måndag, mars 31, 2008

Skål!

Idag kom då beskedet. Regeringen säljer en av svenska folkets tillgångar för en engångssumma. Nu handlar det om Vin&Sprit, en vinstmaskin som år efter år ger staten utdelning i form av vinster. Borde inte vi som är ägare protestera mer högljutt än vi gör? Det som händer är ju nästan att likna vid en stöld. Våra tillgångar säljs ju utan att vi får säga "flaska"!

Istället kallar Mats Odell (kd) handlandet "ansvarsfullt". Suck. Enligt uppgift har inte näringsutskottet informerats utan har varit hänvisade till tidningar för att få information. Flera av rådgivarna som Odell har haft kring sig har tvingats avgå. Jävsmisstankarna har varit och är fortfarande många. Ansvarfullt handlande är det knappast. Det är kortsiktigt och att jämföra med det kända knepet att kissa i byxorna när man fryser. Det är skönt och varmt först, men sen blir det både himla kallt och himla otrevligt.

Man kan hoppas att regeringen använder pengarna ansvarsfullt. Inte heller här har jag några större förhoppningar dock. När man säljer av enbart ideologiska skäl så vittnar det inte om någon vidare omsorg om framtiden. Nej, pengarna hamnar nog i statsskuldens svarta hål.

Eller så går de till att finansiera fler statsråd som behöver dubbla löner när de inte längre kan få barnbidrag. Vem vet? ;-)

Skål på dig, Mats Odell! Hoppas du nyktrar till efter det här djupdyket!

söndag, mars 30, 2008

Söndagsfunderingar

Sista helgen i mars... Tiden bara flyger iväg. Om bara några veckor är det 1 maj! Fast jag gillar ju inte våren egentligen. Jag föredrar helt klart höst och vinter. Men man får ju anpassa sig. Kontrasterna är värdefulla. Jag undrar hur man skulle klara ett klimat med bara en årstid. Inget vidare antar jag.

Igår skulle goe liberalen och jag handla russin. Vi åkte iväg till City Gross. För min del var det premiär. Du milde, vilket överflöd av varor! Vem ska köpa allt det där? Ja ja, vi gjorde så gott vi kunde. Fyra välfyllda kassar med diverse nödigheter och onödigheter. Tre flaskor som vi trodde var smaksatt mineralvatten visade sig vara sötningsmedelsläsk. Om vi kan läsa på etiketten? Jo, men där stod faktiskt mineralvatten utan socker. Gott var det inte, och himla onödigt var det. Nånstans i kassarna fanns faktist russin när vi kom hem. Vi kom i alla fall ihåg det. Skönt.

På kvällen var lamporna släckta här hemma mellan 20 och 21. En mörk timme för klimatet och miljön. Det går att jobba på datorn i skenet av stearinljus! Fråga goa dottern som satt och jobbade med sitt projektarbete under stark tidspress. Den som säger att gymnasieskolan är för slapp borde ta sig en titt på hur treorna har det på Stagneliusskolans samhällsprogram! Inte en dag ledigt under hela påsklovet har de små liven haft.

Idag var vi i Birgittakyrkan och firade högmässa tillsammans med Ingemar Johansson och ett urval av hans sånger. En ren njutning för öra, själ och ande. Men en sak kan jag inte riktigt ta till mig när jag är där. Varför måste det vara så himla mycket liturgi och choser? Den Gud som finns hos oss i vår vardag behöver väl inte allt det där för att vara närvarande i kyrkan? Å andra sidan, en viss vördnad och en viss andakt ska det också finnas. Jag förstår det. Jag blir bara lite trött på att man alltid måste köra i dikena, antingen på den ena eller på den andra sidan. Antagligen kan jag lära mig nåt av det. Jag ska försöka.

Eftermiddagen och kvällen har varit fylld av tvätt, strykning, matlagning och en lång promenad. Goe liberalen har suttit på radion och pratat kvalhockey och allsvensk premiär. Jag gick runt här ute i Djurängen där vi bor. En massa minnen väcktes till liv. Jag gick igenom den lilla skogsdungen där jag och morfar brukade plocka liljekonvaljer, vitsippor och smörblommor när jag var liten. Det finns gula blommor i backarna nu också! Mormor och morfar flyttade hit 1967 när lägenheten på Kungsgatan i Gamla Stan blev alltför omodern att klara sig i. På köpet fick de ett dagbarn (mig) som inte ville vara hos någon annan än "moffa". Det är fina minnen som man kan gotta sig i. Samtidigt slogs jag av skillnaden mellan att bo här och att bo i nya Smedby där jag och dottern bodde i 15 år. Här är det tyst på dagarna, lekplatserna står öde och under denna långa promenad såg jag bara tre barn som lekte med en fotboll. På Löten, där vi bodde, var det alltid liv och rörelse. Röda sparkbilar, trehjulingar, bmx-cyklar, spadar, hinkar och ständigt barn i omlopp... För ett barn var det en perfekt miljö. Dottern var ett år när vi flyttade dit och skulle precis sluta grundskolan som låg ett tiotal meter bort när vi flyttade till Funkabo till den lilla hyrestrean som blev för liten redan efter några månader då goe liberalen flyttade in. Visst är det mysigt med oplanerade händelser i livet?

Hur som helst, mångkulturella Smedby lärde oss så otroligt mycket! Tolerans, acceptans och insikten att allt som känns främmande inte behöver vara skrämmande. Jag är glad för de 15 åren. Nu, när vi inte längre har några aktiviteter i Smedby, är jag glad att vi bor här i Djurängen på bekvämt cykelavstånd från skola och jobb i en fyrarummare där vi får plats alla tre/fyra/fem som bor här ibland. Man har olika behov under olika perioder i livet, och jag är glad och tacksam att jag har kunnat välja bostad efter behov. Det är minsann inte alla förunnat.

Så ja, jag har dåligt samvete. För det också. Varför kan det inte vara rättvist här i världen? Å andra sidan, det finns hur mycket som helst att göra för att få det mer rättvist. I morgon är en ny dag, ett nytt fullmäktigesammanträde och nya möjligheter. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man får hoppas att det blir åt rätt håll.

torsdag, mars 27, 2008

Bra sagt, Bodström!

Idag håller jag med en sosse! Jag tycker Tomas Bodström har helt rätt när han säger att Sverige bör bojkotta invigning och avslutning av OS i Peking. Det visar att vi tar avstånd från diktatur, förtryck och kränkning av mänskliga rättigheter i Kina samtidigt som vi låter våra idrottare vara med och slåss om medaljer och resultat istället för att lämna allt till diktaturkramare. Bra rutet, Tomas!

Fast egentligen var det ju helt fel att förlägga OS till Kina. Politik och idrott hör ihop, det kan inte förnekas, men det är inte den enskilde idrottaren som bär det tunga ansvaret. I det här fallet skulle man ha tagit hänsyn till den politiska realiteten och förlagt OS på annan plats från första början. Det var väl ingen som drömde om att lägga OS i Rhodesia eller i Sydafrika på apartheidtiden? Men med Kina, en av de mäktiga på finansmarknaden, är det OK. Jag tycker det är fel. Jag tycker vi borde tänka över de svenska förbindelserna med Kina. Jag vill inte att vi legitimerar diktaturen där, varken Sverige i stort eller i Kalmar kommun. Vilka redskap har vi?

Tja, man kan i möjligaste mån välja bort kinaproduktion. Det är nog omöjligt, men en bit på väg kan man ju komma i alla fall. Överhuvudtaget skulle det nog inte skada med en större medvetenhet om varifrån alla varor kommer och under vilka förhållanden de produceras. Fairtrade City-arbetet är en början på en sådan medvetandegörandeprocess. Jag hoppas vi kan få uppslutning kring det arbetet! "Ingen kan göra allt men alla kan göra något" stod det på tröjor från Ungdomens Röda Kors när jag var tonåring. Det är inte dumt tänkt.

Men det var dumt tänkt av Rami Shaaban igår när han passade till Pato. Visserligen är Pato ett fotbollsunderbarn mitt uppe i en stort fotbollssegertåg, men inte behövde han väl få ett gratismål för det? Onödigt...

onsdag, mars 26, 2008

Begåvat. Suck.

Goe liberalen låg igår kväll och läste reklambladen från stadens alla reklambladsproducerande affärer. Vilken oerhörd mängd med papper den hanteringen medför! För det mesta hamnar ju allt direkt i pappersåtervinningen. Det är återigen dags för skylten "Ej reklam, tack". Men, det var inte det jag skulle berätta den här gången utan en helt annan sak. Till slut kom han nämligen fram till sidan med djurmat. Lika generös som alltid så frågade han mig om jag ville ha kattmat.

Kattmat???
1. Jag är allergisk mot katter. Alltså har vi ingen katt.
2. Jag är vegetarian. Kattmat brukar innehålla kyckling, fisk eller nåt annat dött.

Det skulle jag upplysa liberalen om. Det gjorde jag inte. Istället kläckte jag ur mig följande:

"Jag tror inte det finns några vegetariska katter"

Begåvat. Jag kände att nåt var fel redan innan orden hade lämnat glappet under näsan. Ändå hann jag inte stoppa dem.

Godnatt politikern. Relax. Får man rekommendera sig själv att ta in på vilohem??

måndag, mars 24, 2008

Mixad påsk och en tvättbjörn

Påsken har förflutit, med massor av aktiviteter och alldeles för mycket mat. Med pysselkväll på påskafton med "barnen" och efterföljande "påskmiddag", dvs julbord utan skinka och kroppkakor och 19-årsfest på påskdagen med släkt och vänner blir det lätt lite för mycket av det goda. Däremellan påskdagsgudstjänst i kyrkan. Traditionellt firande blandades således med nyheter. Janssons frestelse, ägg och "Kristus är uppstånden!" fick samsas med tacos. Härligt! Jag gillar sån mix, speciellt när det även finns vegetariska alternativ. Idag blev det långpromenader för att på något sätt rätta till kroppsbalansen. Kolesterolet skall anfallas på bred front! Och kyrkobesöket gav upphov till många tankar. Jag lär återkomma till dem.

Det har varit en fin sporthelg också. Konståkning, där njuter man! Och simning och simhopp är alltid spännande. En rad svenska medaljer blev det också. Kul! Men jag tycker väldigt sällan likadant som konståkningsdomarna... Hur sjutton kunde det ryska isdansparet bara bli trea? Goe liberalen tycker att jag favoriserar ryssar. Det är förstås inte sant. De är ju helt enkelt bäst. Och så har de världens vackraste nationalsång, rent och strikt musikaliskt bedömt. Så är det bara. Men allvarligt, den engelske gossen som vann herrarnas höga hopp, hur gammal är han? 10??

En majoritet av svenska folket vill ha tidigare betyg i grundskolan. Suck. Nu gäller det att slipa argumenten och försöka vrida perspektivet så att skolans huvuduppgift blir elevernas lärande och utveckling istället för betyg och bedömning. Tänk att det ska vara så svårt att se skillnaden! I den bästa av världar skulle det inte behöva vara så. Jag får väl fortsätta drömma om en sådan värld och arbeta för att den ska bli sann. I morgon alltså, när det är arbetsdag igen.

Just det, det där med drömmar är fantastiskt. Man kan t ex undra varför vänsterpartiets kommunalråd nödvändigtvis skulle dra med sig en tvättbjörn till ett av stadens äldreboenden härom natten. Jag har ingen aning. Och inte finns det någon att fråga heller. Men det var rätt underhållande att få vara med när den rymde ut i korridoren. Gissa om det blev fart på kommunalrådet då! :-)

måndag, mars 17, 2008

Meningsfullt eller meningslöst?

Det finns perioder i tillvaron då Real Life breder ut sig över tiden man kan tillbringa framför datorn. Den gångna veckan var sådan. Jag är tacksam för det. Visst, det var inte bara roligt, långt därifrån, men det var en vecka full av meningsfullheter. Livet pågår ju inte bara i cyberspace, utan främst bland människor av kött och blod i RL. Utan dem vore livet fattigt, tomt och innehållslöst. Hur som helst, något bloggande blev det inte tid till under förra veckan.

Ny vecka, nya möjligheter, nya utmaningar, nya orättvisor att påtala och nya glädjeämnen att dela med sig av. Vänsterpartiets nya giv om jämställdhetsbidrag till kommunerna är värt en extra tanke. Man lanserar idén om ett nytt statsbidrag på 10 miljarder till kommunerna, finansierat med återinförd förmögenhetsskatt. Bidraget ska belöna kommuner som utjämnar löneskillnaderna - och bestraffar dem som inte gör det. Det är att sätta press på jämställda löner, inte en minut för tidigt!

Vänsterpartiet har under helgen deltagit i manifestationer runt om i landet till minne av Halabja. Söndagen den 16 mars var det 20 år sedan Saddam Husseins mördartrupper släppte sina gasbomber över den kurdiska staden Halabja. Tusentals människor gasades ihjäl och åter tusentals fick skador för livet. En mördarregim visade sitt vidriga ansikte.

Under helgen demonstrerade fredsrörelsen över världen och i Sverige mot USA:s krigsföring mot Irak. Vänsterpartiet deltog också. Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman, uttryckte följande:
-USA:s ockupationer, och den svenska utrikespolitiken, hade inte varit möjlig att försvara utan ett stort mått av nyspråk. Plundring av ett lands naturresurser beskriv som demokratisering. Hemliga fängelser ett försvar för de mänskliga rättigheterna. Ockupation är frihet. Bombmattor är befrielse. Krig är fred. Det är ett nyspråk som skulle ha imponerat på Storebror i George Orwells bok 1984.

Båda händelserna stämmer till eftertanke. Ingen av dem är glädjeämnen. De är katastrofer. Hurdan är egentligen människan funtad när hon beter sig på detta vis? Finns det något hopp för världen, med allt hat och allt våld, all intolerans och all rädsla? Vågar någon stå upp för det rätta?

Ja, sjutton vet. Men jag hoppas ändå. Annars vore livet rätt meningslöst, eller hur?

måndag, mars 10, 2008

Nedslagen?

Ja, jag HAR läst opinionssiffrorna. Om jag är nedslagen?

Nej då.

Jag ligger visserligen på golvet, men... DET HÄR ÄR UTGÅNGSLÄGET!

Kampen den går vidare, den har bara börjat.
Tillsammans ska vi göra det, sida vid sida.
Aldrig aldrig ger vi upp. Segern är vår!

Så sjöng de svarta under apartheid-tiden i Sydafrika, och så sjöng också vi i kyrkan för att stödja kampen mot orättvisorna. Det är dags att damma av den andan och kämpa vidare. Det är lätt att hitta motivation när man vet att man har rätt!

söndag, mars 09, 2008

Tack för det goda som händer!

Det händer lite här och där...

  • Våra nya ledamöter i ett av kommunens stormande bolag ska snart presenteras. Som medlem av valberedningen vet jag en hel del. Spännande, va? ;-)
  • Androla blev utslagna ur melodifestivalen. Väntat och rätt. Yes! Må nu bästa melodi vinna på lördag!
  • Gårdagens framgångsrika flygbladsutdelning blev en välgörande vitamininjektion. Nu är (v)i på g! Tack ungdomar!
  • VM-guld och VM-silver till vår lilla nation. Tack Stefan Holm och Johan Wissman! Jag var övertygad om att Rybakov skulle ta höjdguldet, men det är skönt att bli positivt överraskad!
  • Luleå spelar elitseriehockey även nästa säsong! Tack!
  • Och tack alla goda familjemedlemmar och vänner som förgyller dagar och kvällar! Ni är guld värda!

lördag, mars 08, 2008

Internationella kvinnodagen: Ingen rea på kvinnors arbete!

Idag har vi i partiet och representanter från Ung Vänster delat ut flygblad på stan med bl a följande lydelse:

Ingen rea på kvinnors arbete!
Om du tycker att det är viktigt att vara med och arbeta för bättre löner och villkor för kvinnor i arbetslivet och vill förbättra kvinnors rättigheter överhuvudtaget, gå med i Vänsterpartiet eller Ung vänster!


Kvinnor och män ska kunna yrkesarbeta på samma villkor. Så är det inte idag. Arbetsmarknaden är uppdelad i kvinnoyrken och mansyrken, och kvinnoyrkena är sämre betalda och har sämre arbetsvillkor. Dessutom utför kvinnor det mesta av hemarbetet efter jobbet. De här orättvisorna har fått pågå alldeles för länge. Det är hög tid att kräva en förändring!

Vänsterpoiltik för rättvisa löner och villkor:
Lagstifta om rätt till heltid. Man ska kunna leva på sin lön!
Förkorta normalarbetstiden. På det viset orkar fler jobba heltid!
Höjda löner för välfärdsarbetarna. Det ska löna sig att ta hand om människor!
Delad föräldraförsäkring. Både kvinnor och män är föräldrar!

Det här är ganska enkla förslag. Ändå händer det alldeles för lite. Nu har vi dessutom en högerregering som har lyckats göra det sämre än det var innan med ytterligare rea på kvinnors arbete. Nu måste vi bli många som tillsammans säger som det är: Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, och vi tänker se till att bli respekterade!

Vänsterpartiet och Ung vänster
Kalmar


Vill du vara med i kampen? Välkommen in i Vänsterpartiet eller Ung vänster!

onsdag, mars 05, 2008

Vilken värld det ska bli!

Varje gång som någon mot mig ler
känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord
som talas på vår jord
ett frö som gror?
Jag ser det i min fantasi.
Vilken värld det ska bli!

Om alla skulle tala samma språk
om alla skulle vandra samma stråk
mot ett gemensamt mål
vid horisontens rand
jag ser ett land
där varje man och kvinna är fri.
Vilken värld det ska bli!

En värld där alla människor varje dag
omsluts av en vänlig famn
där människor på hopplöshetens hav
kan finna en tryggad hamn.

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
av kärlek övervanns
nån gång, nånstans.
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli!

Jag både tror och vet
att detta hopp ska bli
en verklighet
som du och jag får leva i.
Vilken värld det ska bli!

Orden är Per-Erik Hallins. Jag instämmer. Det finns dagar då man behöver tänka på en framtid utan "ett lif och ett kif" som Strindberg skrev. Vilken förmån det är att ha en tro som kan ge ett sånt hopp. Jag kommer aldrig att upphöra att vara tacksam för det.

Om jag känner tvivel ibland? Jo tack, ofta. Tvivel är trons andra dimension. Det får man lära sig att leva med. Men en relation med en levande Gud slås inte sönder av tvivel. Det är bara att kämpa på!

Och det kommer en ny värld, det vet jag. Fram till dess lever vi dock i en värld av behov, och här ska vi arbeta för bättre villkor, här och nu. Det finns ingen motsättning i det. Här finns gott om företeelser att både kämpa emot och kämpa för. Kämpa på!

Än en gång ang kritiken mot Konstmuseet

Debatten om Konstmuseet fortsätter. Av någon outgrundlig anledning har jag hamnat i skottgluggen för kritiken kring de ökade kostnaderna. Mycket kan jag säkerligen beskyllas för, men inte detta.

Jag var som enda jurymedlem kritisk till Konstmuseets utformning. Jag varnade för dyrbara materialval. Jag ställde frågor om tillgänglighet och driftskostnader. Jag, och förmodligen fler med mig, anade att de verkliga kostnaderna skulle överskrida de budgeterade medlen, och så blev det.

Kultur- och fritidsnämndens verksamhet kan naturligtvis inte betala konstmuseets ökade kostnader. Även Johan Persson (s) har klart och tydligt deklarerat att det vore orimligt. Vi har ju överhuvudtaget inte varit delaktiga i planering och budgetering. Vår uppgift är att skicka vidare hyrespengar från fullmäktige, och då måste vi få kompensation för den kostnaden. Så enkelt är det.

Det är min skyldighet och mitt uppdrag som ordförande och vänsterpartist att arbeta för att Kalmar får ett så rikt kulturliv som möjligt. Det innebär bland annat att det ideella föreningslivet måste få möjlighet att blomstra. Så blir inte fallet om jag stillatigande accepterar att ökade lokalkostnader, det må vara för ett konstmuseum eller för något annat, äter upp den snålt tilltagna budgetpott vi har till stöd för föreningslivet. DET vore ett svek mot kalmarborna.

Kalmars nya konstmuseum blir dyrt

Signaturen Kalkylkunnig byggkonsult kallar det nya konstmuseet i Kalmar ett bedrägeri mot skattebetalarna (insändare i Barometern 080221). Den åsikten kan jag ha förståelse för med tanke på att kostnaderna har skjutit i höjden nästan i raketfart, men det är viktigt att man grundar sina åsikter på fakta. I Kalkylkunnig byggkonsults insändartext finns en rad felaktigheter som måste kommenteras.

För det första, jag har aldrig deltagit i någon byggnadskommitté, vare sig för detta bygge eller för något annat. Jag var däremot jurymedlem för tre år sedan då arkitekttävlingen skulle avgöras. Detta arbete slutfördes för tre år sedan då det vinnande bidraget presenterades. Finansieringsfrågan avgjordes utanför detta forum.

För det andra, jag har aldrig varit förespråkare för det förslag som nu snart står färdigbyggt i Stadsparken. Som enda juryledamot av tolv förespråkade jag en helt annan lösning. Detta finns väl synligt dokumenterat i juryns utlåtande från 2005.

För det tredje, jag har aldrig skyllt fördyringen av projektet på vare sig byggstopp eller ökade materialkostnader. Det enda jag har gjort är att konstatera att den utökade budgetram som Kultur- och fritidsnämnden har fått för att betala hyreskostnaden inte räcker till. Det kommer att saknas ungefär 500 000 kr. Dessa pengar finns idag inte i vår budget.

Det vore ett stort svek mot våra brukare om jag inte hävdade att vi i Kultur- och fritidsnämnden måste få täckning för ökade kostnader som helt och hållet orsakas av förhållanden utanför vår kontroll. Det skulle innebära att vår verksamhet, och där återfinner vi t ex alla de bidrag som vi idag ger till det ideella föreningslivet, skulle behöva spara in ytterligare en halv miljon för att finansiera Konstmuseets ökade hyra. Det är inte acceptabelt, speciellt inte med tanke på att kommunens ekonomiska läge redan nu tvingar oss att spara in 2,5 miljoner till 2009.

Om Kalkylkunnig byggkonsult vill jaga ansvariga för Konstmuseets höga kostnader står det honom/henne fritt. Det är dock viktigt att undvika att grunda sina åsikter och resonemang på missförstånd. Sanningen ska man vara varsam med.

Konstmuseet står inom kort klart att invigas i Stadsparken. Jag önskar naturligtvis verksamheten Lycka till och både hoppas och tror att den kommer att ge kommunen mycket i form av upplevelser och inspiration. Jag vill däremot inte att den överenskommelse som finns om att Kalmar kommun ska stå för hyran ska minska möjligheterna för den kultur- och fritidsverksamhet som vi idag bedriver och stödjer. Den är fortfarande mycket viktig och det är därför jag kommer att begära mer resurser.

tisdag, mars 04, 2008

Poänglös historia

I morgon öppnar en ny dagligvarubutik i Kalmar. De gör reklam för sig genom att berätta om sitt "poänglösa förmånskort".

Vem vill ha ett förmånskort som saknar poäng? Har vi inte nog med kort av alla de slag i plånböckerna redan? Och de flesta kort är det väl ändå någon poäng med?

Nej tack, jag klarar mig. Jag inser inte poängen med att ha ett poänglöst förmånskort.
Fast jag kanske är dum.

:-)

Napoleon och en hunnalort

Jaha, så var det dags igen. Stadens bloggare nr 1 tycker att han blivit orättvist behandlad när jag har skrivit att han fått fakturor från en av stadens tidningar pga brott mot upphovsrätten. Bloggaren ifråga har tydligen nått en uppgörelse med tidningen. Gott så. Då var det ju ingen osanning jag kommenterade. Det var ju sant. Annars hade det ju inte gått att göra en uppgörelse.

Å andra sidan, det är inte främst innehållet i påståendet, eller frågan, som har irriterat. Det är det faktum att informationen har spridits som tydligen är det värsta. Att bloggaren själv har avslöjat sig har han tydligen glömt.

Men, oavsett vem som har avslöjat vad, i en demokrati som vår är det faktiskt OK att prata med folk om vad som helst så länge det inte handlar om sekretessbelagda uppgifter. Det gäller generellt. Det borde inte vara någon överraskning för stadens bloggare nr 1 heller. Ett problem verkar dock vara att yttandefriheten kanske inte gäller alla, åtminstone inte i allas världsbild? I själva verket kanske George Orwells travesti på Stalin-eran (Animal Farm) är en vision som en del omfattar, dvs "Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra.". Det sa grisen Napoleon. I romanen alltså. Nu är det emellertid inte Napoleon som pratar längre. Han är ju tack och lov borta sedan länge.

"En hunnalort är en hunnalort..." som Mikael Wiehe sjöng. Tänk att man så sällan kan bli positivt överraskad. Suck.

måndag, mars 03, 2008

I had a dream 2

Jag har faktiskt haft en dröm till. Den var också otrevlig. Den handlade om min församling. Där hade man plötsligt fått för sig att vänsterpartister inte var välkomna. Sådana åsikter hörde inte hemma där. Det var bara att tacka för kaffet och gå.

Så dumt, va? Så kan det ju ändå inte vara? Tack och lov att det också bara var en dröm. Tack och lov att Gud är så mycket större än oss människor och våra församligskulturer. Och tack för att vi är älskade allihop.

I had a dream...

Jag drömmer både mycket och detaljerat. Det där med drömtydning vore nåt för mig. Eller så vore det inte det. Jag får fundera på saken.

Häromnatten drömde jag om att någon driftig entreprenör skulle bygga en jättelik berg- och dal-bana med inslag av vattenrutschkana i hamnen, mittemot Baronens baksida. I själva verket var den redan uppförd, åtminstone skalet av den. Jag som älskar dylika åkattraktioner var förstås barnsligt förtjust över utvecklingen. Inte bara jag applåderade, hela det kommunpolitiska etablissemanget klappade händerna och prisade tillväxten. Efter en stund började jag dock tänka efter. Vilka skulle åka i den där banan egentligen? Och skulle det bli så många åkturer att själva investeringen skulle gå runt (ha, ha, det var dubbelbottnat, det märker jag nu)? Frågorna hopade sig. Skulle hela Kalmar tvingas åka även om det fanns de som inte ville? Jag har ju erfarenhet av människor i min närhet som aldrig, inte ens för allt smör i Småland, skulle sätta sig i en sån gondol och flyga iväg. Ja, var det hela så odelat positivt egentligen?

Sen dök en sak till upp. Tänk om entreprenören inte menade allvar? Tänk om det inte blev nåt alls utöver det där skalet som stod i hamnen? Mina tankar utvecklade sig i en ganska otrevlig riktning. Kineserna, Mr Luo och FanerDun å ena sidan, WTC å den andra. Inget av projekten är ännu förverkligade. Problem har dykt upp på vägen. Blir det inget där heller? I drömmen fick Kalmar plötsligt en helt annan stämpel än den framgångsinriktade, tillväxande och nyskapande etikett som vi Kalmarbor själva tror oss ha. Kalmar blev symbolen för den lättlurade kommunen, kommunen som säljer sin själ till den som har pengar utan att kolla upp vad som händer sen. Det var ingen kul insikt.

Huvaligen. Det är tur att det bara var en dröm. Eller hur?