söndag, januari 31, 2010

Att vara borgerlig i Kalmar kan inte vara roligt

Vänstermajoriteten i Kalmar kommun har lyckats med konststycket att få kommunens ekonomi för 2009 att gå med ett överskott på 83 miljoner. Det har inte varit gratis. Det har kostat en himla massa i besparingar samt en skattehöjning. Kommunens personal har fått koka spiksoppa och trolla med knäna. De har fått ta stora smällar, det vet jag och det är jag INTE stolt över. Den kommunala kvaliteten har varit i farozonen och det har inte varit speciellt njutbart att tvingas till de här åtgärderna. Men, verkligheten är sådan att vi måste se till att ta ansvar för ekonomin. En internationell lågkonjunktur drabbar även Kalmar kommun även om vi skulle vilja slippa och inte tycker att den är vårt fel. Oordning i de offentliga finanserna drabbar alltid vanligt folk allra hårdast, och det vill vi inte medverka till. Nu kan vi ha skaffats oss en möjlighet att satsa på välfärden i ett läge där många andra kommuner i landet har gjort precis tvärtom och nu står vid ruinens brant.

Hur agerar då högeroppositionen i Kalmar, de som alltid brukar skrika om att vi inte tar ekonomin på allvar och "samlar i ladorna"? Ja, de är förstås negativa den här gången också. Anledningen till att vi har plus för 2009 är enligt dem att vi har höjt skatten alldeles för mycket, något som vi naturligtvis har längtat efter sedan länge. I deras föreställningsvärld är nämligen skattehöjningar något av en våt dröm för oss. Vi vet inget roligare! Självklart är det fel. INGEN vill ha högre skatt än nödvändigt, inte ens vi, men detta VAR nödvändigt. Hur är de funtade egentligen? En annan orsak till plusresultatet är enligt högerföreträdarna den oerhört generösa borgarregeringen som kom med julklappar under hösten 2009 i form av engångsstatsbidrag. Ja, suck.

Nej, sanningen är helt enkelt att vad vi än tar oss för så är det fel. Går vi med plus är det fel. Går vi med minus är det fel. Ska vi göra besparingar är det fel. Höjer vi skatten är det fel. Sänker vi skatten är det förstås också fel bara för att det är vi som gör det. Hurdan värld lever de i, Kalmarhögern?

Jag för min del tror inte att de borgerliga är några onda människor. Allt de gör är faktiskt inte fel. Jag kan inte för mitt liv tro att de klappar katten åt fel håll till exempel. De tycker inte att det är roligt att se människor utförsäkras och att leva i ovisshet inför morgondagen. De genomför bara sin politik på det sätt som de tror är rätt och på det sätt som de faktiskt har sagt att de ska. De tycker att det är rätt att skattesänkningarna går till de som har det allra bäst medan de sämst ställda pensionärerna får det allt sämre. Det är liksom deras tro på vad som är rätt och riktigt, och de fick stöd för den politiken på riksplanet 2006. Jag tycker inte att det är en rättvis politik, men jag tycker inte att de är onda. De har bara en helt annan uppfattning än jag har och har helt andra utgångspunkter. Det vi kan göra är att vinna tillbaka rösterna i höstens val så att vi kan vända utvecklingen.

På lokalplanet fick de inte stöd för högerpolitiken 2006. Tack och lov för det. Jag undrar i mitt stilla sinne hur kommunen skulle se ut med ett borgerligt styre som aldrig vågar ta beslut, aldrig vågar satsa på något nytt och hellre klagar på andra än skapar något eget. Det hoppas jag att jag slipper uppleva. men min övertygelse kvarstår dock, de är inga onda människor. De är goda demokrater som respekterar demokratiska beslut. De har dock ett grundläggande problem, och det är att de alltid måste klaga. Det kan inte vara roligt och med den synen är det omöjligt att driva en kommun framåt.

Kung Bore regerar!

Jag älskar snö! Med den åsikten är man alltid populär. Inte. Det är liksom inte normalt att tycka om snö och kyla. OK, då är jag onormal. Jag kan stå ut med det. Det förtar inte känslan av skönhet i det vita landskapet. Att ens egna kropp ändå inte fattar det riktigt fullt ut är lite jobbigare. Fula köldblåsor i ansiktet är inte speciellt njutbara eller estetiskt tilltalande, men de går ju över så småningom.

Igår var det träningsmatch på Fredriksskans konstgräs, Kalmars stolthet KFF mot nykomlingarna och tvåfaldiga svenska mästarna ÅFF (resultatet var tydligen rättvist, 3-1). Jag var INTE där utan kom när slutsignalen hade gått. Jag står inte vid fotbollsplan vid strandkanten i minus tio grader och snålblåst. Där går till och med min gräns. Istället valde jag ett simpass i simhallen och anlände lagom till Skansen när horderna av fotbollsfans vällde ut i en närapå oidentifierbar svart massa. Mössor, termobrallor, tjocka jackor och lite röd-vitt och ännu mindre blå-vitt gav intrycket av svarta Michelin-gubbar i manifestation mot kylan. Goe liberalen fanns förstås med i publiken, lätt förklädd i lika mycket svart som de andra. Jag som är van vid demontrationer och manifestationer saknade banderollerna och skyltarna. Speciellt en skylt saknade jag: "FOTBOLL ÄR BÄST PÅ VINTERN". Den kan nämligen visa sig vara återanvändningsbar. Med tanke på hur de allsvenska arenorna ser ut nu, nästan bara en månad före premiären, så kommer den med högsta sannolikhet att vara aktuell i början på mars. Men det är klart att vädret fogar sig efter allsvenska startdatum. Nåt annat vore väl en smärre skandal, Kung Bore?

torsdag, januari 28, 2010

Dan Hylander

Jag och goe liberalen var på Guntorps Herrgård i lördags och lyssnade på Dan Hylander som var gästartist på Mer än revy. Det var en upplevelse! Låtar som Farväl till Katalonien, Vykort vykort, Svart kaffe och förstås Skuggor i skymningen från den fantastiska skivan Bland änglar och sjakaler satte sig i skallen och finns där sedan dess. Just Skuggor i skymningen kan du lyssna på här i en liveinspelning från ANC-galan:
http://www.youtube.com/watch?v=u4htyqU_7I8

Njut, bara njut!

Att människan sedan är en äkta IFK Malmö-supporter är liksom lite grädde på moset :-) Sånt gillar jag. Lite tvärtom liksom. Heja på!

Varför?

Fy vad jag blev ledsen idag av ett besked i morse. Varför drabbar sjukdomar så orättvist och så skoningslöst? Varför tar man sig inte tid till att säga det där som är så viktigt medan tid är? Varför är vi inte mer rädda om varann och om tiden vi har?

Varför, Gud, varför?

Dubbelfel

Vet ni vad jag inte gillar? Jo, pampbeteende. Det är nog bland det värsta jag vet. Översitteri och uppblåsthet mixat med en gnutta hotfullhet. Det gör mig allergisk, farligt allergisk. Och då är jag inte speciellt kul att ha med att göra. Fast för det mesta så biter det inte. Pampar har ju per definition mycket kraftig hud så det är inte så mycket som går igenom. Hade jag haft sån hud hade jag nog känt mig lite ensam....

Jag är allergisk mot nötter också.

Den som är både nöt och pamp bör jag alltså hålla mig undan. Det blir ju liksom dubbelfel. Frågan är om jag lyckas i längden. Kombinationen är ju som vi vet inte alldeles ovanlig.

Blandat blandat...

Det är en hel del på gång nu. Alldeles nyss besegrade Kroatien Danmark i handbolls-EM, mycket rättvist och med stort och mäktigt publikstöd. Kul! Sverige lyckades ju inte riktigt i den här turneringen. Vi väntar på vinter-OS son strax sätter igång, Där ser vi fram emot medaljer och andra framgångar! Förresten brukar OS bli en TV-fest oavsett svenska framgångar.

Apropå spänning: Kalmarsunds gymnasieförbund hade möte i eftermiddags. Ja, det var väl som vanligt. Det är mer spännande att titta på handboll på TV, men en och annan adrenalinkick får man i alla fall även om den inte för det mesta är av det positiva slaget.

Men det är tur att man får veta en himla massa annat av vikt tack vare vårt fantasiska informationsflöde :-) Jag vet t ex att George Clooney åt inlagda persikor till frukost igår, att Ockelbo får ekonomiskt stöd pga kronprinsessbröllopet som ortens store son i allra högsta grad är inblandad i och att Andreas Carlgren (c) efter den stora vargjakten vill importera vargar från öster. Man borde ge honom en inspelning av Vysotskijs "Vargjakten", eller kanske skulle den hellre ges till dem som höll i gevären.

Vilken värld vi lever i!

fredag, januari 22, 2010

Go Ryssland Go!

Några korta reflektioner från gårdagens konståkningsfinal:

Jag håller med goa dottern. Det blev en drömtrio som hamnade på medaljpallen. Plusjenko, Lambiel och Joubert, den sistnämnde dock märkbart besviken. Jag förstår honom. Han har kämpat hela tiden medan de två andra har dragit sig undan tävlandet under ett tag, och så kommer de tillbaka och tränger sig före i resultatlistan. Det kanske inte är rättvist sett ur det perspektivet, men vilka konståkare de är :-) Inga perfekta åk, men vilken känsla och vilket framförande! Plusjenko är nog världens bästa åkare nånsin, det tror jag är sant, men Stephane Lambiel är den som förtjänar de högsta stilpoängen. Det är konstigt, men kanske är det på isen som i alla andra sammanhang: Ingen kan ha allt.

Adrian Schultheiss skadade sig men höll ändå sin placering. Inte heller hans åk var perfekt, långt därifrån, med förenklade hopp, lågt tempo och en och annan direkt miss. Men attityden Adrian, attityden! Den har du! Att åka det långa programmet iklädd tvångströja vittnar om attityd! Träna styrketräning och kondition så kommer du högre upp i listan nästa gång. Lycka till i OS! Kristoffer Berntsson misslyckades kapitalt men ska ha en eloge för att han inte klappade igenom. Bättre lycka nästa gång!

Nu är det isdans för kvällen. Då bänkar jag mig vid TVn igen. Go Ryssland Go!

torsdag, januari 21, 2010

Skärpning

Krig och förtryck härjar i världen. Det utfattiga Haiti drabbas av jordskalv. Här i Sverige bedrivs jakt, inte bara på vargar utan på sjuka och arbetslösa som hänvisas till socialtjänstens försörjningsstöd när de utförsäkras från våra välfärdssystem, de som många tar för givet i ett välfärdsland som Sverige. Högerregeringen har dock gjort sitt bästa för att montera ner vår trygghet. Pensionärer får betala höginkomsttagares skattesänkningar i den omvända Robin Hood-politikens anda. Barnfattigdomen ökar. Ungdomar mår dåligt för att det inte finns någon plats för dem i det moderna samhället och arbetslivet. Klimathotet växer oss över huvudet. Det borde inte saknas vettiga problem att försöka lösa.

Istället har man krig i sandlådan.
http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/hatsk-ordvaxling-mellan-mp-och-s(1734496).gm

Slutsats: Det är inte bra med för många tuppar på en och samma sophög. Då tappar man lätt omdömet.

Vad gäller sakfrågan: Lös den. Det borde inte vara omöjligt, förutsatt att man lämnar prestigen hemma eller hellre gräver ner den för alltid.

Högtid vid TVn

Just nu pågår EM i konståkning. Det är en av mina absoluta favoritsporter. Ända sedan barnsben har jag suttit vid TVn och tittat på piruetter och svåra hopp och fascinerats av konsterna. Bengt Grives målande beskrivningar av dräkter i badrumskakelsblått och mörkvitt gav väl upplevelsen ännu en färgstark guldkant. Nånstans fanns det nog en hemlig dröm om att färdas fram på isen till vacker musik, ha lika vackra kläder på sig och göra som stjärnorna gjorde. Ganska snabbt förstod jag dock att det inte var någon framtid för mig. Min skridskokarriär inleddes med ett par taffliga försök på tvåskeniga skridskor fastsatta med remmar på avskavda bruna läderstövlar på en spolad isbana vid Solvägen i Berga eller en frusen liten damm i Djurängsbackarna, allt under storasysters skoningslösa överinseende. Platt fall kan man kalla det. Självförtroendet repade sig liksom aldrig efter det. Det fick bli redskapsgymnastik istället för de graciösa iskonsterna.

Nu håller jag tummarna för våra svenska stjärnor på isen, Kristoffer Berntsson, Adrian Schultheiss och Victoria Helgesson. Speciellt Adrian har en härlig attityd och utstrålning. Idag gäller det. Heja på! Platser bland de tio främsta ligger inom räckhåll åtminstone för de två gossarna. Men Evgenij Plusjenko http://svtplay.se/v/1854911/storstilad_comeback_av_plusjenko
rår de inte på, och knappart Brian Joubert eller Yannick Ponsero heller. En annan favorit, Stephan Lambiel, ligger just nu femma och kan nog inte blanda sig i medaljstriden det här året, men oj vilken konstnär denne åkare är. På isdanssidan finns mina favoriter som alltid bland de klassiskt skolade ryska paren. Två ryska par i topp just nu, kan det bli bättre?

Det är högtidskvällar just nu för min del alltså. Goe liberalen får ångest och tittar hellre på vilken annan idrott som helst bara för att slippa se konståkarna. Precis som om det inte är tillräckligt mycket fotboll, ishockey, bandy, handboll, golf, basket eller whatsoever resten av året. Suck. Den här TV-sport-veckan är min!

Go Adrian och Evgenij, go!!!

Grattis

Erik Hamréns första vinst som förbundskapten. Grattis! Sen kan man ju tycka att det inte är så himla konstigt att man vinner mot ett lag som inte har några spelare. 0 man på plan kan ju inte vara så svåra att slå när man själv är åtminstone elva :-)

tisdag, januari 19, 2010

Hoppsan...

Civilkurage - vad är det? Och kan man dela ut pris för det?

Ja, det kan man undra. Vi kan dock konstatera att mycket förändrar sig över tid. Det som ser klokt ut det ena året ter sig inte alls speciellt klurigt ett annat år.

Ja, ja, man lär sig som sagt med tiden. Hoppas jag.
;-)

I år borde vi fått priset själva, med tanke på tidigare erfarenheter. Ha ha :-)

lördag, januari 16, 2010

Valkonferens med lite annorlunda inslag

Idag har vi haft valkonferens i partidistriktet. Kaj Raving blev vald till etta på riksdagslistan. Grattis Kaj! Du har varit min kandidat hela tiden. Själv hamnade jag på fjärde plats, helt OK tycker jag. Det var en trevlig tillställning med god stämning, och det uppskattar jag.

Det kommer säkert rapportering kring de val som gjordes så jag vill istället berätta om en annan sak vi sysslade med. Vi samlade nämligen in pengar till Röda Korset till förmån för offren för jordskalvet i Haiti på ett lite annorlunda vis. Jag och dottern vann nämligen 4 kg ckoklad på Liseberg i somras, och den här stora kartongen, bestående av 40 st 100-grams chokladkakor, hälften schweizernöt och hälften mjölkchoklad, har sedan dess stått orörd i vår hall. En sak har vi vetat och det är att vi inte skulle äta upp det själva. Längre kom vi liksom inte förrän igår. Då kom vi på att vi kunde sälja kakorna styckvis och skänka pengarna vidare. Och det gjorde vi.

Resultatet blev en strykande åtgång på chokladen och tack vare detta samlade vi in 1290 kr till folket i Haiti, och som tur var kunde jag lämna pengarna direkt till Sonia Lindell som är engagerad i Röda Korset och som ser till att pengarna hamnar där de ska. Tack kamrater, det gjorde vi bra!

fredag, januari 15, 2010

Landsfader Perssons tid är tydligen dyra pengar

Ibland kan sinnet för proportioner bli lite bedövat. http://www.ostran.se/nyheter/emmaboda/arvodet_70_000_foer_timslaangt_samtal

Kanske är det dags för lite "back to basics"? Till exempel som sånt som Marx så klokt yttrade:
"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov"

Då kanske det tänds ett och annat Liljeholmens i rimlighetens namn.

torsdag, januari 14, 2010

Valrörelsen är på gång

Valrörelsen har börjat, åtminstone hemma i vår trappuppgång. Vi har fått två tjusiga flygblad från Sverigedemokraterna där de sprider sitt budskap inför valet i höst. Eller är det så?

Nja, inte mycket gick att läsa ut ur de glansiga och dyra trycksakerna. "Vi säger det du tänker" är ett centralt budskap, och det är ju naturligtvis en ren lögn. En Sverigedemokrat säger INTE vad jag tänker. Han (för det är tydligen så gott som bara män av bilderna att döma) säger vad HAN tänker. Och de tankarna är inte alls mina, det kan jag lova. Jag hoppas och tror att fler känner likadant. Världen är nämligen inte så enkel som SD tror.

För övrigt framkommer det vanliga, nämligen att SD är organiserat politikerförakt. Utrymmet på papperen ägnas mer åt att prata skit om andras politik och mindre åt att föra fram vad de själva vill. Det är vanliga kännetecken på missnöjespartier utan egen politik, egna alternativ och egen vilja. När man sedan betänker vad SD-företrädarna i Kalmar har lyckats med under sin tid i fullmäktigeförsamlingen så förstår man att det inte bara är ett sammanträffande att materialet så tydligt saknar politiskt budskap. Det finns helt enkelt inget.

SD har kostat Kalmar kommun ungefär 437 000 kr per år sedan de kom in med sina två mandat i fullmäktige. Sammanlagt handlar det om 1,3 miljoner på tre år, och för dessa pengar har de presterat fyra motioner varav tre direkt har handlat om dem själva, inga interpellationer och som sagt inte ett enda budgetalternativ. Den stora frågan som kommunstyrelsens ordförande Johan Persson undrade över på senaste fullmäktigemötet nämligen hur man får dagarna att gå väntar väl fortfarande på svar. Det utskick som hamnade i vår brevlåda i förmiddags ger i alla fall ett svar på frågan om vad pengarna har använts till, och det är på produktion av glansiga och dyra trycksaker. Till sådant har de i varje fall pengar, och vi lär väl få se mer av den varan.

Själv kan jag sätta en ära i att använda billigare tekniska lösningar. Jag tänker inte ge avkall på kravet om seriösa och tydliga politiska budskap. Framförallt tycker jag att ett politiskt parti som har fått väljarnas förtroende att föra samhället framåt ska använda sina resurser till politiskt framåtsyftande arbete och inte till att sprida förakt om andra. Det sistnämnda är dessutom ganska osvenskt om man nu betänker våra stolta svenska demokratiska traditioner som vi kanske ibland tar alldeles för mycket för givna.

Apropå allt och inget: Vet ni förresten varför bladlöss är så små? De har stannat i växten.

Haiti

Nu går tankarna till Haiti. Över 100 000 av landets cirka 9 miljoner invånare befaras ha omkommit i skalvet. Huvudstaden Port-au-Prince verkar vara värst drabbad. Under spillrorna efter skolor, sjukhus och bostäder ligger människor begravda. Det är svårt för att inte säga omöjligt att ens föreställa sig hur det är där nere. Folk, i trasor och med skador av varierande omfattning, irrar omkring och letar efter anhöriga bland all bråte. Barn har försvunnit, föräldrar är borta, ingenting fungerar som det ska. Och mitt i allt kommer det rapporter om att lovsånger som prisar Guds storhet stiger upp mot skyn.

Jag kan inte fatta det här. Ett utfattigt land som Haiti borde inte drabbas av ännu mer elände. Det är bara inte rättvist! För oss häruppe i det trygga Nord gäller det att samla krafterna och se till att bidra med det vi kan för att åtminstone lindra plågorna för några bröder och systrar. Det bör ju inte vara någon skillnad från tiden för tsunami-katastrofen då offerviljan var oerhört stor. Ett utfattigt land behöver minst lika mycket hjälp som ett turistparadis. En god start vore kanske att omfördela de 14 miljonerna från Storkyrkans rengöring till offren på Haiti. Offentliga medel bör hellre gå till humanitär hjälp än till tops och vetedeg inför ett prinsessbröllop.

onsdag, januari 13, 2010

Inte ens 14 miljoner i städkostnader räcker

14 miljoner kostar det att göra i ordning Storkyrkan inför kronprinsessans bröllop. Hmm. Ja, visst förstår jag att kyrkor måste underhållas. Man ska förvalta sina byggnader på ett ansvarsfullt sätt. Men en kyrka är en gudstjänstlokal, det måste man nog ha klart för sig. Det är en gudstjänstlokal som kronprinsessan och hennes tilltänkte har valt att använda att gifta sig i. En vigsel är ju också ett slags gudstjänst, så det hela hör ju ihop, visst.

Och visst kommer gudstjänstbesökarna i församlingen ha nytta av det arbete som de 14 miljonerna kommer att omvandlas till. Jag tycker ändå att det hela känns ganska osmakligt. 14 miljoner till arbetskostnader, tops, vetedeg och specialsvampar. Till detta ska man väl också lägga de miljoner som ska användas till att göra rent den kyrka där nästa sessa ska gifta sig senare i år, för inte går hon väl i storasysters fotspår fram till altaret i samma kyrka? Det är således dyrt med ett kungahus konstaterar mitt republikanska hjärta. I min föreställningsvärld finns det gott om alternativa och mer trängande användningsområden för så mycket pengar.

tisdag, januari 12, 2010

Mycket att lära

Vi firade trettonhelgen i Åtvidaberg hos svärföräldrarna. Där var det kallt. När vi kom dit på trettondagsafton var det 16,5 minusgrader, så visst bet det ordentligt i kinderna när man knatade uppför backarna i de vida bergen från stationen (dit vi förstås fick åka buss och inte tåg...) till området Garpan där paret Edström bor sedan 60-talets slut.

På trettondagen skulle vi uppleva andlighet, kultur och idrott. Efter en mycket fin gudstjänst med mycket musik väntade bandyplanen och en match mellan ÅBK och Tellus. Lika varmt som det var i Åtvids gamla kyrka på förmiddagen, lika kallt var det på bandyplan. Fy bubblan vad jag frös! Ja, jag erkänner, jag gick in i den lilla cafeterian och satte mig under andra halvlek och kollade på matchen till hälften skymd av en traktor genom fönstret. Det berodde främst på att mina stövlar nog inte är skapade för att klara av att värma fötter som står still på en läktare i snöyra och -13 grader under 90 minuter plus tilläggstid. Det berodde INTE på att jag hade sockiplast vilket goe liberalen gör sitt bästa för att sprida ut.

Men oj vad jag beundrar de entusiaster som står där på läktaren match efter match, i regn, snö, minusgrader och snålblåst och stödjer sitt lag, läppjande på varmt kaffe, choklad eller kanske lite glögg. Bandypubliken är nåt alldeles speciellt. Av den har vi vanliga bekväma gnällspikar som inte ens tål lite regn mycket att lära.

Förresten, goe liberalen stod där på läktaren, och idag är det han som ligger här hemma i feber. Jag är frisk än så länge, peppar peppar. Kan det månne bero på trettondagens fönstertittande?

Sele, såpa och sakrament en frusen dag i januari

Åter i selen igen efter jul- och nyårsledighet. Jag lovar, det var en välbehövlig ledighet som tyvärr blev lite störd av akutbesök hos folktandvården, men det redde ut sig. Tack och lov att man får hjälp, det säger jag bara! På självaste julafton minsann. Min lyckas tomte denna julaftonsmorgon var inte röd utan klädd i vita sjukhuskläder. Tack!

Och världen snurrar vidare. SAAB går i graven. Inte ens ett bilmärke lär må bra av att dödförklaras så många gånger som SAAB har blivit. Det är så sorgligt. Jag förstår att facken och personalen är topp tunnor rasande, men det jag inte kan förstå är hur regeringen inte verkar vilja engagera sig alls. Är det kul att gå till historien som den regering som lät ett av Sveriges mest kända varumärken försvinna utan att man lyfte ett finger? Tydligen.

Här hemma fortsätter den lokala politiska såpan. En del känner sig överkörda, en del känner sig oinformerade, en del hånar andra medvetet eller kanske omedvetet (om jag ska försöka tänka lite positivt) och en del är helt enkelt inte med där de borde vara med. Tja.

Idag hade KSAU en diskussion om "borgerlig namngivning" utifrån ett medborgarförslag. Jag kan förstå att det finns ett behov av riter och ceremonier, även om jag inte upplever så mycket såna behov själv, men "borgerlig namngivning" som alternativ till dopet? Nä, det blir ju bara fel. I dopet får man inget namn! Namnet får man av sina föräldrar, och det ska ingen lägga sig i vare sig från kyrkans eller från kommunens sida. Däremot kan jag tänka mig en välkomstceremoni för de nyfödda barnen så att kommunen kan få uttrycka sin uppskattning över ett nytt liv och en ny liten kommuninvånare. En sådan ceremoni har vi ju i samband med firandet av Nationaldagen då nya medborgare hälsas välkomna. Men "namngivning"? Definitivt inte. Låt det privata vara privat och blanda inte samman sakrament med civila och juridiska processer.

Utfallet efter dagens diskussion, en i mitt tycke ganska pinsam historia som blottlade en hel del kunskapsluckor här och där, blev så klart en kompromiss. Kommunen kommer att anordna "namn- och välkomstceremoni" framöver, utförd av de borgerliga vigselförrättare som vill delta i sådana tillställningar. Svaret blev alltså, som så många gånger annars, "nja" eller "kanske" eller "nästan" men i varje fall inget "Nej" för det vågar man inte.

Och jag undrar fortfarande om det snart är dags att erbjuda borgerlig nattvard, eller är det vad man kan få sig en fredagskväll på puben när man beställer en öl och en skål med jordnötter? I detta sekulariserade samhälle fyller det kanske samma samhälleliga funktion och skapar samhörighet och känsla av att vi är en och samma samhällskropp. Inte vet jag. Något sakrament kan jag väl ändå inte tycka att det är, även om det i sig kan vara trevligt för den som gillar öl och inte är allergisk mot nötter. Själv håller jag mig till bröd och vin av både andliga och medicinska skäl.