Bröllopsdag 20 år!

 

Välkomna på Höstmys 20 oktober!

Ute ur kyrkomötesbubblan vill jag påminna om vår höstkonsert i Åby kyrka (ligger i Läckeby strax norr om Kalmar) den 20 oktober kl 18! Varmt välkomna till en kväll då du får variationsrik musik och möjlighet att bidra till Fryshusets arbete för Barn till ensamma mammor!

Fri entré!

Tankar på tåg: Mer folkbildning, inte mindre

I fredags satt jag på tåget mellan Stockholm och Linköping. Bredvid mig satt en ung kille som jag började prata med. Han var uppenbart mycket musikintresserad och hade spelat i band tidigare. Han berättade om hur mycket det där med att musicera tillsammans hade gett honom i form av ökat självförtroende, ökad självkänsla och tillit till den egna kreativiteten. Samtidigt så har möjligheterna att fortsätta spela krympts. Nu finns inte längre replokaler kvar för den typen av verksamhet i kommunen där han bor. Han har inte möjlighet att ha egna trummor för tillfället och då går det liksom inte att spela hur gärna man än vill.

Jag satt och nästan svor för mig själv över den nedmontering av folkbildningen som Tidöregeringen har genomfört med berått mod och som särskilt hårt har drabbat musikhusen. Syftet var så klart att kväva människors möjligheter att tro på sig själva och tänka självständigt. Jag hoppas att det inte lyckas och att de skador som folkbildningen drabbats av får möjlighet att läka. Jag hoppas också att vi skulle kunna hjälpas åt med de resurser vi ändå har och därigenom skapa möjligheter. Vi har motionerat lokalt om att kyrkan därhemma skulle kunna öppna upp men tyvärr inte fått gehör. Det är lite trist.

Jag unnar nämligen killen på tågsätet bredvid och alla andra också möjligheter till skapande. Vårt samhälle behöver inte mindre bildning och är heller inte betjänt av en befolkning som inte tror på sin egen och andras möjlighet till utveckling. Vi behöver mer tilltro och mer bildning! Vi behöver människors kreativitet!

Det är en av de bitar som en ny regering måste ta tag i om vi ska kunna få till stånd ett demokratiskt samhälle som mår väl. Så är det bara.

#folkbildningnu

Apropå sprucken majoritet i Kalmar kommun: Alltid nåt

Jag har arbetat partipolitiskt under V-flagg i över 20 år. Gårdagens besked från Kalmar om nytt majoritetsstyre kan jag kommentera enligt nedan.

Så här är det: Om Vänstern i Kalmar menar verkligt allvar med sina politiska ambitioner så hade man brutit samarbetet med S och C redan när LOV infördes i äldreomsorgen under mandatperioden 2010-2014. Så skedde inte. Sedan dess har partiet varit helt nöjt med att sitta i S-husses knä och njuta av värmen vid kommunalrådstaburetten. Det har med andra ord varit viktigare att heltidsarvodera ett kommunalråd än att driva politiken åt vänster i enlighet med väljarnas vilja.

Och nu? Tja, nuvarande kommunalråd från V får väl göra det hon inte ville och också uttryckte så tydligt med egna ord vid ett möte, då alltför många öron för några år sedan hörde henne själv förklara, att hon inte tänkte agera politiskt så att hon skulle förlora arvodet på 60-70 000 i månaden och behöva gå tillbaka till en undersköterskelön.

Det hade varit mer hedersamt att göra det på eget initiativ dock än att bli utsparkad på gatan med arslet före av Socialdemokraterna med Starke man Johan P och Osynliga damen Dzenita A i spetsen.

Om jag tycker synd om henne? Nej, inte det minsta. Svinhugg går igen och i det fall som nu råder har jag inte haft ett ynka finger med i spelet utöver att jag självklart inte har röstat på henne och V i allmänna val en enda gång sedan 2010.

Så långt personfrågan. I sak är det emellertid bekymmersamt med ett samarbete mellan S och M såväl ideologiskt som ur demokratiperspektiv, men speciellt förvånad är jag dock inte. S leds ju av en person som enligt egen utsago (vilket jag hört med egna öron) lika gärna kunde vara moderat. Det stämmer ju av allt att döma, så det var sanningsenligt.

Alltid nåt.

Säkra kyrkans verksamhet på Kalmar slott

Skrivelse till kyrkorådet inför behandling av budget 2027 i Kalmar pastorat:

Säkra kyrkans verksamhet på Kalmar slott

Under 2024 anordnades enligt verksamhetsberättelsen 63 dopgudstjänster med 2191 deltagare och 34 vigselgudstjänster med 1490 deltagare i Slottskyrkan. I Gröna salen och Slottskyrkan anordnades 17 konserter med närmare 1700 närvarande. 343 deltog vid mässor och övriga gudstjänster. I verksamhetsberättelsen för 2025 saknas liknande redovisning.

I budget för 2026 minskades Slottskyrkans tilldelade medel av andra skäl än ekonomiska. Vi från Öppen kyrka motsatte oss detta och ville anslå ytterligare 50 000 kr till Slottskyrkans musikverksamhet för att rädda och långsiktigt säkra kyrkans konsertverksamhet på Kalmar slott. Detta förslag röstades ned.

Budgetminskningen har medfört stora effekter för konsertverksamheten på Kalmar slott. Under perioden 24 juni till augusti månads utgång fanns i programmet för Kalmar pastorats sommarmusik 25 konserter upptagna. Ingen (!) av dessa gavs på Kalmar slott. Däremot spelade Jan Ottosson med ensemble där den 21 juni. Av de 25 konserter som räknas till pastoratets sommarmusik bestod 17 av orgelmusik och de allra flesta gavs i Kalmar domkyrka.

Vi är säkra på att pastoratets konsertliv har hög kvalitet precis som tidigare. Vi oroar oss emellertid över likriktning och brist på musikalisk mångfald vilket stänger ute många besökare som känner sig främmande i kyrkorum och som vill uppleva annan musik än orgeltoner.

Det finns sedan länge en mycket väl upparbetad musikverksamhet i Slottskyrkan med djup förankring hos både kalmarfolket och slottsledningen. I tidigare tjänsteinstruktioner för ansvarig musiker stod att det skulle vara 15 konserter per år (en per månad under vår- och hösttermin, och två per månad under juni-aug) och att de skulle vara av varierat slag. Där har engagerats lokala förmågor, inhyrda proffs, enskilda solister, körer, symfoniorkester och blåsarkvintetter som har framfört klassiskt, pop, psalmer och mycket annat. Slottskyrkans musik har aldrig varit lågtröskelmusik av simplare slag. Musiken har dock varit variationsrik, både när det gäller verkshöjd och genrer. Akustiken i Gröna salen är oerhört tilltalande och passar för olika sorters musik. Det vore en stor förlust om vi monterar ner våra möjligheter som kyrka att bedriva verksamhet där.

Vad gäller gudstjänstlivet så finns det även där anledning att vara vaksam. Slottskyrkan är inte längre församlingskyrka i vanlig mening, men 20 generationer kalmarbor har sedan 1592 där firat gudstjänst. Numera önskar många fira dop och vigsel just där, och vid jul och påsk firas ”vanliga” gudstjänster. Vi hoppas att detta skall fortsätta trots det motstånd vi har förstått finns runt om i pastoratet. Vi hoppas vidare att det inte finns några planer på att överge Slottskyrkan.

Vi vill att erforderliga medel tillskjuts så att pastoratets verksamhet på Kalmar slott säkras med bibehållen kvalitet, variation och mångfald. Ett första steg skulle kunna vara en utökning av budgetramen med 50 000 kronor för att återställa till tidigare nivå. Det sätter inte pastoratets ekonomiska ställning på spel men bidrar till mångfald och variation.

Kalmar 13 augusti 2026

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström och Sara Törnlöf Romin, Öppen kyrka – En kyrka för alla

Feriekör - En möjlighet för Kalmars ungdomar

Skrivelse till kyrkorådet inför behandling av budget 2027 i Kalmar pastorat:

Feriekör – En möjlighet för Kalmars ungdomar

Under sommaren 2026 har 20 gymnasieungdomar i Linköping haft körsång som sommarjobb i tre veckor under namnet Feriekören. Pilotsamarbetet mellan Linköpings kommun och Svenska kyrkan slog väldigt väl ut och ledde såväl till musikalisk förkovran för deltagande ungdomar som till möten över generationsgränserna. Dessutom har samarbetet lett till goda relationer mellan kyrka och kommun.

Upplägget bestod av två veckors repetitioner under ledning av kyrkans musiker och en veckas konserter på bland annat kommunens äldreboenden. Utöver detta har insatsen lett till nya kontakter mellan kyrkan och ungdomar. Kanske kan det till och med leda till att någon eller några som inte annars har funnits med i kyrkans arbete ser just kyrkomusiker som en tänkbar yrkeskarriär?

Vårt förslag är att Kalmar pastorat undersöker möjligheten att genomföra ett liknande samarbete med Kalmar kommun under sommaren 2027 samt planera för att genomföra det. Kommunen brukar söka efter meningsfulla uppgifter för sin PPP (prova-på-praktik) för ungdomar som slutat gymnasiets första år och pastoratet har många välmeriterade kyrkomusiker som skulle kunna jobba med denna verksamhet under ett par sommarveckor. Vi menar att detta, med en relativt sett blygsam insats för pastoratets del, skulle kunna vara en win-win-situation för samtliga inblandade.

Kalmar den 13 augusti 2026

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström och Sara Törnlöf Romin

Öppen kyrka – En kyrka för alla

Nej, inget parti som andra

SD har aldrig varit ett parti som andra. Grundat av nazister och med en politik som är utpräglat populistisk och rasistisk samt med ett ständigt ifrågasättande av demokratiska institutioner, rättigheter och regelverk så innehar SD en särställning. Det går inte att bortse från.

Att fler partier närmar sig SD är en sorglig utveckling som i sig kan medföra att ”normalitetsläget” förskjuts och SDs särställning blir därmed otydlig. Inte desto mindre: SD är inte ett parti som andra.

Nu när SD har så stort stöd och på allvar kan släppas in i en högerregering så är det viktigt att påminna om en av vårt styrelseskicks grundstenar: Demokrati har aldrig handlat om rätten för de många att förtrycka de få. Äkta demokrati finns för att garantera de fås frihet.

Mina frågor är: Hur många fattar det idag? Och vad skulle det innebära att låta ett parti som SD bestämma?

Samtala gärna i grupper och återkom, helst före valet.

Prinsessan på ärten remake

Nu håller Moderaterna på att gå bananas. Det är inte nog med att de måste stå till svars för den politik de för i regeringsställning, de får ta emot kritik också. Det måste vara jobbigt. Så kan det väl inte vara? Det är orättvist! Jätteorättvist! Det finns nästan inte ord för hur orättvist det är!

Så här är det nämligen: Regeringens politik är rasistisk. Vi är vana vid att M-ledda regeringar ökar skillnaderna mellan de människor som är bemedlade och de som inte är det. Det är liksom normalläget, och den kritik som då uppstår från andra sidan mittlinjen har gått att bemöta genom att hävda traditionella högerargument ("det måste löna sig att arbeta" eller "det måste löna sig att vara född i rätt familj"). Sådant går att klara sig relativt helskinnad igenom förutsatt att man sätter näsan i vädret och flyter ovanpå. Det har Moderaterna varit bra på. Det har varit genomskinligt för oss andra och argumenten har så gott som aldrig landat rätt, men det har ändå gått att föra ett samtal. Ibland har det till och med varit trevligt att diskutera och debattera. Det har gått att behålla respekten för olika åsikter och för människan bakom orden. Jag har flera vänner som röstat M och varit politiskt aktiva under lång tid samtidigt med mig.

Men nu har det ju hänt något. Politiken är inte bara höger. Den är rasistisk. Med SDs inflytande har positionerna flyttats i en rasande fart mot den bruna avgrunden. Människors ursprung motiverar deras värde. Graden av mörk hudton avgör om en människa är välkommen eller inte. Religionstillhörighet är en belastning förutsatt att det inte handlar om konservativ kristendom. Kulturer utanför Europa har ingen plats i Sverige. Vem som helst ser att detta är rasistisk politik genomförd av M, KD och L under inflytande och regi av SD som visserligen står utanför regeringen men inte desto mindre befinner sig i den reella maktens centrum. Och det märks.

Men det är nu det blir lite skrattretande. Vi får nämligen höra att det är skamligt att kalla företrädare för en rasistisk politik för rasister. Då har nämligen omvärlden gått för långt. Jag har, under mer än 20 års partiengagemang för ett parti som aldrig under min tid kallat sig för ett kommunistiskt parti, så gott som hela tiden med jämna och ojämna mellanrum blivit kallad kommunist trots att jag aldrig har förespråkat en kommunistisk politik. Det är till och med så att jag nu, tolv år (!) efter att jag lämnade partiet, fortfarande då och då kallas för kommunist och det epitetet uttalas av människor som nu skriker av smärta när deras politik karakteriseras som rasistisk.

Vad gjorde jag när det begav sig? Och vad gör jag nu när det fortfarande beger sig? Ja, inte skrek jag som en stucken gris och tyckte synd om mig själv. Jag rannsakade mig en aning, kollade så att motståndarna inte hade rätt (vilket de aldrig hade så klart) och fortsatte mitt demokratiska arbete med rättvisan i centrum. Det gör jag fortfarande även om jag befinner mig utanför partipolitiken. Det är nämligen så att en del motstånd får man ta, även om det känns orättvist. I en demokrati fungerar livet så. Vi har yttrandefrihet men inte frihet från kritik. Att rasister kallas för rasister när de bedriver rasistisk politik är dessutom långt mer rimligt än att en person med hjärtat till vänster kallas för kommunist när hon inte bedriver kommunistisk politik.

Sagan Prinsessan på ärten har således fått en remake med Moderaterna i huvudrollen och KD och L i ledande biroller. Regissören är SD. Det är sorgligt och pinsamt för ett land som Sverige som borde stå upp för ledande traditioner som folkbildning, rättvisa, demokrati och anständighet. Är det verkligen inte dags att inse att den sagan har passerat bäst före-datum? Det är ju bara en saga dessutom och ingen verklighet. I verkligheten har vi dock rasismen, fascismen och nazismen som alla tre växer och frodas. Det är ännu mer angeläget att förpassa dessa unkna ideologier och föreställningsvärldar till historiens skräphög. Tyvärr lär det inte ske så länge landet leds av nuvarande regering. Den styr istället Sverige till skräphögen och gör oss som land till åtlöje. Jag skäms över det. Det är inte roligt att känna skam över sitt eget land.

Nej, det är dags att lämna sagolandet och se verkligheten som den är. Prinsessor på ärtor kan inte vara statsråd och bilda regering. Det krävs mer än så. Vi måste byta regering i höst!

Redan det är svårt nog

Idag handlade texterna i gudstjänsterna om att inte döma. I evangelietexten blev vi påminda om vikten av att vara vaksamma på bjälken i vårt eget öga när vi irriterar oss på flisan som sitter i vår nästas öga. Det är ett budskap som nästan alltid skär genom hjärtat. Visst känner man sig träffad? Varje gång?

I morse funderade jag på något helt annat om än besläktat: Begreppen förståelse, förlåtelse och försoning. Vid första anblicken, och kanske i den bästa av världar, så löser vi konflikter enligt den formeln och i den ordningen. Vi förstår, förlåter och försonas. Gott så.

Nu lever vi dock inte i den bästa av världar och regelboken funkar inte alltid. Vi kan hamna i konflikter där det är stört omöjligt att förstå den andres handlande, och även om det går att förstå - eller kanske just därför - så är det omöjligt att förlåta. Det är helt enkelt inte förenligt med den värdegrund man har. Det kan vara ett moraliskt haveri, ett etiskt misstag och ett i grunden felaktigt agerande. Det går liksom inte att acceptera. Och det behövs kanske inte heller.

Fel gör vi alla. En del är större medan andra är mindre. En del kostar i pengar eller i andra värden, andra faller snabbare i glömska. För egen del så upprörs jag oerhört mycket av maktmissbruk, korruption och slöseri med andras resurser och förtroende. När jag ser sådant hända så kanske jag kan förstå, men jag har mycket svårt att förlåta och glömma. Taggen sitter kvar. Förtroendet är skadat. En relation har gått sönder och dess trasighet blir kännbar. Ändå så vet jag, och förstår, att vi alla felar då och då.

Det är då behovet av försoning blir så stort. Vi kanske behöver ta till oss och förstå innebörden av det begreppet snarare än förlåtelsen (som ju är gudomlig till sin karaktär). Hur gör man när man måste gå vidare? Är det möjligt att försonas med vad som skett, sluta tänka i dåtid och istället se mer framåt? Även om man varken förstår eller förlåter det som har blivit fel?

Jag tror att det går. Jag måste börja agera därefter. Det kan finnas 1,2 miljoner skäl till att jag känner mig besviken, men det ska inte behöva leda till att jag inte ska kunna kämpa för en bättre framtid. Då har ju precis alla förlorat, och det vore ju heltokigt. Hur gör man för att stänga dörren till det som har skett? Kanske är det allra viktigaste att helt enkelt inte titta tillbaka utan istället rikta blicken framåt, oavsett vad som har hänt. Redan det är svårt nog.

Ett bevis jag nästan hade glömt

Idag började jag bläddra i lite gamla papper. Då hittade jag detta: Beviset som talade om att jag blivit utsedd till ersättare i riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, mandatperioden 2002-2006, underskrivet av självaste kanslichefen Gunnar Skarell. Det hade jag ju nästan glömt...

Efter den perioden tappade Vänsterpartiet sin riksdagsplats i Kalmar län, så sedan har det varken blivit någon ordinarie eller några ersättare utsedda från den här valkretsen. Det finns många skäl till det. Jag röstade V i två val till efter detta och därefter har det blivit helt andra alternativ istället. Jag tänker inte heller i år rösta på V trots att jag har ett rött hjärta tydligt placerat till vänster. Så länge mobbare, knähundar och allmänt röstboskap premieras och äkta engagemang straffas ut så är det inte ett parti som jag kan tänka mig att stödja. Dessutom så önskar jag en tydligare grön profil hos ett parti som jag vill lägga min röst på. Det hade V förut innan de populistiska vindarna tog över rodret.

Hur som helst, det är ändå rätt kul att ha det här dokumentet. Det skulle kunna se snyggt ut i ett CV om det skulle behövas nån gång. Jag tjänstgjorde aldrig i riksdagen. Vår riksdagsledamot Lennart Beijer fullgjorde sitt uppdrag i egen hög person så någon ersättare behövde aldrig kallas in. Det var kanske tur det :)

Sommarhälsning från Långasjö kyrkokör

https://youtu.be/p6alD5peKEk?si=ym4IJGQLaaqj4hR7

Detta är en inspelning från mässan i Långasjö kyrka den 7 juni: Sommarpsalm av Åhlén i trestämmig sättning för damkör. Långasjö kyrkokör skickar er alla en önskan om en skön sommar!

Långasjö kyrkokör sjunger Be Thou My Vision

Söndagen den 7 juni hölls en mässa i Långasjö kyrka. Där sjöng Långasjö kyrkokör flera sånger för och tillsammans med församlingen. Detta är en av dem.

https://youtu.be/Vt-Ar7-rzu0?si=PIsIoRRelvcF0L1B

Följ mig bortåt vägen…

I tillvarons skiftningar, i berg och i dal, stor är den lärdom jag gjort.

Den här lilla visan har sin egen moral:Ingenting löser sig fort.

Så när våra vägar bär åt olika håll har jag ett eget förslag:

Höger eller vänster spelar ingen roll, alltid finns det plats för lite kompromisser.

 

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.

Vi går din väg eller min väg - 
Huvudsaken är att inte nån tar sin väg.

 

Uppskjut dina planer, det finns ju telegram.
Det finns ingenting som ej låter ordna sig
tids nog – längre fram.

Povel Ramels sång har jag sjungit med flera körer. Tänk om vårt demokratiska beslutsfattande  hade förmågan och viljan att låna lite inspiration därifrån lite oftare!