söndag, maj 20, 2018

Finaldags till kvällen

Idag spelar Tre Kronor VM-final i hockey mot Schweiz. Många anser att pokalen redan är vunnen. Efter att Kanada blev utslaget i sin semifinal så saknas värdigt motstånd att ta på allvar. Det är feltänkt.

Vi som har matchen mot Vitryssland i OS 2002 kvar i minnet vet att det inte finns några givna matcher som är avgjorda på förhand. Det vet även de kanadensiska spelare och fans som igår fick se sig överkörda och utslagna av just Schweiz, ett lag som överraskat gång på gång i kritiska lägen. Först Finland i kvarten och nu Kanada i semi, vem hade kunnat förutsäga det? Och ikväll kan historia skrivas vid finalen.

Jag hoppas att Tre Kronor pallar trycket och inte luras in i fällan att underskatta sin motståndare. Då kan det bli en festkväll även idag! Den oerhört stora, och i sig överraskande, 6-0-vinsten mot USA igår gav en försmak om vad som kan komma. Heja!

Jag vill nämligen gå ut i morgon. Morgonen efter Vitryssland ville jag inte gå ut. Jag ville dra täcket över huvudet och skämmas i min ensamhet istället för att tvingas prata om debaclet och den sista pucken som nickades in i mål av den svenske målvakten som nog även han har gjort allt för att glömma det där...

Gå för guldet nu Tre Kronor, och ta med både hjärta och hjärna in på isen!

PS. En vinst kanske kan ge mig lite bättre nattsömn också. Det kan sannerligen behövas. Att blogga en söndagmorgon strax efter kl 06 är nämligen något i sanning totalt onaturligt för mig. Det är en vana jag helst inte tar med mig in i framtiden. Go for Gold!

torsdag, maj 17, 2018

Rapport torsdag

Idag har jorden blivit lite rikare. En liten, eller i själva verket ganska stor, Anton har sett dagens ljus i Luleå som tredje barn till min systerson. Vi gläds åt tillskottet som vägde sina modiga fem kilo redan från början 😃

Det var dags att hålla koll på kyrkogården idag också, och just idag så kunde jag alltså berätta att vår familj växer. ”Släkten följa släktens gång” sjunger man på många begravningar i psalm 297. Det var de orden som bar mig genom vandringen mellan de två gravarna jag har ansvar för, dels den där mormor och morfar ligger sedan 1977 respektive 1992, dels den där mamma och pappa har fått sin sista vila tillsammans genom två vita exakt likadana urnor som sänktes ner på samma gång i juni 2016.



Livet går vidare, denna gång genom en gosse som får ett av sina namn efter just pappa. Han ler nog stolt i sin himmel och tänker att det är en präktig pojk som får ett av de tre rejäla svenska namn som han själv fick. Det var nämligen precis så prästen uttryckte sig när pappa skulle döpas:"Rolf Arnold Bertil, det var tre rejäla svenska namn!"

Idag har det blåst ordentligt från norr. Jag har njutit! Även om jag frös som en hund på promenaden hem från kyrkogården så njöt jag av att det gick att andas. Svettig under förbandet blev jag i och för sig ändå när jag väl kom inomhus, men tillståndet var långt bättre än dagarna som förflutit. Det kan behövas en kväll som denna då man ska följa fyra svettiga kvartsfinaler i hockey varav en just nu är gastkramande med en ställning på 4-4 mellan två lag som gott och väl borde kunna vara i final båda två. Goe liberalen missar en stor del av dramatiken då han just nu sitter mötesordförande på vår bostadsrättsförenings årsstämma. Där bjuds på god mat och dryck sedan, så det är i och för sig inget dåligt alternativ. För mig är det dock mindre attraktivt. Med axellåsande förband och ömmande axel så undviker jag gärna större folksamlingar och dessutom lämnar mitt bordsskick en hel del i övrigt att önska för tillfället. Det får bli hockey vid teven i ensamt majestät istället tillsammans med lite god ost eller nåt åt det hållet.

Jag hoppas att natten kommer att innebära lite mer sammanhängande sömn. Kanske kan den uppfriskande promenaden i blåsten idag bidra till det. Jag hoppas.... precis som jag hoppas att Ryssland snor till sig en semifinalplats i kvartsfinalen som just nu slutade lika efter ordinarie speltid 👍🏻

Just det ja, jag ska inte glömma: Grattis Norge på er nationaldag! Någon kvartsfinal i hockey blev det inte för er del, men väl en nationaldag som jag vet betyder mycket. Ni har ju andra nationalsporter att glänsa i än just hockey.
Uppdatering: Hockeyn gick tyvärr åt skogen och Kanada gick vidare på övertidsmål. Skit också... Nu håller vi tummarna för Tre Kronor lite senare till kvällen!

tisdag, maj 15, 2018

Rapport om sjukläget

Jag trodde väl aldrig att jag skulle må så här dåligt efter att ha opererat min axel. Nu har det snart gått tre veckor och jag sover fortfarande inte på nätterna. Det går inte att ligga ner, jag kan inte använda min säng och jag tillbringar nätterna lutad mot kuddar i ett soffhörn. Jag sover en halvtimme, trekvart eller om jag har tur en timme i sträck. I förmiddags lyckades jag sova en dryg timme vilket betydde massor. Det är inte bara smärtan i axeln som ställer till det. Nu har det börjat göra ont mellan skulderbladen också och allra värst är det axellåsande bandaget som ska sitta på dygnet runt och som i denna helvetiska sommarsol alstrar så mycket värme att jag får både värmeutslag och annat otrevligt. Det är inte alls roligt att leva under de här förhållandena.

Samtidigt så vet jag att det finns så många andra som har det så mycket värre, och jag vet ju att det här går över så småningom även om det är en massa rehab som väntar. Just nu har jag kommit dithän att de tre träningsavbrotten per dag då jag får vara utan bandaget är lufthål i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Det är ju alltid nåt. Balkongdörren kan stå öppen på vid gavel sedan goe maken satte dit myggnätet och det ger en viss lindring av värmen på natten i varje fall. Dessutom har jag dragit ner på morfinmedicineringen till ett minimum vilket också är ett framsteg, så visst finns det ljuspunkter. Men, jag mår skit.

Inte ens skriva kan jag. Det blir enhandsvals och det tar för lång tid och man får ändra alla meningsinledningar till versaler i efterhand. Att passa tider är ett eget litet helsicke. Att ha uppgifter som ligger  och väntar är en plåga. Just nu vill jag bara ha möjlighet att sova när som helst, få domna bort ett tag och få vila kropp och själ. Att promenera bort till affären är nog för att suga musten ur mig. Att gå till kyrkan och få dela lite gemenskap och att sitta på ljugarbänken utanför porten härnere i skuggan och prata bort lite tid med husets daglediga pensionärer är däremot sådant som ger kraft. Jag försöker, men det är tungt.

Och det får nog vara det ett tag. Hjälparen ska komma läste vi i söndags. Jag lever på det hoppet.

fredag, maj 11, 2018

Vårt varma tack!


Körkonserten Om våren och kärleken den 8 maj i Algutsrums kyrka inbringade hela 31 000 kronor direkt till Operation Smile
Tack till Södra Ölands pastorat som ställde den vackra kyrkan till vårt förfogande samt bidrog med vaktmästare och teknikhjälp.

Tack till våra musiker Thore W Nilsson, Attila Gracza, Christer Svensson och Åke Eklund utan vars hjälp vi skulle låta mycket mindre och ha så mycket mindre roligt.

Tack till alla som kom och bidrog till det mycket goda insamlingsresultatet! Tillsammans kan vi nu lindra nöden något i världen genom att bidra till det arbete som Operation Smile bedriver för att ge barn med medfödda ansiktsdeformationer möjligheter till ett liv. Varenda krona kommer till nytta!

Vi önskar alla en härlig fortsättning på våren och en lika härlig sommar!

Badrumskören genom Lage Olsson
Gärdslösa kammarkör genom Ingegärd Cafourek
Vox Communis genom Birgitta Axelsson Edström (som den här gången bidrog med så mycket mindre än vanligt, men det gick ju bra ändå...)


fredag, maj 04, 2018

Att våga och att vilja prioritera


Insändare publicerad i Östra Småland lördagen den 5 maj 2018
Det var vådligt vilken öm tå jag trampade på när jag hävdade att bilden av äldreomsorgen skiljer sig åt beroende på vem som beskriver den. Mikael Ländin, S-märkt nämndsordförande, blev så kränkt att han till och med anklagar mig, en talesperson för ett parti som ännu inte ens har mandat i kommunfullmäktige, för att använda härskartekniker. Om det inte vore så pinsamt så vore det nästan roligt. I vilket avseende skulle jag ha möjlighet att utöva makt över en nämndsordförande?

Ländin borde dock betänka sitt ansvar för kommunens verksamhet. Budgetprioriteringarna som görs, där en fotbollsarena för elitverksamhet får kosta mer än satsningarna på rätt till heltid för undersköterskor i äldreomsorgen, talar sitt tydliga och huvudlösa språk och där bär Ländin lika stort ansvar som övriga i majoriteten. När rätten till heltid dessutom kräver av den redan hårt pressade personalen full flexibilitet och ovisshet om var man arbeta och vem man ska omvårda, då kan man definitivt inte kalla det en satsning med jämställdhet som förtecken. Den inställningen verkar även facket dela med mig. Jag ställer mig även frågan vilken manligt dominerad yrkeskår någon ens skulle drömma om att behandla på liknande sätt.

Men det är klart, det handlar om perspektiv och det är där Ländin blir både rädd och arg. Han godkänner nämligen ingen annan bild än sin egen. Det är nog också därför det är lönlöst att ens försöka diskutera, resonera och kommunicera, aktiviteter som annars brukar utgöra grunden för demokratiskt arbete värt namnet.

Äldreomsorgen i Kalmar fungerar säkert bra i flera avseenden, men det finns områden där den lämnar mycket i övrigt att önska. Personalpolitiken är ett sådant. Att åtgärda det problemet på allvar kräver vilja och mod att prioritera resurser. Den tåömma majoritetskonstellation som Ländin företräder verkar sakna den viljan. Det funkar inte bara med ord och pressmeddelanden. Man måste våga ta striden också och att ställa olika sk satsningar mot varandra. Det vågar vi.

För att travestera ett känt uttryck: Gärna en elitfotbollsarena, men först en rejäl satsning på äldreomsorgens personal!

Birgitta Axelsson Edström, talesperson och kommunfullmäktigekandidat för Feministiskt initiativ, Kalmar