lördag, december 19, 2009

Klimatmötesfiasko

Hade det inte funnits så mycket pengar inblandat i klimatfrågan hade det nog gått att komma överens om en gemensam strategi för att rädda vår jord till kommande generationer. Men nu är det inte möjligt.

Pengar är roten till allt ont sägs det ju. Det är rätt.

Ner med kvartalskapitalismen och sätt pengarna i människans tjänst istället för tvärtom!

Tack

Man ska inte ge upp hoppet :-) Tack och lov FINNS det folk som hellre skriver sanning än häftiga rubriker. Tack!

fredag, december 18, 2009

Adjö SAAB

Ett sorgligt besked, dessutom dagarna före jul. SAAB avvecklas. GM tror inte längre på märket och någon försäljning är således inte längre aktuell.

Mina tankar går till personalen på företaget. Det återstår att se hur GM tänker "ta sitt ansvar" som man säger. I ärlighetens namn: Har allt gjorts som hade kunnat göras?

Jag tror inte det. Undrar hur god julen blir för alla de anställda. En gissning är att de har känslor som är besläktade med de känslor som finns hos alla dem som blir utförsäkrade på nyåret. Vi har en regering som inte lyssnar på det örat. De kanske utgår från att de anställda har valt arbetslöshet framför anställning precis som de sjuka har valt sjukskrivning framför arbete?

Ibland undrar man. Lever vi i samma värld egentligen?

Lindansaren

Wiehes "Lindansaren" ringer i mitt huvud denna kalla decemberkväll. Den har ni väl hört? Den berättas av pojken som älskade cirkus och som längtade efter och till slut fick gå på en föreställning där lindansaren var den absoluta höjdpunkten, mannen som svävade som tyngdlös högt ovan pajaser och clowner men vars nummer fick ett abrupt slut. Här är sångens avslutning:

Vad vet jag väl vad som hände
om det var nåt som inte höll
Om det var nåt som brast
eller nåt som sprack,
men han snubblade och föll
Och medan skriken blev till tystnad
och mitt hjärta slog och slog
så låg en stjärna där i sågspånet
och slocknade och dog

Men livet måste levas också när man inte längre vill
Nej, jag gick aldrig mer på cirkus
Jag har inte längre tid
eller så mister man förmågan
att ge sig drömmarna i våld
när man har sett en stjärna falla
på alltför nära håll

Man förstår traumat väldigt väl. Sånt gör ont.

Demokrati och rimliga prioriteringar

Det finns all anledning att pröva alla kostnader i det svåra ekonomiska läge som Sveriges kommuner har just nu. Med minskade statsbidrag, hög arbetslöshet, hotande försörjningsstödsboom pga utförsäkringarna från sjukförsäkringen och allt hårdare samhällsklimat måste man verkligen prioritera resurserna så att de hamnar där de mest behövs.

Ett fd landstingsråd brukade säga "Demokratin måste få kosta en slant". Det är rätt. Vårt system med förtroendevalda är värdefullt när det säkerställer just demokratin. Att många engagerar sig är en garant för att fattade beslut blir så kloka som möjligt. Ju fler infallsvinklar, desto fler sidor blir belysta. Det är bra, och det är så jag vill att det ska fungera. Systemet med fritidspolitiker har en utmärkande styrka just där. Man står så att säga med en fot i vardera lägret.

Men om det inte är demokrati och reellt inflytande man sysslar med så blir det bekymmer. Då är det mycket mer effektivt att koncentrera beslutanderätten till ett fåtal personer. Jag tycker mig minnas att kommunallagen föreskriver att en kommun har kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Alla övriga organ, nämnder, beredningar, utskott och delegationer är frivilliga och inte tvingande. Alltså räcker det med dessa två politiska plattformar för att uppfylla lagens krav. Det kanske är en tanke som är värd att tänka klart.

Demokrati måste få kosta en slant, det är riktigt, men skendemokrati ska vi väl i rimlighetens namn inte lägga ett enda öre på?

torsdag, december 17, 2009

Undersökande journalistik?

Vad är undersökande journalistik?

Ja, man kan sannerligen undra. För mig har innebörden varit ganska klar fram till den här veckan inleddes. Rent logiskt borde det betyda att en journalist försöker ta reda på hur saker och ting förhåller sig och därmed också ställer de frågor som är nödvändiga för att få veta så mycket som möjligt och naturligtvis ställer frågorna till de personer som har svaren. Sedan skriver man så nära sanningen som möjligt.

Men så är det inte. Inte för alla i varje fall. Det är tydligt att det är viktigare att skriva häftiga rubriker och snedvrida bilder samt att medvetet avstå från att söka relevant information. När man som jag har en bakgrund i forskarvärlden ser jag detta som ett mycket grovt etiskt fel. Man utelämnar inte information som har betydelse för de slutsatser man drar. Sånt kallas fusk, i akademiska kretsar i varje fall. Men tydligen inte i andra sammanhang.

Fy, vad jag är besviken just nu. "Vi behöver folk som fattar sin mission" som Björn Afzelius sjöng apropå sånt. Jag håller med.

onsdag, december 16, 2009

Äntligen vitt!

Äntligen har det kommit lite snö! Barnen jublar, uteplatserna vid förskolor och skolor är fyllda av färggranna bävernylonoveraller och snögubbeproduktionen är i full gång. Ljuset blir ett helt annat också när det är vitt på marken.

Visst är det vackert?

tisdag, december 15, 2009

Stiftsfullmäktige

Idag har jag blivit en erfarenhet rikare. Stiftsfullmäktige hade möte i Växjö, det första för min del. Vi kommer att sammanträda ungefär två gånger varje år den kommande mandatperioden, förutom lite seminarieverksamhet (en gång nästa år enligt planen). Det var intressant på flera sätt idag, även om det bara var valärenden på dagordningen. Vi fick i varje fall hälsa på varandra och lyssna lite på biskopen. Information gavs också om arbetet i stiftet samt om läget för Kastlösa stiftsgård.

Valärendena klarades för övrigt av på löpande band. Själv blev jag invald som ersättare i stiftsstyrelsen. Det ska bli spännande att vara med i det sammanhanget!

Men är det något man inte ska göra så är det att köra en genusanalys på alla valen. Jag antar att valberedningen har jobbat enligt konstens alla regler, men det här var lite FÖR magstarkt. Vi har en ganska lång bit kvar att gå här, mina vänner. Kanske skulle Gertrud Åström vara ett tänkbart föreläsarnamn för ett kommande seminarium? För inte kan det vara så att män och kvinnor ska behandlas olika i kyrkan?

Borde lärt mig

Julstress julstress julstress.... och så en fullständigt vansinnig tidningsartikel som grädde på moset. Jag borde förstås ha hanterat telefonintervjun i söndags bättre, men man lär sig. I fortsättningen ska jag försöka låta bli att blanda ihop oststuvade makaroner och tidningsintervjuer. Det blir inte ens pannkaka av sånt, det blir värre.

Men, några saker har jag lärt mig:
En politiker får inte vara stressad.
En politiker får inte glömma bort saker på åtminstone ett år.
En politiker får inte göra fel, åtminstone inte erkänna det.

Och det visste jag kanske innan.

Apropå ingenting eller allting: Vet nån hur lätt det är rekrytera folk som vill ställa upp för de politiska partierna? Och varför?

tisdag, december 08, 2009

Pinsamt

Ja, det här är i sanning en riktigt pinsam historia. http://www.ostran.se/nyheter/emmaboda/eniga_om_hjaelpmedel

Äntligen verkar man ha tagit sitt förnuft till fånga. Det är så självklart att elever med funktionsnedsättningar av olika slag ska få de hjälpmedel de behöver för att kunna klara av sin skolgång att det här naturligtvis inte skulle behöva bli en tidningsrubrik ens.

Är det inte nog att slåss mot sin funktionsnedsättning? Måste man slåss mot myndigheters trångsynthet och de vattentäta skotten mellan kommun och landsting också? År 2009???

Skärpning anbefalles!

söndag, december 06, 2009

Julkonsert, julstress och julefrid

Vilket sanslöst tempo livet har hållit de senaste veckorna! Man har liksom knappt haft tid att andas, men lite bättre har det blivit nu. Den här helgen har vi åkt till Östergötland för att få lite tid med släkten här. Det känns bra.

I torsdags hade vi julkonsert på Kalmar Teater. Det blev en helkväll med blandad musik och spelglädjen stod högt i tak. Jag kan inte annat än berömma vår kör Vox Communis och de musiker och solister som gjorde så att taket nästan lyfte i den anrika teatern. Tack Åke, Christer, Calle, Tore, Pierre, Emma, Lotta och Marie och alla glada ansikten och röster i hela Vox Communis! Ni är guld värda!

Sen är det ju det där med julefrid och julstress. Varför är de så svåra att hantera??? För att citera Cidden: "Dammtussar stora som dvärgpudlar ska in, den gamla lucian springer åderbråck i benen och stjärngossen ligger under bilen." När ska man ha tid för en Stilla Natt eller att Tända tusen juleljus?

Tänk om man vore klokare än vad man är. Då skulle allt vara så mycket lättare. Men man lär så länge man lever säger man ju.... Undrar om det stämmer.

tisdag, december 01, 2009

FP: Full fart bakåt med fel fordon

Full fart bakåt igen. Folkpartiet lägger in överväxeln och backar vidare. Nu ska gymnasieingenjören återuppstå. Den utbildningen fanns när jag gick på gymnasiet (80-talet) och lades ner eftersom utvecklingen på tekniksidan sprang förbi utbildningsnivån. Nu har Björklund bestämt sig för att den behövs igen. Man suckar. Han ska ersätta pensionerade gymnasieingenjörer med nya. En sådan växling fungerar bara i ett samhälle som står still. Är det nån mer än Björklund som på allvar tror att världen har stått still de senaste decennierna?

Skolinspektionen ska framöver granska betygen så att de blir rättvisa. Betygskriterier ska centraliseras och kontrollen utökas. Centralaprov i fler ämnen och vid fler tillfällen införs. Skolöverstyrelsen och centralproven ska alltså återuppstå, om än tillsammans med absoluta betyg och inte relativa (såna som fanns under min grundskoletid på 70-talet). Här dras klockan tillbaka till 60-tal alltså.

Och för att få forskarstöd för att införa engelska som främmande språk redan i grundskolans första år hänvisas till hjärnforskningen. Vore inte det mest rimliga att gå till pedagogisk forskning? Nej, dit kan man inte gå. Den säger nämligen så gott som samstämmigt att lyckad engelskundervisning, eller undervisning i främmande språk överhuvudtaget, bygger på att man behärskar ett modersmål tillräckligt bra. Man måste så att säga ha knäckt språk-koden på ett språk för att kunna bygga vidare med andra. Men det örat lyssnar inte majoren på. Hjärnforskning är väl finare kanske, men den har inte så mycket med undervisning och skola att göra.

Full fart bakåt alltså och dessutom med fel fordon. Tack och hej leverpastej.

måndag, november 30, 2009

Insiktsfull högtidsdag

Igår var det en högtidsdag på flera sätt. Det var dagen då man önskar varandra ett Gott Nytt Kyrkoår! Hoppas att det nya kyrkoåret blir gynnsamt. Vi inledde dagen med att fira högmässa i Birgittakyrkan. Mysigt, och framförallt tänkvärt. Jonna Hennigs predikan om förtroende och tillit gav upphov till en hel del funderingar.

Efter en tur på stan var det El Clasico på TV. Fotboll kan vara ganska avslappnande att titta på när man samtidigt ska stryka. Jag har inte riktigt ro att sätta mig ner framför TVn en hel match när strykhögen väller över sina breddar, så det är tur att de två funkar att kombinera. Cristiano Ronaldo har alltid varit min favorit, men tyvärr blev det ingen lyckad tillställning för hans del igår. Uddamålsförlust borta mot Barcelona, av många ansett som världens bästa klublag, är kanske inte så farligt ändå.

Dagens kommentar stod förstås goe liberalen för. Plötsligt hörde jag från TV-soffans bortersta hörn: "Puyol skulle kunna platsa i Åtvid faktiskt, bara han blev lite snabbare"

Jag fullkomligt älskar sådan självinsikt ;-)

fredag, november 27, 2009

Nej...

Nej, jag har inte kastat in handduken.
Nej, det råder ingen brist på saker att skriva om, varken glädjeämnen eller stolleprov.
Nej, jag har inte lagt ner bloggen.

Jag har bara inte tid att skriva. Julkonsert på torsdag med allt vad det innebär (TACK Christer!), Luciaövningar, tvätt, adventsförberedelser, strykning, städning och allt annat som hopar sig så här års blir helt enkelt för mycket för att lämna tid till att skriva på bloggen.

Men jag återkommer. Det finns lite godbitar att rapportera om från veckans möten. Ibland blir man mållös. Det hände till exempel igår.

Som sagt, jag återkommer med rapport från sandlådan.

tisdag, november 17, 2009

Aktuellt på TV

I söndags kväll satte jag mig för att slötitta på TV en stund. Dottern hade gett sig av tillbaka till lärosätet och det känns alltid så tomt i det gamla modershjärtat. Lite TV gör det lättare och så blir det inte så tyst. Nåja, tyst har vi det sällan, goe liberalen och jag ;-)

Denna gång halkade vi in på Foyle´s war. Det var ett gammalt avsnitt, men ack så aktuellt det kändes. Det handlade om en antisemitisk rörelse i England under kriget och hur de använde strategin "detta är ändå vad de flesta anser och vi kommer snart att kapitulera för nazisterna och då är det bäst att vara på Tysklands sida annars ligger vi illa till". Usch, vilken feg och ryggradslös hållning.

Hela mitt inre gör uppror mot rasism, oavsett om det var i England eller Tyskland på 30-40-talen eller här i Sverige idag. Det är inte värdigt ett modernt någorlunda bildat samhälle att förfalla till såna ställningstaganden där människa ställs mot människa och där människovärdet bestäms av något annat än just "att vara människa". Är vi på väg dit? Är det vad Vellinge-debaclet är ett tecken på? Är det vad opinionssiffrorna vittnar om?

Nej, för Guds och människans skull, så får det inte vara. Ett samhälle måste väl ha nån ryggrad och hållning som man kan vara stolt över. Jag vägrar tro på att det är så illa.

Jag tror på människan, men jag tror inte på rasismen och dess företrädare. Där finns det nämligen bara elände att hämta. Om de definierar ut en del från samhället idag, vem blir det imorgon? Vem vet, det kanske blir du och de dina. Ett sånt samhälle vill i varje fall inte jag leva i.

Julkonsert på gång

Gör en markering i almanackan för torsdagen den 3 december. Då ska kören Vox Communis ha julkonsert på Kalmar Teater tillsammans med Stage4you från Torsås. Alla är välkomna att ta del av ett mycket blandat program som förberedelse inför den kommande julen!

Vox Communis är ett ljus i det dimmiga våtvarma omslag som råder just nu på väderfronten. Sådana inslag blir man både pigg och glad av, och redan ikväll träffas vi igen för att intensivträna julsånger. Vi har bara ett problem, och det är pianospelandet. På pianopallen lyser det nämligen tomt när inte jag placerar min bakdel där, och det fungerar inte i konsertsammanhang. Har någon något tips på lösning???

Tack till FTV Berga C och till Stadshuset!

Igår blev en ganska blandad dag. Tandläkaren först efter en relativt sömnlös natt (jodå, det gick bra att rengöra runt en hel och fin visdomstand som ännu inte har tagit sig upp men som ger upphov till inflammationer som gör SÅÅÅÅ ont) och sedan en presskonferens om utökade resurser för kultur- och fritidsnämnden (glädjebesked). Efter denna dag vill jag skicka en stor korg med tacksamhet och uppskattning till folktandvården på Berga Centrum där man alltid blir så väl mottagen och där dom fattar att det hos undertecknad är förenat med stor vånda att överhuvudtaget gå dit. Den politiska majoriteten i Stadshuset visade denna gång att föreningslivet och kulturlivet i Kalmar är viktiga delar i vår välfärd, och det är jag också mäkta glad för. Det är pengar som kommer mycket väl till pass!

Östran har som så många gånger förr en lite annorlunda vinkling där glimten i ögat syns tydligt
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/vaelkomna_julklappar
God Jul BG ;-)

Alla har rätt till ett luciatåg!

Mycket att göra är bara förnamnet så här års. Förberedelserna inför advent och jul börjar och samtidigt är det högtryck i det politiska livet och värre lär det bli. Att sedan en visdomstand spökar får väl anses vara grädde på moset i det stora hela. Efter torsdagens nämndsmöte var jag så trött att jag nästan sluddrade när jag kom hem. En stackare ringde som ville ha en åsikt från mig vad gäller kurkopolitiken men han fick inte många vettiga ord av mig. Ibland blir man helt enkelt FÖR trött. Tänk att man ska behöva bli nästan 45 innan man fattar att man i såna lägen ska säga stopp och be folk återkomma en annan dag vilket jag faktiskt gjorde. På sätt och vis har jag kanske ändå blivit klokare med åren.

Å andra sidan hindrade inget mig från att åta mig ännu ett luciatåg som jag börjar öva med i eftermiddag. Det är efterfrågan på pianospelare vid juletid och alla har väl rätt till ett luciatåg?

måndag, november 09, 2009

Kristallnatten 2009

I år är det 71 år sedan den nazistiska kristallnatten i Tyskland 1938. Under natten mellan den 9 och 10 november misshandlade nazisterna judar. Under kristallnatten brändes affärer och synagogor. Hundratals dödades direkt, tusentals fördes bort. Barn fick aldrig mer träffa sina föräldrar. Till koncentrationslägren fick de sällskap med andra oönskade grupper, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och människor med funktionsnedsättningar. Tillsammans utgjorde de De oönskade, de som inte var värda att kallas människor, de som skulle bort. Dessa rasistiska, fullkomligt vidriga utrensningar fortsatte till det andra världskrigets avslutande. Under många långa vidriga år… och övriga världen såg men valde att inget göra.

Inte heller Kalmar år 2009 är skonat från främlingsfientliga och rasistiska rörelser. Under de senaste åren har rasisterna öppet stått på våra gator och våra torg. Förra året slog de sönder vårt material och sparkade och slog oss när vi hade Kristallnatten-manifestation. Men vi ger oss inte förrän rasismen och främlingsfientligheten fullständigt har försvunnit! Vi måste gång på gång visa att extremism och rasism inte hör hemma i vårt demokratiska samhälle.

Därför samlades vi idag den 9 november, exakt 71 år efter Kristallnatten, till ljusmanifestation på en av stadens gator. Arrangerade gjorde Ung Vänster och Vänsterpartiet Kalmar. Bland talarna fanns företrädare för Vänsterpartiet, Svenska kyrkan, Liberala ungdomsförbundet/Folkpartiet Liberalerna, Socialdemokraterna och Antidiskrimineringsbyrån. Vi samlades för att visa vår respekt för rasismens offer, och vår avsky för dessa rörelsers sympatisörer. Vi försökte tända ljus, men det var inte så lätt i den kalla vinden. Marschallerna brann dock och påminde oss om hur viktigt det är att vi håller ljuset brinnande. Polisen var där och genom sin närvaro såg dessa tre till att vi kunde genomföra denna protest mot främlingsfientligt våld och förtryck i lugn och ro och på ett värdigt sätt, fredade från attacker. Tack Polisen!

Vi lever i ett samhälle där högerextremismen vinner mark. Vi kan inte låta det hända igen! Vi kan inte sitta på våra lugna rumpor och tro att världen går åt rätt håll utan att vi är med och kämpar. Vi kan inte stoppa huvudena i sanden och låtsas att vi inget ser. Det har vi gjort tillräckligt många gånger. Här gäller det att jobba, att stå upp för rättvisa, livets okränkbarhet och alla människors lika värde oavsett plånbok, religion, hudfärg, språk, kultur och eventuella funktionsnedsättningar. Vi måste vara på vår vakt mot rasism och extremism, var och när den än sticker upp sitt fula tryne: om det än var i Tyskland på 30-talet eller här i Kalmar idag. Vi bara måste!

PROTESTERA MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET OCH RASISM! GÖR DET JÄMT!

Om man inte gör det är man bara en liten lort, som Astrid Lindgren skulle låta Bröderna Lejonhjärta uttrycka det.

lördag, november 07, 2009

Huvud- och hjärtlöst

Det här mår jag illa av
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/polis_hoppas_att_aatalen_proevas_igen

En sjuttonåring har sex med flera män, den äldste är 35, medan hon är berusad. Hon var "inte hjälplös nog".

Rätten verkar tro att det är sannolikt att hon brann av lust att bli utnyttjad av flera stycken. I vilken värld utspinner sig detta? Hur ser våra lagar ut om man kan döma på det här sättet?

Det är både huvudlöst och hjärtlöst. Och man skäms å samhällets vägnar som år 2009 inte har kommit längre.

torsdag, november 05, 2009

Ovärdiga kontraster

Läget i Sverige är inte vad det borde vara. Kolla artiklarna
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6063816.ab
och
http://www.kvp.se/nyheter/1.1767726/prins-carl-philip-festade-for-100-000-kronor
och tänk till lite.

Är det värdigt ett modernt välfärdsland att ha såna nyheter sida vid sida? Ja ja, man kan alltid säga att tidningar skriver för att sälja, men i alla fall. Snacka om att klyftorna är stora i vårt land mellan dem som har och dem som inte har.

Svenska Kyrkan i Kalmar har en bioreklam som ser ut på följande sätt: Uttalandet "En del tar kyrkan för given" blir illustrerat av bilder ftrån gudstjänst, bröllop, dop, konfirmation och annat som har med kyrkan att göra som gemenskap, samtal, tröst och musik. Sedan följer konstaterandet "Det gör dom alldeles rätt i".

Det är ett lysande upplägg. Jag tycker att man ska kunna ta sin samhälleliga trygghet för given också, men det kan man inte längre.

BYT REGERING!

onsdag, november 04, 2009

Är det kul att vara gnällspik?

Inger Hilmanssons (FP) resonemang blir man sällan riktigt klok på. Idag hade Barometern ett citat från hennes blogg där hon skrev om att etablerade socialistiska partier utan att bekymra sig deltog i en manifestation mot Israels orättfärdiga krigföring i vintras där det fanns folk som använde antisemitiska symboler.

Inger har fel. Vi bekymrade oss oerhört mycket. Jag gick till och med därifrån. Det var mycket mycket obehagligt, och jag var inte ensam om den känslan. Men våra argument, vår avsky över ett orättfärdigt krig där oskyldiga drabbades, hade väl rätt att framföras? Eller tycker inte Inger det? Tycker hon att det är antisemitism att kritisera staten Israel? Det är ju befängt. Det skulle i så fall vara samma sak som att man hatar amerikaner eftersom man kritiserar USAs agerande eller att man hatar ryssar för att Sovjetunionen eller numera Ryssland beter sig felaktigt. Sån är man väl inte, om man nu anstränger sig och tänker till lite. Skulle det vara på det viset skulle man ju aldrig kunna kritisera nån, och då kan inte Inger göra det heller utan att bli anklagad för att vara fientligt inställd till folk.

Sedan ondgör hon sig över Antidiskrimineringsbyråns breda utskick av Islamofobil. Det är en ganska kul grej som väcker tankar. Tanken är att med hjälp av utbildning, bildning, information och öppna diskussioner ska vi kunna undanröja själva grogrunden för islamofobi och rädsla inför nya fenomen. Samtidigt fick man en ask med tuggummi. I Ingers ögon är detta också fel, för det finns ju en massa andra saker som man också borde arbeta bort, t ex antisemtismen. Alltså måste man ha ett utskick för varje "hemskhet". Ja visst har hon rätt. Allt förtryck är fel och ska arbetas bort.

Problemet är bara att med hennes synsätt kan man inte göra nåt alls eftersom man alltid riskerar att glömma nåt annat. På det viset blir alltså även arbetet mot antisemitism felaktigt eftersom det utesluter annan förföljelse mot andra grupper. Tänk t ex på nazisternas terror mot romer, homosexuella, färgade, kommunister och Jehovas vittnen. Dessa människors öden är väl lika viktiga? Självklart är det så, men deras existens gör ju inte för den skull arbetet mot antisemitism felaktigt.

Ibland får man kanske nöja sig med att konstatera att folk vill bedriva ett vettigt arbete för eller mot något och vara tacksam för engagemanget. Man kan välja att delta eller inte, och man kan välja att engagera sig själv mer eller mindre. Man kan till och med ta initiativ själv nån gång då och då istället för att klaga på andra. Man får lära sig att bli att ställa krav på att alla insatser alltid ska vara perfekta och allomfattande och lämna gnällspikeriet ibland. Såna krav kan man helt enkelt inte ställa på andra jämt och ständigt. Jag undrar om man alltid kan ställa såna krav på sig själv, ens om man heter Inger Hilmansson? Risken finns ju att det hela slutar med att ingen gör nåt alls, och dit vill i varje fall inte jag.

Så det så.

Orolig

Jag är orolig. Förra veckans beslut om Oxhagsskolans framtid får mig att rysa. Vad håller man på med? Tänker man montera ner vårt samhälle bit för bit? Spelar det inte någon roll om det är samhället, dvs vi tillsammans, eller privata aktörer som driver grundläggande verksamheter som alla människor är beroende av? Kan man verkligen säga "det är bättre än inget alls"? "Det är bättre med en vinstdrivande entreprenör, utan insyn och utan demokratisk styrning men finansierad med skattemedel än med en ordentlig seriös satsning på en offentlig skola"?

Nej, självklart inte. Då har man abdikerat från sitt ansvar som politiker. Uppdraget som förtroendevald i en demokrati är inte att montera ner verksamheten utan att driva den på ett sätt som sätter samhällets och dess invånares bästa främst. Vi har inte fått förtroendet att devalvera demokratin genom att betala andra för att utföra samhälleliga tjänster utan att medborgarna sedan genom sin rösträtt har möjlighet att påverka den verksamhet som bedrivs. Det är ju att grovt förskingra såväl förtroendekapitalet som det gemensamma kapitalet som vi har i form av demokratiska strukturer. Demokratin har vi byggt upp under lång tid, men den kan raseras snabbt om man bestämmer sig för att devalvera den gång på gång.

Jag blir orolig när tankegångarna blir så förvirrade hos andra partier att de vägrar sätta sig in i frågornas komplexitet. Det finns en stor risk att man inte fattar vad man gör förrän det är för sent. Det är för sent när det går en stadig och ökande rännil med skattepengar rakt ner i privata fickor medan kvalitet, öppenhet och insyn tappar mark. Hur ska man vrida utvecklingen tillbaka då? Är det inte bättre att tänka före istället för att falla till föga inför "bekväma" lösningar?

Som sagt, jag blir orolig. Riktigt orolig. Och inte blev jag märkbart lugnare efter S-kongressen häromveckan, för att nu åter använda en litotes.

söndag, november 01, 2009

Grattis AIK!

Jag sa det faktiskt väldigt tidigt: Det blir AIK i år. Och så blev det. Även en blind höna kan hitta ett korn, ha ha :-) GRATTIS!

Men jag lider med Göteborg. Det måste vara en lite svart söndag idag. Staden är borta från SM-guld i Damallsvenskan, Änglarna blev "bara " tvåa och Örgryte fick respass ner till Superettan direkt. Det sista tycker jag är väldigt trist. Laget har visat en oerhörd moral nu under säsongsavslutningen och var värda en kvalchans. Istället tog DIF den platsen, och det gillar jag INTE, oavsett vad min partiordförande säger i frågan. Där är vi inte överens. Heja Assyriska i kvalet :-) Den matchen blir nog en aning svårare än dagens där Kalmar FF i princip inte spelade för nånting, och då blev resultatet därefter. Motivation betyder mycket.

AIK är väl värda att bli svenska mästare, även om jag inte har speciellt mycket till övers för supportrarnas uppförande. Det brukar liksom inte vara så kul att ha dem som grannar på läktaren på Fredriksskans. Stämningen blir lite otäck för att tala litotetiskt. Men eftersom IFK Göteborg redan har många fler guld än AIK så unnar jag AIK segern i år. Är man underdog så är man.

onsdag, oktober 28, 2009

Olämpligt språkbruk och omogen äktenskapsbild

Ingen har väl undgått stormen kring Dag Sandahl, präst och ledamot av bl a kyrkomötet. Den här gången handlar det om nedlåtande och för en del ganska uppseendeväckande kommentarer om kyrkans hållning visavi samkönade äktenskap. Jag ger mig inte in i sakfrågan. Dag Sandahl får tycka vad han vill, och han har lika stor rätt som alla andra att uttrycka sin åsikt med valfritt språk och efter eget omdöme.

Det som bekymrar mig är dock ett par saker. Jag har ganska svårt för människor som aldrig kan medge att något de sagt eller gjort var mindre lyckat. "Man är så klok som man är" är ju helt sant i varje given situation, och stunden därefter har man lärt sig lite till och tycker kanske lite annorlunda. Kommentarer och argument kan hagla i stridens hetta, och inte varje gång har man gjort det allra mest smarta när man tänker efter efteråt. Det är inte farligt att erkänna att man har gjort fel då och då. Det tyder snarare på insikt. Det här ordvalet var kanske inte helt klokt om man sätter det i sitt sammanhang, vilket jag gör. Det skadar kyrkan tycker jag.

Om man tänker på äktenskap mellan man och kvinna, är det då deras sexuella förehavanden som man tänker på främst? Tja, kanske är det så vid en viss ålder, men det växer man väl ifrån med tiden vill man tro. Ett äktenskap handlar ju om så mycket annat. Det tror jag de allra flesta inser som har passerat tonåren. Varför i hela fridens namn är det då så himla viktigt att tänka på just sexuella relationer när man tänker på äktenskap mellan två män eller två kvinnor? Tyder inte det på en ganska snäv, omogen och inskränkt verklighetsuppfattning?

När man är präst är man präst på något sätt hela tiden. Man kan liksom inte ta av sig prästkragen mer än på ytan. Detsamma gäller läkare som alltid är läkare, trots att de inte är i tjänst, men händer något akut så ställer de upp i möjligaste mån med sitt kunnande och sitt engagemang. En präst arbetar inte bara med att predika i kyrkan, med att administrera på pastorsexpeditionen eller med att skriva andaktstexter. Man är själavårdare och det bygger på förtroende. Ett sådant förtroende ska man vara ganska ödmjuk inför. Förtroende får man inte pga utbildning eller prästvigning, då får man en ställning i kyrkan. Förtroendet får man arbeta upp, och jag tror inte att ett språkbruk som detta är så där jättelämpligt sett ur det perspektivet oavsett om man har fällt sina kommentarer i s a s politiska sammanhang och inte professionella.

Men jag hävdar inte att Dag Sandahl är olämplig som präst. Om detta vet jag väldigt lite. Jag vet däremot att han är älskad som den han är av Gud, precis som vi alla andra med de fel och brister som vi har. Men det jag känner är att vi alla som vill arbeta för Guds rike kanske ibland bör tänka på hur vi beter oss för att inte i onödan skada det förtroende som Guds rikes utbredning är betjänt av. Då kan det krävas lite eftertanke ibland och kanske lite självkritik. Man behöver inte vara perfekt, för det är ingen människa, inte ens om man är präst.

måndag, oktober 26, 2009

Slutet för Oxhagsskolan

Nu går alltså Oxhagsskolan i graven som kommunal skola. Alla partier i fullmäktige utom Vänsterpartiet röstade för en privatisering. Två ledamöter avstod från att rösta. Den kommunala demokratin devalveras när en verksamhet privatiseras. En del av det som en röstberättigad i Kalmar kommun kan vara med och bestämma över försvinner och rösträtten blir lite mindre värd. För Oxhagenborna blir den väldigt mycket mindre värd. Verksamheten vid Oxhagsskolan värderas inte speciellt högt när man inte vågar satsa på den. Istället utgår man kallt ifrån att en privat fristående skola kan locka betydligt fler elever. Varför kan man undra. Det undrar nog personalstyrkan också.

Hur mycket pengar sparar man på att lägga ner Oxhagen? Förut har vi hört 12 miljoner. Vi i Vänsterpartiet har blivit uppmanade att plocka fram 12 miljoner om vi ska kunna hävda att Oxhagsskolan ska vara kvar. Hur har de andra räknat då? Den största delen av de här pengarna, som verkar vara vad Oxhagsskolan så att säga kostar, är kostnader som är knutna till eleverna som går där. De kostar ju även på andra håll, så de pengarna kan man inte räkna på det här sättet. Den egentliga siffran är 800 000 för hyra samt en del andra kostnader så om man räknar realistiskt och ganska högt kan det röra sig om 2,5 miljoner. Det är en himla skillnad på 12 och 2,5. Dessutom har man då inte tagit hänsyn till skolskjutsar och förbättringar av skolvägar eller annat som måste till för att skolan ska fungera för barnen i Oxhagen.

Hur har de andra partierna egentligen resonerat? Jag har varit trygg i att vi inte har behövt lägga ner skolor i Kalmar under min tid i politiken. Nu verkar det vara dags. Är verkligen alla alternativ utredda? Djurängsskolan är jättetrångbodd. Har man tittat på möjligheten att samarbeta med den? Man kan ju som i Smedby ta några skolår var och därmed utnyttja befintliga lokaler bättre? Idag är det ju omöjligt för barnen i Oxhagen att välja Djurängen som ju egentligen borde vara det självklara alternativet med tanke på skolväg. Den är ju redan full. Men detta har man inte utrett. Det vet jag.

Finns det fler skolor som är i farozonen? Finns det andra skolor som man i så fall hellre skulle ha lagt ner, för kommunens utvecklings skull? Men inte heller det har man utrett. Man fastnade på nåt sätt på Oxhagen, en skola i ett område som på alla möjliga sätt behöver stärkas. Ett stadsdelsutvecklingsprojekt har satts igång, till vilken nytta nu när skolan försvinner, den som skulle vara det naturliga navet i området? Redan idag har man lågt valdeltagande. Hur är prognoserna på det området efter beslutet idag? Dåliga, om jag får säga vad jag tror. Oxhagen blir sviket.

Nu ska man få välja mellan en kommunal skola eller en privatdriven. Tack så mycket. De kommunala skolor som det pratas om är Vasaskolan, Västra Funkabo och Lindö. För att ta sig dit måste man korsa åtminstone en tungt trafikerad väg. Dessa skolvägar är inte anpassade för barn i 6-11-årsåldern. Själv skulle jag aldrig släppt iväg mitt eget barn att på egen hand ta sig till skolan på det sättet. Det andra alternativet, den privatdrivna Karl-Oskarskolan vet vi väldigt lite om. Skolan kommer av allt att döma att få mindre pengar att röra sig med än den kommunala Oxhagsskolan har idag. Lokalhyran kommer att bli högre, till och med 50% högre har jag hört ryktas. Vi vet också att ingen kan lämna några garantier för att den startar nästa höst. Verksamheten bidrar inte på något sätt till mångfalden i skol-Kalmar. Det är traditionell skola och ingenting annat.

Kommunal skola med livsfarlig skolväg (eller tänker ni lägga pengar på skolskjutsar istället?) är alltså ett alternativ, det andra är en skola som kanske inte ens finns. Det tredje alternativet är att packa ihop sina pinaler och helt enkelt flytta, men att tvinga folk att flytta av sådana skäl är inte värdigt en kommun som värdesätter sina invånare.

Oavsett vad man väljer så förlorar barnen i Oxhagen. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att frihet och valfrihet är vad som kännetecknar den situationen, det är snarare brist på vettiga alternativ. Sådana seriösa alternativ tycker jag att man är skyldig att plocka fram och titta på när elevantalet utvecklar sig som det gör i Kalmars skolor. Varför tar man inte hjälp av personal, barn och föräldrar när ens egen fantasi tryter? Det kan man verkligen fråga sig. Idag hade vi en skrivelse på våra bord på fullmäktigesammanträdet, ställd till samtliga kommunalråd från personal på Oxhagsskolan. där fanns mängder av framtidstankar och frågor, men sådant bryr man sig inte om. Istället privatiserar man, precis som om det är det enda alternativet. Och det är det inte, om man verkligen vill hitta andra alternativ. Att privatisera i det här läget är som att skjuta sig själv i foten. Eleverna blir ju inte fler för att det kommer en fristående skola hit. Vi riskerar däremot att ha mindre pengar att fördela och det ger en sämre utbildning för Kalmars elever. Det ställer vi inte upp på.

Alla barn har nämligen rätt till en god kommunal skola. Bor man mitt inne i stan som man gör i Oxhagen är det fattigt att man inte kan få den i sitt närområde. Därför yrkade vi som enda parti avslag på privatiseringen av Oxhagsskolan. men om den inställningen var vi ensamma. Suck.

Stolt ägare till miljöbil

Idag skriver Barometern i sin papperstidning att det inte finns en enda miljöbil i Kalmars kommunstyrelseledamöters ägo, trots alla fina ord om att man ska vara miljömedveten.

Men bland oss politiska sekreterare omsätts ord i handling! I alla fall gör jag det. Jag är sedan i maj förra året stolt ägare till en söt liten Citroën C1. Den är miljöklassad och drar 0,46 liter per mil, men för det mesta drar den ingenting eftersom jag cyklar. Den har just passerat 500 mil och jag har fortfarande inte riktigt lärt mig på vilken sida tanklocket sitter. Goe liberalen, som kör en etanol-SAAB, tycker inte ens att den är en bil. Han kallar den Hjälmen och hävdar med bestämdhet att vi inte får köra med den när vi ska på hockeymatch för då kommer dom att undra vilket lag vi är med i och trycka in oss i omklädningsrummet istället för upp på läktaren.

Men miljöbil är den i alla fall :-)

Fantasifoster

En bloggskrivare har fått för sig att nåt är sjukt här i Kalmar. Det sjuka är att jag är gift med en medborgare som skrev ett medborgarförslag för ganska länge sedan om koppeltvång för hundar på offentliga platser. Ja, får man inte vara gift med en medborgare som använder sina medborgerliga rättigheter om man själv är politiskt aktiv? Tydligen inte, åtminstone tycker inte alla det, för är man det så skapas det bilder av att man är korrupt. Visst blir man både trött, arg och ledsen? Är det så himla svårt för folk att skilja på sak och person att man alltid måste utgå från att det finns dolda motiv bakom allt som sker?

Hur som helst, Barometern skrev i lördags om TASS hundgård, och den artikeln: http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/ingen-rastplats-for-alla(1590916).gm
har visst lockat fram lite fantasifoster här och där. Jag kommenterade en av bloggarna enligt nedan:

Hej!
Dina slutsatser grundar sig på felaktigheter. Bidraget till TASS har beslutats på delegation på tjänstemannanivå och inte behandlats av nämnd eller andra politiker. Det är inte ovanligt när det rör sig om mindre belopp. Den här typen av bidrag ges som hjälp vid uppstart och kan sökas av vilka föreningar som helst som håller på att bygga upp ny verksamhet. Anledningen till att kommunen överhuvudtaget ger bidrag till det ideella föreningslivet är att föreningarna är mycket viktiga och bärande delar i vårt samhälle.

Det finns ingen som helst koppling mellan medborgarförslaget från "mycket hundrädd politiker" och mig som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden vars förvaltning har gett bidrag till TASS. Medborgarförslaget har främst handlagts av gatu- och parknämnden och samhällsbyggnadsnämnden och TASS-bidraget har handlagts av vår förvaltning. Den koppling du målar upp har du skapat själv och finns alltså inte i verkligheten. Jag själv har inte ens tänkt tanken förrän jag plötsligt sprang på den här sidan. Sett ur mitt perspektiv är det här befängda slutsatser.

Visst, vi är gifta med varandra (dock är "mycket hundrädd" ett epitet som jag inte kan känna igen), men man kan inte utifrån det faktumet utgå från att det leder till korruption. Det är ju just det du anklagar mig för och det är inte sant. Jag tar mina politiska uppdrag på för stort allvar för att blanda in privata relationer och privata intressen i dem. Det är ett val jag har gjort, och det står jag för.

Så det så.

lördag, oktober 24, 2009

Kalmar mot trafficking

Idag har vi haft en manifestation mot trafficking. Vi började, vår vana trogen, med att dela ut Vänsterpartistiska rättvise-flygblad på Kaggensgatan men efter drygt en timme var det dags att samlas över partigränserna för att protestera mot sexslavhandeln. Egentligen var det ett initiativ från Kalmar kommun som i sin tur hade kontaktat olika organisationer som arbetar för människorätt. På den politiska sidan valde man att bjuda in ungdomsförbunden. Det senare visade sig vara en smärre mina. Liberala ungdomsförbundet, Moderata ungdomsförbundet och Centerns ungdomsförbund drog sig ur arrangemanget då man inte av ideologiska skäl kunde vara med och protestera mot sexhandel. Ja, ibland är det sannerligen svårt att förstå människor...

Vid dagens manifestation, som ju alltså inte alls var inriktad på de politiska partierna, deltog ändå talare från just partierna. Det var Moderaterna, som härmed markerade sitt avståndstagande från det egna ungdomsförbundets hållning, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna som båda deltog med sina ungdomsförbund men hade talar från moderpartierna. Vår talare representerade egentligen Kalmar kommun i egenskap av sin kommunalrådspost helt enligt programmet, men visst är Bertil även vänsterpartist. Ung Vänster representerades av såväl flagga som deltagare. Läs deras inlägg i frågan på http://www2.vansterpartiet.se/kalmar/art_detalj.asp?ID=128 Grön ungdom fanns med som arrangörer men syntes inte till. Dock fanns Miljöpartiets flagga på plats. Tre partier deltog alltså inte alls.

Det blev en lite märklig stund på Larmtorget, inte helt enligt de intentioner som man hade från början, som följdes av ljusmanifestation och procession genom stan. Var det en partipolitisk manifestation eller inte? Ja, jag vet inte. Trafficking och sexhandel borde väl alla vilja bekämpa? Eller?

Den efterföljande teatern på Energihallen lämnade ingen oberörd. Stark och gripande och mycket känsligt iscensatt med hjälp av mycket duktiga ungdomar bland annat från Estetiska programmet på Jenny Nyströmskolan. Efter att man har sett det teaterstycket känns det än mer obegripligt att tre ungdomsförbund väljer att ställa sig utanför arbetet mot sexhandel. Kanske hade de mer än många andra behövt se pjäsen "Såld och köpt"? Det är verkligheten det handlar om. Det är ju där det händer, inte i de ideologiska irrgångarna. Ideologi utan empati och verklighetsanknytning riskerar att leda helt fel. Det var det som hände den här gången.

Skärp er, MUF, LUF och CUF och kom in på banan om vi ska ta er på allvar!

Varför Östran, varför???

Vad gör Adrian Schultheiss på omslaget till Östrans sportdel? Nu har jag funderat hela dagen, bläddrat igenom tidningen flera gånger och har fortfarande inte hittat svaret. Kan nån hjälpa mig?

För övrigt är han en mycket duktig konståkare med det där lilla extra och med glimten i ögat dessutom. Såna är vi inte bortskämda med i Sverige, men varför är han i Östran idag?

fredag, oktober 23, 2009

Besviken på KD

Från tonårstiden och framåt har jag umgåtts med mina kristna vänner i kyrkan. Det var en härlig ungdomstid! Vi hade jätteroligt, fjärran från droger och sånt elände, även om det visst kunde bli sena kvällar och nätter och en hel del som ens föräldrar säkert hade både synpunkter på och oro kring. En gång tappade vi ett hjul på en folka som en av kompisarna hade lånat av sina föräldrar. Det hände vid strandkanten på norra Öland. Hjulet rullade ut till havs och där stod vi, en överbefolkad gul bubbla med tre hjul och uppvikt skärm på ena sidan. Vi kom hem till slut, 0520 på söndagmorgonen efter att ha kört med reservhjulet och tre bultar på varje hjul. Oj. Jag förstår att mamma var orolig, det medger jag, men det var långt före mobiltelefonernas tid och möjligheten att meddela sig var ju minimal.

Hur som helst, vi hade roligt. Jag fick många goda vänner, i olika församlingar både här i Kalmar och i Östergötland, som jag fortfarande ser som nära goda vänner. Vi pratade sällan politik på den tiden. På något sätt antogs det nog att Alf Svensson var gurun på politikområdet redan då, men jag kunde inte ta det till mig. Jag är vänster, väldigt mycket vänster, sedan ganska länge. Och det har man accepterat, åtminstone till viss del, så mycket att det har fungerat för mig att gå till kyrkan under alla år, trots att jag förstås tackade NEJ till att ställa upp på KDs kommunlista en gång i tiden.

Men den här öppenheten och acceptansen gäller tydligen inte KD i stort. Det är jättesvårt för vissa att skilja på sak och person. http://www.ostran.se/familje/kaerlek_och_partipoltik
Jag önskar Per och Anna-Stina all lycka, men den där kommentaren om KDs syn på vänsterpartister hade jag gärna sluppit att få läsa. Tydligen regerar trångsyntheten. "Alla är jämlika, men en del är mer ojämlika än andra" kan man konstatera att KD tycker. Från mina egna partikamrater har kommentarer av den typen helt lyst med sin frånvaro. Det är jag tacksam för. Nåt annat hade jag heller inte förväntat mig av vuxna människor som respekterar andra.

Tycker inte KD att alla är lika mycket värda? Jag blir besviken. Mycket besviken.

onsdag, oktober 21, 2009

Myter och indoktrinering

Jag är stolt över vårt ungdomsförbund som ställer upp på att protestera mot trafficking och sexhandel. http://www.barometern.se/opinion/insandare/nej-till-trafficking-tydligen-ingen-sjalvklarhet(1581261).gm

CUF, MUF och LUF ställer sig utanför eftersom de inte tycker att prostitution är ett problem. Det är nämligen ett yrke, precis som att vara snickare. Kanske borde verksamheten klassas som terapi och anslutas till Försäkringskassan också? Och legitimeras och certifieras så att man kan söka vårdavtal hos landstingen?

I vilken värld lever dessa mästarideologer? Inte i samma som jag i varje fall. Myten om "den lyckliga horan" är just en myt, kära CML-UF-are. Men det är klart, man kan kanske bli så indoktrinerad med knasnyliberalideologi att man inte inser det. Man undrar dock hur tjejerna i ungdomsförbunden reagerar. De är märkbart tysta, eller är det så illa att det inte finns några tjejer där? Och vad tycker moderpartierna egentligen? Där är det också ganska tyst.

Under tiden säljes sex för grova pengar, pengar som inte hamnar i de utnyttjades tunna plånböcker utan hos andra som håller sig i bakgrunden. CUF, MUF och LUF tycker inte att det är ett problem. Nähä.

Liten undran

Kanske är det lite tjafs på gång i Kapernaum. Hur många tuppar får egentligen plats i samma sandlådeankdamm??

Fullpoängare

Ibland blir man bara så förtjust över briljanta skribenter. Peter Kadhammar är en som idag har fått in en fullpoängare:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article5990621.ab

Tack Aftonbladet för dagens goda skratt!

tisdag, oktober 20, 2009

Full fart bakåt leder inte framåt

Nu var han igång igen, major Björklund. "Förstatliga skolan" är budskapet. Som vanligt handlar det om att vidta åtgärder som inte angriper det verkliga problemet utan som bara verkar skapa en lösning på ytan. Det är samma sak som det där med att ge lärare rätt att beslagta mobiltelefoner. Det syns, men det gör ingen skillnad.

Skolans grundläggande problem är inte att den är kommunal. Skolans grundläggande problem är att det finns för lite resurser där samt att den har legitimitetssvårigheter. Det blir inte mer resurser i skolan för att den blir statlig, Jan Björklund, inte när du och dina kompisar har sett till att er högerpolitik har tömt budgeten på resurser. Istället har ni gett skattepengarna i privata fickor. Det handlar både om gigantiska skattesänkningar till höginkomsttagare och om satsningar på fristående skolor. Båda delar dränerar den offentligt drivna skolan och inget av detta blir det någon förändring av bara för att ni vill flytta ansvaret från skolan från kommunerna till staten. Däremot urholkar ni den demokratiska styrningen ännu mer genom centraliseringssträvanden. Det lokala inflytandet blir av samma slag som elevrådens har varit. Man får vara med och bestämma färgen på gardinerna i uppehållsrummet. Vill ni skolan och eleverna gott så ser ni till att satsa mer på den, inte genom att genomföra ännu en omorganisation som blir ett slag i luften.

Legitimitetsproblemet är svårare att lösa än resursbristen. Varför kan inte skolan motivera alla elever att se och satsa på skolan och se utbildningen som nödvändig för ett framtida liv? Den frågan vill inte Björklund ens ta i med tång. Här duger nämligen inte längre rotting- och pekpinnetaktiken. Man kan inte tvinga fram motivation hos barn och ungdomar, inte hos vuxna heller för den delen. Men såna mjuka frågor är så komplexa att Björklund väljer att glömma dem. Glömmer man dem så finns de nämligen inte. Pyttsan.

"Alla vet att Jeppe super, men ingen frågar varför Jeppe super" är ett citat som man fick lära sig på gymnasiet en gång i tiden. "Varför"-frågan är ju lite jobbigare. Jag väntar med spänning på att Björklund vågar ta sig an just "varför"-frågan. Skolan byggdes upp utifrån upplevda behov. Vilka behov fyller den idag? Vem upplever behoven? Har samhället ändrats sedan 1842? Vem måste ha motivation för att skolan ska fungera? Vilka ska få reell möjlighet att engagera sig i skolans arbete? Hur ska man ta tillvara de ungas frågor, behov och möjligheter?Alla är inte lika enkla att svara på, men har man liberalideologiska glasögon på näsan, skygglappar på sidorna, öronproppar i öronen, pekpinnen i ena handen och rottingen i den andra samt fina lackskor på fötterna som inte tål uteliv så blir svaren ännu svårare att hitta. Det är inte konstigt att man istället i det läget sätter full fart bakåt. Men som sagt, framåt kommer man inte.

måndag, oktober 19, 2009

Kejsaren är naken

Jag är så makalöst trött på Sverigedemokraternas sätt att ständigt utmåla sig som martyrer. "Det-är-så-synd-om-oss, liksom" står det tvärs över dem varje gång de uttalar sig. "Ingen-vill-leka-med-oss, liksom" står det också. Reaktionen på den första kommentaren är "NEJ, det är inte sant" och på den andra "JA, så är det".

Det är inte synd om SD. De är ett parti som bygger sin politik på människors rädsla och på sina egna lögner. Efter helgens riksmöte, eller vad det heter, så blir ju den bilden bara tydligare. De svänger sig med generaliseringar, felaktiga uppgifter och startar upprop mot muslimer. "Ge oss Sverige tillbaka" lär bli en slogan inför valet. Det är också en lögn. De har aldrig haft nåt Sverige att få tillbaka. Sverige är ett öppet land, ett land med en grundläggande yttrande- och åsiktsfrihet, ett land med en lång demokratisk tradition som bygger på alla människors lika värde och ett land som jag är väldigt glad över att ha haft turen att ha fått växa upp i och leva i. Debatten borde istället handla om att SD inte ska stjäla Sverige. De håller på att förvanska bilden av Sverige med sina lögner och det är tydligt att de också vill ha makten över ett land som i generationer har haft demokratiska värden som samhällsfundament. Detta blir inte minst tydligt i den debattartikel som partiledaren Åkesson idag har fått föra in i Aftonbladet. Det räcker att läsa den för att förstå hur illa det är ställt i partiet. Han avslöjar ju sig själv och sin rasistiska politik till 100% alldeles på egen hand, utan att någon behöver säga nåt. Det som är skrämmande är att man faktiskt tycker att vi borde nått längre i Sverige. En sådan text borde inte ha producerats i ett land som vårt. Det är i sig ett misslyckande, det medger jag.

Nej, det framstår som klart och tydligt att ingen vill leka med SD. Man begriper också varför. Ett politiskt samarbete bygger på ömsesidig nytta. I politiska sammanhang samarbetar man med partier som på olika sätt tillsammans kan nå gemensamma mål. Man står i någon mening på samma grund, och man vill åt samma håll. När det gäller SD stämmer ingenting. Alltså finns inget skäl till samarbete. Det borde till och med de själva förstå. En stor del av deras argumentation bygger ju på att kasta skit i ansiktet på samtliga etablerade riksdagspartier, och det brukar sällan vara en framgångsrik väg till samförstånd och gemensamma strävanden längre fram.

Fast allvarligast är partiets människosyn. Statsminister Reinfeldt är faktiskt föredömligt tydlig för en gångs skull i den frågan. Partiet har inget gemensamt med den humanistiska tradition som idag finns bland oss som arbetar i de demokratiska partierna. SD har dessutom mage att lyfta fram kristendomen som ett föredöme och använder den som ett argument för den egna politiken. Var hittar vi kristendomen i SDs värderingar och människosyn?

SD är en rörelse som inte har något gemensamt med oss andra svenska partier. Däremot har de ett klart släktskap med rasistiska och främlingsfientliga partier och grupperingar i övriga Europa. Därute har man vunnit mark. Låt oss tillsammans se till att detsamma inte händer i Sverige vid nästa val. Låt dem avslöja sig själva. Granska dem, precis som vi andra blir granskade. Låt det framgå med all tydlighet att kejsaren är naken in på bara skinnet. Det kommer att bli klargörande och det är nödvändigt för att vi inte ska förlora ett Sverige som är värt att leva i.

Grattis IFK Kalmar!

Gårdagen gick i superettans tecken. Så blir det när man är gift med en åtvidabergare som drömmer om ÅFF i både vaket och sovande tillstånd. Samtidigt som ÅFF spelade mot Vasalund spelade ju IFK Kalmars damer om en plats i div 1, men matchen på Gröndal hamnade liksom i bakgrunden därhemma i Djurängen denna söndag.

Hur som helst, ett stort GRATTIS till IFK Kalmar som spelar i division 1 nästa säsong. Lycka till!

söndag, oktober 18, 2009

Årets glädje och förra årets minnen

Nu när jag ser goe liberalens gränslösa glädje kan jag förstå hur roligt KFF-fans hade det förra året den 9 november då laget kom hem från Halmstad och hyllades på Stortorget som nyblivna svenska mästare. Jag minns segervrålen från pubarna vid Larmtorget tidigare på kvällen. Jag såg halsdukarna, luvorna, kronorna och allt som hörde till segerruset. Men jag deltog inte, för jag kunde inte.

Vi blev istället attackerade av ett gäng fega rasister som slog och sparkade på oss och slog sönder vårt material, bara för att vi har den för dem otroligt obekväma åsikten att Kristallnatten inte får hända igen. Det gav dem rätten att förstöra både manifestationen och vår glädje över mästerskapsbucklan. Men vi ger oss inte. Vi kommer att fortsätta att kämpa för allas rätt att finnas. Och vi ska kämpa för glädjen, den äkta glädjen som inte är beroende av att alla tycker lika i alla frågor. Det är glädjen över att kunna bejaka och värdesätta olikheter och att på ett sportsligt sätt kämpa och även tävla mot varann. En dag kanske de fega kräk som vi träffade på Larmtorget förra året kan förstå det och vända förstörelsen och förtrycket ryggen.

Kanske blir det så. Man måste ju tro att det går. Annars känns ju allt ganska meningslöst.

Allsvenskt spel för tvåfaldiga svenska mästarna!

Idag måste jag säga


GRATTIS ÅTVIDABERG!



Goda kämpatakter och en väl genomförd säsong förde efter 27 år laget tillbaka in i fotbollens finrum. Grattis!

Nu kommer det en tid av utmaningar och uppmaningar. Vad händer med anrika Kopparvallen? Får man spela sina hemmamatcher där? Publikkapacitet 8000, räcker det? Räcker sittplatserna som finns på den mysiga träläktaren? Arenan måste sektioneras och belysningen sannolikt uppgraderas. Spelarinsläppet måste göras säkrare. Ja, steget mellan allsvenskt spel och allsvenska krav 1982 och 2009 är mycket stort. Är det överhuvudtaget möjligt?

Ja, det hoppas jag verkligen. Jag unnar Åtvidaberg och goe liberalen allsvensk fotboll där det en gång begav sig under guldåren i början av 70-talet. Det skulle betyda mycket för framtidstron i den gamla bruksorten som på så många sätt har förlorat den i och med Facits nedgång och fall. Det MÅSTE vara möjligt att slå sig in i allsvenskan underifrån och ge vanligt folk möjlighet att uppleva fotboll där den ska spelas. Det får inte vara så att storfinansen alltid måste vinna över stoltheten, engagemanget och det brinnande hjärtat hos folket i en ort som lever för fotbollen.

Det måste gå. Tillsammans måste det gå att lösa. Jag hoppas att det gör det.

GRATTIS IGEN!

fredag, oktober 16, 2009

Inkommensurabilitet. Punkt.

Inkommensurabilitet. Det är ett roligt ord. Dt betyder att mellan två begreppsvärldar råder det ingen samstämmighet alls. Det kan till exempel handla om att två traditioner inte alls kan förstå varandra och alltså kan företrädare/anhängare heller inte prata med varandra. Tänk att en människa som har en världsbild som säger att jorden är platt och dessutom utgör universums medelpunkt ska kommunicera med en som tror att jorden är sfärisk, snurrar runt solen som en av många planeter och att universum är mångfalt större än så. Då inser man att det är svårt, ja ganska omöjligt, att diskutera tyngdlagar och annat. Det går liksom inte att nå varann. Man har olika begrepp och olika språk och man har dessutom olika grundantaganden. Det går inte att nå någon ömsesidig förståelse. Det är kört. De två paradigmen går inte ihop. Inkommensurabilitet råder.

Jag kan bara konstatera att inkommensurabilitet råder mellan mig å ena sidan och LUF, MUF och CUF å den andra. Det visar deras argumentation i fråga om prostitution och deras ställningstagande att inte delta på Kalmar kommuns manifestation mot trafficking. Det går liksom inte att prata med folk som tror att prostitution och fritt val av yrke är begrepp som hör samman, som inte fattar att sexhandel är förtryck och som befinner sig så långt från världen och vardagen att de inte fattar ens det mest grundläggande om människors självklara okränkbarhet och lika självklara rättigheter.

Man blir bara så trött. Och därmed får man acceptera inkommensurabiliteten. Punkt.

onsdag, oktober 14, 2009

Adjö och tack

En dag av separationsångest...

Idag gjorde Lagerbäck sin sista landskamp som förbundskapten. Jag önskar honom lycka till i framtiden. Det kommer en dag för alla då man inser att det är dags att lämna och gå vidare. Det var trist att det skulle ske i samband med att Sverige inte kvalade in till VM, men så är det ibland. Vi var helt enkelt inte skarpa nog. Det räcker inte med erfarenhet, styrka och individuellt mästerskap. Man ska fungera som lag också. Där har det brustit en del, som för de flesta landslag. Toppfotboll ser vi ju inte i landslagen utan i klubbsammanhang.

Ersättare? Ja, mitt tips är Hasse Backe, gärna i kombination med Jörgen Lennartsson. Fråga mig inte varför. Kombinationen mest känns rätt och rimlig. Lite nytänkande och mod att testa nya spelare skulle behövas.

Jag fick kassera mina bruna kängor efter att klacken gått av. Jag skulle promenera in till jobbet efter simningen då jag plötsligt blev halt. Träningsvärk? Avsliten hälsena? Nej, klacken låg kvar på asfalten. Så enkelt var det. Jag har sällan känt mig så dum. Nåja, det finns ju skoaffärer i stan. Jag lyckades ersätta förlusten. Fast lite sorgligt är det ändå...

Adjö Lasse Lagerbäck och Adjö gamla kängor. Nya tider väntar.

tisdag, oktober 13, 2009

Att fatta sitt uppdrag

Björn Afzelius sjöng en gång:
Vi behöver folk som fattar sin mission.

Kanske är det en utopi, men det är sannerligen inte fel. Vad jag längtar efter den dagen då politiken handlar om viktiga saker och inte fokuseras på sånt som är fullständigt ointressant eller ovidkommande!

I dagens Sverige finns det folk som blir utförsäkrade och som inte har mat för dagen eller pengar till hyran, andra som inte har råd att gå till doktorn eller att skaffa sig hörapparater fast det skulle behövas och ungdomar som inte ser att det finns en framtid om de inte lyckas till 100% i skolan. Vi kan inte säga att det saknas behov av politiskt arbete för en bättre värld.

Varför tar vi inte tag i det istället för att syssla med sidospår i sandlådan eller protokollsformuleringshårklyverier?!?

Ja, det saknas väl folk som fattar sin mission. Där har vi ett problem. Och det gör att man blir trött, så trött...

måndag, oktober 12, 2009

Testlabbet invigt

I torsdags var det äntligen dags. En av de bärande delarna i Centrum för idrott och hälsa skulle högtidligen invigas. CIH är en samverkans- och nätverksförening som består framför allt av alla de föreningar som är medlemmar. Här finns också Kalmar kommun via Kultur- och fritidsnämnden, Högskolan i Kalmar, Kalmarsunds gymnasieförbund, Smålandsidrotten och Landstinget i Kalmar län. Tack vare CIH samordnas utbildningar, forskning och utvecklingsarbete bedrivs och rådgivning och motions- och träningsplanering ges. CIH utgör ett samverkansorgan för anslutna föreningar och det gör att det blir lättare för oss på kultur och fritid att kommunicera med föreningslivet om angelägna frågor. Vi vill på ett harmoniskt sätt ge förutsättningar för ett rikt liv i Kalmar genom att satsa på våra tre ben, fritid, kultur och idrott. Där har CIH en nyckelroll.

Som sagt, CIH finns för att vi behöver röra på oss mera. Vi behöver se till att förbättra möjligheterna och göra det roligare att utöva fysisk aktivitet, och det gäller ALLA. Inte bara elitföreningarna utan just ALLA.

Och i torsdags skulle alltså testverksamheten invigas. Där uppe i det gamla navigationstornet på gamla Sjöbefälsskolan har vi ett testlab av mycket hög kvalitet där vi kan testa oss för att få veta vad vi ska träna och hur vi ska träna för att nå olika mål som vi har satt upp för oss själva. Det kan handla om att få mindre ont, att prestera bättre eller att må bättre i största allmänhet. Det är inte bredd eller elit. Det är både-och.

Sen tycker jag att det är häftigt att hela verksamheten bedrivs i tornet, högt upp i det blå. Tar man trappan blir det sannerligen en träning på vägen också. Det kände jag av som sprang upp och ner flera gånger i torsdags, t ex när brandlarmet gick ;-) Jag hoppas att det här blir ett känt torn. Vilka fler kända torn finns det?

Ja, vi har ett gammalt exempel om ett folk som ville bygga ett torn som räckte ända upp i himlen. Problemet var att ju högre man kom, desto mera skiljde sig dom som var i tornet från folket som var nere på marken. Det blev liksom skilda världar och till slut talade man inte ens samma språk. Då rasade Babels torn samman. Det är en lärorik biblisk historia som säger till oss att vi inte ska skärma av oss från varandra. Babels torn är alltså inte en positiv förebild.

Eiffeltornet är däremot något positivt, fast en del tycker att det är för högt. Nåja, det kanske är högt att ta sig upp i, men det är ett av de mest kända landmärkena vi har. Så fort man tänker på Paris så tänker man på Eiffeltornet och vice versa. Det är positivt, men det finns inte så mycket att göra där utom att titta på den magnifika utsikten. Och är man höjdrädd kan man inte göra det heller.

I Italien har vi ett annat känt exempel. Lutande tornet i Pisa är magnifikt, men det har ett problem, ett ganska uppenbart problem. Det är ju det där med balansen. Man KAN ha problem med balansen på många sätt, även inom idrotten. Det kan handla om relationen elit och bredd, om relationen prestation och välbefinnande och om hur man tänker om idrotten som en viktig pusselbit i ett folkhälsoarbete. Idrotten ger inte bara fysisk utveckling, att man blir starkare och snabbare. Den ger psykisk utveckling också genom att den innehåller utmaningar och mål att sträva efter och den innehåller också mycket glädje och spontanitet. Den ger social utveckling genom att den ger gemenskap med andra, man lär sig att umgås många gånger över generationsgränserna. Kulturell utveckling är också en viktig del, kanske mest synlig på landsbygden där den lokala idrottsföreningen är en tydlig del av kulturarvet som bidrar till att orten består.

När idrotten fungerar så är den ett mycket viktigt medel i folkhälsoarbetet. Samtliga dessa delar är viktiga för att idrotten ska hålla balansen och inte börja tippa över, som lutande tornet i Pisa.

Men nu har vi ett torn som står stadigt och rakt förankrat. Tornet på Gamla Sjöbefäl kan nu bli något alldeles speciellt. Det kan bli ett landmärke för Kalmar - det är det förstås redan genom att det syns - men det kommer att fyllas med verksamhet som verkligen kommer att sätta Kalmar på kartan. Det inte bara syns, det GÖR nåt också. Det skapar förutsättningar för en förbättrad hälsa hos alla. Visst är det en utmaning att gå igenom ett testprogram, men man får ju samtidigt en handlingsplan som fokuserar på det som ska stärkas och på saker som passar just mig. Det blir ju skräddarsytt för vars och ens behov och förutsättningar. I den mån man tävlar är det mot sig själv. Kan det bli bättre? Det här är nåt som är värt att visa upp i ett torn! Alltså, jag menar inte MINA testresultat utan själva verksamheten :-)

Nu är det dags att sluta snacka och börja testa. Vi har snackat länge nog under årens lopp. Den här processen har tagit flera år och CIH har till och med ombildats under åren. Snart kommer vårt torn att vara lika känt som andra torn i världen. Stort tack till alla som har arbetat för den här idén, ingen nämnd, ingen glömd och så säger jag Lycka till förstås men det säger jag till oss allihop. Det hänger på oss tillsammans hur snabbt vi blir bäst i världen. Det är en utmaning som heter duga!

fredag, oktober 09, 2009

Storebror ser dig

Ja ja, nu förstår jag. Finansminister Anders Borg och Jan R Andersson har gått i samma skola. Båda vill vara Storebror till lags. Anders Borg ser Fredrik Reinfeldt som sin storebror (ni såg väl kvällens Skavlan?) och Jan R vill att storebror ska synas mer i TV på Orwellskt "1984"-vis.

Storebror ser dig, som sagt. Storebror kanske finns på vägg-TVn i Anders Borgs student-etta där han sitter och äter sill för 10 kr/kilot och soltorkade burktomater med lägst jämförelsepris.

"Åt den som har ska varda givet" som det står i skriften. Det kanske är just för att han har det som han har det som han kan leva snålt. Andra måste vara studenter för att kunna bo i en studentlya.

Sov gott, Jan R och Anders Borg. Nästa år är ett annat år :-)

Anledningar till att förundra sig över världens tillstånd

  • Fredrik Federley (C) vill avskaffa lagen om sexköp med motiveringen "Jesus umgicks med prostituerade"
  • Jan R Andersson (M) har hämtat inspiration från Sovjetunionen och vill införa statsmaktsvänlig och okritisk television
  • Barack Obama får fredspriset utan att ha åstadkommit nåt annat än gester och prat
Det är snart bara Göran Hägglund och KD som uppför sig enligt förväntningarna. De har ännu skygglapparna på när de betraktar samhället och kärleken och vill fortfarande sätta stopp för insemination för ensamstående. "Länge leve kärnfamiljen med mamma-pappa-barn och bevare oss för andra konstellationer". Ja, vi har hört det förut.

torsdag, oktober 08, 2009

Första spadtaget

För bara en halvtimme sedan togs det första spadtaget till Lindsdals IFs nya klubbstuga och omklädningsrum i anslutning till fotbollsområdet i Fjölebro. Vi i kultur- och fritidsnämnden har lagt ner åtskilligt med tid på att tillsammans med Lindsdals IF få till stånd en lösning på deras problem. Det har varit väl känt sedan mycket länge att matchplanen på Majavallen inte håller korrekt standard. Den har varit för liten, marken är inte riktigt lämpad för fotboll och klubbhus och omklädningsrum har skrikit efter förbättringar. Själv har jag haft stora problem med luften därinne och inte kunnat vistas där, och då kan man ju undra hur hälsosam miljön egentligen har varit för barn, ungdomar och ledare som har tillbringat betydligt längre tid i lokalerna. Dessutom har klubben haft verksamhet utspridd över hela Lindsdal vilket fört med sig problem i sig. Nu kommer allt att finnas på ett och samma ställe.

Processen har inte saknat problem. Konstgräsplanen som togs i bruk på nyåret 2008 kostade mer än budgeterat. Två träningsplaner kostade också mer än budgeterat vilket betydde att den återstående budgetbiten för klubbhuset krympte avsevärt. Där fick vi tillsammans med klubben leta nya lösningar och tänka nytt. Bo Eklinder, tidigare KFN-chef och sedan utvecklingsledare med speciellt uppdrag att arbeta med kommunens idrottsinvesteringar, har förstås varit en nyckelperson liksom Jan Botö som är enhetschef med speciellt ansvar för änläggningar och föreningsstöd. Tyvärr deltog dessa båda inte vid dagens spadtagsevent.

Ja, ja, pengarna blev som sagt ett problem nu på slutet. Det är svårt att undvika att komma ihåg alla problem som har uppstått under årens lopp medan den här frågan har varit aktuell. Det har tagit mer än 14 år för klubben att komma hit, och det är länge. Många är de möten man har suttit på, många papper har producerats och många gånger har man fått vända om med ny hemläxa. Man kan inte direkt påstå att vägen har varit vare sig lätt, rak eller självklar. Kommunen är inte alltid den allra smidigaste, det kan jag intyga. Allas är liksom inte med på banan alla gånger. Ibland är det väldigt viktigt vem som säger vad. Hur som helst, vi i Vänsterpartiet har som parti drivit den här frågan länge, speciellt sedan valrörelsen 2002 då vi gjorde speciella flygblad med enbart budskapet "Nytt fotbollsområde i Lindsdal". När jag sedan blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden fortsatte jag arbetet som min företrädare, dåvarande nämndsordföranden och partikamraten Johnny P, hade lagt grunden för under mandatperioden 1998-2002. Vi hade alltså redan då etablerat kontakten med Lindsdals IF och lyssnat in deras bevov.

Det känns skönt idag att med egna ögon se att första spadtaget togs med en spade med fyra handtag. Det här spadtaget är långt mer realistiskt än det som togs för ett par år sedan några hundra meter söder om Fjölebro. Det var nog fler kockar i den spadtagssoppan förresten. Bygget är alltså på gång. Lindsdals IF har möjlighet att öka och utveckla sin verksamhet och övriga fotbollsföreningar i norra kommundelen får tillgång till träningsplan och omklädningsrum under vintertid. Området kan bli en samlingsplats på flera sätt och även inrymma andra idrotter och fritidsintressen.

Det viktigaste idag var att det faktiskt blev ett spadtag och ett synligt bevis på att man fått tummen ur för områdets etapp 3. Lycka till!

Moderat medietaktik?

Länets moderate riksdagsman Jan R Andersson gör utspel efter utspel. Ja, nu är jag ju inte moderat till partifärgen, så jag håller ju för det mesta inte med om vad han säger och tycker oftast inte alls att han har rätt, men ibland blir man bara så förvånad över innehållet i utspelen. Den här gången är det lite värre än vanligt:
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=3153250

Jan R vill alltså införa åsiktscensur i media och avslöjar samtidigt att han inte litar på SVT i frågor som rör objektivitet och allsidighet. Han kanske vill att SVT producerar regeringspropaganda? Har han månne hittat inspiration i Italien? Det där med att köpa alkohol direkt hos producenten är ju också en idé som kan ha hämtats från de italienska vingårdarna.

Man kan undra vad som blir nästa Italieninspirerade idé. Vi får väl vänta och se, för under ett valår lär det bli värre och värre.

söndag, oktober 04, 2009

Efter helg kommer vardag

Tänk så skönt man kan ha det vissa helger! Visserligen var det tvättdags i tvättstugan igår och jag bytte garderoben till höst- och vinterkläder vilket sammantaget resulterade i en strykhög modell större, men ändå. Goa dottern har varit hemma och vi har kunnat rå om varann alla tre. Idag blev det en tur till simhallen (det är ju viktigt med fysisk aktivitet för välbefinnandet!) innan hon skulle åka iväg igen. Det blev förstås buss istället för tåg. Det hör liksom till ovanligheterna att man får åka tåg för sin tågbiljett. Dessutom körde bussen fel i Blomstermåla och fick vända på en skogsväg. Lagom pinsamt. Veliga Veolia, eller vad ska man säga? Man kan inte säga att tåget går som tåget i alla fall för då ljuger man.

En fullspäckad vecka väntar. Kanske är det därför man kunde njuta så av helgen. Vi får se. Kläder har jag i varje fall inför oktobers första hela vecka, tjocka jackor och gosiga koftor. Om jag ska ha min vanliga tur slår vädret om och så blir det brittsommar, men det får jag väl lösa då på nåt vis. God natt och sov gott :-)

lördag, oktober 03, 2009

Höstens kristdemokratiska dubbelmoral

Alldeles i slutet av valrörelsen inför kyrkovalet gick Kristdemokraterna i Kalmar kommun ut och kritiserade politiska partier för att de ställde upp i kyrkovalet. Politiska partier hade inte i kyrkan att göra, hette det. Tydligen tyckte man inte att partipolitiskt aktiva hade i kyrkan att göra överhuvudtaget. Jag reagerade som vanligt med ryggmärgen. Det var fel. KD hade väldigt fel. Det är fel nr ett. Man är knappast diskvalificerad från kyrkan för att man är ansluten till ett politiskt parti.

Fel nr två var att KD i Kalmar kritiserade Vänsterpartiet för att ställa upp i valet och samtidigt uppmuntra folk att rösta på just Vänsterpartiet. Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) är en fristående nomineringsgrupp som ställer upp i kyrkovalet, helt utanför Vänsterpartiet. Det FINNS partier som ställer upp inom ramen för den egna partiapparaten, men det gäller inte oss.

KD i Kalmar uppmanade alltså folk att rösta på alternativ i kyrkovalet som inte hade någon som helst koppling till ett politiskt parti eftersom de sistnämnda inte hade i kyrkovalet att göra. Döm om min förvåning när jag då i vallokalen hittade listor från Kristdemokrater i Svenska Kyrkan. Och nu vet jag att det finns inröstade Kristdemokrater i stiftsfullmäktige i Växjö stift. Detta var alltså fel nr tre.

Har man kommunikationsproblem inom KD? Vet den ena handen inte vad den andra gör? Man kan sannerligen undra. Eller är det som vanligt i den partipolitiska sandlådan, nämligen att driften att kasta skit på politiska motståndare är starkare är ambitionen att göra ett ärligt samhällsförbättrande jobb?

Kyrkans framtid är för viktig för att man ska smutsa ner dess valrörelse med lögner och halvsanningar. Jag hoppas KD inser det till nästa gång det är dagas att gå till valurnorna. Fram till dess tänker jag, och jag hoppas att jag kan göra det tillsammans med även företrädarna från Kristdemokrater i Svenska Kyrkan, göra så gott jag kan i stiftsfullmäktige för att skapa förutsättningar för en framgångsrik och öppen kyrka i tiden. Och jag hoppas att KD i Kalmar kommun kan tänka om och skaffa sig en ärligare strategi inför kommande valrörelser. Det skulle nog alla tjäna på.

torsdag, oktober 01, 2009

Stiftsfullmäktige

Kyrkovalet börjar bli sluträknnat och jag har tydligen blivit invald i stiftsfullmäktige i Växjö stift :-) Det trodde jag inte! Vi fick bara ett mandat och jag stod på plats nr tre på listan, men tydligen har man kryssat in mig.

Det är faktiskt upplyftande. Tack alla! Jag ska försöka göra mitt bästa för att göra ett gott jobb för en rättvis kyrka!

Nåt på gång?

Idag var det gymnasieförbundsstyrelsemöte. Tja, vad ska man säga? Inte för mycket i alla fall. Det är ganska tydligt.

Och nu är jag utslagen, inte uträknad alltså men ganska utslagen. Kvällens möte fick jag avstå från. Det snurrar i skallen och näsan rinner. Är det svininfluensa eller är det vanlig grissjuka? Man vet ju aldrig.

onsdag, september 30, 2009

Kul visa

I lördags var vi som sagt på 40-årsfest hos an av våra goda vänner. Där framfördes Moderatvisan. Kolla länken på http://www.youtube.com/watch?v=SkDGhCXbVOE och skratta och njut!

Det var förstås före epitetet "nya arbetarpartiet" men verkligheten visar väl att det just bara var ett namnbyte och inget byte av färdriktningen. Zebran är ett randigt djur, som sagt.
;-)

Kamp

Det är en rättighet
att få kröka spik
svära
göra fel

Att inte ge upp
är en skyldighet


Visdomsord av Bengt Cidden Andersson ur diktsamlingen Karl Viktor Persson och andra byggjobbare, ALBA 1990

Folkhälsa ska man ta på allvar

Kalmar län ska vara ett hälsolän och alltså ska hälsosträvandena gälla alla. Vi diskuterade den frågan idag när kommunens folkhälsostyrgrupp hade sammanträde.

Just nu drar jag mig till minnes ett tillfälle då jag gick på Stagneliusskolan i början av 80-talet. En dag skulle det vara hörselprov i klassen. Det gick till så att man fick sätta sig längst fram med hörlurar på och så satt audionomen (antar jag) och noterade när man hörde signalerna. Detta upprepades med varje elev i klassen medan resten tittade på. Jag vägrade. Jag hade redan nedsatt hörsel då och tänkte inte sätta mig i en stol och låta alla andra få veta hur illa ställt det var. Efter en stunds tjafs förstod vederbörande att jag inte tänkte utsätta mig för det här utan lät mig vara. Den dagen var redan förstörd vid det laget, kanske resten av veckan också. Jag kan fortfarande känna känslan av förnedring att offentligt tala om för hela klassen att jag redan gick på regelbundna kontroller på hörcentralen, vilket de förmodligen redan anade, men ändå. Jag var tonåring och i den åldern var det viktigt att vara som alla andra. Kanske är det fler än jag som känner igen just sådana krav från ungdomstiden. Numera, i mogen ålder, har man fått ett annat perspektiv på sig själv. För min del får folk acceptera mig som jag är, annars får de skita i det. Det är inte mitt problem, det är ju deras. Jag kan inte trolla bort en funktionsnedsättning som jag är född med, men jag försöker hantera den och göra så gott jag kan för att kompensera det jag saknar. Det behöver jag inte skylta med utan jag gör det ändå. Ibland funkar det riktigt bra, ibland inte så bra men jag försöker.

Men som sagt, jag kände mig kränkt. Man har tack och lov slutat med såna offentliga kontroller inom skolan, men det händer kanske på andra håll. Tänk om någon skulle få för sig att, i folkhälsans tecken, kolla vikten på förtroendevalda eller anställda. Är det någon som fattar vad det skulle vara? Det är INTE folkhälsa. Det är förnedring och kränkning så att det lyser lång väg. Hade jag tvingats på en våg i ett sammanhang som jag inte själv hade valt så hade jag skrikit rakt ut. Jag har inte vägt mig på 20 år och det är en privatsak som jag har rätt att bestämma över själv och som jag inte behöver tala om för någon om jag inte vill. Varför ska jag överhuvudtaget behöva tala om ATT jag inte väger mig eller VARFÖR?

Att tvinga någon att göra nåt, av vilket skäl som helst, kan aldrig vara "på skoj" och "en kul grej". Det är INTE kul. Skulle någon vilja bli tvingad att sjunga offentligt en och en som "en kul grej" när det är det värsta man kan tänka sig? Jag tycker att det är kul att sjunga så jag gör det gärna och jag mår bra av det, men jag skulle aldrig drömma om att tvinga andra att göra det när de inte vill, inte ens "på skoj". De ska inte ens behöva motivera varför de inte vill. Det är ju en privatsak.

Man har ingen aning om vilka problem folk har. Vi har redan alldeles för många som lider av komplex för än det ena och än det andra. Såna saker ska inte bagatelliseras. Lidandet bär var och en med sig, öppet eller dolt.

Folkhälsa handlar om välbefinnande i ett brett perspektiv. Integritet, respekt, hänsyn och vanligt sunt förnuft är bärande delar i hur man behandlar sina medmänniskor på ett korrekt och hälsobefrämjande sätt. Att göra nåt som man känner sig tvingad till skulle leda till raka motsatsen.

Så vi får väl hoppas att det inte ens händer, eller hur? Man har väl lärt sig nåt på de senaste 25 åren. Hoppas jag.

tisdag, september 29, 2009

"Den politiker nu kommer..."?

Låt mig först klargöra två saker. För det första, alla kan göra misstag. Det viktiga är att man lär sig något av de misstag man gör, och därmed inte upprepar dem, åtminstone inte hela tiden. För det andra: Kommunen kan inte skriva policies för allt. Vi har någon form av gemensam värdegrund och rättsuppfattning som gör att vi inte behöver författa riktlinjer om självklarheter. Vi har redan idag en uppsjö av styrdokument i Kalmar kommun, och de blir fler och fler. Det senaste i raden är ett förbud som Barn- och ungdomsnämnden har antagit angående partipolitiska budskap på skolavslutningar.

Nej, något sådant skulle inte behövas kan man tycka. För de allra flesta av oss är det en självklarhet att inte bedriva partipolitik på elevernas avslutningshögtid. Vi skulle inte ens komma på tanken. Det hela är ju absurt. Nu gjorde dock Folkpartiet liberalerna i Kalmar just detta i våras. Det bästa hade förstås varit att de hade förstått sitt övertramp och insett att det var fel. Då hade historien slutat där. FP hade kanske kunnat hoppas att folk skulle glömma. Det är trots allt mänskligt att fela, som sagt.

Men, så enkelt var det inte. Nu har företrädare för tre olika borgerliga partier protesterat på insändarsidorna mot beslutet och sagt att det är onödigt. Förstår inte Björn Brändewall, Magnus Isaksson och Berit Rudolfsson att era insändare och er reservation i nämnden verkligen visar hur viktigt det är att ha ett förbud? Ert agerande talar om för oss att ni gladeligen om och om igen kan tänka er att framträda på barnens skolavslutningsdagar med partipolitiska budskap. Förstår ni inte själva vilket gigantiskt självmål ni gör?
Ni i den borgerliga alliansen kan självklart dela ut vilka priser ni vill och uppmuntra barn och elever på olika sätt. Det kan de sannerligen behöva när de lever med den nationella skolpolitik ni mot bättre vetande bedriver, men blanda inte ihop era politiska aktiviteter med ”Idas sommarvisa” och ”Den blomstertid nu kommer”. Skolavslutningarna ska naturligtvis vara fria från partipolitik. Det förstår de allra flesta.

Fullt upp

Det blev en intensiv helg den här gången också, följd av fullmäktige igår. Det är inte många minuter man får tid att sitta vid datorn när verkligheten ser ut på det sättet. Besök av goe liberalens goa dotter från Jönköping, fira hennes 26-årsdag, gå på fotboll och se Kalmar AIK klara sig från negativt kval, gå på 40-årsfest hos gode vännen Tomas och umgås med spännande och trevliga människor, sova på EFS-gården i Timmernabben och återuppleva gamla miljöer och påminnas om gamla nostalgiska minnen samt tvätta och allt det andra som också måste göras. Det blir liksom ingen tid över.

Men det är ju kul att ha fullt upp! Tack till alla som förgyller livet!

I kväll kommer min goa dotter hem till lilla Kalmar från stora universitetsstaden. Det ska bli skönt att få rå om henne lite. Mysigt! Men först är det övning med Vox Communis! Vi hörs och ses!

tisdag, september 22, 2009

Vilken värld det ska bli!

Två dagar på Syninge i slutet av förra veckan följdes av en lat lördag med höstplantering och röjning på balkongen samt ett kyrkoval på söndagen. Valdagar är speciella. Att stå utanför vallokalen och dela ut valsedlar är faktiskt roligt. Kyrkovalet är ju inte som andra val, stämningen är mer gemytlig och tonen mycket vänligare, åtminstone för det mesta. Det var trevligt att få ta emot uppskattning för en del insatser från företrädare för andra nomineringsgrupper. Det brukar inte hända i andra val.

Vi från ViSK gjorde ungefär samma valresultat som förra gången. Vi behåller våra mandat i såväl stift som kyrkomöte. Det som är extra roligt är att i Norra Möre och Öland fick vi nästan tre gånger så stor andel som i stiftet totalt. Det värmer! Ett stort tack till alla som på olika sätt ställt upp i kyrkovalsarbetet! Det har handlat om att stå på listan som kandidat, att dela ut material, att köra runt med valsedlar till alla vallokaler, att sätta upp posters och inte minst att bidra med glada tillrop och uppmuntrande ord. Tack alla goa kamrater, ingen nämnd, ingen glömd!

Här hemma rullar verksamheten på. Det är ett år till "stora" valet och planerna tar form. Dagarna på Syninge var positiva och bådar gott inför framtiden. Vänsterpartiet har gjort en resa, och den har tagit tid, alldeles för lång tid kan man ju tycka, men nu är vi på banan och det är det viktigaste. Alla goda krafter ska förenas för det stora målet: Att skapa ett bättre och rättvisare Sverige. Det är en stor uppgift, men den är livsviktig. Jag är trött på att se samhällståget rulla iväg åt fel håll gång på gång. Och vi är många som är lika trötta.

Full fart framåt är det som gäller alltså! Vi har mycket bättre förslag än den sittande regeringen som kör så fort den kan men med växeln inställd på backläge. Lägg in ettan istället, satsa på utveckling och kör så det ryker!

Apropå en bättre värld: Igår var det World Peace Day. Vi i Vox Communis (den underbara kören som jag har förmånen att arbeta med varannan vecka) gjorde en spontankonsert på stadsbiblioteket med anledning av detta. Det blev tjugo minuters musikunderhållning som jag hoppas och tror gav biblioteksbesökarna lite utöver det vanliga som de brukar få när de besöker biblan. En dags fred, tänk att man måste ha en speciell dag för det. Det är sorgligt, men idén är god och sätter fingret på det som är så absurt: I vår tid, när vi egentligen har bättre förutsättningar än någonsin att skapa ett gott liv för alla, så krigar vi och slår ihjäl varann. Vi borde på allvar starta krig mot fattigdom, sjukdomar och svält istället. Nåt förnuft borde vi väl ändå kunna visa???

"En värld där allt är harmoni; Vilken värld det ska bli!" Vi är inte där än, men vi vill dit, och varje litet steg är värt att ta för en bättre tillvaro. Det är nyttigt att tänka på, i alla livets situationer.

onsdag, september 16, 2009

Av bara farten???

http://www.ostran.se/sveriges_nyheter/anders_borg_gjorde_fel_avdrag

Gick det av bara farten och av ohejdad vana, finansminister Anders Borg?

KD i Kalmar är fel ute

Ibland blir de partipolitiska ambitionerna att trycka till politiska motståndare större än viljan att skaffa sig en korrekt bild av hur saker egentligen förhåller sig. Detta drabbade Kristdemokraterna i Kalmar kommun i insändaren i Östran den 16 september. De påstår nämligen att Vänsterpartiet ställer upp i kyrkovalet och att Vänsterpartiet i artiklar har uppmanat folk att rösta på just Vänsterpartiet den 20 september. Det är fel.

Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp som består av engagerade medlemmar i Svenska Kyrkan. Vi delar arbetarrörelsens traditionella värderingar om rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Visst, en del av oss är medlemmar i Vänsterpartiet. Vi deltar som självständig nomineringsgrupp i kyrkovalet på stiftsfullmäktigenivå samt till kyrkomötet i Växjö stift samt på en del håll även till lokala kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Kristdemokrater runt om i landet engagerar sig tydligen inte på det sättet, och det står dem naturligtvis fritt. Det väljer man ju själv.

Mer problematiskt är att KD hävdar att politiker ska lämna kyrkan i fred. För mig som aktiv kristen är detta en ståndpunkt som är fullständigt orimlig. Jag kan inte förstå varför människor som är aktiva inom politiken och som är partimedlemmar skulle vara mindre välkomna än andra att delta i kyrkans arbete. Är politiker andra klassens medlemmar i Svenska Kyrkan? Finns det en motsättning mellan samhälleligt engagemang och kyrkligt engagemang?

Så är det inte i min värld. Vi är alla lika mycket värda, och alla ska vara välkomna att delta i Svenska Kyrkans verksamhet. Över åsiktsgränser och ursprungsgränser kan vi tillsammans fira både gudstjänst, dela nattvard och utöva våra demokratiska rättigheter i kyrkoråd och fullmäktigeförsamlingar. Då fungerar kyrkan som en öppen folkkyrka, och med engagerade medlemmar kan den också bli ett rättvisans tecken i en värld som till stora delar blir alltmer orättvis. Det vill Vänstern i Svenska Kyrkan bidra till och det är därför vi ställer upp i valet. KD i Kalmar kallar det klåfingrighet. Jag kallar det istället vilja, engagemang och omsorg om Svenska Kyrkans framtid.

tisdag, september 15, 2009

Golvad av skadestånd?

http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=3098284

Fast jag tycker att det är snyggt med mörka golv.... Inte behöver nån ha skadestånd för att golvet är svart?
;-)

Ibland är det tydligen riktigt riktigt svårt att sätta rubrik. Eller?

lördag, september 12, 2009

Oxhagen igen

Mona Sahlin har talat. Idag hörde jag henne på bilradion på väg från Skyttis IP där vi var och såg Kalmar Södra med en gnutta tur besegra Högsby med 4-3. Hon sa bland annat att skolor som har byggts upp med gemensamma resurser inte ska reas ut till privata intressenter.

Jag undrar om partikamraterna i Kalmar hörde. Jag undrar om de tar till sig. Jag undrar om de tänker om när det gäller skolan i Oxhagen. Man vet aldrig.

Men hoppet är det sista som sviker, som sagt. Så jag fortsätter att hoppas.

Skönt!

Vi har räddat biblioteksfilialen i Rockneby från nedläggning. Det är jag glad över. Samlingsplatserna och mötesarenorna ute i de mindre orterna ska vi slå vakt om, men det är svårt i dessa budgettider då ramarna minskar och man måste ifrågasätta användningen av varje krona.

Men, man ska lyssna till sin magkänsla. Det gjorde jag den här gången, och så dök det upp en helt annan lösning på besparingsproblemet.

Grattis Rockneby! Tack för att Ni protesterade som ni gjorde. Det är vi alla glada för idag!

fredag, september 11, 2009

Besviken


Skolan i Oxhagen ska enligt många partiers vilja, dvs alla nämndspartiernas utom vår, läggas ner och bjudas ut till en fristående intressent. Det är fel. Det är så himla urbota dumt.

Jag är besviken. Jag är besviken på att man inte avser att ge skolan en chans. Jag är besviken på att man inte värderar elever, personal och föräldrar i området. Jag är besviken på att man inte lyssnar på folk som jobbar och lever i ett område som i så många stycken behöver lyftas.

Men min besvikelse är ju inget mot den besvikelse som folket i Oxhagen känner. Är det konstigt om de tappar tron på makten när den beter sig så här?

Som sagt, besvikelse är ordet för dagen. Och ändå är det bara förnamnet. Kortsiktig kvartalskapitalism tar över och så kallar man det "en sista chans att rädda skolan". Sanningen är att man lämnar WO till en viktig match redan innan man ens har låtit laget träna. Samtidigt skjuter man sig själv i foten. Det kommer att svida till med tiden, tro mig. Det kan inte vara lätt att då sitta fast med skägget i brevlådan och dessutom ha en sönderskjuten fot. Den som placerar sig i den situationen bör tänka till före, inte efter.

Självklarheter

Några reflektioner från veckan:

Självklart kan man inte sitta i en styrelse både som uppdragsgivare och som entreprenör. Det trodde jag var självklart för så gott som alla, men så verkar inte vara fallet. Frågan är inte ens svår, så den pågående diskussionen är fullständigt obegriplig, åtminstone om man utgår från att alla ska behandlas lika. Men det gör tydligen inte alla.

Självklart ska man hålla rågången fri mellan kommun och intressent när det gäller en enskild som vill bygga nytt hus på en av Kalmars mest attraktiva platser. Kontakter: ja, binda upp sig: nej.

Självklart som sagt, sa Bill. Självklart är ordet, sa Bull.

tisdag, september 08, 2009

Man blir så trött...

Jan Björklund aviserar att den blå regeringen satsar 4 miljarder för att stärka rättsväsendet. Detta ska ge ett tryggare Sverige. Hurra hurra!

Samtidigt monterar de ner välfärden, skapar större och större skillnader mellan dem som har och dem som inte har och försämrar möjligheterna för arbetslösa och sjuka att klara sin egen ekonomi. Antalet fattiga barn växer lavinartat, socialbidragsnivåerna höjs och frustrationen över maktlöshet och orättvisor breder ut sig. Det är genom att bekämpa detta som man kan skapa ett bättre och tryggare Sverige som dessutom är hållbart inför framtiden. Det borde de begripa om de tänker till lite. Visst är det bra med fler poliser, det tycker jag också, men man kommer inte att lösa det grundläggande problemet bara genom fler poliser.

Människor är inte djur som kan dresseras. Människor tänker själva, ser själva och drar sina egna slutsatser, men regeringen kommer med snabba lösningar som bara tar hänsyn till symptomen och inte till orsakerna. Är det konstigt att man blir trött?

Apropå kyrkovalet


Debatten inför kyrkovalet den 20 september verkar tyvärr präglas av ambitionen att ge igen med samma mynt. När Gustaf Björck och Dag Sandahl och kanske fler vill begränsa rösträtten till några få blir de bemötta på ett sätt som kan beskrivas med orden ”ni, dvs prästerna, ska hålla tyst”. Det hela känns mycket märkligt.

Självklart är Svenska Kyrkan en folkkyrka med en demokratisk organisation och ett demokratiskt arv. Lika självklart har alla medlemmar rätt att påverka kyrkan genom att använda sin rösträtt i kyrkovalet. Från min utgångspunkt i en kristen vänster är något annat fullständigt otänkbart.

Lika otänkbart för mig är det dock att begränsa yttranderätten. Var och en utan undantag och oavsett position som har engagemang och intresse för kyrkans utveckling har rätt att föra fram sina argument. Argument och åsikter som man inte tycker om ska man förstås bemöta, men man ska göra det med respekt för åsiktsfriheten. Kyrkan är inte, och bör inte vara, en politisk arena vilken som helst där längtan efter makt och höga positioner överskuggar det verkliga syftet, nämligen att göra det möjligt för Guds rike att växa.

Låt alltså debatten flöda, men glöm inte i stridens hetta att det är Kristi kropp det handlar om och den är vi alla delar av. Omsorgen om den måste gå före maktambitionerna. Gud är ju som bekant kärlek, även i valrörelsetider.

måndag, september 07, 2009

Fantastiska Småland och falska tomtar

Det har varit väldigt mycket att göra på sistone. Skrivjobb, flygbladsproduktion, kyrkovalsarbete, möten, möten, möten, resa till dottern och till svärföräldrarna, mer möten och så några möten till. Det är anledningen till min ofrivilliga tystnad på bloggen. Den är inte nedlagd. Den har bara sovit.

Igår var det en strålande eftermiddag. Jag skulle ta mig med kollektivtrafik hem från Åtvidaberg. Tåg till Västervik, buss till Vimmerby, tåg till Kalmar och sedan lokalbuss ända hem. Känns det som en omväg? Ja, det var det. Konstigt nog var det ändå den snabbaste vagen hem. Strax över fyra timmar tog det. Skulle man åka en mer logisk och rakare väg var man uppe i nästan eller till och med över fem timmars restid. Det visade sig dessutom att det var billigare att köpa biljetter direkt på tåget och bussen. 80 kr för tåg mellan Åtvidaberg och Västervik och 120 kr för buss från Västervik till Vimmerby och för tåget hem till Kalmar. Dessutom ingick lokalbussen i priset om jag åkte inom en timme. På nätet uppgav SJ att biljetten kostade 269 kr, utan lokalbuss. Alltså, det känns inte logiskt men det kanske det inte ska heller. Ett litet tips till KLT: Studera Östgötatrafikens lokaltrafik. Där funkar både biljettsystem, sms-biljetter, utrop och hållplatsvisning. Det GÅR att fixa såna problem!

Hur som helst, vilken vacker landsända vi bor i! Har ni sett Verkebäcksviken i sensommarsol? Eller åkt över bron i Ankarsrum när vattnet är spegelblankt och träden bara aningens aningen börjar skifta i rött? Man tappar andan. Dessutom såg jag på en tomtuppfart en riktigt vräkig blå amerikanare med bokstavskombinationen AFA på registreringsskylten. Det blev på nåt sätt så himla absurt att jag nästan skrattade högt.

Idag har jag upplevt lite mer av Småland. Jag har kört runt med kyrkovalsedlar till församlingarna runt Kalmar. Tänk vad mycket trevliga människor man träffar! Ett extra stort tack till vaktmästaren i Påryd som öppnade pastorsexpeditionen bara för mig och dessutom tålmodigt förklarade vägen till Hagby för en kartlös virrpanna som jag. Ett lika stort tack till trevliga Aina i Hagby som tog hand om våra valsedlar och dessutom bjöd in mig på kaffe med kyrkliga syföreningen. Tyvärr var jag tvungen att tacka nej, fast det hade ju varit himla gott med kaffe! Karlslunda kyrka har jag aldrig tidigare sett. Vilken pärla! Och den otroligt krokiga och smala genvägen mellan Påryd och Hagby bjöd på så vackra vyer att jag nästan glömde att titta på vägen. Sista stället för dagen var Åbygården där jag mötte personalen på väg ut. Det var verkligen i sista minuten! Tack till Dörby, Ljungby, Karlslunda, Hagby, Rinkabyholm, Garvaregården (tack för lånet av toaletten!), Ryssby och Åby. Glada, hjälpsamma människor förgyllde min dag! Enda stället där jag inte kunde lämna materialet var Halltorp, så där får jag alltså anlita Kungliga postverket. Men åsynen av Halltorps kyrka är ändå väl värd ett par extra kilometers körning. Sverige är fantastiskt!

Kvällen avslutades med gruppmöte och sedan medborgardialog i Smedby. Båda två var givande möten, men mitt huvud började bli tungt, så tungt...

Ja, just det, regeringen har blivit tomtar och delar ut miljonklappar till sina kommunbarn. Tack snälla blåa tomtar! Fast jag tror det är nästa års val som hägrar mer än allmän givmildhet och generositet. Jultomtar brukar ju vara röda och snälla varje år, inte bara vart fjärde. Och de brukar inte sno pengar först från dem som inget har och dela ut dem till andra som redan har. Så det stämmer ju liksom inte på någon punkt alls det där med julklapparna och de snälla tomtarna.

måndag, augusti 31, 2009

Upplysande debatt

"Det är viktigt att barnen har inflytande över kommunens lekplatser."
"Ja, självklart ska barnen ha inflytande över våra lekplatser."
"Jag tycker att barnen ska ha inflytande över hur lekplatserna ser ut."
"Det är barnen som har bäst möjlighet att tala om hur lekplatserna ska se ut."
"Man måste lyssna på barnen när man ska rusta upp lekplatser."
"Barnen är viktigast att lyssna på när man pratar om lekplatserna."
"Det är trist att man inte lyssnar på barnen."

Visst är det upplysande att lyssna på replikskiften i kommunfullmäktige i Kalmar?

Och vem är det egentligen som bestämmer över lekplatserna och varför?

Ja, fråga den som vet.

I rörelse

Det är inte bara fotbollsspelare som rör på sig. Efter nyheterna att både Rasmus och David Elm sticker från KFF så meddelas att ännu ett landstingsrådsbyte sker på Allianssidan. Nu blir det bara nya namn där när Anders Andersson (KD) blir inkallad till riksdagstjänstgöring från i höst någon gång. Landstingspolitiken verkar vara inne i den stora generationsskiftesperioden. Även på andra sidan lär det hända en del framöver har jag förstått. Några övergångssummor har dock inte nämnts vare sig hos majoriteten eller alliansen ;-)

Men man ska inte spekulera för mycket om framtiden, speciellt inte jag. Men jag har mina tankar på kommande blogginlägg, det kan jag lova. En hel del idéer och uppslag har jag. Ha ha :-)

fredag, augusti 28, 2009

Ta ställning för en solidarisk folkkyrka öppen för alla!

Snart, den 20 september, är det kyrkoval. Jag hoppas på ett högt valdeltagande där människor som värderar kyrkans arbete tar aktiv ställning för en demokratiskt styrd kyrka.

Kyrkan i samhället är mycket viktig. Kyrkan, i vid bemärkelse, ska visa vad det kristna kärleks- rättvise- och solidaritetsbudskapet innebär i praktiken. I det mångkulturella samhälle vi idag har är en öppen folkkyrka med ett aktivt lekmannainflytande en förutsättning för att kyrkan ska kunna fylla sin funktion. Kyrkan är en angelägenhet för fler än dem som arbetar där. Den är ett sammanhang där vi alla har en plats och kan ha en uppgift.

Kyrkan ska vara ljuset i mörkret, staden på berget som inte kan döljas och saltet som inte mister sin sälta. Det betyder att kyrkan alltså inte kan undgå att ta debatt i olika samhällsfrågor. Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) menar att det är självklart att kyrkan tar aktiv ställning i samhällsdebatten, för allas lika värde, för jämlikhet och jämställdhet, mot orättfärdighet och för en ansvarsfull och hållbar utveckling där naturresurserna inte fortsätter att förödas. Vi måste visa respekt för skapelsen. Naturligtvis ska kyrkan också vara ett föredöme när det gäller att arbeta med etiska, sociala och miljömässiga hänsyn vid placering av kyrkans eget kapital och egna fonder. Lika självklart är kravet på nolltolerans för innehav av aktier i vapenindustrin. Hur ska vi annars kunna motivera andra att tänka etiskt?

Kyrkovalet är för viktigt för att glömmas bort. Du och jag och alla andra medlemmar tillsammans som vill arbeta för Guds rikes utbredning kan göra det inom ramen för Svenska Kyrkan. Att gå och rösta söndagen den 20 september är ett sätt att aktivt ta ställning för hur kyrkans arbete ska inriktas de kommande fem åren. Du som är medlem och är röstberättigad, använd Din röst för att påverka!