onsdag, oktober 31, 2012

Mycket att göra!

År 2010 invigdes den nya idrottsplatsen i Lindsdal. Det var en satsning som vi i Vänsterpartiet hade slagits för i många år tillsammans med föreningen. Lindsdals IF bedrev verksamhet på flera håll i samhället, på undermåliga planer och i allt annat än brukarvänliga omklädningsrum och klubbhus. Det var en investering som verkligen behövdes, och efter många års tjatande så blev det hela verklighet med konstgräsplan, gräsplaner och ett mycket fint klubbhus. Tyvärr blev det lite tjafs lagom till invigningen. Det visade sig nämligen att föreningen hade sålt namnet på kommunens idrottsplats till ett lokalt företag. Jag reagerade skarpt. Så kan man helt enkelt inte göra. Man kan inte sälja något som man inte äger. Dessutom har det här namnet hängt med i annonseringen ända sedan dess, trots det uppenbart felaktiga och rent lagstridiga förfarandet. Jag förstår att föreningen behövde pengar, men man får välja rimliga inkomstkällor.

Nu visar det sig att föreningen har ännu större problem. Man väljer av ekonomiska skäl att låta elitdamlaget i division ett att börja om i seriesystemet. Herrarna sitter kvar i orubbat bo. Även om jag tycker att det är extremt tråkigt så är det ju inte överraskande. Det är så himla typiskt att det är damerna som får stryka på foten när det finns herrar att ta hänsyn till. Känner vi igen oss från andra håll i vår värld? Den som svarar nej på den frågan har nog inte öppnat ögonen än.

Varje förening sköter sin verksamhet på ett självstyrande sätt. Det är en viktig princip, men att folk tycker en massa får man nog stå ut med. Jag har också åsikter. Det självklara för en förening är nämligen att alla bidrar till såväl framgång som motgång, men här låter man elitdamerna betala. Det är ingen positiv signal. Något annat som man bör betänka är hur man i ett lite större perspektiv ska hantera regionens damfotboll så att den blir konkurrenskraftig. Tyvärr kan beskedet från Lindsdal försvåra den diskussionen. Jag är bekymrad.

Fast mest bekymrad är jag över att den grundmurade ojämställdheten och den självklara patriarkala strukturen har ett så starkt grepp över vårt sätt att hantera varandra och våra gemensamma angelägenheter även 2012. Det finns mycket att jobba MED och FÖR, mina vänner, om vi ska uppnå ett rättvist samhälle. Låt oss göra det!

söndag, oktober 28, 2012

Apropå att PRO säger nej till LOV i lördagens Barometern


Pensionärernas riksorganisation PRO tar klart och tydligt ställning mot LOV (lagen om valfrihetssystem) inom vård och omsorg. Det beskedet lämnade distriktsordföranden Bengt Kronblad i gårdagens Barometern. Omsorgsnämndens ordförande framhärdar ändå i att socialdemokraternas Kalmarmodell rimmar väl med PROs uppfattning.

Det här blir både förvirrande och pinsamt. Vi vet att såväl LO som PRO har grundinställningen att vinster i välfärden är ett otyg. PRO har självklart sin fulla rätt och förmåga att forma sin egen uppfattning och även uttrycka den.

Omsorgsnämnden ställde sig i torsdags positiv till en privatisering av hemtjänsten enligt Lagen om valfrihetssystem. En Kalmarmodell ska presenteras av Socialdemokraterna inom kort.

Vi vänsterpartister delar inte uppfattningen att privatisering ger valfrihet för brukaren. Vi arbetar istället för verklig valfrihet i vardagen, dvs att brukaren ska få reell möjlighet att påverka VAD man vill ha hjälp med, NÄR och AV VEM. Vi tror på en närmare samverkan mellan brukare och utförare, men ser att detta fungerar allra bäst om vi inte låter resurser rinna ur omsorgen och ner i vinstuttag. Vi tror på både närdemokrati och parlamentarisk demokrati. Där är vi helt överens med PRO och även med LO, och självklart betyder det att vi anser att äldreomsorgen behöver prioriteras i budgetarbetet såväl centralt som lokalt.

En hög kvalitet i omsorgen når vi med hög grad av inflytande för brukaren, goda arbetsvillkor och välutbildad personal. Med borgerlig politik som vinstdrivande företag i välfärden släpper vi in vinstjakten, och den får brukaren betala i form av lägre omsorgskvalitet och personalen i form av sämre anställningsvillkor, mer deltider och mindre kompetensutveckling.

Det är ohållbart och synnerligen orättvist mot de brukare som av ålder och sjukdom behöver hjälp för att klara vardagen. Det är vår sak som politiker att forma verksamheten så att den täcker behoven. Säger vi, liksom majoriteten i omsorgsnämnden, att det inte är möjligt för oss att nå dit så smiter vi ifrån vårt ansvar och abdikerar från vårt uppdrag. Det är helt fel väg att gå för det demokratiska systemet vilket ju bygger på att all makt utgår från folket. Här lägger man istället både makten och ansvaret i knät på vinstdrivande företag. Det är något som PRO också har insett, klokt nog, och vi bör lyssna på en organisation som företräder just pensionärer i den här frågan.

Höstsöndag

Solen strålar från en klarblå himmel. Temperaturen balanserar på nollstrecket. Mattan på balkongen väntar på att tas in i garaget för vinterförvaring och vi har fått tillbaka den förlorade timmen från i våras. Tillvaron börjar normaliseras. Dessutom är dottern på väg hem med tåget. Jag mår bra!

Men gårdagskvällen lämnade tyvärr en lite fadd smak. Vi kollade lite grann på invigningen av Friends arena på TV. Jag har väl inga höga krav på underhållning kanske, men jag tyckte att det jag såg var mäktigt. Det var, och kanske är jag tråkig, men "lagom". Det var ingen James Bond i helikopter med drottningen i släptåg, tack och lov. Det var minnesvärda svenska ögonblick, och jag tyckte att det var trevligt. Hur det var att uppleva det på plats vet jag inte, men jag tror att ljudupplevelsen var ungefär en miljon gånger bättre än på vår fotbollsarena.... Och själva bygget är imponerande. Avslutningen med Roxette berörde, och just det inslaget verkar ha berört många om än på olika sätt.

Roxette är en av våra mest framgångsrika musikgrupper. Fredriksson och Gessle är världsartister, men inte bara det. De är människor också, glöm inte det. Och Marie Fredriksson är märkt av sin sjukdom, det kan ingen undgå. Men vad jag beundrar henne för att hon gör sin grej ändå!

Varför är vi så rädda för sjukdom och åldrande? Varför kräver vi av våra artister att de ska vara evigt unga? Och speciellt drabbar detta kvinnor, det är pinsamt men både sant och tydligt. Hur många av oss andra ser ut som vi gjorde när vi var 20 när vi är 50? Varför kräver vi det av andra då? Hur många smädelser fick inte Whitney Houston utstå? Och hur många ansiktslyft har Cher gjort? De som hyllas för evig ungdom på riktigt är Marilyn Monroe som dog vid 36 års ålder och Greta Garbo som gömde sig resten av livet. MÅSTE vi vara evigt unga och för evigt befriade från sjukdom för att duga? Eller ska vi behandla våra egna föräldrar likadant? När de inte längre är unga, friska och pigga så gömmer vi undan dem för att minnas dem som de var??

NEJ, det är hög tid att vi accepterar och värderar åldrande och sjukdomserfarenheter. Det är en del av att vara människa och ingenting att skämmas över eller att kräva av andra att de inte ska visa, oavsett om de är kända artister eller inte. Själv tycker jag att det är skönt att det finns starka artister som vågar visa sig utan krav på perfektion. Det är ju just dessa som kan vara friska förebilder för oss andra som är långt ifrån perfekta.

Till kvällen väntar en föreställning med Bachmusik i Birgittakyrkan. Jag hoppas på ett mänskligt framförande även där, annars hade jag lika gärna kunnat sitta hemma med datorproducerad musik. Det är ju det mänskliga, närvaron och känslorna som ger upplevelsen, inte perfektionen.

torsdag, oktober 25, 2012

Reservation: Ja till verklig valfrihet!!!

Idag har omsorgsnämnden behandlat en motion från Centerpartiet och Moderaterna om en Kalmarmodell i hemtjänsten. Det handlar förstås om att införa LOV (Lagen om valfrihetssystem), en borgerlig åtgärd som syftar till att privatisera välfärden och skeppa skattepengar från den demokratiskt styrda kommunala verksamheten till de privata skattkistorna. Vi i Vänsterpartiet gick som enda parti emot motionen. Detta är vår reservation:


Vi anser att tiden är mogen för att ge våra omsorgstagare större inflytande över den omsorg som vi ska tillhandahålla i Kalmar.  Det handlar om att öka tillgängligheten och förenkla handläggningen samt erbjuda verklig valfrihet i brukarens vardag.

Men istället för att ge brukaren påverkansmöjligheter gör LOV henne/honom till kund på en marknad där makten ligger hos företagen. Där står vi idag, med problem som blir alltmer uppenbara. Sverige är ett extremland när det gäller företagens möjligheter att fritt ta del av skattemedel och använda dem till vinstutdelning efter behag. En utlovad mångfald har blivit ett fåtal jättekoncerner och ironiskt nog har vi fått en enorm privatiseringsbyråkrati för att hantera alla upphandlingar, ersättningssystem och tillsyn av vinstsyftande verksamheter.

Vägen framåt är inte en återgång till det som var innan. Välfärden behöver befrias från vinstdriften och organiseras efter de behov som finns. Även inom offentligt driven välfärd ryms alternativ och valfrihet. Människor ska ha inflytande över den välfärd de möter och i de fall andra aktörer än det offentliga har något att tillföra ska de kunna göra det, men utan möjlighet att lyfta gigantiska privata vinster ur våra skattemedel.

Välfärden ska vara anpassad efter människorna som använder den, aldrig tvärtom. En avkommersialisering av välfärden är därför nödvändig för en ansvarsfull hushållning med skattemedlen och för att kunna fördela resurserna dit de gör störst nytta. Därför måste LOV avskaffas. Men det är inte ensamt tillräckligt. Resurserna till välfärden måste även öka totalt sett.

I Vänsterpartiets centrala budgetalternativ finns stora satsningar på skola, vård och omsorg. Med fler anställda i äldreomsorgen kan de äldre ges möjlighet att själva bestämma över den hjälp de får. När vi vänder oss till vården ska vi kunna vara säkra på att det finns tillräckligt med personal för att ge oss bästa möjliga vård. Så bygger vi en välfärd med människan i centrum. Och det är därför vi i Vänsterpartiet har en annan Kalmarmodell för hemtjänsten än Moderaterna och Centerpartiet. Vi sätter aldrig företagens rätt framför människans. Det är en ideologisk och en moralisk fråga där vi aldrig viker ner oss. Därför yrkar vi avslag till Moderaternas och Centerpartiets motion om LOV i hemtjänsten i Kalmar kommun.

Birgitta Axelsson Edström och Elsa Berg
Vänsterpartiet Kalmar

Alltid människan framför företagen!


Det här är en debattartikel som bästa Elsa och jag har fått publicerad idag :-)

Den svenska välfärden växte fram för att vi ville bygga ett bättre samhälle. Strävan att omfatta alla skapade ett brett stöd för att betala en välfärd med hög kvalitet gemensamt via skatter. Resultatet blev en ambitiös skola, vård och omsorg som gav människor både frihet och trygghet, många gånger sedd som en förebild internationellt.

Med tiden kom dock offentliga sektorns institutioner att upplevas som stela och alltför toppstyrda. Många ville se en mer flexibel och mindre byråkratisk välfärd anpassad mer efter dem som använde den. Särskilt från vänsterhåll restes krav på mer mänsklighet i systemen och på inflytande för brukare och personal. Istället för att lösa problemen solidariskt kom dock nyliberalismen. Välfärdens alla problem skulle lösas genom privatiseringar och företagsanpassning. Man kastade ut barnet med badvattnet och släppte in en glupsk gökunge i den svenska välfärden.

Istället för att ge oss människor påverkansmöjligheter blev vi kunder på en marknad där makten ligger hos företagen. Där står vi idag, med problem som blir alltmer uppenbara. Sverige är ett extremland när det gäller företagens möjligheter att fritt ta del av skattemedel. En utlovad mångfald har blivit ett fåtal jättekoncerner och ironiskt nog har vi fått en enorm privatiseringsbyråkrati för att hantera alla upphandlingar, ersättningssystem och tillsyn av vinstsyftande verksamheter.

Vägen framåt är inte en återgång till det som var innan. Välfärden behöver befrias från vinstdriften och organiseras efter de behov som finns. Även inom offentligt driven välfärd ryms alternativ och valfrihet. Människor ska ha inflytande över den välfärd de möter och i de fall andra aktörer än det offentliga har något att tillföra ska de kunna göra det, men utan möjlighet att lyfta gigantiska privata vinster ur våra skattemedel.

Välfärden ska vara anpassad efter människorna som använder den, aldrig tvärtom. En avkommersialisering av välfärden är nödvändig för en ansvarsfull hushållning med skattemedlen och för att kunna fördela resurserna dit de gör störst nytta. Därför måste LOV avskaffas. Men det är inte ensamt tillräckligt. Resurserna till välfärden måste även öka totalt sett.

I Vänsterpartiets centrala budgetalternativ finns stora satsningar på vård och omsorg. Med fler anställda i äldreomsorgen kan de äldre ges möjlighet att själva bestämma över den hjälp de får. När vi vänder oss till vården ska vi kunna vara säkra på att det finns tillräckligt med personal för att ge oss bästa möjliga vård. Så bygger vi en välfärd med människan i centrum. Och det är därför vi i Vänsterpartiet har en annan Kalmarmodell för hemtjänsten än Moderaterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vi sätter aldrig företagens rätt framför människans. Det är en ideologisk och en moralisk fråga där vi aldrig viker ner oss.

Birgitta Axelsson Edström och Elsa Berg
Vänsterpartiets representanter i omsorgsnämnden
Kalmar

tisdag, oktober 23, 2012

Mina tankar just nu

Idag har jag haft förmånen att lyssna på föreläsningar hela dagen. Det var inte, som tanten sa till predikanten: "Pastorn, er predikan var som vatten för en drunknande" utan precis tvärtom. Det var en dag fylld med vatten för ett porlande vattenfall som har sinat ut och tystnat.

Temat för dagen var ångest och stress och hur man kan se på dessa fenomen samt göra något åt dem. För mig, jag som ganska nyligen har avslutat en medicinkur mot utmattningsdepression, var det en dag fylld av igenkännanden och bekräftelser. Det är inte bara jag som har det svårt att hantera livet och världen så som den ser ut, vi är många.

Många tankar finns i min hjärna nu, och i hjärtat också (fast där kanske det mest ryms känslor). Jag tänker på hur vi behandlar varandra, hur vi behandlar oss själva och vilket ansvar vi har för det samhälle där vi lever. Det finns MYCKET som kan göras bättre, och även om vi inte kan göra ALLT så kan vi alla göra NÅGOT.

Vi kan till exempel börja inse att vi är människor allihop, varken mer eller mindre värda än någon annan. Vi kan bemöta människor i vår närhet som vi själva vill bli bemötta, eller åtminstone bemöta dem istället för att ignorera och osynliggöra. Vi kan lära oss att ta konstruktiv kritik till oss, bemöta den hyfsat och inte låta egna känslor av otillräcklighet göra så att vi fryser ut andra som av olika anledningar vill ha kontakt. Vi kan lära oss att se våra egna svagheter, bejaka dem och se att de är delar av vårt eget jag, precis som andras taggigheter och tillkortakommanden är delar av dem, varken mer eller mindre. Vi kan lära oss att se positivt på andra och ta till oss av sådant som andra kan bättre. Då kan vi också se positivt på oss själva. För vi är människor, varken mer eller mindre, varken sämre eller bättre än grannen.

Vi kan välja att bearbeta våra tankar så att de stärker oss istället för att göra oss svagare. Vi kan med ganska enkla medel göra livet trevligare för oss själva och på samma gång för våra närmaste och andra som vi möter på vår färd. Om vi inte kan göra något annat så kan vi, för att citera en av Jan Nordströms barnkontakter, "krama ett träd" eller le åt en medmänniska. Det hjälper inte mot krig, förtryck, orättvisor, klasskillnader, ojämställdhet eller fattigdom och det gör förmodligen ingen fri från ångest, tvångstankar eller stress heller, men det gör att åtminstone en människa får möjligheten att uppleva den värme som ett vänligt leende kan ge eller att man själv får känna tryggheten i att omfamna ett stort träd som står fast förankrat i marken med mångåriga rötter. Det är otroligt mycket mer än ingenting.

Och då är det sådant vi kan börja med. Varje revolution startar med ett frö hos någon ensam. Jag vill verkligen göra revolution, inte en blodig sådan utan en där kärleken segrar över egoismen, konkurrenshetsen, kommersialismen och makthungern. En revolution som leder till att vi respekterar varandra, inser att alla de olikheter vi bär på är själva rikedomen med att vara en gemensam mänsklighet och börjar bygga ett samhälle med människan och naturen i centrum istället för kapitalet och lönsamheten. Kanske börjar den med ett leende, sänt  över trottoaren i morgon på väg in till jobbet? Om inte, så kostar inte det där leendet mig så mycket att jag inte kan bjuda på det ändå.

Såna tankar har jag just nu. Hurdana har du?

söndag, oktober 21, 2012

Med segerns banér

I stormiga tider, bland töcken och grus
en skara dock skrider mot himmelens ljus
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser
men före går Herren med segerns banér.
(C O Rosenius)

Det här är andra versen i EFS favoritpsalm framför andra, skriven av Rosenius själv. Så där kan det kännas ibland. En hel del bråte finns på vägen, det stormar och underlaget är allt annat än behagligt, men rörelsen är ändå FRAMÅT. Och segern, den kommer man att vinna.

På vilket sätt, och när, det vet endast Gud själv, men vinner, det gör man. Det handlar om att hålla ut, om att lyssna in den rätta vinden och om att vara villig att vandra den rätta vägen i trygg vetskap om att det enbart är nåden som gäller. Inte egna segrar, inte egna förtjänster, inte eget arbete utan enbart NÅDEN som håller en på banan. När jag ramlar, lyfter nåden upp mig. När jag ser stora övermäktiga hinder framför mig, då hittar nåden en genväg runt dem. När jag hör hotelser så ger nåden mig lovsångstoner istället.

För "före går Herren med segerns banér".

fredag, oktober 19, 2012

Två frågor....

Mycket av den dagliga verksamheten på jobbet kretsar nu kring två saker:
1. Vinster i välfärden
2. När är vår lokal färdigreparerad?

Som ni förstår är det lite olika dignitet på de där två. Den första är av riktigt allvarlig art. När partier som borde stå oss nära rent politiskt verkar glömma sin ideologiska bas, eller hellre slänga den i toalettstolen och dessutom spola ner den, för att förorda vinster i välfärdssektorn, då ÄR det allvarligt. Vi har en offentligt styrd äldreomsorg i Kalmar (med några små undantag inom vård- och omsorgsboende), dvs en verksamhet som bygger på demokratiska spelregler. Nu ska hemtjänsten läggas ut på privata aktörer. Därigenom kommer marknadstänkandet att ta över och människor blir kunder som helst ska vara så lönsamma som möjligt. Äldre människor med stora behov av vård och omsorg reduceras till lönsamhetsintrument. Idag är de i själva verket ägare av hemtjänsten. Nu blir de bara kunder där.

Dessutom öppnar detta för ett okontrollerat flöde av skattemedel ut till företagens privata vinstfickor. Varför ska skattepengar gå till privata vinster? Ska inte skattemedel gå till verksamhet som vi gemensamt behöver? Är det inte själva meningen med skatter? Jo, så klart är det på det viset, men den borgerliga skattesänkaralliansen har alltid haft svårt att fatta det sammanhanget. Att högerpolitiker sätter fåtalets rikedom framför de mångas välfärd, det må vara hänt. Det är vi ju vana vid. Nu är det dock så att det Stora partiet vi brukar ha strax till höger om oss, och som har byggt upp folkhemmet just med solidaritet och gemensamma lösningar som främsta värdeord, har sällat sig till högerpolitiken. Var man befinner sig rent ideologiskt just nu vågar jag inte ens spekulera i. Jag kan bara konstatera att det är ett trendbrott på gång. Det är inget tecken på utveckling, det handlar bara om anpassning till makten. Det är dessutom rentav dumt. Folkopinionen tycker ju något helt annat.

Vi kämpar på. Vi tror på vår politik. Vi är ganska övertygade om att människor är villiga att betala skatter som finansierar verksamheter som är viktiga för oss alla, t ex vård, skola och omsorg, men vi är lika övertygade om att viljan att betala skatt minskar i takt med vinstutdelningen från skattefinansierade privata bolag. Det är i själva verket högst rimligt. Jag vill inte heller betala för att människor som redan har vad de behöver och långt mer därtill ska få ännu mer bara för att de har satsat pengar i privata vård- och omsorgsföretag som har som största motivationsfaktor att tjäna pengar på gamla och sjuka människor. Däremot är jag beredd att betala MER om jag vet att resurserna går till att höja kvaliteten på omsorgen, om det leder till att äldre får det bättre, en pratstund då och då och en promenad utomhus när de önskar. Jag vill också säkerställa att valfriheten blir mer utvecklad så att varje brukare får vara med och bestämma VAD hon/han behöver hjälp med, NÄR det ska ske och VEM som ska utföra hjälpen. DET är valfrihet som betyder nåt.

Oredan i vår partilokal då? Var kommer den in i sammanhanget? Ja, lyset har kommit tillbaka. Köket fungerar. Vi har inte hunnit ställa i ordning alla grejer utan det står travar framför hyllor och så, men jag har nästan vant mig. Så har det ju sett ut sedan i somras. Det jag inte har vant mig vid är dock att toalettdörren inte går att stänga eller låsa. Dörren är alldeles sned. Kanske ligger det en djupare mening i detta faktum. Kanske ska det påminna oss om faran att slänga ideologin i toastolen och spola ner den när ingen annan ser. Inte för att risken direkt är överhängande hos oss, men det har ju hänt hos andra. Alltså kan det tjäna som varnande exempel om hur snett det kan bli om man inte tänker sig för ;-)



Favorit i repris: Tillit (som stavas som Gud)

Så tog jag det hisnande språnget
på tusentals ljusårs djup
och föll genom svindlande rymder
mot den tillit som stavas som Gud
mot den tillit vi stavar Gud.

Först mötte jag ångest och kaos
i oändlighetens stup
men sen kom den ljuvliga glädjen
i den tillit som stavas som Gud
i den tillit vi stavar Gud.

Jag mötte min djupaste rädsla
fick svindel och kände mig yr
Sen föddes den vildaste sången
den till livet som mitt äventyr
den till livet, mitt äventyr.

Livet är en gudagåva
som vi mänskor fått
en resa och ett äventyr
om än på ont och gott
Nu är jag redo att älska igen,
jag är redo för kärleken.

(Ännu en sångtext av en av mina favoriter: prästen Ingmar Johansson)

torsdag, oktober 18, 2012

Ett ideologiskt felval

Ja, jag är besviken. Jag är besviken på att viljan att driva en alternativ politik till den borgerliga regeringens privatiseringsiver verkar vara så svag. Jag är besviken på att en kommun som styrs av en socialistisk majoritet inte förmår att stå upp för sina grundprinciper. Jag är besviken på att viljan att genomföra borgerlig politik ser ut att vara större hos S än hos borgerligheten själv. Ett havererat allianssamarbete i opposition tyder på att fokus ligger någon annanstans än på uppgiften att bjuda upp till politisk fajt om makten.

Nu ska vi inte dra alla över en kam, och inte alla politikområden heller, men när det gäller vinster i välfärden och privata vinster inom välfärdsområden som äldreomsorg, där borde vi vara tydliga. Vi borde ta ställning FÖR verklig valfrihet för brukaren och FÖR vettiga arbetsvillkor för personalen. Vi borde öka flexibiliteten och se till att varje skattekrona går till omsorg om de äldre. Vi borde säga JA till solidaritet och rättvisa.

Tyvärr gör inte Kalmar kommun det i frågan om LOV. Istället lägger man sig platt för vinstintressena. När vinstintressena talar slinker solidariteten ut bakvägen. När privata bolag, med hjälp av deltidstjänster, dåliga arbetsvillkor och lägre utbildningsnivå, driver verksamhet för skattemedel går vi nämligen käpprakt åt fel håll. Idén om de gemensamma lösningarna på gemensamma mänskliga problem har kastats på sophögen. Nu är det vinstjakten som gäller, och de äldre blir brickor i det spelet.

Vi i Vänsterpartiet tror på människan. Vi tror på att vi vill och kan, på demokratisk väg, skapa möjligheter för välfärd med människan och inte vinsten i centrum. Tyvärr är vi ensamma om den uppfattningen i den partipolitiska världen. Däremot vet vår uppfattning stämmer överens med en stor del av allmänhetens. Och egentligen är det ju precis DET som betyder nåt av vikt.

onsdag, oktober 17, 2012

Jobben och utbildningen främst!

Regeringen pratar arbetslinje, inte jobb. Istället sänker man bolagsskatten.Det gynnar bankerna och storföretagens ägare. Alltså är bankerna mer värda än arbetslösa ungdomar. Jag förstår att det gör ont i regeringens självbild att arbetslösheten enligt Arbetsförmedlingen är högre idag än när regeringen tillträdde 2006.

Men det är välförtjänt kritik. Regeringen valde att inte stimulera ekonomin under djup kris och arbetslösheten ökade mer än den hade behövt. Man har dessutom dragit ned på vuxenutbildning och andra åtgärder som är viktiga för att människor ska vara anställningsbara när ekonomin vänder. Effekten är att många företag nu har svårt att få tag i arbetskraft trots stor arbetslöshet. Företagen kan alltså inte växa, men det gör arbetslösheten. Det vore bättre om det vore tvärtom.

Många arbetslösa saknar grundläggande utbildning från grund- eller gymnasieskola. Det krävs dock ofta minst gymnasieutbildning för att få ett arbete och det är även nödvändigt för att kunna vidareutbilda sig på yrkeshögskola eller universitet. Ungdomar som saknar gymnasieexamen löper stor risk att bli långtidsarbetslösa eller fastna i tillfälliga otrygga anställningar.

Vänsterpartiet vill därför införa rätt att läsa in gymnasieskolan inom vuxenutbildningen. Det ska kunna ske antingen inom komvux eller på folkhögskola. Det är god samhällsekonomi att ge människor en andra chans. Alla förmår nämligen inte att göra sina livsval vid 15 års ålder.

Vi i Kalmar län har det väl förspänt, både med kommunal vuxenutbildning och med flera folkhögskolor, men de skulle kunna komma fler till del. Tänk om vi kunde se till att fylla dem med människor som utbildar och utvecklar sig istället för att placera arbetslösa i utnyttjandereformer som Fas 3? Då kunde vi råda bot på arbetskraftsbristen, sänka arbetslösheten samt öka mångas livskvalitet. Det är vårt förslag. Det ger nämligen vinst på alla plan och inte bara i bankernas kassavalv!


Birgitta Axelsson Edström (V) - ledamot i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund
(debattartikel i dagens Barometern)

tisdag, oktober 16, 2012

Dahm hade NYA tankar till skillnad från Folkpartiet av idag...


Några folkpartister i Kalmar har tydligen bestämt sig för att bilda ett sällskap till minne av O E L Dahm. Det tycker jag är en välgärning! Rektor Dahm var på många sätt en föregångare, precis som många andra liberaler var förr i tiden. När det gäller införandet av kvinnlig rösträtt var liberalerna, till skillnad från högern, övertygade förespråkare. Även om jag är övertygad socialist så kan jag ge liberalismen en eloge för många nya tankar, även om det numera var länge sedan de var nya.

Det är ju lite grann här som problemet ligger.  Rektor Dahm var drivande i omdaningen av skolväsendet både i Kalmar och nationellt. Han brann för att reformera studentexamen och anpassa skolan till framtiden, inte till dåtiden.  Han var en förkämpe för nya pedagogiska grepp och drev många skolrelaterade frågor under sin tid i riksdagen. Han verkade dessutom på ett framgångsrikt sätt för att begränsa superiet.

Han skulle nog inte känna igen sig i Jan Björklunds Folkparti och politik, där skolans utveckling tar stormkliv bakåt och där gymnasieskolan anpassar sig till ett Sverige som befinner sig  40 år tillbaka i tiden. Jag rekommenderar därför det nya Dahm-sällskapet att tipsa sin partiledare om att även en liberal har kunnat planera för framtiden och inte för dåtiden. Kanske kan han få lite inspiration att använda kikare istället för backspegel i politiken. Jag skulle också önska att Dahms tankar om alkoholtillgång skulle kunna smitta Folkpartiet i Kalmar så att de kunde se lite mer nyktert på krogarnas öppettider framöver. Det är nämligen varken nödvändigt eller speciellt liberalt att servera alkohol till kl 3 på morgonen. Det är bara förödande för folkhälsan.
Birgitta Axelsson Edström
Vänsterpartiet Kalmar
(insändare publicerad i dagens Östran)

måndag, oktober 15, 2012

En sån dag...

I kväll hänger jag upp lite tankar på två artiklar:

Först det orimliga i de gamla politikerpensionsvillkoren här. På det viset göder man politikerförakt, och det behöver man inte göra. Det växer nog sjutton ändå. Forna tidera politiker hade nog glömt omdömet hemma, men man får hoppas att vi har lärt oss med tiden. Det där med rimlighet, etik och moral kan vara viktigt att ha med sig i dylika frågor. Att man får pension när det inte finns en rimlig möjlighet att gå tillbaka till jobbet pga åldersskäl, det köper jag, men det MÅSTE finnas gränser.

Sedan kommer nästa artikel här. Det är INTE ok att lämna barnen på förskolan om man har ledigt. Frågan är hur det funkar vid älgjakten.... eller är det så enkelt som att det där med egen ledig tid, det är något som är förbehållet män med barn, dvs pappor, men absolut inte kvinnor med barn, dvs mammor???

Ja, ibland känns det som om världen är totalt fel ute..... Idag är en sån dag.

söndag, oktober 14, 2012

Jag reser mig igen!

Idag är det verkligen en sån där dag som många har det jobbigt med. Det är mörkt, det regnar mycket och många tycker att hindren att ta sig ut är för höga. Jag trivs dock. Det är en sån dag som ger mig ro.

Jag vill dela en liten bildserie, bara så där på skoj:



Vet ni vilken låt den illustrerar? Ja, Thorsten Flincks "Jag reser mig igen" förstås. Det kan vara lite skönt att tänka sådär, speciellt nu på hösten och när det är nästan två långa år kvar till nästa val och innan vi kan få en ny regering. Även om det känns tungt, så reser man sig igen när man får lite vatten och lite näring, och snabbt kan det gå!

Och det gäller även om man känner sig nedslagen av annat. Man reser sig igen! Med hjälp av närstående och stöttning så kan man resa sig igen :-) Precis som den här feministfärgade cyklamenblomman i vårt köksfönster.

lördag, oktober 13, 2012

Upp och ned, men vänd det rätt då!


  • EU får fredspriset av norska Nobelkommittén
  • Åkesson vill kasta ut alla rasister ur SD
  • En svårt sjuk sjuåring utvisas från Sverige till ett liv utan behandling vilket betyder ett liv med svåra hjärnskador
  • Skattepengar avsedda för vård, skola och omsorg hamnar i skatteparadis

Vi lever verkligen i en tid då mycket är upp och ned. Är det inte på tiden att vi vänder det rätt?? Allt utom att Åkesson säger sig vilja rensa i SD-leden då förstås. Om det får önskad effekt så har de ju inga medlemmar kvar, och det vore ju i sanning en välgärning ;-)  Men allvarligt, på vilket sätt hjälper bara gnäll när man ser så mycket dumheter???

Som sagt, sitt inte och gnäll i TV-soffan, ut på gatan och skrik! Det finns massor att göra!!! GÖR NÅT! Är vi många som gör det kan vi göra skillnad!!!


torsdag, oktober 11, 2012

Ursäkt.....men vi tar nya tag!

Jag har tyvärr helt missat att det är Internationella flickdagen idag. Det är en ny dag som beslutades förra året, så kanske är det inte så konstigt att den har gått mig förbi. Å andra sidan, som feminist borde man hålla reda på sådant. Det tycker jag. En vacker Ninjabukett får ändå representera alla underbara flickor som borde vara i centrum speciellt och just idag!


Men egentligen borde alla dagar vara flickdagar. Flickor borde uppmärksammas varje dag. Flickor lever under förtryck världen över. De har betydligt trängre frihetsutrymme än pojkar, åtminstone generellt och strukturellt sett, och de har ett långt mer begränsat spann av valmöjligheter inför framtiden. Flickors behov uppmärksammas inte på samma sätt som pojkars, och deras möjligheter att utbilda sig är ofta mycket sämre, åtminstone sett i ett globalt perspektiv. Förresten ska vi inte slå oss för bröstet och påstå att vi har kommit så långt i Sverige. En snabb blick på arbetsmarknaden borde få oss att generat tystna. Inom hur många sektorer hittar vi män? Och var hittar vi kvinnor? Kolla det, och kom sedan och säg att pojkar och flickor väljer yrke lika fritt och utan tanke på könsstereotyper..... Vi ser exempel på sådana orättvisor varje dag, men det kanske ter sig så naturligt för oss att vi inte ens har förmågan att lägga märke till det? Eller är det så att vi inte orkar se, för den dagen då man faktiskt ser, då slöjorna lyfts från våra ögon och verkligheten framträder i sin skabbighet, då blir det för jobbigt eftersom själva vetskapen bär med sig ett ansvar att agera?

Det kan vara värt att fundera över. Jag ser det här mönstret i varje fall, och jag vill uppmärksamma och jobba för att rätta till de orättvisor som drabbar flickor mer än någon annan. Och nästa år ska jag se till att fler uppmärksammar den här dagen. Ju fler som ser, desto bättre, och ju fler som fattar, desto fler som inser vikten av att agera. Full fart framåt!

onsdag, oktober 10, 2012

Mobbning ska stoppas!

Idag är jag stolt över att tillhöra Vänsterpartiet. Efter den här artikeln kan man inte vara annat. Mobbningen på jobbet är ett problem som är mycket vanligare än vi tror. Förmodligen pågår det i var och varannans närhet, men ofta i det tysta. Det är liksom inget vidare hippt att berätta att man blir utsatt för sådant. Att vara syndabock för allsköns problem är ingen position man direkt skryter med. Ändå är det inte den mobbades fel. Det är ALDRIG rätt att mobba.

Systematiska kränkningar i form av ignorans, utfrysning, osynliggörande, osakligt bemötande, förolämpningar, förminskande, överdriven kontroll och undanhållande av information för att inte tala om skitprat och hånleenden bakom ryggen är tecken på att något är allvarligt fel. Men många väljer att inte se. Man vill heller inte se att ansvaret vilar på ett dåligt, otydligt och outvecklat ledarskap. Konflikträdsla och rädsla för att själv drabbas kan göra att människor i omgivningen väljer att inte reagera. Sådana arbetsplatser är sjuka på riktigt.

Så JA Vänsterpartiet, det behövs en lag mot mobbning! Men det behövs också civilkurage, moral och etiska ställningstaganden grundade på våra ideologiska rötter solidaritet, jämlikhet, systerskap/broderskap och feminism. Sådant kan man inte lagstifta om, men man kan sprida sådant ändå genom att till exempel vara goda föredömen. Låt oss anta den utmaningen medan vi väntar på att Sverige ska vara moget för en lag mot mobbning. Jag är nämligen inte säker på, även om jag önskar det, att vi är där än i det här nya borgerliga och egoistiska samhället där man ska tänka på sig själv och sin egen vinst och skita i andra. Det kräver liksom lite mer än så när mobbning ska stoppas.

tisdag, oktober 09, 2012

Tack! Full fart framåt!

Ett stort och varmt tack till mina Ninjakompisar som förgyller min tillvaro med kloka tankar, uppmuntrande tillrop, glada skratt, kärleksfull omtanke och en himla massa kämpaglöd!!!
Förutom att käka våfflor och dricka kaffe så hinner vi diskutera världsproblemen, hitta lösningar och spåna en massa kring hur man ska råda bot på de orättvisor som kvinnor och män världen över utsätts för på grund av den patriarkala strukturen. De könsstereotyper vi pressas in i och jämförs med gör att den mänskliga friheten beskärs, och det accepterar vi inte. Det finns mängder av exempel på härskartekniker som utövas dagligen, på medvetna och omedvetna kränkningar, på förtryck och på ibland ganska subtila strategier som behöver lyftas upp i ljuset och beskådas. För inte är det bara Bosse Hansson som har synpunkter på vilken hudfärd en spelare i AIK har eller bara Uffe Brunnberg som anser att kvinnans största uppgift är att vara behagligt tyst och behaga mannen..... Och det är inte bara den osannolika Hollywoodfrun Gunilla Persson som anser att en kvinna ska låta sig försörjas av sin man. Tyvärr är det många fler som rör sig i sådana grumliga vatten. Såväl antirasismen som feminismen har stora uppgifter att ta tag i! Om inte vi som bekänner oss till de värderingarna gör det, vem gör det annars? Hitta likasinnade och jobba tillsammans, som ett färgsprakande kollektiv med många viljor!!! Det gör ju vi!

Och vet ni, nu kan jag göra våfflor också, från grunden, utan ägg ;-)

söndag, oktober 07, 2012

Det spelar roll!


Idag var vi på Världskulturmuseet i Göteborg. Det var som alltid väl värt ett besök, och alltid är det någon av utställningarna som berör mer än de andra. Den här gången var det ”Spela roll – om åskådarens roll” som lämnade mest intryck. Ja, eller lämnade intryck..... Den träffade rakt in i hjärtat för att vara riktigt tydlig. Den ställde angelägna frågor, och svaren går jag och grunnar på. Vilken roll har egentligen åskådaren?

Vi har många exempel på historiska skeenden där åskådare har varit just åskådare, och där man hävdar att en åskådare inte har del i ansvaret för vad som sker. Samtidigt vet vi att åskådare i form av aktiva opinioner kan vända utvecklingen. Det har vi också exempel på. Förföljelser, diktaturer, förtryckarregimer, vardagsrasism.... När sådant uppstår bör man ställa sig frågan: VARFÖR? Och VARFÖR var det så omöjligt att stoppa? Kunde man ha gjort på något annat sätt? Kanske hade man kunnat det, om man hade vågat, om man hade trott på sin egen betydelse, om man hade sett med klarare blick, om man hade vetat att det var fler än jag som såg samma sak och som tyckte att det var fel.... etc etc. Vilket val har man som åskådare?

Sedan måste det inte alltid handla om de där stora sammanhangen. Alla lever vi i mänskliga sammanhang. och där uppstår då och då situationer då det sociala samspelet inte fungerar på ett rättvist och rimligt sätt. Jag pratar om trakasserier, mobbning, härskartekniker och uteslutningsmekanismer. De processerna har mycket gemensamt med förföljelser på makroplanet. Ofta handlar det om att någon eller några bestämmer sig för att se på människor som ”vi” och ”de andra” och sedan på olika sätt visa för några av ”oss” att om dessa inte beter sig på ”rätt sätt” så kommer de att förpassas till kategorin ”de andra”. ”De andra” är automatiskt sämre än ”oss”, och till dem vill man inte höra. Känner vi igen processen med ”judestjärnorna”? Och ser vi det på mikroplanet någon gång? Det gör i varje fall jag. Jag ser det ofta, tyvärr, och varje gång gör det mig lika heligt vred. Vrede SKA man känna inför förtryckarstrategier.

Sedan ska vreden användas till något positivt förstås, till verksamma motstrategier, och DET kan kosta på, men det är, som min Ninjakompis Mariann uttrycker det, ”ta mig sjutton värt det”!

Utställningen ”Spela roll” borde visas i Sveriges alla kommuner så att alla skulle kunna få chansen till att ändra sig från skyldig åskådare till ansvarstagande medaktör. DÅ kanske fler skulle inse att det spelar stor roll hur man beter sig. Det spelar roll när man tar ställning FÖR det goda, MOT det onda. Det spelar roll när man ställer sig på den svages och den ensammas sida, och det spelar roll när man gör det man tror på. För det är nämligen så att det spelar roll när man INTE gör nåt. DET är det allra värsta.

fredag, oktober 05, 2012

Jag skäms!

Ja, jag ska inte säga att jag är överraskad. Tyvärr har jag väntat på det. Det är bara sååå typiskt. Kolla länken här. Det är inte Bering Breivik som har gjort fel när han mördade massor av ungdomar och sprängde regeringskvarteret i Norges kanske värsta terrordåd hittills, det är hans mamma.

Så klart att det är kvinnan som bär all skuld! Det var ju hennes ansvar att bygga familjen. Det var ju hon, som utan samhällets hjälp, skulle ta hand om sitt barn när världen omkring henne inte fungerade. Så klart att det är HENNES fel. Kan man inte sätta henne i fängelset också??? Är man säker på att det inte var hon som höll i vapnet och byggde bomberna?

När IKEA gör vad de kan för att osynliggöra kvinnor, då ska någon lyfta fram en kvinnas betydelse för en rasistisk terrorists planerade massmördande. Är detta rimligt?

Det är klart att det inte är! Det är hög tid för oss alla att få ögonen för den dubbla bestraffning som drabbar kvinnor i tid och otid. Man ska inte synas i positiva sammanhang, men när det gäller att hitta syndabockar då är kvinnor överrepresenterade. Själv slogs jag i morse av hur osynliga kvinnor är i våra morgontidningar. En hel omslagssida med sport, obervera att detta är dagen innan vårt eget IFK Kalmar spelar den avgörande matchen i kampen om en plats i nya superettan, pryds av ENBART män. Nu är ju detta bara ett exempel, men pröva att bläddra igenom en tidning med genusglasögon en gång. Du kommer att bli förbluffad!

Kanske kommer vi fram till den dag då kvinnor och män värderas lika. Kanske kommer vi fram till den dag då en frånvarande pappa anses ha samma ansvar som en ensam närvarande mamma för barnens väl och ve. Kanske kommer vi fram till den dag då mäns överhöghet och tolkningsföreträde inte anses självklart. Ja, kanske.... Det är osäkert. En sak är dock säker: Vi får vänta riktigt länge, och det beklagar jag djupt. Jag till och med skäms.

torsdag, oktober 04, 2012

Var inte rädda!

Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Matt 10:26-30

"Var inte rädd. Jag går bredvid dig....." Det är sant.

onsdag, oktober 03, 2012

Dags att pröva Gudsvinden?

"Jag vill lyfta mina vingar som örnen
jag vill vänta på den rätta vind
När den kommer vill jag kasta mig ut
jag vill lita på vinden
och låta den föra mig"
(Per Sötorp)

Så sjunger jag ibland. Idag var det just den texten och melodin som ockuperade min hjärna under cykelturen hem från stan efter ett sent möte. Jag undrar vad det kan betyda... Är det så att jag har kommit till ett tillfälle då det är dags att pröva just att Gudsvinden bär?

Kanske är det så. Frågan är bara på vilket sätt. Men kanske är det just det som är själva finessen. Den kan ju inte bära förrän man prövar den. Och det handlar om tillit, om att tro på att man är älskad precis som man är. Lyssna gärna på den underbara Se hur Gudsvinden bär här framförd av Ingmar Johansson själv.

Lycka till!

Igår ordnades den officiella avtackningen av Malin Petersson (M). Hon avgick sista september från sina politiska uppdrag, bland annat som gruppledare, oppositionsråd och vice ordförande i kommunstyrelsen. Den här processen, såväl innan hon meddelade sin avgång som efteråt, har kantats och kännetecknats av diverse otrevligheter, smutskastning och motsättningar. Jag tänker inte strö salt i såren. Det gör det moderata partiet så bra på egen hand. Jag tänker inte heller bedöma Malin som politiker. Det får andra göra. Jag bara konstaterar att det är SÅ typiskt att det är kvinnan som lämnar arenan. Det var på något sätt så himla väntat när den "hemliga" romansen offentliggjordes tidigt i somras. Ingen trodde väl på en annan utgång?

Malin och jag har på något konstigt vis följt varann i politiken. Hon kom till barn- och ungdomsnämnden när jag var ledamot där, när jag fick uppdraget som ordförande i KFN blev Malin vice ordförande och när hon lämnade kommunpolitiken för att gå in som landstingsråd så dröjde det inte länge förrän jag också drog mig till landstinget, dock inte politiskt. Under vår tid i kultur- och fritidsnämnden hade vi roligt (och för det mesta var vi sams också) och vi spelade sketcher och sjöng tillsammans vid prisutdelningar. Vi har till och med sjungit med Oskarshamns Big Band i Kalmar Folkets park våren 2005 :-) Malins favoritfärg då var röd, min var blå (och det stämmer nog än, dock inte politiskt...). Malin har både jobbat som lärare och lärt sig spela inom kommunala musikskolan, jag fick privatlektioner. Det är tur att man är flexibel ;-)

Hur som helst, det var en avtackning med blandade känslor igår. Vi brukar ju följas åt, Malin och jag. Vad det betyder inför framtiden det kan man ju inte veta, men att vi skulle följas åt på den mer romantiska arenan hade jag faktiskt inte väntat mig. Blocköverskridande allianser på personplanet är om än inte ovanliga så ganska jobbiga för omvärlden att hantera, även om man inte har några problem med att hantera dem själv. Jag önskar Malin lycka till i framtiden, vad den är bär med sig! Och musiken kanske kan förena oss än ett par gånger :-)

tisdag, oktober 02, 2012

Sten i glashus

"En vänster som drar åt olika håll" skriver Svenzén (C) här. Själv utesluter han tre av fyra gruppledare och bjuder in en fyrhövdad gubbklubb (eller kanske är det unga pojkar.....) till sitt lantliga köksbord för att forma framtidens alliansalternativ. Inte ens i den egna partiorganisationen verkar det finnas förankring. Det måste vara en hel del kaffeskvättar som sattes i halsen i borgerliga hem i lördags. Det räcker tydligen inte med en centerbänk i fullmäktige som enbart består av män. Nu ska alliansen också ledas av uteslutande personer av maskulint kön.

Och på eftermiddagen måndagen därpå samlar Johan P (S) moderaternas nya gruppledare och centerns gamle för att utan protokoll diskutera tillväxt. Ja ja, det är idel gubbar där också.... Det där med genusmedvetenhet går inte så snabbt här i världen. 

Man kan ganska enkelt konstatera en sak i alla fall: Det är inte V som drar åt olika håll. Det är (fortfarande) den obefintliga alliansen... inte bara mellan partierna utan även partiinternt.

Tänk så passande att detta utspel kommer nästan samtidigt som nedläggningsbeskedet i glasriket. Det klirrar i glashusen både här och där. När det gäller Orrefors och Åfors säger jag ett sorgset TYVÄRR....