fredag, februari 27, 2009

Och ändå...

Igår såg vi sista delen av Knutbyserien. Det retar mig att den sändes otextad. Skäms TV4!

Hur som helst, det skrämmer mig att den förkunnelse som vi hörde från Knutby på intet sätt var ny för mig. Jag har hört den förr. Jag har hört den otaliga gånger, från predikstolar i när och fjärran, på lägervistelser och hemma i vardagen, och jag vet att vi var många som tog den till oss. Ett kvinnoföraktande och kvinnofientligt synsätt och en människofientlig förkunnelse parades med en många gånger farlig uppmaning till blind tilltro till ledaren. Idag undrar jag vad jag tänkte på.

Och ändå älskar jag Honom och tror på Honom. Visst är det förunderligt? Det människor gör är mänskligt, det Gud gör är gudomligt. Låt oss komma ihåg det och undvika fler Knutby.

torsdag, februari 26, 2009

Kritik mot Israel är inte antisemitism

Idag har Lars Ohly en mycket bra artikel på Expressens hemsida (och i pappersupplagan antar jag). Läs den! Jag håller med till 100%.

http://www.expressen.se/debatt/1.1479533/kritik-mot-israel-ar-inte-antisemitism

tisdag, februari 24, 2009

Tankar om SAAB

Förr brukade vi skoja om SAAB i familjen. Min mamma tog körkort i slutet av femtiotalet och när hon skulle köpa sig en egen fyrhjuling (det fanns ju inte så många att låna på den tiden om man så säger) så blev det just en SAAB. Anledningen vet jag inte riktigt. Närmaste konkurrenten var en Fiat 600. Tja, man ska väl inte köpa bil efter charmfaktor (fast det gör jag!), så hon valde förstås rätt. En röd SAAB av 1958 års modell. Tvåtaktare, rattväxel och frihjul :-) Med tiden fick modellen öknamnet Stinkande djungeltrumma. Jag minns varför.

Sen blev det liksom bara SAAB därhemma. EN gång köpte man en Peugeot 204 kombi, men det var nog snarare att betrakta som ett olycksfall i arbetet. Efter några år med den lille fransosen som drabbades av galopperande rost så var det dags för en SAAB igen, en sprillans ny vit 99:a av 1974 års modell. Ingen blev förvånad. Hur som helst, jag är alltså uppvuxen med SAAB. Röda, vita, gråa SAABar. Och en röd Peugeot.

Pappa brukade säga att SAAB betyder Sälj Aset Annars Byt. Alla skrattade, men inte sjutton bytte vi bilmärke för det. Jo till slut, efter en SAAB 90 av 1985 års modell tröttnade föräldrarna. När de hade ägt skrället (kändes som en husvagn utan gardiner att köra) i knappt ett och ett halvt år blev det byte till en modern japanare, en Mitsubishi Colt. Sedan har det blivit både Seat och Volvo, så nu är SAAB-eran avslutad. Fast inte på riktigt. De kastar allt lite lystna blickar på goe liberalens nya tjänstebil ;-)

SAAB väcker minnen. Jag hoppas att märket överlever. Den borgerliga regeringen har väl inte tillräcklig fantasi för att komma på någon verkningsfull åtgärd som skulle kunna få företaget och dess underleverantörer på hållbara fötter igen. Det är så himla trist. Produktionen måste läggas om och man måste ta ansvar för utveckling och miljö. Märket måste tillbaka till den innovationsnivå som fanns en gång, innan det började produceras husvagnar utan gardiner i fyra nyanser av grått. Jag tror att det går, men regeringen håller inte med mig. Kanske finns det andra som har fantasi och kompetens så det räcker. För jag vill slippa förknippa SAAB med uttrycket Staten Anser Andra Bättre. Läget är inte hopplöst, bara förtvivlat.

Grattis och lycka till!

Ja, man måste ju gratulera till förlovning och bröllopsplaner. Jag önskar de unga tu all lycka! Den blivande prinsen lär få både prinsessan och hela kungariket.

Men mitt republikanska hjärta signalerar att det är nåt som är fel nånstans. Är det verkligen inte en brist i ett modernt demokratiskt samhälle att man måste be om lov för att få gifta sig när man är över 30 år???

Insändarreplik

Förra veckan hade kristdemokraten Christopher Dywik en insändare i tidningen Östran apropå den manifestation som anordnades på Larmtorget den 17 januari. Jag blev, för att tala litotetiskt, en smula upprörd över innehållet och attityden. Det verkar vara lätt att uttala sig om händelser som man själv inte har bevittnat. Därför snabbade jag mig att skriva ett genmäle, men det verkar som om Östran inte tänker publicera det. Därför skriver jag det här.

Christopher Dywik (KD) tar verkligen i från tårna när han diskuterar den omdebatterade manifestationen för fred i Gaza den 17 januari. Han tar till en kränkande retorik som jag hoppades var på väg att dö ut. När han vill att andra ska ”tas i upptuktning” luktar det gammalt och unket. Det är knappast ett tecken på demokratisk skolning och respekt för andras rätt att tycka och tänka som man själv vill.

Under hösten 2008 anordnades det två breda manifestationer i Kalmar. Initiativen kom båda gångerna från vårt ungdomsförbund Ung Vänster. Den första genomfördes till minne av kristallnattens offer den 9 november och blev avbruten av ett gäng rasister som förstörde vårt mötesmaterial och utsatte flera av oss för sparkar och slag. Den andra hölls den 6 december för att visa att vi är många som tar avstånd från politiskt våld. De tre röd-gröna partierna och tre partier ur den borgerliga alliansen ställde upp som medarrangörer vid den senare manifestationen, antingen via moderparti, ungdomsförbund eller både-och.

Kristdemokraterna valde att ställa sig utanför båda gångerna. Jag undrade då, och jag undrar nu, hur tänker man då? Var befann sig kristdemokraternas och deras ledande företrädare när vi tillsammans kunde arbeta FÖR demokrati och MOT våld och förtryck? Och var befann sig Christopher Dywik själv, som vill framställa sig som en så ivrig förespråkare för demokrati, vid dessa tillfällen?

Jag tog avstånd från skanderingar och hakkors den 17 januari, och det gör jag med bestämdhet fortfarande. En samling som ska mana till fred och försoning kan aldrig innehålla element som pekar åt motsatt håll. Frågan som man dock ställer sig är vad Dywik och hans parti har bidragit med för att skapa förutsättningar för fred och försoning. Ska man kritisera andra bör man rimligen visa på såväl alternativ som egen handlingskraft. Annars klingar snacket både falskt och ihåligt.

Så, nu är det sagt. Efter gårdagens debatt i fullmäktige undrar jag ytterligare över flera av de borgerliga partiernas inställning till våld från antidemokratiska krafter. Moderaterna och kristdemokraterna argumenterade skarpt och simmade i grumliga vatten. Frågan lär återkomma. Tyvärr.

lördag, februari 21, 2009

Melodifestival

Så har ännu en delfinal i årets Melodifestival utspelat sig i våra tv-apparater. Sedan förra året har vi investerat i en gigantisk plasma-TV men det hjälper inte. Kvaliteten är densamma. Ganska platt och ganska förutsägbart.

Jag höll på Mikael Rickfors den här kvällen. Goe liberalen höll tummarna för Folkpartiets nye chefsideolog som vi kvällen till ära kunde observera på scenen iklädd ridhjälm, silveroverall och ridstövlar. Låten var lite rysk av sig och det hela blev en ganska tydlig bild av det liberala partiet anno 2009: Populism, strama tyglar och skyddskläder. Det var bara ridpiskan som saknades. ;-)

Det är tur att det är en lek och bara ren underhållning. Så länge man håller sig kvar i melodifestivalen alltså. Häpp.

fredag, februari 20, 2009

Val snart!!!

SAAB begär rekonstruktion. Det var inte oväntat. Jag blir dock smått vansinnig på den svenska blåögda regeringen som sitter uppe i sitt elfenbenstorn och skiter fullständigt i vad som händer nere på marken med de invånare som de har blivit framröstade av.
"Vi tänker inte ta över några förluster"
"Ska vi spela Monopol med svenska skattepengar?"
"Det är dåligt av GM att inte ta sitt ansvar"

Ja, jag är ju inte förvånad. Att tro att marknaden och kapitalismen ska ta ansvar för välfärden och allas rätt till jobb är inte bara totalt feltänkt, det är rent av dumt. Att inte fatta att man som regering har ett ansvar för det land man är satt att leda är både korkat och fegt. Man hade inga betänkligheter när man sålde Vin och Sprit till ett bolag med franska staten som huvudintressent. Det är tydligen bättre att skicka svenska skattepengar till franska staten än till den svenska arbetskraften.

Det är inte bara SAAB i sig som drabbas, det är alla underleverantörer också. Jag kan hålla med om att SAAB borde har omstrukturerat långt tidigare. Med den utvecklingsnivå vi har här på miljösidan kunde den svenska bilindustrin, både SAAB och Volvo, ha nått mycket längre i omställningsarbetet och varit en förebild. Nu har man försökt på slutet, men det är verkligen fem i tolv och det är alldeles för sent.

Regeringen verkar dock inte fatta att det finns nåt de kan göra. Är det brist på fantasi? Är det brist på vilja? Vi kan konstatera en sak i alla fall, nämligen att de ideologiska glasögonen grumlar synförmågan. Annars kunde man ha sett att ett tillfälligt statligt ägande, alternativt statliga lån, kan villkoras och styra produktion och utveckling i rätt riktning. På det sättet behåller vi jobben och bidrar till en hållbar utveckling. Vill man så kan man. I dagsläget kan man. De statliga överskotten finns.

Men man vill inte, och då går det inte. Suck. Varför är det inte val snart?

torsdag, februari 19, 2009

Ny skatteprognos, hujedamej

Så kom då prognosen, den som vi alla väntat på. Skatteprognosen. För Kalmars del är det ytterligare nedräkningar som gäller. Detta gör 23,5 miljoner för 2009 i minskade skatteintäkter, 49,5 miljoner för 2010 och 85,6 miljoner för 2011. Resultaten blir då 26,1 miljoner 2009, -11,2 miljoner 2010 och -24,9 miljoner 2011 för Kalmar kommun.

I december hade vi en låååååång och hård debatt med den borgerliga oppositionen med anledning av den kommunala ekonomin. De kunde absolut inte gå med på en skattehöjning. De kunde absolut inte gå med på att spara ytterligare i nämndernas budgetramar. De kunde tvärtemot presentera en budget som var balanserad utan sådana åtgärder. Nåja, balanserad och balanserad. Den var på en miljon plus på sin höjd, men i balans, jo tack, det var den minsann.

Då, alltså. Som vanligt lever inte den borgerliga oppositionen i Kalmar i verkligheten. De hade nog bestämt sig för att stänga ögon och öron, stoppa huvudena i sanden och låtsas som om finanskrisen inte finns. För de kan ju knappast ha tänkt på att den kunde fortsätta? Eller? Hur tänker de egentligen, om de nu tänker alls? Det kanske är svårt att tänka om man har sand i munnen?

Om vi rödgröna inte hade tagit ansvar för ekonomin och föreslagit och beslutat om åtgärder i december i form av skattehöjning med 40 öre (inte kul alls!) och neddragning av nämndernas ramar (inte kul alls det heller!) så hade resultatet för 2009 varit -29,4 mnkr, -79,9 mnkr för 2010 och -95,6 mnkr för 2011. Där ser vi den borgerliga ekonomiska lekstugans konsekvenser. Tack och lov säger jag för att de inte har nåt att säga till om. Bevare oss för såna underskott!

Och i dessa tider väljer också staten att inte skjuta till medel för att kommuner och landsting ska kunna klara sin verksamhet. Istället fryser de statsbidragen och lämnar oss till vårt öde. Som vänsterpartist ser jag förstås sambanden. Det är bättre att lägga pengarna på skattesänkning för dem som redan har gott om kronor i fickorna än att lägga dem på gemensamma behov som vård, skola och omsorg. Suck

Men låt oss nu inte nedslås. Detta är utgångsläget. Vi har allt att vinna 2010. Den huvudlösa borgerliga fördelningspolitiken i majoritet kombinerad med den huvudlösa populismen i opposition är inget trovärdigt, önskvärt eller rimligt alternativ längre. Upp till kamp!

tisdag, februari 17, 2009

Uteblivet stöd kan bli minnesvärt

Regeringen säger nej till att stödja glasriket. När lågkonjunkturen slår till med storsläggan så att glasbitarna ryker, då står den borgerliga regeringen kallsinnigt på åskådarläktaren och ser ner på förödelsen när det småländska kulturarvet går i graven. När vi hade besök av två av våra vänsterriksdagsledamöter den 2 februari (Torbjörn Björlund och LiseLotte Olsson) så träffade vi tillsammans företrädare för facket på plats i Orrefors och i Nybro. De insåg självfallet att det måste till ett statligt stöd för glasindustrins överlevnad. Det kan handla om utbildningsmöjligheter så att kompetensen utvecklas och finns kvar när konjunkturen vänder. Det kan också handla om stöd i helt andra former, men man tänker alltså från regeringshåll inte göra något alls. Det handlar ju om människor, människor som får sin trygghet raserad och sin yrkesskicklighet nedvärderad till ingenting. Ser de inte det från taburetterna???? Till och med det centerpartistiska landstingsrådet tycker att regeringen gör fel. Kulturarvet har således fortfarande åtminstone hos en del centarpartister en plats i hjärtat. Det känns ju lite tryggt i alla fall att inte alla har blivit kärnkraftskramare.

Jag har hört kommentarer om att regeringen bara diskuterar bilindustrin. Det kanske man gör, men det verkar inte finnas någon ambition att stötta upp där heller. Näringsministern valde att kommentera oddsen för SAAB i negativa ordalag. Är det ansvarsfullt att spela på toto för en näringsminister och regeringsmedlem? Har man verkligen inte ett större ansvar än att snegla på slumpen?

Tidigare borgerliga regeringar har gjort sig kända för att slå sönder. Vi minns 70-talets traditioner av spruckna koalitioner där man gjorde allt för att spräcka sig själv. Välfärden levde farligt i början av 90-talet. Vi har fått bygga nytt med skärvorna. Ska den borgerliga alliansregeringen i början av 2000-talet göra sig själv känd för att radera både den svenska glasindustrin och den svenska bilindustrin? Ja, kan man inte göra sig känd genom att bygga upp så kan man bli den regering ingen kommer att glömma. För den regering som begraver varumärken som Orrefors-Kosta-Boda, SAAB och Volvo, den kommer vi alltid att minas, jag lovar.

Om fiskar, idéstölder och sångfåglar. Prosit!

Förkylningstider, hej hej. Jag har känt mig vissen i flera dagar, så det var väl väntat antar jag. Snörvel snörvel.

Men nåt måste man ju göra ändå. Det går ju inte bara att sitta/ligga hemma och vänta på bättre tider. Tvättmaskinen går således för att hemmet ska rulla på utan otrevliga störningar i form av tomma garderober och översvämmad tvättkorg. En del inbokade möten kan man inte heller avstå från att delta i. Ett sådant har jag bland annat bevistat idag. Fast jag borde ha stannat hemma, det kände jag omgående. Ibland blir problem lite för allvarliga och får alldeles för stora proportioner. Det gäller bl a ämnet för dagens möte. Behöver man fem fiskar men bara får möjlighet att köpa två, då är det ett problem. Utan mat dör man nämligen så småningom. Har man inga pengar, vilket gör att man inte ens kan köpa de två, då är problemet ännu större. Men nu var det inte fiskar, mat och näringsbehov det handlade om utan om något helt annat. Och det handlar inte om brist på pengar utan om olika uppfattningar om vad pengarna ska gå till eller, kanske hellre, VEMS pengar.

Men som sagt, det finns större problem som pockar på lösningar. Främlingsfientligheten, rasismen, intoleransen och rädslan inför det som är okänt måste vi våga ta tag i och försöka göra något åt. Moderaternas senaste utspel på invandringsområdet lär knappast bidra till en förbättring. Å andra sidan börjar vi vänja oss vid moderaternas arbetsmetoder. Vid förra valet snodde de idéerna från socialdemokratin och kallade sig "arbetarparti". Nu snor de idéer från andra hållet. Varför kan de inte komma med något eget? Eller är det så enkelt att de är offer för sin egen skolpolitik, ni vet den som Folkpartiets partiledarmajor har snott, och därmed inte har förstått vitsen med att utveckla sin egen kreativitet? Ja, sjutton vet, men sina idéer bör man i rimlighetens och i ärlighetens namn skapa själv. Men (M)an kanske inte har några, sorgligt nog.

Ja, jag hade behövt en uppiggande sångövning med kören i kväll, men jag orkar inte. Jag har ställt in, för första gången någonsin. Det känns inte bra. Nu gäller det att ladda om inför nästa tillfälle om två veckor. Jag hoppas att sångfåglarna kommer tillbaka då, laddade med toner och glöd. Prosit!

torsdag, februari 12, 2009

Faran med att stjäla en cykel

Om man nu måste stjäla en cykel så är det bäst att tänka till om vid vilka tillfällen man inte bör göra det och kanske HUR man inte bör göra.

http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/cykeltjuv-sparades-i-snon(1147156).gm
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/cykeltjuven_laemnade_spaar_i_snoen

Om man nu har bestämt sig för att sno en cykel alltså, vilket man naturligtvis inte BÖR göra eftersom det är kriminellt. Men bara för att man är kriminell så måste man ju inte vara dum också.

Eller?
;-)

Hjärtefärg

Häromdagen fick jag via mail ett urval med citat från barn. Såna är ju alltid roliga och tänkvärda. Den här gången fanns det ett från Isabell 7 år som jag gärna vill dela med mig av:

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Och det är ju himla sant.

Kvällens duell: Bloggare vs Knutby

I kväll är det Bloggarnas afton i Kalmarsalen. För 170 kr kan man höra flera av närområdets mer namnkunniga bloggare diskutera sin användning av fenomenet blogg. Det kan bli kul. Fast egentligen kan det nog bli lite märkligt också. En blogg lever ju sitt eget liv i en speciell form, och huruvida den formen framgångsrikt kan transponeras till talat ord i en paneldiskussion är kanske inte så självklart. Jag önskar dem i alla fall lycka till. Man lär väl få läsa ett antal recensioner i morgondagens tidningar.

Själv prioriterar jag annat den här kvällen. Första delen av filmen om Knutby-historien visas på TV, och jag bara måste se den. Jag har ingen aning om kvaliteten i produktionen, den har ju fått minst sagt skiftande kritik, men innehållet berör mig. Efter många år i frikyrko-Sverige så har jag relativt djup erfarenhet av religiöst ledarskap och hur det kan fungera och hur det ibland absolut inte ska fungera. Jag har aldrig personligen kommit i kontakt med Knutby eller med aktörerna där, men jag tror att jag under årens lopp har varit med om situationer som till stora delar liknar förhållandena där och jag har träffat och lyssnat på otaliga talare som jag så här i efterhand på allvar har ifrågasatt. Därför berör historien mig.

Och ja, den berör mig illa. Mycket illa. Men jag tänker se den ändå. För precis som Jonas Gardell i boken "Om Gud" (som jag sträckläste en helg hösten 2004 utan att kunna lägga den ifrån mig) gång på gång, efter att ha redogjort för Bibelns olika gräsliga gudsbilder och de fruktansvärda gärningar som hans folk i olika skepnader under gammaltestamentlig tid gjorde sig skyldiga till, utbrister orden "och ändå älskar jag honom!" så inser jag att Gud är så mycket större än de människor som försöker beskriva honom och som säger sig företräda honom. Ja, ändå tror jag på honom. Men människorna, dem tror jag inte längre alltid på.

Efter helg kommer vardag

På hemvägen från Bommersvik i söndags såg vi Askungen på dvd. "Vad är väl en bal på slottet?" undrar Askungen. "Vad är väl en helg på Bommersvik?" undrade många av oss i förväg. Svaret vet vi nu. Det var både kul och nyttigt. Se gärna filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=TEXzueRa72k

På minussidan ligger den obefintliga snöröjningen som fick oss att ömsom halka ihjäl oss, ömsom klafsa oss fram och därmed sabba skorna (som inte torkade förrän efter ett par dygn). Jag skulle vilja rekommendera Kalmar Gatu- och parkförvaltning att erbjuda en snabbkurs i snöröjning till den anrika kursgården som i övrigt tog emot oss med all service man kan tänka sig.

Lite tänkvärda frågor kanske kan vara på sin plats för den som till äventyrs är nyfiken:

  • Varför finns inte "Life on Mars" i kareoke-version?
  • Vem är den store tänkaren som yttrat orden "Den som är stor och stark måste också vara snäll"?
  • "Family Four" har fått konkurrens, gissa av vilka? Fast lite mer övning krävs kanske ;-)


Och utmaningar finns det ju många. En är att lära sig skilja på sådant som är brådskande och sådant som är viktigt. En annan är att få planer och ambitioner att fungera i vardagen, efter helgen. Och det går, om man vill. Om detta är jag fullt övertygad :-)

Apropå Askungen, om nu någon undrar: Vi hade barn på bussen. Självklart fick de små välja film. Först såg vi Askungen och sedan Piff och Puff. Till mångas nöje.

torsdag, februari 05, 2009

Tiden är knapp

-Har du klocka på dig?
-Nej, men jag har en knapp som är ur så man kan verkligen säga att tiden är knapp.

Ha ha :-)

Ja, tiden är knapp. Inte ett inlägg på jättelänge. Sorry. Men idag blir det ett, om än kort, för idag är jag arg. Och lite glad.

Jag är arg på regeringens kortsiktiga energipolitik. Kärnkraftskramarna ser ut att vinna. Vi ska fortsätta driva samhället som om det inte finns anledning att ifrågasätta vårt energibehov. Snacka om att gräva ner inte bara huvudet utan hela kroppen i sanden. Efter folkomröstningen vet vi ju hur det gick med strävanden att hitta förnyelsebara energikällor när man samtidigt hade den billiga kärnkraften att få el ifrån. Nu kör strutsalliansen en sån vända till. "Vi forskar efter nytt på låtsas så att miljöfantasterna tystnar". Pyttsan. Det gör vi inte. Vi tystnar inte. När man så kapitalt lägger sig för kvartalskapitalism på energiområdet och vägrar se allvaret i vitögat så kan man inte räkna med någon uppslutning från vår sida. Dubbelmoralen blir bara så tydlig när vi i Sverige inte ska bryta uran men vi ska minsann använda det i våra kraftverk. Uranbrytning är ju det mest farliga som finns, och jag vill inte för mitt liv att vi ska syssla med det, men då måste vi väl i konsekvensens namn inse att vi inte heller kan använda det. Vem ska med livet som insats bryta det åt oss? Man tar sig för pannan. Och Centern, vad tycker deras väljare? Vad sysslar de med? Vad säger Olof Johansson, den forne partiledaren och miljöministern? I gårdagens tv-program med K-G Bergström var han tydlig. Jag tror att han har många med sig. Lasse Ohly säger att centern säljer sin själ. Jag tror i och för sig att de gjorde det för länge sen, men nu har de sålt sin ande också. Frågan är hur länge kroppen då håller ut, själ-lös och ande-fattig. Suck. Grrr. Det här gör mig både arg och ledsen.

Fast jag är som sagt glad idag också: När Talang 2009 drar igång kommer Kalmar att synas igen i TV. Två auditionskvällar ska spelas in på Kalmar Teater sista helgen i februari (27-28 feb) och sedan sändas i TV4 senare i vår. Alltså, Bert Karlsson är väl ingen favorit, men jag tycker att det är kul att den underbara teatern får utrymme på bästa sändningstid i TV. Glöm inte att kolla på dumburken (eller heter det dumplattan nu?) i april!