torsdag, augusti 30, 2007

Debattnivå

Visst är det roligt med politiska motståndare som inte kan debattera utan att skrika "osakligt", "lögner" och "kommunist"? Fast jag antar att det hör ungdomen till. Förhoppningsvis växer de ifrån det. Kanske lär de sig att skilja på sak och person också en dag, vem vet. En annan sak som jag hoppas att man framöver tänker till över är hur man handskas med namn på sina bloggar. Även där bör nog försiktighetsprincipen råda. Just Folkpartiet har dock inte visat sig överdrivet förtjust i just den principen, se t ex min lilla passus om däckgungorna. Å andra sidan, även där mognar man väl med tiden. Kanske.

En sak till: All heder åt miljöpartisten Swante Friberg som har en ärlig hållning gentemot sin egen uppfattning. Jag kommer att sakna hans intellektuella stil, kunnigheten och de kritiska frågorna han ställer. Dessa tre inslag riskerar att bli bristvaror framöver. Det är trist.

tisdag, augusti 28, 2007

Dagen efter kvällen före

Dagen efter kvällen före brukar inte kännas som en höjdare. Speciellt inte om kvällen före bestod av kommunfullmäktigesammanträde med lika förutsägbara debatter som vanligt. Denna gång var det en fp-motion om skriftliga omdömen i ordning och uppförande som diskuterades, samt huruvida vi ska skydda barn från cancerframkallande ämnen i däckgungor. Den sista frågan borde vara så självklar att debatt inte skulle behövas. Borgerliga ledamöter tyckte ändå att LITE farliga kan väl ändå lekplatserna vara. Försiktighetsprincipen är onödig tyckte de. Suck.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade.
Det är vad som beskrivs i denna motion från folkpartiet här i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Nej, bilden är fel, medvetet fel. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som man får från små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, vill man genomföra i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser, UTAN SKRIFTLIGA OMDÖMEN I ORDNING OCH UPPFÖRANDE, är det ingen som säger. Att möjligheten till god kommunikation mellan skola och hem är tusen gånger större vid utvecklingssamtal med den individuella utvecklingsplanen som grund än om man skickar hem ett kuvert med ett skriftligt omdöme borde väl vara självklart. Klåfingrigheten är en förolämpning och ett misstroende gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan två fiendeläger, vuxna och elever, där det ena ska bedöma det andra. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala initiativ, god kommunikation och samarbete. Lärarna måste bemyndigas och eleverna måste respekteras! Annars blir problemen än större. Tack och lov röstades motionen ned efter en lång men ganska innehållslös debatt.

Men det har hänt roliga saker också sedan gårdagskvällen. KFF vann mot Djurgården, Johan Wissman slog svenskt rekord borta i Japan och luften utomhus är klar och kall. Skönt!

söndag, augusti 26, 2007

Det skakar i Kalmar

Det skakar lite i Kalmar. Jag menar inte bara den allsvenska fotbollen, men även där. Efter 0-10 på två matcher har KFF en del att visa i morgondagens bortamatch mot starka Djurgården. Pressen måste vara oerhört hård på spelare och lagledning. Jag skulle inte vilja gå i deras kläder just nu, det måste jag erkänna. Med min stresstålighet, som snarare är att betrakta som stressOtålighet, skulle jag klättra på väggarna på dagtid och nattetid stirra i taket. Det är ingen optimal uppladdning, det fattar till och med jag. Jag hoppas killarna har bättre strategier. Det tror jag. Jag önskar dem lycka till i morgon! Fokusera på spelet och låt höga vederbörande hantera de andra problemen på styrelsenivå, det är nog också viktigt.

Jag har aldrig deltagit i den allmänna Halleluja-kören kring Kinasatsningen i Kalmar. Jag har försökt att inta någon form av kritisk hållning utan att vara misstänksamt negativ och tråkig. Min intuition, min magkänsla, har varit stark och tydlig och signalerat tveksamhet. En del skulle säkert kalla det feghet och oförmåga/ovilja att fatta snabba beslut. Det kan jag ta. Man har rätt att tycka vad man vill om vad och vem som helst. Det gör jag också. Och nu har det blivit alltför många frågor som jag inte tycker att jag får svar på. Kan man som lojal med en internationell arbetarrörelse som under över hundra år har arbetat för trygga och säkra arbetsmiljöer frigöra sig från ansvar när arbetare i Kalmar hänger tio meter över golvnivå utan fallskydd? Hur är egentligen företaget FanerDuns ställning? Att mr Luo har tillgångar i mångmiljardklassen vet vi, men hur mycket skulder finns det? Vad betyder det att företaget inte får investera utomlands? Vems pengar är det som finansierar bygget vid Snurrom? När kommer vi på allvar att börja ta itu med frågan om mänskliga rättigheter i en av världens värsta diktaturer där det avrättas flest människor i världen? Eller är det OK att göra affärer med kommunistländer bara de är tillräckligt kapitalstarka?

Jag välkomnar kineserna till Kalmar, det är inte det detta handlar om. Det handlar istället om en önskan om att naiviteten och nyförälskelsen någon gång byts ut mot klarsynthet och rationalitet. Det borde alla tjäna på. Utan det tror jag att det är svårt att motivera varför Kalmar kommun ingår äktenskap med FanerDun.

Blandade nattkommentarer

VM-tider, härliga tider! Visst är det kul att det går bra för Carolina i sjukampen? Nu håller vi tummarna för henne för nattens och morgondagens avslutande grenar! Men det hade inte gått lika bra för eliten om vi inte hade haft en bredd och ett stort ideellt arbete ute i våra idrottsföreningar. Det är där vardagshjältarna finns, i korvkioskerna, vid vändkorsen, vid kopiatorerna och i köken. Det får vi aldrig glömma. De syns inte lika mycket, men om de inte fanns där skulle det minsann märkas.

Elit och bredd, ja. Ibland leker man lite väl mycket "hänga gubbe" i elitvärlden. Driften att utse syndabockar är ibland starkare än förnuftet och medkänslan. Ibland, alltså. Häpp.

Grattis Kalmar AIK som äntligen tog en seger i division 3-fotbollen!

söndag, augusti 19, 2007

Fotbollsfundering

Styrka

Äta knäckebröd
havregrynsgröt
att tåla
motgångar och nederlag
blir man stark av.
Vi i Läckeby GoiF
är jävligt starka.
(Bengt Cidden Andersson 1991)
En fotbollshelg i augusti 2007 kan sammanfattas med Ciddens ord. En annan reflektion kan vara att det på elitnivå nuförtiden är för mycket business och för lite hjärta som räknas. Kanske.

torsdag, augusti 16, 2007

Lååååång tid

Just nu skriker skandalrubrikerna apropå nakenbilder på väggarna i en av kommunens verkstäder. Ja, det är oacceptabelt. Oavsett vad som ligger bakom tidpunkten då det hela uppdagas och oavsett varför en anställd väljer att gå ut i media med eländet så är det oacceptabelt. Jag tror att inblandade och ansvariga känner sig skamsna, och det med all rätt.

Men, det är mer intressant att reflektera över varför man överhuvudtaget hittar sån här skit på väggarna på en arbetsplats. Varför finns det fortfarande kvar attityder som styr människors handlande så att "störst bröst får bäst service"? Till råga på allt så finns det folk som idag, 16 augusti 2007, tycker att det är konstigt att man tar illa vid sig, typ "lite får man väl tåla" eller "helt nakna är ju inte tjejerna på bilderna". Hur långt har vi kommit när det gäller honnörsuttrycket ALLAS LIKA VÄRDE?

Inte speciellt långt alls tydligen, alla jämställdhetsplaner och handlingsplaner mot kränkningar till trots. Nu är det dags att vi jobbar med implementeringen av alla de fina dokument som värmer bokhyllorna runt om i tjänsterummen, och det kommer att ta lååååång tid. Tålamod är en egenskap som tydligen är omöjlig att klara sig utan när det gäller jämställdhetsarbete, suck, och den egenskapen har jag inte fått i någon större omfattning. Jag blir mest arg.

AAAAAARRRRRGGGGHHHH!!!!!

söndag, augusti 12, 2007

Stadsfest med stavfel?

Kalmar stadsfest är över för den här gången. Vilken höjdare det blev! Massor med folk, massor med evenemang och massor av inspiration. Ett jättestort tack till alla som på något sätt har varit involverade i det här arbetet, dvs föreningar, kommunens personal, scenartister, ni som städade upp tidiga morgnar och alla andra! M A Numminen, Downhill, Rongedal, Charizma.... Det finns många goda och glada minnen att vårda. Speciellt klistrade en text från Urban Turbans spelning sig fast i mitt sinne, nämligen den som handlade om rädsla för det som är nytt och annorlunda. "I could fear the Muslims, I could fear the Chinese too but most of all I fear us good white Christians..." ungefär. Och så är det ju, om man tänker efter. God musik och god kultur ska inte bara underhålla, den ska få oss att reflektera, och det lyckades Urban Turban med. Tack!

Sen kan man ju inte fatta vad som är fel med att ha ett drogfritt arrangemang (konsert med The Sounds) som vände sig till ungdomar i åldern 13-18 år. Lokaltidningarna hängde på i den pinsamma klagovisan. Suck. Kan man inte anpassa sig till såna regler när man är vuxen och därmed ställa upp på att ungdomarna ska kunna känna sig trygga och säkra i en trevlig miljö en torsdagskväll så undrar jag hur vuxen man egentligen är. En del debatter förstår man bara inte. Fast det är väl som vanligt. Det är inte drogriheten som är problemet, utan orsaken hittar man förstås någon helt annanstans. Tack Monokrom för att ni stod på er och för att ni står på ungdomarnas sida!

Och så fick våra Kalmarprofiler Navin och Skyttla sina namn på varsin gata. Jättekul! Stort grattis! Är det några som har satt Kalmar på kartan så är det väl detta färgstarka och oerhört glädjespridande par. Men, jag undrar, har jag så fel egentligen? Heter inte konstprofessorn Navin Raine och inte Reine? Eller visste inte skyltbeställaren hur namnet stavas? ;-)

onsdag, augusti 08, 2007

Ljus i mörkret?

Åter vardag efter en lååååång semester. Jag är nu inte den som klarar av att gå och dra för långa perioder, så det är inte med enbart negativa känslor jag börjar ta tag i arbetsuppgifterna. Men, det är klart, när nätet inte fungerar, när partiexpeditionen håller 28 graders värme och när den bärbara datorn vägrar att stänga av sig, då är ledighetslängtan lite för stor. Morgonens väder, med kolsvart himmel och hällregn, gjorde väl inte heller att man skuttade ur sängen pigg som en lärka. Undertecknad ville snarare dra täcket långt över öronen och sova vidare, men så kan man ju inte göra när viktiga möten väntar. Jag skulle dessutom betala min 150-procentigt pinsamma förseningsavgift på en notbok som jag lånade på biblan i slutet av maj. Ja, jag har lånat om den en gång hemifrån. Ja, jag vet hur man gör det. Men nej, jag gjorde det inte i tid. Och nej, det gick inte att betala. Eftersom kommunens nät slogs ut pga åskan i morse så gick det inte att se hur mycket jag ska betala, men det lär väl visa sig. Skämmigt, usch ja :-(

Häromkvällen såg jag en liten del av en intressant debatt mellan skolminister Björklund (fp) och ordföranden i KDU. Det hela handlade om religiösa friskolor. Björklund vill sätta p för verksamheten, KDU vill behålla den och utveckla den. Det här är intressant av flera skäl:

  • Det finns en spricka i Den Heliga Alliansen när det gäller skolpolitiken. Det skrivs och hörs annars oerhört lite om sådant. Det finns också sprickor i bland annat försvarsfrågorna, till och med INOM moderaterna, liksom i miljöpolitiken och i abortfrågan för att bara nämna några exempel. Det är dock tyst, mycket tyst, i mediavärlden om detta. Hade det handlat om oss på vänsterkanten hade katastrofrubrikerna dominerat löpsedlarna. Nu läser vi istället om att Anders Lundin har fått en lökbit i halsen. Synd om honom i och för sig, men någon vidare betydelsefull nyhet är det väl inte mer än för honom och hans närmaste.

  • De religiösa friskolorna bedriver en verksamhet som vi i Vänsterpartiet redan från början kunde varna för. "Vad var det vi sa" ligger nära till hands. Deras existens är ju helt i linje med den politik som hela borgerligheten plus miljöpartiet och socialdemokraterna har drivit när det gäller friskolor. Nu har vi facit. Vem hade rätt? Och vem var klokast när vi ser hur fanatismen breder ut sig och säväl vetenskap som beprövad erfarenhet ställs i skymundan? Jag vet, och det känns bra för oss samtidigt som de bekymmer som religiös fanatism ställer till är långt större än triumfen att ha rätt. Det är lite dubbelt alltså.

  • Liksom denna morgons kompakta svarta moln ändå kunde släppa igenom lite solstrålar då och då finns det en liten strimma ljus i Björklunds tankegångar. Det handlar på något sätt om talesättet "Även solen har sina fläckar" fast tvärtom. Den här gången hade nämligen Björklund helt rätt som hävdade att kravet på objektivitet och allsidighet i det svenska skolsystemet är överordnat föräldrars vilja att sätta sina barn i en religiöst indoktrinerande miljö. Ser man på!

Nu återstår dock svaret på följande fråga: Kommer jag att etiketteras som höger eller liberal nu analogt med vad som hände goe liberalen häromveckan som blev kallad för kommunist när han skrev om att monarkin borde avskaffas? Tja, vem vet?

Fast det tror jag inte. Så dum kan väl ändå inte någon vara? ;-)