söndag, april 28, 2013

Inte bara kors, vi behöver be också...

Idag skulle vi sjunga Sven Lidmans underbara "O salighet, o gåtfullhet" Sv Ps 234 i gudstjänsten i Vasakyrkan. Den är vacker, såväl i text som melodi, men den är knepig att spela. Den är nämligen noterad i Ass-dur. Det klingar bra, men det är ingen hit att snabbt försöka få fingrar och fötter med på noterna. Konstigt nog klingar det ALLTID bättre när man spelar på svarta tangenter än på vita. Fråga mig inte varför, men det kräver lite mer att reda ut det.

Psalmen handlar om skuld och förlåtelse, och det slog mig när jag tittade på noterna (som jag av olika skäl inte riktigt hade hunnit att kolla på i förväg så mycket som jag hade behövt) att om man bara hade sänkt ett halvt tonsteg så hade det blivit G-dur och ETT korsförtecken. Det hade passat texten bättre, och det hade blivit flera divisioner lättare att spela. Texter om Kristi törnekrona och försoning BORDE ha korsförtecken ;)

Men nu står det FYRA b-förtecken istället och det var bara att försöka hantera, fast i ärlighetens namn så körde jag en feg säkerhetsvariant för att reda ut den idag.... Och så blev jag påmind om att det inte bara handlar om kors, vi kan behöva b(e) också, så det gör jag och jag bad fler om hjälp dessutom. Det står ju skrivet: Be så skall ni få, sök så ska ni finna :)

Vårtid - brytningstid

Luften är lättare att andas
Framtiden känns som ett oskrivet ark
Förväntan och oro kan blandas
Det ska kännas så när man bryter ny mark

För visst är det så man ska göra
När vägen har stängts på din färd
Man öppnar båd öga och öra
Och går mot en ny okänd värld!



lördag, april 27, 2013

Om isshow, samarbete och sandlådefasoner

Jag sitter på tåget upp igenom Skåne för att så småningom anlända till Kalmar efter ett snabbt besök hos dottern i Malmö. Hon har slitit häcken av sig tillsammans med kurskompisar för att producera en konståkningsshow om lilla spöket Casper. Så klart att jag som stolt men nervös mamma ville vara med på premiären i Färs och Frosta Sparbank Arena i Lund. Och det gick jättebra!!!! Mammans tuppkam växte flera meter ;) Det var jätteduktiga barn och ungdomar som åkte på isen också,  det hela var väl värt ett besök. Befinner du dig i närheten i helgen så finns det två chanser kvar. Idag kl 15 och i morgon söndag kl 18 spelas föreställningen igen. Missa den inte! 50 kr för vuxenbiljett är väl investerade pengar. Dessutom får man se vår kandelaber som gör ett sällsynt gästspel i ishallen ;)

Det är underbart att få uppleva hur barn och ungdomar utvecklas till engagerade och ansvarstagande människor. Jag är så stolt över att min lilla baby idag rattar en hel arena, tänker på säkerhetsaspekter, gör scenografi och kulisser, drar kablar och har ett konstnärligt sinne utöver det vanliga. Jag är så glad över att där finns ett kompisgäng som jobbar ihop, som självklart stöttar varandra och som hjälper varandra att förverkliga planer och idéer. Det är ju så det ska vara! Tillsammans når vi längre!

Det är just vid den insikten som det slår mig hur mycket av den varan vi egentligen saknar i andra sammanhang. Egoismen har ersatt solidariteten, hjälpsamheten har blivit irrationell och samarbete klassas som mindre effektivt än enmansdiktatur. Andras förmågor ses som hot mot egna brister istället för tillgångar som kan komplettera och berika. Jag undrar väldigt ofta vart vi är på väg.

Vilket samhälle hade vi haft om vi inte hade byggt det tillsammans? Hur skulle vårt rika svenska föreningsliv ha kunnat utvecklas om vi inte hade arbetat MED varann utan istället MOT? Den sandlådenivå man numera ser människor emellan, människor som sitter på inflytelserika poster men som har totalmissat vikten av att agera i demokratisk och respektfull anda, är pinsam.

Och jag undrar vilken föreställning jag hade fått se igår kväll om ungdomarna som skapade den tillsammans hade agerat enligt vuxenvärldens sandlådefasoner (förutom att sandlådan i allt väsentligt bara genom sin närvaro hade förstört föreställningens själva hjärta, nämligen skridskoåkningen och isen). Det finns ändå hopp om framtiden när våra unga fattar grejen. Att lära gamla loppbitna hundar att sitta är som bekant svårt. Heja ungdomarna! Framtiden tillhör er! Och HIMLA BRA JOBBAT!

torsdag, april 25, 2013

Eller hur?

När orden inget betyder
När hjärtat inte längre slår i takt
När praktisk handling avslöjar mörker
Och leendet stelnar i en ful grimas.

Då har man blivit smittad
Epidemin är ett faktum
Fler och fler förgiftas
Av okunskap eller feghet

Då är det dags att stanna en stund
Se om spegeln tål vad den ser
Sedan fråga den varför inte
Och våga lyssna in dess sanna svar.


onsdag, april 24, 2013

Tack för förtroendet!

Det här var riktigt roligt! För ett par veckor sedan fick jag en fråga som jag blev så glad för att jag nästan började gråta. Det är nämligen så att jag sedan en tid tillbaka, om än i tysthet, har börjat söka nya vägar i livet. Nu fick jag frågan, behagligt utsträckt med en morgontidning i handen i en hotellsäng på Strand i Borgholm, om jag jag skulle kunna tänka mig att bli ny ordförande för Byteatern Kalmar läns teater.

Som sagt, det var en riktigt rolig fråga att få! Där, med den ständigt leende Lasse Lönndahl (rummen på Strand är ju dekorerade med stora svartvita fotografier av stjärnor som har uppträtt där under åren som gått) som såg på mig med värme i blicken så insåg jag att JA, det är ett uppdrag jag gärna vill ha! Det händer mycket på Byteatern nu, det är stora planer på gång med kulturcentrum och utveckling av verksamheten med två nya chefer vid rodret, och det är ett positivt sammanhang med entusiasmerande förtecken och kompetenta människor i både styrelse, teater och i föreningen i stort. Det handlar om själva livselixiret för människan, nämligen kulturen och därmed möjligheten att utveckla sig själv, uttrycka sig fritt och att utmana både sig själv och andra. Självklart tackade jag JA!

Idag var det årsmöte i föreningen, och jag fick förtroendet. Det är med en stor dos ödmjukhet jag tar mig an uppgiften, och jag hoppas att vi tillsammans kan utveckla och fördjupa styrelsearbetet så att det kommer teatern, människorna och samhället till del. Vi behöver kulturen mer än nånsin i ett samhällsklimat som blir allt hårdare, och jag bidrar gärna med de delar jag kan även om det är väldigt små delar. Tillsammans är vi starka!

Nu ser jag fram emot året som kommer. Vi har massor att göra, men vi tar oss an uppgiften med en gemensam vilja att sätta kulturen och teatern på dess rättmätiga plats, nämligen som ett av fundamenten för det mänskliga och utvecklande livet. TACK för förtroendet!

tisdag, april 23, 2013

Mixade dagar

En dag av kontraster är till ända. Trevliga samtal, helt avbockad "Att göra"-lista och sångövning med bästa Vox Communis (något kaotisk, men rolig!) följdes av dagens gapskratt när jag såg postskörden innanför dörren och en förkrossande Bayern München-seger över ett sömnigt Barcelona som inte verkade ha vaknat. Det har i sanning varit en heldag!

På lördag den 4 maj är det VÅRSKRIKET på Kalmar Slott. Många körer, däribland vi i  Vox Communis, kommer att medverka i fyra timmars körsång i slottets kamrar, salar, gårdar och vrår. Missa inte det! Biljetter köper ni på Turistbyrån eller på Kalmar Slott. Dessförinnan kan man sjunga in våren på Värsnäs med oss och Friluftsfrämjandet på Valborgsmässoafton :)

Nu väntar sängen. I morgon är en annan dag, även den välfylld med möten, samtal och möten igen. Jag önskar alla en god natt, en dag fylld av kamp för rättvisa i morgon och ett ärligt uppsåt att göra världen bättre! Det kan sannerligen behövas! Som vi sjunger: Jag ser det i min fantasi: Vilken värld det ska bli!

Debatten om debatten


Jag är med i aktionsgruppen Vi tar kampen (mot rasismen). Här är ett inlägg i den kampen, publicerat i dagens Barometern:

Yttrandefriheten är något vi kämpat oss till, trots motstånd från övermakten. Den innebär att vem som helst har rätt att tala om vilka ämnen som helst liksom att skriva artiklar. Men den innebär inte att någon måste bry sig om det och inte heller att ingen får kritisera det. Om jag skriver behöver du vare sig hålla med mig eller bry dig om vad jag tycker.

Det återkommande kravet på att ”ta debatten” om vilken åsikt som helst är inte en yttrandefrihetsfråga. Det är en fråga om makten över vilka frågor som ska vara viktiga. Genom att ”ta debatten” med rasister ser man till att öka deras svängrum. Är det verkligen önskvärt?

Jag vill inte ta debatten om att aborter ska vara illegala. Jag vill dock gärna ta debatten om sex timmars arbetsdag, mäns våld mot kvinnor och mobbning i skola och på arbetsplatser. Jag vill inte ta debatten om hur många flyktingar Sverige har råd med. Jag vill däremot gärna ta debatten om vad som kan göras för att säkra flyktingars möjligheter till ett gott liv.

Om den flyktingpolitiska debatten förs med ekonomiska eller rent fientliga förtecken är den inte värd att ta. Att ge människor skydd finns nedskrivet i FN:s konventioner. Ska vi då ta debatten om att skrota FN?

Alla frågor går inte att reda ut genom att sitta ner och lyssna på varandra. Den som tror det har en övertro på att alla människor kan uppföra sig respektfullt. De främlingsfientliga har i många år kämpat för att få en offentlig talarstol. Nu har de det, och de kommer inte att ändra vare sig uppfattning eller uppförande för det.

Med den här insändaren har jag inte tystat någon annan. Det finns ingen risk för att rasistiska uppfattningar förtigs – de hörs både från ministernivå, från riksdagsledamöter och från skumma internetsajter. Yttrandefriheten är till för att användas. Sedan får den tänkande människan bilda sig en egen uppfattning.


söndag, april 21, 2013

Det är då jag lever...

Jag har haft förmånen att få uppleva en härlig helg med solsken och underbart sällskap. Lagom av allt skulle man kunna säga, bortsett från de idrottsliga resultaten då. De gick inte alls min väg, men man kan ju inte få allt här i världen. Fyra mål i baken i premiärmatchen är ju ingen dröminledning på säsongen, men nu kan det inte bli värre. Det FÅR INTE bli värre menar jag. Basta.

Nu väntar en arbetsfylld vecka med nämndsmöten, redovisningar och styrelsemötet. Dessutom är kvällarna fulltecknade. Det är flera möten per kväll, sångövning och kulturafton med Lars Ohly och Kim Stranne och så avslutas veckan med examensföreställning i Lund. På lördag blir det allsvensk fotboll i Kycklinggrytan innan söndagen tar vid med kantorsuppdrag. Det blir en full vecka, inte alls oangenäm men det är fullt i kalendern.

Så där brukar våren se ut. Man hinner liksom inte med. Jag säger som Cidden: "Vem har tid med en morgon som den här?" Det är ju NU, när naturen väcks till liv, som man borde stanna upp och uppleva det som sker. Det är ju NU, eller hur?

Men jag klagar inte. När schemat är fullt trivs jag egentligen som bäst. Det är då jag känner att det jag gör betyder nåt. Det är då det finns mål och mening, och det är då jag helt kan koppla bort irriterande, infantilt och patriarkalt grus i ena dojan. Det är då jag lever, trots förlorade matcher och brustna drömmar om SM-guld.... Så välkommen, du vecka som kommer! Du kan bli som en av vårens allra vackraste blommor!


torsdag, april 18, 2013

Segerchampagne får nog vänta....

Det verkar inte bli någon segerchampagne den här kvällen. Istället lutar det åt gravöl, men något sådant har jag inte hemma. Förlust i fyra raka matcher är svårt att smälta, men så verkar det bli. Å andra sidan, SAIK spelar SM-final för tredje året i rad. Tredje gången gillt kan man säga. Det KAN ligga någon rättvisa i det, om man nu ska leta förmildrande omständigheter. Jag försöker i alla fall.

Fast egentligen spelar det ingen roll. Luleå är mitt lag ändå. Och Luleå är inte sämst, de är näst bäst. De spelar SM-final som ett av två lag. Så det så. Och mitt hjärta finns hos dem.

Förresten har sommaren har kommit till oss. Våren har lämnat WO. Det känns lite märkligt, men så är det. Myggnätet är uppe och vi måste ha balkongdörren öppen. För bara någon vecka sedan var det minusgrader på morgnarna. Nu, efter regeringens vårpropp, inser vi dock att kylan består trots allt fast i en helt annan dimension. Det blir inga sötebrödsdagar för kommunernas välfärdsverksamhet framöver. Sötebrödet för skattemedel kommer de vinstdrivande företagen och deras ägare till del istället för välfärdsarbetarna och de brukare som är beroende av skola, vård och omsorg. Strejk står för dörren pga låga löner.

Ja, det blir en kall sommar oavsett temperatur, men jag hoppas hösten blir bättre i flera avseenden. DÅ ska jag i varje fall ha min lilla segerchampagne :)

onsdag, april 17, 2013

Tack Vox Communis!

Jag har världens bästa kör. Jag ville bara säga det, helt enkelt. Det är en totalt outstanding samling underbara glada människor som slösar med sin energi och sin glädje och som sprider så mycket solsken omkring sig att till och med våren lockades fram från vinterlandet igår kväll.

Tack Vox Communis! Ni är guld värda allihop!

tisdag, april 16, 2013

DÄR går gränsen!

Min dotter med sambo tog hand om en liten frusen hittekatt i vintras. Han var uppskattningsvis ca två månader gammal, okastrerad men rumsren. Han fick namnet Franz och blev kastrerad efter alla konstens regler i början av mars. Och så växte han rejält. Han blev STOR, men inte tillräckligt stor för att växa i sina gigantiska öron ;-)

Nu bor ju inte dottern i en idealisk lägenhet för en katt. Eftersom det är studentboende i södra storstaden så funkar det inte för katter att gå ut. De kommer helt enkelt inte in igen. Att hoppa upp och visa en tagg för digital läsning övergår de flesta katters förmåga, åtminstone tror JAG det. 50 kvadratmeter blir då i minsta laget för en pigg liten kattpojke att vistas på. Därför gav Franz sig på dotterns fötter för att leka. Ju längre tiden gick, desto värre blev det. Till slut fick hon gå med gummistövlar inomhus för att inte få tårna sönderbitna, och ni som har sett hennes fötter vet att dom är hiskeligt små redan från början. Man började alltså leta efter ett annat hem åt Franz.

Vi det laget började ju jag bli lite orolig i själen. Jag har visserligen aldrig träffat Franz, men jag har hört talas om honom och han var ju en liten familjemedlem. Faktum är att Franz började kännas som ett litet barnbarn, i brist på "riktiga" barn i familjen. Det gjorde lite ont i hjärtat faktiskt att han skulle lämnas bort. Dottern tycker att jag är knäpp. Det är inte helt omöjligt att hon har rätt. Dessutom tål jag inte katter....

Nåväl, Franz fick ett nytt hem i fredags. Han hamnade hos "farfar och farmor" på den småländska landsbygden. Där kan han få springa fritt både inne i ett stort hus och utomhus och där finns möjlighet att leka med både hundar och andra djur. Det blir nog jättebra, och dessutom så stannar han ju inom familjen. Rapporter hittills talar om en smärre succé. Franz är numera Kaiser Franz of Algutsboda, och visst ser han väl en aning majestätisk ut?
(Foto: Emmy A E)

Jag har dock gjort en sak fullständigt klar: Den dag det kommer riktiga barnbarn ska de inte placeras ut på bygden! DÄR går min gräns!

måndag, april 15, 2013

Tillsammans!

"There is no life, no life without its hunger...."

Orden kommer från den underbara "You raise me up" av norrmannen Rolf Lövland och irländaren Brendan Graham. När man har hört den med Josh Groban så är man liksom fast. Vi hade den som solosång på vårt bröllop, och i morgon kväll ska den framföras med samma solist som då fast denna gång på vår Vårkonsert. Jag hoppas många kommer och lyssnar samt att jag fixar kompet :-)

Just den här raden har dock satt sig fast i mitt medvetande alldeles speciellt just nu. Det där med hungern i livet, viljan att utvecklas, drivkraften att komma längre och göra mer.... Det är väl det som är själva livet. Ett liv utan drivkraft, är det levande?

Nej, i min värld är det nog inte så. Jag måste vidare och inte stanna till, men det är klart, man kan inte ta alla steg på en gång. En annan låt vi ska sjunga med kören i morgon handlar just om det, nämligen att ta "en liten bit i taget". Kanske är det de små stegen åt rätt håll som tillsammans betyder nåt, men RÖRELSEN måste finnas där. Man måste vilja nånting, i alla fall måste jag det. Och det gör jag.

Jag vill vara med och bygga en bättre värld, men vägarna och metoderna dit är många, tack och lov. Man vill ju inte fastna som enfrågeterrorist, eller hur? I vardagen, i jobbet, på fritiden...... Det finns mängder av val att göra och viktiga saker att ta itu med, och vi är många som kan hjälpas åt. Låt oss då vara hungriga tillsammans!

söndag, april 14, 2013

Vi bestämmer... Och spelar roll!

Dagens tema var "Den gode herden". Kyrkan var full av scouter och som ett drama illustrerades berättelsen om herden som hade 100 får. Vi fick följa herden Arvid som letade efter det hundrade lilla lammet Bertil som hade gett sig av på upptäcktsfärd i skogen på alldeles egen hand och gått vilse. Det hela slutade lyckligt: Arvid hittade Bertil och ställde till med fest med de andra fåren.

Det är inte bara får som går vilse. Det gör vi med, ganska rejält vilse till och med. Det sköna i kråksången är dock att det alltid går att hitta hem igen. Man kan, som GPSen gör numera, "räkna om rutten" när man kör in på fel väg och inte gör en U-sväng snabbt som ögat. Vi kan få en chans till.

Det är väl skönt? Det är inte kört, vi får en ny dag i morgon "med blanka ark och nya kritor till". Vad gör vi då av morgondagen? Ja, det är vi som bestämmer. Möjligheten finns att välja rätt väg med hjälp av Herden, om vi vill. Vi kanske inte kan välja precis HUR som helst eller VAD som helst, men det finns bättre och sämre val att göra i de allra flesta situationer, och de val vi gör spelar roll, såväl för oss själva som för andra.

Livet är nu. Låt oss göra det bästa av det!

lördag, april 13, 2013

Kasta ut på djupet!

Vi har ett spännande evenemang på gång i Vänsterpartiet. Vår förre partiledare Lars Ohly kommer hit till Kalmar Teater för att tillsammans med Kim Stranne göra en helkväll i kulturens tecken den 25 april. Det ska bli kul! Kolla här!

Självklart satsar vi på marknadsföring i olika former och hoppas på stor och bred uppslutning. Flera av oss affischerar och sprider information via nätet och sociala media. En av våra medlemmar sa något väldigt klokt när jag var hemma hos honom med en uppsättning posters, nämligen "Jag har nog några i bekantskapskretsen som kan tänkas vara intresserade. Inte dom man tror, utan helt andra."

De där orden slog ner rakt i hjärtat. Självklar har han helt rätt. Vi kastar sällan ut på djupet, utan går i de lugna, ofarliga, säkra och trygga vattnen och skickar ut beten och garn, men det är kanske inte där vi får napp. Det är inte i båthuset fisken finns, den finns i öppet hav. Den finns där vi inte ser den. Den finns på ställen där vi inte känner oss hemma, men där DEN känner sig hemma.

Frågan är hur länge vi ska hålla på att stanna i bunkern och driva politik. Jag tror att det är dags att gå ut och vara öppna för den mångfald som finns, att våga öppna dörren för det som är nytt och olika samt att utmana våra egna trånga gränser. Varför inte våga???

Jag tycker att det är hög tid att förändra världen, och då gäller det att våga gå utanför ramarna och testa nya vägar utanför de slutna rummen och traditionella gränserna. Vår medlem hade helt rätt. Man ska kasta ut på djupet. Jag ger mig sjutton på att näten knappt håller på grund av fångstens storlek om vi kastar på rätt sätt, och då är jag den förste att jubla. Gamla strukturer ska inte hindra oss att förändra världen till en mänsklig och kreativ plats. Öppna båthuset och dra ut!!!

torsdag, april 11, 2013

En bruten penna.... men inte utan spets

På övningen i förra veckan med Vox Communis hittade jag ett meddelande till mig på pianoklaviaturen. Nåja, meddelande och meddelande... Det var en blyertspenna med avbruten spets. Blyspetsen hängde så sorgligt vid sidan av pennan och såg ut att sitta fast med en minimalt liten bit hel träfiber. Det var vad man skulle kunna kalla en totalkaputt penna. Den dög inte till nånting. Inte ens radérgummi hade den i andra änden. Den var körd.

Och så kände jag mig just då. Totalt körd. Värdelös. Inte till någon nytta alls. Dagar av den typen har man ju då och då. Just nu har jag dem ofta. Idag är en ny sådan dag. Sådana dagar borde förbjudas.

Jag förklarade för kören om mitt något mystiska meddelande, och vad det beror på. Vilken kärlek jag möttes av! Vilken omtanke! Och vilken energi! Det fick mig på banan igen. Dessutom fick jag en present av en av deltagarna, goa Gisela som tidigare har gett oss supergoda lussekatter :-)


Jag fick en ny penna! En som är fullt funktionsduglig, vässad och som kan vässas många många gånger till. Nu har jag alltid den här pennan i min väska. Den påminner mig om att det alltid kommer fler chanser. Även om man är bruten, så finns det chans att vässa sig igen, och det tänker jag göra, men kanske på helt andra sätt än tidigare.

För, om man brukas på det sättet att man bryts av istället för att utföra vackra, inspirerande, kreativa och förbättrande saker, då är det nog hög tid att låta sig brukas på nya sätt. Världen är full av saker som behöver göras, och då är det mer meningsfullt att söka sig till dem, eller hur? Dags att plocka fram pennvässaren alltså, men pappret pennan ska skriva på bör bytas ut liksom handen som håller i den. Då kan det på nytt hända grejer!

tisdag, april 09, 2013

Välkomna!

Minusgrader varje natt och varje morgon, snön ligger fläckvis kvar men dess existens är hotad, en och annan krokuslök gror och sticker upp ur den hårda myllan invid husväggarna..... Det finns de som säger att våren är på väg trots allt. Vad passar då bättre än att sjunga in den på riktigt?


Välkomna på en energigivande kväll 
med världens trevligaste kör 
Vox Communis :-)

måndag, april 08, 2013

Välkommen tillbaka!

Det är med blandade känslor jag hälsar Gudrun Schyman välkommen tillbaka in i rikspolitiken. Gudrun är en färgstark kvinna, bland de allra skarpaste politiker Sverige har skådat och hennes argumentationsförmåga och retoriska skicklighet lämnar andra hjälplöst kvar med bakhala skidor i uppförsbacken. Hon är den politiker som vi andra partier saknar.

Men det sorgliga är ju att hon har en stor roll i rollistan att fylla. Den feministiska kampen går på sparlåga år 2013. Patriarkatet skördar offer efter offer. Det borgerliga högerstyrda och tidigare så stolta landet Sverige är på väg bakåt med stormsteg. Kvinnliga politiker kommer och går, men gubbväldet består. Annie Lööf förmår liksom inte på allvar utmana systemet, främst för att hon helt enkelt inte ser det. Att förneka det som de flesta av oss kvinnor ser är inte någon framgångsväg. Ändå finns det kvinnor, ty Annie Lööf är långt ifrån ensam, som på allvar hävdar att feminism inte har med kön att göra. Snacka om att valla skidorna fel..... samt missa alla skotten vid varenda skjutning. Magdalena Forsberg har en del att lära de kvinnor som inte hjälper varandra.

Vi andra, större och mer etablerade partier, borde ha utformat politiken så att rättvisan hade kommit betydligt längre i utvecklingen än den har gjort. Vi borde vid det här laget ha lämnat snackstadiet och gått in och jobbat i verkstaden. Det har vi inte. Till och med uttalat feministiska partier företräds av människor som ifrågasätter feminismens berättigande. Man blir ju mörkrädd.

Och därför finns Feministiskt Initiativ fortfarande. Därför kommer det här partiet att skörda röster som vi andra, på grund av okunskap och ibland av bristande vilja, slarvar bort. Det kommer inte att vrida politiken och samhällsutvecklingen mer åt rätt håll, snarare mindre, men med Gudrun Schyman på barrikaderna kommer vi att få möjlighet att få upp frågan på agendan betydligt mer än utan henne. Sköter vi våra kort rätt så kan det gynna oss. Vi i Vänsterpartiet ligger absolut närmast FI när det gäller den feministiska analysen, och vi har en politik som håller även på övriga områden.

Men då gäller det, kamrater, att vi sköter korten och inte stoppar huvudet i sanden som strutsen som förmodligen aldrig ens har reflekterat över könsmaktsordningen här i världen. Strutsar har farligt liten hjärna.... och ingen flygförmåga.

Välkommen Gudrun. Den feministiska kampen behöver Dig. Du borde vara hos oss, men nu är Du inte det. Då får vi förenas i det vi har gemensamt, nämligen kampen för kvinnors självklara rätt till ett värdigt liv med rättvisa villkor. Där står vi absolut på samma sida!

lördag, april 06, 2013

Underbar morgon!

Tänk så glad man kan bli av ett litet telefonsamtal på lördag förmiddag!!! Känslan av att vara uppskattad för den man är är så mycket mer värd än det ständiga gnällandet och klagandet från människor som till allra största delen har problem med sig själva.... Livet är för kort för att man ska lägga energi och tid på sådant som är utsiktslöst. Ett ständigt letande efter hjärta där det helt enkelt inte finns dränerar livet på glädje. Nu kan jag se framåt igen!

Så håll tummarna nu, alla mina riktiga vänner, ni som vill mig väl. Jag vet att ni finns! Jag vet att det är tillsammans vi kan förändra världen till det bättre, och då gäller det att vi använder en mångfald av arenor och förmågor. Vi behöver stärka varandra, uppmuntra varandra och uppskatta varandras olikheter. Det är av dem vi väver den vackraste och mest kreativa livs- och samhällsväven. Det är i den vi får vara den unika människa vi är, inte genom att hugga av, klippa ner och bränna ut.

Så tack! Det är en underbar morgon, som Lundell sjunger. Låt oss fortsätta att utforska dagen!

onsdag, april 03, 2013

Till hösten är det kyrkoval!

Idag har så gott som hela arbetsdagen, med undantag av två planeringsmöten, gått åt till att förbereda kyrkovalet. Listor ska skrivas, valsedlar beställas och en hel del undersökande arbete krävs för att bringa reda i kyrkans organisatoriska struktur. Hur ser pastoratsgränserna ut? Vilka församlingar ingår? Och var bor alla våra kandidater???

Med hjälp av goa Christine och stiftskansliets Jonas och Ola så nådde vi nästan ända fram idag. Den sista biten ska jag försöka klura ut imorgon. Sedan kan listorna med alla bilagor gå iväg. I Växjö stift ställer Vänstern i Svenska kyrkan i årets kyrkoval upp i såväl val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige som till sex lokala kyrkofullmäktige. Det kallar jag en ordentlig uppryckning! Tack kamrater!!!

Sedan till sommaren väntar valsedelsdistribution..... Det lär ta sin tid, men det är kärt besvär och kanske kan vi hjälpas åt? Och nu till hösten alla ni andra, glöm inte att gå och rösta! Svenska kyrkan behöver människor och förtroendevalda med ett varmt hjärta till vänster!

måndag, april 01, 2013

Tydligt?


Låg i morse under en vaken timma och funderade på ett blogginlägg om kvinnors roll i politiken. Sen kom jag på att den bästa illustrationen av sakernas sanna tillstånd är att antingen skriva väldigt kort, att inte skriva alls eller att lägga in ett foto på en söt kattunge, helst med stora bröst ;-)

Hittade ingen sån bild, så ni får hålla tillgodo med ett kort på lille söte Frasse. Hans uppgift är ganska långt ifrån den roll som kvinnorna fick när de möttes av beskedet att Kristus hade uppstått och när de var de första som fick uppdraget att sprida nyheten.