Denna dag ett liv

 Alltså, denna dag ett liv...

Idag har jag varit på stiftsstyrelsemöte. För ovanlighetens skull var det idag förlagt till eftermiddagstid och vi började, istället för avslutade, mötet med lunch. Det är väl lite rimligt att vi har lunch när många av oss åker en bra bit för att komma dit bort till väderstreckets stad. Även om mötena för det mesta är halvdagar så går det ju åt en heldag med restid. Dessutom så var det fotografering idag ute på Östrabos trappa alldeles före sammanträdets inledning. Lite trist var det att tre av de ordinarie ledamöterna saknades och även en hel del av ersättarna. Det blev nog en vårlik bild i varje fall.

Nåväl, det hela började med en stunds sol i Östrabogrönskan. Jag kom nämligen ungefär en halvtimme före utsatt tid pga tågtiderna. Vi har ju fattat beslut om att arbeta enligt Svenska kyrkans Färdplan för klimatet och det är därför inte försvarbart att sitta och köra med egen bil till alla sammanträden när det går att lösa resorna med betydligt mer klimatneutrala alternativ. Så tycker i alla fall jag. Jag är nog ganska ensam om det dock. Det är lite trist. I och för sig.

Sedan var det lunch i biskopsresidensets fina matsal. Jag har varit med i stiftsstyrelsen sedan valet 2009. Jag har hela tiden varit vegetarian och allergisk mot nötter, mandel och ananas. Inför varje mandatperiod så måste dessa dietpreferenser eller behov av specialkost (så är det ju när det inte är av fritt val) anmälas till stiftet. Det har jag gjort, varje gång. Att inte göra det vore urbota korkat. Idag serverades kyckling med vårens kokta primörer. Dessa vårens primörer, bestående av blomkål, broccoli och någon obestämd röd lök, låg alltså blandade med kycklingen på samma uppläggningsfat och plockades med samma redskap. Efter en hel del dividerande med köksperonalen så lyckades jag få tag i andra primörer som ännu inte hamnat i samspråk med kycklingen. Det var ju bra! Istället för kyckling fick jag stekt blomkål. Jag reagerar knappt inte längre men funderar väl lite på hur mycket protein det är i blomkål och om det är mer i stekt blomkål än i kokt. Min bordsgranne undrade emellertid om det där var så kul. "Det gör inget" sa jag. "Det är mat". 

Sedan var det fika mitt i sammanträdet. Då serverades frukt uppskuren på ett fat. Det var melon, druvor och ananas, allt plockat med samma tång. Det blev en slät kopp kaffe för min del. Nåt annat hade, för att nu upprepa mig, varit urbota korkat. Jag kräver inte mycket, men jag vill inte bli sjuk av nåt som jag stoppar i mig bara för att nån har slarvat. Det kan bli allvarligt, åtminstone för den som anser att mitt liv är värt nåt. Det gör ju förmodligen inte alla. Varför skulle alla göra det? Men en sak vet jag: Jag är hjärtinnerligt trött på att behöva tjata. Jag saknar tjatgenen nämligen (men är glad över att jag har den demokratiska!) och orkar liksom inte påpeka fel hela tiden varje gång. Då låter jag hellre bli att äta helt. Så blev det ju den gången när kyrkorådet skulle äta jullandgång och min landgång innehöll mimosasallad med ananas. Den gången var jag inte så glad men det var sista gången jag litade så mycket på att det skulle finnas mat till mig också så att jag kom hungrig till ett möte. Det gör jag inte om.

När jag kom hem, efter att ha åkt med ännu ett försenat tåg, så låg det ett kuvert från Svenska kyrkan, Kalmar pastorat på köksbänken. Det innehöll lönebesked. Där står det att jag har fått ersättning för förtroendeuppdrag för april månad 2026, uppdrag som är årsarvoderade och som jag lämnade vid det gångna årsskiftet. Det var nämligen så att jag var kyrkofullmäktiges ordförande under förra mandatperioden. Efter valet gick den posten till sossarna och Lena Hallengren, känd från rikspolitiken (något mindre känd från de kyrkliga sammanhangen). Jag var också ledamot av kyrkorådets arbetsutskott som andre vice ordförande. Den posten försvann när de allierade nomineringsgrupperna S, POSK, C och Visk gick samman och krympte AU med en ledamot bara för att utesluta oss från insyn. Istället för fyra ledamöter blev det tre och då fick vi i ÖKA inte längre någon plats där trots att vi är pastoratets tredje största nomineringsgrupp. Så kan man också agera om man inte har den demokratiska genen i ryggmärgen som sagt. Effekten blir dock lååånga möten för övrigt. Hur som helst, varför får jag arvoden som jag uppenbarligen inte ska ha??

Nej, just idag har väl Svenska kyrkan inte direkt varit den mest observanta aktör en kan tänka sig. När jag kom hem så konstaterade jag att det hela är rätt absurt. Det finns många olika sätt att tala om att man inte bryr sig. Idag fick jag erfarenhet av en hel del av dem.

Men imorgon är en annan dag. 

När högerpopulister har otur

Ja. Vad ska man säga??? Att försöka diskutera med populister är ett mission imbecillo 🤣 och inte blir det enklare av att tidningen stänger debatterna efter tre inlägg (start, replik, slutreplik).

Jag tröstar mig med att de flesta nog förhoppningsvis känner igen populism när den manifesterar sig så här tydligt. Här blev det dessutom så självklart att framsteg och klokskap är vänster och dumhet och bakåtsträvande är höger samt att KD numera är partiet mot bättre vetande. Nånstans så tror jag ändå att det inte var riktigt meningen från författarnas sida.

Tänk så det kan bli när man backar med arslet före in i framtiden.

 

Erfarenheter av Länssjukhuset som jag gärna sluppit

Jag tänker nu dela med mig av mina upplevelser vid kontakter med hörseltekniska avdelningen vid Länssjukhuset i Kalmar veckan efter påskhelgen. Mitt klagomål är skrivet dagen efter jag kl 15.39 fick ett SMS från nämnda klinik med orden: "Din hörapparat finns att hämta i receptionen på Öron-näs- och halskliniken."  Således hade jag åkt upp till Länssjukhuset på morgonen för att hämta den apparat som nu skulle varit reparerad.

Ni får ordagrann återgivning nedan med ett undantag: Jag har tagit bort namnen på de tjänstepersoner som svarat. Det finns ingen anledning att hänga ut dem med namn då den filosofi som kommer till uttryck här förmodligen främst sitter i väggarna på aktuell arbetsplats.

 Meddelande 1 av 3 

Skickat

Vem gäller ärendet?

Gäller ärendet dig själv eller någon annan? 

Ärendet gäller mig själv 

Plats för händelsen

Inträffade på mottagning

Öron- näs- och halsmottagningen Kalmar

Händelsetid

När inträffade händelsen? Avser ditt ärende en längre period, ange startdatum

2026-04-09

Beskriv din synpunkt eller klagomål

Här kan du ange vilken typ av klagomål du vill lämna. Du behöver inte välja något i listan om du endast vill lämna positiv återkoppling. 

Pågående vård och behandling

Beskriv händelseförloppet 

Jag lämnade in en av mina hörapparater för reparation i tisdags. Jag uppgav att den var svag och inte fungerade som den skulle och att jag behöver den för att kunna jobba. Jag är kyrkomusiker och extremt beroende av fungerande hjälpmedel. Idag skulle jag hämta den i receptionen. Den var rengjord men lät likadant som när jag lämnade in den, dvs väldigt svagt. Jag kunde, utifrån min egen erfarenhet, säga att byte av filter och rengöring inte har någon effekt då problemet här av allt att döma handlar om att apparatens högtalare är defekt. Då måste reparation göras av tillverkaren, något som gjordes i januari då samma fel fast värre upptäcktes med samma apparat. Med den historien dokumenterad trodde jag att mitt problem skulle tas på allvar även denna gång. Istället har två dygn av reparationstid gått utan någon som helst hjälp. Istället fick jag tjata mig till en träff med en tekniker som argumenterade mot mig. Han hävdade, med ett leende, att apparaten låter bra och att den är ok. På fullt allvar sa han, efter att ha lyssnat på den i ett stetoskop, att den är som den ska. Jag, som vet hur den ska låta, gav mig inte. ”Den är inte död” sa jag. ”Där har du rätt, men den fungerar inte.” Då sa han att det är viktigare att jag får tillbaka den än att den är helt ok och att det är ett problem med allt-i-örat-apparater (den enda sort jag kan använda) att de måste skickas iväg och då vet man inte hur länge jag får vänta. Dessutom visste han inte vad han skulle skriva som fel med den i informationen till tillverkaren. ”Du kan ju lyssna på mig så får du veta” sa jag. ”Du måste förstå att jag hör bättre med en gammal apparat i örat än med denna som bara är knappt två år och betydligt starkare. Det är nåt fel med högtalaren.” Till slut fick jag nämnde tekniker att lyssna på min andra apparat i sitt stetoskop och då insåg han att ljudnivån är lägre och att ljudbilden är annorlunda, exakt vad jag tidigare uppgett. Med motvillighet tog han tillbaka apparaten och sa en gång till att han inte har en aning om när den kan komma tillbaka. Det hörde jag redan första gången klart och tydligt med min gamla apparat i örat. Det här besöket kändes inte bra. Frustration är bara förnamnet. Min känsla var att man inte tog mitt problem på allvar och att jag därmed fick ett dåligt bemötande som lätt hade kunnat undvikas med en lyssnande attityd.

Vad kunde ha gjorts annorlunda? Har du förslag på förbättringar? 

Vi som är hörselskadade är vana vid att bli behandlade som mindre vetande. Vi ska inte behöva bli det även av hörselvården som vi i hög grad är beroende av. Ni måste lära er att ha ett patientfokus och lyssna på vad vi framför. Det är vår vardag, vår livskvalitet och vårt arbete som förlorar när bemötandet blir så här.

Vilka frågor vill du ha svar på? 

Är det verkligen rimligt att en tekniker med hjälp av enbart ett stetoskop kan hävda att en hörapparat, som bärs av en användare med rejält defekt hörsel och med erfarenhet av hörapparat sedan 1986 och som upplever stora problem med den, fungerar som den ska och dessutom bemöter användaren med vad jag uppfattade som ett hånflin? Är det rimligt att jag ska behöva känna att jag orsakar problem för personalen på hörselvården när det är jag som inte kan jobba? Är det rimligt att jag ska känna att jag riskerar att få sämre bemötande nästa gång när jag måste hävda min rätt att tas på allvar och bli lyssnad på? Är det rimligt att känna att den reparation jag behöver hamnar längst ner i lådan för att jag blir obekväm när jag inte ger upp?

Vi tar tacksamt emot även dina positiva erfarenheter. De är värdefulla i vårdens kvalitetsarbete. 

Bifoga filer

Inga filer bifogades

Återkoppling

Hur föredrar du att få svar? (Observera att du kan få svar på annat sätt beroende på mottagningens rutiner)

Via inkorgen i e-tjänsterna på 1177 

Meddelandet skickades: 2026-04-09 12:40

***

Meddelande 2 av 3 

Delsvar

Tack för att du delar med dig av dina synpunkter på vården. Vi påbörjar handläggning av ditt ärende och återkommer till dig.

Med vänlig hälsning NN Medicinsk sekr

***

Meddelande 3 av 3 

Svar

Hej!

Tack för att du delar med dig av dina synpunkter. Beklagligt hur du uppfattat både reparation av din hörapparat och bemötande vi tar till oss av detta, men för att minska på risken att detta händer igen är det viktigt att du beskriver ditt ärende så tydligt som möjligt för att vi ska kunna ge bästa möjliga service. Det är också bra att du framgent bokar en tid när du har behov av hjälp för att få bästa möjliga hjälp från oss. Nu försökte vi vara tillmötesgående mellan övriga bokade patienter, men det hade blivit bättre för både dig och oss om du hade bokat ett besök. 

Med vänlig hälsning XX Avdelningschef

***

Min fråga nu är väl främst om det verkligen är NÅGON som hade bokat tid för ett besök som gällde att hämta ut en apparat från receptionen? Kliniken skickade ju dagen före, 19 minuter innan receptionen skulle stänga för den dagen, ett SMS där jag upplystes om att apparaten kunde hämtas ut. Här finns inte ett ord om att den attityd jag möttes av kunde varit en annan eller att det helt uppenbart inte var någon skillnad på funktionaliteten före och efter "rengöring och filterbyte". Det förstnämnda är en fråga om ett hyfsat bemötande (som saknades) och det sistnämnda är rent slarv.

Nu kanske någon vän av ordning undrar varför jag skriver detta här och inte svarar kliniken direkt. Svaret finns här:

Ärendet var alltså avslutat redan innan jag kunde läsa svaret. Så kan man tydligen också göra om det är viktigt med patientkontakt och förbättringar av vård och service. Eller inte. Nu funderar jag på om det är någon idé att anmäla förfarandet till Patientnämnden. Är det ens värt besväret?

Jag har ännu inte fått tillbaka min hörapparat. Jag hoppas att den är ivägskickad till tillverkaren för åtgärd men det kan jag så klart inte vara säker på. Ingen information om det har gått ut till mig. Jag hankar mig fram med en gammal och det funkar väl hyfsat även om en del saker som t ex att prata i telefon eller delta på digitala möten inte går alls. "Hyfsat" är dock inte ordet jag använder för att beskriva det bemötande jag fick denna gång vid Öron- näs- och halskliniken. Visst, många andra kontakter har varit positiva och med engagerad personal, men den här gången blev det inte alls bra. Det är tråkigt för den som egentligen vill slå vakt om den offentliga vården och tror att det är så vården ska drivas och organiseras för att patienterna och inte bara verksamheten själv ska vara i fokus.

Förresten, jag hoppas att det gick bra för den patient född 1932 som kom in med sin rollator vid receptionen medan jag var där. Hon frågade om hjälp för hon visste inte vart hon skulle. Upplysningen var "registrera dig på skärmen där". Det gick inget vidare bra. Siffrorna ville inte hoppa in i rätt rutor. Till slut fick jag knappa in hennes personnummer och hjälpa henne till rätt väntrum. Med det minne jag har så kan jag fortfarande rabbla upp hela hennes personnummer i mitt eget huvud och undrar förstås lite i mitt stilla sinne hur det där med GDPR och integritet fungerar när det blir så där. Nu kommer jag inte att använda uppgifterna till något så klart, men det kanske finns andra som inte tänker riktigt likadant. Då kan sådan hjälp som behövdes där blir till en ordentlig stjälp istället.

Patienter är olika. Vård behöver vi alla och många gånger är patienten helt utlämnad till den hjälp som vården kan ge. Kanske bör det vara några aspekter att tänka på då och då för en vårdgivare

UPPDATERING:

Häromdagen fick jag tillbaka min hörapparat från Oticons serviceteam. Nu är den helt OK igen och som ni ser, även om jag inte kan läsa vad som står på nedersta raden, så har jag fått en ny högtalarenhet.

Hur svårt var det att förstå det?

Jag är tacksam för professionell hjälp!

Är det verkligen så att Sverige dör om inte falukorv serveras i skolan?

(Debattartikel i Barometern 13 april 2026)

Jag läste häpet Kristdemokraternas artikel om ideologisk skolmat i Barometern den 8 april. De vill att skolmatsedeln grundas på ”näringslära, tradition och valfrihet”. Det är inte svårt att förstå vilka väljare de vill nå. När man hänvisar till tradition så flirtas det vilt med Sverigedemokraternas väljarbas. När man pratar sig varm om svensk köttproduktion så står Centerpartiets sympatisörer i fokus. Valfrihet är en paradgren för Moderaterna men näringsläran glömdes helt i ivern att främja kött i våra skolor.

Livsmedelsverket gav i år ut nya nationella riktlinjer för skolmåltider. De grundar sig på de nordiska näringsrekommendationerna från 2023 och tar hänsyn till såväl hälsa som miljö och är ett stort kunskapsbaserat steg framåt med ett tydligt budskap: Elever behöver äta mer bönor och baljväxter och betydligt mindre rött kött. En konkret maxgräns sätts på 125 gram rött kött i veckan. Bönor och andra baljväxter lyfts fram som en proteinkälla som minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom och flera cancerformer. Vitsen med att servera dem i skolan är att få barnen att fortsätta äta dem som vuxna. Rött kött från nöt, gris och lamm samt charkprodukter (korv och bacon) kopplas däremot till ökad risk för tarmcancer och hjärt-kärlsjukdom. Barn i Sverige äter i allmänhet rött kött i en omfattning långt över rekommenderad gräns.

Jag tycker, i motsats till KD, att skolan genom sin matsedel ska hjälpa barn och ungdomar till bättre och mer hälsosamma matvanor. Det innebär enkelt uttryckt mycket mat från växtriket och mindre mat från djurriket. En sådan matsedel kan vara både god, näringsrik, hälsosam och spännande förutsatt att det finns fantasi i köken. Jag inser att fantasi är en bristvara hos KD, men inte är det så i våra skolkök? Nog serveras hybridrätter där en del av köttet byts mot vegetabilier och bönor? Nog är ett rikt salladsbord och fullkornsbröd ett plus? Och ingen seriös aktör, trots att KD försöker framställa det så, förespråkar helt vegetarisk eller vegansk mat i skolan.

Ska vi ha en skolmat som baserar sig på näringsvärde, hälsa och hållbarhet så gäller Livsmedelsverkets rekommendationer. Föredrar vi falukorvsideologi och populistisk politik så kan vi se KDs företrädare som varnande exempel när de tar avstånd från kunskapsläget och låter barnen betala med risk för både sämre hälsa och sämre framtid.

Så kan vi väl ändå inte ha det?

Birgitta Axelsson Edström, partipolitiskt obunden men engagerad ändå, Kalmar

Välkomna på Valborgsmässoafton!

 

Varmt välkommen till Bergavik på Valborgsmässoafton 30 april! 

Från kl 18.30 anordnar den fina föreningen IFK Berga traditionellt valborgsmässofirande med fika och lotterier nere vid badplatsen och kl 19 blir det vårsånger med Vox Communis och vårtal från scenen följt av eld vid strandkanten. Visst vill Du vara med och hälsa våren välkommen?

Missa inte detta glada arrangemang där Du får möjlighet att träffa många vänner och andra Du inte ännu känner!

Vårkonsert med Vox Communis och vänner

Tisdagen den 26 maj ger vi i Vox Communis årets vårkonsert! 

Vi tackar Ryssby-Åby pastorat som öppnar famnen och kyrkan i Läckeby för oss när vi vill sprida glädje i en i övrigt ganska mörk tid. Det kommer att bli glada sånger att både lyssna på och sjunga med i så vi vågar lova en härlig kväll!

Det är fri entré men vi har som vanligt en insamling till ett angeläget ändamål. Denna gång går kollekten till Slutsnittat - Ett arbete mot kvinnlig könsstympning i norra Kenya. Det är ett genomarbetat program som har potential att spridas i ett mycket större område och under kvällen kommer vi att få höra mer om det. 

Varmt välkomna till Åby kyrka i Läckeby tisdagen den 26 maj kl 19! Ni kommer inte att ångra er!

Kyrkan står vid ännu ett vägval och nu måste vi göra rätt!

(Artikel i Kyrkans Tidning, publicerad på webben 6 april 2026)

Vi är många som ställer oss undrande till det som framkommer i Sverigeso Radio P4, om biskoparnas inställning till att viga prästkandidater till tjänst i Svenska kyrkan som är ovilliga att till äktenskap viga samman par oavsett kön. Vi har biskopsmötets eniga yttrande från 2022 i minnet: ”Allas vår gemensamma målbild ifråga om vigsel är att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön.” Det tilläggs också att denna målbild ska vara vägledande i arbetet med antagning av prästkandidater.

Idag, när nio av tretton tillfrågade biskopar inte ser det faktum att en blivande präst vägrar viga samman par av samma kön som ett självklart hinder för prästvigning, så är det berättigat att fråga om yttrandet från 2022 inte längre gäller. Så illa kan det väl ändå inte vara? Eller vad är det som har hänt?

Vi vet väl alla hur frågan om prästvigda kvinnor har hanterats. Det har nu gått sextiosex år sedan de första kvinnorna blev präster i Svenska kyrkan. Sedan dess har vi haft två separerade syner på prästämbetet levande sida vid sida. Än idag möts kvinnor av ett högst reellt motstånd runt om i landet. Vi har prästvigda män som inte tjänstgör tillsammans med kolleger i prästämbetet som är kvinnor och inte heller tar emot nattvardsgåvorna av en kvinna. 

Det lär även finnas en rangordning av kolleger där de som blivit vigda av en biskop som är kvinna inte räknas som ”riktigt prästvigd”. Detta är ett resultat av ett vägval som har tillåtit två olika syner samtidigt i vår kyrka. Vi ska inte heller glömma att vi också ha vänner i vår kyrka som är präster och varken identifierar sig som man eller kvinna. Vi behöver alltså se utanför den binära uppdelningen av kön.

Nu befinner vi oss åter vid ett vägval, sjutton år efter beslutet om vigsel av samkönade par. Om vi ska fortsätta att acceptera två motstående och varandra uteslutande äktenskapssyner så kommer tveklöst människor att fara illa igen. Denna gång handlar det inte bara om anställda präster utan om alla som är en del av våra församlingar och som inte ser sig själva som en del av heteronormen. Och dessutom, hur många av oss vill vara med i en kyrka som sätter gränser för hur vi var och en identifierar oss? Identitet och läggning är inget som någon av oss väljer utan det är något vi fått av vår Skapare.

Kyrkan måste vara tydlig i sitt evangelium och i sitt kärleksbudskap. Nåden gäller alla utan urskillning. Vi har inte råd att göra samma misstag en gång till. Det finns säkert de som menar att vi måste kunna ha olika uppfattningar, och det är i och för sig sant, men det går inte an att viga nya präster som i sin gärning kommer att gå emot biskopsmötets yttrande från 2022. 

Ska det bli en förändring i riktning mot en inkluderande kyrka där alla oavsett identitet ska kunna känna sig hemma så måste biskoparna våga sätta sin målbild i fokus när antagning och vigning av prästkandidater ska göras. Att inte göra det är att vara inkonsekvent och kanske också ett sätt att försöka undvika konflikter. Det är ett icke-val som varken gagnar kyrkans framtid eller dess trovärdighet. 

Vi säger som Mikael Wiehe om den enda vägens politik: ”Om det här ska kallas framåt, då ska jag ingenstans.” Åtminstone backar vi hellre till 2022 då målbilden kändes hoppfull och beslutsam.

Karin Janfalk och Birgitta Axelsson Edström, gruppledare och vice gruppledare i kyrkomötet för Öppen kyrka – en kyrka för alla

Dödens udd är bruten!

 

Hård panna och mjukt hjärta

Så gör din panna hård som sten i denna hårda värld, men bevara ditt hjärta nära Guds hjärta, sårbart och känsligt som hans, fyllt av ömhet och förbarmande.

Orden är Margareta Melins och inspirerade av profeten Hesekiel. Jag tänker på hur lätt det är att göra tvärtom: Att få pannan inslagen gång på gång och att låta hjärtat förhärdas. Det är inte svårt att hamna där.

Det är tvärtom väldigt lätt hänt, speciellt i sammanhang där vi inte vill lyssna på varandra. Jag har mångårig erfarenhet av sådana, och huvudvärk har jag haft många gånger. Inte sällan gör ett hårt hjärta ont det också.

Men, genom Guds nåd finns det möjlighet att börja om varje dag året om. Tack för det!

Valet

Tänk att denna låt från 1970-talet är lika högaktuell idag, om inte mer. Efter gårdagen så inser jag att den behöver spridas över hela Sveriges land.

Mikael Wiehe - Valet

Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
Inget hör, inget ser
Hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon står missilerna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
Står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog dom med storm
Vem vet när det är dig dom ger sig på

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Så får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av dom som stod emot

(Peggy Seeger: Song of Choice, sv text: Mikael Wiehe)

"Det har ju inte skett i någon avkrok"

Det har ju inte skett i någon avkrok.

Med de orden talade Paulus med Agrippa när han berättade om påskens under. Just denna fras har hängt med mig under hela dagen. Paulus menade att händelserna vid påsken, då Jesus förråddes, dömdes, hånades, avrättades, dog och sedan uppstod var mycket väl kända för Agrippa och andra samtida. Det skedde ju inte direkt i lönndom. Därför kan vi, och ska vi, prata om det.

Det är evangelium, ett äkta glädjebudskap och det är det som kyrkan ska leva och räcka vidare. Inte heller kyrkans verksamhet sker i lönndom. Till kyrkan är alla välkomna, ty evangeliet gäller alla. Kyrkan har också ett ansvar att sträcka sig utanför kyrkporten och vara där människorna är. Det är öppenhet på riktigt när rörelsen går både inifrån och ut och utifrån och in.

Hur detta sedan i praktisk verksamhet ska se ut finns det många tankar om, och det finns många aktiviteter som kan genomföras. Då vi människor är olika så måste det finnas många vägar att gå. Alla passar inte alla, men kanske passar någon några av oss?

Kyrkans grundläggande uppgift, alltså att fira gudstjänst, syssla med diakoni och mission samt bedriva undervisning, sker ju inte i någon avkrok (eller ska inte göra det i alla fall). Låt oss visa det!

Öppna kyrkportarna på vid gavel!

Insändare i Barometern publicerad på webben 9 mars 2026

Det är ingen hemlighet att organisationer och samfund som anpassar sin verksamhet efter nya förutsättningar och hänger med i tiden också drar människor till sig. De båda fullsatta Aviciikonserterna som arrangerades i Kalmar Domkyrka den 28 februari är bra exempel på hur Svenska kyrkan genom flexibilitet och anpassning kan locka en allmänhet som ofta inte är de vanliga besökarna i kyrkorummet. Enligt tidningsuppgifter lockade konserterna totalt 2 000 besökare och köerna ringlade långa utanför Domkyrkan. Hur ofta händer det?

Vi vill ge en stor eloge till de personer som stod bakom detta nytänkande med musik som normalt sett inte brukar framföras i kyrkans lokaler. Nu är det vår förhoppning att detta följs av fler initiativ för att öppna upp kyrkan så fler kan upptäcka den gemenskap som finns där. I oroliga tider som dessa blir detta än mer viktigt. Man brukar säga att det svåra inte är att fylla kyrkorummet med människor en gång utan att motivera dem till att komma tillbaka med sina frågor och sitt engagemang, men 2 000 besökare på en dag är sannerligen en god förutsättning för ett fortsatt arbete.

Nu har Svenska kyrkan i Kalmar ett gyllene tillfälle att göra trösklarna till kyrkorummet lägre, öppna kyrkportarna på vid gavel och därmed visa att man är en kyrka i tiden. Ta den!

Birgitta Axelsson Edström och Pierre Edström, Öppen kyrka i Kalmar pastorat

Apropå att inte riktigt duga

Jag vet hur det känns att vara icke accepterad för den jag är. Jag har haft det så i två miljöer samtidigt, i min dåvarande församling och i mitt dåvarande parti. På det ena stället fick man inte vara vänster och på det andra fick man inte vara kristen. Tja, fick och fick, det fick man ju, men det kostade på och misstänksamheten frodades.

Jag vet inte hur många gånger jag satt vid orgeln vid gudstjänster och undrade över saker som sades från talarstolen. Det var allt ifrån "som kristen kan jag inte rösta på något annat parti än KDS" till "äktenskapet är för en man och en kvinna, punkt". Jag vet också att det bads förböner i församlingens regi för människor som hade olika typer av förtroendeuppdrag i riksdag, dåvarande landsting och kommun. Där innefattades aldrig jag trots att jag var den som hade de tyngsta uppdragen. Någon sa helt enkelt rakt ut "vad konstigt att du kan vara med i Vänsterpartiet" och det gick ju i vart fall att bemöta även om jag faktiskt inte den gången sa vad jag tänkte, nämligen "hur kan du som kristen vara med i KD?". Det hände också att jag fick mig en salva i ansiktet efter avslutad gudstjänst med ideellt orgelspelande och musikledning, något jag hade förmånen att göra under många år, där jag fick veta att det inte passar sig att jag offentligt stod upp för HBTQ-personers rättigheter. Till slut kunde jag inte vara kvar. Det var nog det sistnämnda som fick mig att ta steget bort från den församling som varit min sedan tidiga tonår med avbrott för de år som jag bodde på annan ort. Jag har EFS att tacka för mycket och jag är fortfarande medlem i missionsföreningen. Det känns på något sätt rätt mitt i allt, men det är omöjligt för mig att vara aktiv där. Jag är ju inte välkommen som jag är, och det är tyvärr många med mig som upplever samma situation. En exkluderande gemenskap är inte min melodi.

I partiet var det andra saker som pågick. Visst fanns det en del ärliga frågor som ställdes och som jag försökte besvara så gott jag kunde. Någon lovade följa med mig till kyrkan en gång bara hen fick bestämma själv vid vilket tillfälle. Det blev tyvärr aldrig av och nu är det för sent på alla sätt. Någon blev sur och tvär när jag stod fast vid min tro när den blev angripen utifrån någon form av kvasiintellektuell psykologisk nivå. Andra kunde inte frigöra sig från egna upplevelser i söndagsskolan för hundra år sedan när man stoppade mynt i en sparbössa föreställande en svart pojke som nickade och tackade för korvörena man själv avstod från. Plötsligt blev då jag ansvarig för det kristna förtrycket av fattiga länder i tredje världen. Hånskratt och viskningar blev så småningom vardag och när jag gifte mig utanför partiet med fienden så blev det än värre. I Vänsterpartiet gick det inte att vara kristen, socialist, feminist och gift med en folkpartist. Jag avgick efter ett par års ren mobbning då jag blev utesluten från möten jag borde varit med på, undanhållen information som jag behövde för att kunna sköta mitt jobb och ett antal dörrar i ansiktet från folk som kände sig hotade av en sån som mig, en paria som fick fler personkryss i valet än den som borde haft överlägset flest. Så smått och så trångt kan det vara i ett politiskt parti som inte klarar av att hålla en politisk linje utan väljer positionen som knähund hos maktens starka män.

Som sagt, jag vet hur det känns. Jag har varit där, men sedan dess har jag lärt mig att skilja på Gud och på en församling. Jag har också lärt mig att det finns fler vägar till samhällsengagemang än att vara med i ett politiskt parti. Jag har mina värderingar kvar liksom min kristna tro, men jag vet hur det känns att vara paria. Det är därför det tar mig väldigt hårt att se den politik som nuvarande högerregering driver, hårt styrd av högerpopulisterna i SD. Populister finns förresten även i regeringen i form av KD. Den populismen är nästan lika gränslös som den SD praktiserar. Det enda partiet som inte kan anklagas för populism är väl i ärlighetens namn Liberalerna. De verkar inte ha en enda tanke på hur deras politiska förslag på riksplanet tas emot eller ser ut, och deras opinionssiffror blir därefter. Det är nästan lite rörande.

Men regeringspolitiken står de som sagt bakom alla fyra partierna. Det är en politik som förstärker bilden av ett samhälle uppdelat i vi och dom, mellan de goda och de onda. De onda, de främmande, de som är olika oss är människor som inte passar in. Dem accepterar vi inte som de är. De ska ut. Ebba Busch säger att de som bär hijab är ett hot både mot Sverige  som nation och mot svenska värderingar och har själv inte en tanke på att de värderingar hon nu är rädd för är till förväxling lika de värderingar som hennes eget parti byggde på från början. Så talar en populist. Det besked som kom idag från regeringsunderlaget som går ut på att tillfälligt stoppa tonårsdeportationerna är bara ett spel under galgen. Vi vet ju efter dessa år med Tidöavtalet vad som gäller. Det är SDs högerpopulism och regeringens inkompetens. Det är tre partier som springer SDs ärenden och som har stängt dörren till den övertygelse som vi hade i Sverige efter Nazi-Tysklands fall, den som sade: Aldrig mer!

Men, jag ska inte göra som mina vänner i mina tidigare miljöer gjorde. Jag ska inte utesluta Tidöpartiernas företrädare ur mina förböner. De behöver förböner för att få förnuftet och hjärtat tillbaka (eller om de inte har haft vare sig det ena eller det andra tidigare så behöver de få nya sådana). Jag vill inte ha ett samhälle som exkluderar människor som är och vill vara sig själva och jag är övertygad om att ett sådant samhälle saknar hållbarhet. Därför måste vi visa att det finns alternativa utvecklingsvägar.

Vi människor är syskon. Vi hör ihop. Vi kan inte välja bort det faktumet när vi ska leva i fred tillsammans på en enda jord. Hur ska vi nå dit utan att kunna acceptera att vi är olika?

Naturvärdesinventering och försiktighetsprincip i kyrkans skogsbruk

På Växjö stiftsfullmäktiges sammanträde onsdagen den 25 februari lämnade de tre nomineringsgrupperna Öppen kyrka - En kyrka för alla, De Gröna i Svenska kyrkan och Himmel och jord in två motioner som rör stiftets skogsbruk. Här redovisar jag motionernas text. Vi hoppas på välvilligt och seriöst arbete vid beredningen och ett positivt svar när beslut ska fattas.

Motion nr 1:

Inventera naturvärden i skogen som Växjö stift förvaltar

Förslag till beslut

• Att egendomsförvaltningen i Växjö stift ska genomföra en gedigen inventering av naturvärden i skogarna som stiftet förvaltar.
• Att resultatet från inventeringen ska vara offentligt tillgänglig, exempelvis på stiftets hemsida eller i något externt kartverktyg som allmänheten kan se.

Motivering:

På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.

Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala och/eller andliga värden.

Enligt uppgift har förvaltningen redan påbörjat en inventering av sociala och andliga värden. Samtidigt är vetenskapen tydlig med att skogen är en nyckelspelare för att vi ska minska utsläppen och öka upptagen av växthusgaser samt att ge livet på jorden förutsättningar att anpassa sig till de klimatförändringar som inte längre går att hejda. Mer skog behöver skyddas, och att ha tillgång till ett bra kunskapsunderlag är en förutsättning för att avgöra vilka områden som är mest akuta att skydda, samt vilka som bör brukas hyggesfritt.

Motion nr 2:

Tillämpa försiktighetsprincipen i skogsförvaltningen

Förslag till beslut

• Att egendomsförvaltningen i Växjö stift ska tillämpa *försiktighetsprincipen i skogsförvaltningen tills en gedigen kartläggning av ekologiska, sociala och andliga värden har genomförts.

* Som försiktighetsprincip menar vi i detta fall att förvaltningen inte ska avverka i skogar som är 100 år eller äldre, eller där det finns kännedom om skyddsvärda arter och/eller höga naturvärden och/eller där det finns kännedom om sociala och/eller andliga värden såsom att skogen exempelvis används som "skolskog", friluftsområde, utegudstjänster eller dylikt. Undantag för mindre avverkningar eller att fälla enstaka träd kan endast göras för att öka/skydda naturvärdena eller för att undvika risker som förekomst av många döda träd i skogsområden där många människor vistas.

Motivering:

På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.

Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala och/eller andliga värden.

Utan bredd ingen spets - Om folkbildningens betydelse

Ett civiliserat samhälle som vill hålla kulturen levande ser till att det finns vägar som gör att så många som möjligt kan utveckla sin förmåga och berika livet för oss alla. Det samhället avvecklas nu till förmån för ett där enbart några få ska få chansen att vidareutvecklas. Det är en återgång till ett Sverige före folkrörelsernas tid och långt före demokratins införande. Detta är den agenda som den sittande Tidöregeringen antagit.

Vi har hört om regeringens satsning på musik för barn och ungdomar som ska ge barn med ”verklig talang” tillgång till spetsundervisning. Målet är att göra det möjligt för ännu ett svenskt musikunder. Strategin är i grunden feltänkt. Det regeringen banar väg för är inte en pedagogisk satsning utan en strukturell avveckling av lokalt musikliv. Det svenska musikundret har nämligen vuxit ur replokaler, bandkultur och kollektiva miljöer och inte genom gallring i låg ålder. Det är ett faktum som Tidöregeringen vägrar att ta till sig. Regeringens resonemang utgår istället nästan uteslutande från spets– och yrkesutbildning, satsningar som kan vara nog så viktiga men de kan aldrig ersätta replokaler, studiecirklar och öppna miljöer där människor frivilligt musicerar tillsammans. Där finns bredd, genrer och uttryck som (ännu) inte ryms inom det formella utbildningssystemet liksom självorganiserat musicerande. Det är en verksamhet som ger möjligheter och skapar människor som tror på sig själva och som därmed vågar stå upp för både sig själva och andra.

Regeringen vill inte stödja sådan verksamhet. Det är nämligen en sanning att människor blir mer lättstyrda om de varken kan eller får tänka och agera fritt. Att folkbildningen har krympt i omfattning är inte ett val som studieförbunden har gjort eller ens en effekt av pandemin vilket ibland framförs, utan en ren konsekvens av brist på ekonomiskt stöd från det offentliga. Det är ett medvetet val från politisk nivå och det borde man från de styrandes sida kunna stå för. Istället medverkar man till spridning av rena lögner om studieförbunden och utmålar dem som aktörer som inte bidrar till samhället utan främst anordnar meningslös sysselsättning för pensionärer.

Sanningen är att studieförbundens deltagare finns i alla åldrar med särskilt stark representation bland unga i musik- och replokalsverksamhet, vuxna med kort utbildning samt civilsamhällets ideella ledare. En knapp tredjedel, alltså långt ifrån en majoritet, är över 65 år och för många av dem är studiecirkeln den enda återstående sociala mötesplatsen. Att attrahera äldre deltagare är inte ett misslyckande utan något som bidrar till livskvalitet och bättre hälsa. Förresten, varför skulle rätten till folkbildning försvinna när man fyllt 65 år?

Regeringens politik kommer inte att ge oss ett nytt svenskt musikunder. Den river tvärtom ner folkbildningens infrastruktur vilket ger långsiktiga och allvarliga effekter för vårt samhälles utveckling. Om vi skulle leka med tanken att samma resonemang skulle appliceras på fotboll så skulle föreningslivets barn- och ungdomsfotboll avvecklas medan fotbollsakademierna skulle byggas ut. Vem med förståndet i behåll skulle ens för ett ögonblick tro att vi då skulle få fram ett landslag eller ens barn som gillar att röra på sig? Utan bredd får vi ingen spets vare sig inom musik och kultur eller idrott och utan folkbildning får vi inget civiliserat samhälle med hållbara människor.

Av allt att döma är det sistnämnda något som Tidöregeringen och dess stödparti inte vill ha.

Birgitta Axelsson Edström, envis folkbildare

(Debattartikel publicerad i Barometern 10 februari 2026)

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Kostpolicy

Störst av allt är KÄRLEKEN brukar vi säga. Kanske tänker vi inte alltid på vad det betyder. Runt omkring oss, och i oss, kan vi ändå se kärleken manifesterad i den skapelse vi själva är en del av. Vi har fått en jord att förvalta med mark, luft, ljus och vatten. Här ska vi leva, vi och våra barn och våra barnbarn, släkte efter släkte och generation efter generation. Vi har som mänsklighet inte alltid gjort de klokaste valen sett till hur vi behandlat jordens resurser. Det vi gör spelar roll och vi behöver bli medvetna om vad olika val betyder. Hur vi väljer energikällor, hur vi transporterar oss och de förnödenheter vi behöver och vad och hur vi väljer att äta är viktiga framtidsfrågor.

Jordens resurser är stora, men de behöver brukas med ett kärleksfullt sinne. Kärleken till Gud, till varandra och till allt som lever på jorden liksom till jorden själv är den viktigaste kraften i arbetet för en hållbar jord att leva på. Vi delar med allt annat skapat samma livskälla och vårt uppdrag är att förvalta jorden så kärleksfullt vi kan.

Ur Svenska kyrkans färdplan för klimatet:

Till och med 2027 ska:

• Svenska kyrkan vara en modig röst för rättvis omställning med omsorg om hela skapelsen, som i ord och handling tar sitt ansvar lokalt och globalt.
• Svenska kyrkan initiera och delta i samtal om värderingsförändringar avseende en människocentrerad livsförståelse och ett engagemang för naturens rättigheter.
• Svenska kyrkans verksamhet inom den grundläggande uppgiften bidra till den nödvändiga värderingsförändring som krävs för skapelsens framtid. 
• kunskap om klimaträttvisa genomsyra all verksamhet i Svenska kyrkan.
• Svenska kyrkan bearbeta andliga och existentiella perspektiv av klimatkrisen i ekumeniska och interreligiösa nätverk samt med andra samhällsaktörer.
• alla församlingar ha tillgång till stöd för att synliggöra färdplanens mål i Svenska kyrkans interna främjande- och tillsynsverktyg som lokalförsörjningsplaner, församlingsinstruktioner och visitationer.

Färdplanen är antagen på nationell nivå men den förutsätter, om den ska nå sina mål, aktion på alla nivåer. Som en del i Kalmar pastorats arbete med att följa Svenska kyrkans färdplan för klimatet behöver därför en kostpolicy formuleras och antas. Policyn ska omfatta inköp som görs till våra verksamheter och tillämpas där det är möjligt. Den kan utformas som en flerstegsprocess om det är önskvärt.

Verktyget Ät S.M.A.R.T. (Ät S.M.A.R.T.-modellen har tagits fram av Tillämpad Näringslära i Stockholms läns landsting) kan hjälpa oss vid inköp och planering:

S – större andel vegetabilier

M – mindre tomma kalorier

A – andelen ekologiskt ökas

R – rätt kött och grönsaker

T – transportsnålt

Modellen ger möjlighet till vinster såväl i hälsa (minskad risk för övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer) som i miljö (minskad påverkan på klimatet, minskad giftspridning, minskad övergödning samt bevarande av odlingslandskapet).

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att en kostpolicy med utgångspunkt i verktyget Ät S.M.A.R.T. utarbetas och antas för pastoratets matinköp.

 

Kalmar 2026-02-01

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Regnbågsnyckeln

Så tidigt som år 2009 tog Svenska kyrkan beslut om att viga par till äktenskap oavsett kön. 2013 fattade Kyrkomötet beslut om att uppmuntra alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan att hbtq-certifieras. Som ett led i detta startades ett projekt i Växjö stift för att öka kompetens och möjliggöra reflektion kring mångfald, hbtq (Hbtq – homo, bi, trans och queer. Begreppet har sedan utvecklats till hbtqia+ där de tillagda bokstäverna står för intersexpersoner och asexuella och och plustecknet inkluderar andra könsidentiteter som går utanför hbtqia) och normer hos medarbetare och förtroendevalda.

Tillsammans med Sensus studieförbund och EKHO (EKHO – ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, från 2024 kallad Kristna Regnbågsrörelsen) har en process tagits fram som ger församlingar och pastorat möjligheten att öka sin kompetens och att få ta emot märkningen Regnbågsnyckeln. Sedan 2018 är processmodellen tillgänglig för alla församlingar/pastorat, stiftsorganisationer och andra kyrkliga arbetsplatser inom Svenska kyrkan. Arbetet har spridit sig och fortsätter att vara framgångsrikt.

Regnbågsnyckeln är en märkning som visar att förtroendevalda och medarbetare i en församling genomgått processmodell Regnbågsnyckeln för en mer inkluderande kyrka och har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Detta i sin tur kan leda till att hbtqia+-personer känner större trygghet i församlingarna. Processen öppnar för kontinuerligt värderingsarbete.

Processmodellen består av föreläsningar, studiecirklar och visionsarbete utifrån boken Så att jag kan komma in. Boken är ett samtalsmaterial kring normer, hbtq och kristen tro som är skriven av Erik Andersson, numera Gyll, och Frida Ohlsson Sandahl och utgiven av Riksförbundet EKHO. I boken finns fem livsberättelser från kristna hbtq-personer som delar sina erfarenheter. Till livsberättelserna finns sju samtalsteman, exempelvis identitet, bibelsyn och bemötande.

Vi anser att det är mycket viktigt att kyrkan arbetar med mångfald och inkludering och har kompetens i bemötandefrågor. Det gäller både anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare. Att mötas och samtala i studiecirkelform är en god grund för demokrati och ger också möjligheter till fördjupad insikt såväl i den kristna tron och dess teologi som i ens egna förutfattade meningar. Vi är övertygade om att Kalmar pastorat med dess fem församlingar och verksamheter har en god grund i sammanhanget att bygga vidare på och ser möjligheter för Kalmar att genom Regnbågsnyckeln lyfta arbetet ännu mer.

En motion med liknande lydelse lämnades in 2017. Vid behandlingen fick den ingen framgång. Nu åtta år senare borde tiden, men även kunskapsnivån, vara mogen för ett positivt svar. I Kalmar ska naturligtvis kyrkan se till att alla kan komma in!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar och pastoratets kansli att genomföra ovanstående

process så att märkningen Regnbågsnyckeln kan tilldelas, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Utveckla musikmötesplatserna i kyrkan

Den svenska folkbildningen har traditionellt erbjudit repetitionslokaler till amatörmusiker i olika åldrar. Det är ett faktum att de framgångar som svensk musik har haft internationellt springer ur en kvalificerad, stor och fri bildningsverksamhet som tillåtit ungdomar att skapa egen musik. Nu ser vi att den stora neddragningen av statsbidrag till studieförbunden gör att dessa möjligheter krymper avsevärt. Musikhus runt om i hela landet stängs eftersom studieförbunden inte klarar att hålla verksamhet igång inom de allt snävare ekonomiska ramarna. Det betyder att dagens unga berövas chanser till kreativitet som tidigare generationer tagit för given.

Svenska kyrkan förfogar över stora resurser, inte minst inom musikverksamhet. När folkbildningen tvingas stänga ner kan kyrkan dock öppna upp. Vi menar att kyrkan ännu mer än idag kan öppna sina dörrar för fler att repetera tillsammans och att spela upp i olika sammanhang.

Det kan inte enbart handla om orgelundervising. Kyrkomusiken är ett mycket viktigt område för såväl dagens kyrka som morgondagens. Satsningen bör särskilt inriktas till barn och ungdomar. På detta sätt kan kyrkan bli en berikande mötesplats i ännu ett avseende, nämligen som en plats där unga tillåts att skapa tillsammans och utveckla sin kreativitet. Det är vår absoluta övertygelse att öppna kyrkdörrar leder till vinster för alla inblandade och i förlängningen både till ett rikare samhälle och ett rikare kyrkoliv. Där vi känner oss välkomna och tillåts att utvecklas, där både trivs vi och stannar kvar.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar att öppna sina dörrar för musicerande barn och ungdomar,

att undersöka möjligheterna att i åtminstone en församling inrätta bemannade och enkelt utrustade replokaler, gärna med inspelningsmöjligheter, riktade till barn, unga och unga vuxna som kan nyttjas av flera församlingar,

att utveckla samarbetet med Svenska kyrkans Unga, när organisationen åter etablerar sig i pastoratet, kring musikverksamhet i församlingarna, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Hög tid för källsortering

Alltfler i vårt samhälle förstår vikten av sopsortering. De flesta av oss källsorterar säkert hemmavid och det vore därför naturligt att Kalmar pastorat även underlättar för sådan hantering. Så är dock inte fallet. På Domprostgården i anslutning till sammanträdesrummet på gatuplanet saknas kärl för sortering. När kyrkofullmäktige sammanträder i Birgittakyrkan finns inte heller där tillräckligt med separerade kärl utan allt avfall slängs i samma papperskorg. Det är, för att uttrycka sig tydligt, pinsamt omodernt i ljuset av att kyrkan sedan länge bestämt sig för att arbeta efter Färdplan för klimatet.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att ett enhetligt och tydligt system för källsortering implementeras i pastoratets samtliga lokaler. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt!

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Dessa små, Jesu små…

”Varje tidning borde bränna våra händer

men i regel har vi alltför kraftig hud.

Man har nog med sitt, och när den dagen kommer

står man utan något alibi hos Gud.

Ska de se oss någon gång

när vi tröttnat på vår sång

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?

Få en chans att ta ett kliv

till ett mer beboeligt liv

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?”

Tomas Hagenfors ord, över fyrtio år gamla, är ännu mer aktuella idag än då i vårt land. Det pågår något innanför våra egna gränser som är skrämmande. Vad gör vi? Hur tänker och agerar vi? För vi ser väl allihop hur illa det är när vi vänjer oss vid att tala om ”vi och dom” som om det vore naturligt?

Och ja, nu är det tid att skapa dålig stämning och att stå emot även om det kostar på. Det är vårt uppdrag!

Ett levande musikliv raseras av Tidöregeringens politik

Debattartikel publicerad i Barometern den 21 januari 2026:

Tre moderater (varav en är landets nuvarande kulturminister) skrev i Barometern den 16 januari om att de vill se en svensk musikindustri i världsklass. Frågan är hur de tänker.

Under innevarande mandatperiod har den moderatledda regeringen de facto, mot bättre vetande och troligen helt medvetet, raserat de allra viktigaste förutsättningarna för ett levande musikliv, nämligen studieförbundens replokaler och musikhus. En tredjedel av Sveriges replokaler kommer att försvinna. Nästan 20 000 ungdomar förlorar sin tillhörighet, sin kreativa fristad och sin chans till utveckling. Visst, det är dyr verksamhet i förhållande till övrig folkbildning, men den är värd varenda krona för den som vill bygga ett hållbart samhälle med hållbara människor som får utveckla sin potential till både sitt eget och andras bästa. Det måste nämligen finnas många vägar för människor att gå för att kultur och kreativitet ska kunna växa.

Folkbildningens musikverksamhet utgör själva fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar. Många av våra stora artister har uttalat just detta och varnar för en tyst och dyster framtid. Det svenska musikundret har inte uppstått av sig självt, det har haft sin mylla i replokaler där kreativiteten har fått växa när ungdomar har mötts. Den som inte begriper det kan väl åtminstone lyssna på de artister som vittnar om sin egen utveckling, t ex Lasse Winnerbäck, Jill Johnsson och E-type. Utan replokaler hade vi inte sett Roxette eller Gyllene Tider säger exempelvis Per Gessle, välkänd för de flesta. När de statliga anslagsnedskärningarna blev kända reagerade stora delar av Sveriges artistelit. Hur vore det om regeringspartierna lyssnade?

Moderaterna talar istället om musikhögskolor och kulturskolor. Det är inget fel på dem och de är viktiga, men de räcker ju inte. Vi människor har olika förutsättningar och intressen, vi utvecklas i olika takt och på olika sätt och därför måste det finnas mer än akademisk verksamhet inom musik och övrig kultur. Det måste moderaterna helt ha missat.

Jag hoppas att en ny regering kommer vilja driva en kulturpolitik som gör skäl för namnet och som sätter människors möjligheter till utveckling i första rummet. Nuvarande regering har en annan agenda, och gångna regeringar i modern tid har inte heller varit direkt lysande. Folkbildning och kultur har fått stå tillbaka alltför länge, men det brutala skövlandet är nuvarande regerings ansvar. Ett klokt och framåtsyftande regeringsalternativ har alla chanser i världen att göra skillnad och se till att svensk musik fortsätter att leva!

/Birgitta Axelsson Edström, folkbildare