Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Kostpolicy

Störst av allt är KÄRLEKEN brukar vi säga. Kanske tänker vi inte alltid på vad det betyder. Runt omkring oss, och i oss, kan vi ändå se kärleken manifesterad i den skapelse vi själva är en del av. Vi har fått en jord att förvalta med mark, luft, ljus och vatten. Här ska vi leva, vi och våra barn och våra barnbarn, släkte efter släkte och generation efter generation. Vi har som mänsklighet inte alltid gjort de klokaste valen sett till hur vi behandlat jordens resurser. Det vi gör spelar roll och vi behöver bli medvetna om vad olika val betyder. Hur vi väljer energikällor, hur vi transporterar oss och de förnödenheter vi behöver och vad och hur vi väljer att äta är viktiga framtidsfrågor.

Jordens resurser är stora, men de behöver brukas med ett kärleksfullt sinne. Kärleken till Gud, till varandra och till allt som lever på jorden liksom till jorden själv är den viktigaste kraften i arbetet för en hållbar jord att leva på. Vi delar med allt annat skapat samma livskälla och vårt uppdrag är att förvalta jorden så kärleksfullt vi kan.

Ur Svenska kyrkans färdplan för klimatet:

Till och med 2027 ska:

• Svenska kyrkan vara en modig röst för rättvis omställning med omsorg om hela skapelsen, som i ord och handling tar sitt ansvar lokalt och globalt.
• Svenska kyrkan initiera och delta i samtal om värderingsförändringar avseende en människocentrerad livsförståelse och ett engagemang för naturens rättigheter.
• Svenska kyrkans verksamhet inom den grundläggande uppgiften bidra till den nödvändiga värderingsförändring som krävs för skapelsens framtid. 
• kunskap om klimaträttvisa genomsyra all verksamhet i Svenska kyrkan.
• Svenska kyrkan bearbeta andliga och existentiella perspektiv av klimatkrisen i ekumeniska och interreligiösa nätverk samt med andra samhällsaktörer.
• alla församlingar ha tillgång till stöd för att synliggöra färdplanens mål i Svenska kyrkans interna främjande- och tillsynsverktyg som lokalförsörjningsplaner, församlingsinstruktioner och visitationer.

Färdplanen är antagen på nationell nivå men den förutsätter, om den ska nå sina mål, aktion på alla nivåer. Som en del i Kalmar pastorats arbete med att följa Svenska kyrkans färdplan för klimatet behöver därför en kostpolicy formuleras och antas. Policyn ska omfatta inköp som görs till våra verksamheter och tillämpas där det är möjligt. Den kan utformas som en flerstegsprocess om det är önskvärt.

Verktyget Ät S.M.A.R.T. (Ät S.M.A.R.T.-modellen har tagits fram av Tillämpad Näringslära i Stockholms läns landsting) kan hjälpa oss vid inköp och planering:

S – större andel vegetabilier

M – mindre tomma kalorier

A – andelen ekologiskt ökas

R – rätt kött och grönsaker

T – transportsnålt

Modellen ger möjlighet till vinster såväl i hälsa (minskad risk för övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer) som i miljö (minskad påverkan på klimatet, minskad giftspridning, minskad övergödning samt bevarande av odlingslandskapet).

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att en kostpolicy med utgångspunkt i verktyget Ät S.M.A.R.T. utarbetas och antas för pastoratets matinköp.

 

Kalmar 2026-02-01

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Regnbågsnyckeln

Så tidigt som år 2009 tog Svenska kyrkan beslut om att viga par till äktenskap oavsett kön. 2013 fattade Kyrkomötet beslut om att uppmuntra alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan att hbtq-certifieras. Som ett led i detta startades ett projekt i Växjö stift för att öka kompetens och möjliggöra reflektion kring mångfald, hbtq (Hbtq – homo, bi, trans och queer. Begreppet har sedan utvecklats till hbtqia+ där de tillagda bokstäverna står för intersexpersoner och asexuella och och plustecknet inkluderar andra könsidentiteter som går utanför hbtqia) och normer hos medarbetare och förtroendevalda.

Tillsammans med Sensus studieförbund och EKHO (EKHO – ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, från 2024 kallad Kristna Regnbågsrörelsen) har en process tagits fram som ger församlingar och pastorat möjligheten att öka sin kompetens och att få ta emot märkningen Regnbågsnyckeln. Sedan 2018 är processmodellen tillgänglig för alla församlingar/pastorat, stiftsorganisationer och andra kyrkliga arbetsplatser inom Svenska kyrkan. Arbetet har spridit sig och fortsätter att vara framgångsrikt.

Regnbågsnyckeln är en märkning som visar att förtroendevalda och medarbetare i en församling genomgått processmodell Regnbågsnyckeln för en mer inkluderande kyrka och har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Detta i sin tur kan leda till att hbtqia+-personer känner större trygghet i församlingarna. Processen öppnar för kontinuerligt värderingsarbete.

Processmodellen består av föreläsningar, studiecirklar och visionsarbete utifrån boken Så att jag kan komma in. Boken är ett samtalsmaterial kring normer, hbtq och kristen tro som är skriven av Erik Andersson, numera Gyll, och Frida Ohlsson Sandahl och utgiven av Riksförbundet EKHO. I boken finns fem livsberättelser från kristna hbtq-personer som delar sina erfarenheter. Till livsberättelserna finns sju samtalsteman, exempelvis identitet, bibelsyn och bemötande.

Vi anser att det är mycket viktigt att kyrkan arbetar med mångfald och inkludering och har kompetens i bemötandefrågor. Det gäller både anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare. Att mötas och samtala i studiecirkelform är en god grund för demokrati och ger också möjligheter till fördjupad insikt såväl i den kristna tron och dess teologi som i ens egna förutfattade meningar. Vi är övertygade om att Kalmar pastorat med dess fem församlingar och verksamheter har en god grund i sammanhanget att bygga vidare på och ser möjligheter för Kalmar att genom Regnbågsnyckeln lyfta arbetet ännu mer.

En motion med liknande lydelse lämnades in 2017. Vid behandlingen fick den ingen framgång. Nu åtta år senare borde tiden, men även kunskapsnivån, vara mogen för ett positivt svar. I Kalmar ska naturligtvis kyrkan se till att alla kan komma in!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar och pastoratets kansli att genomföra ovanstående

process så att märkningen Regnbågsnyckeln kan tilldelas, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Utveckla musikmötesplatserna i kyrkan

Den svenska folkbildningen har traditionellt erbjudit repetitionslokaler till amatörmusiker i olika åldrar. Det är ett faktum att de framgångar som svensk musik har haft internationellt springer ur en kvalificerad, stor och fri bildningsverksamhet som tillåtit ungdomar att skapa egen musik. Nu ser vi att den stora neddragningen av statsbidrag till studieförbunden gör att dessa möjligheter krymper avsevärt. Musikhus runt om i hela landet stängs eftersom studieförbunden inte klarar att hålla verksamhet igång inom de allt snävare ekonomiska ramarna. Det betyder att dagens unga berövas chanser till kreativitet som tidigare generationer tagit för given.

Svenska kyrkan förfogar över stora resurser, inte minst inom musikverksamhet. När folkbildningen tvingas stänga ner kan kyrkan dock öppna upp. Vi menar att kyrkan ännu mer än idag kan öppna sina dörrar för fler att repetera tillsammans och att spela upp i olika sammanhang.

Det kan inte enbart handla om orgelundervising. Kyrkomusiken är ett mycket viktigt område för såväl dagens kyrka som morgondagens. Satsningen bör särskilt inriktas till barn och ungdomar. På detta sätt kan kyrkan bli en berikande mötesplats i ännu ett avseende, nämligen som en plats där unga tillåts att skapa tillsammans och utveckla sin kreativitet. Det är vår absoluta övertygelse att öppna kyrkdörrar leder till vinster för alla inblandade och i förlängningen både till ett rikare samhälle och ett rikare kyrkoliv. Där vi känner oss välkomna och tillåts att utvecklas, där både trivs vi och stannar kvar.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar att öppna sina dörrar för musicerande barn och ungdomar,

att undersöka möjligheterna att i åtminstone en församling inrätta bemannade och enkelt utrustade replokaler, gärna med inspelningsmöjligheter, riktade till barn, unga och unga vuxna som kan nyttjas av flera församlingar,

att utveckla samarbetet med Svenska kyrkans Unga, när organisationen åter etablerar sig i pastoratet, kring musikverksamhet i församlingarna, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Hög tid för källsortering

Alltfler i vårt samhälle förstår vikten av sopsortering. De flesta av oss källsorterar säkert hemmavid och det vore därför naturligt att Kalmar pastorat även underlättar för sådan hantering. Så är dock inte fallet. På Domprostgården i anslutning till sammanträdesrummet på gatuplanet saknas kärl för sortering. När kyrkofullmäktige sammanträder i Birgittakyrkan finns inte heller där tillräckligt med separerade kärl utan allt avfall slängs i samma papperskorg. Det är, för att uttrycka sig tydligt, pinsamt omodernt i ljuset av att kyrkan sedan länge bestämt sig för att arbeta efter Färdplan för klimatet.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att ett enhetligt och tydligt system för källsortering implementeras i pastoratets samtliga lokaler. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt!

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Dessa små, Jesu små…

”Varje tidning borde bränna våra händer

men i regel har vi alltför kraftig hud.

Man har nog med sitt, och när den dagen kommer

står man utan något alibi hos Gud.

Ska de se oss någon gång

när vi tröttnat på vår sång

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?

Få en chans att ta ett kliv

till ett mer beboeligt liv

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?”

Tomas Hagenfors ord, över fyrtio år gamla, är ännu mer aktuella idag än då i vårt land. Det pågår något innanför våra egna gränser som är skrämmande. Vad gör vi? Hur tänker och agerar vi? För vi ser väl allihop hur illa det är när vi vänjer oss vid att tala om ”vi och dom” som om det vore naturligt?

Och ja, nu är det tid att skapa dålig stämning och att stå emot även om det kostar på. Det är vårt uppdrag!

Ett levande musikliv raseras av Tidöregeringens politik

Debattartikel publicerad i Barometern den 21 januari 2026:

Tre moderater (varav en är landets nuvarande kulturminister) skrev i Barometern den 16 januari om att de vill se en svensk musikindustri i världsklass. Frågan är hur de tänker.

Under innevarande mandatperiod har den moderatledda regeringen de facto, mot bättre vetande och troligen helt medvetet, raserat de allra viktigaste förutsättningarna för ett levande musikliv, nämligen studieförbundens replokaler och musikhus. En tredjedel av Sveriges replokaler kommer att försvinna. Nästan 20 000 ungdomar förlorar sin tillhörighet, sin kreativa fristad och sin chans till utveckling. Visst, det är dyr verksamhet i förhållande till övrig folkbildning, men den är värd varenda krona för den som vill bygga ett hållbart samhälle med hållbara människor som får utveckla sin potential till både sitt eget och andras bästa. Det måste nämligen finnas många vägar för människor att gå för att kultur och kreativitet ska kunna växa.

Folkbildningens musikverksamhet utgör själva fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar. Många av våra stora artister har uttalat just detta och varnar för en tyst och dyster framtid. Det svenska musikundret har inte uppstått av sig självt, det har haft sin mylla i replokaler där kreativiteten har fått växa när ungdomar har mötts. Den som inte begriper det kan väl åtminstone lyssna på de artister som vittnar om sin egen utveckling, t ex Lasse Winnerbäck, Jill Johnsson och E-type. Utan replokaler hade vi inte sett Roxette eller Gyllene Tider säger exempelvis Per Gessle, välkänd för de flesta. När de statliga anslagsnedskärningarna blev kända reagerade stora delar av Sveriges artistelit. Hur vore det om regeringspartierna lyssnade?

Moderaterna talar istället om musikhögskolor och kulturskolor. Det är inget fel på dem och de är viktiga, men de räcker ju inte. Vi människor har olika förutsättningar och intressen, vi utvecklas i olika takt och på olika sätt och därför måste det finnas mer än akademisk verksamhet inom musik och övrig kultur. Det måste moderaterna helt ha missat.

Jag hoppas att en ny regering kommer vilja driva en kulturpolitik som gör skäl för namnet och som sätter människors möjligheter till utveckling i första rummet. Nuvarande regering har en annan agenda, och gångna regeringar i modern tid har inte heller varit direkt lysande. Folkbildning och kultur har fått stå tillbaka alltför länge, men det brutala skövlandet är nuvarande regerings ansvar. Ett klokt och framåtsyftande regeringsalternativ har alla chanser i världen att göra skillnad och se till att svensk musik fortsätter att leva!

/Birgitta Axelsson Edström, folkbildare

God jul!

Jag vill önska alla läsare som hittar hit en riktigt 

GOD JUL!

Jag önskar...

Jag önskar att Svenska kyrkan i all sin verksamhet förkunnar det evangelium som visar den Gud som alltid vandrar med oss och inte gör skillnad på människor.

Jag önskar att kyrkan under den kommande julhelgen får och tar chansen att nå människor med julens glada budskap, ett budskap som revolutionerar, befriar, utmanar och glädjer på djupet.

Jag önskar att vår Svenska kyrka på allvar ska vara en öppen, inkluderande och demokratiskt styrd folkkyrka, precis som Lagen om Svenska kyrkan säger i den andra paragrafen: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.”

Jag önskar att kyrkan tar allt större ansvar för att vårda skapelsen, vår livsmiljö och framtiden för den jord vi är satta att förvalta.

Jag önskar att kyrkans alla medlemmar med alla gåvor ses som resurser för Guds rikes utbredande i världen, oavsett hur mycket eller hur lite medlemmarna visar sig i kyrkans verksamhet.

Jag önskar att alla förtroendevalda känner att de är betydelsefulla för kyrkan och inte blir behandlade som hinder som ska rundas på snabbast och effektivast sätt.

Jag önskar att alla ideellt engagerade människor känner sig behövda, viktiga och uppskattade för det jobb som de utför.

Jag önskar att ett demokratiskt sinnelag ska vara införlivat i ledarskapet så att de demokratiska principerna är vägledande för kyrkans alla ledare på olika nivåer.

Jag önskar att vägen dit inte ska vara så lång som jag befarar att den är. Hoppas att jag har fel och att vi  är tillräckligt många som bär på samma önskningar och samma längtan och att vi tillsammans är beredda på att arbeta för en rejäl
utveckling i den riktningen.

Vi i Öppen kyrka – En kyrka för alla kommer att göra allt vad vi kan. Det vågar jag lova.

Årets julkonsert med Vox Communis

Så kom då lördagen den 6 december då vi i Vox Communis skulle hålla vår julkonsert. I år fick vi åter lov att vara i Algutsrums kyrka och för att förebygga och undvika förra årets debacle i Torslunda (där inte entréavgift tillåts) med så stor publiktillströmning att vi fick stänga kyrkan så att många inte fick komma in så hade vi valt att använda oss av förköp via mail och Swish. Det gick bra och kyrkan blev välfylld om än inte överfull, tack och lov. Stämningen var hög och jag hoppas att vi lyckades samla in en hel del medel till Act Svenska kyrkans julinsamling som syftar till att sprida ljus i mörkret. Det ger ju en extra äkta motivationspush när vi sjunger!

Det blev en härlig stund där i kyrkan. Vi bjöd på en samling musikaliska julklappar med innehåll som rörde stora delar av julen: klockor, kärlek, medmänsklighet, ljus, tomtar, Jesusbarn och stillhet samt en och annan ren och publiken var minsann med på noterna. Julen är inte överkonsumtion, den är mycket mer värme, gemenskap och välvilja och det hoppas jag att vi på Vox Communis eget sätt kunde förmedla idag.

Varmt tack till alla solister, presentatörer, musiker och körsångare, till personalen i Södra Ölands pastorat, till studieförbundet Sensus och till alla som kom och bidrog till en meningsfull eftermiddag som jag hoppas kunde sprida glädje och värme i vår annars så mörka värld! Även om det ibland känns motigt och meningslöst att göra det lilla man kan så är det ALDRIG utan mening att sprida ljus. Tack alla!

Nu går jag snart till vila för kvällen, trött men nöjd och med förhoppningen att vår konsert, om än i blygsam skala sett till de oerhört stora behov som finns, bidrar till en bättre tillvaro för människor som inte lever sina liv i samma lugna och trygga del av världen som vi här gör. Våra verkligheter skiljer sig verkligen åt, men julens under berör oss alla. Det var för vår skull Gud sände sin son att födas och läggas i krubban, som en av de minsta nånsin. Vem kunde ana att det var en kung?

Det kan man kalla en julklapp till världen!

Skit sprider sig sa han som sket i fläkten

Det var väldigt länge sedan jag publicerade något på den här bloggen. Det var tidigt under Coronapandemins härjningar och antagligen var det så att den tiden blev så koncentrerad till arbete vid skärmen att motivationen att skriva här dog ut. Jag tycker annars om att skriva, så lite sorgligt är det ju. Kanske är det dags att pröva igen om än i mindre skala?

Hursomhelst, det är inte därför jag skriver. Jag skriver denna gång för att ta död på ett rykte som visat sig vara osedvanligt seglivat. Jag har på förekommen anledning städat rätt ansenligt i vänlistan på sociala medier (varför skulle människor som vill en illa ha tillgång till ens privatliv?) och därför når det jag skriver där inte ut till dem som detta berör. Det handlar om händelser som utspelade sig under 2022 i Kalmar pastorat. Vår dåvarande kyrkoherde skrev då på ett pensionsavtal och avslutade sin anställning. Det skedde i juni efter en ganska lång och uppslitande process. Förhandlingarna sköttes av kyrkorådets ordförande. Beskedet till kyrkorådet var just detta: Kyrkoherden gick i pension efter 17 års anställning i Kalmar pastorat.

Historien kunde slutat där. Den gjorde inte det. Dagen efter hans avtackning i Kalmar domkyrka den 2 oktober hade vi möte med kyrkorådets arbetsutskott. Där fick vi avtalet uppläst vilket var första gången som innehållet blev känt åtminstone för mig. Den vikarierande kyrkoherden lästa upp det tillsammans med upplysningen att tidningen Barometern tidigare under dagen hade efterfrågat avtalet. Avtalet var ett rent utköp, kostade pastoratet 1,2 mkr plus en rad andra åtaganden, bland annat ett avmålat porträtt att hänga i domkyrkan, och innehöll ingen avräkningsklausul mot kommande inkomster. Det var således något helt annat än vi hade fått till oss fyra månader tidigare. Dagen efter, tisdagen den 4 oktober, befann jag mig på kyrkomötet i Uppsala. Medan vi väntade på att invigningsmässan skulle börja i Uppsala domkyrka fick jag veta att kyrkoherden skulle få jobbet som kyrkoherde i Svenska kyrkan i London. Det var ett bryskt uppvaknande. Frågorna var många kring det märkliga skeendet. Kyrkorådets ordförande hade ju agerat utan något mandat och frågan var inte berörd i protokoll från vare sig kyrkoråd eller arbetsutskott. Naturligtvis blev det ett par artiklar i Barometern. Jag blev självklart kontaktad av tidningen och svarade sanningsenligt på de frågor jag fick. Jag kunde lika självklart inte ställa mig bakom den process som kyrkorådets ordförande skött på eget bevåg. Några veckor senare kommer då detta till mig från en av pastoratets anställda:

14 oktober 2022

Hej Birgitta!

Efter dagens tidningsartikel är det en sak jag inte kan bli kvitt i mitt huvud. I en kort passus påstår man att ärendet inte till fullo var känt av kyrkorådet samt att inte ens hela precidiet var informerat. Tidningens uppgiftslämnare måste alltså vara medlem i precidiet för att kunna känna till detta. Victor är av förklarliga skäl otänkbar, och beträffande Jan A är jag fullständigt säker på att han inte har gjort detta. Endast en person kvarstår och det är du. Nu undrar jag om du är den som gått till Barometern med det här ärendet? Det är ju välkänt att du är kritisk till förfarandet. Alla jag hittills talat med har dragit samma slutsats som jag. 

Hälsningar 

XX

Jag svarade: Vet du vad, det var det mest oförskämda jag har hört/läst. Jag skulle aldrig skada kyrkan, och det bör de flesta veta vid det här laget. Du kan hälsa dig själv och alla andra du talat med att sanningen om detta finns att söka någon annanstans. Var vet jag inte.

/Birgitta

XX: Jag ställde en befogad fråga. Någon i precidiet har på något sätt förmedlat att hen inte anser sig har varit tillräckligt informerad. Såvitt jag vet består precidiet av tre personer. Men om du påstår att det inte är du får jag ju tro dig.

Jag svarade: Jag fick info om att någon läckt till pressen måndagen den 3 oktober på kvällen. Barometern hade då begärt ut överenskommelsen. Vid det tillfället fick jag innehållet i den uppläst för mig. Det var första gången jag fick kännedom om vad som stod där. Jag hade således inget att läcka till media. Vad övriga i AU visste har jag ingen aning om. Jan och Jens får svara för sig men jag kan inte tänka mig att de tagit kontakten med Barometern.

Din fråga till mig är inte befogad. Hederlighet har alltid varit viktigt för mig liksom omsorg om kyrkan. 

XX: Jag känner inte dig och kan inte veta något om din vandel. Men jag väljer att tro dig även om Barometerns formulering är besynnerlig.

16 oktober 2022

XX: Hej! Mitt meddelande häromdagen var dumt och överilat. Jag ber om förlåtelse för detta och hoppas vi kan stryka ett streck över det. Den här situationen stressar oss alla över förmåga. Hälsningar XX

Jag svarade: Vi har nog med stridigheter i världen. Kyrkan om någon, och vi som är engagerade där, bör visa vilja till försoning i större omfattning än idag.

Ursäkten accepterad. Lev väl!

Jag har alltså inget otalt med denna XX. För min del är den här saken utagerad. Hen är inte en av mina direkta vänner men skulle vi se varandra ute på stan så hälsar jag. Jag är övertygad om att hen klappar katter åt samma håll som jag skulle göra och har gått vidare i livet precis som jag. Problemet ligger inte där.

Problemet är att jag så sent som i måndags kväll fick höra att ryktet kvarstår. Det finns folk, denna gång från nomineringsgruppen POSK (partipolitiskt bundna i Svenska kyrkan) som fortsätter att sprida att jag för tre år sedan "läckte till pressen för att skada kyrkorådets ordförande" som också representerar POSK. Det är inte sant. Den som "läckte" utövade en grundlagsskyddad rättighet och åtnjuter meddelarskydd. Att ens fundera över vem det var är kontraproduktivt. Det är helt ointressant. Den som gjorde det har helt enkelt inte gjort fel. Man kan dock tycka att det är olämpligt, men det är ju en annan sak. Faktum kvarstår: Ett mycket dyrt avtal skrevs utan att tillräckligt mandat fanns. Förfarandet var mycket oskickligt från pastoratets sida men desto skickligare utfört från andra parten. Att innehållet kommer ut förr eller senare är oundvikligt.

Det hela ledde till att vi från vår nomineringsgrupp inte utan åtgärd kunde underteckna bokslutet för 2022. Vi kan inte ta på oss ansvaret för att ha satt sprätt på 1,2 miljoner kronor av kyrkans och medlemmarnas medel när vi inte ens hade varit informerade om det. För att undvika en sådan nesa, som hade skadat kyrkan än mer, tvingade vi fram ett ställningstagande i efterhand från kyrkorådet där en majoritet av ledamöterna fick ställa sig bakom ordförandens hantering. Vi röstade emot samt reserverade oss dessutom. Vi menade, och menar fortfarande, att saken hade kunnat lösas på ett helt annat sätt utan de stora kostnader som nu drabbade pastoratet. Därmed kunde dock bokslutet skrivas under av alla berörda. Att inte övriga ledamöter fattade att vi därmed räddade pastoratet från en revisionsskandal utan tyckte att vi ställde till med oreda säger mer om kompetensnivån hos dem än hos oss.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan detta hände. Vi borde kunna lägga det bakom oss, men uppenbarligen är så icke fallet. Skit sprider sig sa han som sket i fläkten, och denna smutsiga skit sprider sig alltså fortfarande. Den som fortsätter att medverka i den processen sprider rena lögner i akt och mening att skada mig och oss i nomineringsgruppen Öppen kyrka och gör sig alltså skyldig till förtal. Får jag höra det än en gång, direkt eller via omvägar, så kommer jag att markera. Skitprat ska kyrkans representanter, det må vara anställda, ideella eller förtroendevalda, helt enkelt hålla sig ifrån. Vi har aldrig agerat utifrån en vilja att skada. Vårt arbete grundar sig alltid i ett äkta engagemang för kyrkans bästa och för att hålla kyrkan öppen för alla. Skumraskaffärer och tjuv- och rackarspel hör inte hemma i vår verktygslåda och finns inte heller där.
Punkt.