torsdag, april 28, 2011

En sån Gud tror jag på

Ingemar Olsson, musiker med många strängar på sin lyra, har producerat fantastiska texter. Ibland griper de tag i en på riktigt. Dett är en sån. Jag hittar inte musiken på nätet, men njut av texten i alla fall.

En sån här Gud känner jag.

En sån Gud skulle jag kunna tro på

Inga katedraler, inga sagoslott
Inga torn och tinnar i det blå
Ett par fattiga föräldrar och barnet som dom fått
Evigheten given till dom små

En så’n Gud skulle jag kunna tro på
En så’n Gud skulle jag lita på
Ja en så’n Gud skulle allting bero på
Men det kunde bara vara en så’n Gud

Inga processioner genom hela stan
Medan alla flaggor går i topp
Men en människa som lider med varenda litet barn
Och som känt det själv in på sin bara kropp

En så’n Gud ...

En som förstår hur man känner
När vännerna säger adjö
Som grips av polis
och blir oskyldigt dömd till att dö

En så’n Gud ...

(av Ingemar Olsson)


© little beat music

onsdag, april 27, 2011

After work, öppenhet och olika spadar

Idag har jag haft ledig kväll. Det händer inte alltför ofta. Man njuter av de få kvällarna då man får råda över tiden själv. Just den här kvällen gick vi på after work. Mysigt, även om det för en vegetarian som jag bara finns morotsbitar, bröd och nån vit dressing att välja på som fast föda. Det är tur man har lite kex hemma i alla fall annars hade framtänderna och öronen börjat växa direkt:-)

För övrigt är budgetarbetet i full gång på dagarna samt det sedvanliga politiksnacket. Jag vet inte riktigt vad man ska tycka egentligen. Det tisslas och tasslas om ditten och datten och var och en försöker göra sig själv viktigare än vad som är fallet. Jag försöker hålla en viss distans till allt det där och satsar hellre på att ha ett ben i verkligheten.

Överhuvudtaget är jag lite trött på hemlighetsmakeri just nu. Öppenhet är för det mesta att föredra. När man inte klarar av att vara offentlig med det som rör det offentliga så är det nog tyvärr en hund begraven nånstans, eller åtminstone så är det svårt att hävda att så INTE är fallet. Därför ska till exempel nämndsmöten vara öppna för allmänheten så att diskussioner, debatter och beslut blir kända.

Apropå det, sjutton vet om jag inte håller på att ändra mig lite när det gäller inställningen till personval. Den är, liksom i de flesta andra frågor, en mer komplex fråga än vad man tror vid första anblicken. Visst är en spade en spade, men den kan faktiskt vara både rosa och brun, ha trähandtag eller plasthandtag (eller som i Ungern inget handtag alls) och vara gammal eller ny. Det finns alltid fler sidor av saker.

Utom när det gäller morötterna på after work. De är orange och smakar precis likadant allihop. Det tycker nog både kaninerna och jag, men de störs nog inte av det riktigt lika mycket.

tisdag, april 26, 2011

En spade är en spade

Idag hade vi kommunfullmäktigemöte. Tja, det ska vara kommunens högsta beslutande organ, men det blir för det mesta en välregisserad tillställning där de flesta replikerna är väl inövade och kända på förhand av alla. Vi vet liksom vilka som säger ja och vilka som säger nej, och vi vet att alla som säger nej blir kallade utvecklingsfientliga och bakåtsträvande. Vi vet också att utrymmet för att göra något utöver att säga ja är mycket, mycket litet.

Idag var Linnéuniversitets framtida placering uppe på tapeten. Många trodde att det rörde sig om en avsiktsförklaring, men det gjorde det ju inte. Det handlade om VAL AV LOKALISERING och inget annat. Alla som vill Kalmar väl och som vill att Linnéuniversitetet ska finnas kvar i Kalmar skulle rösta ja till en placering på Fredriksskans. Jag röstade ja. En liten minoritet ville utreda mer. Man får ju faktiskt inse fakta: Även om man frågar efter mer beslutsunderlag så får man inte mer. Här har kommunen hamnat i ett utpressningsläge och på offersidan dessutom, och då är det bara att hålla god min och säga ja. Alternativet finns ju inte. Men beslutsunderlaget var bedrövligt, och universitetets egen hantering av sådant som vi kallar offentlighetsprincip och öppenhet lämnar mycket i övrigt att önska.

Alltså: Var detta ett beslut? Nja, det var det kanske inte.... men det var ett ja. Och något annat var helt enkelt inte möjligt att välja.

Övriga frågor hamnade i skymundan denna kväll. Jag noterade att Vasa fritidsgård, den gård som jag som dåvarande nämndsordförande fick kämpa för från december 2009 till hösten 2010, bland annat på uppmaning från kommunledningen, nu ändå ska stänga sin kvällsverksamhet. Det var precis det som skulle genomföras med start i januari 2010 pga dålig ekonomi (ett nämndsbeslut pga sparkrav), men då protesterade främst särskolan. Fritidsgårdens kvällsverksamhet var speciellt viktig för särskolans elever hette det då. Vi backade och öppnade upp. Är det några jag ömmar för är det nämligen särskoleungdomarna, och jag lyssnade på dem. De har minsann inget gratis här i livet. Nu genomförs samma åtgärd, dock utan att nämnden har fattat något beslut, och särskolan är helt tyst. Hur kan det komma sig? Har fritidsgården mist sin betydelse för de här ungdomarna? Eller är det helt enkelt så att budskapet inte har nått ut? Sjutton vet.

Jag kanske har suttit i fullmäktige för länge, det är möjligt. Jag har hur som helst tröttnat på att lyssna på inlägg efter inlägg som dels går ut på att smutskasta motståndare och binda fast halmdockor på dem, dels bara syftar till att framställa den egna ståndpunkten som den enda rimliga. Jag efterlyser respekt och hänsyn, lyssnande attityder och ärliga uppsåt att vilja skapa ett gott samhälle för andra. Jag vill att en spade kallas för en spade även i fullmäktige, och jag vill att vi tillsammans någon enda gång ska kunna stoppa ner prestigen längst ner i portföljen och medvetet lyssna på hjärtat istället. Det vore så himla befriande.

måndag, april 25, 2011

För jag står på din sida...

Jag hörde inga röster
allt blev lugnt och tyst
när han såg på mig och sa:
Jag är ljus och glädje
Jag är kamp, jag är strid
Tänk på vad jag säger dig:
Att lämna allt och följa mig
kan kosta dig ditt liv
men jag ger dig mycket mera
Att gå min väg och lyda mig
är ändå värt sitt pris
för jag står på din sida

Jag såg inga syner
allt blev ljust och tyst
när han visade min väg:
Du får livets menng
men ditt kors kan bli tungt
Tänk på vad jag säger dig:
Att lämna allt och följa mig
kan kosta dig ditt liv
men jag ger dig mycket mera
Att gå min väg och lyda mig
är ändå värt sitt pris
för jag står på din sida
för jag står på din sida

(Dan Ådahl)

måndag, april 18, 2011

"Allting har sin tid"

Prästen och trubaduren Börge Ring skrev och spelade nån gång på 70-talet in denna underbara lilla sång. Den talar till en speciellt i stunder då man omvärderar delar av livet. Att förändra saker har sin tid, att bli vid det gamla har sin tid. Allting har sin tid, men många gånger är vi för fega för att ta steget ut och stannar för länge i sammanhang som vi borde lämna och kanske är det lika vanligt att otåligt ta för stora och för många kliv innan vi förstår att det är dags att stanna upp och tänka efter.

Allting har sin tid, som sagt. Visheten att inse när den tiden är är en gåva som man förtröstansfullt får be om att få.

Att va liten, så liten att skriket är tal.
Att staplande ta några steg,
Spela boll, göra ord, leka hus i en ek,
svälja tuggummit bara på trots.
Gå i skolan, fröken vet allt.
Det har sin tid.

Att va vuxen och barn på en enda gång.
Jaga finnar och börja förstå.
Va förälskad och tröttna, bli vänner ändå
Tänka ut vad man en gång skall bli.
Veta allt, inte kunna nånting.
Det har sin tid.

Allting har sin tid
Livet har sin gång
Allting är skapat skönt för sin tid
om det får ha sin tid.

Att förändras och vilja förändra allting.
Flytta in i en lya på stan.
"Det är dags att vi gifter oss snart tycker jag,
men inga barn ska vi ha på ett tag."
Bli mogen, förtrogen med sitt eget liv.
Det har sin tid.

Att vemodigt tänka: "Vad fort livet går"
Tappa håret och uppfostra barn.
Att ha rätt, veta mer och bestämma sig för:
Skall jag våga mitt liv en gång till?
Va skapande människa, idealist
Det har sin tid.

Att bli äldre och tänka i tiotal år,
Inte orka så mycket som förr.
Vara chef och sen plötsligt bli gammal en dag.
Vakta barnbarn och längta till jul.
Då alla kan samlas kring ett enda bord,
Det har sin tid.

Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta Gud, ställa frågor som grott
Att få vila sin själ där förlåtelsen finns,
bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut
Det har sin tid.

Allting har sin tid
Livet har sin gång
Allting är skapat skönt för sin tid
Om det får ha sin tid
Om det får ha sin tid....

lördag, april 16, 2011

Orättvisa svarta rubriker

Det är orättvist här i världen
http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/aggressiv-varvning-uppror(2732260).gm

Rädda Barnens unga värvare får kritik pga aggressiv marknadsföring. Jag håller inte med om att det är något otrevligt med dem. Jag passerar dem flera gånger dagligen och har aldrig nånsin blivit illa bemött. De bemöter mig med ett leende och byter några ord, och sen är det inte mer med det.

Däremot blir jag galen på telefon- och mobilförsäljarna. DÄR kan man snacka efterhängsenhet, och det handlar BARA om att sälja så mycket som möjligt. Jag vägrar konsekvent att svara på frågan om vilken operatör jag har. Det har INGEN med att göra. Det är väl lite typiskt att det är en välgörenhetsaktion som får de fula svarta rubrikerna och inte sådan ganska integritetskränkande kommersiell försäljning. Är det verkligen så illa att vi tycker att det är mer OK att kränga mobilabonnemang än att försöka samla in resurser till barn i nöd?

Nej, jag misstänker att det handlar om något annat. Det handlar om ett dåligt samvete som man inte vill kännas vid att man har, och så får ungdomarna klä skott för det. Jag tycker det är orättvist, himla orättvist.

Jag har ett tips: Se till att dela med dig av ditt överflöd (dvs om du har något) lite grann (det behövs så lite, varje slant gör nytta), så ska du se att du inte behöver bli så illa berörd av att de här ungdomarna kontaktar dig. Då kan du kanske till och med känna att de, liksom du, försöker göra något gott.

fredag, april 15, 2011

Spelet om SD

Idag läser vi om kampen mellan de båda blocken om att INTE samarbeta med SD. Faktum är att SD i nio riksdagsomröstningar av tio stödjer den borgerliga alliansen. Då är det ju inte så mycket att snacka om vilka som har mest nytta av SDs riksdagsröster, därmed inte sagt att det finns ett organiserat samarbete dem emellan. Hur som helst, ingen vill ha Svarte Petter på hand. Jag tycker nästan det är hysteriskt roligt att SD kallas för Svarte Petter. Bilden känns liksom lite avlägsen. För egen del finns det en rad andra spel som känns mer naturliga att jämföra dem med, t ex Fia med knuff ("ut ur landet" alltså, riktat till alla icke-svenskar), Rappakalja (det finns säkert 400 000 miljarder anledningar till det) och varför inte det gamla hederliga Skitgubbe (det finns väl även en speciell svensk variant om jag inte minns fel) ;-)

torsdag, april 14, 2011

Långsiktighet, var god dröj.

Idag har jag varit på konferens i Göteborg, närmare bestämt på Hotell Opalen och vi har fått oss till livs en massa argument för att LOV (lagen om valfrihetssystem) är bra. Fast det hjälper inte. Reflektioner från ett knallblått Nacka har ganska liten bäring på en mindre stad i sydöstra Småland även om det är jätteintressant att lyssna och ta del av. För min del är äldreomsorgen en naturlig del av välfärden och något man ska kunna lita på att man får i tillräcklig omfattning när man behöver den. Vi får väl tacka högerregeringen för att det blir allt mindre resurser att fördela till sådana verksamheter bara. Det är ju ett problem att de prioriterar skattesänkningar för dem som inte behöver mer istället för att ge stöd till dem som verkligen behöver. När skattesänkningarnas vinnare behöver äldreomsorg så finns det inga resurser till den. Det är ju den naturliga logiska följden. ”Skyll dig själv om du lagt din välfärdsgaranti på konsumtion i yrkesför ålder” typ, eller hur ska man tackla den situationen? Kanske är det så att den typen av långsiktighet inte passar in i den rådande regeringspolitiken?

Tja, det är kanske rimligt. Kortsiktigheten när det gäller energiproduktion har alldeles säkert sin motsvarighet i den ekonomiska politiken. ”Mer kärnkraft och mindre välfärd” låter ju inte direkt som ett framgångsrecept om man har hållbarhetsambitioner. Och det har de ju inte heller. När det gäller långsiktighet får vi nog nöja oss med "var god dröj" ett par år till.

måndag, april 11, 2011

Diskrepans mellan verklighet och saga

"SD försöker tvätta bort myten om att de är rasister" brukar man ju få höra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4448410

De anstränger sig inte speciellt hårt av länken att döma. Menar de allvar med vad de säger så borde väl åtminstone en markering vara på sin plats, men icke sa Nicke (eller Björn är det väl i det här fallet). Riksdagsledamoten ifråga har inte gjort något fel.

Nej, det har han ju inte heller om man ska uttala sig om vad han skriver ställt i relation till SDs politik. Det rimmar i själva verket ganska bra. Men det rimmar mycket illa med den påstådda ambitionen att tvätta bort rasismen, och nu visar man ju att man varken vill eller kan lyckas med det arbetet.

Och det är ju ingen förvånad över, eller hur? Sagan och verkligheten visar än en gång att de inte har så mycket med varandra att göra.

söndag, april 10, 2011

"When I´m cleaning windows"


För ett tag sedan inköpte vi en ukulele. Den användes lite grann i början, men hamnade sedan uppe på garderoben. I fredags var vi bjudna till goda vänner och via diverse musikresonemang kom vi in på ukulelespelande varvid de hämtade ner sin lilla gula och instruerade oss på nytt. Intresset väcktes till liv igen! Goe liberalen satt igår stora delar av dagen och tragglade med en handfull ackord. Nu gäller det hårdträning. Målet är inställt på George Formby och "When I´m cleaning windows". Vi får se om det kan bli någon fönstertvätt före påsk ;-)

torsdag, april 07, 2011

"Alla heter Gnell...."

Det gnälls himla mycket här i världen. Medan miljontals barn svälter och oskyldiga människor förvägras sina mänskliga fri- och rättigheter gnäller vi andra över vad som i sammanhanget många gånger måste betraktas som lyxproblem.

I Kalmar vill universitetet ha nya lokaler. Ja, jag måste väl medge att jag är en av de första som skriver under på att utbildningskvalitet knappast sitter i lokalerna eller ens i utsikten från lokalernas fönsterrutor. Kvalitet är något helt annat. Det är forskningsbaserade kurser med väl avvägda delar besprövad erfarenhet, goda inspirerande lärare och didaktiska metoder som uppmuntrar kreativitet och nyfikenhet. Det är stimulerande samtal, seminarier och föreläsningar som låter tusen blommor blomma och det är en tillåtande miljö som uppmanar till frågor och kritiskt tänkande. Det handlar om att ge ungdomar och vuxna från skilda förhållanden möjlighet att utvecklas tillsammans. Sådana miljöer har jag själv vistats i, både i Linköping, Uppsala och Lund där jag har studerat och arbetat. Där handlar det om allt annat än flådiga byggnader i sjönära lägen. Det har istället varit baracker (sådana som nu ska kallas för paviljonger) med 8 graders värme under den kalla delen av vintern, om urtrista kontorslokaler med utsikt över ännu ett tråkigt hus med lika tråkiga kontorslokaler och lägenheter med oputsade fönster och ett campus utslängt på en av de flackare delarna av den blåsiga östgötaslätten (numera bebyggd med mängder av nya lokaler som befolkas av initiativrika och kreativa människor av olika slag). Kort sagt, det hänger inte på lokalerna eller utsikten.

Men här i Kalmar verkar mycket göra det, åtminstone i universitetsledningens ögon, och det är helt tillåtet att tänka så. Vi har åsikts- och yttrandefrihet här i landet, och vi i Kalmar är naturligtvis måna om att behålla och utveckla universtietsutbildningarna och forskningsverksamheten. Vi måste gå önskemålen till mötes. Det vi INTE kan göra är att underkänna universitetets motiv eller deras kalkyler. De har naturligtvis liksom alla andra vänt på alla stenar. Vi har ingen anledning att förutsätta något annat. De måste väl naturligtvis sätta sin egen verksamhet främst och försöka förbättra sin utvecklingspotential så långt det är möjligt. Annars vore strategin rent dumdristig. Att andra lärosäten inte alls gör samma bedömning kan man möjligen fundera över, och naturligtvis ha åsikter om, men varför ska vi utgå från att just Linnéuniversitetet vill den egna verksamheten illa? Verksamheter som kör sig själva i botten överlever ju inte. Universitetets interna processer kring förankring och acceptans för de idéer som förs fram i kontakter med Kalmar kommun måste de själva ha och ta ansvar för.

Så landade man till sist på Fredriksskans och i Ölandshamnen. Där lär det fungera att bygga ändamålsenliga lokaler i tillräcklig omfattning. Så bra. Alla var överens, men så verkar det ändå inte vara. Folkpartiet klagar i efterhand på bristande beslutsunderlag. SD, som inte finns med i vare sig KS-AU eller KS, säger förstås nej. Ingen hade förväntat sig något annat. SD är ju rädda för allt nytt och främmande, och ny kunskap och nya studenter från andra delar av världen än Småland måste väl räknas dit. Det som förundrar en är ju Folkpartiets och Inger Hilmanssons agerande, nämligen att först vara med och fatta beslut och sedan klaga på bristande underlag och bristande information.

Nej, man får nog försöka stå för sina beslut. Det går fort, ibland rasande fort, men förankringsprocesserna inom kommunen får vi själva ta ansvar för. Den borgerliga sidan har varit lika mycket inblandade i diskussionerna som den styrande röd-gröna. Tycker inte Folkpartiet att det har varit tillräckligt så skulle de inte ha varit med om att fatta beslut utan markerat detta vid rätt tillfälle. De som har anledning att reagera är dock de föreningar som har deltagit i visionsarbetet kring Fredriksskans men inte har fått rätt förutsättningar redovisade för sig. Det är klart att Linnéuniversitetets byggnader påverkar idrottens villkor på Fredriksskans. Vi ska vara rädda om våra ideella föreningar och inte behandla dem på ett sätt som gör att de undrar över om deras idéer överhuvudtaget tas på allvar. Det är ett problem som vi inte måste skapa, eller hur?

Men vi andra, vi som har kunnat få beslutsunderlag och kunnat påverka den här processen om vi bara hade velat, vi måste se till att ta våra möjligheter på allvar istället för att gnälla i alla möjliga sammanhang. "Alla heter Gnell i Örebro" hängde på en läktare vid den allsvenska premiären. Jag tycker att det finns några Gnell i Kalmarpolitiken också. De bidrar inte direkt till positiv utveckling, snarare tvärtom.

tisdag, april 05, 2011

Framtidens utmaningar

Vi har en utmaning framför oss. Den heter Framtiden.

Fram till år 2025 går 1,6 miljoner människor i Sverige i pension (om pensionsåldern är densamma som idag). Vi har en svag tillväxt av den aktiva befolkningen och bristen på arbetskraft kommer att bli stor. Antalet utbildade människor som kan utföra nödvändiga jobb är litet. Välfärden är i fara. Alltför få kommer att kunna bidra till den service som krävs.

En stor del av problemlösningen heter utbildning. Den som inte har en gymnasial utbildning riskerar nämligen ett livslångt handikapp på arbetsmarknaden. Ungdomar som av olika skäl inte fullföljer gymnasiet har långt svårare än andra att få jobb, och det är inte bara ett bekymmer för den enskilde. Vi har alla ett stort intresse i att så många ungdomar som möjligt deltar i arbetslivet.

I det här läget kommer en ny gymnasiereform. Ja, hur ny den är kan ju diskuteras. Den har stora likheter med 70- och 80-talets linjesystem. Stora skillnader mot idag är dock att behörighetskraven höjs avsevärt, att möjligheterna att välja om utifall man har valt fel begränsas samt att de yrkesförberedande programmen stänger dörren till fortsatta studier på universitet och högskola. Samtidigt vill regeringen begränsa rätten till kommunal vuxenutbildning.

Detta leder naturligtvis fel. Vi tjänar alla på att ge ungdomar både en andra och en tredje chans. Det är för tidigt att välja livsväg när man är 15-16 år. Med den nya gymnasieskolan ökar risken avsevärt att vi får ett allt större antal ungdomar som hoppar av sina gymnasiestudier, eller kanske inte ens kommer in, för att istället gå ut i långvarig arbetslöshet. Det är en situation som ingen vill hamna i. Det är en tragedi för varje ung människa och ett problem för samhället i stort.

Vi i Sverige behöver nämligen vår arbetskraft. Våra ungdomar förtjänar en schysst chans att skaffa sig både utbildning och jobb. Den nya gymnasiereformens införande ställer krav på att kompensatoriska åtgärder sätts in från andra aktörer, t ex i samarbete mellan skola, näringsliv och arbetsförmedling. Skolan måste på andra vägar än via den ordinära undervisningen ge ungdomar möjlighet att klara av sin utbildning. Vi måste också satsa mer på kommunal vuxenutbildning. Dörren dit ska inte stängas utan istället öppnas ännu mer. Regeringen med utbildningsminister Jan Björklund (FP) utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning som skuldbelägger ungdomarna.

Vi i Vänsterpartiet anser att våra ungdomar är värda ett bättre öde än ofullständiga utbildningar och arbetslöshet. Sverige behöver ungdomarna mer än de behöver Sverige. Därför måste vi ge dem möjligheter, inte skapa hinder som istället försvårar deras framtid här.

lördag, april 02, 2011

Satsa på kulturen!

Nu måste vi i Kalmar län kavla upp ärmarna och slåss för kulturen!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4434207

Länsmusiken går back, Konstmuseet klarar inte verksamheten och Byteatern befinner sig på undanskuffad plats i Kalmar hamn och har svårt både med marknadsföring och produktion pga bristfälliga lokaler. Länsinstitutionerna lever i allt annat än högönsklig välmåga. Det som är ännu mer trist är att verksamheten gång på gång kritiseras i negativa ordalag utifrån någon form av elitperspektiv. Slutsatsen är alltför ofta att det som är nytt, kontroversiellt, aktivt ifrågasättande av gamla och nutida normer samt tankeskapande helt enkelt är fel. Det är förresten inte bara fel, det är dåligt dessutom. Riktigt rejält pissdåligt. Och dödstråkigt.

Jag är trött på det här. Jag är trött på att försöka försvara det nya, det pigga, det nyfikna och det annorlunda. Det är ju precis sådana upplevelser som är utvecklande! Men det finns förstås många som inte håller med mig, och de har också rätt att uttrycka sig och tycka precis vad de behagar, men det som skrämmer mig är att sådan kritik och sådana åsikter alltför ofta uttalas tillsammans med rena kränkningar. Det blir ett uppifrånsynsätt som tar sig rätten att förlöjliga andra, kanske många gånger helt enkelt för att den som uttalar åsikterna inte förstår det nya. Man kanske inte ens vill förstå.

Vad gäller Länsmusiken så har Kalmars kultur- och musikliv mycket att tacka för. För Cameratan som är något av det bästa länet har, med hög och erkänd internationell klass, och för arrangemangs- och festivalstöd av olika slag. Världens Musik, som är den mer seriösa delen av Kalmar Stadsfest i augusti, har till stora delar vilat på bidrag från just Länsmusiken. Nu tolkar jag det som att golvet gungar betänkligt. Kalmar utan Länsmusiken och utan Världens Musik blir fattigare, och vi blir en marknadsföringskanal fattigare också.

Så, det handlar i sammanhanget om bara lite pengar. Det handlar om livskvalitet, om kreativitet, om tillväxt och om tilltro till människors förmåga att skapa en levande tillvaro och ett levande samhälle. Jag tror det är möjligt., Jag tror att länsinstitutionerna, med professionella kulturarbetare bidrar i avsevärd omfattning till det projektet. Då måste vi också kunna anslå medel till verksamheten.

Kulturen är för människan som näring, sol och vatten är för blommorna. Glömmer man att vattna blommorna så dör de. Utan sol och näring slutar de växa. Det får vi aldrig glömma.

fredag, april 01, 2011

Kommunstyrelse på tisdag



På tisdag är det kommunstyrelsemöte. Igår eftermiddag fick jag handlingarna inför mötet. Stadshusets tjänstemän försökte minimera fraktkostnaderna genom att dela ut dem direkt till oss som brukar hänga runt däruppe. Jag försökte få ner dem i min ryggsäck och sedan få ner ryggsäcken i cykelkorgen. Jag fick ge upp. Handlingarna fick tillbringa natten i landstingshusets garage och blev upphämtade i morse. Nu ligger de som ni ser på vårt sammanträdesbord och ger mig dåligt samvete för att jag inte åtminstone bläddrade i dem under den natt som gick då jag istället valde att sova i godan ro medan de själva frös i det underjordiska garaget utan så mycket som ett kuvert om sig. Så stora kuvert finns nämligen inte.

Man kan ju inte annat än undra hur vi planerar våra möten. Från torsdag kväll till tisdag morgon förväntas vi plöja igenom denna hög med dubbelsidiga papper för att kunna fatta genomtänkta och kloka beslut för kommunens bästa. Samtidigt har kanske flera av oss ett liv. Själv ska jag vara med på en partikonferens i norra Skåne på lördag samt sjunga i kyrkan på söndag förmiddag och dessutom tvätta på kvällen. Jag hör nämligen till dem som tycker att ideologin är viktig liksom framtiden, att mina andliga och kulturella behov också behöver fyllas och att även politiska sekreterare har rätt att bära rena kläder och att använda fräscha handdukar åtminstone nån gång då och då.

Men nåja, jag ska göra mitt bästa, jag lovar. Jag är dock denna gång glad för att jag bara är ersättare i KS. Men så här kan vi inte ha det, inte i längden. Vi får se till att skärpa oss. Fritidspolitiken, vilken de flesta i KS utövar, har i sådana lägen inte en möjlighet att hävda sig, och det är rent samhällsfarligt.


PS. Just nu dundrade partiets omgång av KS-papper in genom partiexpeditionens brevinkast. Det var samma och lika mycket handlingar, denna gång uppdelade i två trasiga bruna pås-kuvert. Jag undrar vem jag ska be om att läsa dem? ;-)