söndag, april 29, 2012

Mänska,se dig själv

Har du sett på dig själv i en spegel,
sett hur gåtfull en människa är?
Du är en avbild av gåtornas gåta
Han som finns överallt, den som är.


Vet du om att din kropp är ett tempel?
Evigheten finns gömd i valvens djup.
Ja, i ditt innersta porlar en källa
som kan släcka din törst efter liv.


Mänska, se dig själv djupt i ögonen.
Smek din kropp, ja smek din egen hud.
Vet att du är värd att älskas
här och nu
Ett mästerverk signerat Gud


Så räta på ryggen,
håll ditt huvud högt.
Vet, du är utvald,
särskild,
Du är sökt!
Håll ditt huvud högt,
så högt.


Mänska, se dig själv djupt i ögonen.
Smek din kropp, ja smek din egen hud.
Vet att du är värd att älskas
här och nu.
Ett mästerverk signerat Gud

(Ingmar Johansson)


Vi är mästerverk och oerhört dyrbara skapelser, vi människor. Ingmar Johansson fånger det på ett vackert sätt i sin text. Varför ser vi det här så sällan? Varför har vi så många strukturer i vårt samhälle som vill att vi ska känna tvärtom? Ja, det kan man undra, men det hjälper inte alltid att bara undra över det och konstatera att så är fallet.

Det gäller istället att börja med sig själv och att börja tänka annorlunda, både om sig själv och om de människor man har runt omkring sig. Då kan man nå resultat! För det är helt enkelt så att de samhälleliga normerna är vi med och skapar, och ser vi inte till att värdera oss själva och varandra, så gör ingen annan det heller.

"Så räta på ryggen, håll ditt huvud högt!" Det är DU värd!


Grattis, eller....?

Så här skriver FP-ledaren Jan Björklund idag: "Söndagen den 29 april är en bra dag för svensk ungdom. Fler unga får i framtiden chansen till jobb." Det han vill gratulera till är följande: "Idag har det kommit goda nyheter. I det stora avtal som idag tecknats mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting (SKL) ingår särskilda ungdomslöner. Under en ettårig introduktionsanställning skall lönen kunna vara 75 % av lägstalönen samtidigt som man lär sig jobbet." 


Grattis ungdomar! Nu får ni jobba heltid i kommunerna till 3/4 lön. Nu väntar vi bara på att exempelvis alla matpriser i affärer och restauranger och alla bostadshyror sänks till 75% av ordinarie pris för just ungdomar. Är det NÅN som tror på att det händer??? :-(

onsdag, april 25, 2012

Tack!

Idag är jag trött. Jag har stått upp eller sprungit hela dagen och haft fullt upp att göra och huvudet surrar. Nu under kvällen har vi möte och det måste jag vara med på. Det är intressant, så det är ingen uppoffring. Det handlar om Kalmar som cykelstad och det är en mycket viktig framtidsfråga. Vi har duktiga tjänstemän från kommunen som presenterar satsningen och diskussionen är levande. Men jag har ont i ischiasbenet och har skallen full med saker som jag måste hålla reda på :-(

Som ett brev på posten när man har så här stressiga dagar kommer tankarna på hur man skulle kunna ha det annorlunda och det är lätt att hitta negativa sidor av de nuvarande förhållandena. Sådana dagar kommer väl för alla. Jag tror inte att jag är ovanlig eller ens onormal. Jag tror att det är en ganska frisk reaktion att då och då tänka till och jag hoppas att de flesta gör det och inte fastnar i gamla hjulspår utan gör aktiva val i vardagen. Ibland leder det till förändring, ibland inte. Det är inte det viktiga.

Med sådana tankar gick jag med tung matkasse och ännu tyngre ryggsäck genom centrum tidigare i kväll. Då fick jag syn på en ganska nyfunnen vän på andra sidan gatan. Han skickade mig en personlig betraktelse häromdagen, och jag som nu har hunnit läsa den ville tacka för att han delade tankarna med mig. Det blev en snabb kram och ett par vänliga ord. Oj, vad det ändrade min sinnesstämning!

Tänk vad mänsklig kontakt kan betyda och lite mänskligt utbyte. Tack för att vi har varandra! Det är det som gör att man orkar med, även om man släpar på ett värkande ben och har tusen ostyriga tankar. Tack bröder och systrar som delar ord och tankar!

Ninjapresentation

Igår hade vi en liten presentation av vårt Ninjanätverk. Tidningen Östran dök upp med reporter och fotograf :-)

Ninjanätverket är en rolig och stärkande grej som fyller en viktig funktion. Så här presenterar vi oss:

Efter diverse frågor har vi förstått att information behövs om vad vi sysslar med. Vi Ninjafeminister vill därför gärna presentera oss. Det började med ett kvinnligt vänsternätverk och så här presenterades det i vår partiinterna tidning Bulletinen förra året:


”Sedan våren 2011 har ett kvinnonätverk träffats i Kalmar, Nybro och Emmaboda. Vi kände efter valet ett gemensamt behov av att prata politik utifrån kvinnors villkor i de politiska rummen, och VIPS så var Café Ninja uppfunnet .


Vi träffas med ojämna mellanrum och umgås och fikar tillsammans. Vi reflekterar kring både litteratur och aktuella händelser i världen. Under hösten planerar vi att bjuda in externa gäster till våra träffar för att utbyta erfarenheter, knyta kontakter och lära oss mer. ”


Så här säger en av oss:


"Äntligen ett kvinnligt nätverk inom vänstern igen, där jag kan diskutera feminismen utan att bli ifrågasatt, där vi kan stödja varandra i våra uppdrag och peppa eller i värsta fall trösta varandra. Allt för att vi tillsammans ska växa och bli starkare. Vi kallar oss nämligen inte Ninjafeministerna för skojs skull!”

Vi har sedan dess hört synpunkter och farhågor om att vi skulle vara en förening som skulle "kriga" sig till makt och krossa patriarkatet och att kast-stjärnan kunde betraktas som ett ”olaga hot”. Vi kan försäkra alla att vi knappast är några nya japan-ninjor precis. Däremot stämmer det att vi tänker ”krossa patriarkatet” på samma sätt som vi tänker ”krossa rasismen”, genom att synliggöra det som är fel och tydligt visa att en annan väg är möjlig.

Det kvinnliga nätverket utvecklades under våra träffar till att bli ett ninjafeministiskt nätverk både för kvinnor och män och vi lägger nu sakta upp en strategi för att aktivt visa vad feminismen VERKLIGEN går ut på.

Vi är inte de enda ninjafeministerna . En av de första, Nina Björk, uttryckte det så här:
”Om nu världen är ond, så tänker jag inte sitta i ett hörn och vara god. Kvinnor har samma rätt som män att äta i stället för att ätas, om det nu är så menyn ser ut”

Vi har nyligen startat en ninjablogg: Ninjafeministerna
Där presenterar vi oss bl.a. så här:

Vi är ett gäng kvinnor och män i olika åldrar, med olika livserfarenheter, som vill förändra världen till det bättre och lyfta upp jämställdheten. Vi vill göra feminismen begriplig och visa vad det egentligen handlar om. Vi vill konkret visa och förändra de olika villkoren för kvinnor och män och uppmuntra alla att våga ta för sig och inte låta sig nedvärderas.


Det handlar om LIKA ansvar, rättigheter, skyldigheter och makt oavsett kön!! Vi accepterar inte längre skillnader bara för att vi råkar födas som kvinna eller man! Vi synliggör ojämställdheten, som drabbar både kvinnor och män, var den än visar sig och ”kastar” kaststjärnor på dem som förtjänar dem (människor som uttalar sig dumt eller dåligt om feminismen, visar sin okunskap i frågan eller nedvärderar andra människor).

Vi tänker synliggöra de strukturer som påverkar och håller tillbaka kvinnor eller män - på arbetsmarknaden, i hemmet, i politiken, i skolan – ja, VAR de än finns! I grunden handlar det om att vi behöver stärka det feministiska arbetet på allvar, att vi måste göra skillnad. Vi måste ta tillvara varandras olikheter och inse att vi alla behövs.

Vi ser bara fördelar med ett nätverk som arbetar för att synliggöra ojämställdheten mellan kvinnor och män - åt båda hållen. Vi har inget emot att kvinnor och män delar på makten och härligheten! Det är ju så ett rättvist samhälle borde se ut, eller hur?

Hälsningar från oss i Vänsternätverket Ninjafeministerna

söndag, april 22, 2012

Innovationer på jobbet

Ett av de mer intressanta seminarierna som jag deltog i på Äldreriksdagen, förutom vårt gruppmöte i Vänsterpartiet förstås, handlade om innovationer. Det var inte intressant primärt för äldreomsorg, utan det berörde arbetslivet i stort. Hur tar man tillvara anställdas idérikedom och ger dem mod att tänka nytt och fritt? Det är en aktuell fråga som berör de flesta arbetssektorer idag.

Det är ett djupt liggande mänskligt behov att självständigt styra sitt eget liv, att lära sig nya verktyg och redskap samt att skapa sig meningsfullhet i arbetet. Det uttrycker Daniel H Pink (2010). Naturligtvis ställer en sådan insikt krav på arbetsledning och organisation, på styrning och på en förändrad medarbetarroll. Gamla strukturer som går ut på att chefen vet bäst i alla lägen, att hierarkier alltid ska betonas och att anställda enbart är utförare och inte tänkare sätter hinder i vägen för att anställdas inneboende kraft ska komma arbetet till del. Och det är ju improduktivt...

Vad arbetslivet behöver är en kultur av ständiga förbättringar. Vi behöver en bejakande kultur, som bejakar olika tänkesätt och olika perspektiv, för det är där människor som tänker olika möts som de nya idéena föds. Det är inte farligt att tänka eller tycka olika, det är istället en fördel, men då måste vi lära oss att respektera varandras tankar och se möjligheterna istället för hindren. Vi behöver ta oss bort från "så har vi alltid gjort"-tänkandet och gå mot "att pröva nytt skadar inte"-tänkande. Vi måste ha modet att överge och fasa ut gamla rutiner om de kan ersättas med nya som fungerar bättre och annorlunda. Vi måste låta våra medarbetare få vara de hela resurser som de är och inte vingklippa dem genom gamla synsätt.

Innovationer är nödvändiga för framgångsrik verksamhet och tilltro till medarbetares idéer är en friskfaktor. Vågar det svenska arbetslivet ta till sig de insikterna? Jag tror faktiskt att man måste. Som Stig Sjödin skrev angående människovärdet: "Människor tycker illa om dressyr. Också arbetare"

Att dölja och smita undan...

Jag har varit på Äldreriksdag i Stockholm i två dagar. Den bjöd på ömsom vin ömsom vatten (i bildlig bemärkelse) och ett och annat guldkorn kunde man snappa upp. Och då menar jag inte talet av äldreminister Maria Larsson eller den ganska genomgående ambitionen att sätta alla i samma båt och kväva debatten mellan styrande höger och opponerande vänster. Det går utför med välfärden med högerpolitik och kvartalskapitalism, med vinstintressen i omsorgen och med strypta statsbidragsnivåer till kommunerna. Den utvecklingen ska naturligtvis borgerligheten stå för. Varför ska de ges tillfälle att krypa undan ansvaret för den? Det är både pinsamt och verkar hämmande för de krafter som vill bygga upp en till stora delar raserad välfärd och trygghet. Fram med alternativen så kan vi sedan diskutera på allvar!

Och jag kan heller inte begripa omdömet hos den som beslutar att chefen för Carema ska ges tillfälle att under konferensens sista halvdag "tillrättalägga" bilden av ett vård- och omsorgsbolag med vinsten istället för människan i centrum. Jag undrar om vi ger andra verksamhetshaverier samma möjlighet i andra sammanhang. Är det vanligt att dåliga exempel får mer utrymme än goda? Eller är det helt enkelt det borgerliga SKL som vill skyla över den borgerliga regeringens ideologiska misstag????

Busstankar

Jag ligger utsträckt på sista raden i bussen. Tack och lov är det gott om plats här så jag har hela raden för mig själv. Det gör att värken i benet lindras väsentligt. Med tanke på att det lär ta ända till ca 18 innan jag anländer till Kalmar så är detta något att vara verkligt tacksam för :-) Men det skakar en himla massa ;-)

Jag kan inte sluta att tänka på Judas Iskariot. Han är en central figur i Jesus Christ Superstar. En stor del av berättelsen utgår från hans perspektiv. Egentligen är han ganska lik många av oss, inklusive mig själv. Han reagerar mot orättvisor, han försöker se till så att de fattiga ska få hjälp istället för att andra har överflöd.Han försöker hindra Maria från att smörja Jesu fötter och huvud med otroligt dyrbar nardusolja och påpekar att hon kunde sålt den istället och gett pengarna till de fattiga. Jag förstår honom. Jag hade nog reagerat likadant. Men Jesus tar henne i försvar och hävdar hennes rätt att av kärlek välja en annan väg. Det är inte alldeles lätt att acceptera. För mig kan det låta som om Gud älskar de fattiga mindre.... Det stämmer ju inte alls. Allt förstår man dock inte, eller hur?

Det gick snett för Judas, jättesnett. Han blev frestad att ta emot pengar för att förråda Jesus, den mästare han trots allt älskade. Han gick bedrövad bort. Hans öde kan vi bara spekulera i. Men det ligger en poäng i att konstatera ett par saker:

  • Skillnaden mellan oss och Judas är ganska liten.
  • Judas förräderi hade en plats i de stora påskoffret.
  • Jesus visste vem Judas var när han kallade honom till apostel.
  • Guds kärlek omfattar oss alla.

Det ger oss hopp. Vi är syndare hela bunten, men vi har ändå en chans. Vi kan bli använda av Gud i hans stora frälsningsplan, med våra fel, brister, sjukdomar, funktionsnedsättningar, galna prioriteringar, tokiga satsningar och vår otillräcklighet. Vi duger, eller sett på ett annat sätt, vi duger absolut inte men i Guds ögon och med Guds hjälp så har vi en uppgift med alla de möjligheter som Gud har. Det är trösterikt.

lördag, april 21, 2012

Helgrapport

Idag befinner vi oss i Stockholm utan att ha en enda fast schemalagd punkt på hela dagen. Skönt. Vi har, efter Melodikrysset förstås, travat runt i stan och tar nu det lite lugnt på hotellrummet innan vi ska ut och äta. Gårdagens Jesus Christ Superstar var en stark upplevelse som behöver lite tid till bearbetning. Visst är det fantastiskt att berättelsen om Kristi sista vecka, berättad på ett modernt sätt och i en helt annan miljö, kan ge ytterligare en dimension till det fantastiska påskoffret?  Det var andaktsfullt, skarpt, högkvalitativt och känslosamt. Jag bry mig inte om huruvida manus stämmer med Bibelns berättelse i bokstavlig mening, det viktiga är att innebörden  var tydlig, och det var den. Man fick också lära känna Judas, han som förrådde Jesus för pengar, och kunde verkligen inse att han var en ganska vanlig människa, ungefär som du och jag. Och du, Jesu offer gäller även oss, stora syndare som vi är. Dörren till himmelriket står öppen.

Vårens föreställningar på Göta Lejon lär vara slutsålda, men har du chans att se den till hösten, boka in dig! Du kommer inte att ångra dig. Imponerande skådespelar- och musikerinsatser, underbar sång och dans och spännande scenografi. Ola Salos nyöversättning av texterna är dessutom fantastisk.

Tre poäng i elitfyrans säsongspremiär på Fredriksskans är inte att förakta heller. Grattis Kalmar AIK till 2-0-segern över Hovshaga!

fredag, april 20, 2012

En satsning på Kulturcentrum betalar sig!

En debattartikel i dagens Barometern:

Planerna för ett kulturcentrum för barn och ungdomar i Kalmar har arbetats fram under lång tid. Behovet av mötesplatser för skapande verksamhet är odiskutabelt, precis som den estetiska verksamhetens betydelse för barns och ungas utveckling. Skapande barn skapar inte bara förutsättningar för egna kreativa liv utan också ett levande och utvecklande samhälle med nyfikenhet på det som är nytt. Ett sådant samhälle är precis vad vi i en globaliserad tid behöver.
Vi hoppas att våra idéer om ett kulturcentrum på Tullslätten nu snart kan bli omsatta i verkligheten, och att vår länsteater Byteatern inkluderas i planerna så att vi skapar en öppen plats för alla. Vi tror mycket på de möjligheter som möten mellan grupper ger, men ser samtidigt att barns och ungdomars behov måste prioriteras.

Nu får vi en fysisk plats där Kulturskolan, Monokrom, biblioteket och Byteatern tillsammans kan utvecklas och erbjuda spännande miljöer för nya tankar och nya djärva uttryckssätt samtidigt som skateboardåkarna utövar sin idrott på samma område. Här finns potential.

Ett kulturcentrum kan aldrig anses vara färdigbyggt. Det måste, per definition, alltid finnas möjligheter att låta deltagarna testa nya vägar. Just att pröva nytt och utvidga gränser är ju själva kulturens essens. Därför är vår förhoppning att verksamheterna som ska finnas där får möjlighet att bestämma över lokalernas användning och framtida utveckling. Det är alltså viktigt att vi bildligt talat inte bygger fler väggar än nödvändigt och att vi bokstavligt talat ser till att inga andra intressen än barnens, ungdomarnas och verksamheternas bestämmer framtiden.

Ett kulturcentrum kommer att kosta en hel del i investeringsmedel att bygga, långt mer än vad som idag finns i budget och ekonomisk planering. Det vet vi. Samtidigt är det en investering inför framtiden, en investering som kommer att betala sig mångfalt. Barn och ungdomar har rätt till kultur, både i form av eget skapande och i form av upplevelser, och denna rättighet ger plusvärden som en modern kommun inte kan klara sig utan. Därför ser vi investeringskostnaden som en garanti för ett växande, utvecklande och hållbart Kalmar. Vi tror på våra unga och vågar satsa på dem. Därför tänker vi även fortsättningsvis göra vad vi kan för att det planerade kulturcentrumet på Tullslätten ska bli verklighet så snart som möjligt.

Liselotte Ross
Samim S Ahmed
Bertil Dahl
Birgitta Axelsson Edström
Vänsterpartiet i Kalmar

måndag, april 16, 2012

Nystart!

"Men som lärjungaskaran
får jag höra igen dessa ord,
som blev början till nåt nytt
när Han sa: Jag är med er
alla dar intill änden
om ni litar och tror på mitt ord"

Det var slutorden i den sista sången (av Lars Mörlid/Peter Sandwall) som vi framförde igår i kyrkan. Vilket löfte, va? Och vilken nystart!

Idag börjar resten av Ditt liv. Vad gör Du med det? Vad finns att göra? Vad kan Du göra? Och vad behöver Du hjälp med? Låt oss kommunicera, diskutera, debatter och agera. Ingen är ensam, vi är tillsammans och tillsammans är vi starka :-)

Kalmar län behöver ett starkt feministiskt Vänsterparti!


Idag har tre målmedvetna Vänsterkvinnor skrivit i Östran :-)


Kalmar län befinner sig i en bekymmersam situation. Befolkningsutvecklingen visar en negativ trend, de flesta kommuner tappar invånare, infrastrukturen och kommunikationsmöjligheterna lämnar en hel del i övrigt att önska och vår arbetsmarknadsstruktur behöver uppgraderas för att klara framtidens utmaningar. När det gäller andelen statliga arbetstillfällen ligger Kalmar län lägst i landet.


Samtidigt är vi ett län med stora möjligheter. Vi har människor med idéer, kraft och engagemang. Vi har unika livsmiljöer, en offentlig verksamhet med hög kvalitet, många företag, en stark kulturrörelse, ett fräscht universitet och mycket turism. Men, välutbildade kvinnor flyttar från Kalmar län.


Ett av de mer självklara politiska målen för oss i Vänsterpartiet är jämställdhet. Vi vägrar att stillatigande se på när välutbildade unga människor, fler kvinnor än män, lämnar Kalmar län för att de inte ser någon framtid här. Vi måste ställa oss frågan på allvar: Varför flyr kvinnorna länet?


Vi i Vänsterpartiet anser det självklart att kvinnor och män är lika mycket värda. Det handlar om ett etiskt och moraliskt ställningstagande. Vi reagerar skarpt mot att kvinnors rättigheter och friheter är mindre än mäns. Därför vill vi ha jämställda löner, delad makt och lika inflytande för män och kvinnor. Vi vill bryta den uppdelade arbetsmarknaden, öka stödet till kvinnojourerna och se till att utbildning i feministiskt självförsvar erbjuds i skolan. Arbetsmiljö och arbetsvillkor inom dagens kvinnodominerade yrken måste uppgraderas. Vi måste systematiskt utvärdera hur olika satsningar utfaller för kvinnors och mäns del. Genusmedvetenheten måste stärkas från förskola och genom hela utbildningssystemet. Vi tänker aldrig acceptera att det finns könsskillnader som gör att pojkar och flickor upplever olika grad av frihet när de ska välja framtid!


Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Kvinnor ska självklart värderas lika högt som män, och kvinnors möjligheter ska vara minst lika stora. Feminismen måste lyftas på alla nivåer, och vi kommer att göra vårt allra bästa för att vi alla kvinnor ska få de rättigheter som vi har rätt till. Det kommer att innebära hårt jobb, såväl genom partipolitiskt arbete som genom andra nätverk och organisationer med samma mål, men vi är beredda att anta den utmaningen. Om inte Vänsterpartiet går i första ledet, vilka skulle då göra det? Kalmar län behöver ett starkt och feministiskt Vänsterparti för att kunna utvecklas till den framtidsregion som vi alla hoppas på!


Birgitta Axelsson Edström, Susanne Johansson och Mariann Karlsson
Vänsterpartiet Kalmar län

lördag, april 14, 2012

Jag borde inte

Jag borde inte
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner
säger ni.
Också röster inom mig
säger detsamma.


Vad jag har ansträngt mig
att vara en annan:
den jag borde.
Bort med alla borde
som tar mitt liv!


Nu vill jag möta
och lära känna mig själv
utan att värdera,
helt enkelt läsa
den människa som är jag
och ta henne till mig.


Jag tillåter mig
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner.
Djupt i mitt vara
vill jag rota mig,
i den verklighet
som är mig given.


Du - du är den du är.
När jag är den jag är
kan jag vara dig
en partner, en vän.

(Margareta Melin)

Tänk om vi alla kunde tillåta oss själva och varandra att vara de individer som vi är! Jag är lyckligt lottad, jag har nära familj och nära vänner i miljöer där den här attityden får råda, och kanske är det därför jag är så känslig för de situationer där en tvångströja läggs runt kroppen. Jag önskar av hela mitt hjärta att inte jag utsätter någon annan för det. Där gäller det nog att vara vaken. Det är ju nämligen precis som Gudrun Schyman en gång uttryckte när hon sa ungefär så här: "Det finns en gräns för min frihet, den har jag nått när den inkräktar på din."

Må vi hantera friheten så klokt att vi alla får ta del av den!

fredag, april 13, 2012

Blandad dag

Idag har jag farit runt lite. Det regnar och man försöker minimera tiden utomhus, men det går ju inte helt. Några vändor med bilen på förmiddagen resulterade i ett bättre samvete vad gäller lånade tidskrifter samt en bokad lokal till första maj. Det är bra med "fria" förmiddagar när man kan röra på sig! Eftermiddagen blev mer stillasittande dock, med postertillverkning och sånt vid datorskärmen.

Vid lunchtid var det Öppet hus på KRIS här i Kalmar. De visade upp sina fina lokaler och berättade om sin verksamhet. Intressant! De gör ett gott jobb. Vårt samhälle är inte automatiskt rustat för att ta emot människor som har hamnat snett i tillvaron en gång men som vill skaffa sig en nystart. Jag är ytterligt tacksam för de människor som viger sin tid åt att med sina egna erfarenheter hjälpa andra som behöver vägledning och stöd. KRIS är ett exempel på sådan verksamhet. Vi behöver den, och vi  ska ge den samhälleligt stöd.

De bjöd dessutom på hemlagade grova kroppkakor. Det var uppskattat! Det är vid såna tillfällen man inte är glad åt sin egen belägenhet.... Jag är vegetarian och måste så förbli. Man känner sig både otacksam, ofin och obekväm i dylika situationer, men ett glas mjölk hjälper ;-) Och förresten behöver jag inte göra det till ett större problem än det är. Ibland blir man lite egocentrisk i onödan. Jag skyller på åldern ;-)

Samtidigt som KRIS hade Öppet hus hade hyresvärden, Tempelriddarorden, visning av sina lokaler en trappa upp. Det var också intressant. Logevärlden är ju annars en ganska stängd värld för omvärldens insyn. Det är väl just det där exklusiva och enkönade hemlighetsmakeriet som jag har lite svårt med, men var och en får naturligtvis jobba i de former som passar en själv så länge det inte skadar någon annan. Tempelriddarna arbetar för ett helnyktert leverne. Gott så. Jag för min del väljer andra arenor. Förresten kan jag som kvinna inte bli Tempelriddare. Den kvinnliga motsvarigheten, som bara har funnits i 4-5 år, heter istället Tempelbyggarna. En Ninjafeminist passar nog inte riktigt in i det sammanhanget. Då får det liksom vara ;-) och så hade det nog blivit hur som helst....

Nu väntar snart en ny helg, med spelning och hemmajobb och förhoppningsvis en och annan liten guldkant utöver det. Man måste ju hinna umgås och vara ledig också. Ha en trevlig helg alla!

Tankar vid ett morgonregn

Det här är en tidpunkt på dagen som jag faktiskt med tiden har lärt mig att uppskatta mer och mer. Jag har, även om det är sanslöst trögt, vaknat, fått i mig frukost och kaffe (allt serverat av goe maken som har ett helt annat morgonhumör än jag) och startat dagen. Dagar utan bestämda tider för morgonmöten kan man börja på det här sättet, genom att i tystnaden hemmavid sätta sig vid datorn och gå igenom vad som har hänt. Man kollar mail  och svarar på det som bör svaras på, man kollar riksmedia och ser om det finns anledning att reagera, en titt inne på Facebook talar om vilka som fyller år och vilka som behöver hjälp med det ena eller det andra. Det är en skön vardagsmorgon med andra ord. Att regnet öser ner utanför fönstret gör inte det hela sämre. Det fyller mig med ett inre lugn och faktiskt en känsla av lycka. Jag har det bra. Jag har tak över huvudet och behöver inte frysa. Jag har en familj att älska och som älskar mig. Jag har vänner att dela glädje och sorger med. Det finns massor av saker att vara tacksam över, och det är jag.

Men världen, den är orättvis. Jag har inte förtjänat att ha det så bra som jag har det. Jag har råkat födas i ett rikt land, med snälla föräldrar och med ett materiellt välstånd som jag under hela mitt liv har fått ta del av och faktiskt många gånger tagit för givet. Visst, det har inte under alla tider varit frågan om något överflöd, men jag har alltid haft möjlighet att klara mig. Hur många på vår jord har den möjligheten? Och hur många i vårt eget land håller på att mista möjligheten idag när kvartalskapitalismen invaderar till och med människovärdet? Idag, när ens värde bestäms av "den individuella produktivitetsnivån på arbetsmarknaden" och när negativ förstärkning/bestraffning anses vara det mest motivationshöjande vi har för att få sjuka människor att bli friska och kunna jobba, kan man sannerligen undra vart vi är på väg.

Det är vårt ansvar att agera, vi som orkar och kan. Det är vår förbaskade skyldighet! Det är att GÖRA politik! Det är att våga sig ut och säga ifrån, även om det regnar elände både bokstavligt och bildligt. Och det tänker jag göra, även om det i mitt fall just idag inte betyder att jag står i ett soppkök och delar ut mat eller hjälper en gammal människa att äta. Idag är min uppgift en annan. Den är att skapa förutsättningar för ett ökat engagemang och ökat medvetandenivå både hos mig själv och hos andra. Det här är, om än inte den viktigaste eller den enda, också en uppgift som måste utföras och idag är den min. Det hoppas jag i varje fall.

onsdag, april 11, 2012

Jag reser mig igen...

Nej, jag trodde nog inte att en låt med Thorsten Flink skulle fastna så kapitalt, men det gjorde den..... Och med teckentolk blir den ÄNNU starkare. Kolla här: Jag reser mig igen med teckentolkning

Ja, även jag reser mig igen. Och igen. Och igen :-) Jag hoppas att även DU gör det när det känns som om Du ligger på botten.

Föreningslivets nödvändighet

Föreningslivet är en av de viktigaste sammanhållande ingredienserna i ett välmående samhälle. Vi har i Sverige en lång förenings- och folkrörelsetradition, och vi verkar på något sätt tro att det finns där automatiskt. Vi tar det som så självklart att vi inte ens reflekterar över det. Det ter sig naturligt att den lokala idrottsföreningen tar hand om valborgsmässofirandet, om midsommardansen och om höstloppisen. Sanningen är dock att föreningslivet i många fall går på knäna. Ett alltmer krävande arbetsliv gör att föräldrar inte orkar engagera sig som förr. Med ökande ekonomiska klyftor i samhället följer att deltagande i föreningslivet blir en fråga om kostnader. Barn och ungdomar som skulle må väl av att vara med i föreningen har inte råd när familjens val står mellan antingen vinterskor eller fotbollsutrustning. Vi svälter ut föreningslivet när vårt välfärdssamhälle sviktar. När vi som samhälle tappar det ideella arbetet blir vi verkligen fattiga. Jag hoppas och tror att utvecklingen kan bromsas upp, men det förutsätter en medveten politik som värderar människors förmåga att bidra och bygga!

En annan utvecklingstendens som är lite farlig är affärsverksamhetens invasion av det ideella föreningslivet. Jag fattar att elitverksamhet måste ha affärsmässighet, det säger sig självt på de nivåerna, men om affärerna ersätter det verkliga hjärtliga engagemanget, då är man inne på fel spår. Låt oss ta dagens ledande lag i fotbollsallsvenskan som gott exempel. Åtvidaberg håller på att renovera och bygga om anrika Kopparvallen. Där står nu nya läktare men ännu återstår en hel del att åtgärda. Under ståplatsläktaren ska bland annat nya omklädningsrum byggas. Än är det inte klart, men till premiären i fredags stod i varje fall läktarplatserna klara med stolar och allt. Över 4100 åskådare kom till snömatchen, att jämföra med invånarantalet ca 10 000. Stolarna kom i tisdags kväll. Orten har bokstavligen jobbat dag och natt med färdigställandet, och till och med spelare i A-laget var med och skruvade fast stolar. Det krävdes, och det ger resultat. Arenan är lagets, föreningens och ortens angelägenhet, inte "någon annans". Fotbollen betyder mycket för Åtvidaberg, men föreningen betyder mer. En stor barn- och ungdomsverksamhet är grunden.

En bruksort som Åtvidaberg, det finns många fler liknande exempel, har egentligen inte mycket att yvas över. Det är ett samhälle i nedgång, arbetstillfällena som förr var många är ytterligt få, paradmärket FACIT finns inte längre, bruket är nedlagt och karaktären "sovstad" passar både bildligt och bokstavligt. Det finns vacker natur, slottet Adelsnäs står som alltid där invid den lilla Bysjön och det är relativt nära till större städer. Men det som slår en allra mest är dock den gemensamma nämnaren: Föreningslivet berör så gott som alla. Man har förstått vikten av sammanhållande nät. På vintern är det bandyn och resten av året är det fotbollen som märks mest. Det engagerar så gott som ALLA.

Efter långfredagens match (hemmapremiär i snöyra, kallt som sjutton och jag trodde på allvar att matchklockan hade stannat på 41 min) var vi nere i samhället för att handla. Man behövde inte tveka över hur matchen hade gått (om man nu inte som vi hade spåren av den kvar i stelfrusna tår och fingrar). Segern stod skriven i samtliga ansikten man mötte. Stoltheten, självförtroendet och glädjen syntes i de glada minerna. Alla hälsade på alla, och till och med inne på pizzerian, där man annars möter hungriga otåliga människor som tycker att de väntar alltför länge på sin beställning, var det glatt småprat. För att slå ett Gais med Wanderson och Peter Ijeh på plan är minsann värt att vara sprudlande och stolt över, åtminstone i Åtvidaberg.

Större orter har det svårare att få upp det engagemanget. Man har oftast annat att arbeta med, och man kanske inte ser föreningslivet som det viktiga kitt som det faktiskt är, men jag tror att vi behöver komma tillbaka till de här rötterna även i vårt eget Kalmar. Vi kan inte räkna med att "hemmastoltheten" skapar sig själv. Vi kan inte tro att det är naturligt att se Kalmar som "allas ansvar". Det måste bygga på en medvetenhet och en äkta uppfattning om att det jag gör spelar roll. Vi måste också "skruva fast stolar" som ett gemensamt projekt även om det just nu inte finns några konkreta stolar att skruva fast. Det finns massor av annat att göra som vi inte bara ska räkna med att "någon annan" ska göra. Ansvaret är VÅRT. Är vi från politiskt håll intresserade att spela ut den bollen på allvar och bygga upp och värdera det ideella engagemanget? Jag är som vänsterpartist och folkrörelsemänniska beredd i varje fall. Som inbiten föreningsnörd kan jag inte tänka mig ett samhälle utan aktiva föreningar och ideellt arbete där industriarbetare, undersköterskor, präster, borgare och bönder arbetar sida vid sida. Hellre flyttar jag (men inte till Åtvidaberg...). Ta det som ett löfte! :-)

måndag, april 09, 2012

Vårskriket



Här är lite reklam för en speciell upplevelse på Kalmar slott lördagen den 5 maj. Alla som gillar körmusik, VÄLKOMNA!

Det är dags att genomskåda "arbetslinjen"!

Mitt tal idag under Solrosuppropet på Larmtorget i Kalmar:

Mötesdeltagare: Det är dags att genomskåda arbetslinjen!
"I Sverige arbetar tusentals människor utan lön. Företag lever på bidrag och gratis arbetskraft. Miljontals kronor går årligen runt i denna växande karusell."

Den borgerliga regeringen säger att de vill ha full sysselsättning. Men det handlar inte om att människor ska ha ett jobb med avtalsenlig lön, pensionsgrundande inkomst och fackliga avtal. Det handlar om att hålla människor sysselsatta, utan möjligheter till vidareutveckling eller förbättringar. Miljontals kronor går till bidrag till företag. Människor fortsätter att placeras i Fas 3, eller som den nu ska heta ”SYSSELSÄTTNINGSFASEN” trots att riksdagen har röstat för ett stopp av denna ovärdiga hantering av människor. Vi kan kalla den SYSSELSÄTTNINGSFASAN istället.

Regeringen Reinfeldt struntar i riksdagens beslut och fortsätter människoförnedringen. Deltagare i Fas 3 räknas in i statistiken över dom som fått arbete. På det sättet friseras siffrorna. Statistiken ljuger alltså. Uteträngningseffekterna gör att ungdomar inte ens får in hälften av vänsterfoten på arbetsmarknaden. Ingen som är normalt funtad tycker att det är märkligt. Varför ska arbetsgivare vilja anställa till vanliga lönekostnader när dom får gratis arbetskraft och dessutom ett ekonomiskt bidrag på 5000 kr i månaden per människa? Och detta helt utan krav?

Vi kan räkna lite. Har man en Fas 3-deltagare i företaget ger hon eller han 120 000 kr i inkomst till arbetsgivaren under de två år då man kan vara placerad i åtgärden. Det är vanligt att Fas 3-deltagaren själv får 223 kr per dag. Vem tjänar på placeringen, deltagaren eller arbetsgivaren? Det är inte svårt att förstå. Det är heller inte svårt att förstå att ALLA arbetslösa förlorar eftersom deras chanser att få riktiga jobb förminskas drastiskt. Fas 3 verkar kontraproduktivt, eller är det helt enkelt så att själva poängen med den här soppan är att skicka matpengar från sjuka och arbetslösa till redan välbärgade arbetsgivare? I så fall lyckas politiken. Att ta från de fattiga och ge åt de rika. Den omvända Robin Hood-taktikens paradexempel.

Alla vet att antalet arbetssökande är större än antalet lediga arbeten. Det är just den frågan som arbetsmarknadspolitiken borde ägna sig åt. Istället väljer man att bedriva människo- och slavhandel via Fas 3. Dessutom ger man en falsk bild av arbetsmarknaden. Hur många av Fas 3:arna har en riktig lön? Statistiken visar att nästan hälften av de Fas 3-placerade utför ett ordinarie arbete. Problemet är att de inte får någon lön. De kan få 223 kr om dagen i aktivitetsstöd eller socialbidrag. Hur långt räcker det? Dessutom är det pengar som arbetsgivarna, dom som tjänar på att arbetsuppgifterna utförs, INTE betalar. Vari ligger rättvisan?? Man säger som Kristian Luuk i På spåret: Vart är vi på väg???

Det FINNS goda exempel. Det finns aktörer som är på det rätta spåret. Sveriges anställningslösas landsorganisation (SALO) jobbar med 19 punkter för en bättre arbetsmarknadspolitik. De vill bland annat att jobb- och utvecklingsgarantin ska bort och att resurserna istället läggs på nya jobb i offentlig sektor, ha sex timmars arbetsdag för att fler ska komma i jobb och att våra myndigheter ska kännetecknas av tilltro till människors kapacitet och möjligheter till arbete istället för att odla misstankar om fusk. Göteborgs stad kommer att ta 5 miljoner ur den egna budgeten för att förbättra villkoren i Fas 3. I fortsättningen ska personer med försörjningsstöd inte placeras i Fas 3. De kommer istället att erbjudas en riktig anställning med en månadslön på 18 000 kr. Flera andra städer som fått upp ögonen för hur Fas 3 fungerar, tänker genomföra samma förändringar. Jag hoppas att Kalmar kan följa efter.

För ett modernt demokratiskt land kan inte drivas med mutor och slavar. Ett modernt demokratiskt land behandlar inte människor som ting och berövar inte människor människovärdet när de mister sitt arbete. Ett modernt demokratiskt land ser sina invånare som tillgångar och resurser, och bygger inte upp system som fungerar som forna tiders slavarbete. Ett modernt demokratiskt land inser att människor vill jobba och att anledningen till arbetslöshet är att det helt enkelt finns för få arbetstillfällen. Ett modernt demokratiskt land ser då till att stödja och uppmuntra investeringar och innovationer, och ser till att få hjulen att rulla.
Ett modernt demokratiskt land sätter den medmänskliga solidariteten framför den privata plånbokens soliditet. Ett modernt demokratiskt land värderar sina människor och ser till att bygga ett samhällsklimat som är rättvist, schysst, varmt och inkluderande. Förett modernt demokratiskt land vet att det nästa dag kan vara DU eller JAG, istället för någon annan, som drabbas.

Det finns ingen framtid för ett slavsamhälle. Det finns ingen framtid värd att kämpa för om vi sätter solidariteten på undantag. Det finns ingen framtid om vi inte protesterar, och det är precis det vi gör här och nu. Vi protesterar för ett bättre samhälle, för ett samhälle där var och en möts av respekt och där var och en har en plats.

”Varenda liten mänska har rätt att ha ett hem
Har rätt att finnas till för någon som är till för den”

Och varenda människa har rätt att ha ett jobb med en lön man kan leva på. Det är fullt möjligt, om vi bara VILL. OCH VI VILL!  Det är därför vi står här idag! Det är därför vi INTE vill ha mer av SYSSELSÄTTNINGSFASAN, där vi hör talas om exempel på utnyttjande av ”gratisarbetskraft” som inte bara bildligt utan även bokstavligt masserar arbetsgivares fötter på kontorstid medan chefen i fråga inte ens inser hur förnedrande det är utan uttrycker sin uppskattning över att slaven är ”sååå duktig.” Vi vill skapa RIKTIGA JOBB där människor avlönas på rättvis och rimlig nivå, behandlas schysst och bemöts med respekt! Det är vi alla värda!
Tack!

måndag, april 02, 2012

Ninjafeminister, vad är det?

Det här är vår fina logga i vårt Ninjafeministnätverk. Det är ett fristående nätverk bestående av en rad feminister, några av oss är partipolitiskt aktiva men andra inte. Vi är INTE våldsamma, men vi är bestämda och vi skickar iväg en mjuk kaststjärna då och då, ägnad att skaka om värderingar som inte är OK i ett jämställt samhälle där kvinnor och män värderas lika.

Har vi ett samhälle som är jämställt? Har vi rättvisa villkor? Har kvinnor och män samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter? I så fall behöver vi Ninjafeminister inte finnas.

Men vi finns. Face it och fundera på varför :-) Du kan läsa mer påNinjabloggen.