måndag, november 30, 2009

Insiktsfull högtidsdag

Igår var det en högtidsdag på flera sätt. Det var dagen då man önskar varandra ett Gott Nytt Kyrkoår! Hoppas att det nya kyrkoåret blir gynnsamt. Vi inledde dagen med att fira högmässa i Birgittakyrkan. Mysigt, och framförallt tänkvärt. Jonna Hennigs predikan om förtroende och tillit gav upphov till en hel del funderingar.

Efter en tur på stan var det El Clasico på TV. Fotboll kan vara ganska avslappnande att titta på när man samtidigt ska stryka. Jag har inte riktigt ro att sätta mig ner framför TVn en hel match när strykhögen väller över sina breddar, så det är tur att de två funkar att kombinera. Cristiano Ronaldo har alltid varit min favorit, men tyvärr blev det ingen lyckad tillställning för hans del igår. Uddamålsförlust borta mot Barcelona, av många ansett som världens bästa klublag, är kanske inte så farligt ändå.

Dagens kommentar stod förstås goe liberalen för. Plötsligt hörde jag från TV-soffans bortersta hörn: "Puyol skulle kunna platsa i Åtvid faktiskt, bara han blev lite snabbare"

Jag fullkomligt älskar sådan självinsikt ;-)

fredag, november 27, 2009

Nej...

Nej, jag har inte kastat in handduken.
Nej, det råder ingen brist på saker att skriva om, varken glädjeämnen eller stolleprov.
Nej, jag har inte lagt ner bloggen.

Jag har bara inte tid att skriva. Julkonsert på torsdag med allt vad det innebär (TACK Christer!), Luciaövningar, tvätt, adventsförberedelser, strykning, städning och allt annat som hopar sig så här års blir helt enkelt för mycket för att lämna tid till att skriva på bloggen.

Men jag återkommer. Det finns lite godbitar att rapportera om från veckans möten. Ibland blir man mållös. Det hände till exempel igår.

Som sagt, jag återkommer med rapport från sandlådan.

tisdag, november 17, 2009

Aktuellt på TV

I söndags kväll satte jag mig för att slötitta på TV en stund. Dottern hade gett sig av tillbaka till lärosätet och det känns alltid så tomt i det gamla modershjärtat. Lite TV gör det lättare och så blir det inte så tyst. Nåja, tyst har vi det sällan, goe liberalen och jag ;-)

Denna gång halkade vi in på Foyle´s war. Det var ett gammalt avsnitt, men ack så aktuellt det kändes. Det handlade om en antisemitisk rörelse i England under kriget och hur de använde strategin "detta är ändå vad de flesta anser och vi kommer snart att kapitulera för nazisterna och då är det bäst att vara på Tysklands sida annars ligger vi illa till". Usch, vilken feg och ryggradslös hållning.

Hela mitt inre gör uppror mot rasism, oavsett om det var i England eller Tyskland på 30-40-talen eller här i Sverige idag. Det är inte värdigt ett modernt någorlunda bildat samhälle att förfalla till såna ställningstaganden där människa ställs mot människa och där människovärdet bestäms av något annat än just "att vara människa". Är vi på väg dit? Är det vad Vellinge-debaclet är ett tecken på? Är det vad opinionssiffrorna vittnar om?

Nej, för Guds och människans skull, så får det inte vara. Ett samhälle måste väl ha nån ryggrad och hållning som man kan vara stolt över. Jag vägrar tro på att det är så illa.

Jag tror på människan, men jag tror inte på rasismen och dess företrädare. Där finns det nämligen bara elände att hämta. Om de definierar ut en del från samhället idag, vem blir det imorgon? Vem vet, det kanske blir du och de dina. Ett sånt samhälle vill i varje fall inte jag leva i.

Julkonsert på gång

Gör en markering i almanackan för torsdagen den 3 december. Då ska kören Vox Communis ha julkonsert på Kalmar Teater tillsammans med Stage4you från Torsås. Alla är välkomna att ta del av ett mycket blandat program som förberedelse inför den kommande julen!

Vox Communis är ett ljus i det dimmiga våtvarma omslag som råder just nu på väderfronten. Sådana inslag blir man både pigg och glad av, och redan ikväll träffas vi igen för att intensivträna julsånger. Vi har bara ett problem, och det är pianospelandet. På pianopallen lyser det nämligen tomt när inte jag placerar min bakdel där, och det fungerar inte i konsertsammanhang. Har någon något tips på lösning???

Tack till FTV Berga C och till Stadshuset!

Igår blev en ganska blandad dag. Tandläkaren först efter en relativt sömnlös natt (jodå, det gick bra att rengöra runt en hel och fin visdomstand som ännu inte har tagit sig upp men som ger upphov till inflammationer som gör SÅÅÅÅ ont) och sedan en presskonferens om utökade resurser för kultur- och fritidsnämnden (glädjebesked). Efter denna dag vill jag skicka en stor korg med tacksamhet och uppskattning till folktandvården på Berga Centrum där man alltid blir så väl mottagen och där dom fattar att det hos undertecknad är förenat med stor vånda att överhuvudtaget gå dit. Den politiska majoriteten i Stadshuset visade denna gång att föreningslivet och kulturlivet i Kalmar är viktiga delar i vår välfärd, och det är jag också mäkta glad för. Det är pengar som kommer mycket väl till pass!

Östran har som så många gånger förr en lite annorlunda vinkling där glimten i ögat syns tydligt
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/vaelkomna_julklappar
God Jul BG ;-)

Alla har rätt till ett luciatåg!

Mycket att göra är bara förnamnet så här års. Förberedelserna inför advent och jul börjar och samtidigt är det högtryck i det politiska livet och värre lär det bli. Att sedan en visdomstand spökar får väl anses vara grädde på moset i det stora hela. Efter torsdagens nämndsmöte var jag så trött att jag nästan sluddrade när jag kom hem. En stackare ringde som ville ha en åsikt från mig vad gäller kurkopolitiken men han fick inte många vettiga ord av mig. Ibland blir man helt enkelt FÖR trött. Tänk att man ska behöva bli nästan 45 innan man fattar att man i såna lägen ska säga stopp och be folk återkomma en annan dag vilket jag faktiskt gjorde. På sätt och vis har jag kanske ändå blivit klokare med åren.

Å andra sidan hindrade inget mig från att åta mig ännu ett luciatåg som jag börjar öva med i eftermiddag. Det är efterfrågan på pianospelare vid juletid och alla har väl rätt till ett luciatåg?

måndag, november 09, 2009

Kristallnatten 2009

I år är det 71 år sedan den nazistiska kristallnatten i Tyskland 1938. Under natten mellan den 9 och 10 november misshandlade nazisterna judar. Under kristallnatten brändes affärer och synagogor. Hundratals dödades direkt, tusentals fördes bort. Barn fick aldrig mer träffa sina föräldrar. Till koncentrationslägren fick de sällskap med andra oönskade grupper, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och människor med funktionsnedsättningar. Tillsammans utgjorde de De oönskade, de som inte var värda att kallas människor, de som skulle bort. Dessa rasistiska, fullkomligt vidriga utrensningar fortsatte till det andra världskrigets avslutande. Under många långa vidriga år… och övriga världen såg men valde att inget göra.

Inte heller Kalmar år 2009 är skonat från främlingsfientliga och rasistiska rörelser. Under de senaste åren har rasisterna öppet stått på våra gator och våra torg. Förra året slog de sönder vårt material och sparkade och slog oss när vi hade Kristallnatten-manifestation. Men vi ger oss inte förrän rasismen och främlingsfientligheten fullständigt har försvunnit! Vi måste gång på gång visa att extremism och rasism inte hör hemma i vårt demokratiska samhälle.

Därför samlades vi idag den 9 november, exakt 71 år efter Kristallnatten, till ljusmanifestation på en av stadens gator. Arrangerade gjorde Ung Vänster och Vänsterpartiet Kalmar. Bland talarna fanns företrädare för Vänsterpartiet, Svenska kyrkan, Liberala ungdomsförbundet/Folkpartiet Liberalerna, Socialdemokraterna och Antidiskrimineringsbyrån. Vi samlades för att visa vår respekt för rasismens offer, och vår avsky för dessa rörelsers sympatisörer. Vi försökte tända ljus, men det var inte så lätt i den kalla vinden. Marschallerna brann dock och påminde oss om hur viktigt det är att vi håller ljuset brinnande. Polisen var där och genom sin närvaro såg dessa tre till att vi kunde genomföra denna protest mot främlingsfientligt våld och förtryck i lugn och ro och på ett värdigt sätt, fredade från attacker. Tack Polisen!

Vi lever i ett samhälle där högerextremismen vinner mark. Vi kan inte låta det hända igen! Vi kan inte sitta på våra lugna rumpor och tro att världen går åt rätt håll utan att vi är med och kämpar. Vi kan inte stoppa huvudena i sanden och låtsas att vi inget ser. Det har vi gjort tillräckligt många gånger. Här gäller det att jobba, att stå upp för rättvisa, livets okränkbarhet och alla människors lika värde oavsett plånbok, religion, hudfärg, språk, kultur och eventuella funktionsnedsättningar. Vi måste vara på vår vakt mot rasism och extremism, var och när den än sticker upp sitt fula tryne: om det än var i Tyskland på 30-talet eller här i Kalmar idag. Vi bara måste!

PROTESTERA MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET OCH RASISM! GÖR DET JÄMT!

Om man inte gör det är man bara en liten lort, som Astrid Lindgren skulle låta Bröderna Lejonhjärta uttrycka det.

lördag, november 07, 2009

Huvud- och hjärtlöst

Det här mår jag illa av
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/polis_hoppas_att_aatalen_proevas_igen

En sjuttonåring har sex med flera män, den äldste är 35, medan hon är berusad. Hon var "inte hjälplös nog".

Rätten verkar tro att det är sannolikt att hon brann av lust att bli utnyttjad av flera stycken. I vilken värld utspinner sig detta? Hur ser våra lagar ut om man kan döma på det här sättet?

Det är både huvudlöst och hjärtlöst. Och man skäms å samhällets vägnar som år 2009 inte har kommit längre.

torsdag, november 05, 2009

Ovärdiga kontraster

Läget i Sverige är inte vad det borde vara. Kolla artiklarna
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6063816.ab
och
http://www.kvp.se/nyheter/1.1767726/prins-carl-philip-festade-for-100-000-kronor
och tänk till lite.

Är det värdigt ett modernt välfärdsland att ha såna nyheter sida vid sida? Ja ja, man kan alltid säga att tidningar skriver för att sälja, men i alla fall. Snacka om att klyftorna är stora i vårt land mellan dem som har och dem som inte har.

Svenska Kyrkan i Kalmar har en bioreklam som ser ut på följande sätt: Uttalandet "En del tar kyrkan för given" blir illustrerat av bilder ftrån gudstjänst, bröllop, dop, konfirmation och annat som har med kyrkan att göra som gemenskap, samtal, tröst och musik. Sedan följer konstaterandet "Det gör dom alldeles rätt i".

Det är ett lysande upplägg. Jag tycker att man ska kunna ta sin samhälleliga trygghet för given också, men det kan man inte längre.

BYT REGERING!

onsdag, november 04, 2009

Är det kul att vara gnällspik?

Inger Hilmanssons (FP) resonemang blir man sällan riktigt klok på. Idag hade Barometern ett citat från hennes blogg där hon skrev om att etablerade socialistiska partier utan att bekymra sig deltog i en manifestation mot Israels orättfärdiga krigföring i vintras där det fanns folk som använde antisemitiska symboler.

Inger har fel. Vi bekymrade oss oerhört mycket. Jag gick till och med därifrån. Det var mycket mycket obehagligt, och jag var inte ensam om den känslan. Men våra argument, vår avsky över ett orättfärdigt krig där oskyldiga drabbades, hade väl rätt att framföras? Eller tycker inte Inger det? Tycker hon att det är antisemitism att kritisera staten Israel? Det är ju befängt. Det skulle i så fall vara samma sak som att man hatar amerikaner eftersom man kritiserar USAs agerande eller att man hatar ryssar för att Sovjetunionen eller numera Ryssland beter sig felaktigt. Sån är man väl inte, om man nu anstränger sig och tänker till lite. Skulle det vara på det viset skulle man ju aldrig kunna kritisera nån, och då kan inte Inger göra det heller utan att bli anklagad för att vara fientligt inställd till folk.

Sedan ondgör hon sig över Antidiskrimineringsbyråns breda utskick av Islamofobil. Det är en ganska kul grej som väcker tankar. Tanken är att med hjälp av utbildning, bildning, information och öppna diskussioner ska vi kunna undanröja själva grogrunden för islamofobi och rädsla inför nya fenomen. Samtidigt fick man en ask med tuggummi. I Ingers ögon är detta också fel, för det finns ju en massa andra saker som man också borde arbeta bort, t ex antisemtismen. Alltså måste man ha ett utskick för varje "hemskhet". Ja visst har hon rätt. Allt förtryck är fel och ska arbetas bort.

Problemet är bara att med hennes synsätt kan man inte göra nåt alls eftersom man alltid riskerar att glömma nåt annat. På det viset blir alltså även arbetet mot antisemitism felaktigt eftersom det utesluter annan förföljelse mot andra grupper. Tänk t ex på nazisternas terror mot romer, homosexuella, färgade, kommunister och Jehovas vittnen. Dessa människors öden är väl lika viktiga? Självklart är det så, men deras existens gör ju inte för den skull arbetet mot antisemitism felaktigt.

Ibland får man kanske nöja sig med att konstatera att folk vill bedriva ett vettigt arbete för eller mot något och vara tacksam för engagemanget. Man kan välja att delta eller inte, och man kan välja att engagera sig själv mer eller mindre. Man kan till och med ta initiativ själv nån gång då och då istället för att klaga på andra. Man får lära sig att bli att ställa krav på att alla insatser alltid ska vara perfekta och allomfattande och lämna gnällspikeriet ibland. Såna krav kan man helt enkelt inte ställa på andra jämt och ständigt. Jag undrar om man alltid kan ställa såna krav på sig själv, ens om man heter Inger Hilmansson? Risken finns ju att det hela slutar med att ingen gör nåt alls, och dit vill i varje fall inte jag.

Så det så.

Orolig

Jag är orolig. Förra veckans beslut om Oxhagsskolans framtid får mig att rysa. Vad håller man på med? Tänker man montera ner vårt samhälle bit för bit? Spelar det inte någon roll om det är samhället, dvs vi tillsammans, eller privata aktörer som driver grundläggande verksamheter som alla människor är beroende av? Kan man verkligen säga "det är bättre än inget alls"? "Det är bättre med en vinstdrivande entreprenör, utan insyn och utan demokratisk styrning men finansierad med skattemedel än med en ordentlig seriös satsning på en offentlig skola"?

Nej, självklart inte. Då har man abdikerat från sitt ansvar som politiker. Uppdraget som förtroendevald i en demokrati är inte att montera ner verksamheten utan att driva den på ett sätt som sätter samhällets och dess invånares bästa främst. Vi har inte fått förtroendet att devalvera demokratin genom att betala andra för att utföra samhälleliga tjänster utan att medborgarna sedan genom sin rösträtt har möjlighet att påverka den verksamhet som bedrivs. Det är ju att grovt förskingra såväl förtroendekapitalet som det gemensamma kapitalet som vi har i form av demokratiska strukturer. Demokratin har vi byggt upp under lång tid, men den kan raseras snabbt om man bestämmer sig för att devalvera den gång på gång.

Jag blir orolig när tankegångarna blir så förvirrade hos andra partier att de vägrar sätta sig in i frågornas komplexitet. Det finns en stor risk att man inte fattar vad man gör förrän det är för sent. Det är för sent när det går en stadig och ökande rännil med skattepengar rakt ner i privata fickor medan kvalitet, öppenhet och insyn tappar mark. Hur ska man vrida utvecklingen tillbaka då? Är det inte bättre att tänka före istället för att falla till föga inför "bekväma" lösningar?

Som sagt, jag blir orolig. Riktigt orolig. Och inte blev jag märkbart lugnare efter S-kongressen häromveckan, för att nu åter använda en litotes.

söndag, november 01, 2009

Grattis AIK!

Jag sa det faktiskt väldigt tidigt: Det blir AIK i år. Och så blev det. Även en blind höna kan hitta ett korn, ha ha :-) GRATTIS!

Men jag lider med Göteborg. Det måste vara en lite svart söndag idag. Staden är borta från SM-guld i Damallsvenskan, Änglarna blev "bara " tvåa och Örgryte fick respass ner till Superettan direkt. Det sista tycker jag är väldigt trist. Laget har visat en oerhörd moral nu under säsongsavslutningen och var värda en kvalchans. Istället tog DIF den platsen, och det gillar jag INTE, oavsett vad min partiordförande säger i frågan. Där är vi inte överens. Heja Assyriska i kvalet :-) Den matchen blir nog en aning svårare än dagens där Kalmar FF i princip inte spelade för nånting, och då blev resultatet därefter. Motivation betyder mycket.

AIK är väl värda att bli svenska mästare, även om jag inte har speciellt mycket till övers för supportrarnas uppförande. Det brukar liksom inte vara så kul att ha dem som grannar på läktaren på Fredriksskans. Stämningen blir lite otäck för att tala litotetiskt. Men eftersom IFK Göteborg redan har många fler guld än AIK så unnar jag AIK segern i år. Är man underdog så är man.