Idag hade vi i partiet en gemensam manifestation tillsammans med Ung Vänster mot rasism och främlingsfientlighet. Vi höll tal och delade ut material. Ungefär så här sa jag:
Igår firade vi nationaldagen, här i Kalmar och i övriga Sverige. Det är en dag då vi samlas och är glada över vårt land och då vi kan stanna till en stund och tänka på att vi är lyckligt lottade som bor här. Här i Kalmar hade vi ett mångkulturellt firande på Stortorget. Till stora delar var det en trevlig och högtidlig eftermiddagsstund. Dock fyrade huvudtalaren i slutet av sitt tal av ett otrevligt angrepp på oss i Vänsterpartiet då han menade, fjärran från sanningen, att vi inte står för demokratiska värderingar. Jag vill därför klargöra följande:
För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi är en del av en europeisk vänstertradition som sedan länge slutgiltigt gjort upp med de odemokratiska idéer som framförts i namn av socialism och kommunism och som lett till att avsaknad av demokratiska fri och rättigheter ursäktats i länder som kallar sig socialistiska. Vår socialism är alltid förenad med demokrati och en allomfattande respekt för mänskliga rättigheter. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där framhålls mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val som nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor. Det innebär att rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur är nödvändiga för ett människovärdigt liv och ett demokratiskt samhälle. Vänsterpartiet står upp för de mänskliga rättigheterna oavsett var, när eller med vilka motiv de kränks och inskränks.(Utdrag ur kongressuttalandet 6-8 juni 2008)
Idag fokuserade vi på en företeelse som vi tyvärr har i vårt samhälle. Rasismen.
Rasismen är en del av den globala världsordningen. Rasistiska strukturer finns också i det svenska samhället. Det vore ett misstag att reducera rasismen till att handla om biologistiska rasläror och till politiska rörelser som bär upp såna. Rasistiska föreställningar som på skilda sätt kopplar människors beteende och värde till härkomst och utseende, påverkar människors sätt att handla, både privat och offentligt.
Rasismen är något annat än allmänna fördomar. Den måste förstås i förhållande till maktrelationer i samhället som helhet. Hos oss i Sverige yttrar sig rasismen dels i misshandel, förföljelser och trakasserier, dels i sådant som den ojämlika tillgången på arbete, utbildning, inkomst, bostad, och politisk representation. Diskriminering av människor på grund av utseende eller ursprung är förbjuden antingen den är medveten eller ej, men utgör trots det en del livet i vårt samhälle.
Rasistiska strukturer återskapas genom det kapitalistiska systemet. Inte minst sker detta genom uppdelningen på arbetsmarknaden. Där utnyttjas olikheterna i villkor, för att skärpa utsugningen av arbetskraften. Det innebär till exempel flytt av produktion till låglöneländer med svag facklig organisering, eller överlastning av arbetslöshet och sämre arbetsvillkor på socialt redan utsatta grupper. Personer med utländsk bakgrund hittar vi inom lågbetalda, monotona och hälsofarliga yrken med små möjligheter till avancemang, eller bland egenföretagare med stor risktagning, eftersom nåt säger oss att det är särskilt lämpligt. Det finns också en stark koppling mellan utländsk bakgrund och osäkra anställningsformer. En sådan etnifierad arbetsmarknad underlättar för kapitalet att sätta ett tryck på alla arbetstagare. Denna situation både avspeglar och återskapar de rasistiska strukturerna.
Även patriarkatet och rasismen samverkar. Utlandsfödda kvinnor möts av mycket låga förväntningar från majoritetssamhället och placeras längst ned i den ekonomisk-sociala hierarkin. Hushållsarbete i andras hem kan exempelvis framställas som ett framsteg för dem. Så ses det inte för oss infödda svenska kvinnor.
Kampen mot rasism, segregation och diskriminering handlar inte om invandrade eller utlandsfödda. Det är en kamp för att humanism och mänskliga rättigheter ska omsättas i praktik i Sverige och världen och för att demokratin ska omfatta var och en som bor i landet. Denna kamp måste föras på flera plan samtidigt.
Att se och bemöta vardagsrasismen, den man kan stöta på vid allt från krogköer till jobbansökningar, är en del av det antirasistiska arbetet. En annan del är att samla ett motstånd mot öppet fascistiska och rasistiska rörelser och motverka en ökande acceptans för dessa. Både svensk- och utlandsfödda kvinnor och män behövs i denna kamp.
Rasism och främlingsfientlighet gror inte i vakuum. Sociala orättvisor och växande klyftor fungerar som drivhus för förenklade förklaringar, till exempel att skylla alla problem på den som ser annorlunda ut eller att drömma om den gamla goda falska idyllen då Sverige var Sverige. Därför är en politik som minskar de sociala klyftorna en bärande del i vår antirasistiska strategi. Eftersom försörjningen och arbetsvillkoren är så centrala, är det särskilt viktigt att motverka etnisk diskriminering och underordning på arbetsmarknaden.
En verksam antirasistisk politik utmanar rådande maktförhållanden och fordrar en omfördelning av samhällets resurser. Men människors värderingar påverkas också av de normer som anges i bland annat utrikespolitik och asyllagstiftning. Därför är arbetet för en human flyktingpolitik också ett antirastiskt arbete. Den antiimperialistiska kampen blir en kamp också mot rasistiska föreställningar och ideologier.
Rasismen och främlingsfientligheten är otäcka inslag i den politiska och samhälleliga världen. Företrädarna använder sig av metoder som inte hör hemma i den svenska demokratin, men de ska bekämpas med de medel som demokratin ger oss. Och där måste vi vara många!
Hjälp får man inte från den etablerade politikern som nyktert och myndigt konstaterar att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i nästa val och sedan bara sitter där i sin stol och väntar. Hjälp får man från den som vågar stå och säga emot. Rasistisk och främlingsfientlig propaganda sprids i brevlådor, på anslagstavlor, på elskåp och på våra skolor. Det är hög tid att göra nåt nu. Och här behövs du och jag, här behövs politiska partier, här behövs vi i Vänsterpartiet, för att visa att alla människor har samma värde oavsett plånbok, hudfärg och hälsa, oavsett allting. Att inte göra det vore ovärdigt gentemot både vårt demokratiska samhälle och vårt vara som människor.
