Från kl 18.30 anordnar den fina föreningen IFK Berga traditionellt valborgsmässofirande med fika och lotterier nere vid badplatsen och kl 19 blir det vårsånger med Vox Communis och vårtal från scenen följt av eld vid strandkanten. Visst vill Du vara med och hälsa våren välkommen?
Missa inte detta glada arrangemang där Du får möjlighet att träffa många vänner och andra Du inte ännu känner!
Tisdagen den 26 maj ger vi i Vox Communis årets vårkonsert!
Vi tackar Ryssby-Åby pastorat som öppnar famnen och kyrkan i Läckeby för oss när vi vill sprida glädje i en i övrigt ganska mörk tid. Det kommer att bli glada sånger att både lyssna på och sjunga med i så vi vågar lova en härlig kväll!
Det är fri entré men vi har som vanligt en insamling till ett angeläget ändamål. Denna gång går kollekten till Slutsnittat - Ett arbete mot kvinnlig könsstympning i norra Kenya. Det är ett genomarbetat program som har potential att spridas i ett mycket större område och under kvällen kommer vi att få höra mer om det.
Varmt välkomna till Åby kyrka i Läckeby tisdagen den 26 maj kl 19! Ni kommer inte att ångra er!
(Artikel i Kyrkans Tidning, publicerad på webben 6 april 2026)
Vi är många som ställer oss undrande till det som framkommer i Sverigeso Radio P4, om biskoparnas inställning till att viga prästkandidater till tjänst i Svenska kyrkan som är ovilliga att till äktenskap viga samman par oavsett kön. Vi har biskopsmötets eniga yttrande från 2022 i minnet: ”Allas vår gemensamma målbild ifråga om vigsel är att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön.” Det tilläggs också att denna målbild ska vara vägledande i arbetet med antagning av prästkandidater.
Idag, när nio av tretton tillfrågade biskopar inte ser det faktum att en blivande präst vägrar viga samman par av samma kön som ett självklart hinder för prästvigning, så är det berättigat att fråga om yttrandet från 2022 inte längre gäller. Så illa kan det väl ändå inte vara? Eller vad är det som har hänt?
Vi vet väl alla hur frågan om prästvigda kvinnor har hanterats. Det har nu gått sextiosex år sedan de första kvinnorna blev präster i Svenska kyrkan. Sedan dess har vi haft två separerade syner på prästämbetet levande sida vid sida. Än idag möts kvinnor av ett högst reellt motstånd runt om i landet. Vi har prästvigda män som inte tjänstgör tillsammans med kolleger i prästämbetet som är kvinnor och inte heller tar emot nattvardsgåvorna av en kvinna.
Det lär även finnas en rangordning av kolleger där de som blivit vigda av en biskop som är kvinna inte räknas som ”riktigt prästvigd”. Detta är ett resultat av ett vägval som har tillåtit två olika syner samtidigt i vår kyrka. Vi ska inte heller glömma att vi också ha vänner i vår kyrka som är präster och varken identifierar sig som man eller kvinna. Vi behöver alltså se utanför den binära uppdelningen av kön.
Nu befinner vi oss åter vid ett vägval, sjutton år efter beslutet om vigsel av samkönade par. Om vi ska fortsätta att acceptera två motstående och varandra uteslutande äktenskapssyner så kommer tveklöst människor att fara illa igen. Denna gång handlar det inte bara om anställda präster utan om alla som är en del av våra församlingar och som inte ser sig själva som en del av heteronormen. Och dessutom, hur många av oss vill vara med i en kyrka som sätter gränser för hur vi var och en identifierar oss? Identitet och läggning är inget som någon av oss väljer utan det är något vi fått av vår Skapare.
Kyrkan måste vara tydlig i sitt evangelium och i sitt kärleksbudskap. Nåden gäller alla utan urskillning. Vi har inte råd att göra samma misstag en gång till. Det finns säkert de som menar att vi måste kunna ha olika uppfattningar, och det är i och för sig sant, men det går inte an att viga nya präster som i sin gärning kommer att gå emot biskopsmötets yttrande från 2022.
Ska det bli en förändring i riktning mot en inkluderande kyrka där alla oavsett identitet ska kunna känna sig hemma så måste biskoparna våga sätta sin målbild i fokus när antagning och vigning av prästkandidater ska göras. Att inte göra det är att vara inkonsekvent och kanske också ett sätt att försöka undvika konflikter. Det är ett icke-val som varken gagnar kyrkans framtid eller dess trovärdighet.
Vi säger som Mikael Wiehe om den enda vägens politik: ”Om det här ska kallas framåt, då ska jag ingenstans.” Åtminstone backar vi hellre till 2022 då målbilden kändes hoppfull och beslutsam.
Karin Janfalk och Birgitta Axelsson Edström, gruppledare och vice gruppledare i kyrkomötet för Öppen kyrka – en kyrka för alla
Så gör din panna hård som sten i denna hårda värld, men bevara ditt hjärta nära Guds hjärta, sårbart och känsligt som hans, fyllt av ömhet och förbarmande.
Orden är Margareta Melins och inspirerade av profeten Hesekiel. Jag tänker på hur lätt det är att göra tvärtom: Att få pannan inslagen gång på gång och att låta hjärtat förhärdas. Det är inte svårt att hamna där.
Det är tvärtom väldigt lätt hänt, speciellt i sammanhang där vi inte vill lyssna på varandra. Jag har mångårig erfarenhet av sådana, och huvudvärk har jag haft många gånger. Inte sällan gör ett hårt hjärta ont det också.
Men, genom Guds nåd finns det möjlighet att börja om varje dag året om. Tack för det!
Tänk att denna låt från 1970-talet är lika högaktuell idag, om inte mer. Efter gårdagen så inser jag att den behöver spridas över hela Sveriges land.
Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
Inget hör, inget ser
Hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det man inte ser, finns säkert inte till
I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut
Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting
Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon står missilerna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran
Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting
Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
Står bara lite längre ner i samma hål
Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting
I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog dom med storm
Vem vet när det är dig dom ger sig på
Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting
De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot
Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting
Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Så får du plikta för din tvekan med ditt liv
Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av dom som stod emot
(Peggy Seeger:
Song of Choice, sv text: Mikael Wiehe)
Det har ju inte skett i någon avkrok.
Med de orden talade Paulus med Agrippa när han berättade om påskens under. Just denna fras har hängt med mig under hela dagen. Paulus menade att händelserna vid påsken, då Jesus förråddes, dömdes, hånades, avrättades, dog och sedan uppstod var mycket väl kända för Agrippa och andra samtida. Det skedde ju inte direkt i lönndom. Därför kan vi, och ska vi, prata om det.
Det är evangelium, ett äkta glädjebudskap och det är det som kyrkan ska leva och räcka vidare. Inte heller kyrkans verksamhet sker i lönndom. Till kyrkan är alla välkomna, ty evangeliet gäller alla. Kyrkan har också ett ansvar att sträcka sig utanför kyrkporten och vara där människorna är. Det är öppenhet på riktigt när rörelsen går både inifrån och ut och utifrån och in.
Hur detta sedan i praktisk verksamhet ska se ut finns det många tankar om, och det finns många aktiviteter som kan genomföras. Då vi människor är olika så måste det finnas många vägar att gå. Alla passar inte alla, men kanske passar någon några av oss?
Kyrkans grundläggande uppgift, alltså att fira gudstjänst, syssla med diakoni och mission samt bedriva undervisning, sker ju inte i någon avkrok (eller ska inte göra det i alla fall). Låt oss visa det!
Insändare i Barometern publicerad på webben 9 mars 2026
Det är ingen hemlighet att organisationer och samfund som anpassar sin verksamhet efter nya förutsättningar och hänger med i tiden också drar människor till sig. De båda fullsatta Aviciikonserterna som arrangerades i Kalmar Domkyrka den 28 februari är bra exempel på hur Svenska kyrkan genom flexibilitet och anpassning kan locka en allmänhet som ofta inte är de vanliga besökarna i kyrkorummet. Enligt tidningsuppgifter lockade konserterna totalt 2 000 besökare och köerna ringlade långa utanför Domkyrkan. Hur ofta händer det?
Vi vill ge en stor eloge till de personer som stod bakom
detta nytänkande med musik som normalt sett inte brukar framföras i kyrkans
lokaler. Nu är det vår förhoppning att detta följs av fler initiativ för att
öppna upp kyrkan så fler kan upptäcka den gemenskap som finns där. I oroliga
tider som dessa blir detta än mer viktigt. Man brukar säga att det svåra inte
är att fylla kyrkorummet med människor en gång utan att motivera dem till att
komma tillbaka med sina frågor och sitt engagemang, men 2 000 besökare på en
dag är sannerligen en god förutsättning för ett fortsatt arbete.
Nu har Svenska kyrkan i Kalmar ett gyllene tillfälle att
göra trösklarna till kyrkorummet lägre, öppna kyrkportarna på vid gavel och
därmed visa att man är en kyrka i tiden. Ta den!
Birgitta Axelsson Edström och Pierre Edström, Öppen kyrka i Kalmar pastorat
Jag vet hur det känns att vara icke accepterad för den jag är. Jag har haft det så i två miljöer samtidigt, i min dåvarande församling och i mitt dåvarande parti. På det ena stället fick man inte vara vänster och på det andra fick man inte vara kristen. Tja, fick och fick, det fick man ju, men det kostade på och misstänksamheten frodades.
Jag vet inte hur många gånger jag satt vid orgeln vid gudstjänster och undrade över saker som sades från talarstolen. Det var allt ifrån "som kristen kan jag inte rösta på något annat parti än KDS" till "äktenskapet är för en man och en kvinna, punkt". Jag vet också att det bads förböner i församlingens regi för människor som hade olika typer av förtroendeuppdrag i riksdag, dåvarande landsting och kommun. Där innefattades aldrig jag trots att jag var den som hade de tyngsta uppdragen. Någon sa helt enkelt rakt ut "vad konstigt att du kan vara med i Vänsterpartiet" och det gick ju i vart fall att bemöta även om jag faktiskt inte den gången sa vad jag tänkte, nämligen "hur kan du som kristen vara med i KD?". Det hände också att jag fick mig en salva i ansiktet efter avslutad gudstjänst med ideellt orgelspelande och musikledning, något jag hade förmånen att göra under många år, där jag fick veta att det inte passar sig att jag offentligt stod upp för HBTQ-personers rättigheter. Till slut kunde jag inte vara kvar. Det var nog det sistnämnda som fick mig att ta steget bort från den församling som varit min sedan tidiga tonår med avbrott för de år som jag bodde på annan ort. Jag har EFS att tacka för mycket och jag är fortfarande medlem i missionsföreningen. Det känns på något sätt rätt mitt i allt, men det är omöjligt för mig att vara aktiv där. Jag är ju inte välkommen som jag är, och det är tyvärr många med mig som upplever samma situation. En exkluderande gemenskap är inte min melodi.
I partiet var det andra saker som pågick. Visst fanns det en del ärliga frågor som ställdes och som jag försökte besvara så gott jag kunde. Någon lovade följa med mig till kyrkan en gång bara hen fick bestämma själv vid vilket tillfälle. Det blev tyvärr aldrig av och nu är det för sent på alla sätt. Någon blev sur och tvär när jag stod fast vid min tro när den blev angripen utifrån någon form av kvasiintellektuell psykologisk nivå. Andra kunde inte frigöra sig från egna upplevelser i söndagsskolan för hundra år sedan när man stoppade mynt i en sparbössa föreställande en svart pojke som nickade och tackade för korvörena man själv avstod från. Plötsligt blev då jag ansvarig för det kristna förtrycket av fattiga länder i tredje världen. Hånskratt och viskningar blev så småningom vardag och när jag gifte mig utanför partiet med fienden så blev det än värre. I Vänsterpartiet gick det inte att vara kristen, socialist, feminist och gift med en folkpartist. Jag avgick efter ett par års ren mobbning då jag blev utesluten från möten jag borde varit med på, undanhållen information som jag behövde för att kunna sköta mitt jobb och ett antal dörrar i ansiktet från folk som kände sig hotade av en sån som mig, en paria som fick fler personkryss i valet än den som borde haft överlägset flest. Så smått och så trångt kan det vara i ett politiskt parti som inte klarar av att hålla en politisk linje utan väljer positionen som knähund hos maktens starka män.
Som sagt, jag vet hur det känns. Jag har varit där, men sedan dess har jag lärt mig att skilja på Gud och på en församling. Jag har också lärt mig att det finns fler vägar till samhällsengagemang än att vara med i ett politiskt parti. Jag har mina värderingar kvar liksom min kristna tro, men jag vet hur det känns att vara paria. Det är därför det tar mig väldigt hårt att se den politik som nuvarande högerregering driver, hårt styrd av högerpopulisterna i SD. Populister finns förresten även i regeringen i form av KD. Den populismen är nästan lika gränslös som den SD praktiserar. Det enda partiet som inte kan anklagas för populism är väl i ärlighetens namn Liberalerna. De verkar inte ha en enda tanke på hur deras politiska förslag på riksplanet tas emot eller ser ut, och deras opinionssiffror blir därefter. Det är nästan lite rörande.
Men regeringspolitiken står de som sagt bakom alla fyra partierna. Det är en politik som förstärker bilden av ett samhälle uppdelat i vi och dom, mellan de goda och de onda. De onda, de främmande, de som är olika oss är människor som inte passar in. Dem accepterar vi inte som de är. De ska ut. Ebba Busch säger att de som bär hijab är ett hot både mot Sverige som nation och mot svenska värderingar och har själv inte en tanke på att de värderingar hon nu är rädd för är till förväxling lika de värderingar som hennes eget parti byggde på från början. Så talar en populist. Det besked som kom idag från regeringsunderlaget som går ut på att tillfälligt stoppa tonårsdeportationerna är bara ett spel under galgen. Vi vet ju efter dessa år med Tidöavtalet vad som gäller. Det är SDs högerpopulism och regeringens inkompetens. Det är tre partier som springer SDs ärenden och som har stängt dörren till den övertygelse som vi hade i Sverige efter Nazi-Tysklands fall, den som sade: Aldrig mer!
Men, jag ska inte göra som mina vänner i mina tidigare miljöer gjorde. Jag ska inte utesluta Tidöpartiernas företrädare ur mina förböner. De behöver förböner för att få förnuftet och hjärtat tillbaka (eller om de inte har haft vare sig det ena eller det andra tidigare så behöver de få nya sådana). Jag vill inte ha ett samhälle som exkluderar människor som är och vill vara sig själva och jag är övertygad om att ett sådant samhälle saknar hållbarhet. Därför måste vi visa att det finns alternativa utvecklingsvägar.
Vi människor är syskon. Vi hör ihop. Vi kan inte välja bort det faktumet när vi ska leva i fred tillsammans på en enda jord. Hur ska vi nå dit utan att kunna acceptera att vi är olika?
På Växjö stiftsfullmäktiges sammanträde onsdagen den 25 februari lämnade de tre nomineringsgrupperna Öppen kyrka - En kyrka för alla, De Gröna i Svenska kyrkan och Himmel och jord in två motioner som rör stiftets skogsbruk. Här redovisar jag motionernas text. Vi hoppas på välvilligt och seriöst arbete vid beredningen och ett positivt svar när beslut ska fattas.
Motion nr 1:
Inventera naturvärden i skogen som Växjö stift förvaltar
Förslag till beslut
Motivering:
På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska
kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt
hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för
andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga
värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.
Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen
kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga
värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen
råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det
finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala
och/eller andliga värden.
Enligt uppgift har förvaltningen redan
påbörjat en inventering av sociala och andliga värden. Samtidigt är vetenskapen
tydlig med att skogen är en nyckelspelare för att vi ska minska utsläppen och
öka upptagen av växthusgaser samt att ge livet på jorden förutsättningar att
anpassa sig till de klimatförändringar som inte längre går att hejda. Mer skog
behöver skyddas, och att ha tillgång till ett bra kunskapsunderlag är en
förutsättning för att avgöra vilka områden som är mest akuta att skydda, samt
vilka som bör brukas hyggesfritt.
Motion nr 2:
Tillämpa försiktighetsprincipen i skogsförvaltningen
Förslag till beslut
* Som försiktighetsprincip menar vi i detta fall att förvaltningen inte ska avverka i skogar som är 100 år eller äldre, eller där det finns kännedom om skyddsvärda arter och/eller höga naturvärden och/eller där det finns kännedom om sociala och/eller andliga värden såsom att skogen exempelvis används som "skolskog", friluftsområde, utegudstjänster eller dylikt. Undantag för mindre avverkningar eller att fälla enstaka träd kan endast göras för att öka/skydda naturvärdena eller för att undvika risker som förekomst av många döda träd i skogsområden där många människor vistas.
Motivering:
På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska
kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt
hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för
andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga
värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.
Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen
kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga
värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen
råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det
finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala
och/eller andliga värden.
