Man ska väl inte sticka under stol med att valdagen blev en besvikelse. Mycket hårt slit gav inte mycket i utbyte. Å andra sidan har vi tidvis varit helt uträknade från den politiska världen under de gångna fyra åren. Vi finns ju kvar ändå! Och rollen som oppositionsparti, om den hanteras med förnuft, kan ge oss möjlighet att bli tydligare men också att mobilisera våra styrkor. Jag gick själv med i partiet under en period av borgerligt styre eftersom det var så mycket som gjorde mig arg. Nu väntar fyra nya år. Vi ska göra det bästa vi kan!
Men fyra år kan betyda en hel del försämringar. Det nya arbetarpartiet moderaterna, starka som aldrig förr, kommer nog inte att vara så himla mycket nytt arbetarparti när det kommer till kritan. Det kan bli ett systemskifte som svider för många. Det tycker jag inte känns ok. Skolpolitiken kan förlora sin utvecklingsförmåga och gå tillbaka till ett fattigt kunskapsbegrepp. Trist. Utrikespolitiken kan leda till att vi (om det nu är möjligt) ännu mer går i EU:s och USA:s ledband. Himla onödigt. Tycker jag alltså.
Men livet går vidare, och i det livet har vi en viktig roll att spela som ett parti som vågar stå på de svagares sida. Det är vår uppgift än mer än före valet. Och det är en utmaning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar