måndag, december 05, 2016

Dagen efter julkonserten före

Dagen efter julkonsert brukar man vara lite "off". Det blir som en baksmälla ungefär fast mycket roligare. Jag har bara haft en enda Baksmälla typ 1 en enda gång och där vill jag aldrig hamna igen, men den här sorten Baksmälla efter konsert har jag upplevt desto fler gånger. Jag tar gärna ett par sådana till :-)

Igår fyllde vi i Vox Communis med vänner Teatervallen med människor som fick två timmars musikalisk och fysisk spis i form av sång och julfika. Vi som medverkade hade jättetrevligt! Vi vill härmed (i slumpmässig ordning) rikta ett stort TACK till alla som på olika sätt hjälpte till så att den här konserten kunde genomföras:

  • Jörgen Astner på Kalmar Teater som ordnade så att allt funkade med lokalen
  • David Lönneborg som skötte tekniken
  • Alla på Soppköket Porten med kocken Mattias Renhorn i spetsen som gjorde ALLT för att konserten skulle funka med fika och mat och fantastiskt bemötande
  • Johan Gustavsson från Öland som medverkade som inbjuden trubadur och sjöng så att intet öga var torrt
  • Mia Salomonsson från Alvesta som med sin vackra sopranstämma medverkade som solist
  • Rolf Johansson som inte bara stöttade upp oss med sin starka basstämma i kören utan också sjöng solopartiet på Adams julsång med den äran
  • Körens egen julkonsertgrupp som så smidigt har kreerat och planerat allt inför dagen från början och dessutom haft hand om biljettförsäljningen
  • Dotter Emmy som tillverkade konsertaffischen
  • Våra "egna" jätteduktiga solister Helena Juneberg i Go tell it on the mountain och Pierre Edström (eller var det renen själv?) i Rudolf med röda mulen
  • Christer Svensson och Åke Eklund utan vars säkra och alltid glada stöd på piano och bas vi inte skulle kunna ta en ton
  • Sven-Göthe Lidheim som körde de gradänger fram och tillbaka som vi tacksamt fick låna från Kalmar Sportcenter och som vi med gemensamma starka krafter lyckades bära in och ut ur Teatervallens vackra konsertlokal
  • Lena Kulmala som presenterade Barncancerfonden Östras aktiviteter
  • Hela publiken som kom och med sina biljettköp såg till att Barncancerfonden Östra kommer att få ett rejält tillskott till sin viktiga verksamhet

Jag hoppas att jag inte har glömt någon. I så fall får ni höra av er! Jag vill förstås sända ett mycket stort TACK till hela den otroligt positiva och glada kören Vox Communis för att ni finns och kommer till våra övningar och sjunger med hjärtans lust. Tack också för all hjälp med praktiska saker runt om våra arrangemang. Vi skapar glädje och hopp tillsammans! Finns det egentligen något bättre att lägga sin tid och sin kraft på?

När man medverkar på en konsert så blir man inte speciellt bra på att ta fotografier under tiden, så jag kan inte med bilder visa hur varmt och glatt vi hade det igår, men jag kan här till höger visa vilken underbar julklapp jag fick av kören, nämligen det här blomsterhavet i julklappspaket. Det står nu här hemma och lyser upp vårt vardagsrum! Tomtemor som står bakom fick jag vid en tidigare julkonsert :-)

Kören Vox Communis har funnits i snart 10 år (våren 2017). Det är en förmån att få arbeta med det här stora glada gänget! Under våren kommer vi att dyka upp i nya sammanhang, kanske med en jubileumskonsert som blickar tillbaka på våra år men samtidigt ser framåt. Välkomna! Håll ögon och öron öppna så ses vi igen! Till dess så återupprepar jag vår hälsning från igår:

WE WISH YOU A MERRY CHRISTMAS 
AND A HAPPY NEW YEAR!

lördag, december 03, 2016

Sången om dvärgarna

Göteborg fyllde 300 år 1923. Staden satsade på att bygga upp nöjesfält och utställningshallar. På ett ställe hade man byggt upp ett land för lilleputtar där de levande dvärgarna  hade hus och jobbade i smedjan. Kent Andersson, gudabenådad både som skådespelare och poet, har inspirerad av denna händelse skrivit Sången om dvärgarna. Den skickar en pil rätt in i hjärtat, speciellt idag när vi manifesterat för LSS och rätten till assistans. Läs och låt orden sjunka in.

Kom och skratta åt Lilleputt
Le åt hans krumma små ben
När han dansar för dig
med små små skutt
och lockar dig in i entrén

Vi går in i Lilleputtlandet
i Lilleputtlandet där dvärgarna bor
Där står hela det fullvuxna bandet
i helgdagskläder och glor

På en liten liten smedja
där en liten liten smed
hamrar på en liten kedja
på ett litet litet städ
På den lilla ässjan brinner
elden som gör smeden varm
och den lilla svetten rinner
längs han lilla lilla arm

Åt den munterhet som råder
bockar dvärgen lite trött
Dvärgar tackar för applåder
och den uppskattning dom mött
Men isar det inte längst inne
i märgen
kväver du inte ett fasans skri
när du ser människor
skratta åt dvärgen
som bara är lite mindre än vi?

I plommonstop kubbar
cylinderhattar
står man och pekar på dvärgen
och skrattar
Tills dvärgen blir ledsen
och fäller en tår
som bara är lite mindre än vår

Vad gråter en dvärg åt?
Detsamma som du
Det vimlar av dvärgar
i världen nu
Förkrympta förhånade
olyckligt lottade
står dom försmådda för små
och bespottade

Och tittar med sorg
på det lilla dom fått
i sina små liv
och dom gråter så smått

Åt det lilla lilla fatet
med sitt lilla lilla bröd
åt det lilla lilla hatet
med sin stilla lilla glöd
åt den lilla lilla vreden
med sin lilla lilla brand
åt den lilla stilla vreden
i hans knutna lilla hand
åt den lilla lilla krampen
i hans lilla lilla bröst
åt den stilla lilla kampen
med sin illa lilla röst

Men lossnar det inte
små flagor av färgen
på huset vi målat
med demokrati
när du ser människor
sparka på dvärgen
som bara är lite mindre än vi?

Vad slåss en dvärg för?
Detsamma som du
Det vimlar av dvärgar
i världen nu
Förkrymta av maktspråk
och lagarnas text
förbannar han dom som har
hämmat hans växt

Då knyter han näven
och reser sig opp
med stigande vrede
och växande kropp
O ni som växer er höga
som bergen där himlen
är klarblå och sikten fri
Fruktar ni inte den framtid
då dvärgen växer sig
hundrafalt högre än ni?

torsdag, december 01, 2016

Bereda vägen?

Vi lever i adventstiden. Vi har hälsat Jesus med orden "Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!" och vi har uppmanat varandra att bereda väg för Herren. Men vad betyder det?

Jag tänker direkt på Ylva Eggehorns ord i Millenniepsalmen (Sv Ps 717) som vi sjöng på den lilla mässan i Domkyrkan i måndags. Den börjar:
Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu.
Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler upp mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Världens frälsare föddes i ett stall, fick sova i en krubba bland djuren efter förlossningen och drevs i landsflykt under sina första veckor. Hans ursprung var omtvistat då hans mor blev gravid innan äktenskap hade ingåtts. Han föddes som jude och var därigenom medlem av ett folk som genom historien har förföljts och bespottats. När han dog gjorde han det som en brottsling, offentligt avrättad efter ett domstolsförfarande som liknar en parodi och där ingen ville ta ansvaret. När han skulle hälsas som kung vid intåget i Jerusalem red han på ett åsneföl. Scenariet måste varit långt bortom all ära och glans.

Hur bereder vi vägen för denna kung? Vet vi hur vi ska göra? Och var kan vi se honom när han kommer?

Jo, längre ner. Hela tiden. Inte bland våra fina ord och högtstående ideal, våra vackra arrangemang och vår teologiska korrekthet. Vi hittar honom i den lidande, den fattiga, den ifrågasatta och den utstötta. Det är där Gud blir verklig och synlig, i det ömkliga och oansenliga.

Där finns vår kung, i en främlings gestalt och i en skepnad som är långt utöver mänsklig struktur och segertaktik. Som vi sjunger i Sv Ps 103: "Han segrar när han lider. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!"

Låt oss bereda vägen! Blir vi kallade för naiva, mesiga och lättlurade dårar må det vara hänt, ty "Guds dårskap är visare än människorna, och Guds svaghet starkare än människorna." (1 Kor. 1:25). Guds storhet är av ett annat slag än människans och utklassar den med miljoner hästlängder. Det är ett ord att lita på.


tisdag, november 29, 2016

Politiskt bestämt smörgåspålägg

Bregott i den lilla skolmagen
bryter mot den svenska lagen.
Närodlat, visst i all ära,
men ett ansvar man inte får bära
i den lokala politiken.
Något blev alltså fel i taktiken!
Att neka skolan margarin på bröd
har inte i lagen något stöd...

(När den politiska majoritetens fyra kommunalråd bestämde att skolan i Kalmar kommun ska servera Bregott på smörgåsarna halkade man visst lite bland paragraferna....)

Rosa toaborste

Första helgen i advent har passerat. Vi i Två Systrars kapell hälsade konungen välkommen på traditionsenligt sätt med bland annat Hosianna, Dotter Sion och Bereden väg i tre olika varianter. I lördags var det adventsmarknad vilken inbringade över 28 000 kr till Kisima Mixed Secondary School och kyrkan var fylld av människor som spelade på chokladhjul, handlade prästost och fikade överjordiskt goda saffransbullar. Första helgen i advent är en hektisk tid i kyrkan!

Hemmavid är det nästan likadant. Maken putsar alla fönsterrutor. Stjärnor och ljusstakar ska tas fram ("Funkar alla lamporna, och om inte, vilken är det som är trasig?") och utomhus ska man hänga upp ljusslingor. Vi kör med de kulörta varianterna. Balkongräcket strålar i glada färger när mörkret faller på och det finns också en egentillverkad konstig form av ljuskrona som hänger i en krok i balkongtaket dekorerad med grangirlang och vita lampor. Om ni inte vet vilken lägenhet som är vår så går den vid advents- och juletid ALLTID att hitta efter mörkrets inbrott. Kolla bara efter landningsbanan på tredje våningen :-)


Jag byter ALLA gardiner till första advent. Det betyder att man skiftar en del färger i rummen. Den blå dominansen i köket bryts och byts ut mot alltmer rött och vitt vid advent. De pastelliga blommorna på gardinkapporna i arbetsrummet har flyttat ner i källaren och istället pryds fönstren av tomtebarn som leker i snön under en mörkblå himmel. Och duschrummet med sina ljusgrå väggar kan naturligtvis inte heller längre ha en rosa färgkod med prickigt duschdraperi i vitt, ljusgrönt, gult och rosa, rosa matta och rosa tvål. Nu är det rött och mörkblått som gäller med blårödrandigt draperi, mörkblå tvål och knallröd matta. Men en sak har jag totalt missat.

Toaborsten är rosa. Jag har inte bytt den! Jag har letat och letat i affär efter affär efter en röd eller mörkblå eller åtminstone grå men har inte fått napp nånstans. Nu står den neonrosa styggelsen kvar där och lyser i hörnet. Den stör mig.

Jag tror att min dotter anser att jag är knäpp. Hon tycker nog att det är terapi för mig att låta den rosa toaborsten stå där. Jag behöver helt enkelt vänja mig vid asymmetrin. Jag har svårt med det. Jag vet att jag, när hon var sådär två år gammal och började på dagis, lämnade extra hårband där som matchade hennes ombyteskläder på klädhyllan utifall att hon skulle behöva byta kläder under dagen. Så där i efterhand så inser jag ju att det gick lite långt då. Nu är det bättre. Eller inte.

Jag stör mig på den där rosa toaborsten. Jag skäms lite över att den står där. Samtidigt så kan jag med andra hjärnhalvan inse att det faktum att jag retar mig på en rosa toaborste i rimlighetens namn betyder att jag inte har så våldsamt mycket allvarliga och viktiga saker att oroa mig för just nu. Det är rätt skönt, i och för sig.

Bara jag kunde få tag i en mörkblå, röd eller åtminstone grå toaborste. Det skulle ge mig frid i sinnet. Eller inte.

fredag, november 25, 2016

Vilket ben?

Publicerad i Barometern 30 nov och Östra Småland 26 nov 2016
Per Gawelund (V) har gjort flera såväl innehållsrika som sympatiska inlägg i frågan om Kalmar kommuns agerande gentemot EU-migranterna. Han efterlyser handling och inte bara ord, empati istället för skygglappar och uppriktig medmänsklighet istället för dåliga ursäkter. Han har helt rätt. Kalmar borde kunna bättre än att stänga ett dåligt boendeläger på oklara grunder utan att hänvisa till annat än kalla bilar och tillfälliga parkeringar. Romerna är ett folk som under århundraden har diskriminerats på grova sätt. Även vi i Sverige har ett ansvar och en skuld att betala tillbaka. Tänker vi efter lite längre än näsan räcker, och det menar jag att vi måste göra, så inser vi det.

Tiggeriet är ingen hållbar lösning i längden, men så som romernas verklighet ser ut så är den just nu bättre för dem än ingen lösning alls. Att vi sedan även med alla medel som står till buds måste förmå Rumänien, Bulgarien och andra länder som inte tar sitt ansvar för den egna befolkningen att göra just det är precis lika odiskutabelt som att romerna behöver vår hjälp här och nu.

Men frågan är varför Gawelund är så ensam. Från borgerligheten hörs väldigt lite. Den politiska majoriteten har av allt att döma ställt sig bakom kommunens hela hantering, och i denna styrande majoritet ingår Vänsterpartiet sedan mycket lång tid tillbaka. Försöker Vänsterpartiet månne sig på konstycket att i den här frågan bedriva såväl majoritets- som oppositionspolitik på samma gång? Mycket talar för det. Tystnaden från Gawelunds partikamrater högre upp i hierarkin är graverande. Har Socialdemokraterna och Centerpartiet kört över sina vänsterkamrater och belagt dem med munkorg? Eller väljer man att vara tyst av andra skäl?

Jag undrar alltså på vilket ben Vänsterpartiet i Kalmar år 2016 väljer att stå. Är det på knähundens eller på medmänsklighetens? Väljarkollektivet har nog trots allt rätt att få veta var solidariteten ligger hos våra partier. För Feministiskt initiativ är det självklart att politiska ställningstaganden och beslut handlar om att kunna prioritera rätt och att verka för förändring i rättvis och människovänlig riktning. Det kan kosta på ibland men är ändå det enda rätta att göra.
Birgitta Axelsson Edström

Talesperson Feministiskt initiativ Kalmar län

torsdag, november 24, 2016

Stök


  • Kristyr
  • Pepparkakor
  • Högmässor
  • Möten
  • Begravningar
  • Sångövningar
  • Julgardiner
  • Städning
  • Rensa avlopp
  • Tvätt
  • Mer kristyr
  • Fler pepparkakor
  • Orgelövning
  • Planering
  • Konsertverksamhet
  • Strykning
  • Styrelsemöten
  • Vinterfixa balkongen
  • Ljusslingor
  • Dubbdäck
  • Fullmäktige
  • Planera julmusik
  • Miljögrupp
  • Läsa
  • Adventsljusstakar
  • Adventsstjärnor
  • Ännu mer kristyr
  • Ännu fler pepparkakor
  • och lite till.
Det är roligt stök! Men, det blir inte mycket tid till att blogga då...


fredag, november 18, 2016

Julkonsert 2016

Söndagen den 4 december kl 16 har kören Vox Communis med vänner julkonsert på Teatervallen i Kalmar. Konserten kommer att bjuda på maxad julstämning med julmusik av många olika slag! Christer Svensson står för pianomusiken och Åke Eklund spelar bas. Gästartist är trubaduren Johan Gustafsson från Färjestaden och soloinsatser i kören kommer bland andra att utföras av sopranen Mia Salomonsson från Alvesta. Även publiken ska vara med och sjunga förstås! För de 150 kronorna som biljetten kostar får man, utöver en rejäl dos julmusik och mellanprat, även julfika med saffransbullar och pepparkakor. Biljetter beställs via mail på adressen julkonsert.voxcommunis@gmail.com.

Konsertens överskott kommer att gå till Barncancerfonden Östra. Vi i Vox Communis önskar alla VÄLKOMNA till en julig eftermiddag i glädjens, värmens och ljusets tecken som dessutom ger Barncancerfonden Östra möjlighet att hjälpa fler barn och familjer som drabbas av cancer.

För mer information: Kontakta Birgitta Axelsson Edström tel 0766-267366 eller birgitta.axelsson.edstrom@gmail.com