torsdag, juni 29, 2017

Andakt på Storgården, Vissefjärda 29 juni 2017


Text: Jesaja 66:12-14
Vi befinner oss i kyrkoåret mitt emellan tema Skapelsen (midsommar) och den förlorade sonen (nästa söndag som har temat Förlorad och återfunnen).

Visst ska vi vara glada åt Guds rika skapelse i naturen! Det friska gräset som nämndes i bibeltexten är en del av det pågående livet. ”O vad världen nu är skön klädd i sommardräkten” sjunger vi i Ps 751.

Dessutom är det lite lättare för många att tro på en skapare när naturen klär sig i sommarskrud. Havet leker, vinden susar, fåglarna kvittrar och värmen som så många här i Norden längtar efter kommer till slut och öppnar både våra sinnen och våra fönster.

”När jag hör trastens glada sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan berg och backar, då kan jag inte tiga still, min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar” sjöng vi nyss. Jag tänkte på det igår eftermiddag när jag satt på min balkong och drack kaffe. Koltrasten hade en lång konsert i träddungen utanför, alldeles gratis.

Det är värt att tacka för, liksom för så mycket annat. Hela skapelsen har vi ju fått att förvalta. Men vi ska nog inte stanna där.

Vi människor är ju också en del av skapelsen. "När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som Du berett: Vad är då en människa att du tänker på henne och vårdar henne väl?" som Skriften säger.

Svaret är att vi är det allra värdefullaste som finns, oavsett hur vi själva känner oss. Vi läste nyss att Jerusalems barn, Guds barn, ska bli burna i famnen och gungade på knäet. Herren ska trösta sina barn som en mor tröstar sitt barn. På söndag lyssnar vi till historien om den förlorade sonen.  Han krävde ut sitt arv i förtid, slösade upp det på ytligheter och fick gå som svinvaktare tills han tog mod till sig och skamsen återvände hem till sin pappa. Där tog pappan emot med öppna armar. Sonen, den saknade, fick inte bara komma hem, man ställde till med fest och slaktade gödkalven. Kärleken mellan far och son var så stark att inte sonens stora svek kunde påverka den.

Det är likadant med oss. Vi är Guds barn, alltid. Vi är alltid välkomna hem. Vi är alltid älskade. När vi än vänder oss till Gud blir det fest och glädje i himlen. Som en mor tröstar sitt barn, så ska jag trösta er hörde vi i GT-läsningen nyss och han har också sagt att han älskar oss som en far älskar sina barn. Gud är inte bara skapare, Gud är kärleken själv. Kärleken, som har skapat jorden och den vackra naturen vi har, har också skapat oss till sin avbild. Den är det allra största undret! Den kärleken kan vi lita på, alltid. Den är större än allt. Den omsluter oss och flödar över, oavsett allt annat och det är den kärleken vi får ta del av, i bröd och vin och i den övriga skapelsen, här och nu.

tisdag, juni 27, 2017

Dagens råd i kyrkodebatten

Ett litet råd i all välmening efter att under ganska många dagar följt debatten på en av lokaltidningarnas insändarsidor och tröttnat på den ena idiotförklarande och ofruktbara kränkningen efter den andra:

Spring inte med SANDAHLer i DIKEt!



måndag, juni 26, 2017

Dagsrapport

Nu har jag två glada speldagar här i Kalmar på raken. Först en härlig högmässa igår i Birgittakyrkan och så idag två begravningar och en gudstjänst. Jag avslutar med ett politiskt sammanträde av det trevliga slaget. I morgon är jag ledig. Det känns bra. Det ska bli speciellt skönt att inte behöva vakna av väckarklockan :-) och  kanske kan det bli lite slappande i solstolen med en god bok innan praktiken i Emmaboda pastorat tillsammans med Lina, Emanuel och Tim fortsätter på onsdag.

Något jag funderar på är hur olika vi kristna är. Vi är inte bara olika när det gäller teologiska frågor, vi skiljer oss åt när det gäller liturgi, ideologi och på så gott som alla andra sätt också. Den relativt högkyrkliga liturgin i Kalmar kontrasterar skarpt mot Emmaboda pastorat där det mesta känns lite mer avskalat och enkelt. Ändå så är det långt mer som förenar än som skiljer oss åt. Det är spännande att uppleva! Igår slog det mig dock hur lätt det är att våra mänskliga svagheter sätter sig i vägen för den kristna enheten. Alltså, jag tror aldrig att vi kommer att nå verklig enhet vad gäller uppfattningar om "hur det ska vara" eller om "vem som har mest rätt". Vi måste helt enkelt lära oss att fungera ihop och dra fördelar av våra olikheter. På det sättet får vi plats allihop och Guds församling av människor kan komma att skimra i alla toner och nyanser. Det första steget, kanske extra viktigt nu när det är valår, är att se till att behandla varandra som de värdefulla syskon vi är, även om vi inte tycker lika i allt. Jag tycker att Nils F Nygren beskriver det så bra:

Måste vi tänka lika
för att tänka väl
om varann?

Måste vi tala lika
för att tala väl
om varann?

Måste vi tycka lika
för att tycka
om varann?
Visst, vi tillhör olika nomineringsgrupper och partier, men vi behöver väl inte sluta hälsa på varandra bara för det? Vem tror att det gagnar Guds rike bäst här på jorden? I alla fall inte jag. Låt oss diskutera, debattera och resonera, men inte låta skiljaktigheterna ställa sig i vägen för den kärlek som vi delar.

Ett litet utflyktstips inför helgen kan jag passa på att nämna: På söndag den 2 juli är det motormässa i Algutsboda. Har du något spännande som är försett med motor? Passa då på att ställa ut det vid Hembygdsgården i Algutsboda! Dagen inleds för övrigt kl 11 med temamässa i Algutsboda kyrka där undertecknad ska predika och på något sätt anknyta till motorer... Det blir en utmaning, men jag har några tankar som jag går och spinner lite på. Välkommen!

lördag, juni 24, 2017

Midsommardagen 2017

Idag har vi firat gudstjänst i vackra Vissefjärda kyrka. Jag undrar hur många kyrkor som kan tävla med den när det gäller betagande miljö? För musiken stod Kyrkbrass. Postludiet blev en Oh, when the saints go marching in i stigande tempo. De glada tonerna fick sätta tonen när vi drog vidare.

Det bar då av till Moshultamåla gamla skola där vi hade gudstjänst tillsammans med Nybrobygdens spelemän, en samling kvinnor och män med stråkar, durspel och sångröster. Kul!

Självaste Vilhelm Moberg var på plats :-)

Midsommardagens evangelium hämtat från evangelisten Markus handlar om Jesus och apostlarna som behövde lite lugn och ro men som ändå såg till att mätta 5000 män med fem bröd och två fiskar. Jag tolkade den texten på följande sätt:

Visst är det vackert ute den här tiden! Jag för min del är tacksam över alla våra årstider och de vackra skiftningarna i naturen. Det är mäktigt! Och att vi får bo här där vi får uppleva fyra olika årstider är en ynnest (i maj fick vi uppleva tre olika årstider under samma månad!)! Nu är det grönt och friskt ute i markerna och växter och djur växer så det knakar. Nu är det härligt att leva sjunger vi i en psalm. Många människor passar på att vara ute och det är lättare att umgås under sommaren. Folk går liksom ur sina iden och kommer ut i friheten. Jag tror att det är enklare för väldigt många att se Guds hand i naturen när solen skiner och grönskan breder ut sig, åtminstone för många av oss i den här delen av världen. Jag för min del kan tappa andan av ett gnistrande snölandskap eller en brusande stormande fors en tidig vårdag. Visst är det skönt att vi är så olika? Var och en av oss är en del av Guds vackra skapelse, med alla våra olikheter. Utan dig och utan mig så saknas ett par fasetter i skapelsekristallen!
En annan brokig skara var Jesu lärjungar. Det är ett mänskligt litet gäng människor med olika temperament. De var knappast utvalda för att de i världens ögon skulle vara perfekta. De var utvalda för att Gud ville använda just dem. I dagens evangelium möter vi Jesus och lärjungarna mitt i arbetet när de behöver lite vila och avskildhet. Mängder av människor kom och gick så det fanns inte ens tid för lärjungarna att äta. Jag tror att det till och med var värre än det är för en del av oss när vi öppnar Facebook och inser att vi har 35 noteringar som vi inte har kollat upp. Jesus förstår det här. Många av oss står inför en sommarsemester och har troligen samma behov av vila, lugn och ro som lärjungarna hade. Vi får också läsa om hur Jesus lyckas mätta mängder av människor, enligt Markus fem tusen män (kvinnor och barn nämns inte alls), med hjälp av ytterst lite fisk och bröd samt att han också undervisade dem länge. Ur texten vill jag lyfta fram tre olika bilder som är av betydelse för oss idag:
1 Sann människa: Apostlarna var säkert upprymda över allt de hade gjort och allt de hade undervisat om. Säkert var det sensationellt för dem att vara så populära att folk kom i stora skaror för att lyssna på just dem. Jesus reagerar genom att säga: ”Låt oss gå någonstans där vi kan finna lugn och ro.” Jesus är inte långt borta från vår verklighet. Han vet hur vi har det. Han har upplevt det själv. Han har varit människa, och han levde under människans villkor. Han arbetade hårt tillsammans med lärjungarna och han spred kunskap om Guds rike. Han behövde mat och dryck, men också lugn och ro. Han visade omsorg om sina närmaste och ville att de skulle hålla länge. Vår biskop Fredrik fick också det rådet som nyanställd i ett stift söderut: Du ska hålla länge. Då måste man ge akt på de grundläggande behov man har. Gud har omsorg om oss, och vet hur vi har det. Det är fantastiskt att den som står oss allra närmast inte bara finns överallt, han har också gått i våra skor och har känt det mänskliga livet med stress och oro inpå sin bara kropp. Jag tror att Han fanns med mig när jag skrev färdigt den här predikan i torsdags kväll och telefonen ringde hela tiden med en telefonförsäljare i andra änden. Det är inte alltid lätt att vara människa. Vi har våra begränsningar, även om vi inte vill ha dem. Jesus vet hur det känns. Vi kan be honom om hjälp. Han är en av oss i bokstavlig mening och han gick ännu längre än de flesta av oss behöver göra: Han dog för vår skull. Han är sann människa, full av kärlek och omsorg.

2 Sann Gud: Det är inte många av oss som kan mätta tusentals människor med nästan ingenting, men Gud skapar av inget. Vi kan titta ut över den gudomligt vackra skapelsen och kanske kan vi just då på något sätt förstå storheten i det. Vartenda litet strå finns där för att Gud har skapat det och varenda liten fågel och varenda humla har en mening. Vi människor är ännu mer än så. Vi är skapade till Guds barn och är perfekta i Guds ögon. Vi inte bara duger, vi är älskade. Om fem fiskar och två bröd kan mätta femtusen män (kvinnor och barn oräknade får vi anta), vad kan då Gud göra genom oss om vi ställer oss till Guds förfogande? Alla kanske inte är eller blir som Tore Wretman på att laga mat (jag misslyckas hela tiden med det), men vår musikalitet kan användas till lovsång till Gud och vår omtanke och medmänsklighet kan sprida Guds kärlek. Helt enkelt genom att finnas där kan vi tjäna Gud. Om vi ger det vi har till Jesus så räcker det väldigt långt för han är inte bara sann människa, han är också sann Gud.

3 Vad är då en människa, att du tänker på henne och vårdar henne väl? Jo, människan är Skapelsens krona: Människan skapades sist, till Guds avbild. Hon är skapelsens krona med stort S och stort K. Vi har fått ansvaret att ta hand om den vackra skapelsen, och det är väl ett område vi har lyckats med sisådär.

Jag läser psalmbokens psalm nummer 786 där Jorden ber en bön till oss:
Jag är er moder: bryt inte banden! Fly inte famnen som ger er liv.
Min nöd är er nöd, min död är er död, av jorden komna skall ni jord bli.

Jag är er näring: hindra ej flödet. Bryt, dela brödet, njut av min frukt.
Min jord är er jord, mitt blod är ert blod, rymder och grönska, vatten och luft.

Jag är ert livsrum: gör ingen skada! Bruka, bevara livet ni får. Min kraft är er kraft, min prakt är er prakt. Jag är er framtid, läk mina sår.

Jag är ert ursprung: källan till livet! Allting är givet för kärlekens skull. Livet bör vårdas, inte förrådas. Jag är er moder, puls av er puls.
Skapelsen behöver vår omsorg, inte någon huvud- och hjärtlös exploateringsdrift. Det vore ju härligt om kommande generationer kan glädjas lika mycket åt en vänlig grönskas rika dräkt som så många av oss gör.

Att ta hand om skapelsen betyder också att vi ska ta hand om oss själva och varandra. Vi sa förut att människan skapades sist, på sjätte dagen och att människan är skapad till Guds avbild. Vad var det första hon gjorde? Jo, hon vilade. Människans första dag var en vilodag, sedan arbetade hon. Den ordningen kan vi försöka komma ihåg. Vi ska vila först och ladda batterierna för att sedan orka arbeta, inte arbeta först för att sedan vila upp oss. Då orkar vi ju inte ladda. Det är Guds skapelseordning 😊

Sann människa, sann Gud och Skapelsens värdefulla krona. Det är en nåd som räcker året om och inte bara i denna ljuva sommartid. Så kan man också formulera dagens evangelium!

torsdag, juni 22, 2017

Glad midsommar i förskott!

Idag har vi firat midsommar på Ekebo, äldreboendet/träffpunkten i Algutsboda. Jag utgick från orden i psaltarpsalmen som hör till midsommardagen:

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
(Ps 104:1-13)

Och nedan står min lilla betraktelse:
Vi befinner oss i sommarens kanske allra vackraste tid. Blommorna blommar och det är friskt och grönt. Visst är det fantastiskt med årstidernas växlingar? Tänk att Skaparen har sett till att vi, just här, får uppleva naturens underbara mångfald i fyra olika varianter. Många föredrar just sommaren. Inte bara växterna lever och frodas då. En hel del djur piggnar också till. Sådana som vi kanske inte alltid uppskattar alla gånger: Getingar, kaniner som äter upp våra omsorgsfullt omskötta blommor i rabatterna och mygg som sticker sönder oss. Själv har jag ett humlebo ovanför min balkong. Snart lär vi dessutom få möta små grodor vid midsommarstängerna runt om på festplatserna har jag hört. Och vi människor verkar också leva upp när det börjar somra till sig ute. Vi träffas mer och pratar mer med varandra. Grannarna som man inte sett sedan i höstas visar sig plötsligt ute och det blir enklare att umgås. Vi har mycket att vara tacksamma för!

Och ändå så är det vi får se och uppleva här bara en försmak av det som väntar oss i himmelriket. Det är precis som vi sjunger i psalm 200: 
Ack, är det redan här så skönt 
på denna jord så härligt grönt, 
hur ska det då ej bliva 
i himmelen där Gud berett 
vad ingen här i världen sett 
och ord ej kan beskriva.

Men vi sjunger inte bara trosvissa psalmer om sommaren. Vi sjunger ”Sommaren är kort” också. Det är faktiskt en aning stressande. Vi ska ta vara på varenda minut i solen, hör att hösten kommer snart och de flesta sommardagarna regnar bort (om det nu vore så väl!), åtminstone enligt Tomas Ledin. Det är när vi fångas i det tänkandet som vi ska dra oss till minnes Jesu ord: Kom till mig ni alla som är trötta och tyngda av bördor, så ska jag ge er ro. Sommaren kan vara en tid av måsten, trots att förutsättningarna för avslappning och avkoppling egentligen är så goda. Om man hela tiden känner att varje minut måste utnyttjas så bör man nog tänka efter på vilket sätt den ska utnyttjas, till fler måsten, fler kakbak, ännu en rensad blomrabatt eller till en stund av helt enkelt ingenting.

Vi får göra ingenting, precis som blommorna på marken. Det är svårt, men inte omöjligt. Låt oss då glädja oss åt Guds skapelse, och också tänka på att vi, var och en av oss, är en del av denna underbara helhet. Och vet ni vad det första var Gud lät människan göra när hon hade skapats? Hon skapades på den sjätte dagen. Det första hon fick uppleva var vilodagen. Vila först, arbeta sedan. Det borde vara vår melodi, inte tvärtom, året om.


Välsignad, glad och härlig sommar önskar jag er, en midsommar som är som en försmak av himlen!

måndag, juni 19, 2017

Uppe i det blå

Det har varit mycket nu ett tag, med resor, praktikantkurs och jobb om vartannat och födelsedagsfiranden och tårtbakning och allt. Ja, det lär inte bli så mycket lugnare framöver heller. Men, jorden snurrar ju ändå. Det ena efter det andra händer och visst tänker man till då och då över sakernas tillstånd.

Det där med misstroendeförklaring till exempel. Nu hör ju inte jag till dem som tycker att vår befintliga regering har utmärkt sig som bäst genom tiderna, men att hota med misstroende ungefär ett år före nästa ordinarie val är ju bara löjligt. Ska alliansen och SD fälla regeringen tillsammans så måste de också vara beredda att regera landet tillsammans efteråt, och det är de ju naturligtvis inte. Har man Sveriges och invånarnas bästa för ögonen så agerar man på annat sätt. Man kastar inte ut landet i osäkerhet för sitt höga nöjes skull. Det känns som om de befinner sig i pojkrummets dataspelsvärld snarare än IRL, eller svävande uppe bland molnen om man nu har svårt med den moderna kulturens språkliga uttryckssätt. Åtminstone den konservativa delen av alliansen kanske har svårt med de nya orden där de desperat flaxar i det blå...


Sommaren har kommit och med den blommor, sol och hetta. Jag längtar som vanligt efter kyla och regn. Vi kan konstatera än en gång att sommaren är klart överskattad, fast det kan vara skönt ibland på kvällarna när man kan sitta på balkongen och titta på vackra blommor, njuta av kärt sällskap och spela Queen och Meatloaf fram på småtimmarna :)



onsdag, juni 14, 2017

Behov och värde - GFA och kommunen


Debattartikel i Barometern 14 juni 2017
Två grundläggande frågor bör ställas inför ett större inköp: 1. Behöver jag den här varan, och i så fall på vilket/vilka sätt? 2. Har jag råd med den? Speciellt viktigt är det att ställa de frågorna när man ska handla med andras pengar. Om man köper något som den som betalar varken vill ha eller behöver och inte heller har råd med så sitter man så småningom illa till.
Kommunen kommer att äga GFA inom en mycket snar framtid, det vill säga i god tid före nästa val. De tre styrande majoritetspartierna med stöd av SD har en betryggande majoritet för investeringen och hävdar att de 245 miljonerna är kostnadsneutrala relativt dagens lösning med föreningsbidrag. Därmed är fråga nr 2 ovan besvarad.
Frågan är dock om fråga nr 1 ovan ens är ställd. Det är skattebetalarna som kommer att betala. Vilka behov har de/vi av en fotbollsarena som idag används till 15 allsvenska herrmatcher och kanske någon/några cupmatcher per år? Självklart finns på denna stora arena möjligheter att göra mycket mer. Några tips kan vara på sin plats: Samla Kalmars föreningsliv till rådslag och ställ frågan hur GFA kan brukas nu när den blir allas. Utveckla en idrottsmötesplats där ungdomar med olika idrottsintressen och olika kön kan mötas för att lära sig av varandra och om vitsen med idrott. Öppna för möjligheten att investera i tak och ny planbeläggning så att arenan kan användas till större kultur- och musikevenemang året om. Om 245 miljoner inte är en kännbar investering så bör väl inte ett 30-tal miljoner ytterligare vara en omöjlighet?
En kommunägd arenas värde är i hög grad beroende av allmänintresset. Det kan aldrig vara motiverat att stödja ett särintresse, en enda förening som lockar 5000 åskådare 15 gånger per år, med de summor som diskuteras. Ska GFA framöver vara kommunens angelägenhet måste den förstås fylla både större behov och hos fler än så. Bollen ligger nu i knät på kommunens styrande partier och SD. Hur tänker ni spela den?
Birgitta Axelsson Edström, Feministiskt initiativ Kalmar län

tisdag, juni 13, 2017

Hur rätt hade jag?

Det här skrev jag  på bloggen den 25 april. Hur rätt hade jag, på en skala? Men det är klart, nu är ju arenafrågan löst. Då finns det kanske lite pengar i rätt färg ändå...

Jag tog en promenad nyss i det fina men rätt blåsiga vädret. Vi bor ju nära GFA, och därinifrån hörde jag hur man satt och övade på en gammal Owe Thörnqvist-dänga 😉

Jag tror att den i den här tappningen heter

NANNE!
(mel: Dagny)
Inte visste vi vad fotboll var
förrn Herr Kurt-Arne kom till stan
Nu sitter vi där och torkar tårarna
här på Arenan hela dan
Och alla så ropar vi i kör att:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Mulen gick du här i många år
Din blick blev nästan alldeles svart
Men utan dig vi inga segrar får
Vi kommer inte någon vart
Oj oj, vad vi saknar Bergstrands klokskap:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Ja, vi saknar ju din smålandscharm
Och all din egen speltaktik
Ett Swärdh har kanske mod i egen barm
Men ingen är ju Nanne lik
Så alla på GFA nu ropar:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!


Inga pengar har vi heller kvar
när vår arena har tagit sitt
Vi lever blott på kycklingben och har
ju inte råd betala vitt
Men oj vad vi vill att du ska komma:
Nanne, kom hit och spill
Åh-åh-åh Nanne, ett par år till
Hör hur vårt hjärta sjunger: Klart du vill!!

onsdag, juni 07, 2017

Nationaldag 2017

Igår var det Sveriges nationaldag. Jag kan inte påstå att jag direkt firade den med flaggor och hurrarop. Vi var på Gotland och passade på att lära oss en del om vår blodiga och brutala historia genom en mycket intressant stadsvandring arrangerad av Gotlands fornsal. Jag kom osökt att tänka på orden i vår nationalhymn "jag vet att du är och du blir vad du var" och är inte alls säker på att jag vill att vi som nation ska tillbaks till vare sig medeltid eller stormaktstid. Vi ska vara ett land som har siktet inställt på framtiden, men det är klart att vi ska lära av historien och inte förneka den. Det som har hänt har ju hänt, och det har format vår utveckling. Små saker kan ha betydelse. Tänk till exempel om inte Jacob Johan Anckarström, som bodde en tid på Gotland där han mer och mer härsknade till mot kronan, inte hade skjutit Gustaf III på maskeradbalen? Då hade vi kanske inte haft någon Bernadottefamilj på den svenska tronen idag, ingen Estelle och ingen prins Daniel som vår guide Jeremy så nyktert påpekade ;-)

Dagens nutida nationaldagsfirande känns lite vilset. Vad är det egentligen vi firar? Det är ju ingen stor befrielse från en ockupationsmakt eller något i den stilen som vi högtidlighåller, men ändå försöker man hitta ceremonier som ska fungera enande. Det lyckas väl i varierande grad, bara man kan få bort avskummet som står vid torgens utkanter och delar ut ren rasistisk och nationalsocialistisk propaganda. Det är INTE något som förknippas med svenskt nationaldagsfirande. Däremot så gillar jag att man på många håll lyfter fram våra nya medborgare. Är det något vi ska slå vakt om som värdefullt och utveckla ännu mer så är det öppenheten, friheten och demokratin. Där har Sverige i många stycken varit ett föregångsland, mycket tack vare förstås att vi sluppit stora krig och naturkatastrofer under de föregående århundradena. Vi har också en stark folklig bildningstradition. Visserligen har den fått stå tillbaka under senare år, men vi har ändå starka traditioner som vi kan lyfta fram ännu mer och återknyta till. Ska vi ha kvar demokratin och det öppna samhället så är det en nödvändighet. Även folkrörelserna med föreningslivet brukar uppmärksammas på ett särskilt sätt denna dag.

Jag har full förståelse för att alla inte vill fira nationaldagen genom att vara ute på torgen och se på Smålands husarer och lyssna på Kulturskolans olika ensembler. Det är inget tvång att gå dit i ett fritt samhälle, tack och lov! Kanske är det inte heller jättekul för barnfamiljer i den form som det har på många håll. Samtidigt så är det ändå värdefullt att våra demokratiska partier och rörelser inklusive kyrkor markerar sin närvaro på något sätt och inte lämnar fältet fritt för rasisterna under denna dag. Om man alltid pratar om hur viktigt det är att bevara Sveriges demokrati och utveckla mångfalden så bör det vara naturligt att göra det även den 6 juni och inte sky firandet som någon form av nationalistisk pest. Vårt nationaldagsfirande är inte nationalism men riskerar att bli det om balanserade krafter bojkottar det hela. Att vara patriot är inte att vara nationalist. Den som inte fattar skillnaden mellan begreppen bör i logikens namn inte heller heja på Sverige i landskamper och turneringar i fotboll, hockey eller annan idrott.

Jag vill alltså säga: Grattis Sverige, om än en dag för sent! Din sol, din himmel, dina ängder gröna och ditt fria öppna samhälle vill jag gärna behålla även framöver även om jag just detta år istället för att vara på Larmtorget i Kalmar ägnade mig åt en bildningsaktivitet i Visby. Det är ju också en del i en hållbar framtidsstrategi!

söndag, juni 04, 2017

Helige ande, hjälp oss...

Kärlekens ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens ande, led oss.
Sv Ps 161:4



lördag, juni 03, 2017

Vad vore livet utan körsång?

Min härliga kör Vox Communis hade sommaravslutning i torsdags med en kväll på Park Hermina i Stadsparken. Det var gott på alla vis! Jag fick presenter (se nedan) och många önskningar om en härlig sommar, och också många grattis till min ljusnande framtid på jobbfronten :-)

Vi börjar med våra sångövningar igen tisdagen den 22 augusti kl 18 i Oxhagshemmets samlingssal. Har du inte provat att sjunga i kör tidigare, om du har sjungit tidigare men vill vara med i en ny, glad och stor gemenskap eller om du helt enkelt behöver må bättre varannan tisdagkväll med åtföljande dagar: VÄLKOMMEN! Under hösten står en hel del på programmet i form av tioårsjubileum, Höstmys och julkonsert och vi blir gärna fler som delar glädjen!

Vad vore livet utan körsång???
Oerhört mycket fattigare....

torsdag, juni 01, 2017

Vinstfri äldreomsorg bara på principplanet

Insändare i Östra Småland  2 juni 2017
Larmet har gått från två av Kalmars vård- och omsorgsboenden. Det gäller Liljan och Ståthållaren, drivna av det vinstdrivande bolaget Norlandia. De boende har inte fått den hjälp de behöver eftersom personalresursen inte räcker till. Såväl personal som anhöriga till äldre har uttalat sig i mycket tydliga ordalag. Vi vet väl alla att det har gått långt innan man vågar bli visselblåsare och därmed riskera att klassas som illojal? Det krävs både mod och en stark övertygelse om att det man säger är rätt och riktigt, och då är det anständigt att ta deras berättelser på största allvar.
Det är i ljuset av detta som omsorgsnämndens agerande ter sig mycket märkligt. Vi har en styrande trepartikoalition där två partier, eller åtminstone ett, ofta och mycket uttalar sig om olämpligheten i att välfärdsverksamhet drivs med vinstintresse. Det verkar dock gälla enbart på principplanet. När vi ser effekterna av vinstjakten lokalt i Kalmar, efter en dålig upphandling med ett bolag som har den egna vinsten framför ögonen istället för de boendes välfärd, så tiger man still från ansvarigt håll. Man lyssnar på bolagsledningen och hoppas att den ska IVO-anmäla sig själv för de grava brister som påtalats.
Det är naivt tänkt och det är fegt hanterat för att inte säga oanständigt. Nu hade man möjligheten att verkligen lyssna på den personal och de äldre med anhöriga som man säger sig värna. Istället valde man att gå på ledningens version och stänga öronen för rösterna från golvet. Är det en rimlig prioritering? Nej, ett kraftfullt agerande med skarpa krav på förbättringar hade varit det naturliga. De fina orden om att äldreomsorgen ska drivas med de äldres behov i centrum istället för bolagens plånböcker måste omsättas i praktisk handling om de ska ha något värde. Nu har vi tvärtom sett att de är värdelösa hur många välskrivna insändare vi än har läst och kommer att få läsa. Frågan ”Vem ska hjälpa mormor?” kan lätt besvaras i Kalmar med orden ”Den som gör minst för lägst kostnad” och då konstaterar vi lätt att ekonomin sätter skygglappar för kvalitetsperspektivet.

Vi i Feministiskt initiativ menar att skattepengar som är avsedda för äldreomsorg självklart ska användas till detta och inte till att öka privata förmögenheter i Sverige eller utomlands. Vi är beredda att ta strid för det liksom vi är beredda att strida för att alla röster ska tas på allvar. Skattefinansierad välfärd ska bedrivas i offentlig regi men med inslag av alternativa driftsformer för valfrihetens och utvecklingens skull. Kooperativ och bolag som drivs med begränsningar av vinstuttagen (så kallade SVB-bolag) bör kunna komma i fråga för offentlig upphandling av välfärdstjänster men inte rena bolag med syftet att generera vinst hos aktieägarna. Så kan vi garantera att resurserna till äldres välfärd hamnar där de ska och genererar god kvalitet på både lång och kort sikt.
Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

Fegt, naivt och oanständigt

Insändare i Barometern 1 juni 2017
Larmet har gått från två av Kalmars vård- och omsorgsboenden, Liljan och Ståthållaren, drivna av det vinstdrivande bolaget Norlandia.
Vi vet väl alla att det har gått långt innan man vågar bli visselblåsare och därmed riskera att klassas som illojal? Det krävs både mod och en stark övertygelse om att det man säger är rätt och riktigt.
Det är i ljuset av detta som omsorgsnämndens agerande ter sig mycket märkligt. Vi har en styrande trepartikoalition där två partier, eller åtminstone ett, ofta och mycket uttalar sig om olämpligheten i att välfärdsverksamhet drivs med vinstintresse. Det verkar dock gälla enbart på principplanet. När vi ser effekterna av vinstjakten lokalt i Kalmar, efter en dålig upphandling med ett bolag som har den egna vinsten framför ögonen istället för de boendes välfärd tiger de ansvariga still. Det är naivt tänkt och det är fegt hanterat för att inte säga oanständigt.
Nu hade man möjligheten att lyssna på den personal och de äldre med anhöriga som man säger sig värna. Istället valde man att gå på ledningens version och stänga öronen för rösterna från golvet. Ett kraftfullt agerande med skarpa krav på förbättringar hade varit det naturliga. De fina orden om att äldreomsorgen ska drivas med de äldres behov i centrum måste omsättas i praktisk handling om de ska ha något värde.
Frågan ”Vem ska hjälpa mormor?” kan i Kalmar lätt besvaras med orden ”Den som gör minst för lägst kostnad”.
Vi i Feministiskt initiativ menar att skattepengar som är avsedda för äldreomsorg självklart ska användas till detta och inte till att öka privata förmögenheter i Sverige eller utomlands. Det är vi beredda att ta strid för även i praktiken.
Birgitta Axelsson Edström
Talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län