onsdag, november 28, 2018

Julkonsert till förmån för En flicka är född

Varje dag föds flickor in i förtryck och orättvisor. Det kan vi inte acceptera.
Flickor ska aldrig nekas, kränkas, hotas, utnyttjas eller tvingas – bara för att de är flickor. Vi kan aldrig acceptera att flickor föds in i förtryck och orättvisor – bara för att de är flickor. Att fattigdom och normer gör att flickor får sämre möjligheter till utbildning, sjukvård eller försörjning. Att de utsätts för sexuellt våld eller könsstympning. Eller att flickor får äta sist och minst.
Det är en ständig kamp om liv och död, som vi måste ta tillsammans. I årets julkampanj har vi den stora möjligheten att tillsammans kämpa för att ingen flicka ska hotas, utnyttjas eller kränkas. För varje barn är skapad till Guds avbild och har samma värde – oavsett kön.
Så skriver Svenska kyrkan om årets julinsamling En flicka är född här.
Vi i Vox Communis håller med. Därför kommer alla intäkter från vår julkonsert i Algutsrums kyrka lördagen den 8 december att gå till En flicka är född. Visst vill Du vara med och bidra till detta viktiga arbete? Ett sätt är att köpa en biljett och få en rejäl dos med julglädje i toner och ord på köpet! Boka din biljett via mailadressen julkonsert.voxcommunis@gmail.com
Varmt välkommen!

fredag, november 23, 2018

Ett år efteråt...


Debattartikel publicerad i Barometern 23 november och Östra Småland 26 november 2018
För ett år sedan var #metoo på var och varannan löpsedel. Upprop med namnunderskrifter om övergrepp och utsatthet publicerades gång på gång från olika yrkesgrupper och samhälleliga institutioner. Det var en välbehövlig aktivitet. Många sanningar kom ut i ljuset, sanningar som vi i ärlighetens namn hade varit medvetna om under lång tid men inte vågat släppa ut. Nu skulle förändringens vindar blåsa i orkanstyrka! Gamla unkna patriarkala värderingar som levat instängda i välmåga skulle vädras ut och ersättas med upplysta och jämställda normsystem. Äntligen skulle det ske! Det är nu det händer, som någon sa.
Men det hände inte. Idag vet vi det. Den folkbildande och värderingskritiska processen med syfte att förändra vårt samhälle och vår samvaro i grunden i jämställd riktning som kunde ha inletts ersattes av något helt annat. Istället jagades kända män med anklagelser om att de följt det samhälleliga normsystem som uppmanar män att ta för sig och trampa på kvinnors rätt. Kändis på kändis radades upp. Jag menar inte att kändisar ska ha en gräddfil, inte alls. Vad jag menar är att det som kunde ha blivit samhällelig förändring istället blev en hämndstinn hetsjakt på rubriker, och kända män som i många fall, men dock inte alla, inte hade kunnat hålla fingrar och övriga kroppsdelar i styr räddade i själva verket både normsystemet och ”vanliga karlar” från att behöva förändras. Fokus skiftades bort från skapandet av en jämställd tillvaro där kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män till en blodtörstig jakt på enstaka kvinnoförnedrande män. Och än en gång så förlorade kvinnorna. Vi förlorade stort. Än en gång var ett fåtal män viktigare än kollektivet kvinnor, precis som det under mångtusentals förflutna år har varit och som det fortfarande är.
Det är en bitter insikt, men av insikter bör man lära. Det går inte att hata fram en bättre värld. Det går inte att hämnas fram en bättre värld heller. Det går däremot att lära sig att förstå hur det hela hänger ihop och sedan agera klokt. För att nå dit krävs samtal, möten, diskussioner och en gemensam vilja att förstå och att komma framåt. Kort sagt behöver vi folkbildning. En sådan process är ingen quick fix, men den leder åt rätt håll.
De svenska stolta demokratiska traditionerna vilar nämligen på folkbildning. Skeendet kring #metoo är inte det enda tecknet på att folkbildningen har hamnat på efterkälken. Vi ser samma sak i den partipolitiska sfären. Istället för hållbara och långsiktiga analyser så lanseras snabba, enkla och felaktiga lösningar, och de partier som är experter på det sistnämnda vinner folkets röster. Jag undrar hur vi år 2018 kunde hamna här. Det måste råda en brist på både bildning, klokskap och tålamod på samhällets alla nivåer. Det är synnerligen allvarligt, och ansvaret bär vi alla.

Vi kan göra det vi kan där vi är. Vi kan vägra att anta den enkla världsbild som leder fel. Vi kan säga ifrån och vi kan göra det tillsammans, för inte har vi tappat hoppet om en bättre värld bara för att #metoo har förlorat ett år? Vi har ju en hel framtid att förändra!

Birgitta Axelsson Edström (F!)

Kalmar

onsdag, november 21, 2018

Kyrkomötet 2018 avslutat

Då var mitt första kyrkomöte avslutat. Efter två sessioner under hösten med långa diskussioner och debatter så slog den eminenta ordföranden Karin Perers klubban i bordet för ett par timmar sedan. Nu sitter jag på Arlanda och pustar ut. Igår kväll satt vi i plenum till midnatt.

Man kan fundera över mötes- och arbetsformerna. Man kan fundera över om detta är det optimala sättet att bedriva demokratiskt arbete på. Man kan också fundera över det faktum att många anser att upprepning är saliggörande ;-)

Men i stort var det trevliga dagar. Presidiet gjorde ett strålande jobb. Det finns ett stort engagemang i kyrkomötet och många var de inlägg som vittnade om en mycket uppriktig vilja och ambition att utvidga Guds rike. De kom också från olika håll. Många nomineringsgrupper har mycket att bidra med och det är tydligt att vi behöver varann. Vi behöver samverka och lyssna på olika perspektiv, och det gör vi även om det kanske inte alltid ger direkt utslag i omröstningarna. Utskottsarbetet under förra sessionen var gediget och det krävs ganska mycket för att omvärdera ställningstagandet från den sessionen. Så ska det förmodligen också vara.

Ändå, nu är jag trött. Det är nog tur att det bara är kyrkomöte en gång uppdelat i två sessioner per år. Alla i vår nomineringsgrupp Öppen Kyrka - en kyrka för alla var uppe i talarstolen och propagerade för våra frågor och en öppen folkkyrka med och i tiden. Det känns bra. Tack till alla för gott samarbete och diskussioner med högt i tak! Något jag speciellt uppskattar är frånvaron av partipiska. Den frånvaron kan sannerligen inte alla nomineringsgrupper åtnjuta. Första beslutspasset kunde man se företrädare fullt öppet "vägleda" andra genom att i luften peka tumme upp eller tumme ned så att man kunde säkerställa att alla röstade lika och "rätt" kan man anta). Idag var den offentligheten tydligen utbytt mot en chattgrupp på Facebook, även den med tummar upp och ned. Ja ja, en del har det jobbigt med demokrati, egna tankar och personliga ställningstaganden. Det är inte alla som ser egna initiativ som något positivt eller genuint interaktivt samarbete som överlägset metoden "peka med hela handen (eller, som i det här fallet, tummen)".

Jag lyckades i varje fall lyfta fram både bistånd, sociala reformer, hjälp till självhjälp och vikten av folkbildning när vi debatterade stöd till kvinnors folkhögskola i Gaza. Det blev en ganska bra symbios av mina egna profilfrågor. Det får jag nog vara nöjd med.

Och med den tillfredsställelsen och med en stor dos hjärntrötthet kliver jag strax på planet som lyfter söderut. Det är ingen högoddsare att jag låter planet vagga mig till sömns under den knappa timmen det tar att förflytta sig mellan Arlanda och Kalmar.

fredag, november 16, 2018

Julkonsert 2018


Varmt välkomna till en mycket värmande och
variationsrik julkonsert med mångdubbel nytta!
Boka biljetter på mail julkonsert.voxcommunis@gmail.com

Varenda krona går till Svenska kyrkans advents- och julinsamling
EN FLICKA ÄR FÖDD

lördag, november 10, 2018

Resultat från och tack för Höstmys!

Kontanthantering och banker är numera en ganska invecklad historia, men det funkar med lite envishet (även om sedlarna denna gång nog hade behövt strykas med ångstrykjärn för att finna välvillig nåd hos insättningsautomaten).

Nu har vi hur som helst skickat över 9000 kr till sjukhusclownerna i Clownlabbet efter insamlingen på Höstmys i tisdags kväll! Vi hoppas att de pengarna kan bidra till att fler får ljus i en annars ganska mörk vardag.


Det blev en helkväll fylld med bara positiva vibbar!
  • Tack till Anna-Karin, Sara och Håkan från Sjukhuskyrkan för att ni delade med er av era erfarenheter från ert viktiga arbete!
  • Tack till Falkenbergsskolan som öppnade upp sin aula och sin matsal inklusive möbler för vår kväll!
  • Tack för hjälp med ljudanläggning (jag har tyvärr tappat namnet på den som hjälpte oss)!
  • Tack dotter Emmy för hjälp med poster!
  • Tack till Marianne och PRO-kören för lika inspirerande sång som alltid!
  • Tack till Lage, Badrumskören och Tore för härlig musik och mycket gott samarbete!
  • Tack till Åke, Christer och Vox Communis för gofika samt smittande och kompetent musik- och sångarglädje! Ett extra tack till Maja för fantastisk soloinsats!


Nästa evenemang med Vox Communis och gäster att skriva in i almanackan är 
JULKONSERT i Algutsrums kyrka 
lördagen den 8 december! 
Varmt välkomna då! Mer info kommer!


fredag, november 09, 2018

Kristallnatten

Kristallnatten inföll natten mellan 9 och 10 november 1938. Under ett par dagar hade våldsamma pogromer härjat i Tyskland och de skulle inte ta slut i och med Kristallnatten. Istället intensifierades de, utvecklades och spred sig. Judarna skulle förintas såväl bildligt som bokstavligt. Med mordbränder och plundringar banades väg för statsterrorism och statsledda massmord medan världen såg på.
Under en lång rad av år så trodde vi att vi i Sverige aldrig mer skulle komma i närheten av en sådan skam igen. Tänk vad vi blev lurade! Efter otaliga manifestationer mot förtryck och förföljelse, mot rasism och främlingsfientlighet just den 9 november så står man nu här, 80 år senare, med ett nazianstruket parti som fått ett mycket starkt stöd av väljarkåren och därmed blockerar det parlamentariska läget. Just nu är det SD som bestämmer att det inte finns ett regeringsalternativ. Så mycket har Sverige alltså lärt. Eller lite. Det tog 80 år.
Tysklands folk visste vad som hände 1938. Vi vet vad som händer nu och ändå är det förvånansvärt tyst. Väntar vi på att "någon annan" ska ta striden? Vem då?
Jag kan inte slå mig till ro. För exakt tio år sedan blev vi vid en manifestation här på Larmtorget i Kalmar nedslagna av ett gäng rasister med knytnävar och sirener. Det polisskydd vi hade behövt (och som vi hade bokat) befann sig på Stortorget och monterade kravallstaket inför Kalmar FFs guldfirande. När polisen till slut kom visste de inte om det var vi eller rasisterna som hade demonstrationstillstånd och inte heller om det var vi eller rasisterna som hade blivit angripna. Höjden var ändå när en polisman undrade om det var vi som var nazister. Vi var ett blandat gäng, flest ungdomar, med facklor, varma kinder, palestinasjalar och antirasistsymboler.

Det må vara hänt att jag har tappat tilltron till partipolitiken, men det finns andra vägar att gå. Det sista jag vill är att stå still och titta på, så jag hittar en eller annan väg för att kunna kämpa för en bättre värld och jag försöker göra det hela tiden. Vilken väg tar du?