torsdag, mars 29, 2012

Trött, men på krigsstigen

Idag har det varit en lång dag fylld med aktiviteter som har krävt en hel del. En förmiddag på omsorgsförvaltningen kring bemanningsfrågor, en eftermiddag med omsorgsnämndsmöte, en tidig kväll med distriktsstyrelsen och en avslutning i kyrkan vid orgeln med förberedelser inför en begravning på måndag. Däremellan så gott som ingen paus överhuvudtaget. Jag orkade inte ens titta på slutet på Antikrundan på TV när jag kom hem, och så tappade jag dessutom tålamodet med hockeyspelarna i DIF och Örebro när de slogs mer än spelade hockey de sista sju minuterna av matchen i kvalserien. DÅ vet jag att jag är trött. Huvudet kokar.

Men det blev en intressant dag. Lärorikt och lite framgångsrikt på dagen, och en stor lättnad på kvällen. En sak är jag helt övertygad om: Man ska inte ha uppdrag som man inte trivs med, så sådana har jag numera valt bort. Det finns nog med energitjuvar i omgivningen ändå utan att man frivilligt behöver sätta sig i situationer där man vet att man ständigt blir dränerad på kraft av olika skäl. Numera är jag tillsammans med NinjaMariann kvinnopolitiskt ansvarig i partidistriktet. DÄR kan vi, och ska vi (och måste vi för det behövs!!), göra nytta :-)

Men, när man väl sitter hemma i soffan och pustar ut och tror att man är tröttast i världen, så påminns man om att det finns de som drabbas värre. Tänk så mycket elände vi människor kan ställa till för varann! Mår någon bra av det? Nej, det kan jag aldrig tro, men varför måste man då sätta krokben för andra? Handlar det om självhävdelse? Om att hämnas på grund av nån oförklarlig oförrätt? Om oförmåga att itu med verkliga problem? Om tillkortakommanden i ledarskapet? Eller om att man faktiskt inte begriper bättre?

Jag vet inte. Jag vet bara att det finns människor som hamnar i kläm, och som inte alls förtjänar det. Sådant sörjer jag över, och jag kan bara se till att göra mitt yttersta för att hjälpa. Det är mitt uppdrag som medmänniska. Det värsta är ju som bekant inte onda människors handlingar, utan det är när de man trodde var vänner helt enkelt inget gör. Jag tänker inte bete mig likadant. Ska jag kunna se mig själv i spegeln i fortsättningen också, så måste jag dra i de trådar jag kan. Det är mänskligt, och det är vad såväl min ideologi som min kristna tro säger åt mig att göra.

Ingen förtjänar att bli utsatt för andras elakhet. Punkt.

måndag, mars 26, 2012

Om fattigdom i två avseenden

Jag sitter på kommunfullmäktige just nu. Vi har hört en genomgång av Kalmars historia sedan kommunsammanslagningen 1971. Intressant, men det är lätt att dra slutsatsen att det bara är män som har påverkat Kalmar. Kvinnorna lyser med sin frånvaro. Eller är det helt enkelt bara jag som tycker att det finns andra områden än husbyggen som leder till utveckling? Kanske är det dumt av mig att hävda att kulturen, skolan och förskolan är viktiga områden som påverkar samhällsutvecklingen? Tja, kanske det, men jag är övertygad om det i alla fall.

Barnfattigdom, det är ett begrepp som jag avskyr. Det finns inga fattiga barn. Barn är per definition rikedom och ÄR rika. Felet just nu är att vi, mitt i detta välmående samhälle, ett samhälle som definitivt inte lider brist på resurser, väljer att lägga resurserna där de redan finns. Ett sådant samhälle är FATTIGT, FATTIGT på klokskap och otroligt FATTIGT på hållbara lösningar. Det är detta FATTIGA SAMHÄLLE som skapar en mycket jobbig situation för barn och föräldrar som inte får möjlighet att utveckla sina förmågor och ett samhälle som dessutom slösar med mänskliga resurser.

Det är SAMHÄLLET det är fel på, inte människorna och definitivt inte barnen. Jag tänker hårdnackat fortsätta att vägra sätta etiketten FATTIG på människor i vårt resursstarka samhälle. Det är samhället som är FATTIGT. Så det så.

Och Kalmars historia är också fattig om det bara är männens perspektiv som räknas. Tyvärr.

söndag, mars 25, 2012

Mångfald på feminismens område



Så har vi då haft ytterligare ett Café Ninja, denna gång utanför Nybro och med doftande frasiga överjordiskt goda våfflor med två sorters sylt och två sorters grädde. Plus en massa skratt, inspirerande tankar och stimulerande frågor. Ser ni inte hur roligt vi har? Och visst är vi himla skräckinjagande? ;-)

Nya planer smiddes också. De kommer snart att både höras och synas. Motståndet mot orättvisor, mot allt starkare antifeministiska tendenser i samhället, mot härskartekniker och mot manlig överordning på fler och fler plan växer sig allt starkare. Idag växte vi med ännu en nätverksdeltagare. Idag gav vi varandra ännu fler tips på hur vi kan bygga ett bättre samhälle där män och kvinnor får samma möjligheter att utvecklas, och det arbetet kommer att ge utdelning.

Inte sjutton nöjer vi oss med mindre, systrar och bröder? Inte kan vi fortsätta att ha det som Lois Wyse formulerade: “Män får lära sig att be om ursäkt för sina svagheter, kvinnor för sin styrka”? Nej, då så. Då förändrar vi världen till det bättre! Vi börjar NU!

Eller har du redan börjat, fortsätt då med vad du gör. Den här världen har inte för många feminister. Vi är alldeles för få som står upp för rättvisa mellan kvinnor och män. Även om vi inte alltid är överens om allting, så kan vi i varje fall förenas i kampen för jämställda villkor. Det finns hur mycket som helst att göra. Där behövs vi Ninjafeminister, det vet jag, och andra feminister som inte väjer för hinder och problem behövs också. Tillsammans blir vi starka och kan nå resultat.

Mångfald berikar. Enfald fördummar, som i så många andra sammanhang.

onsdag, mars 21, 2012

Våga vägra vinster!

Vi bidrar alla med skattemedel till vårt gemensamma samhälle. En stor del är menade att gå till den kommunala välfärden i form av skola och omsorg. Självklart ska de resurserna då gå direkt dit. Det har vi tidigare varit ganska överens om, men numera är det enbart vi i Vänsterpartiet som envist håller fast vid den självklarheten.

Nu går nämligen privatiseringens stormvindar fram över landet. Skolor och äldreomsorg drivs av privata aktörer i högre och högre grad. Frågan är varför. Inte kan det bara bero på att man FÅR driva sådan verksamhet i bolagsform numera? Nej, självklart handlar det om att det är lukrativa branscher där man snabbt och säkert kan få vinst i verksamheten. Det är ganska ironiskt att riskkapitalbolag går in och finansierar just här, för några större risker finns ju inte inom dessa områden. I själva verket är det några av de säkraste investeringarna man kan göra. Skola och omsorg kommer vi nämligen alltid att behöva, och kommunerna betalar med skattemedel via generöst skrivna avtal och dessutom i stort sett utan insyn.

Men, bolagsägare och aktieägare är inga dåliga människor! De ger sina hundar mat, rastar dem och klappar dem medhårs på samma sätt som vi. Bekymret är bara att välfärd i bolagsform sätter vinsten framför verksamheten. Det är ju bolagens själva natur. Verksamheten måste helt enkelt drivas på ett sätt som maximerar vinsten, och det är där problemet sitter. I offentligt och gemensam driven välfärd är det däremot verksamheten som är huvudsaken. Man driver skolor och äldreomsorg för att man ska ge god skola och god omsorg till dem som behöver. De eventuella resurser som blir över används till att producera MER verksamhet, inte till att göda redan välfyllda plånböcker.

Det här låter så självklart, men är det inte längre. Högern får fler och fler med sig på privatiseringståget och utarmar därmed välfärden. Vi i Vänsterpartiet vågar säga Stopp och belägg! Stoppa det vinstintresse som raserar välfärden och sätt människors mänskliga behov framför kapitalets!

Birgitta Axelsson Edström (V)
2:e vice ordf Omsorgsnämnden

måndag, mars 19, 2012

Är det för svårt?

Varje gång som någon mot mig ler
känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord ett frö som gror?
Jag ser det i min fantasi: 
Vilken värld det ska bli!

Om alla kunde tala samma språk
om alla kunde vandra samma stråk
mot ett gemensamt mål, vid horisontens rand jag ser ett land
där varje man och kvinna är fri.
Vilken värld det ska bli!

En värld där alla människor varje dag omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns av kärlek övervanns en gång, nånstans
En värld där allt är harmoni.
Vilken värld det ska bli!

Jag både tror och vet att detta hopp ska bli en verklighet
som du och jag får leva i.
Vilken värld det ska bli!
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli!

(Per-Erik Hallin)


Några tankar på vägen hem genom Djurängsbackarna idag i strålande solsken och ilsken nordanvind fick mig att börja nynna på den här sången. Ja, jag tror och vet att vi kommer till en ny värld, men vi har fått i uppdrag att göra den här världen så rättvis, så vacker och så god vi kan redan idag. Kanske ska man börja med sig själv, eller är det för svårt?

söndag, mars 18, 2012

Jag vill leva nära....

Jag vill leva nära alla människor
så att jag för varje dag får lära
mig att se min syster och min bror
Därför Jesus, du som älskar mig,
vill jag för att det ska kunna hända
leva nära dig.


Jag vill leva nära alla människor
Andras bördor vill jag kunna bära
ge ett hopp åt den som inte tror
Kämpa mot det onda där det visar sig
Jesus lär mig, låt mig dit du bär mig,
leva nära dig.


Jag vill leva nära alla människor
Alla vill jag hålla lika kära
var i hela världen än dom bor.
Alla är för många
åtminstone för mig
Därför vill jag, du som känner alla,
leva nära dig.

Ingemar Olssons gamla låt sjöngs när vår förre partiledare Lars Ohly var på Klintagården i valrörelsen 2006 fört att frågas ut. Det finns säkert en tanke med just det valet, åtminstone tror jag det. Det är dessutom en av mina favoritkörlåtar med härligt triolsväng och en text som säger en hel del om såväl den vertikala som den horisontella relationens betydelse för en sund tillvaro. Tänk att vi faktiskt kan leva nära varandra på alla plan, om vi vill. Det är ju faktiskt vår vilja det handlar om, inget annat. Så det så.

onsdag, mars 14, 2012

Att vara kvinna 1912 och 2012

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ-
du är besviken.

Edith Södergran (1892-1923) var en driven poetissa med mycket att säga oss feminister i 2000-talets början. Vi tycker ju att vi har kommit en bra bit på väg, men hur långt har vi inte kvar tills vi kan vara överens om att kvinnor är FULLVÄRDIGA MÄNNISKOR? Vi begränsas fortfarande, i yrkesval, i lön, i karriären och i livsutrymmet. Till och med pensionen är olika mellan könen och systemet missgynnar kvinnor som har tagit större ansvar för familjen med start under barnens uppväxtår och sedan ofta fortsatt av ren slentrian. Lägre lön ger lägre pension. Punkt.

Det går inte fort nog, systrar! Ni måste inse att det här är orättfärdigt, bröder! Så länge vi inte har speciella lägre kvinnopriser på exempelvis mat, kollektivtrafik och kulturupplevelser finns det INGET som kan motivera den ekonomiska ojämlikheten mellan män och kvinnor. Så länge vi inte av biologiska skäl på allvar kan hävda att kvinnor enbart passar för 20% av yrkena medan män kan välja på resterande 80% så finns det inga skäl till att acceptera att så många kvinnor pressas in i traditionella kvinnoyrken med låga löner, kass arbetsmiljö och noll karriärmöjligheter.

Vi kvinnor är frukter och hav och har själar, inte blommor, källor och stereotyper. Vi är MÄNNISKOR och den som inte fattar det får nog stå ut med sin besvikelse själv. Det är inte vår uppgift att uppfylla andras önskningar!

Eller som Edith Södergran uttryckte det:

Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor....

Angående människovärdet

Egentligen är det en mycket stor upptäckt
att arbetarna har nerver.
Såtillvida har arbetspsykologerna nått
påtagliga resultat.
Men annars förhåller det sig så
att psykologer och medicinmän sitter på upphöjda
stolar när de penetrerar orsakerna till störningar
i det väloljade maskineriet.
Arbetarna förblir objekt,
iakttagna uppifrån i lupp.
De har kollektiva magsår.
De blir kuggar med gemensamma grader på.


På ett sätt var det hederligare förr
- detta sagt utan skymten av nostalgiskt darr -
när man inte maskerade vinstintresset
med en diffus psyko-teknologi.
Inte kan psykologerna restaurera människovärdet
där det aldrig funnits något.

Brukar man människor som ting
berövar man dem namnet människa.
Terapierna når aldrig ner till problemets
grundvatten:
Människor tycker illa om dressyr.
Också arbetare.


(Stig Sjödin)

Känner vi igen oss? Dikten publicerades första gången 1971 i diktsamlingen Klarspråk. Proletärförfattare som Stig Sjödin blir alltså återigen aktuella 40 år senare.Tyvärr är vi tillbaka där, även om begreppet "arbetare" idag innebär något annat. Det handlar ändå om ett synsätt som går ut på att man kan styra anställda med primitiva medel och att man inte tar hänsyn till utvecklingspotentialen hos var och en. Det är ju människor som arbetar, inte robotar. Det är kanske idag speciellt viktigt att betänka när man hanterar sektorer som äldreomsorg och vård. Låt oss ta tillvara människorna! Det skulle ge högre tillfredsställelse hos både brukare och utförare!

tisdag, mars 13, 2012

Favorit i repris


Måste vi tänka lika
för att tänka väl
om varann?

Måste vi tala lika
för att tala väl
om varann?

Måste vi tycka lika
för att tycka
om varann?


(Nils F Nygren)

måndag, mars 12, 2012

Mitt nya jag, en förändrad aktör ;-)

Man ska vara aktör och inte offer i sitt eget liv sägs det. Då mår man bäst. Det finns ett annat visdomsord också som är tänkvärt i sammanhanget, nämligen: Du kan aldrig ändra på någon annan människa än dig själv, och redan det är svårt nog.


Och det där är faktiskt sant, alltihop. Så jag har bestämt mig. Det här är mitt nya jag ;-) Alltid redo att ta en fajt, rätt skräckinjagande för den som inte vågar komma så nära att de ser hur mjuk jag egentligen är och tungt beväpnad med mina röda och rättvisa ideal.


Och nej, jag slåss inte fysiskt. Det är liksom inte min grej. Det är inte så smart att slåss fysiskt när man är en mjuk liten hund, men skälla och argumentera kan man göra och se lite hotfull ut ibland. Och ställa till med en hel del annat för dem som inte är snälla och schyssta ;-)



Även jag reser mig igen!

Ja, Euphoria med Loreen var bäst, men den här är ärligast och går som en spjutspets rakt in i hjärtat :-)
Jag reser mig igen

söndag, mars 11, 2012

Brobygget

Att bygga tillsammans
är att lyssna 
på varandra.
Avståndet mellan oss
får inte bli så långt
att vi måste skrika.


Ögonkontakten
är den säkraste armeringen
i det brobygge
som ständigt pågår 
in i nästa dag.

(Bengt "Cidden" Andersson)

lördag, mars 10, 2012

Ja till omsorg, nej till privata vinster

Vi har under de gångna månaderna sett flera avslöjanden om missförhållanden på privata äldreboenden. Det borde avskräcka från ytterligare privatisering, men istället får dessa företag, som gång på gång misskött sig, hela tiden nya uppdrag av borgerliga politiker. Vi behöver mer personal i äldreomsorgen, inte mer privat vanvård. Det gäller naturligtvis även hemtjänsten där vi behöver resurser för att dels hålla kontinuiteten på rimlig nivå, dels ge de insatser som krävs på ett sätt som ger den äldre trygghet och omsorg värd namnet.


Lagen om valfrihetssystem (LOV) är ett tydligt exempel på hur regeringen driver på privatiseringen av äldreomsorgen. Än så länge har vi i kommunerna själva fått välja om vi vill införa LOV i äldreomsorgen. Men tålamodet med icke-borgerliga kommuner börjar tryta och regeringen säger att alla kommuner ska ha infört LOV ”frivilligt” senast 2014. Annars väntar tvångslagstiftning.


Privata vinster är tydligen för många politiker viktigare än de äldres livskvalitet. Jag kommer att fortsätta stå fast vid den självklara uppfattningen att privata vinster inte hör hemma inom äldreomsorgen. Kommer ”tvångs-LOV” att bli ett faktum (vilket jag sannerligen inte hoppas!) så måste vi hantera det, men absolut inte applådera det. Fram till dess har vi ingen som helst anledning att se oss tvingade att sälja ut någon del av de äldres välfärd. 


Ja till god omsorg. Nej till privata vinster i välfärden. Punkt.

torsdag, mars 08, 2012

Ninjaaktion 8 mars

Idag delade vi i Ninjafeministnätverket ut flygblad under lunchtimmen på temat Stoppa våldet mot kvinnor. Flygbladen hade strykande åtgång och det blev tillfällen till flera samtal om det nödvändiga i att vi öppnar ögonen och säger ifrån, tillsammans. Så snabbt har jag aldrig blivit av med flygblad i något sammanhang! Speciellt en kommentar minns jag. Det var ett gäng med killar som kom gående och jag gick fram med ett papper och sa "Stoppa våldet mot kvinnor!" med ganska bestämd stämma. Den närmaste killen vände sig bort men en av de andra sa "Ta emot det! Det är viktigt faktiskt!". Det kändes himla skönt. Det FINNS en medvetenhet, men den kan bli större och den kan leda till mer handling.


Vi kastade också ut vår allra första symboliska Kaststjärna till alla män som slår kvinnor. Våldet måste uppmärksammas. Vi kan inte tiga stilla när vi vet att det finns systrar som lider under våld och tvång, och att det dessutom blir fler och fler som drabbas värre och värre. Vi borde ha kommit längre i ett välmående och välutbildat land som Sverige. Vi kommer att fortsätta kampen!

Detta är vår text för dagen:


TA INGEN SKIT!
Detta handlar om Sverige idag:
  • ·         År 2010 gjordes över 27000 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år.
  • ·         I 75% av de anmälda fallen var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan, 50% var en närstående.
  • ·         Under 2010 anmäldes 2 501 fall av grov kvinnofridskränkning till polisen.
  • ·         I genomsnitt misshandlas 16 kvinnor till döds varje år. I över 70 % av fallen dödas kvinnan av en närstående.
  • ·         Mellan 2000-2007 ökade den anmälda misshandeln mot kvinnor med 31 %.

Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
Globalt utsätts kvinnor och flickor ännu mer. Särskilt i krigszoner där våldtäkt används som stridsåtgärd!
Av alla världens kvinnor utsätts en femtedel för våldtäkt eller våldtäktsförsök under sin livstid.
Vi protesterar mot det ökande våldet!
Vi kan inte bara se på när kvinnors självklara rätt till frihet och värdigt liv beskärs. 181 kvinnor har dödats av sina män, pojkvänner och ex-män sedan år 2000.
Det är 181 för många. Vi säger ifrån!

GÖR DET DU OCKSÅ!
REAGERA OM DU MISSTÄNKER ATT EN KVINNA UTSÄTTS FÖR VÅLD.
BERÄTTA FÖR ANDRA VAD DU TYCKER.
TILLSAMMANS KAN VI FÖRÄNDRA, OCH DET SKA VI!
VI TAR INGEN SKIT! GÖR INTE DET DU HELLER!

På frukten ska trädet kännas....

Idag på Internationella kvinnodagen hoppas jag att orden övergår i handling:
  • Säg inte bara att du är feminist, agera som en feminist!
  • Säg inte bara att kvinnor och män har lika värde, värdera kvinnor och män lika!
  • Säg inte bara att det fel att bruka våld mot kvinnor, hindra det våld du känner till!
  • Säg inte bara att du arbetar för en feministisk offensiv, GÖR DET! 
Jag sjöng för länge sedan (redan 1978) i en körsång i EFS rikskonferens i Kalmar: "Vad hjälper det om du säger du tror om ditt liv slår ihjäl dina ord?" Det är ord som vi bör betänka i fler sammanhang. Det GÅR att förändra galenskaper och orättvisor, men man måste börja med sig själv. Det handlar inte bara om att säga de rätta orden, det handlar om att GÖRA också. Det är inte för sent, men det är hög tid!

Ta kampen mot kvinnoförtrycket, och gör det NU!

En självklarhet 2012!

Jag skriver tillsammans med några kamrater i Vänsterpartiet Kalmar i dagens Östran apropå Internationella kvinnodagen. Tyvärr föll av misstag ordförandens namn bort när jag skickade in texten till tidningen (Förlåt!), men här är alla namn med i alla fall.

Idag firar vi Internationella kvinnodagen, en dag som har funnits i över hundra år. Vi har gjort stora framsteg under dessa år, men vi är som vänsterpartister och feminister inte nöjda. Det går för sakta. Vi nöjer oss inte med att kvinnor får arbeta, när de får mindre betalt än män för likartade jobb. Vi nöjer oss inte med att män fortfarande har mycket större makt än kvinnor i samhället. Vi nöjer oss inte med att kvinnor som en självklarhet får ta allt ansvar för hem och barn. Vi nöjer oss inte med att många kvinnor blir utsatta för våld i det egna hemmet av den person som de lever ihop med. Vi nöjer oss inte med att unga tjejer ska behöva vara rädda när de går hem från bussen när de har varit ute med kompisar en fredagskväll.


Vi har ett samhälle som till stora delar har accepterat mäns överordning och kvinnors underordning. Lyfter vi blicken en aning och försöker anlägga ett globalt perspektiv så framträder förhållandena ännu tydligare. Världen är en manlig arena, och starka krafter vill bevara den så.

För att kunna förändra det måste vi jobba för att fler dels ska inse orättvisorna, dels ska vilja förändra dem. Det är självklart att det är en kontroversiell och utmanande process. Den påverkar nämligen oss alla, våra livsförhållanden och våra relationer och den medför att flera av oss kommer att förlora något medan andra vinner. Så enkelt, och så svårt är det. Det handlar ju om att män måste avstå från en del av sin makt för att kvinnor ska få den del som de har rätt till. Först då har vi nått verklig jämställdhet.
Feminismen, liksom socialismen, syftar till att skapa jämlikhet, rättvisa och frigörelse och måste drivas av både män och kvinnor. På senare tid försöker många klä jämställdhetssträvanden i begrepp som effektivitet, lönsamhet och kvalitet. Då har man missat själva kärnfrågan, nämligen att det i själva verket handlar om etik och moral. Kvinnor och män är lika värda, och orättvisa villkor mellan könen är, hur de än ser ut, helt enkelt fel. Man kan inte motivera jämställdhet utifrån höjd kvalitet, man kan bara motivera den som ett moraliskt ställningstagande till följd av att man anser att kvinnor och män har samma värde och att inget annat är rimligt.

Vi har som sagt långt kvar, men vi kommer inte att ge upp. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att peka på missförhållanden och orättvisor som beskär kvinnors självklara rätt till ett fritt liv och föreslå åtgärder som kan vända utvecklingen rätt. Några åtgärder är en individualiserad föräldraförsäkring, självklar asylrätt för kvinnor som flyr från kvinnoförtryck, fler anställda och höjda löner i de välfärdsyrken som idag många kvinnor har inom exempelvis vård och omsorg, jämställdhetskunskap som en naturlig del i arbetet i förskola och skola och utbildning i feministiskt självförsvar i skolan.
Våra barn och barnbarn ska inte behöva fostras in i samma ojämställda samhälle som våra mormödrar och mödrar. Vi hoppas att vi blir fler och fler som inser att något måste göras med kraft NU innan ännu fler kvinnor förlorar den makt och frihet de har rätt till. Ta ställning, inte bara idag utan alltid, för ett jämställt samhälle. Jämställdhet borde helt enkelt vara en självklarhet!


Birgitta Axelsson Edström, Leila ben Larbi, Bertil Dahl, Lars Holmberg, Gert Järkelid, Peter Persson, Liselotte Ross, Samim Salah Ahmed, Vänsterpartiet Kalmar

onsdag, mars 07, 2012

Intensiv vecka med viktiga frågor

Det är en intensiv vecka som pågår nu. Möten och andra aktiviteter avlöser varandra. I måndags var det fyra möten, igår långt KS-möte, elevintervju och sångövning med bästa Vox Communis och idag har jag varit i Växjö på heldagsseminarium med stiftet. I morgon väntar träff med tandhygienisten (iiiiiiaaaaaa!!!!) och utbildning i stresshantering. Det borde ha kommit i omvänd ordning förresten.... Dessutom ska vi ut och protestera mot det ökande våldet mot kvinnor. På fredag har vi heldagsutbildning/seminarium kring äldreomsorgens framtid. På lördag väntar partiets distriktsårskonferens. Och själv känner jag mig tröttare än på länge. Det vore bara så himla typiskt om jag just den här veckan, när almanackan är full och då det är så mycket olika saker på gång inklusive efterlängtad kompetensutveckling, skulle trilla dit på en influensaomgång :-( Men OK, jag har klarat tre dagar hittills. Det är jag glad för.

Dagen har varit trevlig och innehållsrik. Vi har diskuterat kontraktsorganisationen, stiftets administrativa stöd, egendomsförvaltning och rekrytering. Det är fyra angelägna områden. Mest engagerande är ändå den sistnämnda. Det handlar om hur vi kan få kyrkan att fungera och rekrytera nya krafter i tider av krympande medlemsantal. En viktig väg att gå är att öka det ideella engagemanget. Kyrkan kan inte räkna med att allt arbete ska kunna skötas av anställda. Det handlar om att göra församlingen till församlingsbornas angelägenhet och inte bara prästens, diakonissans, kantorns och församlingspedagogens. Det är dags att Svenska kyrkan sänker trösklarna för den största resursen, nämligen de ideellt arfbetande.

Detta gör sig inte självt. I ett läge där vi har ett föreningsliv i Sverige som mer och mer upplever problem i att hitta ideella ledare och där arbetsvillkoren på vanliga jobb gör att man inte orkar med en aktiv fritid med en massa ansvar så efterlyser kyrkan MER ideellt arbete. Det blir svårtg, men det är samtidigt nödvändigt. Det är nämligen på det sättet som vi ökar engagemanget för kyrkan som folkkyrka och folkrörelse. Det är när vi förstår att vi har en uppgift och en betydelse som kyrkan blir värdefull. Själv har jag arbetat ideellt i församlingslivet sedan 1970-talet, men det är klart, det har varit i EFS och i frikyrkliga sammanhang. Där, i församlingar som i mångt och mycket vilar på just lekmannamedverkan, så vet man att om inte JAG gör MIN uppgift så blir den heller inte gjord. Församlingsarbetet och Guds rikes utbredning beror på MINA insatser OCKSÅ, inte bara på pastorns eller prästens.

Även Svenska kyrkan, fri från staten, måste erövra sin ställning som folkrörelse och öppna sina portar för de egna resurserna. Det betyder inte att fru Svensson måste predika varannan söndag eller att herr Larsson ska ta hand om dagledigträffarna, men det kan betyda att gudstjänstdeltagarna fru Svensson och herr Larsson, om de vill och känner att de har möjlighet, kan bidra med mer insatser som de själva väljer. På det viset kan Guds rike vidgas alltmer, och det är ju det vi vill, vi som är aktiva i kyrkan, eller hur?

Förresten så gäller det här resonemanget även andra folkrörelser. Jag är livrädd för tendensen att man överlåter folkrörelsearbetet på ombudsmän och anställda. Det är folket, de som brinner för frågan, som gemensamt måste driva arbetet framåt. Det går inte att överlåta det ansvaret helt på ett fåtal professionella. Då lever vi farligt. När insatser för en bättre värld, för ett bättre liv i något avseende för andra än en själv, måste motiveras med pengar, då har vi kommit långt från det som har varit folkrörelse-Sveriges signum. Det är ett demokratiskt problem för hela samhället. Har vi verkligen förstått vidden av det problemet?

lördag, mars 03, 2012

Mångfald lyser upp!

En underbart klar himmel möter oss i Kalmar idag. I eftermiddag ska jag trampa iväg till kyrkans årsmöte för första gången på ganska många år. Det har så gott alltid krockat med partidistriktets årskonferens men detta år ligger evenemangen på olika helger. Det gäller alltså att passa på :-)

Veckan har varit blandad, precis som en vecka ska vara. Inledningen med fullmäktige och allergireaktion pga parfymmissbruk var inte speciellt trevlig (och ledde till att jag inte orkade delta i diskussionerna), men avslutningen blev desto bättre. Däremellan varvades toppen med botten. Man får lära sig att det minsann inte är kul jämt det där man företar sig. Ibland så retar man dock upp sig på mindre ting och blåser upp dem lite grann i onödan. Jag försöker vakta på mig själv så att sådana improduktiva energitjuverier inte blir alltför dominerande.

I torsdags när jag kom hem låg det ett flygblad modell större innanför dörren. Det var SD som ville informera om sin avsky gentemot fria media. Överraskande, eller hur? Lika överraskande var resten av innehållet. Insinuationerna flödade, den vanliga SD-retoriken som går ut på att "det är synd om oss eftersom alla som inte tycker som vi är dumma i huvudet och dessutom så fattar dom inte att vår rädsla för utveckling är viktigast i världen" genomsyrade varenda text och felaktigheternas antal borde göra konstruktörerna av den gamla tidningstävlingen "Finn fem fel" gröna av avund. Man orkar liksom inte ta till sig sån dynga.

Men EN sak påminde det hela mig om, nämligen om vilka som är våra verkliga politiska motståndare. Det är nämligen så att under vissa stunder så hamnar annat i fokus, speciellt när man ser tydliga härskartekniker brukas i sammanträdesrummen. Sådant måste absolut bekämpas! Jag tänker aldrig acceptera att frågor inte är önskvärda, att alla inte får komma till tals eller att frågor får reaktioner som varken ger verkliga svar eller som behandlar frågeställaren med respekt. Sådant är inte värdigt en demokrati, och sådant tänker jag fortsätta att peka på när jag ser det, helt klart. Det får dock inte betyda att man glömmer kampen mot de riktigt mörka krafterna, de krafter som ganska manifest arbetar för att inskränka de demokratiska rättigheterna på ett mer genomgripande sätt, de krafter som alltså inte anser att alla människor är lika mycket värda. Där har vi den STORA utmaningen och den STORA uppgiften.

Och den kampen vinner vi INTE genom att tumma på de demokratiska spelreglerna, genom att använda härskartekniker eller genom att stänga de offentliga rummen. Vi måste göra precis tvärtom, visa på demokratins möjligheter, släppa fram alla goda krafter och se varandra som tillgångar även om vi inte i varje detaljfråga tycker precis likadant. Det borde väl inte vara omöjligt? Det är ju då som vi kan få de gynnsamma processerna att växa, precis som en mångfald av färgade tulpaner i en plåtkanna (Tack goe liberalen!) kan ge framtidshopp en tidig vårdag i mars. Visst är det väl en härlig påminnelse om att mångfald istället för enfald både berikar, belyser och glädjer?