tisdag, januari 27, 2009

Tål att tänka på

"Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"
(Markus 8:36, övers Sv Folkbibeln)

Det bibelordet tänkte jag på igår när vi hade fullmäktigesammanträde. Fast jag tänkte mer på att travestera det på följande sätt:

"Vad hjälper det samhällsutvecklingen om någon vinner allas uppskattning men förlorar sitt egentliga mål?"

Ja, det tål att tänka på minsann. Man ska nog använda både hjärta och hjärna när man arbetar politiskt. Annars kan man lätt gå vilse.

Ännu en interpellationsdebatt

Visst är det gott när man kan vara enig, tvärs över partigränserna? Med breda överenskommelser kommer man längst, och så kan det bli här. Kanske kan vi komma ända till Köpenhamn. Från och med början av mars så kan man komma till Köpenhamn också om man åker med första morgontåget från Kalmar. Bra va?

Men en av Kalmars moderater konstaterade ändå en rad försämringar på tågområdet vid gårdagens fullmäktige. Efter uppstyckningen av banan till Köpenhamn och nu då två olika operatörer ska dela på vägen Kalmar-Köpenhamn så har det uppstått problem. SJ kör Kalmar-Alvesta och DSB Alvesta-Köpenhamn. Det gäller svårigheter att köpa biljett, platsbiljetterna är en ren djungel och priset är högre (fast ibland är det visst svårt att få uppgifter på vad det kostar också).

Jag undrar på vilka grunder DSB vann upphandlingen. Något som jag dessutom kan undra över är hur mycket subventioner DSB har från sin ägare, den danska staten. Hur rättvisa villkor får man då i ett anbudsförfarande? Helt klart är att det var andra intressen än resenärernas nytta som styrde processen den här gången. Kortsiktiga ekonomiska vinster har förmodligen ställts mot, och vunnit över, långsiktig nytta. Känns det igen?

Det här är en effekt av tågtrafikens avreglering och uppstyckning. Det finns två saker som kan motivera en sådan process: att det leder till ett hållbart transportsystem och att det blir bättre för resenärerna. Inget stämmer. Tyvärr. Risken är att man väljer andra, mindre miljövänliga transportsätt när tågtrafiken inte fungerar. Det är som med privatiserad omsorg: Det blev inte bättre och billigare. Det blev sämre och dyrare. Kanske skulle vi i Sverige göra som man gjort i Storbritannien, nämligen börja återreglera.

Men nu har man ideologiskt bestämt sig för att fortsätta med mellandagsrean på gemensamma resurser. Allt ska bort. Mot bättre vetande. Och då går tågen inte som tåget längre. Och där verkar moderaten Tamas Lakatos i Kalmar och jag vara rörande överens.

Otroligt nog.

En av gårdagens interpellationsdebatter

Söndagen den 9 november anordnade vårt ungdomsförbund Ung vänster en manifestation till minne av Kristallnattens offer. Flera partier och ungdomsförbund var representerade vid samlingen som avbröts innan den ens hade påbörjats. Jag och två ungdomar blev fysiskt attackerade av några av de tiotal maskerade våldsverkare som rusade in i vår lilla folksamling. Vi fick inga kroppsliga skador och ljudanläggningen höll, men visst blev man omskakad inombords. Det tog ett tag innan vi tre kom över det, det kan jag lova.

Det var ett slags hatbrott som vi blev utsatta för. Polisen har en utredning igång och tog det här på allvar, åtminstone efteråt. Lördagen den 17 januari, vid en helt annan manifestation, visades en skylt med en svastika. Det var oerhört obehagligt. Jag tar avstånd från det inslaget, liksom från en del annat som förekom den lördagen. Det skulle vara en fredsaktion, men den blev något annat. Jag tog konsekvenserna och gick därifrån. Jag deltog bara som åhörare, men jag tog direkt kontakt med en person som var där och som jag på ganska goda grunder antog representerade arrangören. Hur som helt, jag misstog mig och det enda jag kunde göra var att lämna platsen. Så här i efterhand kan jag inse att jag kunde ha kontaktat polisen, men det tänkte jag inte på där och då, och förresten såg jag faktiskt ingen polis.

Hur som helst, efter den 9 november skrevs ingen interpellation. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte saknade någon heller. Men efter den 17 januari skrevs det en från Folkpartiets Bengt Sundström och jag undrar varför.

För inte kan det bara handla om partipolitisk taktik? Är inte frågan om rasism, främlingsfientlighet och homofobi viktigare än partitaktik? Så klart att den är. Och visst är det så att det sätt som det politiska systemet arbetar på har betydelse för samhällsengagemanget i stort. Och den här gången fanns det en hel del som blev fel.

Men något grovt hatbrott har jag svårt att se att det var. Vi som var där förstod att svastikan användes i ett annat syfte än för att förespråka nazism och rasism och för att hetsa mot folkgrupp. Men den skulle naturligtvis inte varit där i alla fall. Men tycker Folkpartiet verkligen att vi ska sammankalla krisledningsgruppen, rådgivande tjänstemän samt POSOM-gruppen för att en enskild person har viftat med en skylt på Larmtorget? Sprider inte det ett löjets skimmer över det politiska systemets arbetsmetoder? Har vi inte urholkat orden kris, katastrof, olycka och hatbrott då?

I dag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jag uppmanar fullmäktige och alla andra folkvalda att betänka detta. Finns det något aktivt vi kan göra för att motverka att sådana folkmord sker igen? I så fall är det bättre att vi gör det än att vi står i fullmäktiges talarstol och debatterar en interpellation som så tydligt skjuter över målet. För DET kan, i motsats till fruktlösa debatter, göra skillnad.

måndag, januari 26, 2009

Cervantes lever!

Tänk så spännande det kan vara ibland, en vanlig januarikväll, när man ser den stolte riddaren Don Quixote och hans trogne lille vapendragare Sancho Panza ta sig an striden mot den store jätten. Se så modiga de är! Se så ädla de är! Se så goda de är mot varandra medan de ömsesidigt klappar varandra medhårs!

Men väderkvarnarna står nog kvar i morgon. Tyvärr. Hjältesagorna fungerar inte alltid i verkligheten, men kvällens föreställning hade väl kanske sitt värde ändå. En sak ska vi dock minnas: Egentligen är de båda inte alls vänner. Och vem som egentligen får den fagra mön och hela kungariket vet vi inte förrän om nästan två år.

;-)

Keynes på väg tillbaka

Aftonbladets kultursidor är för det mesta intressant läsning. Så är fallet även idag.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4260430.ab

Välkommen tillbaka, Keynes! Du är efterlängtad!
:-)

Skogen istället för träden

Jag blir så trött ibland. Ja, måndagsmorgnar har väl en ganska stor portion trötthet i sig per definition, men det är inte det jag menar just idag. Idag menar jag Barometerns ledarsida. Där debatterar kyrkoherden i Nybro med tidningens politiska redaktörer. Ämnet är, föga överraskande i dessa tider, homosexualitet/heterosexualitet och kyrkans hållning vad gäller äktenskapet.

Jag kan börja med att klargöra att jag har min uppfattning klar i sakfrågan. Varken kyrkan eller någon annan ska ägna sig åt att fördöma människors kärlek. Jag är troligen ganska ensam om den uppfattningen i de kristna kretsar jag själv rör mig. Likväl är det den uppfattning jag anser att jag har stöd för i den tro jag har. Men andra har ju, förmodligen utifrån minst lika välgrundade argument, andra uppfattningar. Och det får de gärna ha.

Men problemet blir uppenbart när man missar poängen med kyrkan. Kyrkan kan diskuteras 24 timmar om dygnet. Principer kan nagelfaras lika länge och ofta. Kyrkans organisation och ordning kan man ägna ett helt liv åt. Detta kan man göra utan att egentligen komma fram till själva poängen, nämligen att Gud är kärlek. Kristus älskar oss och har offrat sig för dig och mig. Och det är just den poängen som saknas i de kyliga resonemangen om kyrkans principer. Man ser alltså inte skogen för alla träden. Istället för Bibelns anda följer man dess bokstav.

En gång när jag var yngre fick jag låna en liten sångbok av några goda vänner. En text satte sig i minnet och sitter kvar efter så där 25 år:
När portarna till himmelrik slår upp med stor fanfar
vi finner säkert många då som ej i kyrkan var
Den Gud som djupt i hjärtat ser
lät oss ej gränsen dra
Hans dom är rättvis, han vet mer
så det blir säkert bra.

Vi ska inte fördöma. Vi ska inte ha så stor tilltro till den egna hjärnan och till dess intellektuella förmåga att vi missar det viktiga, nämligen att skapa förutsättningar för oss själva och för andra att ha en varm relation med en levande Gud som vi känner både i och med hjärtat. Vi ska inte vara dumma eller naiva, men vi ska använda både hjärta och hjärna. Vi har ju fått båda två av Gud.

fredag, januari 23, 2009

Splittring och alternativ

Vi ser nu tydliga tecken på splittring i den borgerliga alliansen. Utbildningsministern (eller är det försvarsministern?) major Jan Björklund (FP) satsar mer pengar på försvaret än han själv har gått med på. Det är klart att resten av regeringen med försvarsministern i spetsen (för Tolgfors sitter väl kvar än?) undrar vad som har flugit i vapenbroder Björklund. Överenskommelser är ju till för att hållas, även i regeringssammanhang. Men, det är klart, opinionssiffrorna stiger för (M) medan de tre småpartierna tappar och tappar. Profileringsförsöken lär väl stå som spön i backen framöver. Att majoren skulle angripa försvaret var väl egentligen ganska lätt att förutse. Militaristerna finns väl mer i moderatleden, så en och annan röst kan han nog fånga med sin ryss-rädsla.

Och så är det KD som inte bara splittrar alliansen i äktenskapsfrågan utan också sig själva när det gäller EU-listan. Partiledningen petar ett toppnamn, framröstat i vad de kallar "provval" under förevändning att han är en allmänt hopplös person att samarbeta med. I gårdagskvällens Janne Josefsson-såpa rullades partiet i tjära och fjädrar alltmedan de ledande partiföreträdarna lämnade walk-over. En match som man lämnar WO i förlorar man alltid vilket en av deltagarna från mediavärlden konstaterade. Jag är förvånad. Jag struntar fullständigt i vad KD gör med Sacrédeus och sin EU-lista, men visst är jag förvånad över bristen på strategi, taktik och klokskap vad gäller frågans hantering. 2,5 procent i opinionsmätningarna kan framkalla panik - jag förstår dem mer än väl - men man måste väl ändå försöka tänka klart? Hur som helst, Josefsson har sänkt partier förr. Han är på god väg att göra det igen, men den här gången är det svårt att se att inte partiet självt har stått för de största misstagen på alldeles egen hand.

Mitt i denna borgerliga splittring så måste det finnas ett alternativ. Det alternativet står vi för. Det handlar inte bara om en möjlighet att profilera sig på vänsterkanten och tala om vad vi vill. Det handlar om en skyldighet att lyssna på folk som vill se en förändring, folk som förlorar både jobb och inkomster medan andra som redan har sitt på det torra får allt tjockare plånböcker. Det är inte bara en möjlighet, det är en skyldighet att anta utmaningen. Låt oss göra det. Nu.

Rubriker

Tidningsrubriker är riktigt roliga. Idag kan vi t ex läsa på Barometerns nätupplaga:
Fler avgångar ska lyfta Kalmarflyg
Tja, det är väl ganska självklart. Skulle avgångarna istället sänka flyget så skulle det vara en större nyhet. Tycker jag. "Flyget satsar på u-båtar". Kul tanke.

I samma nätupplaga läser vi följande:
Tågtrafiken flyter igen
Hur länge sedan var det tågen gick på vatten? Det minns i alla fall inte jag. I min värld är det båtar, skotrar och Jesus som går på vatten, inte tåg.

I Östran, som har en senaste nytt-spalt till höger, läser vi:
Präster vill slippa vigsel
Ja, det tycker jag är en rättighet i ett fritt samhälle. Vill man inte gifta sig så ska man slippa. Det borde gälla alla, även präster.

Eller är det helt enkelt så att det är något jag inte har förstått i dagens nätnyheter??

Så kanske det kan vara. Tro´t eller ej, men jag börjar nog ana det. Kanske är det en och annan som kan lära sig nåt om hur man ska läsa ordentligt för att ha något riktigt hållbart att grunda sina uppfattningar på. Det enkla är inte alltid det sanna och riktiga, förutsatt att man inte har gjort det till en dygd i sin ideologi att "det är tufft att vara dum". (Tack till Joachim på Östran!) Och det har inte jag.

Som sagt.

onsdag, januari 21, 2009

Annorlunda lunchsällskap

Idag har vi ätit lunch med en hund. Eller två. Eller två tredjedels, helt beroende på hur man ser det. Gott var det i alla fall. Och riktigt trevligt.

Vad vi åt? INTE spaghetti och massor av frikadelli i alla fall.
;-)

tisdag, januari 20, 2009

Ingen Barack här

Idag installeras Barack Obama som president i USA. Jag tänker INTE blogga om det. Jag tror nämligen att det blir tillräckligt många andra som gör det.

Så det så.

"Spriten är slut"

I lördags var vi på bio och såg Benjamin Button. Den kan jag rekommendera! Det är spännande med filmer som kräver att man tänker till en aning och vänder på perspektiven. Allt måste ju inte vara så himla realistiskt jämt. Den här filmen var kul men samtidigt tänkvärd. Repliken "Visste du att jag har blivit träffad av blixten sju gånger?" är redan en klassiker.

Vid läskautomaten i foajén möttes vi av en nymodighet. Visserligen var det länge sedan vi var på bio, men här hade det hänt saker. "Spriten är slut" stod det på en lapp på en av kranarna. Nog för att man hört talas om fulla biosalonger, men inte hade jag tänkt mig att det var SÅ man menade. ;-)

måndag, januari 19, 2009

Frustration - ett lyxproblem

Idag tillbringar jag dagen med att försöka få fatt i folk. Detsamma gjorde jag förra veckan. Fram emot fredagen inser man att det är kört. Att få tag på någon per jobbtelefon på fredagar är ungefär lika lyckosamt som att försöka utvinna socker ur Döda havet.

Tyvärr är det så gott som lika illa idag trots att det är måndag. "Tillfälligt ute" men tillfället varar i flera timmar. "Sjuk" fortfarande. "Tjänsteärende till kl 1600" är samma sak som resten av dagen och har man tur, men då måste man ha tur, så får man fatt i vederbörande i morgon innan han har gett sig av på nästa tjänsteärende. Eller blir "tillfälligt ute" resten av dagen.

Höjden var ändå när jag en gång förra året sökte en av kommunens tjänstemän och fick svaret "Tjänsteärende, återkommer kl 0214". Som politiskt ansvarig får man ju stora skälvan. Ska jag ha på mitt samvete att människan jobbar dygnet runt?!? Men så illa var det inte. Han skulle återkomma den 14 februari, dvs 14/2. Ibland är det rörigt med frånvarokoder.

Nåja, det är skönt att det finns e-post. Det förutsätter dock att den blir läst, och då inte bara av mig. Och medan jag väntar blir jag bara mer och mer frustrerad. Suck.

Fast jag antar att detta är ytterligare ett I-landsproblem. Det finns de människor som har det värre. Mycket värre. Det vet jag.

MEN KAN INTE MINA KONTAKTER SVARA I ALLA FALL????

söndag, januari 18, 2009

Fred nu

Jag var på en fredsmanifestation tidigare idag, åtminstone var det dit jag gick. Men jag lämnade något annat. En manifestation där det finns skyltar med svastikor på, om så bara en såvitt jag kunde se, eller där man skanderar "Aldrig fred" är ingen manifestation för fred.

Det var en sorglig upplevelse. freden är värd så mycket mer än så. Jag vill rikta ett varmt tack till de talare som förde fram buskapet om fred och försoning, men helhetsbilden gav en fadd smak och jag valde att gå därifrån innan det hela avslutades.

Fred nu. Nu.

fredag, januari 16, 2009

Bokstav och anda

Jag läser just nu Barack Obamas självbiografi. Goe liberalen gav mig den i födelsedagspresent med förhoppningen att jag skulle bli liberal efter genomläsningen. Tja, vad ska man säga? Man kan ju inte glädja andra jämt, eller hur? Nej, nån liberal blir jag inte.

Men boken har sina guldkorn och är synnerligen välskriven. Igår läste jag om en man som hade blivit arbetslös från ett välbetalt bankjobb och som istället hade tagit jobb som vaktmästare i en katolsk kyrka. Han var välgörande radikal i sin uppfattning om livet och tron och allt det där. Han gick omkring med prästkrage även om han inte var präst och predikade ändå, även om folk som behövde lyssna inte gjorde det. Kul snubbe. Hur som helst, det jag fastnade för var följande omdöme som han yttrade om en del kyrkfolk:

"De tror att om de följer Bibelns bokstav så behöver de inte följa Bibelns anda."

Smaka på den meningen ett tag. Är den inte synnerligen aktuell idag? Applicera den på kriget i Gaza, på synen på homosexuellas kärlek, på integrationsfrågor etc etc. Visst är det tänkvärt?

Och jag är fortfarande vänster. Himla mycket vänster :-)

torsdag, januari 15, 2009

Borgerlig trend som inte överraskar

Ja, nu är trenden satt på pränt. Med det borgerliga styret i Sverige så förstärks centraliseringen och besluten fattas längre och längre bort från de vanliga människor som berörs av besluten. Att vi märker det på den primärkommunala nivån är väl ingen nyhet. Strypta statsbidrag minskar det kommunala självbestämmandet. Mer makt till överheten alltså! På Sveriges Radio Kalmars hemsida kan man läsa följande (klicka på länken)
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2567151

Även inom medicin och vård knaprar alltså staten på självbestämmandet. Landstingen får mindre att säga till om och staten mer.

Men vänta nu, är det inte vi på vänsterkanten som brukar få höra att vi vill centralisera? Är det inte vi som beskylls för att göra vanligt folk maktlösa? Jo, minsann är det så! Men nu är det alltså tvärtom, precis som vi har sagt hela tiden. Borgerligheten vill knyta makten till överheten medan folk ska luras att tro att de har en frihet. Friheten finns ju bara för den som har en egen tjock plånbok. "Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra" som en känd gris sa. Grrrrr :-(

Likadant är det med EU-frågan. Där kan man verkligen prata om att skapa en beslutsnivå som ligger fjärran från gräsrötterna, och det är den processen som vi kritiserar. Den kritiken är vi så gott som ensamma om nu när andra traditionellt EU-kritiska partier överger sin ståndpunkt. Jag hoppas att svenska folket fattar vart vi är på väg och ser till att vända centraliseringstrenden både i årets EU-val och i nästa års riksdagsval. Det kan inte vara värdigt en modern demokrati att beslutsfattandet sköts centralt och att vanligt folk tappar sitt rättmätiga inflytande!

Upp till kamp!

tisdag, januari 13, 2009

Nu är glada julen slut slut slut...

Ja, nu har vi städat bort alla tomtar, änglar och annat som har med julen att göra hemma i lägenheten. Plötsligt blev det tomt och ganska mörkt, och speciellt platsen där granen stod känns lite konstigt kal. Visst är det fantastiskt hur snabbt man vänjer sig vid allt det röda, glittriga och guldiga och vid alla ljusen i fönstren? Helt klar är jag dock inte. Uteslingan med de kulörta lamporna och det fejkade granriset som slingrar sig runt balkongräcket har jag inte tagit bort än, men jag ska göra det så fort jag hinner. Helgen räckte inte till det också, men det kommer ju fler dagar. Förresten är det lite kul med den där slingan. Det anses inte "fint" att gilla kulörta ljus, så alltid retar det nån finsmakare och vän av ordning att den hänger däruppe och lyser röd, grön, blå och gul. Hi hi :-)

Hur som helst, nu tar det nya året och den nya säsongen vid med körsång, budget, tulpaner, årsmöten, bokslut, årsberättelser och allt annat. Visst har man en liten startsträcka, men det börjar arta sig. Speciellt på körsångsområdet så gäller det att glömma julmusiken och leta i alla andra högar för att hitta nya låtar att sjunga. Kanske blir det Proud Mary och Povel Ramels Följ mig bortåt vägen den här gången. Jag har nämligen mina planer.... God fortsättning!

fredag, januari 09, 2009

Ännu några renar

Plötsligt blev jag lite nostalgisk och började leta på YouTube efter ett gammalt e-julkort som jag fick någon gång på 90-talet medan jag fortfarande jobbade på Högskolan i Kalmar. Det försvann nån gång mellan mina olika arbetsplatser och byten av datorer och jag har förgäves letat efter det, men nu fanns det där!

http://www.youtube.com/watch?v=zIWHWjddGsQ

Jag kan naturligtvis inte undanhålla er detta! Visst är det underbart även om julen väl egentligen har passerat vid det här laget?

Men "And a Happy New Year" funkar ju fortfarande!

Obama tar ett litet steg åt rätt håll

Äntligen. Ett litet steg, men i alla fall....
http://www.ostran.se/sveriges_nyheter/obama_oeppnar_mot_hamas

Det enögda amerikanska perspektivet under ledning av nu senast president Bush har effektivt motat bort alla möjligheter till en lösning av konflikten i Gaza och istället trappat upp den. Jag är inte så naiv att jag tror att det händer nåt revolutionärt i det konservativa USA över en natt, men en liten ljusning är det ju i alla fall.

Stoppa dödandet NU!

torsdag, januari 08, 2009

Borgerlig trovärdighet

Jag läste på radions hemsida att den borgerliga alliansen i Kalmar håller på att samla sig. Jo jo, det kan de sannerligen behöva. Efter den här mandatperiodens borgerliga debacle, som egentligen började på allvar i valrörelsen då högern höll på att spricka sönder och samman av en intern maktkamp, så är det nog nödvändigt om man ska ha ett enda uns av självrespekt i fortsättningen. Jag menar, ett moderatparti som bär ett tydligt s-märke, ett liberalt parti som bara håller sig utanför och säger nej till allt, ett kd-parti som raderar ut sig själva och ett centerparti som är så giriga att de är villiga att hoppa över skaklarna när som helst utgör ju inga större bekymmer för oss i majoriteten, hur mycket de än gnäller var och en för sig.

Men nu ska det, som sagt, bli ändring på detta. Hur det hela lyckas kan vi inte veta. Men utgångsläget kunde väl vara gynnsammare än det är. Första uppgiften för den sammansvetsade alliansen blir att presentera budgetneddragningar på i runda slängar 100 miljoner. De säger NEJ till skattehöjning och NEJ till besparingar. Alltså är två vägar helt stängda. Den tredje tänkbara vägen heter egna sedelpressar i källaren. Hur trovärdigt det blir lär nog också visa sig så småningom.

Men allt är ju möjligt när man sitter i opposition och inte behöver ta ansvar i verkligheten. I kommunal opposition kan man skapa sig en egen värld med egna regler. Det gjorde man i budgetdebatten i december, och det lär man fortsätta med. Men trovärdigt, det blir det inte, utom i de interna borgerliga överläggningarna alltså. "I en annan del av Kalmar", om man så vill travestera gamla "Freda".

RENa funderingar

Idag när jag läste vårt lokalblad Östran fastnade jag på en av rubrikerna. Där står (tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan utan bara i papperstidningen) "Ren ber Karlsson om hjälp" eller nåt i den stilen.

Kan Karlsson prata med renar? Visst har jag sett mannen som pratar med hundar i TV-serien med samma namn, och visst finns det en film och en bok med titeln "Mannen som pratade med hästar", men renar? Det har jag aldrig hört!

Fast OK, det är ju jultider. Kanske har tomtens ren fastnat i Kalmar och behöver hjälp för att ta sig härifrån. För ett par år sedan var det en hel cirkus som behövde kommunal hjälp för att ta sig härifrån, så en liten ren borde ju vara ett mindre problem. Vips bara, så är renen nöjd.

På tal om ren, ja. Ni som har läst den här bloggen kommer nog ihåg min julhälsning med foto. Kanske är det just den renen som ber Karlsson om hjälp. Säga vad man vill om goe liberalen i övrigt (och det är bara goa saker om man lämnar politiken därhän) men han är i alla fall ren en gång om året! :-)

måndag, januari 05, 2009

NU och SEN

Eld upphör NU!
Sluta dödandet NU!
Släpp in mat och förnödenheter NU!

Skuldfrågan får diskuteras SEN. Det har vi inte tid med nu medan oskyldiga barn skadas, lider och dör. Nu är det NU som gäller.

lördag, januari 03, 2009

Jag tror på människan, i alla fall...

"När bomberna faller över Palestinas barn
i tältlägren i södra Libanon
Då står jag mitt i kyrkan
och jag frågar hycklarna
vem dom utvalda ska bränna nästa gång"

Orden kommer från Björn Afzelius och skrevs för ganska länge sedan. Ändå är det lika aktuella nu. Vad är det som sker i Mellanöstern? Hur länge ska man tro att man kan utrota våldet med mer våld? Det är en känsla av vanmakt som speglas i texten ovan, och det är samma känsla av vanmakt som jag känner nu.

Övergrepp på övergrepp begås mot Gazas redan hårt prövade befolkning. Antalet döda stiger i takt med att bomber öses ut över civilbefolkningen. Nu har även en markoffensiv inletts. Sjukhusen fylls med sårade och döende civila. Det handlar om sjukhus som redan saknar tillgång till läkemedel och utrustning på grund av Israels blockad mot Gaza-remsan. Situationen är vidrig, och nu börjar det likna regelrätt krig. En stat mot en gerillarörelse med brett stöd bland folket. Hur vågar man?

Nu är det dags att vi gör något. Det räcker inte med enpartimanifestationer på gator och torg. Detta är mycket större och viktigare än så. Det är omvärldens, inklusive Sveriges, plikt att agera kraftfullt. Vi ska kräva att Israel omedelbart upphör med sina attacker mot Gaza och att gränsövergångarna öppnas så att befolkningen kan få tillgång till både läkemedel och livsmedel. Folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska respekteras, och det gäller även Israel. Vi ska använda EU och FN och alla andra organ som finns för att visa på att vi inte accepterar meningslöst dödande och lidande. Båda parter måste ta ansvar för varaktig fred.

I Efesierbrevet 6:15 står det: "sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred". Det är en uppmaning till oss det också. Vi vet att våld föder våld och att fred föder fred. Är fred på jorden verkligen en utopi när vi vet att det förhåller sig så det viset? Tror vi inte att människan kan lära sig nåt nån gång? Om man inte kan tro det så blir ju livet ganska hopplöst, eller hur?

Visst måste man tro. Utan tro kan inget förändras til det bättre. Jag tror att människan vill gott innerst inne. Vi är skapade såna. Därför är det inte hopplöst. I alla fall inte än. Men det krävs nog att vi tar på oss de där skorna som Paulus tipsade efesierna om och knyter fast dem ordentligt så att de inte lossnar. De kan vi sannerligen behöva, inte bara på manifestationer utan också i vår vardag och i vår dagliga gärning. Då kan vi göra någon skillnad.

Fridlys människan! Stoppa våldet!