onsdag, september 27, 2017

Orättvisor

Idag diskuteras orättvisor gentemot föreningslivet i Kalmar. Jag minns den diskussionen (den är gammal) och inte lär den bli mindre framöver. Med det kommunala övertagandet av Guldfågeln Arena så ställs en del frågor på sin spets. Hur OK är det att behandla föreningar olika och var går gränsen? 24 Kalmar skriver om en sådan fråga här.

Självklart kan man inte sälja det man inte äger. Det trodde jag att de flesta var överens om. Problemet är ju nu att det är exakt det som Kalmar FF kommer att göra, med kommunens goda minne när det blir KFF som får intäkterna för ett sålt arenanamn. Kommunen måste nu ta sig en funderare och sätta upp någon form av policy. Som det ser ut nu så är det OK att sälja andras saker bara man är tillräckligt rik och stor. Det rimmar rätt illa med den i och för sig rätt urblekta röda färgen på kommunledningen.

Eller så släpper man allt fritt. Då lär Fredriksskans kanske heta HSB Arena framöver och simhallen kanske blir IronMan Center. Den fråga man ändå måste reda ut är vem som kan sälja vad, annars kan ju samma arena/byggnad heta olika saker beroende på vem som för tillfället är där. Det skulle i och för sig kunna bli roligt. När Kalmar HK spelar handboll i A-hallen gör de det i Fader Allans Arena medan basketklubben som spelar match ett par timmar senare på samma plats spelar i Korgfabrikens Arena.

Och varför inte gå ett steg till? Varför inte sälja andra kommunala byggnaders namn också? Stadshuset ligger väl närmast till hands. Jag tycker att det ska få namnet Kalmar FF-borgen. Kalmar FF ger ju kommunen enligt uppgift så mycket att de borde ha tjänat in den ynnesten flera gånger om redan.

Ta hand om varandra!

Igår åkte jag tåg hem till Kalmar från Uppsala. Jag konstaterade när ungefär fem timmar hade gått att det med tiden går att utveckla någon form av tolerans gentemot tågresor. Man vänjer sig helt enkelt och lär sig att använda tiden till något nyttigt och inte bara titta på klockan och önska att man vore framme. Idag finns det många möjligheter, inte bara läsa böcker och tidningar utan man kan även gå ut på nätet och idka lite omvärldsbevakning i realtid. Det är ganska utvecklande, även om nyheterna som slår emot en inte företrädesvis är av det positiva slaget. Man blir knappast glad av orättvisor, Trump, Nordkorea och utbredd sexism.

När vi så kom till Lessebo så nåddes vi av beskedet att det var "spårspring" mellan Emmaboda och Lessebo. Det mötande tåget från Kalmar kunde bara köra med reducerad hastighet och det betydde en väntan för vår del vid Lessebo station på en dryg halvtimme. Visst, det är lite surt när man är så nära slutdestinationen, men det är ju inte värre än att man står ut. OM det nu handlade om en vilsen individ som var trött på livet så är en sådan försening OM den kunde rädda livet ett ytterligt litet pris att betala.

Men jag hamnar ändå ofta i en tanke till, så även här. Jag tänker på den tågförare som blir ansvarig. Jag minns alltid vid sådana tillfällen den lokförare i bekantskapskretsen som en gång faktiskt lyckades stanna i tid. Han såg en person ligga på spåret en bit fram och hann tack och lov bromsa. Han rusade ut och råskällde på den stackaren. Är det svårt att förstå, även om en stor dos av ens medlidande naturligtvis riktas mot självmordskandidaten som inte såg någon annan utväg än att avsluta livet? Lokföraren var dock ursinnig och hans budskap var: "Ska ett liv till förstöras?" Det var säkert väl så hårda ord, men de yttrades i desperation av en man som slogs för sitt liv.

Vi måste kunna tänka två tankar samtidigt och känna två känslor samtidigt. Det är det som gör oss till människor. Att lägga sig framför ett tåg skapar inte bara ett offer utan minst två. Det sitter ju någon och kör tåget (det går ju inte automatiskt) och som resten av sitt liv kommer att veta att hon/han, utan egen förskyllan, har orsakat en annan människas död. Det här gör mig både ledsen och arg, samtidigt. Jag skäms inte för den reaktionen och den största ilskan riktas förstås mot det samhälle vi har skapat som gör att detta inträffar.

Nu gick det bra igår. Jag kollade med tågmästaren på vårt tåg och uppenbarligen var det fråga om något annat än någon som var trött på livet. Kanske var det någon som sökte spänning, vad vet jag. Huvudsaken är att det inte blev några döds- och livsoffer, och vi som satt trygga på tåget klarade oss undan med 25 minuters senare ankomst. Själv nådde jag lägenhetsdörren strax före midnatt. Det överlever man också, så klart.

Ta hand om varandra därute! Hur vi hanterar oss själva påverkar även andra, och det är kanske en av vår tids stora utmaningar att få ihop det individuella med det kollektiva så att vi tillsammans kan må så gott som möjligt.

tisdag, september 26, 2017

Om Regnbågsnyckeln och normer av olika slag

Då har jag varit på Kyrkokansliet i Uppsala och deltagit på första steget i en processledarutbildning om Regnbågsnyckeln. Jag har skrivit om märkningen förut, då om den motion som jag och en fullmäktigekollega lämnade in till Kalmar pastorat i våras. I motionen föreslår vi att pastoratets förtroendemannaledning ska uppmuntra församlingarna att genomgå processen som leder till märkningen samt anslå erforderliga medel. Än har motionen inte passerat kyrkofullmäktige, men i kyrkorådet blev bemötandet att likna vid en ganska iskall hand. När vi uppmärksammade att det finns människor som inte känner sig inkluderade och välkomna som de är i våra kyrkors sammanhang så kände en del sig kränkta i sin tur. De hade ju aldrig i något sammanhang behandlat människor olika! Ja, tänk så olika det kan vara.... Ibland hindras klarsynen av dimridåer, ungefär som i morse när jag gick över Fyrisån på väg till Kyrkokansliet.


Vi har inte kommit över den tröskeln än därhemma, och jag hyser inga större förhoppningar om att vi gör det under höstens och mandatperiodens sista fullmäktige heller då motionen ska slutbehandlas. Jag ska dock göra mitt bästa för att peka på hur stort behovet kan vara, och jag hoppas att vi framöver kan starta processen på andra håll så att de kan få bli goda exempel för pastorat och församlingar som inte är lika snabba i starten. Arbetet behövs nämligen och jag är stolt och inspirerad över att få vara med och delta i processen så här tidigt för Sensus räkning. Efter de här två dagarna är jag ännu mer övertygad om att behovet finns, och måhända kan jag tänka klarare om mina upplevelser när jag har fått sova ett par timmar. Det var nämligen ganska tuffa och fullspäckade dagar med ett väldigt viktigt innehåll och hjärnan surrar mer än vanligt just nu. Helt klart är dock att våra förhärskande normer är förtryckande och begränsande i en rad avseenden. Kan vi bara få upp medvetandegraden om det så skulle mycket vara vunnet. Att slippa bli utestängd från kyrkans gemenskap beroende på sexualitet och könstillhörighet är en rättighet! Tänk om kyrkan kan gå före i en process som inkluderar hela samhället!

Jag inser dessutom att det finns många skäl till att vara tacksam över att bo i Sverige. I hur många andra länder möter man ärkebiskopens blick över sallads- och matbuffén i bricklunchmatsalen och äter lunch med kyrkans främste företrädare vid bordet bredvid i en miljö som påminner mer om en skolmatsal än något annat (dock med oerhört god och vällagad mat)? Den signalen som hon skickar ut genom att vara en i gänget bland alla andra är oerhört viktig och positiv. Den är ganska långt ifrån den norm som säger att man ska ställa sig upp i bänken i domkyrkan när kungen skrider in där, men desto friskare, jämlikare och mer befriande!

söndag, september 24, 2017

Om saknad och framtid


Då har jag, ett par dagar senare än jag tänkt, fixat nya blommor till graven. Jag brukar försöka hitta blommor som håller sig i två veckor. Det hade de nog gjort den här gången också, men nu var de risiga på riktigt.

Jag saknar mamma och pappa mycket, och saknaden blir inte mindre heller. Ofta handlar drömmarna om dem. I natt var jag och hälsade på hemma på Fasanvägen, men det var de nya ägarna som var där. Jag hade ett litet barn som jag bar på, ömsom var det bonusbarnbarnet, ömsom min egen dotter. När det var Emmy så grät vi tillsammans över dagar som gått och över de goda minnen som vi förknippade med huset, när det var Cornelis hade han fullt upp med att förklara för mig hur jag skulle göra för att han skulle kunna göra nummer två... Men saknaden var den starkaste känslan. Jag undrar när den blir hanterbar.

Helgen har varit skön med gott umgänge och högmässobesök. Planerna inför kommande mandatperiod i kyrkopolitiken utvecklar sig även om inget är klart ännu. Kyrkans väl måste sättas främst! Apropå det: I morgon ska jag på processledarutbildning i Regnbågsnyckeln. Det är också en aktivitet som sätter kyrkans väl främst. Inte kan vi vara nöjda med en kyrka som inte låter alla komma in?

Saknaden är som sagt stor, men man kan inte låta den förlama livet och få en att leva enbart i det förgångna. Med arbete som Regnbågsnyckeln har man siktet inställt på framtiden. Dessutom, en av de saker pappa sa kort innan han gick bort var att all kärlek skulle värderas och vårdas. Jag ska göra mitt för att så ska kunna bli fallet också i kyrkan!

tisdag, september 19, 2017

Fyra punkter från veckan som bara börjat...


  • Stora framgångar i kyrkovalet, ett par utsträckta händer med anledning av det och många tankar på vad som gör kyrkan mest gott... Jag behöver vägledning!
  • En dag med Messy Church med en massa samtal i Alvesta gav nya tankar som jag hoppas ska ge mer bildning och idéer i Sensus regi.
  • Nästan 40 mil vid ratten idag skapade en viss trötthet, men med körsång tillsammans med Vox Communis kommer energin tillbaka!
  • Lite starstruck blir man ju av att luncha med en trefaldig Europacupvinnare 😃 Vad jag vet så känner jag inte så många landslagsspelare som dessutom har ett lyckat förflutet i Bayern München, men det kan ju räcka med en!


söndag, september 17, 2017

Snart har vi ett resultat

Då stänger vallokalerna om en kvart. Sedan påbörjas rösträkningen. En sanning med modifikation är det: Ytterdörrarna stängs. Det lär exempelvis ta åtskillig tid att beta av kön som fyller Birgittakyrkans kyrksal innan sista rösten är lagd och räkningen kan ta vid.

Fem vallokaler ska betjäna hela Kalmar pastorat. Något har alltså gått fel i planeringen här. Vi måste ju planera för att medlemmarna ska rösta, inte för att de INTE ska rösta. Jag såg och hörde idag flera stycken som vände och gick hem. Det skulle ta för lång tid att köa. Speciellt minns jag damen som var 89 år och gick till fel vallokal. Hon promenerade från Heliga Korset till Birgittakyrkan med sin rollator, men då var hon så trött att hon inte orkade ställa sig i kön utan gick hem. Tragiskt, och faktiskt lite skämmigt. Vill man rösta och man gör allt för att kunna göra det så ska man väl inte hindras av en timslång kö?

Nu hoppas och ber jag för ett valresultat som gynnar kyrkan och evangeliets utbredning. Vi i Öppen kyrka har gjort vad vi har kunnat och vi får hoppas att det har gett några röster i alla fall. TAck för dem!

Alla ska nås av nåden, utan undantag. Då ska inte kyrkan stänga dörren och stänga en del ute. Den ska vara öppen,  välkomnande och full av nåd och sanning!


onsdag, september 13, 2017

Kyrkan måste söka nya vägar!


Insändare i Östra Småland 14 september 2017 (replik på Lennart Johansson 12 september)
Det är en sanning att inget, inte ens kyrkan, är så bra så att det inte finns förbättringsområden. När vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla hävdar att kyrkan ska vara öppen betyder det inte att den är stängd och låst idag, utan helt enkelt att öppenheten kan bli än större.
Vi vet att huvuddelen av kyrkans medlemmar inte är speciellt aktiva kyrkobesökare. Vi vet också att många lämnar kyrkan och att andelen invånare som inte är kyrkomedlemmar ökar. För oss är det självklart att reflektera över sådana fakta och i nästa steg försöka fundera över strategier som rätar upp utvecklingen. S och Lennart Johansson hanterar inte frågan på det sättet. Istället hävdar man att kyrkan redan gör allt som går att göra. Svenska Kyrkan är en god kraft i vårt samhälle, och mycket gott arbete uträttas inom Svenska Kyrkan, men med ett valdeltagande på 12-13%, med en gudstjänstfirande medlemsandel som är ännu mindre, med låg dop- och konfirmationsfrekvens och ett läge där flera grupper vittnar om att de upplever svårigheter att bli accepterade och att komma in i kyrkans gemenskap så kan vi inte likt S slå oss till ro. Det finns långt mer att göra. Svenska Kyrkan bör söka nya vägar för att bli viktigare och mer relevant för fler människor. Det är en angelägenhet för alla oss som bryr oss om evangeliets utbredning i världen!
När Jesus har öppnat pärleporten för hela mänskligheten och uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra så ska vi se till att alla verkligen får komma in. Det spelar mindre roll vad vi som redan är inne anser om läget. Att påstå att allt är bra som det är inget framgångsrecept. Det första steget kan istället vara att ärligt lyssna till dem som upplever att kyrkporten är stängd eller för liten. Det är just detta som Öppen kyrka - En kyrka för alla vill prioritera. Först då kan vi göra något åt problemet, tillsammans. Det är nämligen vårt uppdrag att tjäna mänskligheten så som Jesus själv gjorde, genom ett evangelium för vår tid i praktiken.
Birgitta Axelsson Edström och Gunnar Thorbert, kandidater för Öppen kyrka - En kyrka för alla

tisdag, september 12, 2017

Höstmys 2017


Vi fikar, sjunger, lyssnar och umgås tillsammans och samlar in pengar till Min stora dag. Läs mer här. Under kvällen får vi veta mer om organisationens arbete och dessutom lyssna till Årets centrumutvecklare 2017. Det blir en kväll att minnas. Ta med dig grannen, vännerna och familjen och var med och bidra!

VÄLKOMNA!

söndag, september 10, 2017

En kyrka för alla nu och i framtiden


Insändare i Östra Småland 11 september 2017
I Svenska kyrkan ska det finnas plats för alla slags människor. Unga, medelålders och äldre som gillar kyrkan, tror på kyrkans roll i samhället och i våra egna liv ska vara med och bestämma hur vi ska ha det framöver. Vi medlemmar är alla lika viktiga. På valdagen syns det tydligast: Varje medlem har en röst och allas röster väger lika.
Många går till kyrkan någon gång ibland, i advent och jultid, på dop, bröllop och begravningar eller på konserter i Domkyrkan eller Slottskyrkan. En del firar vardagsmässa i Sankt Johannes eller i Heliga Korsets kyrka, och andra deltar ofta i gudstjänster och annan verksamhet i Två Systrars kapell eller i Birgittakyrkan. Många är kyrkfolk som länge haft kyrkan som sin trygghet, och andra är nykomlingar som nyss hittat dit för första gången eller kommit tillbaka. Vi i Öppen Kyrka anser att alla kyrkans medlemmar är lika viktiga. Allas röster behövs!
I kyrkan får vi bäras av tusenåriga traditioner och vi blir ibland provocerade av evangeliets tillämpning i vår tid och i vårt samhälles vardag. Ibland söker vi högtid och ibland enkelhet och innerlighet. När vi känner oss ensamma finner vi varandra i kyrkans vardagsverksamhet, och när vi känner oss omgivna av alltför många människor och alltför mycket stress finner vi i kyrkans stillhet rum för återhämtning.
En del av oss är nysvenskar som lär oss andra hur man bakar en mshabbak och hur man i andra kulturer visar omsorg om de äldre bland oss. Andra är svenskar sedan flera generationer som kan visa hur vårt svenska samhälle har utvecklats och varför kyrkan ser ut som den gör idag medan vi fikar kaffe och bulle. Vi lär av varandra och bygger en gemenskap kring evangeliet som håller i en nutida omgivning. Evangeliet är detsamma i alla tider, men det måste vara begripligt även i vår tid.
I vår öppna kyrka håller vi kärleken högt. I kyrkan är vi gamla och unga och barn, vi är singlar eller par eller familjer av olika slag såväl i kyrkbänkarna som bland de anställda och förtroendevalda. Vi i Öppen Kyrka anser att kvinnor skall ha lika goda arbetsvillkor i Svenska kyrkan som män. Vi har olika hudfärg, olika läggning, olika funktionsvariation och olika bakgrund och alla har rätt att bemötas med kärlek och respekt. Att mångfald är en tillgång ska inte bara vara ord utan också omsättas i handling. Par av samma kön får så klart ingå äktenskap i kyrkan. Och vi låter barn få ta plats! Det är barnens och barnbarnens kyrka vi ska förbereda, inte återskapa fädernas i en svunnen tid.
Vi är folk som sjunger från en kyrkbänk eller i en kör. Vi sjunger kanske bra eller dåligt – men vi sjunger gärna! Musiken i kyrkan är viktig och ska vara varierad. Här finns nämligen tonåringar som gillar Bach och tanter som gillar Beyoncé. I en öppen kyrka är vi delaktiga i gudstjänster, diakoni och församlingsarbete. Alla kan bidra på sitt sätt. I kyrkan har vi inte som mål att alltid tycka lika, men däremot att vi ska tycka om och respektera varandra. Vi är skapade olika med olika personligheter, men alla är vi skapade till Guds avbild. Genom att respektera varandra visar vi Guds skapelse kärlek.
I en öppen kyrka tar vi ansvar för vår värld i stort. Vi ska vara ett föredöme när det gäller att vårda vår gemensamma jord men också när det gäller människor som på olika sätt far illa av krig, svält och förtryck. Att kyrkan ställer sig på de förtrycktas och fattigas sida är naturligt och helt enligt evangeliets kärna. Det finns helt enkelt inget annat val för den kyrka som sätter Jesus och inte den egna bekvämligheten främst.
Ett bra sätt för dig som är kyrkomedlem att vara med och ta ansvar för vår gemensamma kyrka är att rösta i årets kyrkoval den 17 september. Om du delar vår vision om Svenska kyrkan röstar du på ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla, ett alternativ som står helt oberoende från de allmänpolitiska partierna. I kyrkan finns plats för alla slags människor, och så vill vi att det ska förbli.
Birgitta Axelsson Edström och Gunnar Thorbert, kandidater för Öppen kyrka - En kyrka för alla

lördag, september 09, 2017

Vanligt folk, typ...

Jag trodde att jag skulle dö som vänsterpartist. Detsamma sa en fd partikamrat norrut i landet för ett tag sedan. Vi verkar dela öde på det viset. Inget tyder på att någon av oss går tillbaka till ett parti som har utvecklats åt helt fel håll.

Folk brukade säga till mig att jag inte var som en "vanlig vänsterpartist". Det brukade göra mig ganska irriterad. Idag känner jag annorlunda. Efter att ha tillbringat en hel del tid i närheten av vänsterpartister från olika håll i dagarna så inser jag att det är hedrande att inte ses som en sådan. Vanligt hyfs och viss social kompetens vinnlägger jag mig om att både ha och visa. Bland vänsterpartister i gemen (naturligtvis finns det undantag!) verkar sådant ses som ett borgerligt och allmänt oönskat beteende. Tyvärr så är det beteendemönstret ganska likt det som vissa ledande SD-företrädare har. Det borde inte vara meriterande och/eller önskvärt.

Förresten, jag har av trollfabrikens lokale VD blivit kallad hycklare, hatisk och självgod. Det är inget problem. Det vore värre om han beskrev mig i positiva ordalag. Han var tydligen enligt vittnesmål runt och fotograferade på dagens Pridefestligheter. Tack och lov så missade jag honom i folkvimlet. Han kanske inte missade mig dock. Undrar vad han har att säga om att jag inte bara är feminist, kristen, gift med en liberal och engagerad i Öppen kyrka. Jag jobbar ju på Sensus också och det var i Sensus tält jag befann mig idag. Det går säkert att hänga ut mig för det också vid närmare eftertanke.

"You can't please everyone so you gotta please yourself" sjöng Ricky Nelson. Det ligger något i det, och så här i Pridetider så måste man väl tillåta sig att vara som man är och välja det sällskap som man trivs med och inte blir kvävd av. Jag har ingen anledning att ångra det val jag gjorde för tre år sedan. I Feministiskt initiativ beter vi oss som vanligt folk, precis som i de flesta partier. Det känns bra. Att vara som en vanlig feminist ligger närmare mig än mycket annat.

måndag, september 04, 2017

Happy Pride!

Idag börjar Kalmarsund Pride. Det blir en vecka full med aktiviteter som syftar till att öppna sinnen för den normkorsett som begränsar både tänkande och utrymme för oss alla. Jag kommer inte att hinna delta vid speciellt många arrangemang, men jag stödjer arbetet så gott jag kan. I lördagens parad ska vi i F! vara närvarande i alla fall.

Nomineringsgruppen Öppen kyrka - En kyrka för alla har också stora delar gemensamt med tankarna bakom Pride. Det kan reta upp en del som får sin världsbild ifrågasatt. Det är ingen nyhet för mig. Den reaktionen är väldigt väntad. Häromdagen lade jag upp en bild på ett homosexuellt bröllop. På bilden har två män gift sig och texten från ÖKA pekar på att den kärleken självklart ska bli välsignad på samma sätt som annan kärlek. Reaktionen lät inte vänta på sig utan manifesterade sig på flera sätt, bland annat genom att frågan om huruvida Gud har ändrat sig och också tycker att den här kärleken ska vårdas, uppskattas och välsignas.

Mitt svar blev nej på A och ja på B. Gud ändrar sig så klart inte, utan det är vi som lär oss mer om kärlekens väsen. Gud har skapat kärleken och är kärleken själv. Kärleken är störst av allt, men vi människor har under årtusendens gång försökt att begränsa den. Det är hög tid att vi slänger av oss det oket och låter kärleken spridas istället. Världen behöver inte mindre kärlek, den behöver mer, men är det något varken vi eller världen behöver så är det mer hat och tvångströjor.

Happy Pride!🌈

söndag, september 03, 2017

På gång

Jag sitter i soffan med sockar på, hör regnet och blåsten utanför, känner hur höstmörkret sänker sig och jag har tänt några ljus. Livet känns just nu bättre än på riktigt länge!

Förbanna inte mörkret
utan tänd istället ljus...

Mycket händer i livet just nu. Nytt spännande jobb på Sensus främst i Växjö, ny intressant kurs i Umeå är inledd (tyvärr än så länge utan litteratur men jag hoppas Bokus tar sig i kragen snart och levererar) och jag blev antagen som prästkandidat i Växjö stift. Det känns som om livet har återvänt till mig! Jag längtar efter att göra nytta, att ha kolleger att diskutera och arbeta tillsammans med, att lära mig nya saker och att kunna försörja mig själv. Visserligen lär det bli en hel del riktigt tidiga morgnar på cykeln mot stationen, och ni som känner mig vet hur plågsamt det är för mig att stiga upp tidigt, men det får jag helt enkelt ta. Kanske kommer även jag någon gång i livet att uppskatta känslan av att ha en hel dag framför mig utan att det ska göra så gott som fysiskt ont att ta sig ur sängen...

Och så är det kyrkovalstider också, ja. Idag var det nomineringsgruppsinformation i pastoratet och jag var i Birgittakyrkan (min geografiska hemförsamling) och pratade för Öppen kyrka - En kyrka för alla. Där fanns även Borgerlig samling, POSK och SD. Till skillnad från vad jag hörde förra söndagen så lämnade POSK idag faktiskt en hel del information om vad de vill arbeta för framöver, och det var ju positivt. Det var inte bara gnäll över hur elaka andra är mot dem, och det är jag tacksam för. SDs representant använde i princip sin tid till att tala om hur kristen han var och Borgerlig samling fick stå till svars för de allmänpolitiskt knutna gruppernas beslut att ställa upp i kyrkovalet. SD är förresten det mest motsägelsefulla alternativet: De vill göra kyrkan mindre politisk genom att ställa upp i valet som politiskt parti. Den nöten kan man suga på ett tag! Å andra sidan, den glasklara och skarpa logiken har väl aldrig varit ett signum för vare sig SD som parti eller deras företrädare...

Det är dock viktigt att kyrkans medlemmar röstar. Den som väljer sofflocket framför valurnan stödjer den gruppering som man tycker allra minst om i och med att dess inflytande får en större andel då. Det är enkelt matematik och värt att tänka på. Vill Du att kyrkan ska stå på de svagas sida? Vill Du att kärleken ska värderas högst och att den förlamande rädslan för det främmande ska bytas ut mot äkta möten som kan leda till utveckling? Vill Du att evangeliet ska tolkas in i vår tid och bli en angelägenhet för alltfler människor? Vill Du att alla människor ska känna sig välkomna i kyrkans gemenskap? Rösta då på en nomineringsgrupp som arbetar i den riktningen och låt inte SD, som naturligtvis mobiliserar sina styrkor till max, även få kraften av Din röst! Söndagen den 17 september har vi medlemmar varsin röst. Använd Din och låt inte någon annan ta den!

Öppen kyrka - En kyrka för alla är ett partipolitiskt oberoende alternativ med ett tydligt program, en tydlig profil och ett brinnande engagemang för kyrkan i vår tid och i framtiden. Du kan läsa mer här. Vi ska inte tillbaka till fädernas kyrka under fornstora dagar, vi ska förbereda för barnens och barnbarnens kyrka. Då behövs nya sätt att vara kyrka, och dem vill vi vara med att arbeta fram. Välkommen att vara med i det arbetet du också!

fredag, september 01, 2017

Sverige behöver inte mer rasism i politiken

Genmäle till Marita Sandberg (Barometern 26 augusti) publicerat 1 september 2017

Marita Sandberg (26 aug) har reagerat på min artikel om att stoppa rasismen. Det jag läser i hennes text är en faktisk uppmaning i Donald Trump-anda till alla politiker att agera med rasismen som ledstjärna.

Rasism är ett reellt maktmedel som används för att förtrycka dem som inte passar in i den vita västerländska normen. Sandberg sällar sig tyvärr till den skara som stödjer den utvecklingen. Hade hennes mål varit ett samhälle fritt från icke-demokratiska tendenser så hade hon inte buntat ihop människor efter hudfärg, etnicitet eller religion. Sådant, det lär oss historien, skapar konflikter av oerhört allvarligt slag som är svåra att överbrygga.

Det finns de som tror att vi skapar fred genom att bruka våld och krig. Det är dömt att misslyckas. Man kan vinna krig med våld, men man vinner inte därmed fred. Med de blodiga erfarenheter mänskligheten har så skulle man kunna tänka sig att det vore naturligt numera att förstå att vägen framåt är att överbrygga rädslan för det främmande med hjälp av tryggheten i att vara en människa med mänskliga rättigheter tillsammans med andra. För att komma dit krävs folkbildning. Behovet är riktigt stort.

Att ta politiskt ansvar för Sverige är att ta krafttag för att nå folklig medvetenhet om betydelsen av att bevara det demokratiska samhället, inte att driva rasistisk politik. Jag hoppas att den svenska politiken snart kommer att förstå det och sedan agerar därefter. Annars är vårt land illa ute. Demokratin kan vi nämligen aldrig ta för given.

Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län