Följ mig bortåt vägen…

I tillvarons skiftningar, i berg och i dal, stor är den lärdom jag gjort.

Den här lilla visan har sin egen moral:Ingenting löser sig fort.

Så när våra vägar bär åt olika håll har jag ett eget förslag:

Höger eller vänster spelar ingen roll, alltid finns det plats för lite kompromisser.

 

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.

Vi går din väg eller min väg - 
Huvudsaken är att inte nån tar sin väg.

 

Uppskjut dina planer, det finns ju telegram.
Det finns ingenting som ej låter ordna sig
tids nog – längre fram.

Povel Ramels sång har jag sjungit med flera körer. Tänk om vårt demokratiska beslutsfattande  hade förmågan och viljan att låna lite inspiration därifrån lite oftare!

Skam den som ger sig!

I torsdags den 28 maj hade stiftsfullmäktige i Växjö stift sammanträde på Tallnäs stiftsgård. Sammanträdet var offentligt. Under dagen behandlades bland annat årsredovisningar och såväl stiftsstyrelsen som egendomsnämnden beviljades ansvarsfrihet för räkenskapsåret 2025. Vi hade också ett mycket kort seminarium på tema hållbarhet, skapelse och klimat i teologiskt perspektiv.

Vi i ÖKA hade tillsammans med nomineringsgrupperna De gröna och Himmel och jord lämnat in två motioner

 som också fick svar vid gårdagens möte. De handlade om en inventering av Växjö stifts skogar samt om försiktighetsprincipen vid avverkning så att skyddsvärda skogsbestånd bevaras. Ingen av motionerna bifölls. Vi drev processen till votering med upprop för båda motionerna, så vi vet att det enbart var vi tre nomineringsgrupper som stödde motionerna.

Värt att notera är dock att ytterligare tre nomineringsgrupper, nämligen S, POSK och ViSK, strax före kyrkovalet hösten 2025 i en enkät från Naturskyddsföreningen i Småland, klart och tydligt tillstyrkte exakt de förslag som föreslogs i motionerna. Ingen företrädare för dessa grupper tog till orda vid gårdagens möte men samtliga närvarande ledamöter röstade emot. Det visade på en förvånande utveckling och en lika snabb kursändring (eller också på en vidlyftig uppfattning om hur valfläsk utan substans tillreds). Vi har väl vant oss vid att värdet av vallöften devalveras blixtsnabbt efter ett allmänt val, men nog är det tråkigt att samma sätt att hantera sanning, löften och väljarnas förtroende även sprider sig till kyrkopolitiken?

Vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla ser värdet i att upprätthålla en korrespondens mellan det som vi säger FÖRE valet och hur vi agerar EFTER valet. Det är nämligen viktigt att kunna se väljarna i Svenska kyrkans medlemskår i ögonen även efter ett val. Här resonerar vi nomineringsgrupper uppenbarligen olika. Det är å andra sidan inte första gången detta händer. För bara ett par veckor sedan uppträdde samma märkliga fenomen vid kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat då S, POSK, C och ViSK röstade emot processmodellen Regnbågsnyckeln i bjärt kontrast till de program som dessa grupper gick till val på.

Jag vill ändå, trots att vi har landat i helt olika inställning i frågorna kring reformering av kyrkans skogsbruk, tacka Centerpartiet för en konsekvent linje när det gäller den här frågan. Det syntes även i torsdags vid behandlingen av våra motioner. Centerpartiet var den enda nomineringsgrupp som tog till orda. En ansenlig grad av hederlighet är alltid att föredra framför vallöften utan substans.

Nu fortsätter arbetet från vår sida för hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk, precis som vi sa före valet. Det går sakta, men skam den som ger sig!

Att våga säga nej...

Jag har känt det många gånger nu: Hur gänget drar iväg

och jag, jag bara hänger med, jag är ju en av hela vårat gäng

Jag minns den gången då vi tog gamle Johanssons moped

Jag ville gärna säga nej, men jag var alldeles för feg

I skolan gäller det att hänga med och ställa upp på allt

att göra som dom andra gör, man vill ju inte kallas "frökens dalt"

Ändå tror jag att dom andra tänkt detsamma som jag tänkt:

"Jag vill vara mej själv idag, vara tuff och säga nej"

Att våga säga nej till nåt som lockar dej

Nåt som inte är okej

Det är det jag kallar att va tuff

Roland Utbult, vars musik och sånger jag fortfarande kan använda då och då, skrev redan på 70-talet låten "Att våga säga nej". Jag tror att många känner igen sig i skol- och ungdomsmiljön som skildras. Idag när vi ser oss omkring så vet vi att situationerna inte har försvunnit och miljöerna där de uppstår har knappast blivit färre. Själva mentaliteten verkar sprida sig som skit i en fläkt som sedan sopas in under mattan så att det blir allt lägre till taket. Därmed blir det allt svårare att säga nej i en ja-sägarmiljö.

Eller hur?

22 022 kronor!

 

Konsert till förmån för Slutsnittat: Tack till alla!

Igår kväll hade vi i Vox Communis konsert i Åby kyrka i Läckeby strax norr om Kalmar på temat vår och sommar. Inför en välfylld kyrka fick vi möjligheten att framföra ett knippe sånger i olika stilar och då passade vi på att slå ett slag för kärlek, framtidstro och medmänsklighet i en värld som, trots att vi här i vårt land går mot varmare väderlek, blir allt kyligare. Vi behöver få känna tro igen, plantera våra äppelträd och säga välkommen hit till den som behöver vår hjälp här och nu för vi lever på samma jord, delar samma bröd och är en del av samma mänsklighet.

Under kvällen samlade vi in pengar till Slutsnittat, ett projekt i norra Kenya som går ut på att få stopp på kvinnlig könsstympning . Det är definitivt ett arbete som bidrar till högre livskvalitet och upprättar värdigheten för många i framtiden! Än vet jag inte hur mycket pengar som har kommit in, men jag hoppas på en rejäl summa. Jag hoppas kunna återkomma med uppgifter inom kort. Ebbe Westergren, en av initiativtagarna till projektet, var på plats och blev proffsigt intervjuad av Pierre Edström. Arbetets angelägenhet kunde inte gå någon förbi efter den dragningen! Du som läser detta men missade konserten: Bidra gärna med en slant via Swish 123 090 7915 och märk inbetalningen med Vox Communis vårkonsert! Varenda krona går direkt in i arbetet!

Ett stort och varmt tack till alla som bidrog till att vi kunde genomföra konserten igår! Ryssby Åby pastorat öppnade än en gång sina kyrkportar för oss, höll en andakt och hjälpte oss på alla möjliga sätt. Tack kh Sussie med personal! Åke Eklund och Fredrik Wermelin kompade oss på himmelskt följsamt vis i vanlig ordning. Tack! För informativa och tänkvärda mellansnack stod Pierre Edström, Rose-Marie Ekholm, Anders Thörne, Yvonne Wolski och Liselott Dahlin. Tack! Denna gång hade vi bara två solister men det var inte så ”bara” ty Pierre Edström och Karin Warsén sjöng med den äran! Tack! Ett jättestort tack vill jag skicka till publiken som inte bara lyssnade utan också visade sig kunna sjunga flerstämmigt tillsammans med oss! Tack för ert stöd! Och tack till Sensus, vårt studieförbund. Utan ert stöd hade vi stått oss slätt!

Sist, men inte minst, ett stort tack till alla medlemmar i den stora kören Vox Communis för stort engagemang och många övningstimmar! När det är skarpt läge och konsertdags finns det alltid lite till att plocka fram som lyfter sången upp i och även ovanför kyrktaket. Ett extra tack för visat tålamod med körledaren som ofta uppvisar en envishet som med all säkerhet blir direkt plågsam. 

Nu väntar sommaruppehåll för kören, men bli inte förvånad om vi dyker upp igen framemot höstkanten med nya tillfällen att sprida medmänsklighet, framtidstro och kärlek. Sådant behövs nämligen året om!

UPPDATERING: Insamlingen har fram till torsdagen den 28 maj inbringat 22 022 kronor!

 

Konsert i Läckeby till förmån för Slutsnittat i Kenya!

Under våren 2026 gör Två Systrars församling och Kalmar pastorat en insamlingskampanj för arbetet mot könsstympning i norra Kenya.

Förra året genomgick de första 22 flickorna i Two Sisters Village en alternativ initiationsrit efter tre års förberedelser. Nu har byborna tagit fram en ny och fördjupad treårsplan mot könsstympning där även fyra grannbyar deltar, liksom den nya hälsocentralen.

- När vi, efter många års arbete kring bland annat skolverksamhet i norra Kenya, insåg att det finns stora behov även inom andra områden så har vi valt att gå in och stötta även detta arbete, säger Ebbe Westergren, en av initiativtagarna. Genom de upparbetade kontakter vi har så förstår vi att resursbehovet är mycket stort. Det handlar om att involvera både familjer och hela samhällen, och vi har redan kommit långt med den initiationsrit som nu genomförts och den som är planerad. Mycket arbete återstår dock, men gensvaret är positivt!

Kalmarkören Vox Communis brukar ge konserter minst tre gånger om året till förmån för angelägna projekt. Hittills har kören samlat in ungefär 600 000 kronor genom sin verksamhet. I vår bestämde sig kören för att stödja arbetet i Two Sisters Village mot kvinnlig könsstympning.

- Vi tycker att det är ett mycket viktigt arbete som ger ökad livskvalitet för så många, säger Birgitta Axelsson Edström, körledare. Även om Kenya ligger långt bort så är det viktigt att vi engagerar oss och motverkar lidandet. Det är en fråga om internationell solidaritet och ett sätt för oss att verkligen göra skillnad på ett konkret sätt. Alla traditioner är inte bra, vare sig här eller där, och kan vi bidra till ett bättre liv för andra så vill vi göra det.

Konserten kommer att ges tisdagen den 26 maj kl 19 i Åby kyrka i Läckeby strax norr om Kalmar i samarbete mellan studieförbundet Sensus och Svenska kyrkan Ryssby-Åby pastorat. Det är fri entré men under kvällen kommer det att samlas in pengar som oavkortat kommer att gå till projektet. Utöver glada vår- och sommarsånger så kommer kören att bjuda på ord och toner från andra genrer och Ebbe Westergren medverkar med information om arbetet i Kenya. För andakten står Sussie Kårlin, kyrkoherde.

- Vi lovar en värmande, lärorik, berörande och angelägen kväll med mångdubbel nytta! hälsar Ebbe Westergren och Två Systrars församling samt hela kören Vox Communis genom Birgitta Axelsson Edström.
 

Inlämnad motion 4: Korrekt och likvärdig information inför beslut!

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat:

Korrekt och likvärdig information inför beslut!

I gällande riktlinjer för förtroendevalda, antagna av kyrkorådet 2018, står bland annat att den som är vald med förtroende ska verka för att alla som ska medverka vid beslut får ta del av samma information. Det låter rimligt men måste också fungera i praktiken.

När kyrkorådets arbetsutskott efter senaste valet krymptes med en ledamot och besattes med enbart företrädare från den valtekniska samverkan som representerar majoriteten så har obalans uppstått i informationsspridningen. Detta är inte i överensstämmande med gällande etiska riktlinjer. Den enda information som når utanför majoriteten är nämligen de kortfattade sammanfattningar som återfinns i arbetsutskottets protokoll. Det räcker inte som beslutsunderlag.

Kyrkorådet får inte heller till sig tillräckligt med relevant och aktuell verksamhetsinformation på sammanträdena vilket ytterligare bidrar till att beslutsunderlagen blir bristfälliga. Det är inte tillfredsställande och motverkar att korrekta och väl underbyggda beslut kan fattas.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

• att rekommendera kyrkorådets arbetsutskott att med omedelbar verkan tillse att det inför samtliga beslut distribueras komplett, relevant, likvärdig och aktuell information till kyrkorådets ledamöter och ersättare, och
• att de gällande etiska riktlinjerna för förtroendevalda följs.

Kalmar 2026-05-11

Öppen kyrka – En kyrka för alla

 

Inlämnad motion 3: Hur kan vi utveckla arbetet med att välkomna nyinflyttade till kyrkan?

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat:

Hur kan vi utveckla arbetet med att välkomna nyinflyttade till kyrkan?

Svenska kyrkan har under en längre tid haft en vikande medlemsutveckling. Detta är en nationell trend. Enligt årsredovisningen för år 2025 är 52,9 % av invånarna i Kalmar pastorat medlemmar i Svenska kyrkan. Hur aktiva dessa medlemmar är i kyrkans verksamhet går inte att utläsa men det varierar självklart mycket. En kritisk punkt för engagemang är alltid när man av någon anledning flyttar från en känd miljö där man har ett upparbetat nätverk till en ny och mer okänd miljö. Trivsel skapas lättare om man kan bygga upp ett nätverk kring sig med vänner, grannar och föreningsliv. Här kan Svenska kyrkan göra stor skillnad. Ju tidigare vi visar vår verksamhet för nyinflyttade desto större är chansen till ett medlemskap i Svenska kyrkan eller till ett engagemang om man redan är medlem. Våra församlingar kan bli en avgörande trivselfaktor. Det är bra både för Svenska kyrkan och för kommunen men framför allt för den nyinflyttade själv.

Enligt uppgifter vi fått så får nyinflyttade i pastoratet välkomstbrev både från pastoratet och den församling dit man flyttar in. Det rör sig oftast bara om en envägskommunikation och av egen erfarenhet vet vi var dessa brev oftast hamnar. Välkomstbreven behöver enligt vår uppfattning kompletteras med ett konkret erbjudande för att få större effekt. Man kan till exempel några gånger per år bjuda in nyinflyttade till en fysisk träff där man bjuder på enkelt fika och på så vis få en chans att berätta om församlingens verksamhet. Detta skulle innebära en möjlighet till en naturlig kontakt under avslappnade former. Dessa aktiviteter skulle även ligga helt i linje med kyrkans missionsuppdrag. Det finns säkert fler idéer och initiativ ute i församlingarna och säkert goda exempel att hämta utanför vårt pastorat och våra församlingar. Vi anser därför att pastoratet ska ta initiativ till ett arbetsmöte där församlingsråden kan träffas för att ta fram idéer för ett bättre mottagande av nyinflyttade. Med gemensamma krafter och ett nytänkande kan vi tillsammans utveckla arbetet och inspirera varandra till lyckade resultat.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

• att pastoratet tar initiativ till ett gemensamt möte med församlingarna i syfte att ta fram och genomföra aktiviteter till nyinflyttade enligt motionens intentioner,
• att vid behov anslå erforderliga medel för genomförandet av dessa aktiviteter i kommande budgetarbete.

 

Kalmar 2026-05-11

Öppen kyrka – En kyrka för alla

Inlämnad motion 2: Nya testamentet på nytt!

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat:

Nya testamentet på nytt!

Svenska Bibelsällskapet ger under hösten 2026 ut en ny översättning av Nya testamentet (NT 2026). Arbetet har pågått under lång tid och genomförts av väl kvalificerade krafter. Det finns nu planer på, efter initiativ tagna av Svenska kyrkans nationella nivå, att dela ut ett stort antal översättningar i Svenska kyrkans församlingar under första söndagen i advent, förutsatt att finansieringen blir löst. Oavsett om böckerna delas ut utan kostnad för församlingar och pastorat eller inte så kommer Guds ord ändå att finnas i en nyöversättning och intresset kommer att vara stort. Det är ett tillfälle som vi i pastoratet inte bör försitta.

När en ny bibelöversättning släpps är det naturligt att arrangera lärande- och bildningstillfällen. Det kan vara föreläsningar, bibelstudiegrupper och seminarier eller andra och nya former. Egentligen är det nog bara fantasin som sätter gränser. Det viktiga är att vi tar tag i intresset för bibelstudier när det ökar som just nu. Inspiration kan säkerligen hämtas från senaste sekelskiftet då Bibel 2000 släpptes. Då genomfördes många aktiviteter runt om i landet. Andra tips kan hämtas från folkbildningens aktörer (bibliotek, folkhögskolor och studieförbund) och från våra egna sammanhang.

Dessa aktiviteter bidrar till att vi uppfyller Svenska kyrkans grundläggande uppgift, framförallt när det gäller dimensionen Undervisning. Låt oss, som sagt, ta chansen nu!

 

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

• att uppmuntra pastoratets församlingar att arrangera lärande- och bildningstillfällen med Nya testamentet i fokus,
• att bidra med stöd och hjälp från pastoratets sida om så krävs,
• att etablera samarbete med folkbildningens aktörer för att kvalificera satsningarna, samt
• att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

 

Kalmar 2026-05-11

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Inlämnad motion 1: En kyrka som bryr sig

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat:

En kyrka som bryr sig

I Kalmar kommun genomförs årligen ett antal större festivaler och evenemang där civilsamhället och offentliga aktörer samverkar för att lyfta angelägna frågor. I september finns Prideveckan, i anslutning till internationella kvinnodagen 8 mars genomförs en jämställdhetsfestival och i augusti brukar det arrangeras en hållbarhetsvecka. Detta är bara några exempel. Det finns många andra sammanhang där det erbjuds möjligheter för civilsamhället att gemensamt agera och samverka kring för samhället, liksom för dess invånare, viktiga frågor.

Svenska kyrkan i Kalmar har varit relativt osynlig i dessa sammanhang. Vid förra årets Pridefestival var exempelvis deltagandet från Kalmar pastorat väldigt litet och information om möjligheten att vara med spreds såvitt vi vet inte alls ens till pastoratets förtroendevalda. När det gäller de övriga nämnda sammanhangen har intresset nog varit än lägre. Vi anser dock att det vore väldigt fruktbart att Svenska kyrkan syns och agerar i sammanhang utanför kyrkolokalerna och kyrkans egna sammanhang och vill därför förstärka arbetet. Kyrkans närvaro är viktig där människor finns! Dessutom är detta i allra högsta grad en del i Svenska kyrkans grundläggande uppgift (framförallt dimensionen Mission).

Vi har också all anledning att, i arrangemang som täcker och berör hela Kalmar kommun, söka samarbete med församlingar och pastorat som verkar inom kommungränserna. Andra samarbetsparter är självklart Svenska kyrkans Unga och kyrkans studieförbund Sensus. Det vore en manifestation av enhet som skulle nå ut och bära frukt i en värld som behöver evangelium!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

• att upprätta en årlig plan för deltagande i de festivaler och evenemang som lyfter för kyrkan angelägna frågor och som arrangeras i samverkan mellan det offentliga och civilsamhällets aktörer,
• att undersöka möjligheterna att samverka med övriga församlingar och pastorat i kommunen,
• att uppmuntra såväl anställda som ideellt engagerade och förtroendevalda att medverka,
• att söka samarbete med Svenska kyrkans Unga och studieförbundet Sensus, samt
• att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

 

Kalmar 2026-05-11

Öppen kyrka – En kyrka för alla

Om att frågor måste komma från "rätt" håll: Exemplet kostpolicy

Mötet med kyrkofullmäktige, som ju är offentligt, gick vidare igår kväll och den sista motionen som skulle behandlas gällde en kostpolicy. Kyrkan har ju på nationell nivå antagit en färdplan för klimatet som kräver att vi agerar även lokalt. Vi tycket att vi ska göra mer och vill hitta verktyg för ett förändrat och mer hållbart beteende. Detta är mitt inlägg i frågan:

Biskop Fredrik gav oss tre frågor förra måndagen när vi hade kyrkorådsutbildning. Vi har redan nämnt dem ett par gånger här ikväll, men eftersom många av er inte var med så repeterar jag lite.  En av frågorna lyder alltså:

Hur försvarar vi människans och skapelsens värde och värdighet?

Vi menar att det är ganska självklart att de klimatavtryck vi gör via våra matinköp måste minska. Det är ett svar, bland många, på biskopens fråga.

Färdplanen för klimatet är antagen på nationell nivå, men målen kommer inte att nås om den inte ger aktion på alla nivåer. Därför måste också vi agera. Ett sätt är att jobba fram en kostpolicy, något som kyrkorådet inte avvisar men inte heller anser sig kunna bifalla. Det är ju inte konstigt att vi ställer oss frågan VARFÖR. Att hänvisa hela frågan till en grupp bestående av två personer, en form av grupp som arbetsutskottet har utsett, är inte riktigt seriöst och vittnar inte om att kyrkorådet tar frågan på allvar. Det här är ju inget som är svårt att säga JA till. Det är en möjlighet för vårt pastorat att visa att man tycker att hälsa, klimat och miljö är viktigt. Men det är klart, idéerna måste väl komma från rätt håll för att det ska finnas kraft och vilja att genomföra dem.

Att det diakonala köket idag använder sig av verktyget Ät S.M.A.R.T. är såklart glädjande. Det är inget nytt verktyg, men det är bra och ger vinster i både hälsa och miljö. Jag och några till har roat oss med att även leta efter bibliskt stöd och teologiska argument för ett förändrat beteende i linje med verktyget Ät S.M.A.R.T., och det är fullt möjligt men nu är klockan så mycket att jag inser att jag behöver hoppa över den utläggningen. Hursomhelst:

•  S – större andel vegetabilier
• M – mindre tomma kalorier
• A – andelen ekologiskt ökas
• R – rätt kött och grönsaker
• T – transportsnålt

är enkla och kloka principer som är lätta att följa och det går att hitta bibliskt och teologiskt stöd för dem.

Varför skulle vi inte kunna anta den här modellen som en grund för en kostpolicy som sätter hälsa och skapelse i fokus? Vi gör ju mängder av matinköp som inte passerar det diakonala köket. Det första steget innebär att vi plockar de lägst hängande frukterna, det vill säga vi kan försöka att alltid tänka klimatsmart när det gäller de varugrupper där det är enklast att hitta vettiga alternativ. Vi kan se till att alltid välja ekologiskt te, mjölk, ost, kaffe, smörgåsfett och frukt. Ibland finns enkla växtbaserade alternativ. När vi väljer fikabröd finns det goda möjligheter att välja bort den skadliga konventionellt framställda palmoljan. Kött med svenskt ursprung är att föredra för den som äter kött.

Det här är inte svårt, det är en enkel väg till ett ökat medvetande som sprider sig ut till omgivande samhället. Jag vet till exempel ICA-butiker som ökat sitt ekologiska sortiment enbart för att kyrkan på orten har aviserat att man tänker köpa det. Sådant ger ringar på vattnet!

Det finns som bekant andra värden än pengamässiga. Visst kan det kännas bra att köpa den billigaste osten, de billigaste kexen och de billigaste bananerna när vi ska ha kyrkkaffe eller fika med barngrupperna och på så vis spara pengar för kyrkan, men det är ingen besparing sett ur andra perspektiv. Såna val leder till oönskade konsekvenser på lång sikt och ibland även på kort. Vi vet ju det. Det är inte bra om vi som kyrka agerar mot bättre vetande.

En kostpolicy utvecklas och kan med tiden få fler steg. Det viktiga är att vi sätter ner foten och visar att vi vill ha en som hjälper oss att agera rätt och rimligt. Hur svårt kan det vara att säga JA till det? ”Det borde väl inte ens behöva diskuteras” som en kollega, präst till kallet, uttryckte det. Jag håller med henne. Jag yrkar bifall till motionen.

Diskussion uteblev. Kanske ska jag ändå vara tacksam för att jag inte blev kallad radikal socialist som vill tvinga folk att äta vegetariskt? ;-) Vi i ÖKA reserverade oss till förmån för bifall till motionen. Det börjar bli något av en tradition :-)

Det som sägs före valet gäller inte efter: Exemplet Regnbågsnyckeln

Igår kväll hade vi sammanträde med kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat. Mötet tog i närheten av tre timmar och inleddes med ett digitalt besök av Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon som berättade både intressant och rappt om arbetet med den nya bibelöversättningen inför släppet av NT2026 till hösten. Sedan vidtog långa dragningar av andra ärenden. När vi väl var framme vid de punkter på dagordningen som behandlade våra motioner märktes det att folk ville gå hem. Det är inget jag klandrar någon för. Det är ganska mänskligt, men i ärlighetens namn så tror jag inte att det hade spelat någon roll för den allmänna aktiviteten. Kyrkofullmäktige är, och har alltid så länge jag har varit med, en tyst historia utan några direkta diskussioner. Det fogar vi oss dock inte riktigt i. När vi nu hade fyra ÖKA-motioner att behandla som alla i varierande grad föreslogs få negativa svar så ville vi agera.

Det här är mitt första inlägg om vår motion som behandlade en av våra profilfrågor, nämligen att vi vill att Kalmar pastorat ska genomgå processmodellen Regnbågsnyckeln för att bli en inkluderande gemenskap på riktigt.

Min kyrka är INTE en exkluderande kyrka utan en inkluderande. Dit ska alla ha rätt att komma in, inte som i Ajvide Lindqvists tappning: Låt den rätte komma in. Här gäller ALLA! Men det verkar som om vi har lite olika ambitionsnivåer för vårt arbete.

Regnbågsnyckeln är en processmodell som syftar till att ge församlingen, dvs medarbetare och förtroendevalda, kompetens kring inkludering och HBTQIA+, så att församlingen kan bli en mer inkluderande plats för HBTQIA+-personer och alla andra.

Alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan bör sträva efter att bli bättre på inkluderande arbete. Det uttalade Kyrkomötet redan 2013.

Som sagt, jag och vi anser att Svenska kyrkan, och därmed Kalmar pastorat, bör jobba med inkludering och välkomnande via Regnbågsnyckeln så att kyrkan blir en gemenskap för alla på riktigt. Och tydligen är jag långt ifrån ensam. Kanske ska vi gå tillbaka till våra gruppers valmanifest? Läs gärna dem! Jag har hittat några direkta citat.

POSK ur Vision och program 2026-2029:

Under mandatperioden vill POSK verka för

att     intensifiera stödet för processmodellen Regnbågsnyckeln 

ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan):

Svenska kyrkan har kraft att vara en trygg plats i människors liv – en öppen famn för den som söker tröst, gemenskap eller hopp. Men det kräver att vi aktivt arbetar för att ingen stängs ute. Därför vill ViSK att alla församlingar ska hbtqi-certifieras genom Regnbågsnyckeln. Det är ett konkret och viktigt steg för att visa att kyrkan menar allvar med att vara en plats för alla. 

Centerpartiet:

Vi behöver ta nästa steg kring miljöcertifiering och på att implementera HBTQI-perspektivet genom Regnbågsnyckeln. 

Socialdemokraterna har inget skrivet i offentliga program men har ingenstans varit emot utan tvärtom varit med på tåget och drivit på i de lokala sammanhang där frågan lyfts.

MEN HÄR I KALMAR PASTORAT ÄR UPPENBARLIGEN LÄGET ETT HELT ANNAT. Dessutom verkar det ju som att det är helt OK att säga en sak före valet och en helt annan efter. Det är inte riktigt ärligt tycker jag. Men vi kan tycka olika. Och agera olika. Åtminstone i Kalmar pastorat.

Själva processen:

Regnbågsnyckelns avsikt är att ge trygghet för HBTQIA+-personer i församlingar. I en församling som tilldelats Regnbågsnyckeln har medarbetare och förtroendevalda genomgått hela processmodellens alla steg. Efter processen förväntas församlingen ha kompetens kring inkludering och HBTQIA+ och bli en mer inkluderande församling för HBTQIA+-personer och andra samt arbeta för mångfald och öppenhet. Processen består av utbildning, studiecirklar, visionsarbete och reflektion. Efter utförd process och utarbetade mångfaldsvisioner får man ta emot märkningen Regnbågsnyckeln. Det här är långt ifrån den bild som felaktigt gavs vid kyrkorådets sammanträde och som kan skönjas i kyrkorådets protokoll då det såg ut som om detta var en certifiering (det är det inte) och något som gjordes EN GÅNG (det är en hel process som tar sin tid och där alla involveras). Observera: Ingen kan tvinga någon annan att ändra sig. Det processmodellen ger oss är en möjlighet att vidga bilden samt se frågor från andra perspektiv. Den är utarbetad av Katarina Hedqvist (då Växjö stift, nu komminister i Skogslyckan Växjö), Frida Ohlsson Sandahl (då Sensus Studieförbund, nu församlingsherde på västkusten) och Erik Gyll (då Riksförbundet EKHO, nu kyrkokansliet) och ägs av Sensus Studieförbund och Riksförbundet EKHO (Kristna regnbågsrörelsen, tidigare Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer).

I kyrkorådets svar står att ett fåtal har gått igenom processmodellen. Utan att vara säker på att jag har de allra senaste siffrorna så vet jag åtminstone att 84 församlingar/pastorat eller andra svenskkyrkliga enheter har gått igenom den plus två i Equmeniakyrkan. I Växjö stift är siffrorna sex enheter plus stiftskansliet. Förresten, häromdagen (eller häromveckan) sa biskop Fredrik i Smålandsposten att han vill skärpa arbetet för en inkluderande kyrka för det finns tecken på en tillbakagång i samhället. Samhället hårdnar och respekt och tolerans får stryka på foten. Människor accepteras inte som de är. Där nämns att församlingarna i stiftet uppmuntras att genomföra just Regnbågsnyckeln. Har han alltså fel där? Just när det gäller Kalmar pastorat?

Ni som läst kyrkorådsprotokollet vet att kyrkorådet har gett kyrkoherden i uppdrag att utforma en egen utbildning. Det känns synnerligen oklokt att uppfinna hjulet en gång till när den här processmodellen redan finns, är väl beprövad, utvecklad av personer med specialistkompetens och med ett brett förankringsarbete och uppskattad på många håll, inte minst av majoriteten av nomineringsgrupperna som finns här i rummet.

Själv ser jag att Regnbågsnyckeln kan ge oss redskap att möta biskopens frågor från förra måndagens kyrkorådsutbildning:

• Hur möter vi människors längtan?
• Hur försvarar vi människans och skapelsens värde och värdighet?
• Hur ger vi de unga utrymme?

SÅ, vad är det som gör att Kalmar pastorat säger NEJ? Vad är egentligen problemet? Är det att frågan lyfts av oss? Eller är det att ni faktiskt inte vill vara inkluderande?

Vi väntar på svar och yrkar bifall till motionen i sin helhet.

Vi fick inga svar. Det hade ingen förväntat sig heller, men motionen röstades ned med klara siffror. Enbart vi i ÖKA röstade för motionen och reserverades oss till förmån för bifall till motionen. Vi lärde oss dock en sak: Det som sägs före valet gäller inte efter. Åtminstone inte i Kalmar. Så vill inte vi i ÖKA agera.

Första maj 2026

 FÖRSTA MAJ

(Text: Hannes Sköld, 1911)

Första maj, första maj

varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus,

varje trött proletär

glömmer mödornas här

och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår.

som befriande går

över landen i segrarefärd,

du är drömmens också,

och var blick i det blå

är en blick in i undrenas värld.

 

Vart förtryckarnas hot,

varje vardag med sot

blir i dag som en lumpen legend.

Och vår håg och vår hand

röres fritt utan band,

och vår blick är mot framtiden spänd.

Just denna dag, varje år, så klingar dessa ord med tillhörande toner i sinnet. Nostalgi, javisst, och en lite melankolisk känsla av hur första maj kunde ha sett ut om inte om hade varit.

Något firande av första maj är inte aktuellt att delta på. Jag vet i ärlighetens namn inte hur långt jag skulle behöva åka för att vara med på ett sådant som är ärligt, uppriktigt, genuint, öppet och genomsyrat av gedigen kampvilja mot orättvisor och för en hållbar framtid.

Så jag stannar hemma och hör tonerna och orden inombords. Det blir bäst så för ett rödgrönt hjärta.

 

Vårtal 2026

 Mitt tal vid kvällens Valborgsmässofirande i Bergavik i Kalmar (förtjänstfullt arrangerat av IFK Berga):

Vår poet från Läckeby, rörmokaren och fotbollsälskaren Bengt Cidden Andersson uttryckte det så fint! 

”Vad man kan se är beroende av betraktandets kvalité” brukade jag säga när jag undervisade i forsknings- och utredningsmetodik för hundra år sen. Det är inte lika poetiskt, men det säger något i samma riktning. Det gäller att veta vad man ska titta efter och öva sig i det. Det gäller i livet också. Många upplever hopplöshet och känner sig oroliga idag. Många ser inte att det finns någon framtid, men som Cidden formulerade sig: Den finns! OM vi väljer att se den!

Våren är för många en tid för drömmar och framtidstro. Naturen vaknar och talar till oss. Det är inte betydelselöst att vi brukar sjunga ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”. Blåsippan signalerar till oss ”Nu är jag på gång!” och vi kan välja att försöka förstå vinken. Kanske är det återigen dags att slänga av sig vinterjackan, plocka fram shortsen och ställa fram utemöblerna samt grillen? Tack naturen för påminnelsen! Vi som redan har känt det i kliande ögon och rinnande näsor fattar liksom först, men signalen från blommorna är ju ändå lite trevligare, mer poetisk och mer hoppfull. OM vi väljer att se den!

En av mina kolleger bestämde sig en gång för att hitta något vackert hos alla som passerade henne där hon satt på köpcentrumets cafeteria en frusen dag i vintras. Och hon lyckades på precis alla! Alla hade något vackert! Se er omkring och tänk så! Hur ofta gör vi det?

Men det krävs vilja att se på ett nytt sätt och en vilja att öva. En vilja att verkligen söka efter det vackra. Annars missar vi det. Det vackra finns! Hoppet finns! Framtiden finns! OM vi väljer att se det!

Och det är inte bara SEN som framtiden finns. Den börjar ju här och nu, i en värld av möjligheter OM vi väljer att se dem. Jag tänker på den lilla fisken som ville se havet. Den gamla fisken talade om för den: Havet? Det är ju det du simmar i här och nu! Det HÄR? svarade lilla fisken misstroget. Det är ju bara VATTEN!

Vi måste nog lära oss att SE vår omgivning vi också som något större och med många nyanser och möjligheter. Det gaur ente, som vi lär säga i Kalmar, ska vi absolut byta ut till DET GÅR VISST! För det gör det om vi bestämmer oss för det, tillsammans! Ska vi säga det tillsammans?

DET GÅR VISST!

Det går till och med att hålla ett vårtal med feber…

För framtiden finns och den tillhör oss, inte någon annan. Du och jag ska forma den, inga andra. Det är när vi ger upp och tystnar som någon annan tar chansen att använda vår tystnad. Det ska vi, i ett av världens mest demokratiska länder, inte låta ske!

Så, låt oss ta tillvara våra möjligheter och jobba bort begränsningarna, inte tvärtom låta begränsningarna jobba bort våra möjligheter. Låt fantasin få blomma i frihet! Låt oss bli maskrosor som växer överallt, till och med genom den hårdaste asfalt orkar dom igenom och står där som små solar och påminner oss om att ljuset alltid vinner. För så är det. OM vi väljer att se det! Kan vi inte lova varandra, här och nu, att öka kvalitén i vårt betraktande så att vi ser det ljusa och inte bara det mörka, det vackra och inte bara det obehagliga och våra möjligheter istället för våra brister? Då kommer våren, inte bara genom blommor och blad utan genom blommande, grönskande och växande människor som ger sig ut på framtidens raksträcka!

Ett fyrfaldigt leve för oss alla tillsammans och för våren! 

LEVE ALLT! HURRA HURRA HURRA HURRA!

 

(En del av Vox Communis som sjöng in våren av hjärtans lust ikväll!)

Spännande kväll i kyrkopolitiken

På kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat måndagen den 11 maj kommer fyra motioner från ÖKA-gruppen att diskuteras och beslutas. Ämnena är kostpolicy, källsortering i pastoratets lokaler, möjligheten att öppna våra kyrkor för musicerande ungdomar samt processmodellen Regnbågsnyckeln som syftar till att ge pastoratets församlingar kompetens kring inkludering och HBTQI, så att församlingarna kan bli mer inkluderande platser för HBTQI-personer och andra. Kyrkorådet har beslutat föreslå att samtliga motioner besvaras negativt.

Vi som representerar Öppen kyrka kommer självklart inte att ge oss i dessa viktiga frågor! Vår kyrka är inte en exkluderande kyrka som inte tar sitt ansvar för den pågående klimatkrisen. Vi vill tvärtom inkludera flera, öppna våra dörrar och göra det lätt att göra rätt för en hållbar framtid!

Kom gärna och lyssna på sammanträdet i Birgittakyrkans församlingslokal Ulfåsasalen måndagen den 11 maj kl 18. Samtliga fullmäktiges möten är offentliga. Det blir nog en spännande kväll ❤️

Denna dag ett liv

 Alltså, denna dag ett liv...

Idag har jag varit på stiftsstyrelsemöte. För ovanlighetens skull var det idag förlagt till eftermiddagstid och vi började, istället för avslutade, mötet med lunch. Det är väl lite rimligt att vi har lunch när många av oss åker en bra bit för att komma dit bort till väderstreckets stad. Även om mötena för det mesta är halvdagar så går det ju åt en heldag med restid. Dessutom så var det fotografering idag ute på Östrabos trappa alldeles före sammanträdets inledning. Lite trist var det att tre av de ordinarie ledamöterna saknades och även en hel del av ersättarna. Det blev nog en vårlik bild i varje fall.

Nåväl, det hela började med en stunds sol i Östrabogrönskan. Jag kom nämligen ungefär en halvtimme före utsatt tid pga tågtiderna. Vi har ju fattat beslut om att arbeta enligt Svenska kyrkans Färdplan för klimatet och det är därför inte försvarbart att sitta och köra med egen bil till alla sammanträden när det går att lösa resorna med betydligt mer klimatneutrala alternativ. Så tycker i alla fall jag. Jag är nog ganska ensam om det dock. Det är lite trist. I och för sig.

Sedan var det lunch i biskopsresidensets fina matsal. Jag har varit med i stiftsstyrelsen sedan valet 2009. Jag har hela tiden varit vegetarian och allergisk mot nötter, mandel och ananas. Inför varje mandatperiod så måste dessa dietpreferenser eller behov av specialkost (så är det ju när det inte är av fritt val) anmälas till stiftet. Det har jag gjort, varje gång. Att inte göra det vore urbota korkat. Idag serverades kyckling med vårens kokta primörer. Dessa vårens primörer, bestående av blomkål, broccoli och någon obestämd röd lök, låg alltså blandade med kycklingen på samma uppläggningsfat och plockades med samma redskap. Efter en hel del dividerande med köksperonalen så lyckades jag få tag i andra primörer som ännu inte hamnat i samspråk med kycklingen. Det var ju bra! Istället för kyckling fick jag stekt blomkål. Jag reagerar knappt inte längre men funderar väl lite på hur mycket protein det är i blomkål och om det är mer i stekt blomkål än i kokt. Min bordsgranne undrade emellertid om det där var så kul. "Det gör inget" sa jag. "Det är mat". 

Sedan var det fika mitt i sammanträdet. Då serverades frukt uppskuren på ett fat. Det var melon, druvor och ananas, allt plockat med samma tång. Det blev en slät kopp kaffe för min del. Nåt annat hade, för att nu upprepa mig, varit urbota korkat. Jag kräver inte mycket, men jag vill inte bli sjuk av nåt som jag stoppar i mig bara för att nån har slarvat. Det kan bli allvarligt, åtminstone för den som anser att mitt liv är värt nåt. Det gör ju förmodligen inte alla. Varför skulle alla göra det? Men en sak vet jag: Jag är hjärtinnerligt trött på att behöva tjata. Jag saknar tjatgenen nämligen (men är glad över att jag har den demokratiska!) och orkar liksom inte påpeka fel hela tiden varje gång. Då låter jag hellre bli att äta helt. Så blev det ju den gången när kyrkorådet skulle äta jullandgång och min landgång innehöll mimosasallad med ananas. Den gången var jag inte så glad men det var sista gången jag litade så mycket på att det skulle finnas mat till mig också så att jag kom hungrig till ett möte. Det gör jag inte om.

När jag kom hem, efter att ha åkt med ännu ett försenat tåg, så låg det ett kuvert från Svenska kyrkan, Kalmar pastorat på köksbänken. Det innehöll lönebesked. Där står det att jag har fått ersättning för förtroendeuppdrag för april månad 2026, uppdrag som är årsarvoderade och som jag lämnade vid det gångna årsskiftet. Det var nämligen så att jag var kyrkofullmäktiges ordförande under förra mandatperioden. Efter valet gick den posten till sossarna och Lena Hallengren, känd från rikspolitiken (något mindre känd från de kyrkliga sammanhangen). Jag var också ledamot av kyrkorådets arbetsutskott som andre vice ordförande. Den posten försvann när de allierade nomineringsgrupperna S, POSK, C och Visk gick samman och krympte AU med en ledamot bara för att utesluta oss från insyn. Istället för fyra ledamöter blev det tre och då fick vi i ÖKA inte längre någon plats där trots att vi är pastoratets tredje största nomineringsgrupp. Så kan man också agera om man inte har den demokratiska genen i ryggmärgen som sagt. Effekten blir dock lååånga möten för övrigt. Hur som helst, varför får jag arvoden som jag uppenbarligen inte ska ha??

Nej, just idag har väl Svenska kyrkan inte direkt varit den mest observanta aktör en kan tänka sig. När jag kom hem så konstaterade jag att det hela är rätt absurt. Det finns många olika sätt att tala om att man inte bryr sig. Idag fick jag erfarenhet av en hel del av dem.

Men imorgon är en annan dag. 

När högerpopulister har otur

Ja. Vad ska man säga??? Att försöka diskutera med populister är ett mission imbecillo 🤣 och inte blir det enklare av att tidningen stänger debatterna efter tre inlägg (start, replik, slutreplik).

Jag tröstar mig med att de flesta nog förhoppningsvis känner igen populism när den manifesterar sig så här tydligt. Här blev det dessutom så självklart att framsteg och klokskap är vänster och dumhet och bakåtsträvande är höger samt att KD numera är partiet mot bättre vetande. Nånstans så tror jag ändå att det inte var riktigt meningen från författarnas sida.

Tänk så det kan bli när man backar med arslet före in i framtiden.

 

Erfarenheter av Länssjukhuset som jag gärna sluppit

Jag tänker nu dela med mig av mina upplevelser vid kontakter med hörseltekniska avdelningen vid Länssjukhuset i Kalmar veckan efter påskhelgen. Mitt klagomål är skrivet dagen efter jag kl 15.39 fick ett SMS från nämnda klinik med orden: "Din hörapparat finns att hämta i receptionen på Öron-näs- och halskliniken."  Således hade jag åkt upp till Länssjukhuset på morgonen för att hämta den apparat som nu skulle varit reparerad.

Ni får ordagrann återgivning nedan med ett undantag: Jag har tagit bort namnen på de tjänstepersoner som svarat. Det finns ingen anledning att hänga ut dem med namn då den filosofi som kommer till uttryck här förmodligen främst sitter i väggarna på aktuell arbetsplats.

 Meddelande 1 av 3 

Skickat

Vem gäller ärendet?

Gäller ärendet dig själv eller någon annan? 

Ärendet gäller mig själv 

Plats för händelsen

Inträffade på mottagning

Öron- näs- och halsmottagningen Kalmar

Händelsetid

När inträffade händelsen? Avser ditt ärende en längre period, ange startdatum

2026-04-09

Beskriv din synpunkt eller klagomål

Här kan du ange vilken typ av klagomål du vill lämna. Du behöver inte välja något i listan om du endast vill lämna positiv återkoppling. 

Pågående vård och behandling

Beskriv händelseförloppet 

Jag lämnade in en av mina hörapparater för reparation i tisdags. Jag uppgav att den var svag och inte fungerade som den skulle och att jag behöver den för att kunna jobba. Jag är kyrkomusiker och extremt beroende av fungerande hjälpmedel. Idag skulle jag hämta den i receptionen. Den var rengjord men lät likadant som när jag lämnade in den, dvs väldigt svagt. Jag kunde, utifrån min egen erfarenhet, säga att byte av filter och rengöring inte har någon effekt då problemet här av allt att döma handlar om att apparatens högtalare är defekt. Då måste reparation göras av tillverkaren, något som gjordes i januari då samma fel fast värre upptäcktes med samma apparat. Med den historien dokumenterad trodde jag att mitt problem skulle tas på allvar även denna gång. Istället har två dygn av reparationstid gått utan någon som helst hjälp. Istället fick jag tjata mig till en träff med en tekniker som argumenterade mot mig. Han hävdade, med ett leende, att apparaten låter bra och att den är ok. På fullt allvar sa han, efter att ha lyssnat på den i ett stetoskop, att den är som den ska. Jag, som vet hur den ska låta, gav mig inte. ”Den är inte död” sa jag. ”Där har du rätt, men den fungerar inte.” Då sa han att det är viktigare att jag får tillbaka den än att den är helt ok och att det är ett problem med allt-i-örat-apparater (den enda sort jag kan använda) att de måste skickas iväg och då vet man inte hur länge jag får vänta. Dessutom visste han inte vad han skulle skriva som fel med den i informationen till tillverkaren. ”Du kan ju lyssna på mig så får du veta” sa jag. ”Du måste förstå att jag hör bättre med en gammal apparat i örat än med denna som bara är knappt två år och betydligt starkare. Det är nåt fel med högtalaren.” Till slut fick jag nämnde tekniker att lyssna på min andra apparat i sitt stetoskop och då insåg han att ljudnivån är lägre och att ljudbilden är annorlunda, exakt vad jag tidigare uppgett. Med motvillighet tog han tillbaka apparaten och sa en gång till att han inte har en aning om när den kan komma tillbaka. Det hörde jag redan första gången klart och tydligt med min gamla apparat i örat. Det här besöket kändes inte bra. Frustration är bara förnamnet. Min känsla var att man inte tog mitt problem på allvar och att jag därmed fick ett dåligt bemötande som lätt hade kunnat undvikas med en lyssnande attityd.

Vad kunde ha gjorts annorlunda? Har du förslag på förbättringar? 

Vi som är hörselskadade är vana vid att bli behandlade som mindre vetande. Vi ska inte behöva bli det även av hörselvården som vi i hög grad är beroende av. Ni måste lära er att ha ett patientfokus och lyssna på vad vi framför. Det är vår vardag, vår livskvalitet och vårt arbete som förlorar när bemötandet blir så här.

Vilka frågor vill du ha svar på? 

Är det verkligen rimligt att en tekniker med hjälp av enbart ett stetoskop kan hävda att en hörapparat, som bärs av en användare med rejält defekt hörsel och med erfarenhet av hörapparat sedan 1986 och som upplever stora problem med den, fungerar som den ska och dessutom bemöter användaren med vad jag uppfattade som ett hånflin? Är det rimligt att jag ska behöva känna att jag orsakar problem för personalen på hörselvården när det är jag som inte kan jobba? Är det rimligt att jag ska känna att jag riskerar att få sämre bemötande nästa gång när jag måste hävda min rätt att tas på allvar och bli lyssnad på? Är det rimligt att känna att den reparation jag behöver hamnar längst ner i lådan för att jag blir obekväm när jag inte ger upp?

Vi tar tacksamt emot även dina positiva erfarenheter. De är värdefulla i vårdens kvalitetsarbete. 

Bifoga filer

Inga filer bifogades

Återkoppling

Hur föredrar du att få svar? (Observera att du kan få svar på annat sätt beroende på mottagningens rutiner)

Via inkorgen i e-tjänsterna på 1177 

Meddelandet skickades: 2026-04-09 12:40

***

Meddelande 2 av 3 

Delsvar

Tack för att du delar med dig av dina synpunkter på vården. Vi påbörjar handläggning av ditt ärende och återkommer till dig.

Med vänlig hälsning NN Medicinsk sekr

***

Meddelande 3 av 3 

Svar

Hej!

Tack för att du delar med dig av dina synpunkter. Beklagligt hur du uppfattat både reparation av din hörapparat och bemötande vi tar till oss av detta, men för att minska på risken att detta händer igen är det viktigt att du beskriver ditt ärende så tydligt som möjligt för att vi ska kunna ge bästa möjliga service. Det är också bra att du framgent bokar en tid när du har behov av hjälp för att få bästa möjliga hjälp från oss. Nu försökte vi vara tillmötesgående mellan övriga bokade patienter, men det hade blivit bättre för både dig och oss om du hade bokat ett besök. 

Med vänlig hälsning XX Avdelningschef

***

Min fråga nu är väl främst om det verkligen är NÅGON som hade bokat tid för ett besök som gällde att hämta ut en apparat från receptionen? Kliniken skickade ju dagen före, 19 minuter innan receptionen skulle stänga för den dagen, ett SMS där jag upplystes om att apparaten kunde hämtas ut. Här finns inte ett ord om att den attityd jag möttes av kunde varit en annan eller att det helt uppenbart inte var någon skillnad på funktionaliteten före och efter "rengöring och filterbyte". Det förstnämnda är en fråga om ett hyfsat bemötande (som saknades) och det sistnämnda är rent slarv.

Nu kanske någon vän av ordning undrar varför jag skriver detta här och inte svarar kliniken direkt. Svaret finns här:

Ärendet var alltså avslutat redan innan jag kunde läsa svaret. Så kan man tydligen också göra om det är viktigt med patientkontakt och förbättringar av vård och service. Eller inte. Nu funderar jag på om det är någon idé att anmäla förfarandet till Patientnämnden. Är det ens värt besväret?

Jag har ännu inte fått tillbaka min hörapparat. Jag hoppas att den är ivägskickad till tillverkaren för åtgärd men det kan jag så klart inte vara säker på. Ingen information om det har gått ut till mig. Jag hankar mig fram med en gammal och det funkar väl hyfsat även om en del saker som t ex att prata i telefon eller delta på digitala möten inte går alls. "Hyfsat" är dock inte ordet jag använder för att beskriva det bemötande jag fick denna gång vid Öron- näs- och halskliniken. Visst, många andra kontakter har varit positiva och med engagerad personal, men den här gången blev det inte alls bra. Det är tråkigt för den som egentligen vill slå vakt om den offentliga vården och tror att det är så vården ska drivas och organiseras för att patienterna och inte bara verksamheten själv ska vara i fokus.

Förresten, jag hoppas att det gick bra för den patient född 1932 som kom in med sin rollator vid receptionen medan jag var där. Hon frågade om hjälp för hon visste inte vart hon skulle. Upplysningen var "registrera dig på skärmen där". Det gick inget vidare bra. Siffrorna ville inte hoppa in i rätt rutor. Till slut fick jag knappa in hennes personnummer och hjälpa henne till rätt väntrum. Med det minne jag har så kan jag fortfarande rabbla upp hela hennes personnummer i mitt eget huvud och undrar förstås lite i mitt stilla sinne hur det där med GDPR och integritet fungerar när det blir så där. Nu kommer jag inte att använda uppgifterna till något så klart, men det kanske finns andra som inte tänker riktigt likadant. Då kan sådan hjälp som behövdes där blir till en ordentlig stjälp istället.

Patienter är olika. Vård behöver vi alla och många gånger är patienten helt utlämnad till den hjälp som vården kan ge. Kanske bör det vara några aspekter att tänka på då och då för en vårdgivare

UPPDATERING:

Häromdagen fick jag tillbaka min hörapparat från Oticons serviceteam. Nu är den helt OK igen och som ni ser, även om jag inte kan läsa vad som står på nedersta raden, så har jag fått en ny högtalarenhet.

Hur svårt var det att förstå det?

Jag är tacksam för professionell hjälp!

Är det verkligen så att Sverige dör om inte falukorv serveras i skolan?

(Debattartikel i Barometern 13 april 2026)

Jag läste häpet Kristdemokraternas artikel om ideologisk skolmat i Barometern den 8 april. De vill att skolmatsedeln grundas på ”näringslära, tradition och valfrihet”. Det är inte svårt att förstå vilka väljare de vill nå. När man hänvisar till tradition så flirtas det vilt med Sverigedemokraternas väljarbas. När man pratar sig varm om svensk köttproduktion så står Centerpartiets sympatisörer i fokus. Valfrihet är en paradgren för Moderaterna men näringsläran glömdes helt i ivern att främja kött i våra skolor.

Livsmedelsverket gav i år ut nya nationella riktlinjer för skolmåltider. De grundar sig på de nordiska näringsrekommendationerna från 2023 och tar hänsyn till såväl hälsa som miljö och är ett stort kunskapsbaserat steg framåt med ett tydligt budskap: Elever behöver äta mer bönor och baljväxter och betydligt mindre rött kött. En konkret maxgräns sätts på 125 gram rött kött i veckan. Bönor och andra baljväxter lyfts fram som en proteinkälla som minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom och flera cancerformer. Vitsen med att servera dem i skolan är att få barnen att fortsätta äta dem som vuxna. Rött kött från nöt, gris och lamm samt charkprodukter (korv och bacon) kopplas däremot till ökad risk för tarmcancer och hjärt-kärlsjukdom. Barn i Sverige äter i allmänhet rött kött i en omfattning långt över rekommenderad gräns.

Jag tycker, i motsats till KD, att skolan genom sin matsedel ska hjälpa barn och ungdomar till bättre och mer hälsosamma matvanor. Det innebär enkelt uttryckt mycket mat från växtriket och mindre mat från djurriket. En sådan matsedel kan vara både god, näringsrik, hälsosam och spännande förutsatt att det finns fantasi i köken. Jag inser att fantasi är en bristvara hos KD, men inte är det så i våra skolkök? Nog serveras hybridrätter där en del av köttet byts mot vegetabilier och bönor? Nog är ett rikt salladsbord och fullkornsbröd ett plus? Och ingen seriös aktör, trots att KD försöker framställa det så, förespråkar helt vegetarisk eller vegansk mat i skolan.

Ska vi ha en skolmat som baserar sig på näringsvärde, hälsa och hållbarhet så gäller Livsmedelsverkets rekommendationer. Föredrar vi falukorvsideologi och populistisk politik så kan vi se KDs företrädare som varnande exempel när de tar avstånd från kunskapsläget och låter barnen betala med risk för både sämre hälsa och sämre framtid.

Så kan vi väl ändå inte ha det?

Birgitta Axelsson Edström, partipolitiskt obunden men engagerad ändå, Kalmar

Välkomna på Valborgsmässoafton!

 

Varmt välkommen till Bergavik på Valborgsmässoafton 30 april! 

Från kl 18.30 anordnar den fina föreningen IFK Berga traditionellt valborgsmässofirande med fika och lotterier nere vid badplatsen och kl 19 blir det vårsånger med Vox Communis och vårtal från scenen följt av eld vid strandkanten. Visst vill Du vara med och hälsa våren välkommen?

Missa inte detta glada arrangemang där Du får möjlighet att träffa många vänner och andra Du inte ännu känner!

Vårkonsert med Vox Communis och vänner

Tisdagen den 26 maj ger vi i Vox Communis årets vårkonsert! 

Vi tackar Ryssby-Åby pastorat som öppnar famnen och kyrkan i Läckeby för oss när vi vill sprida glädje i en i övrigt ganska mörk tid. Det kommer att bli glada sånger att både lyssna på och sjunga med i så vi vågar lova en härlig kväll!

Det är fri entré men vi har som vanligt en insamling till ett angeläget ändamål. Denna gång går kollekten till Slutsnittat - Ett arbete mot kvinnlig könsstympning i norra Kenya. Det är ett genomarbetat program som har potential att spridas i ett mycket större område och under kvällen kommer vi att få höra mer om det. 

Varmt välkomna till Åby kyrka i Läckeby tisdagen den 26 maj kl 19! Ni kommer inte att ångra er!

Kyrkan står vid ännu ett vägval och nu måste vi göra rätt!

(Artikel i Kyrkans Tidning, publicerad på webben 6 april 2026)

Vi är många som ställer oss undrande till det som framkommer i Sverigeso Radio P4, om biskoparnas inställning till att viga prästkandidater till tjänst i Svenska kyrkan som är ovilliga att till äktenskap viga samman par oavsett kön. Vi har biskopsmötets eniga yttrande från 2022 i minnet: ”Allas vår gemensamma målbild ifråga om vigsel är att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön.” Det tilläggs också att denna målbild ska vara vägledande i arbetet med antagning av prästkandidater.

Idag, när nio av tretton tillfrågade biskopar inte ser det faktum att en blivande präst vägrar viga samman par av samma kön som ett självklart hinder för prästvigning, så är det berättigat att fråga om yttrandet från 2022 inte längre gäller. Så illa kan det väl ändå inte vara? Eller vad är det som har hänt?

Vi vet väl alla hur frågan om prästvigda kvinnor har hanterats. Det har nu gått sextiosex år sedan de första kvinnorna blev präster i Svenska kyrkan. Sedan dess har vi haft två separerade syner på prästämbetet levande sida vid sida. Än idag möts kvinnor av ett högst reellt motstånd runt om i landet. Vi har prästvigda män som inte tjänstgör tillsammans med kolleger i prästämbetet som är kvinnor och inte heller tar emot nattvardsgåvorna av en kvinna. 

Det lär även finnas en rangordning av kolleger där de som blivit vigda av en biskop som är kvinna inte räknas som ”riktigt prästvigd”. Detta är ett resultat av ett vägval som har tillåtit två olika syner samtidigt i vår kyrka. Vi ska inte heller glömma att vi också ha vänner i vår kyrka som är präster och varken identifierar sig som man eller kvinna. Vi behöver alltså se utanför den binära uppdelningen av kön.

Nu befinner vi oss åter vid ett vägval, sjutton år efter beslutet om vigsel av samkönade par. Om vi ska fortsätta att acceptera två motstående och varandra uteslutande äktenskapssyner så kommer tveklöst människor att fara illa igen. Denna gång handlar det inte bara om anställda präster utan om alla som är en del av våra församlingar och som inte ser sig själva som en del av heteronormen. Och dessutom, hur många av oss vill vara med i en kyrka som sätter gränser för hur vi var och en identifierar oss? Identitet och läggning är inget som någon av oss väljer utan det är något vi fått av vår Skapare.

Kyrkan måste vara tydlig i sitt evangelium och i sitt kärleksbudskap. Nåden gäller alla utan urskillning. Vi har inte råd att göra samma misstag en gång till. Det finns säkert de som menar att vi måste kunna ha olika uppfattningar, och det är i och för sig sant, men det går inte an att viga nya präster som i sin gärning kommer att gå emot biskopsmötets yttrande från 2022. 

Ska det bli en förändring i riktning mot en inkluderande kyrka där alla oavsett identitet ska kunna känna sig hemma så måste biskoparna våga sätta sin målbild i fokus när antagning och vigning av prästkandidater ska göras. Att inte göra det är att vara inkonsekvent och kanske också ett sätt att försöka undvika konflikter. Det är ett icke-val som varken gagnar kyrkans framtid eller dess trovärdighet. 

Vi säger som Mikael Wiehe om den enda vägens politik: ”Om det här ska kallas framåt, då ska jag ingenstans.” Åtminstone backar vi hellre till 2022 då målbilden kändes hoppfull och beslutsam.

Karin Janfalk och Birgitta Axelsson Edström, gruppledare och vice gruppledare i kyrkomötet för Öppen kyrka – en kyrka för alla

Dödens udd är bruten!

 

Hård panna och mjukt hjärta

Så gör din panna hård som sten i denna hårda värld, men bevara ditt hjärta nära Guds hjärta, sårbart och känsligt som hans, fyllt av ömhet och förbarmande.

Orden är Margareta Melins och inspirerade av profeten Hesekiel. Jag tänker på hur lätt det är att göra tvärtom: Att få pannan inslagen gång på gång och att låta hjärtat förhärdas. Det är inte svårt att hamna där.

Det är tvärtom väldigt lätt hänt, speciellt i sammanhang där vi inte vill lyssna på varandra. Jag har mångårig erfarenhet av sådana, och huvudvärk har jag haft många gånger. Inte sällan gör ett hårt hjärta ont det också.

Men, genom Guds nåd finns det möjlighet att börja om varje dag året om. Tack för det!

Valet

Tänk att denna låt från 1970-talet är lika högaktuell idag, om inte mer. Efter gårdagen så inser jag att den behöver spridas över hela Sveriges land.

Mikael Wiehe - Valet

Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
Inget hör, inget ser
Hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon står missilerna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
Står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog dom med storm
Vem vet när det är dig dom ger sig på

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Så får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av dom som stod emot

(Peggy Seeger: Song of Choice, sv text: Mikael Wiehe)

"Det har ju inte skett i någon avkrok"

Det har ju inte skett i någon avkrok.

Med de orden talade Paulus med Agrippa när han berättade om påskens under. Just denna fras har hängt med mig under hela dagen. Paulus menade att händelserna vid påsken, då Jesus förråddes, dömdes, hånades, avrättades, dog och sedan uppstod var mycket väl kända för Agrippa och andra samtida. Det skedde ju inte direkt i lönndom. Därför kan vi, och ska vi, prata om det.

Det är evangelium, ett äkta glädjebudskap och det är det som kyrkan ska leva och räcka vidare. Inte heller kyrkans verksamhet sker i lönndom. Till kyrkan är alla välkomna, ty evangeliet gäller alla. Kyrkan har också ett ansvar att sträcka sig utanför kyrkporten och vara där människorna är. Det är öppenhet på riktigt när rörelsen går både inifrån och ut och utifrån och in.

Hur detta sedan i praktisk verksamhet ska se ut finns det många tankar om, och det finns många aktiviteter som kan genomföras. Då vi människor är olika så måste det finnas många vägar att gå. Alla passar inte alla, men kanske passar någon några av oss?

Kyrkans grundläggande uppgift, alltså att fira gudstjänst, syssla med diakoni och mission samt bedriva undervisning, sker ju inte i någon avkrok (eller ska inte göra det i alla fall). Låt oss visa det!