söndag, januari 28, 2018

Vilja och våga...

Kalmar kommun har beslutat att lägga ut sin personliga assistans på privata utförare. Det beslutet är gammalt. Det har tagit lång tid att komma fram till vilken utförare som ska ta över, men nu är även den frågan löst. Det var företaget Humana som vann upphandlingen. Med en inte oansenlig summa i extramedel så tar man över med siktet på att via sämre anställningsvillkor för assistenterna spara in i runda slängar sju miljoner åt Kalmar kommun. Brukarnas behov av assistans av hög kvalitet är underordnat.

Bara ett parti har opponerat sig, det i den politiska majoriteten sittande Vänsterpartiet som ännu en gång visar sin förmåga att samtidigt kunna ha kakan och äta upp den. Man skriker högljutt över det skamliga i att skeppa ut kommunala medel till den privata sektorn samt över det olämpliga i att försämra redan hårt prövade personliga assistenters arbetsmiljö och trygghet. Jag kan faktiskt ge dem rätt. Det är ett riktigt dåligt beslut. Riktigt pissuselt.

Men lika illa stinker det faktum att V gång på gång leker opposition och majoritet samtidigt. Någon gång borde bägaren vara full, men den verkar vara lika rymlig som det politiska samvetet. Det hände inget när man blev överkörd vad gällde LOV i äldreomsorgen. Den gången var jag själv med och vet hur valserna gick. Det skulle skrikas, men för allt i världen fick inte platserna vid maktens köttgrytor spelas bort. Likadant är det denna gång, i ännu en av de riktiga ideologiskt laddade hjärtefrågorna. Snart kommer man att vara med och fördela de insparade sju miljonerna till annan verksamhet som om inget har hänt.

Ideologi är nämligen en sak. Kombinationen makt, positioner och husses knävärme är en annan, och den är mycket viktigare. Den är värd ett antal trampanden mitt i ansiktet och sväljandet av allsköns smörja som S och C tillsammans kokar ihop. Den som tror att en röst på V skulle innebära någon skillnad blir tyvärr grundlurad så länge partiet inte tar sin egen politik på allvar och agerar efter en stadig ideologisk kompass. Gnäll i lokala media hjälper ju inte speciellt långt.

Politik är att vilja och att våga. Det är två V-ord som inte V i Kalmar har lyft in i sitt politiska program, och det är väldigt trist.

En kursändring!

Sista helgen i februari kommer Feministiskt initiativ att fastställa sin riksdagslista för valet 2018. Valberedningens förslag kan läsas här. Tycker inte ni precis som jag att det är hög tid för en kursändring i svensk politik?

2018 är året när det händer. För en ny tid, med kärleken som politisk drivkraft och med pengarna i människans tjänst istället för tvärtom, röstar vi på Feministiskt initiativ i riksdagsvalet!





lördag, januari 20, 2018

Så mycket nåd, så mycket kärlek

Kanske kommer det här inlägget att förvåna någon. Den risken tar jag. Det måste ändå skrivas. Jag är trött på läget och trött på den oförsonlighet som bara växer sig större och större.

Igår var vi på begravning. En kär vän, en inspiratör och en härlig musikpartner har lämnat jordelivet. Det var en tung dag. Utan Leif är världen så mycket gråare. Vi var inte överens om allt, men mellan oss fanns en stor respekt och mycket glädje. Han sa mot slutet (han visste att han skulle dö) ”Så mycket nåd, så mycket kärlek”. Jag tänker på de orden idag. Hur mycket nåd, hur mycket kärlek finns det i världen?

Nej, man ska vara perfekt och aldrig göra fel. Annars blir domen hård. Ropen skallar och lynchningen påbörjas. Det säkraste i det läget är ju att inte göra något alls, eller hur? Det sista man ska göra är att erkänna att man har gjort fel, vidta åtgärder för att det inte ska hända igen samt be om ursäkt. Då har man i dagsläget skrivit under sin egen dödsdom. Alltså: Gör ingenting, för allt i världen! Och har du ändå gjort något som inte blev perfekt, håll käften om det!

Jag tänker på två av mina vänner. Ingen av dem är naturligtvis perfekt, men de är människor som vill bidra till ett mer rättvist samhälle. Båda två har blivit dömda av de perfekta, de självgoda felfinnarna med pekpinnarna som inbillar sig att hämnd är en god drivkraft för förändring. Jag lider med mina vänner. De är inte perfekta, men de är människor med hjärtat på rätta stället och de medger att de gjort fel. De är män, båda två, och det som de utsätts för i svaveldoftande svallvågor i fegt skydd av #metoo är allt annat än proportionerligt, rättvist och rättssäkert. Det är folkdomstolar som agerar utan ett uns av vilja till ansvar. Det luktar hämnd och blodtörst lång väg.

Hämnd och blodtörst är inget som jag tycker förknippas med medmänsklighet, solidaritet, värme och kärlek. Det förknippas inte med feminism heller, utom i feminismmotståndarnas världsbild och det är de snabba med att säga. ”Galna, hysteriska fruntimmer som hatar män och som helst vill utrota allihop” blir vi ju kallade för i parti och minut. Det är idiotiskt, ostrategiskt och korkat att ge dem chansen att få rätt. Jag tänker inte göra det i varje fall. En rättssäker behandling ska känneteckna vårt kommande samhälle och vi ska inte förfalla till det som råder nu, nämligen att man pga kön behandlas olika.

Och en sak till: Vad betyder en ursäkt? Hur ska man tolka och hantera ordet ”förlåt”? Betyder det något överhuvudtaget? När någon uppenbart har överskridit vad som är godtagbart, har kränkt någon i något avseende, har skadat någon och sedan ber om ursäkt, hur gör man då? Tja, det verkar finnas många olika strategier. Till de sämre hör att krypa in i sin håla och vägra att kommunicera, att säga att en ursäkt inte betyder något alls och gosa in sig i offerkoftan. Till de bättre hör att faktiskt ta en diskussion och lyssna. Det kan ju hända att den andre har kommit på bättre tankar och har lärt sig något på kuppen. Kanske kan man rentav lära sig något själv också? I alla händelser är kommunikation det enda sättet att komma vidare och framåt. Får man en ursäkt så har motparten ändå kommit så långt att hen inser att det finns en anledning att rannsaka det egna beteendet. Det är ett erkännande och ett första steg till en förbättring.

Men just nu råder alltså regeln att inte erkänna något alls och för allt i världen inte be om ursäkt för det. Det gillar inte jag. Det gör mig ledsen, inte bara för Lasses och Lindströms skull, utan också för framtidens. ”Så mycket nåd, så mycket kärlek”.... Det känns som en bättre framtid än den som styrs av folkdomstolen.

torsdag, januari 11, 2018

Tre sanningar

Ett par sanningar behöver jag få ur mig för att få lite mer sinnesro än jag just nu har. Mycket händer just nu och jag hoppas att det leder till förändring i rätt riktning. Tyvärr så tyder inte allt på att så blir fallet.

För det första: Två fel blir inte ett rätt. Förtryck baserat på kön kan inte motverkas med hämnd, dvs att skapa ett nytt förtryck baserat på kön. Det är så långt från seriös feminism man kan komma.

För det andra: Rättssäkerhet har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett patriarkalt fenomen. Mängder av exempel, allt från häxprocesser till hanteringen av moderna våldtäktsfall för att bara nämna några, visar på att den patriarkala strukturen inte stödjer rättvisa och rättssäkerhet. Alltså är det inte just denna princip som skra tummas på. Den ska istället förstärkas.

För det tredje: Revolutionärens fokus ska aldrig vara att fastna i beskrivningar av missförhållanden i det samhälle man revolterar mot. Istället ska fokus ligga på att bygga den nya ordningen så att den blir hållbar och rättfärdig.

Jag tror att vi måste hålla dessa tre i huvudet samtidigt som vi förändrar de strukturer som förtrycker och de tölpaktiga handlingsmönster som har fått möjlighet att breda ut sig ohämmat århundrade efter århundrade, årtusende efter årtusende. Den förändringen behövs sannerligen!

tisdag, januari 09, 2018

Julhäl(S)ning

God Jul ska önskas alla hus
Mitt på torget brinner fyra ljus
Allt ska filmas ifrån höjden
För att maximera fröjden

Röda mattan rullas fram
Tomten fixas till med kam
Granen glittrar på som fond
När det saknas marknadsstånd

Drönare sänds ut med fart
Hinner allt i tid bli klart?
Allting gick som smort till slut
Fram tills julen raskas ut

Då har flyget vaknat upp
Detta var en riktig kupp!
Häpna hör man Tomtens svar:
Finns Kalmar Flygplats ännu kvar?
 
 

lördag, januari 06, 2018

Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem

Idag kommer de fram, de österländska stjärntydarna som hade observerat en ny stjärna. Stjärnan ledde dem rätt, fram till barnet i moder Marias famn. Det var mänsklighetens frälsare som låg där, liten, hjälplös och ynklig i världens ögon. Hur trolig var den här händelsen, sedd ifrån dåtidens perspektiv då makt och herravälde manifesterades genom förtryck och synliggjordes med pompa och ståt?

Inte trolig alls, inbillar jag mig. Jag tänker att det enklaste var att avfärda den här sagan. Det var klart att det inte stämde. Messias som skulle komma skulle ju se annorlunda ut. Inte skulle han födas som bebis av en ung mor ute bland djuren, ha ett diskutabelt ursprung samt ogifta föräldrar och komma från Galileen av alla ställen? Det måste ha krockat med hela världsbilden. Ändå, ungefär trettio år senare så var historien komplett. Detta lilla spädbarn i ett illaluktande stall, liggandes bland djurfodret, fullbordade sitt verk för att vi skulle få leva. Det satte allt på ända, igen. Den här gången möttes han inte bara av undringar utan av rädsla och hat. Korsfäst! löd ropen. Och han offrades.

Gud lär oss något om våra trånga perspektiv och våra tolkningsramar. Det finns alltid något utanför dem. Det finns alltid en större rikedom, en större vishet och en större kärlek än vi kan se och uppfatta. Dessutom så ser vi inte samma saker allihop. Vem är någon av oss att diskvalificera andras perspektiv? Bara för att jag har rätt så behöver det inte betyda att du har fel. Vi betraktar helt enkelt ett förhållande från olika håll.

Det här tänker jag på ofta, hur många frågor vi har som det finns så många olika svar på. Det är inte fel och inte farligt att ställa dem och att diskutera dem. Det som kan leda fel är när vi inte vågar ställa dem och inte vågar utmana oss själva genom att ta in att det kan finnas andra svar än dem vi vill ha.

Där lär historien om stjärntydarna något viktigt: De följde stjärnan till något nytt och okänt. Gud använde österländska vetenskapsmän för att peka på vikten av att söka svar och att ta våra frågor på allvar. Varför? För att det är farligt att ställa nya frågor som bryter mot det gamla? För att vi inte ska ta in nya perspektiv? Nej, knappast. Men kanske för att det är precis så vi ska göra för att evangeliet ska nå till alla.

Evangeliet och kristendomen har använts för andra syften genom historien. Det har, inte utan framgång, brukats för att legitimera slaveri och antisemitism liksom för att bibehålla de härskandes makt över undersåtarna. När Marx kallade religionen ett folkens opium så hade han inte fel. Det är svårt att försvara sådant idag, tack och lov. Vi har kommit längre, men helt framme är vi inte.

Må vi göra som österns män: Komma fram till barnet och se att evangeliet håller. Må vi följa stjärnan som inte leder bort utan hem! Må vi våga sätta våra egna föreställningar under luppen i Guds ljus! Må vi bana väg för Guds kärlek till världen!

fredag, januari 05, 2018

Kalmars egen Stasiagent i fabulerartagen

Vi fick ett litet nota bene av en av lokaljournalisterna. Kalmars egen Stasiagent hade sin vana trogen bloggat om vad som händer och sker i staden. Han hade idag stått på Stortorget och observerat torghandeln, och då även sett att jag och goe maken hade gått förbi. Vi hade, vilket han naturligtvis inte kunde veta, precis varit inne i Domkyrkan och var på väg in mot centrum. När vi inte handlade av torghandlarna och inte heller gick åt det hållet så tolkade han det som att vi inte gillar mångkultur.

Låt oss klargöra ett par saker:

  • Vi har inget emot mångkultur.
  • Vi handlar inte på torget om vi inget behöver därifrån. Annars handlar vi gärna där.
  • I den mån vi tittade ut över torget med någon form av annan grimas i ansiktena än idel leenden så berodde det på att vi såg att Stasi himself var på plats. Man kan ju naturligtvis undra varför.
  • Bloggaren ifråga får hantera sina bruna åsikter på egen hand, men han får låta bli att projicera dem på andra.


Så där. Nu var det sagt, eller rättare sagt, skrivet.
***
Uppdatering 6 januari: Ikväll var det trettondagskonsert i Domkyrkan. Felparkeringarna stod som spön i backen runt kyrkan, men av Kalmars egen P-nisse syntes inte ens en skugga efter den nitiska insatsen igår då han var ute på spaning. Orsaken är väl självklar: Det handlade denna kväll inte om invandrare som behövde parkera bilen utan om etniska svenskar. Det är nämligen skillnad på folk och folk för en del.