tisdag, augusti 31, 2010

Skräp i brevlådan

Igår fick jag en faktura från Telia där det stod att de hade fakturerat mig 85 kronor för mycket. Det stod alltså minus på slutraden. Såna fakturor är bra! Den kom dessutom samtidigt med Vänsterpartiets fina valutskick, så det var en bingodag i brevinkastet. Det var nog belöningen för två flygbladsrundor i trappuppgångarna tänkte jag som faktiskt hellre vill ha belöning i form av ett bra valresultat och ett högt valdeltagande 19 september.

Idag har jag bara hunnit med att dela flygblad i mitt eget hus. Sålunda blev brevlådeskörden helt annorlunda: Valreklam från Sverigedemokraterna, full med kurvor och finstilt text med utgångspunkt i Mona Sahlin och Ilmar Reepalu. "Vi måste stoppa massinvandringen och rädda våra gamla" enligt gammal känd modell. Tröttsamt. Sen kom det en bok från en bokklubb som jag aldrig har gått med i men som jag för det mesta brukar avbeställa månadsboken från. Den här gången blev det visst fel. Jag är inte intresserad av Göran Skytte och Wilfred Stinissen, men nu kostar de båda herrarna mig 198 kr. Betala och se glad ut bara, Birgitta. Det var inte nog med elände dock. Där fanns också en utbetalning från Telia på 85 kr. Vadå elände?

Jo, så här är det: Vill jag lösa in talongen på Nordea går det bra. Avgiften är 50 kr. Ett annat alternativ är att lösa in den i en butik. Det finns mängder att välja på, och jag kan antingen hämta ut kontanter eller köpa varor för den. Bra, va? Avgiften är 25 kr. Det tredje alternativet gäller enbart Nordeakunder. Då kan man få beloppet insatt på sitt eget konto utan avgift.

Alltså, jag kan få ut 35 eller 50 kr NÄR DET ÄR TELIA SOM HAR FAKTURERAT MIG 85 KRONOR FÖR MYCKET! Hur tänker dom nu? Jag ska betala Nordea eller en butik när det är Telia som har lurat mig. Vad har Nordea, Coop, Statoil, OKQ8, Hemköp, Willys eller Pressbyrån med det att göra och varför ska de ha pengar av mig? De kan få en bok med Skytte och Stinissen istället. Jag går ändå på minus :-(

Nej, i morgon måste jag hinna med några fler flygbladsrundor även om det är svårt mellan utspel, lunchmusik och föreläsning. Det verkar ju dock vara en vaccination mot irriterande och tröttsamt skräp i brevlådan. Det kan vara värt lite stress.

Toblerone eller Alfons Åberg?

Valet handlar inte om Sahlin eller Reinfeldt som statsminister, utan om vilket samhälle och vilken framtid vi vill ha. Det handlar om hur vi vill att vårt samhälle ska fungera när vi behöver hjälp att klara vardagen, för vi kommer dit allihop. En dag behöver vi själva, eller någon av våra närstående, stöd i sådan utsträckning att nära och kära helt enkelt inte klarar av att ge den. Då behövs den gemensamma välfärden.

Det är om detta valrörelsen borde handla. Istället handlar den om vilken partiledare som köper mest Toblerone eller vem som inger mest förtroende bara för att han ser ut som Alfons Åberg. Vi har hamnat i en valrörelse som lika gärna kunde ha bedrivits på Tradera. Jag hör ”Auktion pågår! Kom och köp! Kom och bjud över!” när vi istället borde diskutera seriösa förslag om hur vi kan bygga ett Sverige och ett Kalmar som ger ett gott liv för människor. Det måste ju ändå vara just det som är viktigt, men i den borgerligt styrda mediavärlden är det auktionstänkandet som får utrymme. Det är sorgligt.

Jag blir betryckt när jag hör den ensamma sjuka som glömde överbliven middagsmat i burkar på köksbänken över natten undra om det går att äta kycklingen om man bara hettar upp den tillräckligt mycket. ”Det går liksom inte att slänga mat när man saknar inkomst”. Det är lika ovärdigt att höra att om man enbart har arbetsförmåga till 25% så har man inte rätt att ha en kolonilott ”för den kan du väl inte orka med då?”. Den akademiskt utbildade mannen som måste försörja sig genom korta vikariat på restauranger av olika slag bara för att han kommer från ett utomeuropeiskt land får mig att skämmas över Sveriges tillstånd. Vi är på väg åt totalt fel håll! Det slösas ju med människor!

Och under tiden stärker högeralliansen sitt grepp över opinionen. Det är inte för sent att begripa hur det hänger ihop, att vända trenden och att fokusera på rätt saker. Vi måste hålla ihop och arbeta tillsammans för att få till en ändring. Vi måste backa upp varandra. Det är människorna som inte går och röstar, de som inte tycker att de själva spelar någon roll som måste återfå sitt självförtroende och sin självkänsla. Det är för dem, med dem och för vår gemensamma framtid som vi helt enkelt MÅSTE bygga världens bästa välfärd, och det är därför det finns ett Vänsterparti och ett rödgrönt regeringsalternativ. För de rika, friska och lyckliga som inte behöver tänka på andras behov finns det ju redan en sittande regering som skördar goda opinionssiffror genom att enbart fokusera på likasinnades privata sedelhögar.

Det är inte för sent. Det går, men vi måste bort från förflackningen och det kortsiktiga PR-tänkandet och istället satsa på verklighetens kött och blod. Det är på allvar. Det handlar om vår gemensamma framtid och inte om något så löjligt som Toblerone och Alfons Åberg.

måndag, augusti 30, 2010

Människan i centrum, inte kapitalet

Egentligen är höstens val ganska enkelt. Vi har två alternativ som står mot varandra. Efter fyra år av borgerlig regering vet vi vad som gäller för ett fortsatt högerstyre. Det är skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt, mindre resurser till välfärden och en fortsatt utveckling av ett kallt och hårt samhälle där den som har sämre utgångsläge än andra har svårare att skapa ett gott liv. Det är ett samhälle som devalverar människovärdet och värderar människor olika beroende på hur ”lönsam” man är.




På andra sidan står ett rödgrönt alternativ, ett alternativ som är nytt och oprövat. Det är tre partier som för första gången gemensamt siktar på att bilda regering. Situationen är unik i Sverige och innebär en möjlighet till nystart. Gemensamt för de tre partierna är satsningarna på välfärd, på ett tryggt liv för alla oavsett förutsättningar och på en hållbar samhällsutveckling med klimatfrågan högt upp på agendan. Man är villig att ta ansvar för framtiden och sätter varken samtid eller framtid på spel genom att gynna kortsiktiga vinstintressen.

En ny rödgrön regering innebär inte bara en ny regering, utan också en ny politik som sätter människan i centrum istället för kapitalet. Ett starkt Vänsterparti är en garant för att politiken drivs åt rätt håll så att välfärden tryggas. En del av oss behöver barnomsorg och andra behöver färdtjänst, sjukvård eller tandvård. Många av oss behöver kanske ingenting just nu, men om man blir arbetslös, sjuk eller om någon i vår närhet behöver mer stöd än vi själva kan ge, då ska det finnas hjälp att få. Den hjälpen ska vi bekosta gemensamt, helt enkelt för att den täcker gemensamma behov. Det är Vänsterpartiets bestämda uppfattning.

För min del är valet enkelt. Ett samhälle som vi tar ansvar för gemensamt, där var och en bidrar efter förmåga och var och en får det stöd man behöver är alltid ett bättre alternativ än ett hårt och kallt Sverige där privata vinstintressen tillåts styra över människors möjligheter. Därför är Vänsterpartiet mitt val den 19 september.

Björklund borde veta bättre!

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) urholkar en seriös debatt om den svenska skolan och dess framtid. Istället för att utgå från verkligheten och använda sig av forskning som finns på området serverar Björklund det ena verkningslösa förbättringsförslaget efter det andra:

  1. Han har sagt att heltäckande slöja inte hör hemma i skolan och ska kunna förbjudas av rektor. Hade han varit det minsta intresserad av att hjälpa barn som kommer från strikt religiösa hem att få en god start in i det svenska samhället borde han stoppa religiösa för- och friskolor i stället. Flickor som inte får gå ut utan slöja blir med Björklunds förslag hänvisade till sådana friskolor och blir alltmer isolerade. Det kallar jag varken frihet eller valfrihet utan rent tvång.
  2. Föräldrar till speciellt stökiga barn ska enligt Björklund kunna tvingas av kommunernas skolnämnder att sitta med i klassrummet. Tvång är naturligtvis ingen lämplig metod för att lugna ner stökiga barn. Grunden till problemen med stökiga barn finns ofta i en oharmonisk hemmiljö. Att tvinga de föräldrarna att delta i skolarbetet kan leda till värre svårigheter. Däremot är det bara positivt med föräldrar som frivilligt deltar i skolan på olika sätt, men att tro att disciplin och straff är en lösning på skolans stökproblem är naivt.
  3. När det gäller skolk pekar Björklund ensidigt ut eleverna och vill därför skriva in skolket i betyget. Men skolk har många olika orsaker. Det kan vara stökig hemmiljö. Det kan vara skolan i sig som inte kan intressera eleverna för undervisningen. Det kan handla om en skola som brister i kontakterna med föräldrarna. Sådana problem måste kunna lösas på annat sätt än att slå ner på barnen. Att man ska behöva lida för skolk i årskurs sju 10-20-30 år senare när man söker jobb och visar sitt grundskolebetyg är ganska grymt.

Visst finns det problem som behöver lösas i skolan, men de måste hanteras på ett seriöst sätt med metoder som på allvar kan göra något åt problemens ursprung. Att göra som Björklund är ungefär lika dumt som att måla över rutten träpanel med tjock plastfärg. Det kan se ut som om man har gjort något bra, men ganska snart upptäcker man att träet faller samman inifrån. Vill man lösa problemen tar man till verksamma medel och inte ytlig och oseriös populism.
Skolan har ett stort och viktigt uppdrag. För att klara det uppdraget behöver man resurser i form av lärare och andra vuxna i skolan. Man behöver mindre elevgrupper, förbättrad elevhälsa och pengar till skolor som har stora behov. Det är några åtgärder som ger betydligt bättre resultat än nya disciplinregler. Men Björklund tycker att tjock plastfärg på ytan är att föredra, och det beklagar jag då han för tillfället är utbildningsminister och borde veta bättre.

Miniallians i Kalmar?

I Kalmar verkar det ha bildats en liten miniallians inom den borgerliga alliansen. Moderaternas och Centerns valmaterial delas nämligen ut av en och samma person.

Vad betyder då detta? Köper Centern, som ju är landets rikaste parti sett till sitt väljarstöd, tjänsten av Moderaterna? Eller är det de kapitalstarka Moderaterna som saknar tillräckligt med tjänstvilligt fotfolk som istället köper fotarbete av Centern? Eller är det så att kamrat 4% har vaknat inom M? Fast då är det ju fler partier som borde få hjälp?

Eller det kanske helt enkelt är så att alliansen i Kalmar håller på att spricka i två eller tre delar? Jag har ingen aning, och bryr mig väl inte heller, men jag antar att KD och FP kanske lyfter lite på ögonbrynen och undrar.

Som sagt, jag skiter i vilket, men det var lite kul att upptäcka det. Helt enkelt. Samarbete är ju som bekant inte alltid helt enkelt. "Two is a company. Three is a crowd." heter det ju.

Biskopsval

Idag sker biskopsvalet i Växjö stift. Får någon av de fem kandidaterna mer än 50% av rösterna är det hela klart, i annat fall blir det en andra valomgång i oktober mellan de två kandidater som fått flest röster.

Jag är inte elektor och har ingen möjlighet att rösta, men jag hoppas att valet kan leda till enighet och gemensamt fokus för de kommande åren. Det behövs. Det är hög tid att kyrkan får möjlighet att arbeta med sitt huvuduppdrag istället för att slitas sönder av interna konflikter.

Jag har fått nog av sidospår som Toblerone och Alfons Åberg-karisma i andra väl kända sammanhang, där debatt och diskussion har lämnat den seriösa arenan för länge sedan. Kyrkan ska inte trampa i såna pinsamma fotsteg. Vi ska göra det möjligt för evangelium att spridas, och inte slå varann i ansiktet.

Lycka till, Växjö stift! Vi står på samma sida, för framtiden och för människan.

söndag, augusti 29, 2010

Skärpning!

"Man borde inte sova när natten faller på...." och man borde väl inte sova under valrörelsetider heller. Men det måste man ju, och det gör att man inte riktigt hinner göra allt som man tycker att man borde hinna. Det där med att läsa lokaltidningarna ordentligt är ett exempel på sånt som blir lite styvmoderligt behandlat i dessa dagar när man knappt hinner äta frukost utan slänger sig iväg på cykeln varje morgon till nån planerad aktivitet. Därav blir resultatet att man läser morgontidningen i bästa fall på kvällen efter sista mötet för dagen, eller som idag, dagen efter. Om man kunde sova lite mindre så skulle man hinna göra allt i tid, men nu är man ju ingen maskin utan en människa, dvs en liten plump i protokollet som har mänskliga behov av att sova, äta och att andas. I alliansens Sverige passar man liksom inte in då, och man passar inte heller in när det är valrörelse och man måste jobba häcken av sig för att få till en förändring. För en sådan måste vi få till.

Idag hittade jag en annons som jag helst hade velat slippa se. Mitt bland Köp&Sälj-annonserna har ett av de mer namnkunniga och kända fackförbundens länsavdelning smugit in en annons där man uppmanar folk att rösta på ett visst parti. Det, KAMRATER, är direkt osmakligt och är INTE fair play.

Fackens resurser ska läggas på arbete för bättre villkor på arbetsmarknaden, på sjyssta villkor på jobbet, för att motverka orättvisor för de anställda och att ge balans i förhållandet arbetsgivare-arbetstagare. Det handlar om att ge arbetare den ställning de förtjänar och att motverka exploatering av arbetskraften. Det handlar INTE om att pumpa in pengar i politiska partier, oavsett vilket det är.

Minns Ådalen, minns vad den svenska fackföreningsrörelsen har betytt för ett Sverige där människor har rättigheter som anställda långt utöver vad som är regel på andra håll i världen och sätt det i relation till futtiga annonser som förser borgerliga tidningar med pengar som kommer direkt från medlemmarnas avgifter. Då förstår man hur galet det är.

Skärpning!

fredag, augusti 27, 2010

Detta handlar valet om!

Valet den 19 september handlar om vilket samhälle vi vill ha, inte om vem som har de finaste valaffischerna, de blankaste ballongerna eller ens vilket parti som har den mest förtroendeingivande partiledaren. Det handlar om vår gemensamma framtid och om hur vi vill att den ska se ut. När man lyssnar på pågående debatter, valstrateger i olika färger och experter i statskunskap och statistik så kan man lätt förledas att tro att valet handlar mer om marknadsföring och retorik än om värderingar och vilja.

Med ett borgerligt styre i riksdag, landsting och kommuner kommer vi att få ett samhälle som mer och mer omfördelar resurser från det gemensamma till det privata. Vi som arbetar får sannolikt mer i plånboken, men den som får betala är den som är sjuk, gammal eller arbetslös. Inte ens Reinfeldt har en sedelpress i källaren, utan det är omfördelning som gäller, från välfärden till redan välfyllda plånböcker. Vi ser verkningarna i Kalmar också efter fyra år med Reinfeldt, med statsbidrag som inte täcker de kostnader som skall täckas. Borgerliga förslag som syftar till att öka valfriheten för stora privata företag medan kommunen dräneras på resurser läggs ständigt, se bara på LOV (lagen om valfrihetssystem) i omsorgen och ett ökande antal fristående skolor . Det är medveten ideologisk strävan som syftar till att öka skillnaderna mellan människor.

Det är ALLTID bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Det är ALLTID bättre att kunna arbeta än att hänvisas till socialförsäkringssystemet för sin försörjning. Felet med den borgerliga retoriken är att den utgår dels från att människor väljer att vara sjuka och inte arbeta, dels från att vi på vänsterkanten tycker att bidrag är bättre än jobb. Högerns taktik är naiv, verklighetsfrämmande, omänsklig och riktigt ful.

Den som är sjuk blir inte friskare av att vara fattig. Den som är fattig blir inte rikare för att hon inte har ett ekonomiskt skyddsnät. Den som är rik och frisk behöver varken bli rikare eller friskare på deras bekostnad. Det leder inte till välfärd. Det leder istället till utslagning och misär. Det är ett sådant samhälle vi i Vänsterpartiet vill bygga bort tillsammans genom arbete i kommun, landsting och riksdag. Vi kommer alla att behöva välfärd, även om vi inte gör det just nu, och den dagen ska den fungera. Allt annat är ovärdigt ett modernt samhälle.

Det handlar om att hålla ihop Kalmar, om att se till att människors behov får styra och inte deras plånbok, om att lägga resurserna på den mjuka verksamheten i vård, skola, omsorg och kultur och om att öka delaktigheten och inflytandet för den enskilda brukaren. Världens bästa välfärd kan byggas också i Kalmar, men då gäller det att vi gör det tillsammans med våra gemensamma resurser och inte slösar med dem där de absolut inte behövs för att fylla verkliga mänskliga behov.

torsdag, augusti 26, 2010

Dagen

Lars Ohly var hos oss i Kalmar idag. Det var inspirerande som vanligt. Tyvärr var han här lite för kort tid för att hinna med att träffa alla som skulle behöva träffa honom, men intervjuer blev det i alla fall och jag hoppas att genomslaget i media blir stort.

Sedan var jag på en förfärlig tillställning. En surrande, skorrande, tjutande samling i Ekonomihögskolans foajé (det var i själva verket en snacksalig buffélunch i en akustik som var direkt dräpande men nån mat kunde jag inte äta i den miljön) var inledningen på en debatt som inte liknade nåt annat. En minut per man fick vi 20 politiker från hela länet inom tre olika områden. Fyra tog sig friheten alternativt fick friheten att snacka längre, det var oklart varför, och det hela avslutades med att en känd extra pratglad kandidat från norra länsdelen skrek ut sitt sista inlägg utan mikrofon. Under hela tillställningen fick publiken, som i stort sett hade en enda partifärg och den var förstås långt ifrån röd, vinka med gröna eller röda lappar för att visa sitt nöje respektive missnöje. Dagisnivå eller? Nej, lägre.

Jag kände mig kränkt, ledsen, vansinnigt besviken och arg. Detta visar på vilken människosyn man har som arrangör. Jag har aldrig i min vildaste fantasi, inte ens när jag var ung och rebellisk, tänkt att jag skulle behandla människor, politiska motståndare eller ej, på det viset: "Se på våra freaks i bur, elefantmannen, skäggiga damen, ormkvinnan och gummimannen. Se och ha roligt!".

Nej, detta visade en diskussion i sämsta möjliga klimat. Att tvingas producera svar på frågor som har ett perspektiv som sträcker sig en millimeter bortom nästippen och sedan bli anklagad för att inte ha några visioner är inte vad jag kallar för demokratiskt arbete.

Jag har valt att arbeta med politik för att jag vill vara med och skapa rättvisa. Dagens debatt ville något helt annat. Formuleringskonst skulle ersätta politisk vilja. Det hela blev en fars som jag gärna hade velat slippa vara med i.

Sensmoral: Man ska gå på sin magkänsla. Jag borde ha lärt mig det vid det här laget. Då hade jag inte gått dit, för jag anade ju att det skulle bli otrevligt. Jag hade inte helt rätt. Det blev inte bara otrevligt, det förstörde resten av min dag. Det finns risk för att det inte räcker.

Skämmes!

måndag, augusti 23, 2010

Fredriksskans igår

Igår var jag på allsvensk fotboll tillsammans med goe liberalen, svågern och svågerns dotter, alla tre infödda Åtvidabergare. Ingen av dem hade väl på allvar trott på några poäng igår, men så blev det. De blåvita halsdukarna lyste lite stoltare på vägen ut än på vägen in, det såg jag.

Det var en riktigt dålig match. Det var mitt enda allsvenska besök den här säsongen på Fredriksskans, och det var ingen rolig syn. Första halvlek vill man helst glömma. Andra var något bättre, då kom t ex alla tre målen, men i övrigt saknas mycket i form av precision, teknik och glöd. Det kändes på något vis likgiltigt. Frågan är om Kalmar FF har roligt i laget. Det såg inte så ut igår. Och har man inte roligt vinner man inga matcher.

Men nu är fotboll ett spel, en lek och inte på blodigt allvar. Det måste man komma ihåg. Man måste också komma ihåg att utan motståndarlaget blir det inga matcher alls. Det måste publiken kanske också betänka. Jag har aldrig hört så mycket nedlåtande kommentarer som igår när jag satt bredvid de blåvita.

Fair play måste gälla också på läktaren, även gentemot bortasupportrar.

lördag, augusti 21, 2010

Pinsamt, SEA!

Jag fick idag som riksdagskandidat en enkät från något som heter Svenska evangeliska alliansen (SEA). De bad oss som står på de översta platserna på riksdagslistorna att besvara ett antal flervalsfrågor inför valet. Det är inget konstigt med det. Såna förfrågningar kommer ofta, och jag brukar svara på de allra flesta och det betyder att jag bara låter bli att svara när jag helt enkelt inte har tid. Därför tänkte jag svara på den här också.

Men jag ångrade mig snabbt. Som inledning på deras frågeformulär ligger nämligen följande text:

Syftet med undersökningen är att få svar på frågor som vi vet att många kristna i vårt land funderar på och vill ha svar på innan de röstar. Undersökningen kretsar omkring frågor som av olika anledningar inte tillhör de mest förekommande i debatten, men som är direkt avgörande för hur många av våra grupper väljer att rösta och kryssa. Det är primärt tre större områden som behandlas; synen på människan/människovärdet, religionsfriheten och synen på det civila samhället och dess förhållande till staten.

Vi kommer att använda oss av etiketten "Rekommenderad kandidat" för de kandidater som vi anser ger tillfredsställande svar på enkäten. Med hjälp av denna etikett kommer vi också att uppmuntra våra grupper att kryssa de kandidater som vi rekommenderar. Etiketten kan även användas i kandidaternas personvalskampanjer.


Alltså, så här är det: Som kandidat förväntas man svara på ett antal flervalsfrågor inom mycket komplicerade områden såsom dödshjälp, vigselplikt och abort utan att ha en enda möjlighet att kommentera svaren eller utveckla sina tankegångar. Man ska bara reagera på i förväg formulerade patentsvar. Redan det är totalt fel. Utifrån dessa svar får man sedan antingen en etikett där SEA talar om för sina medlemmar att man är tillåten att rösta på eller så får man det inte och då är det tack och adjö.

Jag är kränkt av em sådan behandling, och jag skäms å mina evangeliskt kristna medsyskons vägnar. Jag är också evangeliskt troende och tar i allra högsta grad med mig mina kristna värderingar in i mitt politiska arbete. Jag är dessutom, och här kommer det viktiga, fullt övertygad om att evangeliskt kristna, liksom alla andra människor, har fått en egen hjärna av Gud att tänka med. De behöver inte få kandidater "rekommenderade" för sig utan klarar av sin rösträtt helt med hjälp av sin egen förmåga. Jag tror dessutom att demokratin är en bra idé för ett samhälle bestående av en massa olika människor som har rätt att tänka själva. Vad SEA försöker göra är att sprida myten att kristna är dumma som tåget och både det och deras tendentiösa frågor är djupt kränkande.

Jag skäms som sagt. Jag respekterar både demokratin och mina kristna medsyskon för mycket för att delta i spektaklet.

Jag hoppas på morgondagen

Nu är valrörelsen i full gång, och man borde vara taggad till tusen. Det är inte jag, det kan jag erkänna, åtminstone inte alltid. Jo, jag är taggad att arbeta mot orättvisor och för ett bättre samhälle där vi tar hand om varandra och inte exploaterar varandra. Det kommer jag alltid att brinna för.

Den där känslan av olust har en helt annan förklaring, och jag tror att det handlar om att jag inte trivs med spelet som pågår, förflackningen av politiken och tendensen att satsa på marknadsföring och smarta budskap istället för hjärta och hjärna. Det är inte på det här billiga sättet jag vill arbeta politiskt. Hade jag varit intresserad av marknadsföring hade jag satsat på det. Det gjorde jag inte. Jag satsade på att vara med och bygga ett bättre samhälle och på att vara med och se till att vi tar ansvar för oss själva, varandra och vår gemensamma framtid. Det gör jag som sagt fortfarande. Och vilket parti som delar ut flest ballonger eller vilka som har de godaste karamellerna eller de flådigaste blommorna att sprida ut, det skiter jag ganska högtidligen i.

Jag tycker att det är en styrka att arbeta tillsammans. Jag tycker att alltid att det är roligare att vara en del av ett VI än bara vara ett eget JAG, och i ett längre perspektiv så tror jag att det är det enda som leder åt rätt håll när man arbetar politiskt. Är man intresserad av att göra karriär för sin egen del ska man välja en annan arena än politiken. Politik är nämligen på allvar, inget ballt eller trendigt, utan det är en ren livsnödvändighet och ska man kunna uträtta nåt som är hållbart så gäller det att man har både sitt hjärta och sin hjärna med sig, inte bara partistrategens råd om hur man ska föra sig för att synas så mycket som möjligt. Det sistnämnda kan nog ge röster ett par gånger, men det ger inte en hållbar utveckling. Det ger däremot det egna egot en massa onyttig näring och då är det lätt så småningom tro att man själv är viktigare än alla andra. Och det är man inte, oavsett position.

Vi har ett bekymmer i lilla Kalmar, och det är en ökande känsla av maktlöshet och den har i sin tur sin grund i passivisering. Besluten fattas någonstans dit ingen vanlig dödlig har tillträde. Jag möter fler och fler som upplever det så, och det är något som ligger många hundra ideologiska mil från den som sa att demokratin måste återerövras varje dag. Människor ska ALDRIG behöva känna sig maktlösa, men vad är det som händer när till och med politiskt förtroendevalda som har till uppgift att vara med och fatta beslut känner att de inte har något att säga till om när viktiga frågor ska avgöras? När beslutsfattare inte får fatta beslut, är det inte på allvar fel då?

Jo. det är det. Vi behöver mer fair play i samhället. Det är så vi kan återupprätta demokratin, göra alla involverade och ge alla rätt att påverka. Plånboken ska inte styra vem som är mest värd att lyssna på. Ditt kontaktnät eller din umgängeskrets ska inte avgöra om dina åsikter, idéer och ambitioner är värda något eller inte. Ryggdunkningarnas makt måste brytas och gubbväldet måste ifrågasättas. En annan väg är nödvändig, och den är hållbar.

Jag vill ha ett Kalmar där fair play gäller, men ibland tappar jag modet och tror att det inte är möjligt. Då känner jag att hopplösheten och meningslösheten smyger sig in och bygger bo innanför pannbenet likt två äckliga gnagande råttor. Idag är nog en sån dag. I morgon kommer en annan. Kanske blir den bättre.

Jag hoppas det.

tisdag, augusti 17, 2010

Segregationsfiske?

Jag brukar sällan gå igång på tidningsartiklar som beskriver något som jag inte själv har sett. Man vet ju, aningens luttrad som man ju är vid denna aktningsvärda ålder och med viss erfarenhet, att tidningsartiklar kan vara tendentiösa och att de ibland skrivs av människor som medvetet eller omedvetet vill driva en viss tes. Speciellt gäller detta rapporteringen om politiska uttalanden och politiskt engagerade offentliga personer och i synnerhet gäller det under en valrörelse. Det är ju ganska naturligt.

Men Nyamko Sabunis nyligen släppta bok verkar vara något som faktiskt ÄR värt att kommentera även om jag själv naturligtvis varken har läst den eller ens sett den. Rapporteringen är ganska samstämmig. Hon föreslår i boken tillskapande av låglönejobb riktade till invandrare, och hon har dessutom när hon fått möjlighet att kommentera det hela sagt att det är precis så hon menar.

Sabuni är integrationsminister. Att integrera betyder att föra samman. Det hon föreslår leder i motsatt riktning. Hon vill bygga ett ännu mer segregerat samhälle där klyftorna ökar mellan människor. Hon värderar en del människor högre än andra. Hon har en vision om att bygga ett framtida klassamhälle inte enbart grundat på ekonomi utan också på etnicitet.

Jag blir rädd. Det här är bara för mycket. Jag hoppas att hennes eget parti tar avstånd från galenskaperna. Det måste finnas någon slags policy för hur ett demokratiskt parti som i andra sammanhang står för människors lika värde hanterar vad man kan kalla för populistisk panik. Jag väntar med spänning.

Från Björklund är det tyst i frågan. I bästa fall är han lika överrumplad som vi andra, i sämsta fall är detta ett sätt att på en lite okonventionell väg föra ut ett officiellt ställningstagande från ett regeringsparti. Hans försök att sno åt sig publicitet genom att just idag för hundrade gången föra fram satsningar på elitklasser i grundskolan kanske kan ses som en ren panikåtgärd, om jag nu försöker vara lite välvilligt inställd. Det förslaget är hursomhelst lika feltänkt och verklighetsfrånvänt som det har varit tidigare. En sak har det dock gemensamt med Sabunis nya bok, och det är ju ganska oroande, det syftar till att öka segregationen och att slå sönder ett sammanhållet samhälle med plats för alla. Vi syftar till att bygga upp det och hålla ihop det. Det känns väldigt mycket bättre att bygga upp än att rasera, det kan jag lova.

Nåja, Nyamko Sabuni fiskar alltså återigen i grumliga vatten. Är det inte mest fula fiskar som lurar där? Och är det verkligen dem hon vill ha på kroken?

måndag, augusti 16, 2010

Nobel affischkampanj?

Just nu affischerar Folkpartiet på stans annonspelare. Det är Birgitta Olssons, Nyamko Sabunis och Jan Björklunds nunor som möter oss vid vägkanten med skilda budskap. Nivån kan väl diskuteras. Vem tycker t ex INTE att svenska språket är viktigt för en lyckad integration???

Men priset tar nog major Björklund som säger att Sverige ska vinna Nobelpris, inte bara dela ut dem. Han har nog inte gått i skolan och fått veta hur många svenskar som faktiskt tagit emot Nobelpris.

En sak är klar i alla fall: Med major Björklund i regeringen får vi aldrig det Nobelpris som inte delas ut i Sverige, det som jag kanske värderar högst av alla.

Men det är nog inte fredspriset som Björklund vill ha. Frågan är om han ens bryr sig om att det finns.

Ännu en valfilm

Här är ett exempel på hur det kan se ut när vi får möjlighet att göra reklam som eget parti. http://www.youtube.com/watch?v=z9tGQI59X9Q

Den är ju ännu bättre :-) Jag måste beundra Vänsterpartiet i Västmanland. Tack!

Nu vinner vi valet!

Vilket tåg väljer du?

Jag kan inte låta bli att länka till den rödgröna valfilmen. Jag såg den i helgen och tycker den är riktigt rolig, speciellt knorren på slutet.
http://www.youtube.com/watch?v=JJaiC0k0_4Y

Vad väljer du, ett öppet fritt samhälle eller en svart tunnel?
:-)

onsdag, augusti 11, 2010

Lika illa

Nej, jag gillar inte idén att ställa in det sista fullmäktigemötet före valet. Chanser till diskussion och debatt ska man inte slänga på sophögen utan istället ta tillvara. Det är ju så demokratin fungerar, och vi som sitter i fullmäktige bör föregå med gott exempel.

Men, det som tidningen Barometern just nu håller på med blir mest bara larvigt. För det första så tycker jag att man kunde hålla reda på vilket datum det handlar om. I tidning efter tidning pratar man om det inställda mötet den 31 augusti när det i själva verket är 30 augusti. Noggrannhet kan väl inte skada, eller? Har man gjort slarv till en dygd?

Sen är det så uppenbart att ett beslut om att ställa in ett fullmäktigemöte INTE kan tas utan att presidiet är med på det. I presidiet sitter två S-ledamöter och en M-ledamot. Alltså vill även M ställa in mötet. Det bryr sig M-märkta Barometern inte ens om att kommentera. Det där är inte slarv som i fråga om det felaktiga datumet ovan, det är att medvetet undanhålla information.

Hade en tredjedel av fullmäktiges ledamöter krävt ett fullmäktigemöte så hade man varit tvungen att genomföra det. Har någon krävt det? Nej, inte vad jag vet, och inte heller har jag gjort det. Poängen är dock att den heliga högeralliansen har alla möjligheter att agera, men väljer att inte göra det. Istället tar man till gnälltaktiken som vanligt. Och Barometern hänger på. Suck.

Men som sagt, man ska vårda demokratin. Det gör man genom att agera enligt dess spelregler. Man ställer inte in möten som skulle behöva hållas.

Som en extra upplysning kan jag dock nämna att även det C-styrda Kalmarsunds gymnasieförbund ställer in sitt augustimöte, det sista före valet. Frågan är om Barometern tycker att det luktar lika illa om det som om det inställda fullmäktigemötet. Det tycker nog faktiskt jag.

tisdag, augusti 10, 2010

Höger UT marsch!

Nu har då det vanliga jobbet kommit igång igen, dvs att faktiskt vara på plats på kontoret åtminstone en stor del av dagen. Jag har fått en ny dator! Den är riktigt fin och snabb och kommer att vara till stor nytta, det vet jag. Stort tack till den unge man som har lagt ner åtskilliga timmar på att tanka över allt material från den gamla till den nya! När jag väl har fått ordning på e-posten så är jag rejält fit for fight igen. Det tar ett litet tag, men snart....!

Idag har KD lanserat sina valaffischer http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=3911604 Med hjälp av bilder på djur från savannen vill man säga att KD vill ha ett mänskligare samhälle. Hmm.... Är det fler än jag som har svårt att fatta logiken? Eller är det så att verklighetens folk tror att verklighetens folk befinner sig på den afrikanska savannen?

Jag kan också enkelt konstatera att frihetsbegreppet innebär olika saker för olika partier. Frihet för Folkpartiets Jan Björklund är att tvinga föräldrar till stökiga barn att sitta med i skolan. Visst sjutton var det just frihet som liberalerna byggde sin ideologi på? Ja, då har de nog flyttat sig en bit från den numera, dvs under majorens ledning. Han har nog beordrat sina mannar "Höger ut marsch" eller hur heter det?

Just det, det är ju egentligen riktigt när man tänker efter. När vi kommer från vänster den 19 september så får de ju smita ut åt höger från Rosenbad allihop, majoren, verklighetens folk och savannens djur om vartannat. Höger UT marsch!

tisdag, augusti 03, 2010

Konstigt är det...

Nyss hemkommen från Ungern och Balatonsjön. Det var en avkopplande vecka på plats men en lite mer påfrestande resa. Jag återkommer säkert till den lite senare.

Väl hemma slås man av hur konstigt det kan bli ibland. Just nu pågår en diskussion huruvida de politiska partierna ska få bedriva kampanjer på Kvarnholmen under de dagar som Kalmar Stadsfest pågår (torsdag till lördag innevarande vecka). Jag trodde att frågan var avgjord i full enighet. För mig är det i varje fall självklart. Just under dessa tre dagar, då Kvarnholmen, Stadsparken och Sveaplan sjuder av kultur- och nöjesverksamhet så ska vi låta det vara precis så. Fest alltså, för alla som vill delta. Så har det varit tidigare år, och det har inte varit något problem. Besökare som ska delta på Stadsfesten ska få uppleva en Stadsfest, det är min ingång i det hela. Det handlar inte om att politik är något fult eller att vi som jobbar partipolitiskt är speciellt otrevliga utan helt enkelt om att låta Stadsfesten vara en Stadsfest och inte ännu en Kalmar Marknad. Vi har ju alla andra dagar att kampanja på, och är det någon som brinner för att dela ut flygblad och pamfletter under dessa dagar finns det otaliga områden att välja på istället, exempelvis bostadsområden utanför Kalmars innersta stadskärna. Det är ju där folk bor.

Jag fattar inte riktigt varför detta blev en fråga. Politiken bedrivs väl inte främst genom flygblad, bokbord och ballonger utan i rejält politiskt arbete, ibland i parlamenten men kanske främst vid fikaborden och i vardagen där de politiska besluten får konsekvenser för människorna. Det är ju där, i vardagen, som de viktiga frågorna formuleras, dvs de som verkligen betyder något. Jag tar gärna sådana diskussioner och behöver inte ha ballonger och mötesparasoll att hålla mig i för att vara politiker. Det är man väl jämt om man innehar ett uppdrag och är medlem i ett politiskt parti.

Eller är det så att det är brist på politiska forum i Kalmar? Är det därför Stadsfesten plötsligt blev så viktig i politiska sammanhang? Ja, då kan man undra varför vi inte genomför de möten som är inplanerade sedan länge. Fullmäktigemötet i augusti är inställt pga ärendebrist. Mot bakgrund av diskussionen kring Stadsfesten tycker jag att det känns en smula märkligt, men det kanske beror på att jag är just hemkommen från en vecka i Ungern och inte är uppdaterad eller korrekt informerad i frågan. Konstigt är det i varje fall.