onsdag, maj 22, 2019

TACK för igår!


Varmt tack till alla som kom och deltog och lyssnade när vi tre körer hade försommarkonsert i den välfyllda Birgittakyrkan igår kväll. Det blev en riktigt glädjefylld konsert som inbringade hela 28 000 kronor till Kvinnojouren i Kalmar. Tack till alla generösa givare!

Tack till Lage Olsson och Badrumskören med Tore V Nilsson vid pianot och till Ingegärd Cafourek och Gärdslösa kammarkör med ackompanjatören Attila Gracza för gott samarbete och härlig musik! Lika stort tack går till min stora glada kör Vox Communis som kompades av Christer Svensson vid flygeln och Åke Eklund på bas. Ett extra tack till vår solist Maja Pockar som alltid strålar ifatt med sin välklingande röst! Musik skapar vi tillsammans och tänk så härligt det är att under en kväll kunna bjuda på en sådan mångfald!

Tack också till Svenska kyrkan i Kalmar som lät oss vara i den vackra Birgittakyrkan och vaktmästare Pontus som såg till att all teknik fungerade och till Sensus Östra Götaland som bidrar med både marknadsföring och bidrag till lokalen.

Nu ska vi ladda batterierna ett tag under sommaren och så kommer vi tillbaka när hösten klappar på dörren.

Ha en skön sommar!

lördag, maj 18, 2019

Öppet Hus för Pierre som firar 60!




Titta hit alla vänner!

Vi firar Pierre någon vecka för tidigt. Egentligen fyller han år mitt i midsommarhelgen men ingen kan väl tro att denne stilige man redan har hunnit till 60 år???

Det blir Öppet hus med diverse aktiviteter lördagen den 15 juni från kl 15 och framåt i vår samlingslokal på Djurängsvägen 29. Om vädret tillåter uppehåller vi oss utomhus, om inte så finns det gott om plats inomhus. 

Anmäl att du kommer till birgitta.axelsson.edstrom@gmail.com och meddela samtidigt behov av specialkost så löser vi det. 

Varmt välkomna!


Försommarkonsert med viktigt syfte!


22 kvinnor dödades pga våld i nära relation under 2018 i Sverige. I EU dödas 3500 kvinnor årligen. Till detta ska vi lägga alla de kvinnor och barn som utsätts för våld som ännu inte dödat dem. Vi måste sätta stopp NU! Ett steg är att bidra till Kvinnojourernas verksamhet. Vi drar ett strå till stacken på tisdag kväll. 

Varmt välkommen du också!



onsdag, maj 01, 2019

lördag, april 20, 2019

Glad påsk!


💛Glad påsk önskar jag alla med en bild från long time ago 💛


torsdag, april 18, 2019

En kväll för kärleken och mot våldet!

 
Varmt välkomna till en kväll med mångdubbel nytta!
Tre körer sjunger om sommaren och kärleken och vi sjunger också allsång tillsammans. Badrumskören, Gärdslösa kammarkör och Vox Communis med musikerna Tore V Nilsson, Attila Gracza, Christer Svensson och Åke Eklund medverkar. All behållning går till Kvinnojouren i Kalmar.
 
Tillsammans kan vi göra skillnad! Kom Du också!

torsdag, april 04, 2019

Varför inte börja direkt?

Jag har aldrig blivit slagen av en man i fysisk bemärkelse. När jag säger det så brukar kommentaren "ingen skulle våga" hänga i luften. Den kan man skratta åt, men den är egentligen djupt tragisk och den säger något ganska skrämmande om vårt samhälle. Skulle det vara normalläge att slå en kvinna och värt att påtala om någon man inte har stake nog till det? En löjlighetens stämpel trycks direkt i pannan på det fega fruntimret till karl och kvinnan betecknas som manhaftig. Visst är det ganska patetiskt i en upplyst tid som vår?

Ändå har jag stött på dem många gånger, männen som anser sig ha rättigheter långt utöver rimlighetens gräns. Det kanske handlar om våld också bland de män jag har mött, det vet jag inte säkert eftersom jag inte har upplevt det själv, men rätten att tafsa, att förödmjuka, att såra, att hota, att förminska, att förlöjliga och att kränka paras mycket ofta ihop med förmånen att vara helt omedveten om hur illa de beter sig. De gör det i skydd av någon form av briljans - intellektuell, kulturell, estetisk eller hör och häpna moralisk/etisk - som ofta är mer självdefinierad än faktiskt upplevd av omvärlden. Omvärlden tar dock denna grandiosa självbild och detta gigantiska självförtroende som ett faktum och accepterar överlägsenheten. Jag har mött dem otaliga gånger, inom jobbsfären, inom politiken, inom kulturvärlden och tyvärr också inom kyrkornas väggar. Det är sorgligt.

Och det är därför det inte räcker med att binda en skådespelare på Dramaten vid skampålen, spotta på honom och svälta ut honom. Det finns nämligen otaliga fler, och de blir inte färre för att en får ta straffet för dem alla. De bara fortsätter, på samma sätt och i orubbat bo. De kanske inte är lika skyldiga som han, eller åtminstone inte lika grymma. I jämförelse är de betydligt bättre. De har inte brukat dödligt våld, åtminstone inte än. Människan tenderar att framställa sig själv i så god dager som möjligt, och det gäller även män som beter sig grisaktigt. Här har de möjlighet att åtminstone inte se ut som svin, och den möjligheter ger vi dem när vi fokuserar på EN gärningsman och ETT offer.

Det måste få ett slut! Det händer ju varje dag! Vi har många Josefin och många Örjan, och det tillkommer fler hela tiden. Vi måste lägga fokus på rätt saker, på att svälta ut beteendet där det börjar växa. Det gör vi genom att 1. skapa medvetenhet hos de breda lagren, 2. utveckla mod att säga STOPP i alla lägen och 3. vara så envisa att vi inte ger upp förrän vi nått målet ETT SAMHÄLLE FRITT FRÅN DISKRIMINERING AV KVINNOR. Ett verksamt medel är folkbildning på djupet.

Alla män slår inte. Alla män beter sig inte illa, men det finns alltför många som gör både det ena och det andra. Det är dem jag vill åt, och för att nå dit måste vi hjälpas åt, såväl män som kvinnor och plocka fram urkraften ur vårt ursinne över att världen ser ut som den gör. Varför inte börja direkt? Eller kommer det en bättre dag framöver när det passar bättre att börja skapa rättvisa?

Jag skulle inte tro det.

måndag, april 01, 2019

Nu ska jag träna hemma!

Det började oroligt
Sedan blev det alltför soligt
Det är rent otroligt
Att minnet blir så roligt
..och det beror till mycket stor del på mina sjukgymnaster Carina och Annika som har peppat och bidragit med stor kunskap och djupt engagemang. Jag skulle vilja ge dem både blommor och blader, men istället blev det något annat som kan göra gott. Blommorna får de här på bloggen. De håller sig längre ;-)
Tack  till fantastiska Carina och Annika! Ni är guld värda!

Idag gjorde jag mitt (förhoppningsvis) sista rehabpass på länssjukhusets ortopedgym. Nu har jag fått ett program med mig hem att utföra två gånger i veckan för att på det viset utveckla rörlighet och styrka i min skadade och opererade vänsteraxel. När jag började gå på rehab hade jag 22% funktion, idag har jag ungefär 70%. Det har alltså hänt en hel del, men det finns mer att göra innan jag får slå mig till ro.
Vilken fantastisk vård jag har fått! Jag är tacksam in i hjärtat över vår gemensamma sjukvård som har tagit hand om mig och gett mig möjlighet att komma tillbaka, samt över min arbetsgivare Sensus Östra Götaland som har ställt upp med tid och stöttning. Ett speciellt tack går förstås till kollegan Elisabeth som fått bidra med allt från håruppsättningar till tunga lyft när det var som värst och utvecklingen stod stilla. Det blev ett besök i sjukhuskyrkan på vägen ut idag, med en sammanfattande liten tacksägelsebönelapp. Tack alla!

Sjukhuskyrkan är en plats både för glädje och sorg, oro och tacksamhet.
Jag har nyttjat den för alla möjliga olika sorters känslor.
Vi behöver sådana rum i livet.
Nu kör jag vidare, något äldre, något mer reparerad men med energi ändå till styrka och rörelse även i vänsterarmen! Min vänsterkrok har alltid varit fruktad, inte minst av dem till vänster ;-)

lördag, mars 23, 2019

Grattis Emmy!

En liten påskkärring gjorde entré
Och ville förstås också vara me
Långt innan klockan var slagen
Att kämpa sig ut ur magen
Nu har det gått trettio år
Tänk vad snabbt de åren går!
Roligare och roligare har det ju blivit
Och många födelsedagsdikter har jag skrivit
En klok dam vill vi idag gratulera
Och en dag tillsammans vill vi spendera
Lycka till med allt önskar vi dej
Min egen lilla påskkärring till tjej!
GRATTIS TILL DE 30 ÅREN!

Tack mamma och pappa!

Tack mamma och pappa för allt ni gav till oss. Idag är det tre år sedan pappa lämnade oss och jag har smyckat graven och tänt ett ljus. Även när det har slocknat, för det gör det så småningom, så lever ni kvar genom minnen av all kärlek och omsorg som ni visade oss. Och har vi tur så bär vi också en del av er vidare.
Vi saknar er.
Alltid.

torsdag, mars 21, 2019

Idag för tre år sedan

Den här dagen för tre år sedan förlorade min pappa sitt ena ben. Döden kom knappt två dygn senare och tog hela pappa ifrån oss (i jordisk bemärkelse). Det var fullständigt gräsliga dygn. På söndagskvällen kom smärtan som fick honom att skrika så högt att det hördes ut på gatan innan ambulansen kom och hämtade honom. På måndagens eftermiddag kom beskedet att benet inte gick att rädda, på tisdagen fick man inte bukt med smärtan i andra delar av kroppen och på onsdagsmorgonen förstod vi att pappa skulle somna in för alltid efter att bara tre dygn tidigare klättrat i trädgårdens fruktträd i full färd med att beskära dem efter konstens alla regler. Det var ofattbart. Resan från från full fart till orörlighet i en IVA-säng, lemlästad och full av smärtstillande var plötslig och lika fullständigt oväntad som obarmhärtig.

Jag hade under dessa dygn hunnit planera inköp av permobil, funderat på hur villan på Fasanvägen skulle byggas om, bett till Gud om en annan lösning än den som sedan blev och under tiden kastats längre och längre in i den djupaste förtvivlan. Att förlora båda sina föräldrar inom loppet av lite mer än två månader var grymt. Jag var allt annat än beredd på det. Pappa var, och är fortfarande, oerhört viktig för mig.

Men, livet gick vidare. Dagen då pappa dog fyllde min dotter Emmy 27 år. Hon hann hem för att tillbringa sin älskade morfars sista vakna timmar tillsammans med honom dagen innan. Vi var många runt hans säng när han tog sitt sista andetag. Sedan åkte vi hem. Mycket till födelsedagsfirande blev det ju inte det året.

Nu på lördag fyller hon 30 år. Familjen har utökats med lilla ljuvliga Ilse Ingrid som äntligen döptes och välkomnades in i Guds stora familj i lördags. Mamma Ingrid lever vidare i hennes namn och pappa Rolf lever vidare i min systers barnbarn Anton Otto Rolf. Det är fint ändå.

På lördag kommer mammas och pappas grav att vara smyckad med färska blommor och tänt ljus och sedan ska vi fira Emmy med buller och bång. Sorgen och glädjen de vandra tillsammans... Sällan är de orden ur Sv ps 269 så aktuella för mig som just under tiden 21-23 mars, varje år...

torsdag, mars 07, 2019

Internationella kvinnodagen 8 mars 2019


Maria går på vägen som leder in till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
och solen stiger varm och stor och färgar himlen röd


Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: - Jag är kungens man så jag tar vad jag vill ha
och du är alltför vacker för att inte ha någon man
Följ med mig in i skogen skall jag visa vad jag kan

Hon tvingas ner i gräset och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig och ber honom för Guds skull hålla opp
Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd
så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

Dom fängslade Maria och hon stenades för dråp
men minnet efter riddaren det blev firat varje år
Ja herrarna blir hjältar men folket det blir dömt
och vi som ser hur allt går till vi får veta att vi drömt


(En kungens man av Björn Afzelius)


Klass och kön... Ja, det handlar fortfarande om klass och kön. Det har faktiskt inte förändrats särskilt mycket alls sedan de stora landvinningarna rösträtten och slaveriets avskaffande, fast i ärlighetens namn så kan man undra om slaveriets avskaffande gäller kvinnor världen över. Jag tror egentligen inte det. Kön är den dimension som skär igenom allt och det går alldeles för långsamt framåt, i synnerhet om man betänker hur upplysta vi borde vara år 2019.

Så, som jag skrev häromdagen apropå internationella kvinnodagen 8 mars:

Den ska man inte fira. Den ska man ägna åt eftertanke och strategiska förändringsplaner samt till att minnas och de högt respekterade föregångare som banade vägen för en mer rättvis värld. Kom ihåg det! Inga grattis, inga rosor, ingen tårta, såvida man inte på allvar tror att det uppskattas att ha lägre lön, mer jobb, större ansvar, sämre hälsa och ständigt förminskas av sunkiga normer. Det uppskattas inte kan jag tala om, och det hjälper inte med en ros en dag om året och orden Jag älskar kvinnor...



onsdag, mars 06, 2019

Inte brist på pengar utan på moral

Replik publicerad i Barometern den 6 mars 2019
Synsättet att allt ska motiveras utifrån pengar genomsyrar numera det mesta, även Peter Palms begreppsvärld när han i lördagstidningen hävdar att jag är naiv som inte begriper att mänsklig interaktion, etik och moral handlar om pengar.
Palms reaktion föranleddes av en debattartikel där jag hävdade motsatsen. Allt handlar nämligen inte om pengar. Jag har inte skrivit ”allt åt alla i kärlekens namn” vilket Palm påstår. Vad jag skrev var att vi inte ska hämta vår etik från plånboken. Det leder, hävdar jag, helt enkelt fel.
Vi lever i ett av världens rikaste länder. Det är inte materiell resursbrist som hindrar oss från att vara medmänskliga mot människor som behöver hjälp. Det är brist på etik och moral.
En eloge vill jag ändå ge Palm. Den vanligaste reaktionen på synpunkter liknande dem jag nyss framförde är anonyma meddelanden i brevlådan eller i e-posten. Palm skriver under med namn. Innebörden i responsen är dock densamma: Den som inte fattar att det enda rätta är att pengar ska styra människans handlande är korkad, av en del även definierad som på gränsen till kriminell. Det får mig att undra vart vi människor egentligen är på väg.
Var och en har naturligtvis rätt till sin egen uppfattning, men när kärleken till pengar värderas högre än kärleken till medmänniskan så tror jag att vi är farligt ute.
Birgitta Axelsson Edström

söndag, mars 03, 2019

Choirs for future 15 mars


Varmt välkomna
till
Stortorget den 15 mars kl 17
för att lyssna på mängder av körer,
bland andra oss i Vox Communis, 
som sjunger från Domkyrkans trappa!
(Vid dåligt väder ute sjunger vi inne i Domkyrkan)

fredag, mars 01, 2019

Jag fick ett brev...


Signaturen Ulf N gillade tydligen inte min senaste debattartikel och kände sig manad att skicka brev till mig. Han slösade till och med porto på kuvertet med den datautskrivna adressen som var fäst med transparent tejp. Ursäkta,men jag blir rätt trött på den allsköns bråte med fegstämpel som landar i brevlådan.

Trött, men inte uttröttad. Bara lugn.

måndag, februari 25, 2019

För att det finns behov, inte för att vi blir rikare...

Debattartikel publicerad i Barometern 25 februari 2019
Astrid Lindgren lär ha sagt att bara vi ger barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig självt. Mycket pekar på att hon har rätt. Jag tror också att mängden medmänsklig kärlek i världen är alldeles för liten. Den slutsatsen är nämligen lätt att dra när man ser mängden folkvett.

Det pågår ständigt ett meningsutbyte som behandlar betydelsen av ett ökat invånarantal för välfärdens utveckling. På ena sidan står de som hävdar att vi ska ta emot invandrare och flyktingar för att det stärker den kommunala ekonomin. Fler invånare ger enligt den sidan mer skatteintäkter. På andra sidan står, senast representerade i debattinlägg av Tamas Lakatos, de som hävdar motsatsen. Ökad invandring anses där leda till allsköns problem och de kommunala resurserna bör därför riktas till de människor som redan bor här. Jag hävdar att båda sidorna har hamnat fel.

Motivet bakom att vi ska hjälpa människor i nöd och förtryck till ett bättre liv med utvecklingsmöjligheter är nämligen inte att vi tjänar på det, lika lite som att vi ska neka att ge stöd på grund av att vi förlorar på att hjälpa. Motivet bakom är istället den andres behov. Man hjälper helt enkelt den som behöver när man själv har möjlighet till det. Frågan handlar i grunden om vår mänskliga natur. Vi människor är sociala varelser som ska ta hand om varandra.

Naiv som jag är så har jag försökt att argumentera för detta i en rad sammanhang, men det är väldigt svårt för många att byta perspektiv. Partier, politiker och andra sitter fast i ekonomismen och måste helt enkelt hitta argument bestående av kronor och ören för att motivera ställningstaganden och handlingar som är djupt mänskliga. Det leder i fel riktning. Vi hjälper inte varandra för att vi själva tjänar på det. Vi hjälper varandra för att den andre behöver det.

Det är hög tid att vi tar till oss Astrid Lindgrens kloka ord liksom tron på att människor kan utvecklas hela livet. Låt oss visa varandra kärlek i praktisk handling så kan det faktiskt hända att folkvettet växer. Det är i alla händelser värt ett försök. Vi människor behöver nämligen varandra, och medmänsklig kärlek har ingen farit illa av hittills.

Birgitta Axelsson Edström
Kalmar

torsdag, februari 21, 2019

Inte svensk


Snö
gör mig lycklig
Varför
kan man undra över
men det ändrar inget

Snö
dolde isen
jag ramlade på
och kvaddade axeln
Det var inte snöns fel!

Snö
Vit
Förlåtande
Döljande
Smyckande
Mjukgörande
Kall
Självständig

Snö
gör mig lycklig
Därför
kan man konstatera
att jag är
fel.

måndag, februari 18, 2019

Favorit i repris igen



Måste vi tänka lika
för att tänka väl
om varann?

Måste vi tala lika
för att tala väl
om varann?

Måste vi tycka lika
för att tycka
om varann?

(Nils F Nygren)






tisdag, februari 12, 2019

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat


Kalmar pastorat skriver i den nuvarande församlingsinstruktionen:”Vi strävar efter att öka tillgängligheten genom att förlägga en kvällsmässa på söndagar i någon av pastoratets församlingar”.

Denna formulering har dock inte gett upphov till någon förändring av tidpunkten för söndagsmässorna. Samtliga fem församlingar håller sin huvudgudstjänst med start i spannet kl 10-11. Vi vill inte påstå att antalet gudstjänstfirare är lågt. Det framkommer i resultatet av visitationen år 2018 att det tvärtom förhållandevis är många som firar gudstjänst i Kalmar pastorat, och det är naturligtvis glädjande. Ett problem, vilket lyfts i visitationsrapporten, är dock att medelåldern är ganska hög på sina ställen. Vi menar att en kvällsgudstjänst, kanske kl 17 eller kl 18, skulle kunna göra det enklare för fler att delta i gudstjänstlivet. Vi menar också att denna tid bör ligga fast vecka efter vecka i en av våra kyrkor och inte alternera. Sådant riskerar att skapa mer förvirring än möjligheter.

Vårt samhälle utvecklas liksom vårt arbetsliv. Många har ett hektiskt program med arbeten som kräver hög grad av engagemang och med andra fritidsaktiviteter som man själv eller familjen deltar i. Tiden blir för många en bristvara liksom möjligheten att sova ut. Det är inte optimalt för alla att kyrkan erbjuder huvudgudstjänst med mässa den enda morgonen i veckan då man kan ta det lugnt. Vi menar att det är hög tid att vi tittar på möjligheter att möta behov hos de människor som inte är vana vid att prioritera kyrkobesök på söndag morgon men som har större möjlighet att dela gemenskapen vid mässa och kaffebord längre fram på dagen som ett avstamp inför den kommande veckan. Självklart finns det redan idag alternativ till söndagens huvudgudstjänst i form av en mängd gudstjänster/mässor i veckan. Det är ändå så att söndagens huvudgudstjänst är den största och viktigaste och den som anger tonen åt veckan som väntar.

Vi menar att tiden är mogen för att våga tänka nytt och att pröva en ny gudstjänsttid. Nu när arbetet med en ny församlingsinstruktion inleds passar det extra bra att lyfta frågan och omvandla förra instruktionens strävan till praktisk handling. I Kalmar ligger våra församlingar och församlingskyrkor väldigt nära varandra. Att samtliga fem firar gudstjänst samtidigt känns inte optimalt om man avser att ha hög tillgänglighet samt utnyttja resurser på bästa sätt. Söndagsgudstjänsterna i Svenska kyrkan i Kalmar ska vara öppna för alla, inte bara för dem som är morgonpigga på söndag morgon!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar
att i arbetet med församlingsinstruktionen och i enlighet med visitationsrapporten lyfta frågan om att flytta huvudgudstjänsten i någon av församlingarna i Kalmar till kvällstid samt
att genomföra förändringen så snabbt som möjligt.

Kalmar den 11 februari 2019

Birgitta Axelsson Edström, Gunnar Thorbert, Monica Lengström och Gabriella Thorbert

Öppen kyrka – En kyrka för alla