onsdag, juli 30, 2008

Järnvägar 2008

Sommaren har medfört en hel del kontakter med den svenska tågvärlden. Av miljö- och bekvämlighetsskäl väljer vi ofta tåget när vi ska åka lite längre, men det har onekligen sina avigsidor ibland. Här kommer en liten betraktelse över dessa ;-)

Medan goa dottern och jag åkte till Göteborg för att springa benen av oss på Liseberg skulle goe liberalen ta en tur hem till Åtvidaberg. Efter många försök gick det till slut att boka biljetter på Kustpilen till Linköping. Man ska inte tro att det var enkelt. Medelst nätet blev det tji. Vi fick helt sonika ta oss in till resebutiken på centralstationen för att via traditionell lucka få tag i de hett eftertraktade biljetterna. Vi kan nämna att goa dotterns och mina biljetter anlände till vår brevlåda dagen efter vi beställde dem här vid datorn. Hur som helst, vi tog oss iväg nästan vid samma tidpunkt måndagen den 14 juli, okristligt tidigt ca 0545. Vi åkte mot Alvesta, goe liberalen mot Hultsfred och Linköping.

När han hade satt sig tillrätta fick han via högtalaren veta att toaletterna var fulla och därigenom oanvändbara. Nödiga passagerare skulle få gå av i Vimmerby om behoven var trängande. Till saken hör att vi tack och lov inte hann dricka så mycket kaffe hemmavid innan vi åkte iväg. Frukosten skulle intas på tågen nämligen. Nåväl, goe liberalen avstod det osäkra Vimmerbytoabesöket och anlände tryggt och säkert till Linköping där man tack och lov har uppfunnit fungerande toaletter på stationen. Jag tror att vi hade haft ett antal nya sprinter-OS-hopp om någon hade klockat passagerarna när de sprang av Kustpilen den förmiddagen! Själva tog vi oss utan några som helst svårigheter med ett bekvämt SJ-tåg med både toalett och servering till Göteborg via Lisebergs station. På hemvägen dagen efter var det vårt tåg som strulade, eftersom det tåg vi skulle åka med var trasigt och det blev spårbyten och tågbyten om vartannat, men till Kalmar kom vi ändå nästan i tid. Det tog väl fem minuter extra eller nåt sånt. Då hade Lisebergsbesökarna det värre. Åtminstone de som satt i attraktionen Rainbow.

Nåväl, nu i fredags var det dags att åka Kustpilen igen. Ett besök i Linköping, en färd på Kinda kanal och hemmamatch i Åtvidaberg väntade denna gång vi skulle gästa svärföräldrarna. På stationen inköptes tidningar som vi skulle avnjuta vid fikat på tåget. Icke sa Nicke. Så blev det icke. Istället för tåg blev det bussresa under en av sommarens varmaste dagar. Och fikamöjligheterna inskränktes till en halv kopp kaffe. Alltså, vi kom nästan i tid till gamla Linkeboda, så man ska ju inte klaga, men har man suttit på en buss non-stop fram och tillbaka till Rimini ett par veckor tidigare så väljer man ju inte buss igen.... Men ok, det gick ju i alla fall. Bekvämt var det dock inte. Tydligen fanns det inte tågsätt så det räckte. Nähä.

Hemresan nalkades i tisdags. Och tänk vilken lycka, det STOD verkligen ett TÅG på stationen och väntade :-) Och det körde, visserligen lite för sent, men det körde ÄNDA TILL KALMAR :-) Och toaletten var ANVÄNDBAR! På vägen skulle vi ha lite fika. Där blev det stopp. Kortautomaten fungerade inte. Nåväl, lite kontanter hade vi och kunde betala men fick inte växeln tillbaka eftersom det inte fanns någon växelkassa heller. Till vegetarianer fanns knäckebröd, till andra mjuka mackor med ost och skinka. Men det var ok. Jag behöver inte mer mitt på dagen. Goe liberalen tog en mjuk macka och hade dåligt samvete ungefär halva mackan. Sen upptäckte han att den var frusen. Visst kan man förstå att det gäller att hålla huvudet kallt om man jobbar på Kustpilen, men man måste ju inte stoppa in bredda mjuka mackor i frysen för den sakens skull. Liberalen satt sedan resten av resan och grämde sig över att han inte tog mackan i strut och valde chokladtopping till.

Kustpilen är en upplevelse för sig. Förr var det den oerhört breda östgötska dialekten i högtalarna som präglade tågresorna utmed Stångdalsbanan. Numera är det röra, krångel, problem och osäkerhet. Å andra sidan har vi sluppit förseningar på sex timmar vilket andra har fått stå ut med. Hur som helst, för att åka säkert med Kustpilen bör man alltså tänka på följande:
  • lägg ingen tid på att leta biljetter på nätet (Där finns ju inga i alla fall...)
  • egen fika medtages (förutsatt att man inte är äventyrlig av sig och vill prova en glasstrut med ost- och skinksmak)
  • egen toalett medtages (Det lär finnas nåt som heter PortaPotti som är någon form av transportabel potta. Förr hade överklassen egna pottskåp med sig på resor. Det kanske kan vara nåt att ta efter?)
  • egen klocka lämnas med fördel hemma (för att undvika stressande klockkontroller. Det man inte vet har man inte ont av!)

och sist, men absolut inte minst:

  • eget tåg medtages (för säkerhets skull)

Sverige är fantastiskt. Frågan är dock om det blir mer fantastiskt av privatiseringsivern på järnvägen. Jag är minst sagt tveksam.

Favvostället!

Mitt favoritställe: Berga Centrum! Varför? Fram till idag fanns det tre anledningar, nu finns det fyra:
1. Världens bästa tandläkare finns där. Till och med jag, som brukar vara paniskt rädd när nån rotar i munnen på mig, kan vara avslappnad där. Tack Annette för behandlingen i vintras!
2. Stans godaste pizza bakas där. Testa när ni har vägarna förbi!
3. Funkabokonditoriets jordgubbstårta lämnar ingen oberörd. Gott gott!
4. Bemötandet inne på ICA håller världsklass. Visst, jag brukar föredra Konsum, och jag går dit oftast när jag handlar, det erkänner jag villigt. Kooperationen finns på nåt vis i blodet. Men ibland är det ändå ICA som gäller, främst när goe liberalen ska ha grillad kyckling eller grillade kamben. Testa dem! Och hälsa den trevliga personalen som har fattat betydelsen av goda kundrelationer!

tisdag, juli 22, 2008

Hänsyn och sanning

Dessa eviga hänsyn!
Inte bli till anstöt
inte såra
inte förarga
dessa lättstötta
dessa lättsårade
dessa lättförargade

Men vem räknar alla dem
du skulle tröstat
och glatt
med din befriande
sanning?

Så skrev skalden och spelmannen Nils F Nygren i dikten Hänsyn och sanning. Han var inte politiker i ordets vanliga bemärkelse, men visst hade han en viss inblick i samhällsbygget ändå.

Ironin är inte ens förklädd. Är det så himla synd om de lättstötta? Måste man alltid sätta de lättsårades behov först? Och måste man av rädsla för de lättförargade vara så taktisk i sitt handlande att man glömmer de många som inte har de starka rösterna och som inte skriker som vrålapor så fort de inte får som de vill?

Självklart inte. Ibland måste man helt enkelt säga ifrån och ta ställning för det som är sant, rimligt och riktigt och därigenom trampa några vrålapor på tårna en aning. Som folkvald ska man sätta sina väljares intressen främst, inte andra särintressen.

Fast det är klart, det finns särintressen som förstås inte kan räknas som särintressen eftersom alla (underförstått gubbar) som bestämmer har samma särintresse. Därmed har man säkrat begreppet "allmänintresse" istället. Suck.

Men alla de andra då, de som man skulle ha glatt med den befriande sanningen, ska man inte ta hänsyn till dem? Jo, det ska man. Frågan är bara hur. Och när.

måndag, juli 21, 2008

Morsning goodbye...

Farväl Cesar Santin! Tack för alla bländande fotbollsögonblick som du har berikat oss åskådare och Kalmar FF med. Stort tack!

Fast eftersmaken idag är besk. Fy sjutton alltså. Det finns gränser för vad man tål. Som sagt. Det finns mer än fotboll här i världen.

söndag, juli 20, 2008

En spark i häcken

Ibland blir man inte förvånad, men ändå besviken. Det hände igår. Cesar Santin lämnar Kalmar FF. Tja, det är ju ren business. Men trist är det. Jag har uppskattat Santin som en spelare utöver det vanliga ända sedan han kom till Kalmar och var så lättviktig att han flög som en vante när någon motspelare kom i närheten. Tekniken är och var redan då fenomenal. Han är en spelare som sätter laget framför jaget och som bygger upp spelet, och såna växer inte direkt på trän. Men, business är business. Kalmar FF tänker i de banorna. De är de ju tvungna till, antar jag.

Jag kan ändå passa på att rekommendera en utställning på Världskulturmuseet i Göteborg. Den heter European Fields och handlar om vad fotboll är för de allra flesta som sysslar med den, fjärran från mångmiljonarenorna. Den handlar om att spela boll på gräs, på grus, på asfalt, på snö och på bergsplatåer men framför allt om att fotbollen är förbrödrande och försystrande. Klubbanda och lojalitet är självklart för ledningen i de lägre divisionerna. Lärorikt och fräscht, minsann.

Om ni ändå är på Världskulturmuseet, missa inte "Take action"! En och annan tankeställare och en spark i häcken kan vi behöva få i vår bortskämda del av världen. Do it yourself!

At the Rainbow's end...

Dottern och jag åkte Rainbow på Liseberg mindre än ett dygn innan den havererade. Lite scary, men det var det värt. Vi har tillsammans analyserat läget och kommit fram till att spyfaktorn var lite väl hög. Jag har åkt attraktionen så gott som varje år sedan 1983 då den kom till Liseberg, så jag har väl ändå åkt färdigt. Bye bye Rainbow!

söndag, juli 13, 2008

Nyinvigning av Skogstorps kartingbana 13 juli 2008

Idag var det dags att formellt återinviga kartingbanan ute i Skogstorp mit under det välkända Semesterracet. Där har både tävlats och tränats en del de senaste dagarna, men rent formellt var det idag som vi så högtidligt som möjligt skulle förklara banan öppnad efter en uppfräschning och omläggning. Säkerhetsföreskrifter är ju till för att hållas, och det sista man ska spara på är ju säkerhet. Därför är jag mycket glad att vi från kommunens sida kunde vara med och stötta klubbens ansträngningar med de nödvändiga åtgärder som behövdes för att även i framtiden kunna söka och arrangera stora tävlingar. Kalmar motorklubb har ju en hel del stolta traditioner på det området och är en erkänt god arrangör av tävlingar och mästerskap. Jag hoppas att de fortsätter med att sätta Kalmar på kartan!

Min motorsportkarriär är varken lång eller speciellt framgångsrik. Jag har aldrig kört moped. Jag har bara åkt motorcykel en gång, och då satt jag där bak och kramade skräckslaget och krampaktigt luften ur den stackars föraren. Jag erkänner att jag aldrig har suttit i en go-cart. Fast det finns nog en del som tycker att min lilla bil är ungefär detsamma som en go-cart, så det kanske går på ett ut. Min karriär började däremot i en röd trampbil under andra hälften av 60-talet, men jag övergick aldrig från trampor till motor förrän jag tog körkort för personbil. Därför tycker jag att min mans idé inför den här dagen egentligen var rätt korkad. Han tyckte nämligen att jag skulle köra runt banan i en go-kart istället för att klippa ett band. Jag inser det orimliga i situationen. Vi har visserligen inte behandlat frågan i kultur- och fritidsnämnden, men jag är övertygad om att vi skulle ha ett enhälligt NEJ, speciellt med tanke på att vi inte har några pengar att återställa banan för efter det varvet. Vi kan inte finansiera TVÅ renoveringar och omläggningar bara för att jag ska ha lite roligt. 850 000 pix har vi lagt, klubben har jobbat tusentals arbetstimmar och ingen vill göra om det redan i år. Så , jag avstår, tack. Motorsporten är lyckligare, säkrare och rikare utan mig.

Men, intresset för motorsport är stort hos många, och jag vet att Kalmar Motorklubb har en stor betydelse för att erbjuda barn och unga en meningsfull fritid. En hel del av de stora motorstjärnorna började med att köra go-cart innan de tog steget upp i de riktigt stora sammanhangen. Alla når kanske inte dit, men det är heller inte huvudsaken. Huvudsaken är att man har möjlighet att få ett rikt och innehållsrikt liv, och ett sådant grundläggs i tidiga år och speciellt på fritiden. Och möjligheten till fritidssysselsättningar hänger till stor del på att det finns människor som jobbar ideellt i föreningslivet. Det ideella engagemanget är ovärderligt, och det är sådant engagemang som jag och resten av nämnden är väldigt tacksamma för och väldigt gärna vill vara med och stödja. Samhällsnyttan av det ideella arbetet kan vi förmodligen inte uppskatta till fullo förrän det avstannar, och det hoppas jag att vi slipper uppleva. Varje krona vi från nämndens sida satsar på föreningslivet ger mer än dubbelt så många kronor tillbaka i arbete och engagemang. Det vet vi. Sådana satsningar kallar jag lönsamma!

Kalmar kommun står mitt uppe i en stor satsning på idrotten. Vi planerar att bygga nya ishallar i kvarteret Nötskrikan, vi ska se till att en ny ridanläggning byggs i Smedby, nya inomhushallar byggs och planläggs, konstgräsplaner och fotbollsområden anläggs och friidrotten ska få en egen arena i framtiden. Jag är mycket glad att vi till denna rad av satsningar kan lägga att vi, tillsammans med Kalmar Motorklubb som har bidragit med mycket arbete och utan vars insatser kartingbanan aldrig hade kunnat färdigställas i godtagbart skick, också ger möjligheter för motorsporten att ytterligare utvecklas.

En kommun som Kalmar, som ibland kanske tror att den är mer internationell än den i sanningens namn är (jag behöver väl knappast nämna det stora projektet strax österut härifrån räknat för att alla ska förstå vad jag menar?), värdesätter Skogstorps motorbana som kommunens mest internationella sportarena. Jag vill önska Kalmar Motorklubb lycka till i fortsättningen, kör så lugnt och så fort ni kan (helst samtidigt!), tänk på miljön men framför allt, njut av livet och ha skoj!

fredag, juli 11, 2008

Så enkelt är det

Vilka behöver skriva på papper där de lovar att inte samarbeta med ett parti som inte tycker att alla människor har lika värde? Inte (v)i i alla fall. Så enkelt är det.

Vi äro tusenden....

Igår var vi och lyssnade på Björn Afzelius-covers med bandet Ikaros. De spelade på Larmtorget inför en månghövdad publik. Kul och värmande. Extra värmande var när en hel massa ställde sig upp på sista låten "Europa" och dansade och sjöng med.

Gamla vänner, kom fram!
Låt mig känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gjorde!
Vi blir dåtiden sen,
men vi är samtiden än,
så låt oss göra det enda vi borde!

Nya vänner, kom med!
Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu;
Det är era beslut
som formerar det nya Europa!

Det ger lust inför framtiden. Det FINNS alltså möjligheter. Vi är många. Vi ska klara det.

Tyst på bloggen...

Tystare på bloggen än i hörcentralens hörseltestkabiner... Men det är ju semester. Då tar man det luuuuugnt.

En del viktigheter händer ju i alla fall. FRA-lagen har beslutats. "Storebror ser dig"-syndromet hämtar ny kraft genom de borgerligas försorg. Jag hade ingen AAAAAANING om att de vill bygga upp ett Sovjetsystem, men så verkar vara fallet. Hoppsan. Det vill inte jag. Det vill inte resten av Vänsterpartiet heller. Vi vet vad avlyssning utan brottsmisstankar kan leda till efter årtionden av åsiktsregistrering. Tvi vale. Sossarna och Miljöpartiet är inte så mycket bättre de heller md sin FRA-light. Suck. Fp-Janne Björklund lär ha kallat Lasse Ohly för mobbningsoffer eftersom han inte får vara med s och mp och leka i avlyssningsleken. Det gör inget. Om man kämpar för det som är rätt så står man ut med att vara ensam ibland. Hellre det än att svika en grundinställning som bygger på demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Läs gärna mer om vår inställning på följande länkar:
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1709/275
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1710/246

Där resonerar Lasse Ohly och Alice Åström från Vänsterpartiet och Rick Falkvinge från Piratpartiet kring frågan.

Det är kanske tur att man har varit tyst på bloggen förresten. Vem vet vem som vill använda texterna för mörka syften.....??? ;-)