fredag, augusti 17, 2018

Klimatet - en ödesfråga


Debattartikel publicerad i Barometern den 17 augusti 2018 och i Östra Småland 20 augusti 2018
Ingen med förståndet i behåll kan undgå att förstå att vår värld lever farligt. Efter den här sommaren där extremvädret har drabbat även oss i Kalmartrakten med en kombination av torka och mycket höga temperaturer så har vi fått en försmak av vilken eländig båt vi har försatt oss i. Klimathotet är i högsta grad verkligt och måste hanteras. Det är tydligt att det idag går alldeles för långsamt och att det görs för lite för att vi ska kunna uppnå resultat. En feministisk miljöpolitik identifierar de strukturer som orsakat den situation vi är i idag. Med den vetskapen i bagaget kan vi göra något åt framtiden.

Vår politik utgår från alla människors lika värde och betonar samtidigt vikten av global solidaritet. De miljöproblem som idag hotar våra ekosystem, den biologiska mångfalden och mänskligheten har sitt ursprung i de ekonomiska strukturer vi skapat där de ekonomiska medlen värderas högre än jordens resurser. Vi borde veta bättre!

Feministiskt initiativ ser dessa utmaningar och vill driva en politik som möjliggör en framtid även för kommande generationer. Det finns mycket att åtgärda, och det är förhållandevis enkelt, åtminstone enklare än att återskapa en jord som vi till slut helt har förstört. Självklart är det ett globalt problem, men vi måste göra vår del. Vi vill införa ett konsumtionsmål för Sverige där målet är nettoneutrala koldioxidutsläpp till år 2040. Idag tas endast de utsläpp som sker inom Sveriges gränser i beaktning, trots att vi konsumerar mer än någonsin och produktionen ofta sker i andra länder. Det är dags att leva upp till det ansvar vi har!

Vi vill att vårt gemensamma pensionskapital i AP-fonderna som idag investeras i flera av de största fossila bolagen i världen istället läggs på hållbara fossilfria investeringar. Vi vill vidare aktivt understödja utvecklandet av nya modeller för energiförsörjning. Vi kan om vi vill!

För ett solidariskt samhälle som är tillgängligt för alla invånare måste kollektivtrafiken byggas ut och göras attraktiv. Dock har flyget en särställning. Flygresorna står för en stor del av de koldioxidutsläpp som svenska invånare orsakar. En ny flyglinje från Kalmar till Frankfurt är i det perspektivet ett självmål. En särskild flygskatt kan däremot bidra till att minska flygandet samt se till att flyget i större mån bär sina egna kostnader.

Skyddet av biologisk mångfald och kulturlandskap måste stärkas bland annat genom sänkta krav på medfinansiering för statliga bidrag till lokalt initierade miljöskydds- och klimatomställningsprojekt i gles- och landsbygdskommuner. Vi har en livsmiljö att bevara, inte bara för oss människor utan även för djur och växter. Vi i Kalmarsundsregionen måste både kunna och vilja göra de åtgärder som krävs. Viljan har vi, men vi måste förändra regelverket så att resurser kan frigöras.

Klimatförändringen är en av vår tids allra största utmaningar. Därför bör samtliga politiska beslut på alla nivåer kontrolleras så att de ligger i linje med klimatmål och miljölagstiftning. Det är vår uppgift att vårda Moder Jord, inte förråda henne. Hon måste kunna ta emot kommande generationer och erbjuda dem samma vackra livsmiljö som vi en gång fick. Låt oss tillsammans se till att det blir så!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg
Feministiskt initiativ Kalmar


torsdag, augusti 16, 2018

Ett tråkigt inlägg

Nu ska jag vara tråkig och väldigt personlig. Känsliga läsare varnas. Jag kan framstå som bakåtsträvare, speciellt eftersom det epitetet numera betyder ”inte överdrivet förälskad i Kalmarsossarnas ytliga smäck”.

De nybyggda husen i kvarteret Gesällen är något av det mest erbarmliga jag har sett. Kulisser utan historiskt värde i legotillverkad massproduktion höjer inte Kvarnholmens verkliga attraktionsvärde.

Kör gärna Ironman, löplopp och cykeltävlingar! Jag är inte emot dem utan ser att de drar både folk och inkomster till kommunen. Jag är dock ganska trött på allt runtomkring. Kanske är vi på väg mot samma öde som Almedalsveckan och medeltidsveckan i Visby? Den bofasta befolkningen flyr ön medan turister invaderar den. Åtminstone känner jag i dessa dagar att det vore ett alternativ att fly fältet just den här veckan. Att umgås med kravallstaket och avspärrade gator är inte riktigt min grej, men jag vill inte hindra någon annan från att göra det.

Jag är gruvligt trött på dumhet, rasism, nazism och fascism. Jag kommer aldrig att tycka synd om den som röstar på SD eller något av de andra ytterlighetspartierna. De stödjer en ickedemokratisk utveckling och ska kallas vid sitt rätta namn, inte strykas medhårs medan de gömmer sig i den brunfläckiga och illaluktande offerkoftan. Må valutgången i september visa att Sverige kan bättre än så! Rösta rosa!

Att mot de boendes vilja skövla en liten skogsremsa vid Kungsgårdsvägen alldeles intill kyrkogården under förevändning att det behövs studentlägenheter när man inte kan fylla det lägenhetsbestånd man redan har är pinsamt och ett dåligt exempel på hur makten kan orsaka fartblindhet. Bebygg Rifatomten först, den ligger ju där bara, och vänta med att förstöra den lilla skuggande grönska som finns invid vägen i ett av våra allra mest problemtyngda bostadsområden. Det kan väl inre vara fel att backa någon enda gång???

Så, nu har jag varit tråkig så det räcker. Det var faktiskt ganska skönt att pysa lite. Det lättar på trycket.

tisdag, augusti 14, 2018

En feministisk politik i Kalmar!


Debattartikel publicerad på Barometerns webb 14 augusti 2018 och i Östra Smålands pappersupplaga 16 augusti 2018
Snart är det val. Sverige har en lång demokratisk tradition som är värd att både bevara och utveckla. En levande demokrati är under ständig förändring där makten hela tiden utmanas av människor som organiserar sig för att föra in kunskaper och erfarenheter och vidga perspektiven för att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda och kunna göra sina röster hörda. Feministiskt initiativ är en del av denna demokratiska process och nu ställer vi upp i valet till Kalmars kommunfullmäktige. Precis som andra demokratirörelser som utmanar makten och arbetar för förändring, möter vi motstånd. Men vi vet att förändring är möjlig. Vi har kärleken som drivkraft och vi gör det tillsammans. Det är klart vi kan ta plats i maktens rum!
I Kalmar finns det mycket att göra. Vi går till val på att föra in den feministiska dimensionen i Kalmars politik och utveckling. Det innebär att vi tar med oss stora doser av vilja, mod och fantasi in i de beslutande rummen. Det räcker nämligen inte med vackra ord utan det krävs handling också om politiken ska vara trovärdig. Vår politik karakteriseras av konsekvent helhetssyn och bärs av visionen om ett rättvist och öppet samhälle. Vi är trötta på att rättvisa och människors verkliga behov gång på gång nedprioriteras för att annat anses viktigare! I ett mänskligt samhälle ser vi till att ta hand om varandra och ger stöd till dem som behöver oavsett olikheter i kön, ursprung eller annat.
Vi vill vara med och skapa ett hållbart Kalmar i alla aspekter vilket betyder bland annat att försök med förkortad arbetstid ska inledas, att miljöhänsyn ska väga tyngre i alla beslut och att barns och ungdomars behov ska prioriteras. Självklart är ett hållbart Kalmar fritt från alla former av diskriminering och våld. I väntan på att detta blir verklighet måste vi dock ge förstärkt skydd för våldsutsatta kvinnor och barn genom utvecklad kommunal verksamhet samt stöd till kvinnojouren.
Äldreomsorgen behöver särskild omsorg för att utvecklas. Det vill vi göra genom att ta vår utgångspunkt i den verklighet som brukare och personal upplever och beskriver, inte i högtflygande målsättningar om att bli bäst i landet vilka har väldigt lite med verkligheten att göra. Det är viktigt att personalen känner att de har möjlighet att göra ett gott jobb och att brukare liksom närstående känner sig trygga med den omsorg som ges. Då måste vi börja lyssna på vad de säger och inte bara förlita oss på siffror och ekonomi.
Ett hållbart Kalmar behöver satsningar på kultur, speciellt bland barn och ungdomar. Mer estetisk verksamhet i grund- och gymnasieskola och avgiftsfri kulturskola för alla barn och ungdomar ger fler människor möjlighet att utveckla sitt eget skapande under hela livet. Tillgång till professionell kultur i form av musik, dans och teater ska också säkras. Byteatern Kalmar länsteater som snart får en nystart i nygamla lokaler bör få möjlighet att verka ännu mer bland barn och unga. Vi behöver också fundera över hur det kommunala ägandet av Guldfågeln Arena kan bidra till barns och ungdomars friskvård i brett perspektiv. Kanske kan kultur och idrott där förenas till något nytt och spännande som kommer våra unga till del?
Kalmar måste erbjuda reella möjligheter att förena föräldraskap och förvärsarbete med samhälleligt engagemang. Det utvecklar inte demokratin att flera grupper ställs utanför möjligheten att påverka just för att sammanträden ligger på tider som anpassas efter heltidsengagerade politiker. Här behöver en översyn göras för att öka flexibiliteten. Kalmars utveckling tjänar på att fler perspektiv kan tillföras den politiska debatten. Fler perspektiv i sammanträdesrummen och många olika röster gör också att användandet av härskartekniker i de beslutande rummen kan motverkas. Härskartekniker är inte förenligt med demokrati värd namnet.
Demokrati betyder vi. Tillsammans. Feministiskt initiativ utmanar den rådande blockpolitiken och släpper in nya röster som Kalmar så väl behöver. För detta söker vi Ditt stöd!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg (F!), kandidater till kommunfullmäktige i Kalmar


söndag, augusti 12, 2018

En viktig sanning

Hur länge ska det fortgå?
Hur långt ska det gå?
Hur mycket ska vi tåla?

Parti efter parti köper rasisternas förvrängda verklighetsbild.
Otrygghet, gängkriminalitet, våldsamhet...
Fler poliser ska ge oss livet tillbaka.

Det är fel.
Sverige har aldrig varit så tryggt som nu.
Den största faran vi har är rädslan.

Rädslan som stänger in.
Rädslan som slänger ut.
Rädslan som river ner de broar som byggs mellan människor.

Det är nog nu.
Längre ska det inte gå.
Det är dags att vi människor vaknar upp.

Vi har varandra.
Vi har bara varandra.
Varandra, vi och dom andra.

Förslag på fruktbara kontakter med väljare

Jag har förstått att både dörrknackning och telefonkampanjande är ”inne” bland partier i Kalmars kommunledning. Jag skulle därför vilja föreslå följande punktinsatser:

  • Kontakta husägaren i Gamla stan som inte kan bo i sitt hörnhus på Söderportsgatan/Kungsgatan pga ständiga översvämningar. Det kan vara intressant att diskutera hur trottoaren vid tomtgränsen plötligt kunde bli högre än tomtmarken innanför och hur kommunens hållning har påverkat läget. Har ni tur så kanske den rekordtorra sommaren har gjort att en hel del av fuktskadorna har torkat ut vid det här laget, men ta kontakten snabbt innan höstregnen kommer.
  • Kontakta föräldrarna till förskolebarnen på Vallmon på södra området där driftspengar till verksamhet och personal har använts till att finansiera en nödvändig uppfräschning av lekplats och utemiljö. Stora barngrupper och små barn är ju bara förnamnet på resultatet av det magplasket.
  • Kontakta de boende i Snurroms felvända hus som fått sina lägenheter åt fel håll och balkonger/uteplatser 30 meter från högtrafikerad matarled samt grannarna till huset som får oväntad insyn i sina lägenheter. Det kan vara intressant att förklara hur stress och kommunala krav på snabbt byggande gör att samtliga inblandade kör på i ren fartblindhet i fel riktning tills det är för sent att rätta till byggnationen och bygglov ”måste” ges i efterhand.


Men ni kanske har fullt upp med att ringa på hos allmännyttans hyresgäster dit ni kan komma och gå som ni vill och sprida information om alla de projekt som ni själva vill skryta om?

fredag, augusti 10, 2018

Öppet brev till Kalmarhem: Om svar anhålles

Skickat till Kalmarhem 9 augusti, publicerat som insändare i Barometern 10 augusti 2018
”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från onsdagens Barometern (8 augusti). Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så?

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden? Eller värderar ni de boendes säkerhet och integritet så högt att ni sätter stopp även för socialdemokraterna?

Vänliga hälsningar med en önskan om svar
Birgitta Axelsson Edström (F!)

***
Uppdatering 1: Jag pratade just med tidningen Östra Småland som hade talat med Roger Holmberg om saken. Han hänvisade till ett beslut i Kalmarhems styrelse där politiska partier ges rätt att hämta ut taggar till samtliga  Kalmarhems hus. Ingen jag har pratat med (från partier utanför S) känner dock till det beslutet. Man kan undra när det fattades och hur informationen har gått ut, men något protokoll kan man ju inte begära ut från ett kommunalt bolag.

Hur som helst så är beslutet huvudlöst. Hur sätter det de boendes behov av säkerhet, respekt och integritet i första rummet? Och vad är det som säger att just politiska partier ska ha gräddfil? Det finns mängder av andra organisationer som bedriver viktig verksamhet och som har behov av att möta människor. Hur ska de göra?

Så här byggs både politikerförakt och irritation över det demokratiska arbetet. Det är ingen demokrat betjänt av och inte vårt samhälle heller.

Uppdatering 2: Allt tyder på att det inte är ett styrelsebeslut. Det är en lagrumstolkning som gjordes på lägre nivå inför valet 2014, en tolkning som är okänd för de flesta och som går ut på att en fastighetsägare inte får hindra spridning av samhällsinformation. Tolkningen utesluter dock andra än kända politiska partier. Den logiska följden av detta är att alla andra fastighetsägare också borde öppna sina dörrar för politiken, men det kommer så klart inte att hända. Hänsyn till hyresgästernas säkerhet, trygghet och integritet väger nog tyngre för fastighetsägare som inte styrs av politiska partier, hur konstigt det än låter.

torsdag, augusti 09, 2018

Mellan tårarna...

Så har lilla familjen åkt hemåt igen, och jag går runt i lägenheten och plockar med grejer och snorar ner det mesta. Jag ser inte tangentbordet särskilt klart heller så det blir nog en del fel i texten här och där, men det får vara ursäktat denna gång. Det brukar nämligen hjälpa mot ohämmade tårflöden att skriva av sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

💕Mina små tjejer 💕
Jag vet att de har det bra nere i Skåne. Jag vet att Emmy och Charlie lägger all kärlek jorden rymmer och lite till både på varandra och på lilla underverket Ilse. Det oroar mig inte ett dugg, och det gör inte de fyra trapporna utan hiss upp till den under sommartid så bastuheta vindslyan där de bor heller. Det är inget sådant som spökar i sinnet och som gör att jag blir så ledsen att jag har gråtit sedan igår kväll.

Det är en känslostorm, en storm som river upp en massa frågor om hur jag själv var som småbarnsmamma en gång för hundra år sedan. Gjorde jag rätt? Kunde jag ge den kärlek som jag borde? Tog jag verkligen vara på varje stund? Var jag tillräckligt klok och närvarande? Det känns som om jag har låtit något väldigt viktigt glida mig ur händerna och jag kan inte vrida tillbaka tiden och reparera det som blev fel. Det är sådant som jag tänker på och den oron som gnager när jag försöker växa in i den här nya rollen som mormor till en ny lika underbar liten person som Emmy var och fortfarande är. Och det är faktiskt svårt. även om hjärtat fullkomligt svämmar över av kärlek till dem alla. Och så skäms jag över att jag har så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Kanske är jag inte ensam om sådana känslor, men de är nya för mig. Med facit i hand, och med tanke på hur redig Emmy har blivit, så är ju resultatet av mig som mamma inte alls tokigt utan förvånansvärt bra. Hon är långt klokare än jag någonsin har varit, och det är förresten till stora delar mina föräldrars förtjänst också. De kunde det där med att vara mormor och morfar. De tog ett stort ansvar när jag blev ensamstående med Emmy när hon var fem år och dessförinnan också. Gissa om jag skulle behöva just dem att bolla med när känslorna svämmar över som just nu! Mamma och pappa finns ju inte här i livet längre. Det är en sorg som jag ännu inte har bearbetat klart. Den dyker också upp en dag som idag. Jag saknar dem.

Nu går livet vidare. Jag har en älskad go liberal i maken Pierre, som är ett stort och viktigt stöd i min tillvaro. Tack för att du finns där för mig! 💕 Snart ska jag pröva på att börja jobba efter axeloperationen, den heta sommaren är förhoppningsvis över i och med denna augustitorsdag som bjuder på värme i en omfattning som jag inte alls tycker om och körsången drar snart igång. Valrörelsen går också in i en mer intensiv fas om än i mindre omfattning för min del än jag hade tänkt mig. Det dröjer inte länge förrän jag får träffa lilla familjen igen heller, det tänker jag se till. Det kommer bättre dagar än idag. I den förvissningen vilar jag, mellan tårarna.


onsdag, augusti 08, 2018

Allmännytta, dörrknackning, Kalmarhem, socialdemokrater och omdöme

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från dagens Barometern, sidan 6. Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet kan man tänka. Det är ju bättre än inget, eller något sådant. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt. När goe maken häromveckan hade glömt nyckel och tagg och blev hänvisad till porttelefonen så gällde samma sak för honom. När han ringde upp mig i lägenheten med förställd röst och presenterade sig som Jehovas vittne som ville prata om evigt liv så fick han stå därute och vänta vid stängd dörr.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så???

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden?

Ordförandens omdöme talar för sig självt. Det handlar med all säkerhet om fartblindhet i kombination med oförmåga att se att det kan finnas något problem i att ge det egna stora partiet fördelar som andra partier inte har. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Det enda som kan reparera detta är att Kalmarhem tar sitt uppdrag som allmännytta på allvar och öppnar för alla partier.

Å andra sidan, då sätter man hyresgästernas säkerhet på spel. Jag hade aldrig som styrlseledamot i vår bostadsrättsförening tillåtit en sådan allmänt öppen tillgång till våra boendemiljöer och trappuppgångar. Den hållningen motiveras av säkerhets- och integritetsskäl. Sådana hänsyn kan man tycka att även Kalmarhem bör ta, men då även ifråga om His Master’s Voice i form av socialdemokraterna.g
***
Uppdatering: Jag har skickat in ovanstående till tidningen samt en något friserad version till Kalmarhem som ett öppet brev. Vi får väl se om någon reagerar eller om respekten för ledarhundarna i det stora partiet är alltför stor.