söndag, april 30, 2017

Bakar bullar

Jag bakar vetebullar.
Emmy har alltid gillat det jag har bakat.
Mamma och pappa åt också gärna mina hembakade experiment.
Nu återstår att se om Cornelis äter dem.
Man vet ju aldrig.

Men sorgen efter mamma och pappa vet jag finns
och just nu är den mer påtaglig än på ganska länge.

Kanske får de himmelskt goda bullar med kardemumma, kanel och vanilj där de är?
Jag upptäckte just att kanelen inte räcker till fyllning i alla bullarna, så det får bli vanilj i resten.
Tydligen gillade inte mamma kanel, men hon bakade kanelbullar ändå.
För hon visste att vi andra gillade det.
Mamma var alltså så himla snäll!
Det om kanelen berättade hon för Emmy och jag fick veta det för ett par veckor sedan, över ett år efter det att mamma lämnade oss och sin skröpliga kropp och fick flytta en våning upp.
Jag hoppas hon slipper kanelbullar nu i varje fall.
Helst vill jag att hon får grädde också.
Jag kallade henne för Maja Gräddnos ibland.

Och så ska jag fortsätta baka när degen jäst klart.
Vaniljbullarna blir speciellt till mamma.

lördag, april 29, 2017

Välkomna på Homeparty!

Ett år träffade jag Gudrun Schyman på första maj. Det var i Virserum och vi tågade tillsammans med såsen samlade arbetarrörelsen. För underhållningen stod Rotblöta och dåvarande S-kommunalrådet i Hultsfred höll tal. Huvudtalare var dock Gudrun, lika strålande som alltid. Det var nog faktiskt första gången jag träffade henne. I tåget skanderades det talkörer som vanligt när musikkåren inte spelade. En av den var: "Röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt. Stoppa rasismen!"

Jag kände mig nästan hemma. Det var ett ganska härligt hopkok av söndagsskola och rättvisepolitik. Partikollegan muttrade dock: "Vadå "han sagt"?" Han hade inte fantasi nog till att koppla det till "Jesus älskar alla barnen" men jag upplyste honom om det. Jag tror faktiskt han blev tyst sedan. Religion i allmänhet och kristendom i synnerhet är ämnen som han och många med honom lider av beröringsskräck inför.

Det här året träffar jag Gudrun ett par dagar senare. Nu har vi båda utvecklats, kommit en bit längre och följaktligen bytt parti. På onsdagen den 3 maj håller hon ett Homeparty på Teatervallen/Restaurang Porten kl 19.30. Beväpna er med penna och papper och kom dit för en bildande kväll! Välkomna!

fredag, april 28, 2017

Tack till alla för "Om våren och kärleken"!

Då var våra konserter på temat "Om våren och kärleken" över för den här gången. Det var härligt att få sjunga tillsammans! Ett stort och varmt tack vill jag skicka till alla som varit inblandade: till musikerna Christer Svensson, Åke Eklund, Attila Gracza och Konstantin Shakov, till alla sångare i Badrumskören, Gärdslösa kammarkör och Vox Communis och till församlingarna i Köpingsvik och Sankta Birgitta (speciellt vaktmästare Catrine) som har ställt sina lokaler med instrument och teknik till förfogande och förstås till mina körledarkolleger Lage Olsson och Ingegärd Cafourek. Det gjorde vi bra!!!

Birgittakyrkan var igår kväll välfylld med 230-240 personer som
tillsammans sjöng om bland annat våren, kärleken, hoppet,
freden och medmänskligheten.
Foto: Pierre Edström
Sedan vill vi alla också så klart tacka alla som kom och skänkte pengar till Hungerhjälpen. När pengarna från biljetter och utgångskollekt är räknade så kan vi fastställa att våra två konserter (efter avdrag för kostnad för vaktmästararbetstid vilket var det enda vi måste betala för att få låna Birgittakyrkan) inbringade hela 33 500 kr som går direkt till Radiohjälpens insamling Hungerhjälpen. TACK till alla som bidrog till att lindra våra syskons hungernöd i Afrika!


Vi ses förhoppningsvis nästa år med en ny omgång av "Om våren och kärleken". Vi i Vox Communis har lite på gång inför hösten också, och det har så klart de andra körerna också. Att sjunga i kör skapar nämligen ett visst beroende! Vi planerar att ha julkonsert och på något sätt kommer vi att uppmärksamma att vi firar 10 år som kör under 2017. Håll utkik! 

Har du hört någon gång musiken
när jag fattar helt lätt din hand
och i världen omkring finns riken
men de är alla samma land...
(Beppe Wolgers)

Om kyrkan och medmänskligheten


Insändare i Barometern 28 april 2017 (tyvärr föll delar av min underskrift bort i papperstidningen och i webversionen finns ingen underskrift alls, hur det nu kan komma sig... Inte ens efter påstötning så har det gått att rätta till...)
Svenska kyrkan tappar medlemmar. Det är ett faktum. Samtidigt är det många barn som döps, många ungdomar som tar chansen till att diskutera tro och liv inom ramen för konfirmationsläsning och många människor i olika åldrar som deltar i kyrkans gudstjänster och församlingsliv. Naturligtvis ser det olika ut på olika håll i landet och verksamheten varierar mellan olika församlingar. Bilden från en kyrka är inte giltig för en annan.
Jag har full respekt för den som väljer att lämna Svenska kyrkan. Jag för min del skulle aldrig vilja vara med som medlem och stödja en organisation vars värdegrund jag inte delar. Den hållningen har fått konsekvenser i mitt liv, och dem är jag medveten om. Problemet uppstår dock när man lämnar kyrkan på grundval av missuppfattningar.
Herr T skriver den 25 april att kyrkan hindrar människor av samma kön att gifta sig med varandra. Tack och lov så är verkligheten en annan. Kyrkan viger samkönade par, om än inte alla präster kan tänka sig att göra det. Det är något som vi måste kämpa för. Herr T saknar vidare medmänsklighet i kyrkan och den kan det säkert också finnas anledning att arbeta mer med. Jag kan dock gå i god för att den lever i mycket hög grad i våra församlingar. Har man svårt att se den i en högkyrklig högmässoliturgi så hittar man den kanske lättare vid fikaborden, vid de stilla mässorna, i det diakonala arbetet och då man söker tröst och vägledning under livets svårare stunder. Församlingarna består av människor som gör sitt bästa för att vara just medmänniskor. Det vet vi som har behövt det stödet.
Men inget går av sig själv. Kyrkan är inget självspelande piano. Vi människor med våra olika bakgrunder, erfarenheter, fel, brister och gåvor behövs för att göra den levande. Jag skulle vilja bjuda in Herr T att titta in under en måndagskväll i Kalmar Domkyrka och vara med och diskutera livets hemligheter, svårigheter och glädjeämnen över en kopp kaffe eller te. Kanske hittar du det du har saknat där, och kanske kan du få en inblick i hur religion och medmänsklighet inte måste vara två konkurrerande storheter utan istället två ömsesidigt beroende delar i det vi kallar mänskligt liv.
Birgitta Axelsson Edström, kandidat i kyrkovalet 2017 för Öppen kyrka - en kyrka för alla

onsdag, april 26, 2017

Livets rikedom i ett vitsippshav mellan två vägar

Långt bort från stadens gråa hus vi glatt vår kosa styr
och följer vägens vita band mot ljusa äventyr
Med öppna ögon låt oss se på livets rikedom
som gryr och sjuder överallt där våren går i blom.

Evelyn Lindströms text till den välkända melodin ur Bondekantaten sjunger vi så här års. Det kommer vi att göra i morgon kväll också på vår körkonsert i Birgittakyrkan till förmån för Hungerhjälpen. Jag undrar om inte det här lilla andparet (en "vanlig" hane och en albinohona) tänkte ungefär detsamma och nynnade på samma melodi. Nu är det ju inte så att vi behöver bege oss "långt bort från stadens gråa hus" för att få uppleva dessa vitsippshav. De ligger ju där till allmän beskådan mellan gamla Bergabanans cykelväg och Kungsgårdsvägen. Än så länge alltså.

Snart ska där byggas bostadshus i åtskilliga våningsplan. Då får jag och änderna och alla andra som tycker att det är skönt med gröna lungor med "livets rikedom som gryr och sjuder överallt där våren går i blom" ta våra vårpromenader på annat håll. Lite trist är det ju.

Ännu ett bedrövligt exempel




Insändare i Östra Småland 27 april 2017
Vi har i Sverige myndigheter som ska se till att varje barn skyddas mot våld, exploatering, tvångsgifte och övergrepp. Här ska det inte göras skillnad på barn och barn. Sverige har ju en lagstiftning mot barnäktenskap i syfte att undvika risken för exploatering av barn. Flickor i Sverige, oavsett ursprung, har helt enkelt rätt att leva i frihet och har också rätt att själva välja sin partner.

Men likväl så fungerar det inte. Utländska barnäktenskap finns, men de är inte giltiga i Sverige om det inte finns synnerliga skäl. Varje fall ska prövas utifrån det enskilda barnets rättigheter, men hur gör Kalmar kommun? Det verkar som om det saknas handlingsberedskap för att hantera barnäktenskap på ett rimligt sätt. När man ser tecken på att mycket unga flickor lever i äktenskapligt samliv med män som i många fall är betydligt äldre så måste man väl veta både ATT och HUR man ska agera? Och beslutsfattarna i de politiska rummen bör naturligtvis stödja arbetet. När frågan var uppe på kommunfullmäktige fanns ändå ett massivt stöd MOT ett sådant skydd för barnen. Det är hårresande. Att flickor i mycket späd ålder blir gravida och föder barn innan de själva har lämnat barndomen borde vara en varningsklocka med mycket skarp klang. Tyvärr verkar den ändå inte ha uppfattats inne i Kalmars fullmäktigesal.
Kunskapen om mänskliga rättigheter måste drivas på många nivåer. I de kommuner i landet där Feministiskt initiativ har mandat ligger därför ökad kunskap om mänskliga rättigheter högt upp på dagordningen. Flickors rättigheter är naturligtvis lika viktiga som pojkars/mäns. Ingen ung flicka, enligt svensk lagstiftning fortfarande ett barn, i Kalmar ska vara hustru och älskarinna till en man bara för att politikerna i fullmäktige inte vågar sätta ner foten för att skydda hennes rätt till barndom och inflytande över sin egen framtid! Tyvärr så verkar, än en gång, den patriarkala och manliga rätten till en hustru vara mer självklar än en ung flickas rätt till ett eget liv. Kulturrelativismen sätter återigen skygglappar för det som borde vara självklart för alla sanna demokrater, nämligen att alla barn har samma värde.
Feministiskt initiativ kommer aldrig acceptera att utsatta flickor på flykt utnyttjas eller att olika regler ska gälla för barn beroende på var de har fötts. Barnkonventionen ska gälla alla barn, även om de finns i Kalmar kommun, och att ställa upp för barnen kan aldrig vara fel. Att inte göra det är däremot fegt.
Birgitta Axelsson Edström, Talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

tisdag, april 25, 2017

Lite tjuvlyssnande kan vara kul ibland

Jag tog en promenad nyss i det fina men rätt blåsiga vädret. Vi bor ju nära GFA, och därinifrån hörde jag hur man satt och övade på en gammal Owe Thörnqvist-dänga 😉

Jag tror att den i den här tappningen heter

NANNE!
(mel: Dagny)
Inte visste vi vad fotboll var
förrn Herr Kurt-Arne kom till stan
Nu sitter vi där och torkar tårarna
här på Arenan hela dan
Och alla så ropar vi i kör att:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Mulen gick du här i många år
Din blick blev nästan alldeles svart
Men utan dig vi inga segrar får
Vi kommer inte någon vart
Oj oj, vad vi saknar Bergstrands klokskap:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Ja, vi saknar ju din smålandscharm
Och all din egen speltaktik
Ett Swärdh har kanske mod i egen barm
Men ingen är ju Nanne lik
Så alla på GFA nu ropar:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Inga pengar har vi heller kvar
när vår arena har tagit sitt
Vi lever blott på kycklingben och har
ju inte råd betala vitt
Men oj vad vi vill att du ska komma:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Välkomna!


måndag, april 24, 2017

Välkomna på Homeparty med Gudrun!


Ny ishall utan historia?

Ny arenaishall ska tydligen utlovas enligt SR Kalmar. Historien bakom verkar vara bortglömd. Så här är det:

Kalmar kommun, genom dåvarande kommunalrådet Kjell Henriksson, sjösatte en satsning på idrotten genom ett stort idrottspaket med bland annat hallar och konstgräsplaner. Vi som fanns i dåvarande kultur- och fritidsnämnden och som arbetade på förvaltningen såg detta som en stor och ganska historisk möjlighet. Inom ramen för detta paket fanns nya ishallar belägna vid Snurromområdet. Behovet av ytterligare en isyta var stort sedan länge och Iffehallen, som är en islada av gammalt slag (dvs en befintlig konstisbana som man har placerat tak över och där permafrosten är välkänd sedan mycket länge) var i mycket dåligt skick. Visserligen var skridskoklubbarna en aning avvaktande till placeringen då man hellre ville ha centralt belägna lokaler, men i och med att ett stort idrottscentrum kunde byggas i norra delen av Kalmar och vara en närbelägen resurs för både Norrliden, Berga, Vimpeltorpet, Krafslösa och Lindsdal så hälsade man planerna med glädje. Sedan kan jag naturligtvis också tillägga att de flesta planer brukar mötas med attityden "vi väntar med att fira tills spaden är i jorden ty innan dess kan mycket hända. Löften är en sak, handling en annan" och jag kan nog instämma i att den attityden är den mest pragmatiska och kloka i den kultur där vi lever. Sedan kom kinapuffen och smällde bort alla de planerna som genom ett trollslag. Istället kom där att byggas kinesiska luftslott i mängd av kinesiska arbetare som jobbade fjärran från svenska arbetsmiljöregler.

Då blev läget ett annat. Behovet av ytterligare en isyta för träning bedömdes vara större än behovet att lösa en fungerande arenahall. Träningsishallen placerades, enligt klubbarnas önskemål, intill den gamla ishallen vid Sporthallen för att möjliggöra samutnyttjande av resurser. Jag minns att jag fick vara med vid det första spadtaget. Självklart var det kommunalrådet själv (alltså Johan Persson som tog över styret i Kalmar under våren 2006 och som var den som drabbades mest av gula febern) som fick sitta vid spakarna i den lilla grävmaskinen och se till att lite jord lyftes upp ur sandlådan. Själv gjorde jag en exposé över processen i talad form. En renovering, alternativt nybyggnation, av Iffehallen lades på framtiden och istället gjordes de upprustningar som krävdes (i minimal form) för att den överhuvudtaget skulle kunna användas. Självklart blev kostnadsläget ett annat i och med att Snurromområdet inre längre var tillgängligt. I och med att det idrottscentrum utanför Kalmars centrala delar som man hade planerat inte kunde bli av så försvann även möjligheten till en jämnare fördelning av resurser över Kalmars yta.

Hade inte kommunen låtit sig bli så grundlurad den där gången då Mr Luo åkte runt i bilen och pekade ut Snurromområdet som den mest centrala platsen i hela Europa för de gigantiska utställningshallarna som skulle locka affärsmän till Kalmar via jumbojettrafik flera gånger om dagen så hade Kalmar haft två välfungerande ishallar idag plus ganska mycket mer. Hade man stått fast vid att idrotten var viktig den gången hade utvecklingen blivit en annan. Det handlar inte om att budgetläget hade ändrats. Det handlar, handen på hjärtat, om en fartblind kommunledning som dessutom blev bländad av kinesisk nyrikedom och som var mer sugen på att bygga tehus än att skapa möjligheter för att förbättra barns och ungdomars hälsa och välbefinnande.

fredag, april 21, 2017

Var hos alla som sörjer



Herre, var hos alla som sörjer.
Hjälp oss att tacksamt ta vara på våra goda minnen
och utan rädsla blicka mot framtiden.
Herre, bevara oss från bitterheten,
hjälp oss att leva för de levande den tid vi har kvar.
Tack för att du blev människa för vår skull,
för att du var bland oss, som så ofta vandrar i mörker och dödsskugga.
Efter det finns ingen riktig ensamhet mer;
någonstans i mörkret finns du,
någonstans hör du all gråt,
någonstans lyssnar du.

Caroline Krook

torsdag, april 20, 2017

Människor, det är vi...

Ska det vara så svårt att lära, det att människor det är vi?

Vi sjöng Olle Adolphsons och Beppe Wolgers underbara Mitt eget land igår i Köpings kyrka. En varm känsla av samhörighet och medmänsklighet följde med när vi åkte därifrån. Vi människor behöver varandra. "Den rädsla som alla gömmer, just på den är min hand ett svar."

Och så kommer man då hem så småningom, sover gott en hel natt och börjar sedan skumma igenom textflödena på diverse sidor och tidningar. Man måste ju hålla sig uppdaterad över vad som händer i den stora världen, speciellt när det inte går att göra mer åt studierna idag eftersom jag väntar på andras inlämningsuppgifter (som inte har kommit) och då finns ju inget att reagera på. Då infinner sig den stora tröttheten, den där som inte betyder att man sover gott utan som gör att man dräneras på god energi. Det fick jag alltså uppleva idag. Det är inte angenämt.

Nej, det är inte angenämt, men för det mesta så lyckas jag uppbåda lite vrede över sakernas tillstånd istället för att helt resignera. Så även denna gång alltså. Jag råkade läsa ett replikskifte efter en ledare den 3 april i tidningen Världen idag skriven av Olof Edsinger. Naturligtvis läste jag även ledaren med den föga kvalificerade rubriken Transfrågan - allt annat än enkel. Artikeln har besvarats av Lukas Romson samt Johanna Wickberg och Ann-Christine Ruuth. Edsinger har också skrivit ett svar här. Jag blev mörkrädd, på riktigt. Plötsligt så känns vår inlämnade motion om Regnbågsnyckeln i Kalmar pastorat ännu mer aktuell.

Jag har tidigare haft ett meningsutbyte med Olof Edsinger, teolog med rötter och fötter inom EFS. Vi var inte överens då heller. Vem är Edsinger till att sätta sig till doms över människor som inte känner sig hemma i sig själva och inte med de stereotyper som Edsinger själv verkar tro är av Gud givna? När vi, utifrån all empati som vi borde kunna uppbringa inför människor som inte bara känner sig utanför gemenskap med andra utan även främmande för sina egna kroppar, borde öppna våra dörrar på vid gavel så smäller Edsinger igen kyrkporten så det skallrar i hela glashuset. Transpersoner och HBTQ-människor i största allmänhet utgör störande moment i världsbilden. De som kan förklaras medicinskt/biologiskt är resultat av felaktigheter under fosterstadiet, en "felaktig signal till hjärnan som gör att de identifierar sig med sitt motsatta kön". Så kan det vara. En del av oss blev liksom fel redan under tiden vi låg i mammas mage. Jag fick en hörselskada. Så kan det gå, alltså. Om man nu tycker att det är "fel". Men mitt kön har jag aldrig behövt ifrågasätta, och det är jag tacksam för. Det är nämligen ingen enkel process, och dessutom blir man ifrågasatt i parti och minut.

Sedan gör Edsinger detta till en kostnadsfråga. Det är för dyrt med könskorrigerande behandling. Det garanterar ju inte lycka ändå. Hur många medicinska behandlingar och kirurgiska ingrepp garanterar lycka? Det kanske vi borde tänka över en stund och sedan hävda att vi enbart ska utföra sådana.
  • Du får bara operera bort din inflammerade blindtarm om du blir lycklig av det.
  • Behöver du träffa en psykiater för litiumbehandling av din schizofreni? OK, men bara om du lovar att bli lycklig.
  • Här i landet behandlar vi bara bröstcancerpatienter som inte drabbas av depressioner över ett bortopererat bröst.
  • Prostatacancer? Det behandlar vi inte alls. Risken är stor för impotens och det brukar göra män och deras sexualpartners olyckliga. Det är bättre att ha sex tills du dör i förtid.
Jag raljerar, ja visst. Jag vet det, men hur fjärran är det inte att tänka så? Det gör vi helt enkelt inte. Det är ju inte anständigt, men när det gäller könskorrigerande behandlingar så gäller alltså andra måttstockar, åtminstone om man lyssnar till folk som Olof Edsinger som kallar dem som stödjer rätten till abort för "abortvänner". Om inte det är både motbjudande och raljerande så vet jag inte vad som skulle vara det. Att sedan, med den här attityden, hävda att alla ska mötas med respekt och kärlek är inte bara uppblåst. Det är verklighetsfrämmande. "Du är visserligen fel, men Gud har sagt att jag ska älska dig." Hur mycket armbåge och hur lite hjärta ligger i ett sådant välkomnande?

Visst vore det enklare om alla kunde hålla sig till samhällets normer! Visst vore livet så mycket bekvämare om allt var förutsägbart! Visst vore allt så mycket lättare att hantera om det var ordning på torpet! Men, så kan det inte vara. Det normsystem vi människor har skapat är för trångt. För många hamnar utanför, hur mycket Edsinger och hans gelikar önskar att så inte vore fallet. Gud har nämligen skapat oss sådana.

Många pratar om mångfald idag. Det är bra. Mångfalden manifesterar sig även i Guds skapelse, och vi kan själva välja hur vi förhåller oss till det. Antingen så förnekar vi dess rätt att finnas och stöter därmed på problem hela tiden när det visar sig att den faktiskt, trots allt, finns. Den andra möjligheten är att bestämma sig för att älska den och därmed låta människor få blomma ut på det sätt som de kan. Vi kan faktiskt välja om vi vill vara rövhattar eller inte. Vilket kön vi identifierar oss med eller vilka vi förälskar oss i är något som inte är fullt lika enkelt att välja. Det går nämligen inte.

Åter till gårdagskvällens konsert. "Ska det vara så svårt att lära, det att människor det är vi?" Det är kanske dags att vi förstår att det betyder att vi duger som vi är. Ingen är mer märkvärdig än någon annan, ingen kan hävda att den egna rätten att vara sig själv är mer "rätt" än någon annans. Vi lever på samma planet och ska försöka göra det i fred och frid, utan rädsla för varandra. Det är vad vårt förvaltarskap innebär, och inte har vi lyckats särskilt väl hittills. Jag kan ändå inte släppa min övertygelse om att det går att bättra sig även för mänskligheten i stort, men läsningar som dessa artiklar gör att tvivlet smyger sig in. Om inte vi i Guds familj kan hålla sams och värdera varandra som likar, vem skulle då göra det?

En höjdardag med en ännu bättre kväll!

Konserten igår i Köpings kyrka blev till en riktig glädjekväll! Det var en underbar avslutning på en dag som för min del började med en gristidig morgon med resa upp till Västervik för att hålla en inspirationsföreläsning på en pensionärsdag. Det visade sig vara så många som 190 pigga passionärer som hade samlats i det som är Västerviks stadsteater (konferenscentrumet Bryggaren) och min föreläsning som stod först på dagordningen gick riktigt bra! Det trodde jag inte efter den kraschlandning jag och min mage gjorde samma morgon.... Jag hoppas och tror att inte någon som lyssnade missade mitt budskap: Hörselfrågan är en äldrefråga! Kräv din rätt! En höjd kunskapsnivå krävs i samhället och i de yrkesgrupper som träffar äldre (och det är MÅNGA)! Ska vi lyckas med detta så måste många aktörer jobba tillsammans. Pensionärsföreningarna är viktiga nyckelaktörer! Insikt om den egna hörselnedsättningen, tillgång till teknik och hjälpmedel, en kompetent omgivning och tillgänglighet är fyra områden/faktorer att fokusera på. Är fler intresserade av att lära mer om detta, kontakta mig! Jag kommer :-)


Sedan kom då kvällen på temat Om våren och kärleken. Uppladdningen var för min del inte den bästa. Jag var trött, darrig i benen efter att inte ha kunnat tillgodogöra mig speciellt mycket energi under dagen och faktiskt en aning orolig. Hur många skulle komma till konserten? Det hade varit lite strul med missuppfattade datum, så det kändes lite osäkert för mig och min kör, men ibland oroar man sig i onödan. Många var där, och de tre körerna skapade tillsammans en konsert vi inte glömmer i första taget. Med variation, glädje, kärlek och vilja att göra sitt bästa för Hungerhjälpen blev det värdefull musik i många dimensioner. Christer Svensson, Åke Eklund, Konstantin Shakov och Attila Gracza kompade av hjärtans lust. Ingegärd Cafourek ledde Gärdslösa Kammarkör och Lage Olsson ledde Badrumskören. Vi i Vox Communis fyllde nästan kyrkans kor med sångare och fick till och med använda trappan upp till predikstolen för att altarna skulle få plats. Kyrkan i Köpingsvik gjorde allt för att vi skulle känna oss välkomna (vi fick till och med blommor!) och akustiken var fantastisk. Allsången lyfte nästan taket! Jag vet ännu inte hur mycket pengar vi fick in, men det blev en rejäl slant som vi skickar direkt till Hungerhjälpen för att lindra nöden och svälten söder om Sahara och i Jemen. Förutom detta bidrag så hoppas och tror jag att alla medverkande och närvarande fick ett ordentligt energi- och glädjetillskott. Musik, och speciellt körsång, är nämligen magiskt! TACK ALLA SOM VAR DÄR!

Nu blickar vi framåt till nästa vecka då vi gör samma konsert igen, denna gång i Birgittakyrkan i Kalmar. Vi ses kl 19 torsdagen den 27 april. Entrén är 150 kr. Vill du boka biljett, kontakta mig (via mail birgitta.axelsson.edstrom@gmail.com och tel 0766-267 366 där telsvar kan användas om jag inte svarar) eller någon annan som sjunger i Vox Communis eller i Badrumskören så ser vi till att det finns biljetter till dig som du betalar antingen i förväg eller vid dörren. Tillsammans kan vi göra mycket, och det är en god start att göra det med musik!


tisdag, april 18, 2017

Självklart en öppen kyrka för alla!


Insändarsvar i Östra Småland 19 april 2017

Dag Sandahl undrar (insändare Östra Småland 13 april) om vi vill ha en öppen kyrka för alla. Svaret är ett tveklöst och rungande JA. Kyrkans dörr ska stå på vid gavel så att alla kan komma in!
När vi nu väljer att rikta ljuset på en grupp som inte alltid upplever att de är välkomna in i kyrkans fulla gemenskap, nämligen HBTQ-personer, så betyder det inte att någon annan ska stängas ute. Tvärtom så tror vi att den öppna famnen kan rymma ännu fler. Evangeliet ska kunna nå alla.
Att inkludera och välkomna människor av olika slag är alltså självklart för oss i ÖKA (Öppen Kyrka). Vi kommer till kyrkan med våra olikheter och våra skilda uppfattningar, precis som det ska vara. I Guds familj finns säkert både ”kvinnoprästmotståndare och homofober” som Sandahl själv väljer att nämna liksom vänstersympatisörer och borgerliga väljare. Att vara inkluderad och välkommen medför dock inte rätten att exkludera andra. Det är ju exakt där det blir problematiskt. Är det verkligen OK att stänga ute kvinnliga präster som är kallade till kyrkans tjänst eller människor med HBTQ-läggning bara för att några vill det?
Nej, det är inte rimligt. I kyrkan ska det finnas plats för alla. Vi behöver mötas, samtala och lära oss av varandra samt öka vår förståelse för olika perspektiv, och det är precis den processen som Regnbågsnyckeln kan hjälpa oss med.
Birgitta Axelsson Edström och Gunnar Thorbert
Kandidater för Öppen kyrka - En kyrka för alla

måndag, april 17, 2017

Annandag påsk...

Det är kväll på annandag påsk. Påskveckan är inledd. Jesus är uppstånden. Gud har visat att det onda vi gör, det onda som sker hela tiden, inte har sista ordet. När stenen rullades undan försvann också det som hindrar vårt eviga liv. Döden är besegrad och ondskans makt är tillintetgjord. Det som står i vägen mellan oss och Gud är förintat. Det här är själva kärnan i den kristna tron: Skulden är betalad, segern är vunnen och vi får ta emot gåvan, inte för något vi är eller har gjort utan bara tack vare nåden. Vi får vila i den. Idag, på annandag påsk, handlar evangelietexten om att Jesus visar sig för lärjungarna på olika sätt. De reagerar så klart på skilda sätt inför det, precis som vi människor idag är olika och reagerar olika. Några tvivlar, någon vill se konkreta bevis. Men det viktiga är: Oavsett deras reaktioner så stannar Jesus kvar. Han delar stunden med dem, inte på grund av att de tror på honom utan för att han älskar dem. Mötet med den uppståndne gav energi processen som började med kvinnorna som såg den tomma graven och som sedan berättade vad som hänt, åt den kristna missionen och åt kyrkans framväxt. Tack för nåden och tack för kärleken!!!

Jag har inte direkt bott i kyrkan den här påskhelgen. Det har flera orsaker. Förra året gick min älskade pappa bort på dymmelonsdagen. Påsken förflöt i en enda dimma. När stilla veckan inleddes i år så kom den känslan tillbaka. Det har varit svårt och tungt. Vi var ändå i kyrkan i torsdags på Getsemanestund och fick inleda helgen med en stunds eftertanke. Igår på påskdagen var vi bjudna till min syster Gunilla med familj i Växjö på middag och förmiddagen, när de flesta påskdagshögmässor firades, tillbringade vi alltså på tåget istället. På hemvägen var det förseningar (ingen är ju förvånad) så då fanns heller ingen tid till kyrkbesök. Idag har vi haft bonusbarnbarnet med föräldrar och morbror på middag och då är det andra mattider som gäller än de som vi brukar ha under lediga lata dagar ;) Men det har varit härliga dagar med chanser till att ta igen umgängestid som har försummats av olika skäl. Jag tror att Gud förstår och vill att vi ska ha kontakt med nära och kära. När vi dessutom blev bjudna på himmelsk god mat på Nebulosavägen i Växjö så kan det ju helt enkelt inte vara fel. Syrran, snällare än någon annan, hade stått och gjort vegetariska biffar med svarta bönor från grunden bara för att jag skulle få något speciellt, och de biffar som blev över ligger nu i vårt kylskåp och ska avnjutas till lunchen i morgon när jag behöver paus från skrivandet. Jag kommer dock att sakna den varma såsen med fetaost och soltorkade tomater... Det är liksom ingen idé att jag försöker efterhärma hennes kokkonst. Det är dömt att misslyckas redan innan man tänker tanken. Det får bli grönsaker och kall yoghurt istället. Sådant kan jag i varje fall plocka fram ur frysen och kylen utan att hinna förstöra det. Det är bra att kunna inse sin begränsning ibland... Det är ju bara Gud och Guds kärlek som är gränslös (och kanske den mänskliga dumheten om man nu ska raljera lite över hur vår värld ser ut).

Det har alltså blivit en helg med mycket samvaro med de nära och kära trots att dotter Emmy inte har varit hemma utan varit iväg och besett Tysklands sagomiljöer på nära håll. Snöigt har det också varit, till de flestas stora irritation men till min glädje. Nu kommer vardagen åter (plus vårvärmen så småningom, det vet jag), och med den studier samt konserter med oss i Vox Communis. Du kommer väl? Entrépriset är 150 kr och de pengarna går rakt ner i fickan på Hungerhjälpen. Såväl St Birgittakyrkan som Köpings kyrka ställer sina lokaler till förfogande utan hyra för våra välgörenhetskonserter på temat Om våren och kärleken. Det finns bara vinnare på det konceptet! Hungerhjälpen kan hjälpa fler, vi i körerna får tillfällen att sjunga och du som åhörare får både sjunga med och lyssna. Dessutom får vi mötas i en vänlig atmosfär och så blir vi gladare allihop eftersom sång och musik byggs av glädje! Välkommen!



lördag, april 15, 2017

Från död till liv

Påsken är här, med mängder av godsaker, ägg, choklad, påskharar, kycklingar, Janssons frestelse på längden och tvären samt påsköl. På torget i Borgholm stod idag en jättetupp och gatorna kryllade av påskkärringar. Visserligen är det kallt och blåsten letade sig in i benmärgen, men ändå. Påsken ÄR ett vårtecken. Med eller utan fjädrar från plågade höns.

Men påsken är ju så mycket annat egentligen. Den handlar om frälsningsmysteriet och Guds omåttligt stora kärlek. Själva orsaken till att vi har en kyrka kokas ner till en veckas historia. Det triumfatoriska intåget  i ett Jerusalem där folket hälsade Jesus på åsnefölet med orden "Herre, hjälp oss!" ledde till festen på torsdagens kväll när lärjungarna fick sina fötter tvättade av sin Herre. Sedan tog allvaret över. Jesus blev förrådd, dömdes till döden på oklara grunder av ämbetsmän som inte var vuxna sitt uppdrag och avrättades på det grymmaste sätt man kan tänka sig medan folket som hade välkomnat honom nu ropade "KORSFÄST!". Den stora sorgen byttes till förundran och glädje när Jesu vänner mötte den uppståndne efter den tredje dagen. Han, den hånade och slagne, vann över döden.

Vi är vana vid att gå från liv till död. Det är människans och allt levandes lott sedan syndafallet. Gräset gulnar, eller kanske äts det upp. Vi är inte eviga någon av oss, vi ska alla dö precis som allt annat som lever. Men här finns nu möjligheten! Vi kan ta del av uppståndelsens ljus. Offret gjordes för oss. Vår skuld är betalad, inte av oss utan av Jesus själv, och genom hans sår får vi läkedom och hälsa. Genom hans död får vi liv.

Från död till liv, för alla och för mig. Det är tvärtombudskapet som är påsken på riktigt. Det oskyldige offrades, de skyldiga går fria. Den evige dog, de dödliga får evigt liv.

Kanske är det för svårt att ta till sig för oss idag. Det är nog mer attraktivt och naturligt att tro på påskharar, pastellfärgade kycklingar, påskkärringar och tranor som lägger ägg i strumpor och skor samt att namnge en tupp på torget. Det där med döden som leder till livet känns kanske på nåt vis inte lika viktigt som att komma ihåg att köpa påsksnaps och att koka ägg.

Eller så är det bara en av våra stora utmaningar, alltså att föra upp påsken på agendan. Så kanske det är. "Gå ut och gör alla folk till lärjungar" heter det ju. "På att bara" som vi säger i Kalmar. Kallelsens verk är stort, och påskens under är värt en hel del arbete! GLAD PÅSK!

torsdag, april 13, 2017

Glad påsk!

Här är min egen lilla påskkärring som kom till mig en skärtorsdagsmorgon för 28 år sedan. En härlig påsk med tid till eftertanke och avkoppling önskar jag alla vänner!

onsdag, april 12, 2017

En fråga som bygger på missförstånd

Svar på debattreplik från P-A Erlandsson i Barometern 6 april 2017, publicerat den 12 april 2017
Uppenbarligen, Per-Arne Erlandsson, räckte det inte att du läste min artikel tre gånger. Du har ju inte greppat budskapet ändå. När du ställer dig utanför och frågar efter svar på hur vi ska nå fram till en hållbar värld så betyder det att du har missförstått det mesta. Det artikeln säger är att det är VI som måste arbeta TILLSAMMANS. Samhällsutvecklingen är VÅR angelägenhet, inte någon annans.

De gamla stelbenta partierna med sina fötter cementerade i ideologier grundade i ett endimensionellt vänster-högertänkande erbjuder mer låsningar än lösningar och skapar fler problem än möjligheter. När makten att tänka överlåts till politikerskrået är det fara å färde. Det är här jag, och fler med mig, menar att många människor har blivit passiviserade. Man ser inte sitt eget ansvar och sina egna möjligheter samt har tappat både vilja och självförtroende till att bidra till samhällsbygget. Det är livsfarligt för ett samhälle som vill vara öppet och demokratiskt!

Därför tänker jag inte formulera ett svar på din fråga. Det svaret ska du nämligen vara med och formulera själv. Det är ditt ansvar, likväl som mitt. Jag efterlyser den aktiviteten, och välkomnar olika perspektiv från kvinnor, män och andra. Det är både lärorikt och utvecklande, och framförallt är det livsviktigt för det demokratiska samhällets överlevnad att vi möts och samtalar. Det är vägen framåt när de gamla partierna har fastnat i sina egna former.

Birgitta Axelsson Edström

Talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

tisdag, april 11, 2017

Ett annat Sverige

Alla reagerade vi nog olika i fredags när vi fick klart för oss vad som hänt på Drottninggatan i Stockholm. Vi satt i bilen på väg hem från affären där vi hade klarat av veckans storinköp när bilradion rapporterade om stillastående tåg på Stockholms central, skottlossningar (som visade sig vara osanningar) och en kapad skåpbil som mejat ner fotgängare innan den körde in i och krockade  med en av Åhlénsvaruhusets entréer. Det var chockartat. Vad hade egentligen hänt? Vi visste inte, men det var något som skakade om oss ordentligt.

Jag är stolt över efterspelet. En huvudstad som öppnade sina medmänskliga kranar med full styrka visade att det går att lindra det fruktansvärda med kärlek. Mat delades ut, husrum erbjöds och den mänskliga värmen flödade. Polisens och vårdens olika styrkor agerade med medmänsklig professionalitet och politiken, med några få undantag, kunde i en svår stund samla sig till besinning. Gärningsmannen greps snabbt och vi har sluppit undan en stor del av de obehagliga spekulationer som kunde blivit vårt stora samtalsämne under lång tid om inte ett gripande hade skett. Vi fick dock tidigt klart för oss att det Sverige som vi skulle vakna upp till på lördagsmorgonen var ett annat än det vi tidigare hade haft. Inte anade vi att den förändringen skulle vara som störst ifråga om värme och empati. Det var ett Sverige som visade att kärleken är större än hatet, ett Sverige som visade att det finns ett Sverige som är värt att försvara med medmänsklighet och att vi också kan göra det. Vi vaknade till ett Sverige som valde samtalet och omtanken, inte rädslan och hatet. Jag är stolt över att få vara en del i detta stora sammanhang!

Men visst var det en omskakande upplevelse som fick många av oss att agera annorlunda än i vanliga fall. Vi kom hem med matkassarna och plockade upp allt, lika systematiskt som vanligt. Jag sätter någon form av ära i att ha ordning och reda och agera rationellt. Jag vet att jag hade köpt en flaska hårschampo i en nästan självlysande röd färg. Jag ställde den på diskbänken innan jag ställde undan den, men problemet är att den inte hamnade i duschen där den ska vara. Den är puts väck. Jag har kollat skafferiet, kylskåpet, frysen, tvättmedelshyllan och städskåpet samt bokhyllorna. Den är fortfarande borta. Jag har ingen aning om var jag har ställt den. Det var helt enkelt något annat som var i fokus i hjärnan i fredags eftermiddag. Nånstans får jag ändå vara glad att det inte var glass eller fryst fisk som jag har lagt nånstans utan att vara medveten om var.

Vi reagerar alltså väldigt olika. En del skärper det empatiska sinnet och andra, som jag, kopplar bort det rationella. Ändå ger det fruktansvärda i fredags hopp om en framtid som är präglad av annat än rädsla och hat. Vi kommer aldrig att kunna skydda oss från dåd av det här slaget. De händer överallt, och nu har ett hänt i huvudstadens hjärta också. Vi ska göra vad vi kan för att förminska risken att det händer igen, men vägen dit går inte via skuldbelägganden, hat, syndabocksletande och spekulationer om vem som gjort fel av det ena eller andra slaget. Vägen dit går genom närhet, möten, samtal och medmänsklighet. Vi måste se varandra och möta varandra. Det är det enda som hjälper om vi inte vill att våldet ska eskalera. Vi har redan sett början på ett sådant Sverige. Det inger hopp.


söndag, april 09, 2017

Palmsöndag

Jag minns mycket väl vad vi gjorde på palmsöndagens kväll förra året. Jag hade kontakt med pappa efter högmässan där jag hade spelat och sjungit med delar av kören och en skara tappra barn. Det var Hosianna för hela slanten. Herre, rädda oss! Det var glädje och jubel, och jag mådde gott. Några timmar senare ringde pappa igen. Han hade så ont och han behövde hjälp. Vi kastade oss iväg i bilen och möttes av pappas skrik av smärta som nådde långt ut på gatan. Där och då började mardrömmen. När ambulansen till slut kom och pappa fick åka till sjukhuset så var det sista gången han såg sitt hem.

Det är därför jag inte kunde tänka tanken att gå till kyrkan idag. Visserligen sov vi länge, men jag hade inte klarat en palmsöndagsmässa i år. Nu går vi in i stilla veckan och väntar in uppståndelsens glädje på påskdagens morgon. Det är ju för väl att det finns en annan berättelse än den som vår jordiska tillvaro berättar för oss. Döden är inte slutet. Det finns en fortsättning tack vare Jesu död på korset.

Jag hoppas kunna glädjas åt det i år. Förra året gick det inte alls, men jag tackar Gud för att han har burit mig igenom denna oerhörda sorg. Han som offrade sin älskade ende son älskar också mig. Jag vet det nu, ännu mer än tidigare.

fredag, april 07, 2017

Mitt eget land

Dagen efter 11 september-dåden hade vi en stilla samling i aulan på Åkrahällskolan. Tankarna var många hos oss alla såväl elever som personal. Att få sitta ner en stund och tänka var välbehövligt. Jag bidrog med lite improviserat pianospelande. Jag minns speciellt att jag spelade Olle Adolphsons Mitt eget land. Texten av Beppe Wolgers har jag alltid älskat. Idag, efter vad som hänt i Stockholm, känns den lika angelägen. Vi i Vox Communis kommer också att sjunga den på våra vårkonserter 19 och 27 april. Vi kanske kan sjunga den tillsammans? På något sätt så känns det som om det är ännu viktigare nu att vi kommer samman och sprider kärlek och medmänsklighet, och varför inte göra det med toner och ord?

Sluta aldrig att mötas och att samtala! Det är frånvaron av möten och samtal som gör världen till en kall och oberäknelig plats. Ta varandras händer, och bed och älska fram ett land där vi alla kan få leva. Det är det enda som kan hjälpa till slut.

Mitt eget land
Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…
…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är väl dum.
Man säger, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss,
bara för oss…
…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla som alla gömmer,
just på den är din hand ett svar.
Jag vet att en väldig raket,
ska gå mot en främmande himmel,
men säg mig en enda planet
som jorden, för den ger mig svindel!
Och därför så stannar jag kvar,
jag vet jag har…
…liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner att allt är nära,

och att allt finns en mening i.

Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna – det är vi…
…har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,

men de är alla samma land.


torsdag, april 06, 2017

Om barnäktenskap och barnperspektiv

Insändare i Östra Småland 7 april 2017
Frågan om hur Kalmar kommun ska hantera barnäktenskap har nyligen diskuterats i kommunstyrelsen. Svaret blev, om rapporteringen stämmer, att man inte ska göra något utöver det man idag gör. Det är en ryggradslös politisk hållning när vi vet att barnäktenskap förekommer.

Vi inom Feministiskt initiativ vill att barnperspektivet ska stå i centrum inom alla delar av flyktingpolitiken. Alla äktenskap där någon av makarna är minderårig måste därmed upplösas. Asylsökande barn som är gifta ska ha status som ensamkommande barn och därmed skyddas från barnäktenskap. Barn har rätt att vara barn oavsett ursprung och kön. Barn har rätt att leka och utvecklas i sin takt. Var och en har också rätt att bestämma om sin egen framtid. Varje barn ska ses som egna personer och inte bara som en del av något annat. Det är ju då de blir osynliggjorda!

Vi tänker aldrig acceptera likgiltighet inför barns lidande. Sverige måste ta krafttag för att värna barns rättigheter och skydda barn som far illa på grund av fattigdom, krig, diskriminering och sexuell exploatering. Det gäller även Kalmar kommun. Den barnsyn som präglar barnkonventionen måste genomsyra alla samhällsområden. Att stå upp för barnens rätt kan aldrig vara fel. Att inte göra det är fegt.

Birgitta Axelsson Edström

Talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

Mer info om "Om våren och kärleken"!

Körsångare går ihop mot svälten

Kul med medial uppmärksamhet i både tidningar och radio för positiva saker man kan göra för andra.
Varmt välkomna önskar vi tre och alla våra musiker och körsångare!

Om våren och kärleken
De tre körerna Gärdslösa kammarkör, Badrumskören och Vox Communis genomför i april en repris på förra årets koncept: Två gemensamma välgörenhetskonserter. Den första ges i Köpings kyrka, Köpingsvik den 19 april och den andra i Birgittakyrkan, Kalmar den 27 april.

-Det blir härliga kvällar, fyllda av glädje och musik som vi hoppas smittar av sig till publiken! Självklart kommer alla i publiken att få vara med och sjunga. Det här är inga vanliga konserter, det är något utöver det vanliga, säger de tre körledarna Ingegärd Cafourek (Gärdslösa kammarkör), Birgitta Axelsson Edström (Vox Communis) och Lage Olsson (Badrumskören) när de planerar konserterna över en kopp kaffe på Holmgrens kondis.


Till sin hjälp har körerna högklassiskt ackompanjemang i musikerna Attila Gracza, Christer Svensson, Konstantin Shakov och Åke Eklund.

All behållning går till Radiohjälpens insamling Hungerhjälpen. Just nu riskerar över 20 miljoner människor att drabbas av svält i flera länder söder om Sahara och i Jemen. Under året beräknas 70 miljoner människor i över 45 länder att vara i akut behov av matbistånd och FN varnar nu för en av de största humanitära katastroferna sedan FN:s bildande. I vissa delar av Sydsudan är svälten redan ett faktum. Akuta insatser krävs för att ge mat och annat humanitärt bistånd till de miljontals barn och vuxna som annars riskerar att dö. Några av orsakerna till hungersnöden är väpnade konflikter, långvarig torka och ekonomisk instabilitet. Flera miljoner människor är på grund av detta i akut behov av mat, vatten och tillfälligt tak över huvudet i sina hemländer, men också i angränsande länder där de sökt tillfälligt skydd.

-Att göra konserter tillsammans och samtidigt se till att stödja Hungerhjälpen gör musiken ännu mer meningsfull. Det är inte bara dubbel glädje utan så mycket mer, avslutar Ingegärd, Birgitta och Lage medan de hälsar alla varmt välkomna till en musikupplevelse i flera dimensioner.

Entrépriset är 150 kr och båda konserterna börjar kl 19.

onsdag, april 05, 2017

Angående biljetter


Nu vet vi hur vi gör med biljettförsäljningen: Känner du någon körmedlem? Vi ordnar förköp via körerna och i övrigt säljer vi biljetter vid entrén!

Varmt välkomna till en kväll i glädjens, sångens, vårens och kärlekens tecken!

Ett mail utgick från stadens kloka stadshus...

"Hej!
Nedan är den information som jag skickade till Kommungruppen efter det att /.../
Det är alltid medlemmarna som väljer vika personer som ska ha olika uppdrag. Ingen enskild person kan själv ta ett uppdrag.
Det finns mer att berätta. Det finns också andra personer, f.d. partimedlemmar som gör allt för att försöka smutskasta partiet. I det politiska spelet verkar ibland alla medel vara tillåtna. Vill du får du gärna ringa mig.
Hälsningar
Bertil
Bertil Dahl (V)
Kommunalråd
Tel. 0480-45 00 24│mob. 070 -348 17 68
bertil.dahl@kalmar.se" 

Nej, Bertil. Om det nu är så att det är mig du syftar på med uttrycket "f.d .partimedlemmar" så är du helt fel ute. Jag har inget intresse av att smutskasta Vänsterpartiet. Däremot besvarar jag frågor från media så sanningsenligt jag kan, precis som förut. När du nu skickar ett sådant mail som det ovanstående till Vänsterpartiets medlemmar underkänner du både dem och dig själv. Det är ovärdigt och omdömeslöst gjort.

Jag har som du vet ett långt förflutet i Vänsterpartiet, men absolut inte så långt som du. Det är inte många som likt dig sitter fast på översta toppen i över tjugo år (och det bör man heller inte göra tycker jag). Under alla mina dryga 20 år inom partiet kämpade jag för partiets politik, trots att jag var kristen, socialist, feminist och gift med en folkpartist. Ibland kämpade jag långt mer än vad Kalmarvänsterns innersta krets, som likt en knähund föredrar att sitta i knäet på storebror, ville. Men det är historia nu.


Nu är det nutid. Det är där vi lever och Vänsterpartiet i Kalmar har hamnat i dålig dager i lokala media. Du har ju inte följt partikongressens beslut om partiskatt, och det har kommit till allmän kännedom, av allt att döma efter en diskussion på ert årsmöte (ett möte jag naturligtvis inte hade någon vetskap om eftersom jag så klart inte var där). Det e-postmeddelande som jag klistrat in här ovan kanske inte är menat för offentlighetens ljus, men jag tycker nog att det behöver synas ändå. Det är nämligen så att det inte är jag (ingen är väl så dum att man inte fattar att det är mig du menar?) som smutskastar partiet. Du och dina närmaste fixar det ju helt på egen hand. Ändå kan du inte låta bli att kasta skit på mig. Ett litet tips i all välmening: Behandla inte andra som du behandlar mig. Varken du eller partiet vinner på det.

Är det inte hög tid att du och dina partivänner försöker lösa era interna problem istället för att hänvisa till mig? Jag arbetar för framtiden och jag gör det ju på helt andra arenor än inom Vänsterpartiet numera. För oss andra kretsar inte livet kring dig och Vänsterpartiet. Det är ingen idé att hålla på med hämndaktioner mot folk som ändå inte begriper. Det har jag förstått för länge sedan. 

Däremot så är vi numera politiska motståndare eftersom vi inte tillhör samma parti, och därav följer att vi inte är helt överens om åsikter och handlingar. Det måste även du acceptera. Låt oss istället för att hålla kvar i gammalt groll ta debatten om politikens innehåll istället. Det är ju mycket roligare! Dessutom så finns det andra anledningar att engagera sig politiskt än att vilja smutskasta andra partier i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet. Att hjälpa till med att bana väg för ett rättvist samhälle kan ju vara en sådan anledning, åtminstone för mig. 

Hur som helst, respekten för oliktänkande, åsiktsfriheten och yttrandefriheten utgör ju någon form av grundvillkor i ett demokratiskt flerpartisystem och de villkoren gäller alla inklusive fd och nuvarande partimedlemmar. Jag vet dock av egen erfarenhet att sådana förutsättningar inte är helt lätta att få gehör för inom Vänsterpartiet i Kalmar. Det kanske är ett problem att ta tag i så där rent internt så att ni slipper valsa runt i media när ni inte kommer överens?


                                           

måndag, april 03, 2017

Välkomna!


Här har vi en första version av vår poster inför vårkonserterna den 19 och 27 april. Boka in i kalendern! Mer info kommer!

Varmt välkomna till en kväll som inte bara ger glädje åt de närvarande utan även mat till de människor som lider nöd!

Allsvensk premiär och kommunalt ägande

Idag är det allsvensk premiär i Kalmar. Postorderlaget Elfsborg kommer för att nöta gräset på Guldfågeln Arena i den första seriematchen för säsongen. Naturligtvis har det varit mängder av skriverier i lokala tidningar, radion har redan innan första matchen ens är igång bestämt sig för att KFF blir ett topplag i år och för att fira kvällen kör stadsbussarna prydda med KFF-vimplar hela dagen. Än så långe skiner solen och temperaturen är behaglig så kanske kan det bli en viss publiktillströmning. Vi brukar märka av en viss ström av cyklister och gående inför hemmamatcherna.

Jag har ingen aning om hur KFF står sig rent spelmässigt inför säsongen 2017. Det kan säkert gå hur som helst, men ekonomiskt hänger laget på nedersta pinnen. Det vet jag. Att äga och driva en arena som kostar 19 miljoner per år är ingen sinekur. När dessutom publikintäkterna inte blir de önskade och spelarförsäljningar inte ger det utfall som krävs så är krisen nära. Jag skulle kunna gå ett steg längre och säga att den är här nu. Klubben har för ett tag sedan öppnat för ett kommunalt övertagande, i och för sig med ett intressant ordval, men ändå. Sanningen är nog helt enkelt att det inte går att behålla arenan, och då får kommunen den i sitt knä. Det kan gå snabbt.

Ska vi förutsäga att detta händer under 2017 så att folk med kritisk blick och utan KFF-hjärta förhoppningsvis hinner glömma det till valet hösten 2018?

Uppdatering: Premiären gick åt skogen. Fortsätter säsongsinledningen på samma tema lär diskussionen om ett kommunalt övertagande att intensifieras. En förening som måste lägga mer energi på att driva en arena än på att spela fotboll är ingen fjäder i hatten för en kommun som vill hålla full fart framåt och inte för en rödtoppad kommunledning heller.

Världen är mångdimensionell!


Debattartikel i Barometern 3 april 2017
Utvecklingen i världen går i raketfart. Det gäller teknik, medicin och naturvetenskap, men också inom samhällsvetenskap, humaniora och politik. Mycket gammalt ifrågasätts, nytt ifrågasätts ännu mer och någonstans ser vi åt vilket håll utvecklingen drar sig. Det är tyvärr inte i alla stycken en angenäm upptäckt.
Nationalismen breder ut sig alltmer och murar byggs, till och med i ren fysisk konkret bemärkelse. Grunden för den fria människan är i gungning. Exakt hur fri har en människa rätt att vara i vårt tidevarv enbart på grundval av att hon är människa? Det går att ställa många frågor av det slaget. Svaren varierar. Vissa typer av människor, det vill säga vita, heterosexuella, välbärgade och välutbildade människor i västvärlden, företrädesvis män, som saknar funktionsnedsättningar, kan räkna med betydligt mer frihet än andra. Är det en ordning som vi är tillfreds med?
De gamla ideologierna bars av visioner om det önskvärda samhället. Konservativa ville bevara det gamla, liberalerna ville befria och socialismen ville riva ner och skapa nytt. Det är, även om man inte kan sympatisera med allt, synnerligen tydliga framtidsbilder av tre olika slag. Med tiden urholkades de, och vi har under lång tid nöjt oss med en skala från höger till vänster. Någonstans där har man som politiskt parti kunnat placera sig, och det har varit tydligt om än endimensionellt. Problemet nu är att den skalan inte räcker. Man kan inte med bästa vilja i världen pressa in dagens värld på en tumstocksskala. Världen spretar mycket mer, och såväl den högra som den vänstra ändpunkten har på något sätt försvunnit. Vänstern har sedan Östeuropas fall kämpat med att forma en ny vision, och misslyckats. Istället har man fått klä skott för det gigantiska demokratiska misslyckande som sovjetkommunismen faktiskt blev. Högern kan inte dra klockan tillbaka till ett historiskt idealtillstånd. Utvecklingen i världen har gått för långt och människor kräver mer än att bli vid sin läst och vara lyckliga därvid.
Det är i den här situationen vi måste leta efter nya visioner med bäring på verkligheten. Vi måste se hur världen ser ut och vilka problem vi måste lösa. Vi måste göra oss av med höger-vänsterskalan som begränsar vårt synfält och vår förmåga att se, analysera och förstå. Motmedlet mot ogräs som nationalism, populism a la Trump och våldsbejakande extremrörelser är inte gammaldags retorik. Det är ju den retoriken som har bildat grogrunden för ogräset! Motmedlet måste vara nytänkande och en ny formulerad berättelse om ett framtida önskvärt tillstånd, en berättelse med fler dimensioner än höger-vänster. Vi i Feministiskt initiativ bärs av den tanken. Vi är inte tillfreds med att en del människor är friare än andra. Vi vill se världen med många ögon och utifrån flera perspektiv, och vi har inga mossiga partistrukturer eller gamla traditioner att ta hänsyn till. Vårt mål är en god framtid, inte att återupprätta minnen från fornstora dagar.
Man kan helt enkelt inte lösa dagens problem med de verktyg som skapade dem. Vi måste använda nya redskap och nya metoder. För att komma framåt och nå resultat behöver vi vara många som bidrar. Ju fler vi är, desto fler perspektiv kan vi arbeta med och desto fler dimensioner kan vi se. Det är nya vägar som ingen har vandrat, men tillsammans kan vi göra storverk! Välkomna att vara med i det arbetet!
Birgitta Axelsson Edström
Talesperson Feministiskt initiativ Kalmar län

söndag, april 02, 2017

Vi i F! tar fajten mot mobbning och diskriminering


Insändare i Östra Småland den 3 april 2017
Feministiskt initiativ strävar efter ett samhälle där människor känner sig fria och har makt att påverka sina egna liv och sina arbetsplatser. Så ser samhället inte ut idag. Könsmaktsordning, rasism, otillgänglighet och andra maktstrukturer skapar förhållanden som leder till att människor diskrimineras i både arbetslivet och på fritiden. Kvinnor drabbas ofta av otrygga anställningar, brist på inflytande och löper också störst risk att utsättas för våld och hot. Mannen som norm för den förvärvsarbetande människan skapar förhållanden som leder till att kvinnor diskrimineras. Det finns också en etnisk diskriminering på arbetsmarknaden där människor som tillskrivs utländsk bakgrund får lågbetalda jobb med dålig arbetsmiljö, om de överhuvudtaget får någon anställning. Det sker dagligen en positiv särbehandling av människor som betraktas som svenskar för att de har tillräckligt ljus hud- och hårfärg, har svenskt namn och talar svenska utan brytning. Personer med funktionsnedsättning diskrimineras både genom aktiv uteslutning i rekryteringsprocesser och genom otillgänglighet. De drabbas ofta av otrygga anställningar, brist på utvecklingsmöjligheter och brist på inflytande över jobbet. Trots forskning som visar på en omfattande diskriminering på arbetsmarknaden har antalet fällande domar varit ytterst få. Detta visar att diskrimineringslagstiftningen i sig inte är tillräcklig för att åtgärda det stora problemet. För att skapa ett jämlikt arbetsliv måste krafttag riktas mot dem som diskriminerar. Feministiskt initiativ nöjer sig inte med mindre!
Krafttag måste också tas för att alla ska ha likvärdiga möjligheter att engagera sig i samhälls- och föreningslivet. Vi ser att samma diskriminering pågår där. Det är den vite, något grånade äldre mannen med makt som backas upp av sin omgivning och gräsrötterna som tystas ner om de vill påkalla uppmärksamhet i någon fråga som uppenbarligen är känslig för den som sitter i toppen. Engagemang i samhälleliga frågor ska uppmuntras och inte förtryckas. Strategin att slicka uppåt och sparka nedåt hör inte hemma i demokratiska sammanhang.
Det leder oss vidare till ett område vars existens i den egna närmiljön ingen gärna vill diskutera, nämligen rena kränkningar och mobbning. Alla i ett välfärdssamhälle värt namnet ska ha rätt till en tillvaro fri från våld och trakasserier. Dagens arbetsmiljölagstiftning skyddar dock inte mobbade individer fullt ut och måste därför stärkas. Kunskapen kring vuxenmobbning måste utvecklas och adekvata metoder för rehabilitering, information och förebyggande arbete tas fram. Tillskapandet av ett kunskaps- och resurscentrum för vuxna som utsatts för kränkande särbehandling av andra vuxna är ett minimikrav. Är det månne så att anledningen till att ett sådant inte redan finns är att de som innehar makten att tillskapa det inte vågar?
Vi i Feministiskt initiativ vågar. INGEN ska bli mobbad, kränkt och diskriminerad för att andra ska bibehålla sina höga positioner. Vi tar fajten mot mobbarna både på arbetsplatserna och i samhället i övrigt!
Birgitta Axelsson Edström
Talesperson Feministiskt initiativ Kalmar län