tisdag, februari 12, 2019

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat


Kalmar pastorat skriver i den nuvarande församlingsinstruktionen:”Vi strävar efter att öka tillgängligheten genom att förlägga en kvällsmässa på söndagar i någon av pastoratets församlingar”.

Denna formulering har dock inte gett upphov till någon förändring av tidpunkten för söndagsmässorna. Samtliga fem församlingar håller sin huvudgudstjänst med start i spannet kl 10-11. Vi vill inte påstå att antalet gudstjänstfirare är lågt. Det framkommer i resultatet av visitationen år 2018 att det tvärtom förhållandevis är många som firar gudstjänst i Kalmar pastorat, och det är naturligtvis glädjande. Ett problem, vilket lyfts i visitationsrapporten, är dock att medelåldern är ganska hög på sina ställen. Vi menar att en kvällsgudstjänst, kanske kl 17 eller kl 18, skulle kunna göra det enklare för fler att delta i gudstjänstlivet. Vi menar också att denna tid bör ligga fast vecka efter vecka i en av våra kyrkor och inte alternera. Sådant riskerar att skapa mer förvirring än möjligheter.

Vårt samhälle utvecklas liksom vårt arbetsliv. Många har ett hektiskt program med arbeten som kräver hög grad av engagemang och med andra fritidsaktiviteter som man själv eller familjen deltar i. Tiden blir för många en bristvara liksom möjligheten att sova ut. Det är inte optimalt för alla att kyrkan erbjuder huvudgudstjänst med mässa den enda morgonen i veckan då man kan ta det lugnt. Vi menar att det är hög tid att vi tittar på möjligheter att möta behov hos de människor som inte är vana vid att prioritera kyrkobesök på söndag morgon men som har större möjlighet att dela gemenskapen vid mässa och kaffebord längre fram på dagen som ett avstamp inför den kommande veckan. Självklart finns det redan idag alternativ till söndagens huvudgudstjänst i form av en mängd gudstjänster/mässor i veckan. Det är ändå så att söndagens huvudgudstjänst är den största och viktigaste och den som anger tonen åt veckan som väntar.

Vi menar att tiden är mogen för att våga tänka nytt och att pröva en ny gudstjänsttid. Nu när arbetet med en ny församlingsinstruktion inleds passar det extra bra att lyfta frågan och omvandla förra instruktionens strävan till praktisk handling. I Kalmar ligger våra församlingar och församlingskyrkor väldigt nära varandra. Att samtliga fem firar gudstjänst samtidigt känns inte optimalt om man avser att ha hög tillgänglighet samt utnyttja resurser på bästa sätt. Söndagsgudstjänsterna i Svenska kyrkan i Kalmar ska vara öppna för alla, inte bara för dem som är morgonpigga på söndag morgon!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar
att i arbetet med församlingsinstruktionen och i enlighet med visitationsrapporten lyfta frågan om att flytta huvudgudstjänsten i någon av församlingarna i Kalmar till kvällstid samt
att genomföra förändringen så snabbt som möjligt.

Kalmar den 11 februari 2019

Birgitta Axelsson Edström, Gunnar Thorbert, Monica Lengström och Gabriella Thorbert

Öppen kyrka – En kyrka för alla


måndag, december 31, 2018

Gott nytt år!


Så här i det gamla årets sista timmar 
vill jag önska alla vänner:
Ett synnerligen Gott Nytt År!

Sluta aldrig drömma om en bättre värld och en bättre tid även om det känns hopplöst ibland. 2018 har bjudit mig på både glädje och sorg, skratt och smärta, plåga och lycka samt mycket arbete med alltför lite vila. Jag hoppas att 2019 blir ett mindre oroligt år. Låt oss göra vad vi kan, tillsammans, för att världen ska bli en gladare plats! (Och må ansvariga för snöröjning, sandning och väghållning göra sitt jobb något mer effektivt under kommande år...)



your dream comes true!
(Eller för att tala med mer kyrkiska ord, 
ty den största stjärnan 
och den vi riktar vårt hopp till 
är ju Jesus själv: 
Be så ska ni få, 
sök så ska ni finna, 
klappa på så ska porten öppnas för er)


måndag, december 24, 2018

God välsignad jul önskas alla

Idag är det julafton. I morgon firar vi Guds sons födelse. Det är en glädjens högtid både för barn och vuxna. Jag får fira julen som mormor för första gången till lilla söta Ilse som är alldeles bedårande och fyller sex månader just idag. Samtidigt så är julen detta år för oss en påminnelse om livets ofattbara skörhet. Jag vet ett barn som för första gången firar jul utan sin förälder. Hastigt, abrupt och med fruktansvärd smärta tog glädjen slut för bara några dygn sedan. Det blir en annorlunda jul.

Ändå, livet är större än döden. Gud är med och lämnar ingen ensam. Jag önskar alla en fridfull jul och en välsignad tid. Barnet i krubban har tagit himlen till oss. Det är en glädjens tid.

söndag, december 09, 2018

Julkonsert 2018

Då har vi genomfört årets julkonsert. Den gick av stapeln igår, lördagen den 8 december i Algutsrums kyrka på Öland, och det blev en jättehärlig kväll! Jag mådde inte bra under dagen. En del dagar är en kamp, och så var det denna dag, men den slutade trots detta i dur och inte i moll. Ett speciellt TACK vill jag rikta till goe liberalen Pierre som drog upp mig ur den värsta gyttjan igår. Det var ett hästjobb kan jag lova.

Jag vill framföra ett riktigt stort TACK till så många fler. Jag hoppas att jag inte glömmer någon. I så fall så får jag skylla på allmän sinnesförvirring...

Så, mitt varma TACK till

  • Dotter Emmy som gjorde postern som vi marknadsförde oss med
  • Södra Ölands pastorat med Mattias, Oskar och Agneta i spetsen som öppnade upp kyrkan för oss fritt och ställde upp och gjorde i ordning på ett alldeles strålande sätt. Tack också för vackra blommor!
  • Monica och George som samlade in utgångskollekten
  • Christer Svensson och Åke Eklund som med gott humör och positivt sinne kompade på flygel, orgel och bas lugnt och säkert som vanligt
  • Johan Gustafsson och Mia Sunesjö som både sjöng med och för oss
  • All publik som kom och i en del fall fick vänta en timma pga lite förvirrade uppgifter om starttid
  • Våra körmedlemmar Gunnel Mellblom, Svante Gustavsson och Ingrid Göransson som skötte en stor del av förberedelserna (och FÖRLÅT mig Ingrid för att jag inte uppmärksammade på konserten att du fyllde år just igår...)
  • De körmedlemmar (jag minns just nu inte vilka det var) som satt i biljettkassorna i det kalla vapenhuset
  • Våra egna solister Pierre, Claes, Gunnel, Helena, Tore och Maja som gjorde en alldeles fantastisk insats igår. Speciellt vill jag lyfta fram Maja Pockar som på mindre än ett dygns varsel hoppade in och sjöng Adams julsång när vår ordinarie solist blev sjuk. DÄR kom tårarna på mig, och på många fler.... Maja Pockar, lägg det namnet på minnet🎶
  • Alla i Vox Communis som denna lördagskväll gjorde det omöjliga IGEN. Vi hade en hel del avhopp och mycket kändes osäkert, men när klockringningen var över och vi började sjunga vår Halleluja i trestämmig kanon och fyllde kyrkan med jubel så visste jag: Vi fixar det! Jag är i sanning imponerad!

Kvällen gjordes helt till förmån för Svenska kyrkans julinsamling En flicka är född. Vi fick in hela 29 243 kronor och de går oavkortat till En flicka är född.

VARMT TACK TILL ALLA SOM BIDROG!

Och tack kören Vox Communis för den fina julgåvan jag fick. Den lyser upp vårt hem, vilket syns på bilden nedan. Jag önskar er en riktigt skön och avkopplande julhelg och en god start på 2019. Den önskan omfattar förresten alla som på olika sätt gjorde kvällen igår med musik, sång och närvaro.



Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla dig i sin hand
(irländsk bön)


söndag, december 02, 2018

Första söndagen i advent

Första söndagen i advent... Det blev ett besök i Kalmar Domkyrka där vi deltog i en festhögmässa. Det var många medverkande, bland annat en barnkör som sjöng av hjärtans lust och Domkyrkokören som levererade en fantastiskt välljudande version av Otto Olssons Advent från orgelläktaren. Sedan blev det ett besök på julskyltningen och en runda till mammas och pappas grav med ljuständning innan vi åkte hem. Dammsugaren behövde rastas lite.

Jag minns adventshelgen hemmavid. När jag var liten hade vi en adventsljusstake i trä som såg ut som en gris. Senare köpte mamma en mycket finare, en stengodsvariant från Arabia. Den var säkert jättedyr, men jag saknade grisen där på matbordet när vi åt hembakade lussebullar. Dessutom kunde aldrig ljusen stå stadigt i den där nymodigheten, och det var jag aldrig sen med att påpeka. Konservativa drag kan vara utmärkande hos vissa barn.

Storhelger är lite jobbiga när man känner sig ensam. Så även denna gång, men ljuset har kommit. Guds son har ridit in i Jerusalem på ett litet åsneföl. Hosianna, hjälpen är här! Det är det viktiga, inte vilken design vi har på adventsljusstaken.


onsdag, november 28, 2018

Julkonsert till förmån för En flicka är född

Varje dag föds flickor in i förtryck och orättvisor. Det kan vi inte acceptera.
Flickor ska aldrig nekas, kränkas, hotas, utnyttjas eller tvingas – bara för att de är flickor. Vi kan aldrig acceptera att flickor föds in i förtryck och orättvisor – bara för att de är flickor. Att fattigdom och normer gör att flickor får sämre möjligheter till utbildning, sjukvård eller försörjning. Att de utsätts för sexuellt våld eller könsstympning. Eller att flickor får äta sist och minst.
Det är en ständig kamp om liv och död, som vi måste ta tillsammans. I årets julkampanj har vi den stora möjligheten att tillsammans kämpa för att ingen flicka ska hotas, utnyttjas eller kränkas. För varje barn är skapad till Guds avbild och har samma värde – oavsett kön.
Så skriver Svenska kyrkan om årets julinsamling En flicka är född här.
Vi i Vox Communis håller med. Därför kommer alla intäkter från vår julkonsert i Algutsrums kyrka lördagen den 8 december att gå till En flicka är född. Visst vill Du vara med och bidra till detta viktiga arbete? Ett sätt är att köpa en biljett och få en rejäl dos med julglädje i toner och ord på köpet! Boka din biljett via mailadressen julkonsert.voxcommunis@gmail.com
Varmt välkommen!

fredag, november 23, 2018

Ett år efteråt...


Debattartikel publicerad i Barometern 23 november och Östra Småland 26 november 2018
För ett år sedan var #metoo på var och varannan löpsedel. Upprop med namnunderskrifter om övergrepp och utsatthet publicerades gång på gång från olika yrkesgrupper och samhälleliga institutioner. Det var en välbehövlig aktivitet. Många sanningar kom ut i ljuset, sanningar som vi i ärlighetens namn hade varit medvetna om under lång tid men inte vågat släppa ut. Nu skulle förändringens vindar blåsa i orkanstyrka! Gamla unkna patriarkala värderingar som levat instängda i välmåga skulle vädras ut och ersättas med upplysta och jämställda normsystem. Äntligen skulle det ske! Det är nu det händer, som någon sa.
Men det hände inte. Idag vet vi det. Den folkbildande och värderingskritiska processen med syfte att förändra vårt samhälle och vår samvaro i grunden i jämställd riktning som kunde ha inletts ersattes av något helt annat. Istället jagades kända män med anklagelser om att de följt det samhälleliga normsystem som uppmanar män att ta för sig och trampa på kvinnors rätt. Kändis på kändis radades upp. Jag menar inte att kändisar ska ha en gräddfil, inte alls. Vad jag menar är att det som kunde ha blivit samhällelig förändring istället blev en hämndstinn hetsjakt på rubriker, och kända män som i många fall, men dock inte alla, inte hade kunnat hålla fingrar och övriga kroppsdelar i styr räddade i själva verket både normsystemet och ”vanliga karlar” från att behöva förändras. Fokus skiftades bort från skapandet av en jämställd tillvaro där kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män till en blodtörstig jakt på enstaka kvinnoförnedrande män. Och än en gång så förlorade kvinnorna. Vi förlorade stort. Än en gång var ett fåtal män viktigare än kollektivet kvinnor, precis som det under mångtusentals förflutna år har varit och som det fortfarande är.
Det är en bitter insikt, men av insikter bör man lära. Det går inte att hata fram en bättre värld. Det går inte att hämnas fram en bättre värld heller. Det går däremot att lära sig att förstå hur det hela hänger ihop och sedan agera klokt. För att nå dit krävs samtal, möten, diskussioner och en gemensam vilja att förstå och att komma framåt. Kort sagt behöver vi folkbildning. En sådan process är ingen quick fix, men den leder åt rätt håll.
De svenska stolta demokratiska traditionerna vilar nämligen på folkbildning. Skeendet kring #metoo är inte det enda tecknet på att folkbildningen har hamnat på efterkälken. Vi ser samma sak i den partipolitiska sfären. Istället för hållbara och långsiktiga analyser så lanseras snabba, enkla och felaktiga lösningar, och de partier som är experter på det sistnämnda vinner folkets röster. Jag undrar hur vi år 2018 kunde hamna här. Det måste råda en brist på både bildning, klokskap och tålamod på samhällets alla nivåer. Det är synnerligen allvarligt, och ansvaret bär vi alla.

Vi kan göra det vi kan där vi är. Vi kan vägra att anta den enkla världsbild som leder fel. Vi kan säga ifrån och vi kan göra det tillsammans, för inte har vi tappat hoppet om en bättre värld bara för att #metoo har förlorat ett år? Vi har ju en hel framtid att förändra!

Birgitta Axelsson Edström (F!)

Kalmar