Redan det är svårt nog

Idag handlade texterna i gudstjänsterna om att inte döma. I evangelietexten blev vi påminda om vikten av att vara vaksamma på bjälken i vårt eget öga när vi irriterar oss på flisan som sitter i vår nästas öga. Det är ett budskap som nästan alltid skär genom hjärtat. Visst känner man sig träffad? Varje gång?

I morse funderade jag på något helt annat om än besläktat: Begreppen förståelse, förlåtelse och försoning. Vid första anblicken, och kanske i den bästa av världar, så löser vi konflikter enligt den formeln och i den ordningen. Vi förstår, förlåter och försonas. Gott så.

Nu lever vi dock inte i den bästa av världar och regelboken funkar inte alltid. Vi kan hamna i konflikter där det är stört omöjligt att förstå den andres handlande, och även om det går att förstå - eller kanske just därför - så är det omöjligt att förlåta. Det är helt enkelt inte förenligt med den värdegrund man har. Det kan vara ett moraliskt haveri, ett etiskt misstag och ett i grunden felaktigt agerande. Det går liksom inte att acceptera. Och det behövs kanske inte heller.

Fel gör vi alla. En del är större medan andra är mindre. En del kostar i pengar eller i andra värden, andra faller snabbare i glömska. För egen del så upprörs jag oerhört mycket av maktmissbruk, korruption och slöseri med andras resurser och förtroende. När jag ser sådant hända så kanske jag kan förstå, men jag har mycket svårt att förlåta och glömma. Taggen sitter kvar. Förtroendet är skadat. En relation har gått sönder och dess trasighet blir kännbar. Ändå så vet jag, och förstår, att vi alla felar då och då.

Det är då behovet av försoning blir så stort. Vi kanske behöver ta till oss och förstå innebörden av det begreppet snarare än förlåtelsen (som ju är gudomlig till sin karaktär). Hur gör man när man måste gå vidare? Är det möjligt att försonas med vad som skett, sluta tänka i dåtid och istället se mer framåt? Även om man varken förstår eller förlåter det som har blivit fel?

Jag tror att det går. Jag måste börja agera därefter. Det kan finnas 1,2 miljoner skäl till att jag känner mig besviken, men det ska inte behöva leda till att jag inte ska kunna kämpa för en bättre framtid. Då har ju precis alla förlorat, och det vore ju heltokigt. Hur gör man för att stänga dörren till det som har skett? Kanske är det allra viktigaste att helt enkelt inte titta tillbaka utan istället rikta blicken framåt, oavsett vad som har hänt. Redan det är svårt nog.

Ett bevis jag nästan hade glömt

Idag började jag bläddra i lite gamla papper. Då hittade jag detta: Beviset som talade om att jag blivit utsedd till ersättare i riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, mandatperioden 2002-2006, underskrivet av självaste kanslichefen Gunnar Skarell. Det hade jag ju nästan glömt...

Efter den perioden tappade Vänsterpartiet sin riksdagsplats i Kalmar län, så sedan har det varken blivit någon ordinarie eller några ersättare utsedda från den här valkretsen. Det finns många skäl till det. Jag röstade V i två val till efter detta och därefter har det blivit helt andra alternativ istället. Jag tänker inte heller i år rösta på V trots att jag har ett rött hjärta tydligt placerat till vänster. Så länge mobbare, knähundar och allmänt röstboskap premieras och äkta engagemang straffas ut så är det inte ett parti som jag kan tänka mig att stödja. Dessutom så önskar jag en tydligare grön profil hos ett parti som jag vill lägga min röst på. Det hade V förut innan de populistiska vindarna tog över rodret.

Hur som helst, det är ändå rätt kul att ha det här dokumentet. Det skulle kunna se snyggt ut i ett CV om det skulle behövas nån gång. Jag tjänstgjorde aldrig i riksdagen. Vår riksdagsledamot Lennart Beijer fullgjorde sitt uppdrag i egen hög person så någon ersättare behövde aldrig kallas in. Det var kanske tur det :)

Sommarhälsning från Långasjö kyrkokör

https://youtu.be/p6alD5peKEk?si=ym4IJGQLaaqj4hR7

Detta är en inspelning från mässan i Långasjö kyrka den 7 juni: Sommarpsalm av Åhlén i trestämmig sättning för damkör. Långasjö kyrkokör skickar er alla en önskan om en skön sommar!

Långasjö kyrkokör sjunger Be Thou My Vision

Söndagen den 7 juni hölls en mässa i Långasjö kyrka. Där sjöng Långasjö kyrkokör flera sånger för och tillsammans med församlingen. Detta är en av dem.

https://youtu.be/Vt-Ar7-rzu0?si=PIsIoRRelvcF0L1B

Följ mig bortåt vägen…

I tillvarons skiftningar, i berg och i dal, stor är den lärdom jag gjort.

Den här lilla visan har sin egen moral:Ingenting löser sig fort.

Så när våra vägar bär åt olika håll har jag ett eget förslag:

Höger eller vänster spelar ingen roll, alltid finns det plats för lite kompromisser.

 

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.

Vi går din väg eller min väg - 
Huvudsaken är att inte nån tar sin väg.

 

Uppskjut dina planer, det finns ju telegram.
Det finns ingenting som ej låter ordna sig
tids nog – längre fram.

Povel Ramels sång har jag sjungit med flera körer. Tänk om vårt demokratiska beslutsfattande  hade förmågan och viljan att låna lite inspiration därifrån lite oftare!

Skam den som ger sig!

I torsdags den 28 maj hade stiftsfullmäktige i Växjö stift sammanträde på Tallnäs stiftsgård. Sammanträdet var offentligt. Under dagen behandlades bland annat årsredovisningar och såväl stiftsstyrelsen som egendomsnämnden beviljades ansvarsfrihet för räkenskapsåret 2025. Vi hade också ett mycket kort seminarium på tema hållbarhet, skapelse och klimat i teologiskt perspektiv.

Vi i ÖKA hade tillsammans med nomineringsgrupperna De gröna och Himmel och jord lämnat in två motioner

 som också fick svar vid gårdagens möte. De handlade om en inventering av Växjö stifts skogar samt om försiktighetsprincipen vid avverkning så att skyddsvärda skogsbestånd bevaras. Ingen av motionerna bifölls. Vi drev processen till votering med upprop för båda motionerna, så vi vet att det enbart var vi tre nomineringsgrupper som stödde motionerna.

Värt att notera är dock att ytterligare tre nomineringsgrupper, nämligen S, POSK och ViSK, strax före kyrkovalet hösten 2025 i en enkät från Naturskyddsföreningen i Småland, klart och tydligt tillstyrkte exakt de förslag som föreslogs i motionerna. Ingen företrädare för dessa grupper tog till orda vid gårdagens möte men samtliga närvarande ledamöter röstade emot. Det visade på en förvånande utveckling och en lika snabb kursändring (eller också på en vidlyftig uppfattning om hur valfläsk utan substans tillreds). Vi har väl vant oss vid att värdet av vallöften devalveras blixtsnabbt efter ett allmänt val, men nog är det tråkigt att samma sätt att hantera sanning, löften och väljarnas förtroende även sprider sig till kyrkopolitiken?

Vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla ser värdet i att upprätthålla en korrespondens mellan det som vi säger FÖRE valet och hur vi agerar EFTER valet. Det är nämligen viktigt att kunna se väljarna i Svenska kyrkans medlemskår i ögonen även efter ett val. Här resonerar vi nomineringsgrupper uppenbarligen olika. Det är å andra sidan inte första gången detta händer. För bara ett par veckor sedan uppträdde samma märkliga fenomen vid kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat då S, POSK, C och ViSK röstade emot processmodellen Regnbågsnyckeln i bjärt kontrast till de program som dessa grupper gick till val på.

Jag vill ändå, trots att vi har landat i helt olika inställning i frågorna kring reformering av kyrkans skogsbruk, tacka Centerpartiet för en konsekvent linje när det gäller den här frågan. Det syntes även i torsdags vid behandlingen av våra motioner. Centerpartiet var den enda nomineringsgrupp som tog till orda. En ansenlig grad av hederlighet är alltid att föredra framför vallöften utan substans.

Nu fortsätter arbetet från vår sida för hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk, precis som vi sa före valet. Det går sakta, men skam den som ger sig!

Att våga säga nej...

Jag har känt det många gånger nu: Hur gänget drar iväg

och jag, jag bara hänger med, jag är ju en av hela vårat gäng

Jag minns den gången då vi tog gamle Johanssons moped

Jag ville gärna säga nej, men jag var alldeles för feg

I skolan gäller det att hänga med och ställa upp på allt

att göra som dom andra gör, man vill ju inte kallas "frökens dalt"

Ändå tror jag att dom andra tänkt detsamma som jag tänkt:

"Jag vill vara mej själv idag, vara tuff och säga nej"

Att våga säga nej till nåt som lockar dej

Nåt som inte är okej

Det är det jag kallar att va tuff

Roland Utbult, vars musik och sånger jag fortfarande kan använda då och då, skrev redan på 70-talet låten "Att våga säga nej". Jag tror att många känner igen sig i skol- och ungdomsmiljön som skildras. Idag när vi ser oss omkring så vet vi att situationerna inte har försvunnit och miljöerna där de uppstår har knappast blivit färre. Själva mentaliteten verkar sprida sig som skit i en fläkt som sedan sopas in under mattan så att det blir allt lägre till taket. Därmed blir det allt svårare att säga nej i en ja-sägarmiljö.

Eller hur?

22 022 kronor!

 

Konsert till förmån för Slutsnittat: Tack till alla!

Igår kväll hade vi i Vox Communis konsert i Åby kyrka i Läckeby strax norr om Kalmar på temat vår och sommar. Inför en välfylld kyrka fick vi möjligheten att framföra ett knippe sånger i olika stilar och då passade vi på att slå ett slag för kärlek, framtidstro och medmänsklighet i en värld som, trots att vi här i vårt land går mot varmare väderlek, blir allt kyligare. Vi behöver få känna tro igen, plantera våra äppelträd och säga välkommen hit till den som behöver vår hjälp här och nu för vi lever på samma jord, delar samma bröd och är en del av samma mänsklighet.

Under kvällen samlade vi in pengar till Slutsnittat, ett projekt i norra Kenya som går ut på att få stopp på kvinnlig könsstympning . Det är definitivt ett arbete som bidrar till högre livskvalitet och upprättar värdigheten för många i framtiden! Än vet jag inte hur mycket pengar som har kommit in, men jag hoppas på en rejäl summa. Jag hoppas kunna återkomma med uppgifter inom kort. Ebbe Westergren, en av initiativtagarna till projektet, var på plats och blev proffsigt intervjuad av Pierre Edström. Arbetets angelägenhet kunde inte gå någon förbi efter den dragningen! Du som läser detta men missade konserten: Bidra gärna med en slant via Swish 123 090 7915 och märk inbetalningen med Vox Communis vårkonsert! Varenda krona går direkt in i arbetet!

Ett stort och varmt tack till alla som bidrog till att vi kunde genomföra konserten igår! Ryssby Åby pastorat öppnade än en gång sina kyrkportar för oss, höll en andakt och hjälpte oss på alla möjliga sätt. Tack kh Sussie med personal! Åke Eklund och Fredrik Wermelin kompade oss på himmelskt följsamt vis i vanlig ordning. Tack! För informativa och tänkvärda mellansnack stod Pierre Edström, Rose-Marie Ekholm, Anders Thörne, Yvonne Wolski och Liselott Dahlin. Tack! Denna gång hade vi bara två solister men det var inte så ”bara” ty Pierre Edström och Karin Warsén sjöng med den äran! Tack! Ett jättestort tack vill jag skicka till publiken som inte bara lyssnade utan också visade sig kunna sjunga flerstämmigt tillsammans med oss! Tack för ert stöd! Och tack till Sensus, vårt studieförbund. Utan ert stöd hade vi stått oss slätt!

Sist, men inte minst, ett stort tack till alla medlemmar i den stora kören Vox Communis för stort engagemang och många övningstimmar! När det är skarpt läge och konsertdags finns det alltid lite till att plocka fram som lyfter sången upp i och även ovanför kyrktaket. Ett extra tack för visat tålamod med körledaren som ofta uppvisar en envishet som med all säkerhet blir direkt plågsam. 

Nu väntar sommaruppehåll för kören, men bli inte förvånad om vi dyker upp igen framemot höstkanten med nya tillfällen att sprida medmänsklighet, framtidstro och kärlek. Sådant behövs nämligen året om!

UPPDATERING: Insamlingen har fram till torsdagen den 28 maj inbringat 22 022 kronor!

 

Konsert i Läckeby till förmån för Slutsnittat i Kenya!

Under våren 2026 gör Två Systrars församling och Kalmar pastorat en insamlingskampanj för arbetet mot könsstympning i norra Kenya.

Förra året genomgick de första 22 flickorna i Two Sisters Village en alternativ initiationsrit efter tre års förberedelser. Nu har byborna tagit fram en ny och fördjupad treårsplan mot könsstympning där även fyra grannbyar deltar, liksom den nya hälsocentralen.

- När vi, efter många års arbete kring bland annat skolverksamhet i norra Kenya, insåg att det finns stora behov även inom andra områden så har vi valt att gå in och stötta även detta arbete, säger Ebbe Westergren, en av initiativtagarna. Genom de upparbetade kontakter vi har så förstår vi att resursbehovet är mycket stort. Det handlar om att involvera både familjer och hela samhällen, och vi har redan kommit långt med den initiationsrit som nu genomförts och den som är planerad. Mycket arbete återstår dock, men gensvaret är positivt!

Kalmarkören Vox Communis brukar ge konserter minst tre gånger om året till förmån för angelägna projekt. Hittills har kören samlat in ungefär 600 000 kronor genom sin verksamhet. I vår bestämde sig kören för att stödja arbetet i Two Sisters Village mot kvinnlig könsstympning.

- Vi tycker att det är ett mycket viktigt arbete som ger ökad livskvalitet för så många, säger Birgitta Axelsson Edström, körledare. Även om Kenya ligger långt bort så är det viktigt att vi engagerar oss och motverkar lidandet. Det är en fråga om internationell solidaritet och ett sätt för oss att verkligen göra skillnad på ett konkret sätt. Alla traditioner är inte bra, vare sig här eller där, och kan vi bidra till ett bättre liv för andra så vill vi göra det.

Konserten kommer att ges tisdagen den 26 maj kl 19 i Åby kyrka i Läckeby strax norr om Kalmar i samarbete mellan studieförbundet Sensus och Svenska kyrkan Ryssby-Åby pastorat. Det är fri entré men under kvällen kommer det att samlas in pengar som oavkortat kommer att gå till projektet. Utöver glada vår- och sommarsånger så kommer kören att bjuda på ord och toner från andra genrer och Ebbe Westergren medverkar med information om arbetet i Kenya. För andakten står Sussie Kårlin, kyrkoherde.

- Vi lovar en värmande, lärorik, berörande och angelägen kväll med mångdubbel nytta! hälsar Ebbe Westergren och Två Systrars församling samt hela kören Vox Communis genom Birgitta Axelsson Edström.