fredag, september 29, 2006

Oro och oro...

Ännu en vecka går mot sitt slut. Dagarna har varit lite lugnare än tiden före valet skönt nog. Det mesta av oron har släppt. Valresultatet blev inte vad man hoppades, men det är skönt att det är över. Fullmäktige i måndags, avtackning av förvaltningschefen i onsdags och vigselsamtal igår kväll har fyllt kvällarna. Varje event hade väl sin charm. Fullmäktige blev en lite avslagen tillställning. Sista kvällen med gänget på sätt och vis eftersom det var sista gången vi hade den gamla sammansättningen, men många ansikten kommer ju ändå att vara kvar även nästa mandatperiod. Jag hyser ett stilla hopp om att arbetsformerna kan förändras och att debattnivåerna kan höjas, men det kräver en del jobb av oss ledamöter. Jag lovar att göra vad jag kan!

Avtackningen av chefen var en riktig höjdare, dock med en sorgsen och lite orolig underton. Det är aldrig kul att säga tack och adjö och förändringar är ofta traumatiska (även om de ofta till slut leder till något positivt), men nu stannar han ju kvar inom organisationen så vi kommer nog att ses då och då i alla fall. En sak vet jag: Den som siktar på att bli chef ska ta vår avgående kultur- och fritidschef som förebild. Min företrädare på ordförandeposten kommenterade hans ledarskap med orden"Se och lär!". Där hade han rätt. Jag har sett, och jag hoppas att jag har lärt en hel del. Kvällen gick i idrottens, fritidens och kulturens tecken och avslutades med middag på Café Söderport. Gott, roligt och minnesvärt!

Och så var det dags för det obligatoriska vigselsamtalet med prästen. Goe liberalen var nervös hela dagen. Tänk om han inte skulle få gifta sig? Tänk om han inte hade rätt svar på frågorna? Tänk om han inte kan sin bibel tillräckligt bra? Han vankade av och an i den lilla lägenheten och tänkte att om det inte blir nåt bröllop kan man ju alltid titta på EM-kvalet mot Spanien.... Han behövde inte vara orolig. Det blev inget husförhör a la Emil i Lönneberga och vi behövde förstås inte motivera vårt beslut. Nu är programmet i stort sett spikat och vi hann till och med att öva lite grann. Jag har ju varit med förr, om man så säger fast det var 20 år sedan, men för liberalen, som gifte sig borgerligt 25 år tillbaka i tiden, är det mesta nytt. "Var ska jag lägga ringen? Tänk om jag tappar den? Tänk om jag tappar rösten också? Tänk om..." Ja, är det inte den ena oron så är det den andra. Jag är mest orolig för att jag ska få munsår eller bryta benet lagom till nästa lördag. Händer inte det så ordnar det sig nog tänker jag. Häpp!

onsdag, september 27, 2006

Räkning i slutskedet

Så verkar då även landstingets röster vara färdigräknade.

För det första: Inga Sverigedemokrater tog sig in i fullmäktige. Det är en välsignelse.

För det andra: Personkryssen är förbryllande. Jag som aldrig ens har varit i närheten av landstingspolitiken, än mindre bedrivit en kampanj inom området, var på håret att kryssa mig förbi vårt andranamn på listan som har jobbat hur länge som helst med landstinget. Jag tackar förstås för förtroendet, det känns gott, men det var inte speciellt välförtjänt. Vad gäller den goe liberalen som också har jobbat med landstingspolitiken, dock i skuggan av fp-landstingsrådet, så fick han färre kryss än en partikollega som bara har synts i kommunpolitiken. Märkligt och orättvist. Och det reser frågan om vad det är som fäller avgörandet när man röstar. Är det bilderna på stan? Är det ett känt namn? Och hamnar sakpolitik, kompetens och erfarenhet alltmer i bakgrunden? Ja, man kan behöva ställa sig såna frågor på allvar. Annars kommer den rikaste och gulligaste politikern med det mest utbredda nätverket att kamma hem valet nästa år oavsett lämplighet. Eller har det kanske redan hänt? Det vete sjutton. På nån nivå är det säkert så.

För det tredje: Majoritetsförhållandena i landstinget är fortfarande obestämda. Vi väntar med spänning på att miljöpartiet ska välja vilket ben de ska stå på. I ett val blir det, som en av artikelförfattarna i Budbäraren (Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning) skrev i veckan, "en liten majoritet som vinner över en stor minoritet". Jag hoppas bara att de gröna väljer sida utifrån sakpolitik och ideologi (precis som vi på vänsterkanten alltid gör) och inte utifrån något annat.

Nu lämnar vi emellertid valet för ett tag. Bröllopsförberedelserna accelererar och huvudet surrar. Och den här gången jobbar den goe liberalen och jag på samma sida och struntar i kryssen. Kul!

måndag, september 25, 2006

Kampen för rättvisa!

Fredrik Reinfeldt sa i TV dagen efter valet att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt, som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner människor som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, hade dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik. Vart tog de vägen?

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. De sk nya moderaternas cyniska hyckleri känner tack och lov få motsvarigheter i modern tid. Frågan är om övriga tre allianspartier (oräknat partiledarna) ens själva har förstått vilken högerkarusell de sitter på. Det lär de väl emellertid bli varse ganska omgående. Folkpartiets Birgitta Ohlsson har t ex redan konstaterat att vårdnadsbidraget är ”osexigt och förlegat” och hindrar jämställdheten.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att se att arbetslösheten, ett resultat av nyliberalism och nedskärningar i början av 90-talet, är ett gissel som plågar många människor i Sverige. Andra har varit överens om motsatsen ända fram till valrörelsen. Nu, när högern nått maktens boningar, är man tillbaka i gammal god anda. Det är inte full sysselsättning som är målet. Det är som vanligt skattesänkningarna som prioriteras.

Vänsterpartiet kommer att göra allt för att påtala orättvisorna i den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: Full sysselsättning måste få högsta prioritet i den ekonomiska politiken. Ett äkta arbetarparti som står för rättvisa och solidaritet inser att det är orimligt att ha en ”fristående” riksbank som torpederar ökad sysselsättning. Det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn. Det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och som skapar jobb i en viktig framtidsbransch. Det här är en politik som ligger fjärran från den ”jobben kommer-mentalitet” som präglade delar av arbetarrörelsen före valet. Det är en politik som ger jobb och ökar livskvaliteten samtidigt som samhällsklyftorna minskar.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, sänka ersättningen från A-kassan, ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften och försämra arbetsvillkor och löner i Sverige. Konkreta förslag som skulle ge fler arbete saknas, det visste vi. De själva vet tydligen det också. Det är trist att vi inte lyckades påtala det tydligt nog under valrörelsen. Där borde vi ha varit övertydliga, och där misslyckades vi.

Nu blir det en hård strid mot den löntagarfientliga allianskvartetten. Den striden kommer vänsterpartiet att leda. Vi fick ett dåligt valresultat, men vi mobiliserade partiet. Det var bara början. (V)änner, nu fortsätter vi att kämpa i samma goda anda! Om fyra år ser vi resultatet.

torsdag, september 21, 2006

zzzzzzzzzzzzz

Ja, jösses vad man är trött efter dessa veckors slit. Så småningom börjar man väl arbeta upp sig till ytan igen. Bitterheten och ilskan över valresultatet har för min del kanaliserats via datorn. En artikel är snart på väg ut därifrån. Huka er, (h)ycklarallians!!!

Det är faktiskt så att skrivandet för min del har utvecklats till någon form av terapi. Får man bara ur sig gallan på skärmen så blir livet lite lättare. Fast trött är man ändå. zzzzzzzzzzzzzzz. Och inte blir tröttheten lindrigare av gårdagens nämndsmöte heller. zzzzzzzzzzzzz.

Ännu tröttare var nog ändå liberalen idag på morgonen. Grabbgänget tog nämligenigår kväll ut honom på en "svensexa" eller vad man nu ska kalla det, tvåbarnsfar som han är. Nåja, han kom hem redan före tolv för egen maskin, trots att han inte lyckades stava rätt till "puss" i sina sms under hela kvällen. Kan det möjligen vara så att han drev med mig??? Hmm....

Synden straffar dock sig själv. Idag har han suttit på möte hela dagen och så är han dessutom tröttare än jag. :-D

måndag, september 18, 2006

Perspektiv just nu

Livet är mer än politik. Nu lämnar vi valrörelsen bakom oss och blickar framåt. Trots att vi förlorade ett par procent, och folkpartiet förlorade nästan halva sitt stöd från 2002, så lever vi vidare liberalen och jag. Ny situation med nya möjligheter väntar. Och livet går vidare, med arbete, förtroendeuppdrag och familjeliv.

Det jag främst ser fram emot just nu är att planera den 7 oktober lite mer på allvar. Kläderna är klara (vilket betyder att nu blir det svältkost de närmaste veckorna!), men mycket återstår att göra med festligheter och andra arrangemang. Det är dock lättare att koncentrera sig på det när inte varje dag består av flygbladsutdelning, torgmöten, insändarproduktion, utspel och ett fullständigt berg-och-dalbanelikt tillstånd under opinionsundersökningarnas slaveri.

Och vi har varandra. Både vi och våra barn mår gott. Vad betyder ett förlustval sett i det perspektivet? Det finns så oerhört många som har det mycket värre. Det får man aldrig glömma.

Utmanande uppgift

Man ska väl inte sticka under stol med att valdagen blev en besvikelse. Mycket hårt slit gav inte mycket i utbyte. Å andra sidan har vi tidvis varit helt uträknade från den politiska världen under de gångna fyra åren. Vi finns ju kvar ändå! Och rollen som oppositionsparti, om den hanteras med förnuft, kan ge oss möjlighet att bli tydligare men också att mobilisera våra styrkor. Jag gick själv med i partiet under en period av borgerligt styre eftersom det var så mycket som gjorde mig arg. Nu väntar fyra nya år. Vi ska göra det bästa vi kan!

Men fyra år kan betyda en hel del försämringar. Det nya arbetarpartiet moderaterna, starka som aldrig förr, kommer nog inte att vara så himla mycket nytt arbetarparti när det kommer till kritan. Det kan bli ett systemskifte som svider för många. Det tycker jag inte känns ok. Skolpolitiken kan förlora sin utvecklingsförmåga och gå tillbaka till ett fattigt kunskapsbegrepp. Trist. Utrikespolitiken kan leda till att vi (om det nu är möjligt) ännu mer går i EU:s och USA:s ledband. Himla onödigt. Tycker jag alltså.

Men livet går vidare, och i det livet har vi en viktig roll att spela som ett parti som vågar stå på de svagares sida. Det är vår uppgift än mer än före valet. Och det är en utmaning!

lördag, september 16, 2006

Den röda gubben

Bara som en liten tankeövning:

Vilket av följande påståenden känns mest korrekt?

"Se upp för den röda gubben"
eller
"Den röda gubben gör dig säker"

Jag bara undrar: Hur många olyckor har den röda gubben förhindrat och hur många liv har han räddat? Den röda gubben är en stark och nödvändig tillgång i vårt samhälle. Själv är jag mycket mer misstänksam mot fula gubbar. Så det så.

Fast vi behöver fler röda gummor också.

Kvällen före

"Politik är inget mode, ingen ball och trendig grej.
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Dom fjantar som kan unna sig att satsa på sig själv
ger nog sjutton i resten av vår mänsklighet"

sjöng Björn Afzelius.

I morgon gäller det. Jag har massor av fjärilar i magen. Har vi gjort vad vi har kunnat? Har en strategi som går ut på att visa på sakpolitik varit framgångsrik? Eller har istället andra upplägg såsom att skriva upp skandaler, ägna sig åt pajkastning, roa sig med att svartmåla den välfärd vi har här i landet eller trycka upp glättiga affischer med leende kändisar varit den rätta?

Svaret får vi i morgon. Kanske kommer det att visa sig att den som ser politik som ett spel blir valets vinnare. Då får man nog finna sig i att utvecklingen har sprungit ifrån en gammal räv som undertecknad. Den typen av arbete är inte lockande om man ska kunna se sig själv i ögonen på morgnarna, och det är viktigt. För mig.

Kanske blir det inte så illa ändå. Kanske har kollegerna underskattat väljarna. Jag hoppas och ber att så ska vara fallet.

fredag, september 15, 2006

Gå och rösta! Del två

Så har då den traditionella partiledardebatten hållits i SVT. Man är ju lite trött på partipolitik för tillfället, det erkänns. Å andra sidan, jag vet ju hur jag ska rösta. Det gäller att andra, som inte jobbar med politik dagligen och stundligen, också får tillräcklig information för att skaffa sig en uppfattning. Kvällens debatt var åtminstone bitvis väldigt klargörande. Alternativen var tydliga. Vill man ha ett samhälle som innebär välfärd för så många som möjligt eller ett som lägger ansvaret för arbetslösheten på den som är arbetslös, sjuk eller förtidspensionär? Det är bara att välja.

Samtidigt ser vi Sverige i ett internationellt perspektiv. Kalmar gästas just nu av en delegation från Uganda. De ska övervara valet och studera den demokratiska processen. Vi har mycket att vara rädda om, kamrater! Andra delar av världen kämpar för rätten för var och en att säga sin åsikt. Här ligger många på sofflocket på söndag för att "min röst spelar ingen roll".

Det är ett hån mot demokratin. Gå och rösta! På söndag är fem arbetare fler än fyra kapitalister. Kanske är det den enda dagen på fyra år där alla röster räknas lika?

Gå och rösta!

För övrigt tycker jag att Lasse Ohly skötte sig utmärkt i kvällens debatt.... :-)

onsdag, september 13, 2006

Flaggor

Förresten, idag vajar Kinas flagga på Stortorget tillsammans med den svenska. Det väcker känslor, ganska blandade sådana.

Slutsats: Ibland är det ganska svårt att vara politiker i ansvarig ställning. Så enkelt är det.

Gå och rösta!

Valrörelsen går in i sina sista skälvande dagar. De återstående timmarna är lätt räknade. Sen vet vi resultatet. Jag hoppas hoppas hoppas att alla våra ansträngningar ger resultat!

En fråga är naturligtvis högintressant. Det gäller regeringsbildningen. Vilka alternativ finns? Alliansen är tydlig med sin omvända Robin Hood-strategi. Ta från de fattiga och ge till de rika är receptet. Sveriges mest kända jättebebis är statsministerkandidat. Högerpolitiken manifesterar sig gång på gång. På vår sida är det rörigare, speciellt efter gårdagens utfrågning då såväl Göran Persson som Maria Wetterstrand verkar ha öppnat för ett samarbete högerut. Vi kommer aldrig att medverka till ett högersamarbete. Det kan väljarna vara förvissade om!

Ett samarbete med något av partierna på högerkanten driver nämligen politiken åt höger. Det vet både s och mp. För oss vänsterpartister är regeringstaburetter dock aldrig viktigare än politikens innehåll. Där går tydligen en skiljelinje mellan oss partier på den nuvarande majoritetssidan. Vi har inga problem att samarbeta i sakfrågorna, men här blir det värre.

Nåja, låt oss hoppas att frågan slipper bli aktuell. Ett starkt Vänsterparti är den främsta och den säkraste garanten mot en högervridning. Kamrater, gå och rösta!

tisdag, september 12, 2006

Olika sidor av valrörelsen

Valrörelsen tar sig allt märkligare uttryck. Brandbomber i Malmö och spioneri mellan partier är allvarliga företeelser och hotar demokratin. Redovisningar av skuldsatta riksdagskandidater i rikspressen har dock en aning mindre nyhetsvärde. Jag undrar: När får vi en undersökning som gäller politikers husdjursinnehav? Bilmärken? Val av telefonoperatör? Eller, hemska tanke, favoritunderklädesmärke och -modell?

Lokalt händer det också en del. En av dagens lokala nyheter är den kommunale tjänstemannen som använde sin tjänstemail för att vidarebefordra material för sin egen personvalskampanj till personalen som jobbar på den förvaltning som han själv är med och leder i egenskap av förtroendevald i nämnden. Ja, man tar sig för pannan. Är ALLA medel tillåtna i en valrörelse? Ibland undrar man ju.

Sett i det här ljuset ter sig vår flygbladsutdelning ganska harmlös även om man känner sig som en bov varje gång man ser "Ingen reklam-tack" skylten för sent och redan har hunnit lägga ner bladet i inkastet. Förlåt.

måndag, september 11, 2006

11 september

Idag är det den 11 september. Det är ett ödesdigert datum. Salvador Allende mördades 1973, terrorattacken mot World Trade center samt Pentagon utfördes 2001 och utrikesminister Anna Lindh miste livet just den 11 september 2003. Det är inte utan ett visst obehag man konstaterar att dagens datum är 11 september.

Ändå är det viktigt att inte resignera inför våld, terror och ondska. Sådant måste bekämpas.
Vi måste se med stort allvar på de terrordåd som utförs runt om i världen och inse vikten av att brett diskutera, analysera och vidta verkningsfulla åtgärder för att förhindra och bekämpa terrorism, men ska vi åstadkomma något alls måste vi angripa terrorismens orsaker. Den enda vägen bort från terrorism går nämligen genom en jämnare fördelning av makt och resurser. En rättvis världsordning med respekt för mänskliga rättigheter minskar själva grogrunden för terrorism. Så enkelt, och så himla svårt, är det.

Det är då vi behöver en regering som säger ifrån, en regering som inte hela tiden springer den enda kvarvarande supermaktens ärenden. Det är därför vi måste kämpa för ett starkt Vänsterparti i valet som kan dra (s)torebror i vänsterarmen och stå upp för rättvisa, internationell solidaritet och global demokrati!

torsdag, september 07, 2006

Val och val

Klänning fixad, ring beställd, blommor bestämda... Idag har det hänt mycket! Och den goe liberalen har fått kostym och slips. Det där med klädinköp är en aning traumatiskt för oss båda. Åtminstone jag lider av provhyttsfobi och hatar speglar. Dock inser till och med jag att bröllopskläder är svårt att välja på postorder via Ellos. Det är bara att bita i det sura äpplet och prova plagg efter plagg. Men nu är det gjort, valt, färdigändrat och klart. Så skönt!

Och valrörelsen rullar på även för övrigt. Känner mig som en val själv också förresten. Oformlig, grå, rullande och klumpig. Tack för det alla helfigurs-speglar!

onsdag, september 06, 2006

Rörigt!

Presidiemöte på barn- och ungdomsförvaltningen på förmiddagen, höstuppstart med ledningsgruppen på kultur- och fritidsförvaltningen på Hotell Borgholm under eftermiddagen och därefter en bedrövlig kvalmatch i fotboll. Dessemellan valrörelse och funderingar på de kommande dagarnas aktiviteter. Så ter sig den röriga vardagen i dessa tider. Hoppsan, jag höll ju på att glömma det största stressmomentet: Opinionsundersökningarna! Med skräckblandad nyfikenhet öppnar man text-tv varje dag och lusläser siffrorna. Just nu har vi medvind. Jag håller tummarna för att det håller i sig och kämpar vidare. Jag minns alltför väl hur det kändes att ligga på 3,6% för bara några dagar sedan och vill inte dit igen. Usch.

Lite hemmaskvaller: Den 7 oktober är det ännu en EM-kvalmatch. Sverige möter Spanien på Råsunda. Den goe liberalen tillika sportfånen säger att han ännu inte har bestämt sig för vad han ska göra den dagen..... Han hotar som en välvillig kompromiss med att ställa in en storbilds-TV i kyrkan. Suck. ;-) Mitt motbud är en videoinspelning av matchen att avnjutas direkt efter festen, på natten. Vi får se hur det går. Förhandlingsläget är svårbestämt! Tips emottages tacksamt!

tisdag, september 05, 2006

Partiledarbesök, opinionsläge och strategi

En partiledardag har passerat. Det blev riktigt trevligt, trots att planet på väg ner till landning krockade med en fågel och Lasse fick en något skakig inledning på sitt Kalmarbesök. En träff med akutens speciella team för mottagning av misshandlade kvinnor stod först på agendan och sen följde presskonferens, lunch, tal på Stagneliusskolan och stort telefonväkteri på SR Kalmar. Därefter tog Titti (pressekreteraren) och Lasse hyrbilen och ställde kosan söderut för att delta i möten i Karlskrona. Tack för titten!

Dagens opinionssiffror pekar uppåt, tack och lov. För bara några ynka dagar sedan var vi nedanför 4%-spärren. Det svänger snabbt i politiken. Jag vet, som gammal i gamet, att man inte kan veta någonting om valutgången förrän valet är över, men man kan ju inte låta bli att vara försiktigt glad åt ett opinionsläge som pekar uppåt. Vi har legat på botten. Vi vet hur det känns. Då är det tillåtet att glädja sig lite när vi äntligen får fokus på politik istället för det gamla träliga (k):et som tvingat oss ner under vattenytan.

Hoppas nu bara att vi även de sista veckorna får prata politik och sakfrågor istället för skandaler och klantighet. Det behöver nämligen demokratin. Låt oss kämpa för det. Jag har nämligen lärt mig att det där med att skratta åt andras olycka och att vara den som kastar antingen den första, den största eller för den delen den minsta lilla stenen är en strategi som brukar straffa sig. Vi ska inte vinna valet på att trampa på andra (som ju faktiskt till allra största delen arbetar lika hårt och ärligt som vi gör). Vi ska vinna för att vår politik är den som håller.

måndag, september 04, 2006

I morgon....

Debatt- och stressdag. 700 gymnasieelever i Kalmarsalen fick lyssna på en livfull debatt i förmiddags mellan de sju riksdagspartierna. Ett par lärdomar kan man dra av tillställningen:
1. Man ska undvika detaljer i inledningsanförandena.
2. Man ska passa sig för att använda fördömande ordalag.
3. Man har ett gott utgångsläge om man har samma ålder som åhörarna.
4. En ministerpost ger inte ett automatiskt överläge.
5. Som debattledare måste man våga styra debatten.

Det blev hur som helst en rolig förmiddag. Det tyckte åtminstone en gammal räv som jag. Vi hade en ung ungdomsförbundare från Lund vid namn Micke som sloga för den röda fanan, och det gjorde han med den äran. En frisk fläkt var han i den annars lite grå skaran. Tack Micke för ett gott dagsverke!

Annars inleddes dagen med ett oerhört tidigt uppvaknande. Jag njuter inte direkt av att vara klarvaken kl 04. Den missade sömnen känns än. Därför är det dags att ta sig samman och krypa ner i bingen. I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Och vet ni vilka jag menar då?

JO, I MORGON KOMMER JU LASSE!!! Missa inte SR Kalmars telefonväkteri 1500-1545!

söndag, september 03, 2006

Jerusalem och resten med mera

Jag såg en liten seriestrip en gång. Den beskrev livet, från det att man är baby tills man är gammal. Den avslutande bilden hade följande bildtext: "Så där håller det på, livet. Å fort går det. Svisch bara." Ja, svisch bara, så var helgen över. Torgmöte igår, flygblad idag. Ingen kyrka den här söndagen heller. Det känns lite visset faktiskt, men jag orkar inte och dessutom så krockar tiderna med varandra. Nånstans tror jag Gud förstår.

I bilen kör jag just nu en samlings-CD med Jerusalem, Sveriges första stora kristna rockgrupp. De var högaktuella när jag var ung. Nostalgisinnet har alltså vaknat. Faktum är att musiken håller än, liksom texterna. "Vi lever i ständig förändring" passar otroligt bra i Kalmar år 2006, "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för Hans kärleksrike" talar direkt till mig när jag missar kyrkan varje vecka i brinnande valrörelse och "Dårskap för världen är vishet för Gud har jag lärt" kan påminna mig om att man inte ska glömma sitt sinne för humor i den annars så gravallvarliga politiken.

Apropå allvar: Tänk att den goe liberalen och jag kan platsa på lokaltidningens framsida en lördag! Å andra sidan är det rätt gott att veta att även små solskenshistorier kan få lite utrymme, för så är det ju. "Han kom med solsken till mig" för att travestera Östen me resten. Och det är faktiskt till stor del hans fel att helgerna går så fort nuförtiden. Jag ska inte bara skylla på valet.