måndag, januari 16, 2017

Om tro, hopp och kärlek

På söndag, tredje söndagen efter trettondagen, är temat enligt kyrkoåret Jesus skapar tro. Vi kommer att läsa om hur Jesus botade en dödssjuk pojke på distans. Det undret gjorde att många kom till tro, men hur fungerar det idag? Jesus finns ju inte här på jorden lika påtagligt i fysisk mening, och det är svårt att se tecken och under på samma tydliga sätt. Ändå är tron i högsta grad levande hos många. Hur går det till? Hur kan man tro på en Gud när man ser all ondska, allt våld, allt förtryck, alla orättvisor och all terror som finns i världen? Hur kan man hävda att Gud är kärlek när så många lider av sjukdom och andra människors orättfärdiga maktutövning?

Ja, det är inte lätt, men på något sätt så fungerar det. Hur-frågan är intressant och har sysselsatt många under århundradena. Ändå finns tro fortfarande. Vi är många som har en levande relation med levande Gud (sann Gud och sann människa) om än i en annan dimension än de relationer vi har med andra människor. Det är en Gud som vill helighet men som är barmhärtighet. Det är en vän som är närmare än någon annan. Jag önskar att fler ska lära känna den vännen och min bön är att vårt sökande efter svaret på hur-frågan ska leda till att fler hittar hem!

Människan behöver tro och hopp. Utan hopp kan man inte leva, men hopplösheten breder ut sig mer och mer. Jesus skapar både tro, hopp och kärlek. Må vi inte stå i vägen. Min bön är: Gud, ge oss förstånd och ödmjukhet nog att lämna över oss till dig så att vi kan vara dina händer och fötter här bland alla de människor som du älskar men som ännu inte vet om det!


lördag, januari 14, 2017

Flickors rättigheter måste värnas!

Debattartikel i Barometern 14 januari 2017

Ensamma barn på flykt lever farligt och flickor är särskilt utsatta för tvångsgifte, övergrepp och sexuell exploatering. Problemen upphör inte när de kommer till Sverige. Därför har vi myndigheter som ska se till att varje barn skyddas mot våld, exploatering, tvångsgifte och övergrepp. Här ska det inte göras skillnad på barn och barn. Sverige har ju en lagstiftning mot barnäktenskap i syfte att undvika risken för exploatering av barn. Flickor i Sverige har helt enkelt rätt att leva i frihet och har också rätt att själva välja sin partner.

Utländska barnäktenskap är inte giltiga i Sverige om det inte finns synnerliga skäl, och varje fall ska prövas utifrån det enskilda barnets rättigheter. De senaste dagarnas medierapportering pekar dock på att kommuner i vårt län verkar sakna handlingsberedskap för att hantera barnäktenskap på ett rimligt sätt. Ändå finns flera för kommunernas socialtjänst kända fall där mycket unga flickor lever i äktenskapligt samliv med män som i många fall är betydligt äldre. Att flickor i mycket späd ålder blir gravida och föder barn innan de själva har lämnat barndomen borde vara en varningsklocka med mycket skarp klang. Tyvärr verkar den ändå inte ha uppfattats.

Kunskapen om mänskliga rättigheter verkar alltså vara bristfällig i våra kommuner. I de kommuner i landet där Feministiskt initiativ har mandat ligger därför ökad kunskap om mänskliga rättigheter högt upp på dagordningen. Det behövs sannerligen om flickors rättigheter ska bedömas som lika viktiga som pojkars/mäns. Så bör det vara även i Kalmar län!

Feministiskt initiativ kommer aldrig acceptera att utsatta flickor på flykt utnyttjas eller att olika regler ska gälla för barn i Sverige och barn på flykt. Barnkonventionen gäller för alla barn, såväl i Kalmar län som i hela Sveriges land.

Birgitta Axelsson Edström
Talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

tisdag, januari 10, 2017

Hopp

Ibland känns livet meningsfullt :-)


Drömvardag

Så har vardagen återkommit, och med den mina drömmar. Julhelg betyder inte ledighet när man jobbar i kyrkan, utan det är snarare tvärtom. Det märkte jag inte minst idag när jag skulle tidsredovisa december månad, men det märks ändå att det är en annan lunk under storhelger. Det har definitivt sin charm, men faktum är att även vardagen har en viss charm. Att städa ut julen, vilket vi detta år gör gradvis, är nog rätt skönt det också när det väl är färdigt. Jag var dock inte alls beredd på det stora vemod som sköljde över mig i söndags när de flesta tomtarna åkte ner i källaren. Jag klarade julen hyfsat, mycket tack vare en härlig familj, goa vänner och mycket jobb, men nu i söndags kom saknaden efter mamma och pappa tillbaka. Det känns in i hjärtat. På söndag den 15 januari är det ett år sedan mamma tog sitt sista andetag. Det har varit ett hemskt år, men nu är det över åtminstone i kalendermening.

Mina drömmar, ja. Natten till igår var jag på någon form av tillställning, det var oklart om det var begravning eller bröllop för det fanns tydliga referenspunkter till båda, men hur som helst var både det svenska och det brittiska kungahuset på plats. Vi skulle ha våra platser i närheten av vår prinsessa Madeleine eftersom vi stod henne närmast. Vi åkte till stället där vi skulle vara (en plats som såg ut som det stora torget i Karlskrona) i bil med prinsessan Sibylla och hennes otroligt bortskämda vinthundar. De kräken var inte bara oerhört snorkiga, de kunde prata också och då menar jag inte hundprat i Lady och Lufsen stil, alltså "Hundar kan inte prata! Han prata med mig!!!" som vi kan höra varje julafton, utan verkligen PRATA. De här sade bestämt att de inte tänkte kliva ur bilen på rastning om de inte fick ha långkalsonger på sig. Ungefär när vi var på väg att inta våra platser blev jag väckt av goe maken som meddelade att frukosten var klar. I skenet av den fortfarande lika gröna julgranen kunde jag äta frukost och tacka Gud för att jag slapp vinthundarna och all övrig överklassetikett ;-)

I natt var det dags igen. Då var det Pierres och min tur att gifta oss, och det gjorde vi i Bohuslän. Själva ceremonin minns jag inget av, men jag vet att middagen hölls på Hotell Nordevik i Skärhamn. Det var en brokig samling gäster som hade samlats och vi var tvungna att springa ner i förråden i källaren för att hitta stolar till alla. Medan vi sprang upp och ner i trapporna så såg jag genom ett fönster hur en av våra dagstidningsjournalister med skräckslagen blick åkte förbi i rullstol i racerfart nerför en backe på gatan utanför. Två personer försökte hysteriskt bromsa farten. Den ena var min yngsta faster, iklädd bygdedräkt, och den andre var en fd förvaltningschef på Kalmar kommuns barn- och ungdomsförvaltning. Jag gick ut när de väl fått stopp på färden och deklarerade mycket stolt att det minsann var min faster Naima som utgjorde räddningen, men jag hade svårt att hålla mig för skratt för det såg ju helt enkelt för dråpligt ut. Journalisten, vi kan kalla honom Anders Matsson, blev ännu surare när jag inte tog hans skräckupplevelse på allvar utan skrattade år något som kunde blivit hans död. Ja, visst är jag en hemsk människa!

Nåväl, inne i matsalen pågick festen. En av gästerna försökte göra sig hörd genom att läsa upp en Powerpointpresentation som han hade skrivit ut på papper i så litet format att han var tvungen att hålla förstoringsglas med en hand och papperet med den andra. Det gjorde att han inte kunde hålla i mikrofonen också, så han skrek istället för full hals. Det hade jag svårt att acceptera, så jag fixade fram ett mikrofonstativ (jag har ju ett liggande i bilen) och så sa jag att han fick ta det från början när jag väl hade fått dit mikrofonen. Problemet var ju att själva föredraget va så långt att gästerna inte orkade lyssna en gång till. Ett annat problem, eller hellre en räddning, var att det var dags för mig att vakna. Återigen stod frukosten framdukad och jag fick äta fil och flingor istället för bröllopsmiddag. En sån har jag ju redan ätit för drygt tio år sedan så jag sörjer inte över det. Brudgummen har jag ju framför mig varje morgon, nästan i alla fall, sedan dess.

Vad betyder de här drömmarna? Ingen aning, men jag drar åtminstone slutsatsen att min kreativitet börjar vakna till liv igen. Tankarna virvlar när jag inte kan kontrollera dem, alltså när jag sover. Jag tror att det är ganska friskt egentligen, men med tanke på dröminnehållet så kan det måhända finnas en hel del som ser tecken på begynnande galenskap. Man får väl tycka och tänka vad man vill, tänker jag. Mina drömmar lever nog sitt eget liv ändå. Jag tänker inte hindra dem!

Och spännande är det att se vad som händer varje natt. Dessutom är det gratis :-)

Trettondedag jul 2017

(Skrevs 6 januari men pga tekniska problem blev publiceringen fördröjd...)
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

Natt över Judaland,

natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster;

Gånga från lamm och hem,
sökande Eden.
Stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

Hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem,
ljuva och friska:
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

Viktor Rydbergs Betlehems stjärna är nog något av det vackraste jag vet... Och idag på trettondedag jul så är den alldeles speciellt talande.

tisdag, januari 03, 2017

Litet tips till If...

Det där med postgången i Sverige är en liten följetong i sig. Igår fick jag en faktura från försäkringsbolaget If. Den var utskriven den 22 december. Den nådde mig igår den 2 januari och ska betalas senast 10 januari. Jag kan vara lugn, och det kan ni också vara: Jag har inga problem med att betala den. Jag gjorde det med en gång.

Men, kära If, vi befinner oss fortfarande i långhelgernas tidevarv. Att människor är ute på resor är trots allt inte ovanligt under den här tiden på året. Är det då rimligt att skicka ut fakturor som ska betalas inom åtta dagar från ankomstdag i brevlådan? Jag antar att försenings- och påminnelseavgiften inte är försumbar. Det brukar den nog inte vara i något sammanhang, vilket jag minns från den gången jag missade en CSN-betalning av misstag och fick punga ut med åtskilliga hundralappar totalt i onödan. Sådant aktar jag mig för.

Skriver man ut fakturor och skickar iväg dem den 22 december, två dagar före julafton, så händer det här. Det bör inte vara en nyhet för någon på vilket försäkringsbolag som helst. Ett tips till nästa år: Ge fakturamaskinen julledigt dagarna före jul men låt den jobba övertid fram till Lucia så att fakturorna når fram i tid. Det ger fler nöjda och färre missnöjda kunder, jag lovar!

söndag, januari 01, 2017

Toner till tusen

Ett sätt att summera året 2016 är att räkna samman de bidrag som vi i kören Vox Communis har varit med om att samla in till välgörande ändamål. Fyra konserttillfällen under året gav 65 512 kr. Pengarna har gått till Världens barn, Kisima Mixed Secondary School i Kenya, Operation Smile och Barncancerfonden Östra.

Att sjunga och skapa musik tillsammans är något som förgyller livet i sig. Kan man dessutom se till att stödja värdefullt arbete som stödjer barn medan man sjunger och skapar glädje såväl åt sig själv som åt de åhörare som lyssnar och kanske sjunger med så är det en spinoffeffekt som ger ännu mer mening.

Tack till alla som har bidragit och som vi har samarbetat med. Badrumskören med Lage Olsson i spetsen och Gärdslösa kammarkör under ledning av Ingegärd Cafourek ska särskilt nämnas. 2017 är ett nytt körår. Håll utkik! Vi har sprakande planer även för det året, och musik kan det inte bli för mycket av!

fredag, december 30, 2016

Gott slut och gott nytt!

Storhelger innebär ledigt för många men inte för alla. Kyrkan har högsäsong! Samtidigt ska man se till att umgås med nära och kära, så bloggen har levt för sig själv ett tag. Jag tror inte den har lidit av lugnet ;-)

Jag vill ändå önska alla ett gott slut på 2016, ett år som för mig varit jobbigt på många sätt. Förlusten av mina älskade föräldrar har lagt en tung sorgesordin över det allra mesta. 15 januari förlorade vi mamma och den 23 mars följde pappa högst oväntat och grymt efter. Det har varit ett svårt år med många tankar och mycken oro inför framtiden också på jobbfronten.

Nu ser vi framåt. Vad har Gud i åtanke för oss under 2017? Vi ska inte känna oro. "Om Gud är för oss, vem kan vara emot oss?" (Rom. 8:31)

Alltså: