Ny arenaishall ska tydligen utlovas enligt SR Kalmar. Historien bakom verkar vara bortglömd. Så här är det:
Kalmar kommun, genom dåvarande kommunalrådet Kjell Henriksson, sjösatte en satsning på idrotten genom ett stort idrottspaket med bland annat hallar och konstgräsplaner. Vi som fanns i dåvarande kultur- och fritidsnämnden och som arbetade på förvaltningen såg detta som en stor och ganska historisk möjlighet. Inom ramen för detta paket fanns nya ishallar belägna vid Snurromområdet. Behovet av ytterligare en isyta var stort sedan länge och Iffehallen, som är en islada av gammalt slag (dvs en befintlig konstisbana som man har placerat tak över och där permafrosten är välkänd sedan mycket länge) var i mycket dåligt skick. Visserligen var skridskoklubbarna en aning avvaktande till placeringen då man hellre ville ha centralt belägna lokaler, men i och med att ett stort idrottscentrum kunde byggas i norra delen av Kalmar och vara en närbelägen resurs för både Norrliden, Berga, Vimpeltorpet, Krafslösa och Lindsdal så hälsade man planerna med glädje. Sedan kan jag naturligtvis också tillägga att de flesta planer brukar mötas med attityden "vi väntar med att fira tills spaden är i jorden ty innan dess kan mycket hända. Löften är en sak, handling en annan" och jag kan nog instämma i att den attityden är den mest pragmatiska och kloka i den kultur där vi lever. Sedan kom kinapuffen och smällde bort alla de planerna som genom ett trollslag. Istället kom där att byggas kinesiska luftslott i mängd av kinesiska arbetare som jobbade fjärran från svenska arbetsmiljöregler.
Då blev läget ett annat. Behovet av ytterligare en isyta för träning bedömdes vara större än behovet att lösa en fungerande arenahall. Träningsishallen placerades, enligt klubbarnas önskemål, intill den gamla ishallen vid Sporthallen för att möjliggöra samutnyttjande av resurser. Jag minns att jag fick vara med vid det första spadtaget. Självklart var det kommunalrådet själv (alltså Johan Persson som tog över styret i Kalmar under våren 2006 och som var den som drabbades mest av gula febern) som fick sitta vid spakarna i den lilla grävmaskinen och se till att lite jord lyftes upp ur sandlådan. Själv gjorde jag en exposé över processen i talad form. En renovering, alternativt nybyggnation, av Iffehallen lades på framtiden och istället gjordes de upprustningar som krävdes (i minimal form) för att den överhuvudtaget skulle kunna användas. Självklart blev kostnadsläget ett annat i och med att Snurromområdet inre längre var tillgängligt. I och med att det idrottscentrum utanför Kalmars centrala delar som man hade planerat inte kunde bli av så försvann även möjligheten till en jämnare fördelning av resurser över Kalmars yta.
Hade inte kommunen låtit sig bli så grundlurad den där gången då Mr Luo åkte runt i bilen och pekade ut Snurromområdet som den mest centrala platsen i hela Europa för de gigantiska utställningshallarna som skulle locka affärsmän till Kalmar via jumbojettrafik flera gånger om dagen så hade Kalmar haft två välfungerande ishallar idag plus ganska mycket mer. Hade man stått fast vid att idrotten var viktig den gången hade utvecklingen blivit en annan. Det handlar inte om att budgetläget hade ändrats. Det handlar, handen på hjärtat, om en fartblind kommunledning som dessutom blev bländad av kinesisk nyrikedom och som var mer sugen på att bygga tehus än att skapa möjligheter för att förbättra barns och ungdomars hälsa och välbefinnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar