onsdag, maj 30, 2012

Födslovåndor

Jag har en text som vill ut, men det känns trögt. Den kommer att handla om att vi måste tänka med hjärtat också, inte bara med den smarta och beräknande hjärnan. Den kommer att ta upp exempel på missförhållanden som vi skulle kunna åtgärda om vi bara tog hänsyn till den emotionella delen av vår intelligens lite oftare, eller varför inte hela tiden? Vi har en värld som till stora dela formas av mänskligt tänkande och planerande, och trots att vi människor kan känna kärlek, lycka, omsorg, glädje och empati så är det inte dessa egenskaper som karakteriserar världen. Det är helt andra saker, till exempel kortsiktighet, lönsamhet, girighet och jakt på syndabockar.

Jag är inte nöjd med världen, och jag är inte helt nöjd med mig själv heller. Kanske är det därför texten inte vill födas ordentligt. Men jag är envis, så till slut kommer det att gå. Födslovåndor gör ont, men resultatet brukar vara värt smärtan och ångesten :-)

tisdag, maj 29, 2012

Dumma frågor

Kan man värdera kärlek
som inte kan mätas i pengar?
Kan man älska djur
trots att man inte har dem till mat?
Kan man älska alla människor
trots att de är olika?
Kan man bevara jorden
utan att köpa den?


I en tid som vår
när allt handlar om lönsamhet och snabba cash
så finns det anledning att ställa såna frågor
trots att de egentligen är
riktigt dumma.

Ja till sprutbyte

Igår sade kommunfullmäktige JA till att tillstyrka landstingets sprutbytesförsök. Det är klokt, även om frågan är svår och har många bottnar. Det allra viktigaste är dock att detta INTE är en narkotikapoltisk åtgärd, det är ett hälsofrämjande medel. Det handlar om att förhindra smittspridning i en grupp som är extremt utsatt för smittorisker. Det handlar INTE om att legalisera bruk av droger, och det handlar INTE om att ersätta drogpreventivt arbete med sprutor. Det är YTTERLIGARE en åtgärd i arbetet att förhindra lidande, sjukdom och för tidig död. Narkotikan finns i vårt samhälle, tyvärr, men så ser verkligheten ut.

Detta handlar ju om MÄNNISKOR, precis som vi andra. Det handlar om människor, någons dotter, mamma eller syster, som av olika skäl har fastnat i drogträsket. Det handlar INTE om människor som av egen fri vilja utifrån ett rationellt övervägande har valt att börja använda droger för att fly verkligheten. Det är istället resultatet av en tillvaro där andra dörrar att hantera livet har upplevts som stängda. När vissa delar av fullmäktige igår började prata om "fria val" i den här frågan upplevde jag ett nästan fysiskt illamående. Vi lever inte i samma verklighet. Tyvärr tror jag att min verklighet är mer verklig än den verklighet som mina meningsmotståndare i den här frågan igår hänvisade till. Och förresten, det talades om att man inte har valt att få "dåligt hjärta", därför kan denna sjukdom inte jämföras med drogberoende. Ska vi börja gradera sjukdomar och ransonera vårdinsatser efter hur mycket man genom ohälsosamt leverne kan antas vara orsak till sjukdomen man har så börjar det bli riktigt obehagligt. Den diskussionen ploppar ju upp då och då. En rimlig konsekvens borde då vara att vi överviktiga och stillasittande rika västlänningar inte skulle få någon sjukvård alls, men vi skulle direkt vara med och betala för vården för svältande barn i Afrika. Det är nämligen vårt leverne som till stor del orsakar deras sjukdomar. Då, mina vänner, kan vi börja snacka om rättvisa!

Hur som helst, missbrukare är också människor, men inte lika länge. Jag hoppas att vi med den här åtgärden kan göra det möjligt att de får vara människor längre än idag. Jag är fullt och fast övertygad om att det är lättare att motivera en missbrukare att ta sig ur sitt drogberoende om hon/han inte redan är smittad med HIV eller Hepatit C. Det borde de allra flesta kunna inse, men det bygger ju på att man tycker att det är viktigt att hjälpa medmänniskor i nöd förstås.

söndag, maj 27, 2012

Apropå Hylands ABC

År 1966 köpte mina föräldrar Hylands Hörnas ABC-bok. Den såldes genom Radiohjälpen till stöd för leprabarn över hela världen och kostade den stora summan 4 kr och 50 öre "inklusive oms". Boken består av rim skrivna av svenska folket och med bilder av åtta kända konstnärer. När jag var liten tittade jag ofta i den här boken. Det var färgbilder i den, och innan jag kunde läsa kunde jag ju i varje fall titta på dem. Idag tittade jag i den igen.

På bokstaven M hittar man följande rim, skriven av Elisabeth Påhlsson från Umeå:
Maskulinum är ett kön
som har mycket högre lön

Detta var alltså år 1966. Idag är det 2012. Vad har hänt på de åren? Jo:
Maskulinum är ett kön
som ännu har högre lön

Är det inte dags att ändra på det då? Kvinnolöner som begrepp i avtalstexter är ju borta, men i realiteten existerar de i högsta välmåga. Kvinnor som jobbar heltid till kl 17 jobbar gratis från kl 15.51 jämfört med män. Det är fullständigt orimligt!

Och då, i detta läge, kommer KD och föreslår att pappamånaderna ska tas bort. Blir man trött eller blir man trött? Det är att gå med arslet före in i framtiden, för inte kan ens KD vara så blinda att de inte ser den systematiska lönediskrimineringen av kvinnor, bland annat orsakad av att kvinnor tar proportionerligt mycket större ansvar för hem och familj än män gör, och därmed inte anses satsa på karriär och jobbutveckling. Det är ju så himla tydligt!

Jag väntar på nästa ABC-bok. Undrar vad det kan stå i den. Jag hoppas på följande:
Maskulinum är ett kön
som ej bestämmer någons lön

Och så hoppas jag att åtminstone fyra av de åtta medverkande konstnärerna är kvinnor så att vi inte återigen ska se åtta mansnamn där. Det måste ju ändå ha hänt NÅT på nästan 50 år....

Så det så!


torsdag, maj 24, 2012

Trasighet på olika sätt

Man kan tro att jag äter cykelkorgar. Jag förbrukar dem i en avundsvärd takt. Nu är det dags att byta igen. Jag skyller på alla pappershandlingar som jag måste släpa runt på och på datorn som numera dessutom måste medfölja så gott som varje dag. Ner med allt skit i ryggsäcken, och sen ner med ryggsäcken i cykelkorgen. Sen när det är bastuvarmt ute som idag så ska man ju knöla ner jacka/kavaj också eftersom den helt enkelt inte går att ha på sig och cykla i hundra knyck. Det är väl inte så konstigt att korgen ger upp kanske..... Det har den gjort i varje fall. Den hänger på trekvart upptäckte jag i morse, så nu ska jag köpa en ny och hel. Den håller nog åtminstone nästa vecka också. Kanske.

Människor kan också gå sönder. Det gjorde jag för ett tag sedan. Med god hjälp är jag hyggligt ihoplappad nu. Jag ska, eftersom dagens sammanträde blev kortare än jag trodde, passa på att hämta ut sista omgången med antikur på Apoteket (ja, jag väljer det gamla hederliga statliga apoteket!) och hoppas på att jag framåt augusti ska vara hel på riktigt igen. Det är inte riktigt lika enkelt som med en cykelkorg, att man kan köpa sig en ny Birgitta och byta ut den gamla och sen proppa henne full med skit på samma sätt om och om igen. Det är lite mer komplicerade processer än så, och det kostar desto mer, men det får det vara värt. Man har bara ett liv som bekant, det finns inga alternativ, och då gäller det att leva det så gott det går. Ibland behöver man stöd och hjälp, eller rättare sagt, man behöver ALLTID stöd och hjälp, men det finns tider då man behöver lite mer än så. Då ska man ta den chansen. Det är dock tråkigt att det ska behöva kosta en himla massa. Jag klarar det, men det gör inte alla. Man är liksom inte friskare för att man är fattig, det är snarare tvärtom, men medicinkostnader kan bli dryga för att inte säga oöverstigliga för den som har det knapert med intäkterna. Vore det inte bättre att rätta till det missförhållandet istället för att konkurrensutsätta apoteken och sänka krogmomsen förresten? Nähä, inte det. Regeringen tycker att det är bättre att man är rik och frisk än fattig och sjuk, och vem gör inte det? Problemet är ju bara att just den lilla detaljen styr man inte över med riksdagsbeslut..... men man kan väl fortsätta att gå med skygglapparna på sig som borgerlig företrädare, t ex som statsministern, och inbilla sig att det sk utanförskapet minskar och att arbetslösheten sjunker. Det enda roliga med det förfaringssättet är nog den roliga solbrännan alliansfolket skaffar sig nu till sommaren ;-) Jag ska göra vad jag an för att de ska behålla den till nästa val ;-)

Nej, nu ska jag åtgärda mina trasiga delar på bästa möjliga sätt och trampa hemåt. Temperaturen på min arbetsplats är nämligen oroväckande hög efter en dag utan ventilation och öppna fönster, och jag gör mer nytta hemifrån. Ha en fortsatt trevlig dag och glöm inte heja på Loreen till kvällen! Hon lär, av ryktena att döma, också se lite trasig ut....

måndag, maj 21, 2012

Öppenhet

Jag tror på öppenhet
som process
men också som mentalitet
som det normala
som det man helt enkelt kan räkna med

Motsatsen
slutenhet
stänger in
luktar gammalt
motverkar goda resultat
och sprider dålig luft

Det märkliga är
att den som stänger sig själv inne
och andra ute
för att växa själv
i själva verket förminskas
medan de andra får större livsrum

Det är kanske inte så konstigt
Det finns ju mer syre i friska luften
även om det är kallare ute
än i ett slutet rum
som är varmt och inne

Kanske kan just det 
kallas rättvisa
till slut.

söndag, maj 20, 2012

"Livet är som en påse"

Jag har haft en mycket skön och avkopplande helg med tre dagar i Ronnebys underbara brunnsmiljö. Vi har badat, promenerat, bubblat och bara njutit av helgen. Trollsjön, bäckahästen, mandarinanden och Contan fick sina traditionella besök. Det kändes både gott och oerhört välbehövligt. Helgen avslutades med en hemmasöndag med föräldrarna på besök för middag och fika, tre poäng för ÅFF och ett VM-guld till bästa hockeylaget. Jag klagar inte på livet. Jag mår gott.

För det mesta, alltså. Det gäller att man tar tillvara de stunderna, för livet består ju av så mycket blandade ingredienser, alla sorters relationer och sammanhang. Kan man se till att bevara det fina och harmoniska i sig själv så kan man stå ut med en viss grad av disharmoni runt omkring då och då. Så ser ju livet ut från och till. Det är bara att acceptera det.

Man kan inte regera över andra, men det man kan göra är att bestämma sig för hur mycket andra ska ha rätt att påverka ens eget välmående. För visst är det så att alla människor man har runt omkring sig inte alltid vill ens eget bästa till 100%. Det måste man acceptera och hantera. Huvudsaken är att man vet att man själv har rent och hälsosamt mjöl i sin egen påse. Andra får ta ansvar för sina påsar, och vad som finns däri vet vi ju inte. Och kanske viktigast av allt: Det är bäst att låta bli att ens fundera över det! Men ställ gärna frågan direkt om tillfälle uppstår. Kanske leder det till en bättre miljö och en bättre vardag både för dig själv och andra :-)

onsdag, maj 16, 2012

Börja fundera NU!

Efter ännu en nämndsmötesdag så infinner sig frågorna: Är verkligen detta det bästa vi kan? Vi, som sprang in på demokratins planhalva med varma kinder och solsken i blick för att förändra världen till det bättre, var det hit vi ville? Till sammanträdesrummen, till de ganska glest besökta mötena där vi numera vet precis vad motståndarlaget kommer att säga, där vi redan har bestämt oss för att de har fel och vi har rätt och att det bara är vi som vill gott? Var det verkligen det här vi ville?

Eller ville vi göra skillnad? Ville vi att människor, inte nödvändigtvis vi själva utan i första hand andra, skulle få det bättre tack vare vårt engagemang? Ville vi, i demokratisk ordning, påverka nutid och framtid? Ja, det är klart att vi ville, och det är väl klart att vi vill fortfarande. Men formerna, kamrater, är de optimala?

Jag börjar sannerligen undra. När man ser på återväxten och på hur den ena efter den andra lämnar det politiska arbetet av än det ena och än det andra skälet så måste vi dra slutsatsen att vi måste ändra på åtminstone NÅT. Vi ska inte ändra på politikens innehåll och inte på våra ideologier heller, det är ju där vi hittar våra mål och visioner, men vi måste nog börja fundera på hur demokratin som styrelseskick ska överleva om vi inte har folk som vill jobba med den.

Och varför inte börja fundera NU?

tisdag, maj 15, 2012

Kallar du mig naiv? Ja, men jag tror på värme mellan människor...

Den här bilden tog jag förra vintern. Vanten låg vid den busshållplats som jag oftast använder de få gånger jag åker buss hemifrån in till stan. Det var kallt.... Jag minns att jag tyckte synd om den som hade glömt eller tappat vanten, inte för att den var speciellt fin (men det var den ju också) utan för att den behövdes som skydd mot kylan. Jag som lider av vita fingrar så fort temperaturen kryper ner under 8 plusgrader inser ju hur utsatt man kan känna sig. Snö och utan vante, huvaligen!

Men nu behöver man inga vantar längre, men inte sjutton kan jag påstå att samhället är så mycket varmare bara för att utetermometern har parkerat sina siffror över 10 plusgrader. Utförsäkringar, gränsdragningsproblem, kvinnor som blir slagna och mördade av sina män, män som har tappat sin självkänsla och inte kan hävda sig på annat sätt än att härska över sin partner, lidande och behövande människor som faller mellan stolarna när alla skyller på alla, barn och ungdomar som far illa, ett arbetsliv som sliter ut dem som har jobb, och lämnar dem som inget hellre vill än att arbeta, utanför.... Det blåser kyliga vindar i dagens Sverige, isande kalla. Och de kommer inte från norr, de kommer från höger.

När till och med statsministern tar begreppet "etniska svenskar" i sin mun så inser man att kylan minsann har trängt in i de styrandes hjärtan också, även om vi är många som har misstänkt det eller till och med vetat det sedan länge. Jag fryser inombords, och inte räcker det med en fastfrusen vante för att lindra frossan.

Var är värmen som kan hjälpa? Var är engagemanget som kan elda på? Var är protestropen som borde skalla mellan husväggarna? Jag blir ganska modstulen ibland. Har vi slutat att bry oss? Har vi köpt "sköt dig själv och skit i andra"-taktiken?

Jag vill inte tro det. Jag vill tro på ett uppvaknande. Jag vill tro att vi människor tillsammans kan bidra till en mänskligare tillvaro där vi alla kan få en plats. För, man KAN helt enkelt inte vara utanför det samhälle man själv är en del av. Så fort vi delar upp människor i grupper där den ena är bättre än den andra och där en del är mer värda än andra så hamnar några utanför. Det är fel. Vi måste se oss som en enhet, som en mänsklighet där vi har solidariskt och gemensamt ansvar för både nutid och framtid. Ingen av oss är något utöver den andre, vi är alla lika och lika mycket värda, och vårt uppdrag är att med de gåvor vi har fått göra livet något lite bättre för dem vi har omkring oss. DÅ kan man må bättre själv också.

Och då kanske vi kan ersätta den tappade vanten för den som behöver en sådan. Och har vi leenden, skratt, hälsningar och ett vänligt ord över så kan vi ge bort sådana också. Det kan vi börja med redan idag. Det varma samhället börjar i ditt och mitt hjärta, och sedan sprider det sig över hela Sveriges land och även utanför dess gränser.

Kallar du mig naiv? Ja, det får du, men det är ändå så här jag tänker. Det är vad mitt liv bygger på, och jag tror att vi är många som delar den naiviteten. Tänk om vi kunde hitta varann så att utvecklingen gick lite snabbare! Det skulle sannerligen behövas!

måndag, maj 14, 2012

Gymnasieskolan....


Gymnasieskolan har stora utmaningar framför sig. Det är inte bara den ovissa framtiden som skolan förväntas förbereda eleverna för, den ska göra det med en omdanad programstruktur som har misstänkt stora likheter med den gymnasieskola som jag själv genomgick i början av 1980-talet. Kort sagt, med gårdagens verktyg ska framtiden formas. Det låter varken logiskt, rationellt eller lätt. Det låter bara Björklundskt.

Men nu står vi här med den nygamla gymnasieskolan. Då gäller det att göra bästa möjliga av den.  Jag ser två bekymmer framöver som vi måste arbeta med. För det första, det humanistiska programmet med kulturell och språklig inriktning har svårt att locka sökande elever. Det är ett nationellt problem. Själva namnet kan verka avskräckande. Vet ungdomar i 15-årsåldern vad ”humaniora” är? Vet de att det handlar om den klassiska bildningen, om att till exempel lära sig språk och att analysera historia och kultur så att man förstår både sig själv, sin samtid och framtid bättre? Vill vi ha ett samhälle utan den kompetensen? Det vill inte jag. Därför får vi inte bara slå oss till ro, konstatera att intresset sviktar och lägga ner utbildningen. Vi måste istället agera och marknadsföra mer. Jag är glad att Kalmarsunds gymnasieförbund gick med på att satsa på programmet en gång till trots vikande söktryck läsåret 2012/13.

Det andra bekymret är mer lokalt och handlar om att vi måste se till att tillgodose elevernas intresse för naturvetenskap och teknik. Dessa områden har alltid setts som viktiga för landets utveckling, och det stämmer fortfarande. Här i Kalmar har vi stort söktryck på naturvetenskapligt program, och det är jag mycket glad för. Vi måste dock se till så att vi i största möjliga utsträckning kan tillgodose inte bara val av utbildning utan också val av skola. Det finns ju möjlighet att också välja skola och inte bara utbildningsprogram. Därför noterar jag med belåtenhet att gymnasieförbundet under hösten ska initiera en diskussion om skolornas framtida programutbud med elevernas bästa i första rummet och med en ekonomi i balans som verktyg.

Som sagt, gymnasieskolan har utmaningar men de är inte oöverstigliga. Jag är glad över alla de lärare och övrig personal som arbetar ute på våra skolor för att ge eleverna under många gånger svåra förhållanden mycket god utbildning och jag hyser stor tillförsikt inför framtiden. Visst har vi vikande elevunderlag på grund av låga födelsetal och en omodern skolpolitik under utbildningsminister Jan Björklunds (FP) ledning, men kombinationen professionell pedagogisk kompetens med nöjda och utvecklingsbenägna elever rår sådant inte på!

Birgitta Axelsson Edström (V)
Ledamot i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund

söndag, maj 13, 2012

Böner och choklad

Idag är det bönsöndagen. Gudstjänsten i Vasakyrkan handlade förstås mycket om bön, och psalmerna var valda med omsorg just på det temat. En mer överraskande punkt var dock när delar av kyrkans styrelse mitt i gudstjänsten vecklade ut en jättebanderoll med ordet TACK i olika färger i otaliga varianter och ställde sig längst fram. På det viset ville de tacka alla som på olika sätt bidrar till kyrkans verksamhet. De delade också ut mängder av godis till oss gudstjänstbesökare. Kul idé! Ja, Vasakyrkan vilar på alla dessa ideella insatser, böner och gåvor. Det är snyggt gjort att uppmärksamma det då och då. Jag vill samtidigt rikta ett tack till styrelsen. Den arbetar också ideellt, och drar ett tungt lass. TACK!

Men, när de hade delat ut sitt godis och alla satt och smaskade som bäst, då skulle vi sjunga en psalm, och inte vilken psalm som helst. Det var nr 213, en melodi som byter taktart många gånger och som vi absolut inte är vana vid att sjunga. Det gick väl så där. Har du prövat att sjunga psalmer med halvtuggad choklad i munnen? Texten som församlingen förväntades sjunga lyder dessutom: "Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv!" sekunderna efter att man kastat sig över godisskålarna :-D

Jag trampade på så gott jag kunde, och kanske hade åtminstone nån lyckats lära sig halva melodin när vi kom till fjärde versen.... men nog sjutton hade det passat bättre med en modifierad psalm 261:

Tack för kolorna jag tuggar! Tack för Snickers ibland dem!
Ja, vi njuter fulla muggar! Tack för allt jag tar med hem!
Tack för Dajm och tack för Jappen! Tack för himmelskt god choklad!
Tack för rena juleklappen! Tack för allt som gör mig glad!

Ja, i Vasakyrkan kan allt hända. Det känns kul!!!! Jag tycker om min varma församling. Tack gode Gud för att jag har den :-)

fredag, maj 11, 2012

"Är du intresserad av fotboll?"

Idag fick jag en rolig fråga. "Är du intresserad av fotboll?" Den är ju inte svår att svara "Ja!" på, men när nästa fråga blev "Går du på alla matcher?" så blev det inte lika enkelt längre. Vilka matcher då? Hur många lag har vi i den här kommunen? Ja, det är faktiskt fler än ETT, och så länge man har en familj att ta hand om och umgås med, ett hem att vårda, ett liv att leva och ett arbete att sköta så kan man knappast fara som en skottspole mellan Åbyvallen, Fredriksskans, Gröndal, Skyttis och Tingbyskans eller någon annan plan så fort domaren blåser för avspark nånstans. Men varje lag har publik och spelare, och varje förening gör samhället en stor tjänst genom att bedriva sin mycket viktiga verksamhet, en verksamhet som gagnar såväl folkhälsan och den sociala samhörigheten och en rad andra företeelser.

Svaret på frågan är hur som helst: "Ja, jag försöker gå på alla matcher jag kan gå på. I år har jag inte kunnat gå på någon mer än mot GAIS på långfredagen, men seriespelet har ju bara börjat. Och Guldfågeln Arena har jag inte varit på alls, varken innevarande eller föregående år, men tänker gå på derby den 25 juni och en gång i september."

Så det så.

En repris: Skolavslutning i kyrkan?

Jag lägger upp ett gammalt blogginlägg igen. Det blir aktuellt varje år, så det duger i repris ;-)

Nu är det dags igen. Debatten om skolavslutningarna kommer igång varje vår, lika säkert som surfiniorna börjar sprida sig i hängamplarna på balkonger och villor. Ska skolan ha sin avslutning i kyrkan, eller ska den inte?


För mig är frågan faktiskt inte ett dugg komplicerad. Jag har ALDRIG haft någon skolavslutning i någon kyrka under hela min skoltid genom grundskola och gymnasieskola. I ettan och tvåan hade vi avslutning i Bergaviksskolans matsal, från trean och framåt firade vi sommarlov i Novaskolans gymnastiksal och på gymnasiet var det självklart att ha avslutningen i Stagneliusskolans vackra aula. Inte förrän dottern började skolan skulle man till första julavslutningen knöla in sig i den lilla men mysiga kyrkan i Kläckeberga och sedan från våren och hela grundskolan ut var det favoriten Dörby kyrka som gällde.


Jag förknippar kyrkor med kyrkliga förrättningar och gudstjänster. Vid sådana tillfällen går jag gärna dit. Det är gudstjänstlokaler, helgade för det ändamålet, och alla människor är välkomna att komma och vara med. Man behöver inte vara medlem i någon församling, kyrkans dörrar är öppna. Däremot har jag svårt för att se det rimliga i att man ska lägga helt andra evenemang där, och dessutom ställa krav på att några gudstjänstinslag inte får förekomma.


Den svenska skolan är icke-konfessionell, och det är helt riktigt. Det finns ingen koppling mellan kyrkan och skolan längre, men det HAR funnits en sådan koppling. Nu är skolan kommunal och kyrkan skild från staten, och inte ens i huvudmannaskapet finns några anknytningar. Varför i hela fridens namn ska man då just vid avslutningen pressa in skolan i kyrkan där det vimlar av kristna symboler och budskap som inte kan undgå någon även om en präst inte närvarar just då? Är det för att den äldre generationen "alltid har haft det så"? Är det tillräcklig anledning för att göra våld dels på skolans värdegrund, dels på kyrkans rätt att förvalta sitt uppdrag?


Nej, jag anser inte att kyrkan är en lämplig lokal för en icke-konfessionell skolavslutning. Det handlar om att visa respekt och hänsyn åt båda håll, och så som läget är så måste man nog lösa den här frågan på annat sätt än att strida om en omöjlig kompromiss. Frågan är om de som envist hävdar att kyrkan ska abdikera för en skolavslutning och ser kyrklokalen som vilken annan hyreslokal som helst också tycker att det är OK att dricka sprit i en IOGT-lokal? Eller att det är fullt rimligt att hyra AA-lokalen för vinprovning? Eller är det bara kyrkans rätt att besluta över sina tillgångar som man har rätt att strunta i?


Låt skolan följa sina regler, och låt kyrkan uppfylla sitt uppdrag. Det finns andra lösningar där vi slipper råka i luven på varann. Låt oss söka efter dem istället. En skolavslutning ska vara en glädjens dag och inte en källa till irritation, och det är precis så jag minns mina skolavslutningar mitt bland ribbstolar, grönt sporthallsgolv och matsalsbord.

torsdag, maj 10, 2012

Eller???

Vi behöver mer känslor i politiken, inte mindre!
Mer vilja, inte mindre!
Mer engagemang, inte mindre!
Mer mänsklighet, inte mindre!
Mer hjärta, inte mindre!

Och vi behöver FLER människor, inte färre som vill påverka vårt samhälle. Och då får vi nog se till, alla vi som jobbar i demokratins tjänst, att attrahera människor och uppmuntra deras deltagande. Det är VÅRT ansvar att motverka politikerföraktet och att visa på vad det EGENTLIGEN innebär att jobba politiskt. Det handlar om att vilja, att påverka, att känna och att sätta kärleken till andra människor främst.

ELLER?????

tisdag, maj 08, 2012

Vishet tisdag

Nej, det går inte att regissera omvärlden. Den är som den är, och vad det handlar om är att hantera den på bästa sätt. Jag minns när jag gick på akupunktur för länge sedan mot smärtorna efter min whiplashskada och jag i väntrummet satt och bläddrade i vishetslitteratur av olika slag. jag minns en liten bok som man kunde bläddra i och läsa ett par rader per sida, naturligtvis för att man skulle få tid att betänka varje enskilt ord. Där stod bland annat: Du kan inte ändra på en enda människa utom dig själv, och redan det är svårt nog.


Och det är minsann sant. Men hur gör man då, när man blir vilsen över att andra som man på något sätt måste anpassa sig efter, agerar på sätt som man har svårt att acceptera? När spelregler förändras under speltidens gång? När ens egna planer måste ställas på huvudet bara för att någon annan tänker på ett helt annat sätt? Tja, man kan ju sitta och gnälla över situationen. Och gnälla lite till. Och så vänja sig vid att vara gnällig och låta det bli ens egen karaktär. Eller så tänker man att svårigheterna är de andras problem och att det är min sak att försöka hitta vägar i den här snårskogen vars grenverk man har svårt att få någon överblick över.

Jag väljer det sistnämnda, även om det kanske blir jobbigt. Idag har jag just mist en vecka, till exempel. Det är lite visset, men om jag sitter och bara gnäller över det så förlorar jag ju bara ännu fler dagar. Och vem har förlorat mest då? Och att människor inte agerar som jag tycker att de borde, är det verkligen värt att bli bitter för?

Nej, det är det inte. Mitt liv är mitt, och det råder jag över. "Den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där nånstans" som Gabriella sjunger (text: Py Bäckman) i Såsom i himlen, och den himlen tänker jag inte låta vare sig omständigheter eller politiska motståndare förstöra. Aldrig!

söndag, maj 06, 2012

Vilken körhelg, WOW!

Vilken välsignad helg det har varit! Så gott som hela lördagen tillbringade jag med härliga Vox Communis, först på Stortorget (se bilden) och sedan på Kalmar Slott på det härliga Vårskriket. Vi fyllde, tillsammans med 13 andra körer, slottet och dess omgivningar med körsång hela kvällen lång. Vi hamnade vid två tillfällen på Sjöslätten och stod i vind och kyla och sjöng för gäss, måsar och publik :-) men vi fick förmånen att välkomna besökarna när de kom till inre borggården direkt vid öppnandet. Kul!

Vår minikonsert i Gröna salen mot slutet av kvällen blev dock magisk. Med Micaela Botö vid pianot, med duktiga solister som Emelie Elmes och Emelie Uggla Waldenström och en stor glädjesprakande Vox Communis-kör så kan det ju bara bli bra, men det blev helt enkelt bättre ändå :-) Salen var full av publik och vi blev burna på sångens vingar. Härligt! Avslutningskonserten, när alla körer sjöng i ett ping-pong och tillsammans, blev minnesvärd. 300 körsångare på yttre borggården går inte av för hackor! Och operasång och elddansare ledsagades oss alla ut över vindbryggan. Sagolikt! Idag sov jag till kl 1215, och så har jag träningsvärk i armarna ;-)

Nu på söndagkvällen hade Domkyrkan sin vårkonsert. Ljuvligt! Man framförde bland annat Lars Erik Larssons och Hjalmar Gullbergs Förklädd Gud. Avslutningsorden är fantastiska. Jag fylls av tacksamhet över alla de människor som jag har omkring mig och som förgyller min tillvaro. Ni är gudamänniskor. Tack alla!

Bjuder ett mänskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest


lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,


synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd -
då sitter vid vår sida
en gud förklädd.
(Hjalmar Gullberg)

fredag, maj 04, 2012

Vart är vi på väg?

Det kom ett mail igår:



Hej,

    JAG mig sminkad Sandra Jeffery, verkställande organet Kända OCHj
erkända SOM
legitima
kreditlån Företag SOM Kallas SJ Financial Services, ar ETT Företag Kontor i
Storbritannien. VI kan-lana Pengar till människor OCHj virksomheder i behov of
ekonomiskt stöd. Du harmo dålig Kredit Eller OM Du är i behov of
Pengar till Att
Betala räkningar?

VI använder detta medium under Att informera ER OM Att VI kan-hjälpa gräva Med
Alla
    Form of Lan Du AR I behov AV, såsom refinansiering, fordringar
konsolidering,
Personliga Lån OCHj krediter för Företag. Vi Ger ut Lån In 3% Ranta.

    Vårt Uppdrag mig sminkad Att tillhandahålla tjanster tills vára Kunder, SOM
mig sminkad Snabb,
vanlig OCHj stressfri. Normalt Når vi HAR all information


Vi Kommer Att Komma överens Med gräva (efter Kredit HAR godkänts), sa Att vi
Håkan
fa Medel för Kredit Security.

    OM Du är intresserad, fyll i kreditansökan OCHj återvända SÅ Snart SOM
möjligt
informationen enligt följande:

Sökande Namn:
Lånebelopp behövs:
Lån Varaktighet:
mark
Telefonnummer:


VI väntar in Ditt SVAR Med något av ovanstående informationen för Att VI skaen
fortsätta Med
Ditt Lån prosessing OCHj Dokumentation.

hälsningar

sandra Jeffery

Tja, vad säger man? Jag är imponerad över översättningen och radbrytningarna..... "Försöka duger" eller? I det här landet har vi mängder med människor som ramlar igenom trygghetssystemen, som inte har pengar att betala mat, kläder och hyra eftersom deras sjukdomar inte klassas som sjukdomar eller för att deras arbetslöshet ses som ett tillstånd de själva har valt. Det är inte konstigt om man i den situationen blir så desperat att man prövar den ena kortsiktiga och fullständigt vansinniga lösningen efter den andra för att åtminstone skaffa sig möjlighet att hålla näsan över vattenytan några dagar till.

Nej, det här duger inte. Är det den här typen av arbete som vi vill skapa i det här borgerligt styrda och hårda samhället? Folk (som kanske själva har en svår situation, vad vet jag) som lurar andra i nöd att skaffa sig lån som de aldrig någonsin kan betala tillbaka?

Man säger som i På spåret, än en gång: VART ÄR VI PÅ VÄG?

onsdag, maj 02, 2012

En mellandag

Idag har varit en mötesdag. Tre inplanerade möten delade upp dagen i tre tårtbitar. Däremellan hann jag städa undan allt material från gårdagens första maj-arrangemang, ta en snabblunch (säsongspremiär utomhus på Subways uteservering), anmäla nya medlemmar, fixa till nya hemsidan samt kolla in de mail som behövde åtgärdas. Just nu har vi ockuperat tvättstugan och det betyder att sysselsättning för kvällen också är ordnad. Strykhögen ska anfallas med stor kraft! Inte för att det är roligt att stryka, men fördelen är att man känner att man gör något praktiskt och det blir trots allt en välbehövlig påfyllning i garderoberna när man får hänga tillbaks de tidigare solkiga paltorna i rent och slätt skick :-)

Vilket väder vi har haft idag! Solen har skinit från en klarblå himmel och det har nästan inte blåst alls. Det var en ren fröjd att cykla idag! Och så kom jag bara ungefär en halv minut för sent till kommunstyrelsemötet i morse, knappt svettig ens en gång. Det började kl 0800. Sådana tidiga möten borde förbjudas ;-) Hemvägen gick också lätt att cykla, fast av helt andra skäl. Och nu är det en kväll hemmavid som väntar, lugnt och skönt och med tvättstugan och strykbrädan som enda störningsmoment. I morgon väntar nya möten, men dem tar vi itu med då. Var dag har nog av sin egen plåga, som Skriften lär säga ;-)

Hur som helst, det känns som en typisk mellandag idag. Stordåden har uteblivit, men jag har väl inte gjort några direkta pladask heller. Å andra sidan är inte dagen slut riktigt än..... och en mellandag har sannerligen också sina poänger :-)






tisdag, maj 01, 2012

"En morgon"

Äppleträden blommande högtalare.
På gräsmattan hoppar en koltrast
och drar mask ur morgonen.
En damcykel vilar ut hos maskrosorna.
Göken ropar
kyrkklockorna lyssnar.
Men vem
har tid
med en morgon som den här?


(Bengt Cidden Andersson)

Nu exploderar naturen. Nu borde man vara ledig. Nu borde man utnyttja varje sekund till att njuta av den spirande våren. Nu borde man kasta bort Luther från axeln och sluta vara så förbaskat arbetstrogen. Nu skulle man ge sammanträdesshemat fingret och säga: Våren är här. Nu har jag bara tid för väsentligheter!

Men det går inte. Vi har inte tid. Vi har annat att göra, och naturen får sköta sig själv i sitt fåfänga försök att glädja oss med sin skira blomning. Vi återgår till våra slutna sammanträdesrum och låtsas att verkligheten finns där.

Eller har jag helt enkelt bara fel? Sjutton vet. Men en aning frustrerad är jag, hur som helst.