tisdag, september 29, 2015

Ett (S)teg i rätt riktning!

Debattartikel i Barometern 29 september och i Östra Småland 1 oktober 2015
Socialdemokraterna har analyserat förra årets valresultat. En sådan analys är inte unik för just riksdagens största parti. Det är något som de flesta partier ägnar sig åt efter valrörelsen, mer eller mindre grundligt.  Frågor om vad som hände och inte hände samt vad som kunde gjorts annorlunda måste ställas och besvaras. Naturligtvis är den allra viktigaste frågan oavsett parti: ”Varför fick vi inte fler röster när vi självklart har den bästa politiken?”. Socialdemokraterna har analyserat under ett års tid och redovisar flera olika svar. Det ska de ha heder av. Självreflektion och självkritik är nyttigt.

Allra mest intressant är dock att de vågar närma sig en mycket viktig punkt: De konstaterar att en värderingsförskjutning i samhället har gjort höger-vänsterskalan mindre dominant i debatten. Konsekvenserna av en sådan förskjutning drabbar förstås traditionellt höger- respektive vänsterinriktade partier allra hårdast. Den vanliga retoriken fungerar allt sämre och tappar fotfästet i verkligheten. Jag tror att det är en korrekt bedömning. Samhället har utvecklats, liksom människorna och politiken. Vanligt gammalt politiskt groll går inte längre hem i stugorna.

Det går nämligen inte att lösa de fundamentala problemen med orättvisa, ojämlikhet och ojämställdhet med den sorts politik och den sorts motsättningar som en gång skapade dem. Vi behöver nya synsätt och nya perspektiv. På samma sätt som miljö- och klimatfrågorna inte på allvar förmådde lyftas in på den politiska agendan enbart med hjälp av de gamla partierna S, VPK, M, FP och C så kräver rättvisa, jämlikhet och jämställdhet nya och fräscha perspektiv och strukturer. Precis som Miljöpartiet från 1980-talet och framåt lyckades att sätta miljön på dagordningen så kommer Feministiskt initiativ att vara 2010-talets vägvisare för den nya debatten.

Jag är övertygad om att svensk politik har fastnat i gamla mönster som hör gårdagen till. Även socialdemokraterna har upptäckt det, vilket är positivt. Nu gäller det för oss att fräscha upp debatten, våga lyfta på stenar som har legat still alldeles för länge och ställa de frågor som leder framåt. Verkligheten är så mycket mer mångfacetterad än dimensionen vänster-höger. Demokratins överlevnad i framtiden kräver nytänkande. Att fler partier än Feministiskt initiativ vågar se det är bara positivt!



Birgitta Axelsson Edström

Talesperson Feministiskt initiativ Kalmar län

måndag, september 28, 2015

Drömmar och verklighet, än en gång

Drömmar, drömmar, drömmar.... om tågresor, löplopp och publikt konstskapande av gatsten. Det händer mycket på nätterna när man sover som ett ägg, men man missar både supermåne och blodmåne :-(

Och så vaknar man till de stora nyheterna. De har också en del med drömmar att göra, det måste man ju inse. Kalmar kommun ska idag stödja det lokala näringslivet med ytterligare borgensåtagande, men eftersom det handlar om Kalmar FF och deras arenabolag så ska det inte räknas som ett företag utan som ett "allmänintresse". Det första är sannolikt helt rätt. Det andra är väl mer tveksamt. En fråga inställer sig som ett brev på posten: Om ett av kommunens stora byggföretag, ni vet någon av de där stora drakarna som producerar nya bostäder på bredden, höjden och längden, skulle behöva säkerhet för att genomföra sina projekt, hur stort är allmänintresset då? Men enligt kommunalrådet är kommunal borgen då utesluten. Det skulle nämligen då handla om "gynnande av enskild". Tja, den som bestämmer har ju självklart per definition rätten på sin sida, eller hur var det nu?

Katalonien ska inte ens tänka tanken på att bli självständiga. Det borde de väl begripa själva, katalanerna? Det är en dröm som inte kan besannas, för vet ni vad den yttersta konsekvensen blir? Jo, Barcelona får inte spela i spanska fotbollsligan. DÅ uppstår problem. Visserligen är ligan öppen för lag från Andorra, men Katalonien måste hållas kort. "Vill ni inte gå i vårt ledband i storpolitiken" säger spanjorerna "så får ni inte vara med och leka på planen heller. Ni kan spela mot er själva på Camp Nou! CL-spel kan ni bara glömma." DET kallar jag argument! Det här är lika allvarligt som grälet mellan Tuttan och Ingeborg i visan man minns från lågstadiet: Du får inte leka på min gård! Att ett folk och ett land vill ha frihet och självständighet är bara en liten petitess i sammanhanget, rent fjanteri i jämförelse alltså. Det är nämligen precis som Bill Shankly sa: "En del tror att fotboll är en fråga om liv eller död. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så." Vad är vanliga människors rätt till frihet egentligen värd i förhållande till Barcelona FCs möjlighet att spela i Champions League och i spanska ligan?

En vänsterföreträdare skriver på den blå debattsidan idag att det är dags att införa sex timmars arbetsdag. Det är helt rätt. Det vore ju en ren samhällsvinst! Han avslutar med att efterlysa politiker med vilja och mod att genomföra den förändringen. I Kalmar har V sedan 1998 haft ansvaret för personalpolitiken. I 17 års tid har man haft chansen att driva frågan och se till att pröva idén inom en eller flera kommunala sektorer. Sådant har nämligen fungerat i andra kommuner. I Kalmar har dock inget hänt. Det är inte politiker som saknas (här finns såväl kommunalråd som fullmäktige-, kommunstyrelse- och nämndsledamöter på olika nivåer), men kanske är det vilja och mod som saknas? Eller sitter det nån propp i maskineriet nånstans? Ja, det tål att funderas på.

I övrigt så vill jag i dagsläget slippa att kommentera  idrottsläget mer. För mina lag går det knackigt, för att uttrycka sig litotetiskt (men drömmen lever ändå...) och gårdagens debacle i matchen mellan AIK och Hammarby lägger än mer illaluktande gegga i minuskorgen. Måste man elda bengaler på läktaren och utsätta andra närvarande för risken att brännas av temperaturer upp mot flera tusen grader? Och när fans skanderar att en spelare ska dö på plan så har vi förpassats långt utanför ramen för en mänsklig kultur. Är det dit idrotten leder, då vill jag inte längre vara med. Alls.

fredag, september 25, 2015

Kulturcentrum i hamn?

Jodå, jag har drömt den gångna natten också, liksom andra nätter när jag får förmånen att sova gott, och drömmen ligger som vanligt kvar i minnet. Natten var ganska rörig, förresten. Den innehöll bland annat följande

  • en långsam vandring på kyrkogården i Ålem
  • en diskussion om Ålems kyrkas (i Ålems kyrkby) framtid som kyrkolokal när det nu fanns en lika stor kyrka i Ålems samhälle några meter bort på andra sidan E22 (?)
  • ett mixerbord med en saknad väldigt viktig sladd
  • en lunchrast i smyg med kultur- och fritidsförvaltningen samt med min gamle frisör närvarande en trappa upp med ett vakande öga över oss andra
  • en ny modebutik modell "dyrare än dyrt" på Esplanaden i trafikskolans lokaler
  • en flottig kebabsallad (och varför jag som är vegetarian skulle beställa en sådan förtäljer inte historien)
  • ett antal förtvivlade försök att berätta om en viktig angelägenhet för totalt ointresserade människor med effekten extrem frustration hos undertecknad
  • en insikt om att den sladd som jag till slut hittade till mixerbordet hörde till ett annat sällskap som skulle åka söderut medan vi skulle norröver
  • ett skönt uppvaknande så småningom när jag insåg att den här röran inte var mitt ansvar längre

Ibland är verkligheten bättre än drömmen, eller i varje fall något mer begriplig. Verkligheten just nu innehåller för övrigt också väldigt många bollar i luften, men det är trevliga bollar i det stora hela. Vad gäller Byteatern och den pågående aktuella processen och styrelsens hållning (i full enighet) så kan den sammanfattas ungefär som Barometerns Birgitta Hultman idag skrev i sin artikel (se pappersupplaga samt plusartikel på nätet). Vi väljer att gå vidare med det befintliga huset, det handlar om "att gilla läget" och att göra det allra bästa som går utifrån rådande förutsättningar. Vi på Byteatern Kalmar Länsteater kan inte ta ansvar för Kalmars hela kulturliv eller kommunens utveckling som kreativ miljö, men vi är fast beslutna om att göra vår del, gärna i långtgående samverkan med andra aktörer. Ett fortsatt liv på Barlastgatan var inte förstaalternativet, men det ger ändå möjligheter. Vi kan inte leva som vi gör längre, med uppskjutna nödvändiga åtgärder med motivet "vi vet inte vart vi ska flytta så vi gör bara minsta möjliga". Det är inte hållbart för någon, varken för publik eller anställda. Foten måste sättas ned någon gång, och nu gör vi ett seriöst försök att gräva där vi står. Byteatern är och skall även fortsättningsvis vara en producerande professionell teaterfabrik som sjuder av kreativitet, liv och av besökare i olika åldrar. Detta ligger naturligtvis helt i linje med vårt regionala uppdrag som föreskriver ett speciellt fokus på länets barn och ungdomar.

Kanske kan kulturcentrum verkligen till slut sägas vara i hamn, eller åtminstone, äntligen på väg dit? Är detta numera verklighet och inte bara en dröm, även om det inte längre handlar om en samlad verksamhet med allt från Monokrom och skatepark till professionell teater på Tullslätten?


tisdag, september 22, 2015

Att välja rätt

Statsbudgeten är presenterad, med vinnare och förlorare. Självklart är privatekonomin förlorare i ett läge då åtta års skattesänkningar har  urholkat den generella välfärden och pengarna flyttat från gemensam kassa till privat plånbok. Det är väl inte konstigt? Att se och läsa hur moderaterna ömkar sig över välavlönade män eftersom de missgynnas mer än kvinnor blir mest bara pinsamt. Vad skulle annars bli resultatet när orättvisor ska utjämnas, orättvisor som har funnits sedan urminnes tider och som dessutom har ökat under alliansstyret? Att alla får mer? Ja, det är svårt med bildning och logik ibland. På vissa håll fungerar det inte alls. Men visst, man kan ju alltid önska att det skulle hända betydligt mer än det faktiskt gör på regeringssidan. Det är lite halvfegt, men ändå ett steg i rätt riktning. Kvinnor är vana vid att vänta. Det går inte direkt snabbt när höger-vänsterperspektivet alltid är viktigare än rättvisa-orättvisa eller kvinnor-män. Det är dags att ändra på det!

Lokalt och regionalt läser vi också om lite sprickor i fasaden här och där. Nu är Ölands gymnasium på tapeten igen, och äntligen i offentlighetens ljus. Det är välbehövligt! För övrigt anser jag att Ölands gymnasium var en felsatsning från första början. Ett lokalt självhävdelsebegär växte sig allt starkare medan det sunda förnuftet sattes på undantag (och jag var enbart ersättare i styrelsen på den tiden så jag hade inget att säga till om, men tjatet minns jag). Idag ser vi resultatet: Åratal av sviktande elevunderlag urholkar såväl ekonomi som kvalitet. Många gånger i gymnasieförbundets styrelse och på gruppmöten lyfte jag frågan om framtiden, men man skulle (standardsvaret) inte måla en viss potentat på väggen utan istället fortsätta försöka med konstgjord andning år efter år med nya utvecklingsprojekt. Var det inte kulinariska akademier och yrkeshögskola så var det samverkan med kommunal vuxenutbildning och profilering på öländska grödor. Vid ett tillfälle var det så bråttom att ett informationsärende bytte skepnad till beslutsärende efter ärendets föredragning, men inte hjälpte det. Faktum kvarstod: Eleverna valde andra alternativ. Skolledningen slet sitt hår. Vi i styrelsen fick höra solskenshistorier om elever på individnivå och se glada bilder från skolinvigningen, men det hjälpte liksom inte. När man är 16 år vill man vidga sin värld. Det är hög tid att man tar konsekvensen av det på styrelsenivå och ser till att använda befintliga resurser i elevernas tjänst på ett ansvarsfullt sätt. Det är ju det som är politik, nämligen att prioritera och göra det bästa möjliga inför framtiden, även om det, vilket bör vara fallet vid det här laget, känns alldeles för sent.

Gemensamma resurser ska nämligen hanteras med respekt och klokskap, såväl lokalt och regionalt som nationellt. Vill vi ha en framtid så är det nödvändigt. Tänker vi bara så långt som till oss själva, vår egen plånbok och vår egen känsla av självhävdelse så kanske vi kan slänga de långsiktiga strategierna på sophögen, men då gör vi å andra sidan detsamma med våra barns och barnbarns (och andras barns och barnbarns) framtida liv. Det är bara att välja, och det gäller att välja det som är rätt.

måndag, september 21, 2015

Helg och ny vecka

Den gångna helgen fick ett varierat innehåll för min del, från trilskande orgel till teaterpremiär och hejarop vid löplopp. Vem har sagt att helger enbart ska vara vila? Så blir det oerhört sällan, åtminstone för mig, men jag trivs faktiskt med det!

Missa inte Byteaterns stora satsning på Imorgon och imorgon och imorgon! Såväl Barometerns som Östra Smålands recensioner blev oerhört positiva, och premiärpubliken höll med av allt att döma. Jag tog med mig min pappa som fick återse en av sina gamla arbetsplatser från insidan. Byteatern huserar ju sedan länge i gamla oljefabriken och där jobbade pappa långt innan jag föddes. Igenkänningsfaktorn från den tiden är inte överdrivet stor. Huset har blivit ett teaterhus, ett teaterhus som lämnar mycket i övrigt att önska på en lång rad områden, inte minst arbetsmiljö och tillgänglighet, men det äger ändå en charm som kan tas tillvara nu och framöver.

Nu åter till föreställningen:  Hela ensemblen gör ett mycket gott jobb. Regissören Daniel Rylander har tagit sig an Lucas Svenssons manus på ett utmärkt och känsligt sätt, och skiftningarna i roller, miljöer och stämningar rullar på i ett, det måste erkännas, "icke helt utan mental ansträngnings-tempo" som kräver publikens koncentrerade närvaro. Är det avkoppling man vill ha är detta inte rätt föreställning att bevista. Är det däremot tänkvärda samband, känslor, smärta, glädje, igenkänning och frågor man vill ha så ger föreställningen verkligt utbyte. Det är ett stycke småländsk, nationell och internationell historia som vävs samman med betraktarens egen, och den processen väcker frågor. Det är spännande, hisnande, förbluffande och roligt. Unna dig en date med livet sett under en småländsk ljus sommarnatt! Du kommer inte att ångra dig! Speltiden sträcker sig nu under hösten fram till 27 oktober, se Byteatern Kalmar Länsteater.

Nu börjar en ny arbetsvecka, utan teaterpremiär men med annat spännande på agendan i mötesväg och en massa annat. Jag känner mig fortfarande ny på två jobb och det kräver sin kvinna att reda ut dem! Jag försöker dock så gott jag kan. För första gången på mycket länge känner jag att det jag gör "for a living" är meningsfullt. Bara det räcker för att skapa motivation! Att det sedan innebär att jag får träffa så många trevliga och härliga människor med positiv och uppmuntrande attityd är ju en ren förmån som jag är oerhört tacksam för (och inte, i ärlighetens namn, särskilt bortskämd med).

Och så kan jag passa på att göra lite reklam för en kväll i Två Systrars kapell:


Passa på att träffa de där goa människorna som jag har förmånen att umgås med! Välkommen! Vill du träffa dem fler gånger, kom till någon av alla de andra sammankomsterna i kapellet eller i någon av pastoratets andra kyrkor, se veckans gudstjänster. Ett annat tips är att dyka upp på kyrkokörens övning torsdagar kl 19. Vi har plats för fler stämmor i gemenskapen, så kom och ta ton!

fredag, september 18, 2015

Julkonserten Änglaljus i Kalmar!

Julkonserten Änglaljus är en upplevelse som 2015 går in på sitt tjugoandra år. Den har getts i hela landet, från längst i söder till långt upp i norr. Det är en riktig julstämning. Du går mot konserthuset och möts av fladdrande marschaller som vackert lyser upp till stämning i vintermörkret.

Du möts sedan i entrén av barn som bjuder på pepparkakor. Du går in i en vacker julutsmyckad konsertsal. Det har kommit imma på fönsterrutorna. En känsla av ett andrum infinner sig. Ljuset dämpas och tonerna sätts vid pianot. Kören kommer in på scenen och en fantastisk melodi vid namn Änglaljus framförs. Den beskriver i ord och ton vad julen handlar om.

Du är i ÄNGLALJUS!

Årets artister:

John Kluge är kritikerrosad för sin mäktiga och finstämda tenorröst och för sin starka scennärvaro. Hans repertoar är fokuserad på den populärklassiska repertoaren men han sjunger även musikal och visor. John har spelat huvudrollerna ”Danny” i musikalen Grease och ”Tony” i musikalen West Side Story. John är dessutom född i Kalmar och är upphovsmannen bakom konceptet Änglaljus.

Gladys del Pilar har varit artist i 26 år. Hon är en artist som gjort allt från disco, gospel till soul genom åren. Mest känd är hon kanske för gruppen Afro-Dite som vann melodifestivalen 2002 med låten Never Let it Go. Hon föddes 1967 i Ecuador och tillbringade sina första år på barnhem innan hon som sjuåring kom till Sverige tillsammans med sin syster. De började tillsammans i kommunala musikskolan i Örebro och gick så småningom med i gruppen ”Big Deal”. Gladys del Pilar fortsatte sedan som artist och sångare på egen hand med att jobba bland annat tillsammans med Denniz Pop och  Dr. Alban, och hon har varit med i stora uppsättningar som ”Abba the True Story” på Berns, ”Fame” på China teatern och inte minst i ”Rock of Ages” på Rondo. Hon har på senare år satsat mycket på att arbeta med körsång i olika former, bland annat i Körslaget på TV4.

Py Bäckman är uppvuxen i Hälsingland. Hon började sin karriär redan som nioåring och har en lång och varierad karriär som sträcker sig från visor och folkmusik till rockmusik, körsång och psalmer. Py är både framgångsrik som artist och som låtskrivare. Vem känner inte till Gabriellas sång från Kay Pollaks film Såsom i himmelen, Stad i ljus som Tommy Körberg vann Melodifestivalen med 1988 och som numera är en psalm och Koppången som har Pys text till Per-Erik Moraeus underbara musik samt gruppen Nordmans tidiga framgångar?

Daniel Stenbaek är en av Sveriges absolut främsta pianister. Han har medverkat åtskilliga gånger vid stora gospelfestivaler i Europa och framträder ofta med erkända och kvalificerade gospelartister både i Sverige och internationellt. I somras gästade han Småland då han gjorde ett bejublat framträdande i Mönsterås kyrka tillsammans med Samuel Ljungblahd.  Alla minns väl solisten från bröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia som fick hela Slottskyrkan att gunga i gospeltakt? Det svänget skapade Daniel Stenbaek i Mönsterås, precis som han kommer att göra i Kalmarsalen den 1 december!

Vox Communis medverkar under ledning av Birgitta Axelsson Edström. Vid pianot tjänstgör Christer Svensson och på bas spelar Åke Eklund. För kören, som har funnits sedan 2007 och som har vuxit fram som ”kommunkören”, är det en stor utmaning att för andra året få framföra musik tillsammans med etablerade artister och med den här inramningen. Kören kommer, förutom att framträda med John, Gladys och Py, att sjunga några julsånger på egen hand. Vi utlovar julstämning, inte bara av änglaslag utan även med mer uppsluppna toner!

Evenemangsbeskrivning
  • Arrangör: Kluge Music Performance www.kluge.se
  • Kalmarsalen - Kalmar
  • Datum: tisdag 1 december 2015 kl 19.30
  • Insläpp och biljettförsäljning från och med en timme innan konsert
  • Konserten pågår i c:a 1 timme och 40 minuter.

Försäljning: www.ticnet.se
Hemsida: www.kluge.se
Mail: info@kluge.se

För mer info om evenemanget: Kontakta Fredrik Börjesson-Tysnes , Event & Logistikansvarig, på fredrik@kluge.se. För mer info om körens medverkan och arrangemanget i just Kalmar, kontakta gärna Birgitta Axelsson Edström på mail birgitta.axelsson.edstrom@gmail.com eller tel 0766-267 366.


söndag, september 13, 2015

Händelserik helg!

Jag befinner mig i en händelserik helg! Igår gick hela dagen till en kyrkodag med anledning av sammanslagningen av stiften i Växjö och Kalmar. 1915, för exakt hundra år sedan, gick Kalmar stift i graven som begrepp och Växjö stift blev avsevärt större. Biskopen i Kalmar gick ur tiden och Växjöbiskopen tog över. Jag har förstått att såret, eller åtminstone ärret, finns kvar fortfarande på sina håll. Igår var ämnet för dagen enighet och mångfald, logiskt nog. Vår nye biskop Fredrik deltog i högmässan med predikan samt ledde eukaristin och höll också ett mycket tankeväckande tal "till folket" direkt efter gudstjänsten. Han har alla förutsättningar att bli en god herde för stiftet, även om hans mamma tydligen inte tycker att han passar i mössa ;-)

Eftermiddagen ägnades åt seminarier. Jag fick, tillsammans med fd riksdagsledamoten för KD Chatrine Paulsson Ahlgren, förmånen att få leda ett sådant seminarium i två omgångar. Vi två samtalade på temat Trons konsekvenser/Trons ansvar. Vad betyder en kristen tro i politiska sammanhang? Vad har den betytt för oss? Vi har olika ideologier och väldigt olika bakgrund, men det finns en grundmurad respekt mellan oss och det blev en mycket trevlig eftermiddag, inte minst för oss som pratade mest sinsemellan. Jag hoppas att de som lyssnade också fick sig en del nyttigt och tankeväckande till livs. Det där med ärlighet, sanning, meningsfullhet och trohet är viktiga saker och bör inte, vilket tyvärr är fallet så ofta idag, blandas bort och bytas ut mot strategi och taktik. Målet för en aktiv politiker måste vara att skapa ett gott samhälle för andra. Hamnar fokus på något annat så leder vägen fel. Vi, aktiva politiker på varsin kant (KD och F!), kunde enas kring detta och hamnade inte en enda gång i debatt. Det GÅR att göra så, trots skilda utgångspunkter! Det är nämligen precis som ärkebiskopen säger: "Gud är större". Han är inte kristdemokrat eller feminist. Han är större än så. Vi får plats i hans familj allihop.

Under tiden tågade glada människor i Prideparaden genom stadens gator. Rapporter hävdar att det var 5000 deltagare. Många organisationer gick med, bland annat Svenska kyrkan med ett 40-tal människor och Feministiskt initiativ, partiet jag numera tillhör och stödjer, hade också en stolt grupp som syntes i vimlet. Att så många visade sitt stöd för kärleken och allas lika värde inger hopp inför framtiden! Nästa år vill jag också gå med i tåget. Då är det 101 år sedan Kalmar stift gick i graven. Jag har en känsla av att det inte anses lika viktigt att högtidlighålla som i år även om frågeställningen om mångfald och enhet lär vara aktuell länge än ;-)

Idag har jag välkomnats i Två systrars församling. Det var min första söndagsgudstjänst som vik kantor, och jag var spänd... Men jag var buren på bönens vingar, kände mig välsignad och fick ta emot församlingens värme och en orkidé som jag ska försöka vårda ömt. Det blev i sanning en härlig familjehögmässa med Jesus i centrum, och jag fick bidra med lite musik på ett hörn både på piano och på orgel. Orgeln och jag har inte riktigt blivit nära vänner ännu, men det blir nog bättre med tiden hoppas jag. Relationer som man får jobba på kan visa sig guld värda i längden :-)

Nu tar jag helg och inleder den tillsammans med dammsugaren. Ryktet säger nämligen att bonus-Conne, drygt ett år och biltokig, ska komma hit i eftermiddag. Om man ska undvika att han ska se ut som en snögubbe när han åker härifrån så gäller det att få upp det där dammlagret som har behagat att lägga sig över golvytorna, men jag skäms inte. Någon klok har nämligen sagt: Dammråttor i hörnen tyder på att den som kunde ha städat har ägnat sig åt något som är mer spännande istället. Det stämmer!


torsdag, september 10, 2015

Vård och äldreomsorg är inte samma sak

Idag läser vi i en av de lokala tidningarna att enhetscheferna inom äldreomsorgen måste stärkas i sin kompetens. Det är den borgerliga gruppen i omsorgsnämnden som står bakom utspelet. Det är rätt på fråga A men fel på fråga B, för att använda ett slitet uttryck. Kompetensbehov och lämplighet måste alltid kunna diskuteras, och kompetensutveckling är ett oerhört viktigt strategiskt verktyg för en effektiv organisation. Ingen kan säga att man är färdigutbildad. Säger man det är man inte utbildad utan helt enkelt färdig.

Men nu lyfter M, FP och KD fram den medicinska kompetensen ensidigt. Det var precis det jag kunde förutse när den nya nämnden utsågs i höstas. Den här inriktningen blev tydlig, utifrån profilen på de nya ledamöterna. Det handlar till stor del om vård och medicin, men omsorg och omvårdnad är så mycket mer och så mycket annat. Att då hävda, vilket blir tydligt i dagens artikel, att det är sjuksköterskeexamen som generellt ska vara baskravet på en enhetschef blir helt enkelt ganska trångsynt. Att vara chef i en organisation som sysslar med omsorg och omvårdnad är något fundamentalt annat än att vara avdelningsföreståndare på ett sjukhus. Det är inte bara patologi och vård, det är omsorg om normalt åldrande individer som behöver stöd för att klara såväl vardagar som helger och nätter, och det finns inga utsikter till utskrivning eller "friskförklaringar". Det är en helt annan verksamhet, vari den medicinska kompetensen spelar en stor och viktig roll, men den spelar inte ALLA roller. Den är en del i en fungerande helhet med olika kompetenser.

Visst finns det sjuksköterskor som kan vara välfungerande enhetschefer, men det är inte där de automatiskt får nytta av sin kompetens. Det finns socionomer och andra som klarar chefsrollen precis lika bra, och naturligtvis får inte de heller nytta av sin totala kompetensprofil som chef inom en avskild kommunal verksamhet. Jag tror att det handlar till stora delar om att hitta lämpliga personer till tjänsterna, och att se till att kompetenser kompletterar varandra. Baskravet måste förstås ändå vara att man inser vilken sorts verksamhet man ska vara med och driva. De ögonen och den insikten är inte avhängig en sjuksköterskelegitimation.

Sammanfattningsvis: Visst behövs det en diskussion om enhetschefernas kompetens och kring vilka förstärkningar som behövs, men samma diskussion äger sin relevans även i nämndsammanhang. Man ska lära sig att se med båda ögonen och lyssna med båda öronen, och sedan använda hjärnan, som också finns där i huvudet någonstans, innan man låter grötintaget formulera de färdiga förslagen. Det tjänar alla på.

tisdag, september 08, 2015

Respekt och kärlek, inte tolerans

I dessa Pridetider så är det lite inne att tala om "tolerans". Vi ska "öka toleransen" och därmed göra det lättare för människor som är HBTQ att leva och utvecklas här i närområdet. Trångsynthet verkar annars råda.

Jag vänder mig med bestämdhet mot den strategin. Vad betyder "att tolerera"? Jo, på samma sätt som en lärare kan tolerera kepsar i klassrummet så betyder det att man står ut med något som man egentligen inte alls tycker om. Någon attitydförändring är det inte tal om, utan bara om att ytligt stå ut. Det räcker inte, inte alls.

Möt en medmänniska med fraserna:
- Jag tolererar dig.
- Jag respekterar dig.
- Jag älskar dig.
Och tänk på vilken skillnaden blir.

Det är respekt och kärlek det handlar om, inte tolerans, om man vill ha djup, betydelsefull och varaktig effekt av en Pridefestival. Ordet "tolerans" är, som en av mina vänner uttryckte det "ett fult ord". Det konserverar normer, och det är precis det vi ska motverka. Jag nöjer mig inte med mindre i varje fall.

söndag, september 06, 2015

Hjärta och hjärna, inte bara fötter...

Jag gjorde det! En timme runt runt runt på Fredriksskans löparbanor tillsammans med ett antal andra speciellt inbjudna till Lejonloppet resulterade i 50 000 kr som går till hjälp till Syriens flyktingar, till Barndiabetesföreningen och till idrottsverksamheten i Kalmar SK. Det var en timme som för min del inte blev mer än drygt hundra meters löpning, men resten blev rask promenad. Löpning har ju aldrig varit min grej, inte ens innan jag fick ena foten krossad av en bil, men nu är det liksom rätt uteslutet som motionsform. Vi var ett par stycken som gick runt, men jag kan lova att även om vi inte avverkade lika många varv som andra så fick vi delta i desto mer intressanta diskussioner. När tar man sig tid att tala med varandra i en hel timme annars? Tack Maria för en trevlig stund! Och naturligtvis var det blå klädkod som gällde igår. Är man på Fredriksskans är det nämligen blått som gäller ;-)

Men det var inte helt utan vånda att delta i det där. Jag hade lämnat ett halvt kanske till att delta en gång för länge sedan, men sedan kunde jag läsa i tidningen att jag skulle vara med. Då vill man ju inte framstå som en svikare när dagen väl är inne. Sådan är inte jag. Regnet öste ner från början. Jag kan inte visats ute länge i regn, då sabbar jag i teknisk och reell mening kommunikationsförmågan totalt. Jag gillar inte att tävla och är inte förtjust i att göra mig till åtlöje. Jag har fortfarande väldigt svårt att se vitsen med upplägget. På vilket sätt skulle vårt travande vara relaterat till hjälp till behövande? Vem skulle vara intresserad av att titta på en skock halvkändisar som avverkar varv på varv på en 400-metersbana? Nej, ingen. Bara för att typ allting i Kalmar numera går ut på att anordna löplopp så måste inte just det konceptet vara lösningen för alla insatser. Om man tänker efter, finns det NÅT mer vi skulle kunna bidra med än att imitera ett slött greyhoundrace?

Jo, jag skulle kunna tänka mig det. Tänk om vi, politiker från höger till vänster (även om de sistnämnda saknades), idrottsfolk, mediaföreträdare med flera tillsammans och i enighet kunde gå ut och samla in pengar för en god sak? Skulle det vara möjligt? Ja, förutsatt att man lär sig skilja på sak och person och kan se att det finns saker som förenar och inte bara sådant som skiljer oss åt, men jag vill ju tro att det skulle kunna gå åtminstone nån gång. Vi kanske till och med tillsammans skulle kunna komma fram till en gemensam strategi, en strategi som skulle kunna visa på enhet när det gäller och inte på det gamla vanliga käbblet om andras låtsasvärldar, drömbudgetsiffror (om sådana ens finns) och paranoida misstankar om dolda agendor. Frågan är om inte just en sådan utmaning skulle kunna förbättra klimatet i Kalmar inför framtiden.

Men, det är klart, det bygger ju på att viljan finns. Gör den det? Eller är det viktigare att framhäva sig själv än att bidra till nåt gott och större tillsammans? Och en sak till: En sådan utmaning kan man inte komma undan på grund av skadade knän eller lite regn. Det kanske gör den ännu svårare?

Men, hur som helst, jag bidrog till de 50 000 kronorna igår om än i marginell mening. Det kostade mig två rejäla blåsor på hälarna och en värkande vänsterfot. Det kunde det ändå vara värt, även om jag är helt övertygad om (trots att jag är van vid att befinna mig mitt i jantelagens centrum) att det finns andra delar av mig än fötterna som jag kan använda för att bidra med ännu mer, och jag är övertygad om att det gäller för många andra också. Kanske kan man få pröva med hjärta och hjärna också?

torsdag, september 03, 2015

Varsågod och granska!

Idag och igår kunde vi läsa i Barometern om hur snett sk delade turer slår för anställda inom äldreomsorgen i Kalmar kommun. Föräldrar tvingas dra upp sina barn tidigt på morgnarna för att skolan alt jobbet börjar då, men man kan inte hämta förrän sent på kvällen. Arbetspasset kan nämligen vara delat och det innebär lediga timmar mitt på dagen, till nytta och gagn för ingen annan än för den kommunala ekonomin på kort sikt. Lediga timmar kostar ju inget, förutom för barnen då, typ… och för personalen som förlorar både tid och pengar.

Orsaken till att otyget delade turer finns stavas RESURSBRIST. Det är ingen som tycker att det är kul att lägga sådana scheman för anställda. Det är ingen som har en bisarrt sjuklig drift att förpesta livet för sina hårt arbetande kolleger, men när det inte finns pengar i systemet så det räcker till mänskliga arbetspass och arbetstider så blir det så där. Det är ganska skamligt, och det drabbar oftast kvinnor. Det är nämligen en övervägande andel kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen.

Varför finns det resursbrist då? Ja, i Kalmar har man ålagt äldreomsorgen årliga besparingskrav på 10 mkr och 5 mkr de senaste åren för ”anpassning till standardkostnadsläget i landet”. Det innebär i klartext att dessa miljoner har omfördelats till annan verksamhet som finansieras kommunalt. Vi har ju liksom inte fått sänkt skatteläge på kuppen, utan pengarna ligger ju kvar i budgeten fast på annan plats. Dessutom har man i år generella besparingar på alla nämnder på 1%. Och, en sak till: Den kostnadsdrivande reformen ”Rätt till heltid” (som är rätt och riktig på alla sätt och vis eftersom man naturligtvis både ska kunna jobba heltid samt försörja sig på jobb inom omsorgen) ska genomföras UTAN att det ska kosta något. Alls. Det säger sig självt att den ekvationen inte går ihop. Resultatet blir taskiga scheman, utsliten personal och brukare som inte får sina behov av omsorg tillgodosedda med den kvalitet som borde vara rimlig, samt delade turer utspridda på de allra flesta.

Äldreomsorgen är en kommunal angelägenhet. När man drar bort resurser kommunalt, så håller det inte att säga att det behövs statliga pengar. Ändå är det exakt det argumentet som framhålls från ansvarigt håll i dagens Barometern, samma ansvariga håll som menar att den politik som bedrivs är "feministisk". Tillåt mig att le mitt i bedrövelsen... Med mer statsbidrag så kan man avhjälpa problemet. Tyvärr ställdes inte den självklara uppföljande frågan: Varför omfördelar ni resurser FRÅN omsorgen till NÅGOT ANNAT om det tvärtom behövs MER i omsorgen?

Jag trodde i min enfald att den frågan är journalistiskt motiverad i det här läget. Är det inte medias uppdrag att granska makten? Varsågod, gången är redan krattad!

tisdag, september 01, 2015

Animal Farm/1984

Samband, inte nödvändigtvis av kausal art, som dock är fullt rimliga i Kalmar kommun:
  • Sparka ut en elvaåring och vinn kommunal borgen
  • Säg JA till gynnande av enskild men ställ samtidigt krav som inte kan ställas
  • Betala fem års driftbidrag i en klumpsumma som säkerhet och glöm genast bort varför
  • Handla (läs: fatta beslut) först och skaffa underlag sedan
Å andra sidan, inget förvånar när det handlar om staden som smällde decenniets största kinapuff utan att någon märkte det. Ett annat förklaringsalternativ kan dock vara någon form av kollektiv amnesi.

Men det är klart, det är bara i vissa sammanhag som rimligheten i ovanstående samband inte ens kan ifrågasättas. Är det Animal Farm kombinerat med 1984 man lever i så får man väl vara glad över att man själv har en liten gnutta bildning som kan förklara sammanhagen och göra dem begripliga. Annars skulle man nog känna sig ganska vilsen...