten åtminstone till hälften så ska jag se till att putsa köksfönstren och sätta upp nya fräscha gardiner när jag kommer hem så småningom efter dagens sista möte. Det bör jag hinna innan det är dags att bänka sig framför fotbollsmatchen på TV. Heja Sverige! Spöa Finland! Den riktigt VIKTIGA matchen går dock inte på TV. Den spelas i Hovmantorp ikväll kl 19 fjärran från kameror och arenakrav. Heja Klubben!!!

söndag, juni 05, 2011

Lugn helg

En riktig avkopplande långhelg pågår :-) Visst sjutton är det skönt! För min del blev den ännu lugnare än jag hade planerat. Efter att ha haft ischias i en vecka ramlade jag i tisdags kväll ner ett par trappsteg på Larmtorgets scen när vi hade avslutning med kören. Det blev ett besök på sjukhusets akutmottagning morgonen därpå efter en sömnlös natt med värkande fot och smalben. Jag ska inte klaga. Det kunde ha gått långt värre än en stukad fot, men inget ben är alltså brutet och idag har jag slängt kryckorna i alla fall. Men om det är nån som undrar:



  • ischias


  • en nyligen stukad fot


  • en sedan länge överkörd fot som skriker vid belastning

är ingen direkt höjdarkombination. Fråga mig, jag vet...

Men, det blev ett litet bröllop i helgen ändå trots krycka! Anna och Petar gifte sig i går lördag i Kalmar Domkyrka och tog emot gratulationer på en solbestrålad kyrktrappa. Grattis och lycka till i framtiden! Samma dag, men på annan plats, gifte sig partiordförande Lasse med sin Åsa. Grattis och lycka till ni också :-)



Igår kväll hade vi grillkväll med grannar, vänner och familj. Vi var nog ett 20-25-tal som åt och drack gott tillsammans. Mina föräldrar kom och var med liksom plastsonen med tre kompisar. Åldersspridningen blev stor, och det gör ju bara att det blir ännu roligare. Jag är så tacksam för att vi har så trevligt ihop på vår lilla gård :-) Kvällen avslutades med ett parti poängkubb. Jag vill ju inte vara taskig, men det var nog det sämsta jag sett i den vägen, och märk väl: Jag var inte ens med! Mina resultat brukar inte direkt vara nåt att hänga i julgranen, men detta var sämre än sämst. Nollorna stod som spön i backen. Ingen träffade nånting ;-) Vem som vann? Goe liberalen förstås. Jag tror att anledningen helt enkelt var att han som folkpartist kände sig mest hemma bland alla nollorna i spelprotokollet ;-)