torsdag, september 25, 2008

Klagovisa

Tillvaron och samvaron skulle vara så erhört mycket enklare och trevligare om alla kunde hålla sig till sanningen. Otaliga försök att frisera ageranden, händelseförlopp och ställningstaganden så att de passar de egna syftena leder ju bara till att förtroendet sjunker för en själv. Är det så himla svårt att fatta???

För nånstans sitter det en liten långsint räknenisse med minne som en häst. Och när en sådan börjar lufta sina slutsatser offentligt så kan det börja blåsa så det smäller i glasrutorna!

Eller är det helt enkelt så att den manliga otrohetsgenen ställer till det i alla typer av relationer? Stackars krakar!

I så fall.

Om den finns alltså.

Men det tror inte jag. Jag tror det handlar om bristande respekt och bristande hänsyn samt lite för stora och för många Egon. Så det så.

tisdag, september 23, 2008

Rättvisa a' la kd och Sacrédeus

Apropå budgeten:

Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus hånar pensionärernas krav på rättvis skatt:

- Vad är egentligen den här skatterättvisan? säger han. De som kom ut i arbetslivet tio, tjugo år före mig hade mycket lägre skatt än vad jag hade när jag började jobba.
- Med den verkligheten i bagaget borde inte pensionärerna prata om rättvisa, säger alltså Lennart Sacrédeus.

Alltså, jag har ju inga högre tankar om Sacrédeus från början, men det här tar väl ändå priset. En gång i tiden var kd med på tåget om pensionsuppgörelsen. Det var 1999 och då sa man minsann att det skulle vara lika skatt. Idag är det andra tongångar. Utan jobbskatteavdrag får man högre skatt. Och så är läget för pensionärer som med ålderns rätt har just pension istället för arbete.

Så här är det alltså: Om pensionärerna jobbar så får de lägre skatt. Detta föranleder mig att betänka det man diskuterade i Finland på 80-talet. Befolkningspyramiden såg ut som en svamp. Då föreslog någon snabbtänkt person att man skulle höja pensionsåldern. Varför det, undrar någon. Jo, av den enkla anledningen att det kanske kunde sänka pensionskostnaderna, både i den ena och den andra änden.

Men människosynen då? Den hade man nog glömt. Har kd och Lennart Sacrédeus också gjort det eller är det den äkta människosynen hos kd som tittar fram?

Hujedamej.

Här kommer jag!

När jag kom cyklande upp för gatan fram till vår partiexpedition i förmiddags lade jag märke till att bilarna körde vääääääldigt sakta. Efter en stund identifierade jag problemet. En av stadens äldre sk a-lagare gick mitt i vägen med sin rullator, till synes fullständigt omedveten om trafiken bakom. Nu är ju gatan en "gårdsgata" vilket betyder att biltrafiken ska anpassa sig till gångtrafiken, men just den här situationen är ändå ovanlig, för att inte säga unik. Av ren självbevarelsedrift så brukar gående kasta sig in mot husväggarna när motorljud hörs i fjärran. Detta gällde inte idag. Den här fotgängaren tog det lugnt, och bilarna fick lika lugnt vänta. Lugnt och lugnt förresten, det kan man ju inte veta. Men vänta fick dom i alla fall.

Man får sig en tankeställare. Han var ganska klok, gubben. Man borde ta plats betydligt oftare, ställa sig i vägen, breda ut sig och visa vad man står för och vem man är. Speciellt gäller det i tider när man får klart för sig att det inte går att lita på någon annan än på sig själv. Om man inte står upp för sig själv, vem gör det då åt en?

Fast jag har ju ingen rullator att stödja mig på. Än alltså. Men när jag blir pensionär, eller det kanske blir tidigare om min krossade vänsterfot bestämmer sig för att lägga ner verksamheten, då ska det ta mej sjutton bli åka av för rullatorn och mig! Mitt i vägen går jag, för HÄR KOMMER JAG!

måndag, september 22, 2008

Balans?

Idag har regeringen presenterat sin höstbudget. På flera olika platser runt om i landet arrangeras presskonferenser och presentationer. Det är länge sedan Gunnar Strängs tid då allt ljus fokuserades på finansministerns vandring med nådiga luntan. Nu är det full spridning som gäller. Inget fel i det.

Men vad säger bilden på följande länk?
http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/regeringen-fryser-kommunalt-statsbidrag(866921).gm

Har den röda stämpeln på det röda laget blivit alltför stark? Behöver den balanseras? Man kan onekligen undra, eller hur?

onsdag, september 17, 2008

En frusen och regnig dag i september

Varför ter sig livet som om det är nåt som pågår medan man gör en massa annat? Det som äter upp tiden, energin, glädjen och kamplusten är ju bara småfnoss om man jämför med det som är vikigt i livet, i tillvaron och i världen. Eller är det bara en lindrig form av höstdepp som har drabbat en?

Ja, jag vet inte riktigt. Man kan knappast avgöra sådant själv, men jag tror inte att det är så. Det är mer en känsla som har smugit sig på en liten bit i taget. Det är dags att stanna upp nu och tänka till, och det tänker jag göra idag.Vad händer? Vad vill jag? Vart ska jag? Och, inte minst, varför?

Igår kväll lyssnade jag på Jerusalem, en av mina ungdomsfavoriter. Inspirationen kom från sångövningen tidigare på kvällen med Vox Communis (Tack för att ni finns!) då vi började öva på en välkänd gammal spiritual: "Joshua fit the battle of Jericho" i tre stämmor. Redan efter ett par vändor lät det bra! Och det är ett härligt suggestivt ös i själva låten. Den kommer att bli en favorit! Hur som helst, historien bakom låten är ju att Josua skulle inta Jeriko, men hindrades av stadens murar. Istället för att slåss fick Josua veta att han skulle leda folket runt Jeriko i tystnad i sex dagar. På den sjunde dagen skulle man stöta i lurar och då skulle murarna rasa samman. Och det hände! Jerusalem har gjort låten "It's mad" på samma tema. Folket skrattade åt Josua, "ni är inte kloka, dårar och tokar....Vad är det för Gud ni har? Nu har ni gått runt i sex dagar..." men på den sjunde dagen föll ju murarna. Essensen kan alltså vara: Även om det ser tokigt ut så kan det faktiskt gå vägen med alternativa metoder och om Gud är med. Och det gör inget att folk skrattar. Ibland kan man bjuda på att man är lite tokig.

Jag lyssnade på fler låtar av bara farten. Gamla minnen, aktuella känslor... "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för hans kärleksrike. Den strid jag kämpar är en strid utan blod och vapnet som jag fått är kärlekens ord." Jag tycker om kamp-metaforen. Jag har inga problem med den, så länge den är en metafor och inte omsätts i reellt våld. Som metafor blir den tydlig och rak. Det är en kamp som pågår, och den vill jag delta i: "Jag vill inte ligga på nåt sofflock och se när mina syskon slåss i Herrens armé. Nej, jag vill va där stridens lågor är heta. Visst är det hårt, men det är det värt ska du veta."

Men var drivs den kamp som jag ska vara med i? Innanför kyrkans väggar? På stan? I sammanträdesrummen? I kommunfullmäktige? Eller överallt? Ja, det är frågan. Inte OM kampen finns, utan VAR.

Mikael Wiehe fångar också en hel del i sina texter, t ex:
Jag sjunger om den ödslighet där mänskan vandrar kring
Om murarna som skyddar men som också spärrar in
Jag sjunger om dom mäktiga som härskar som dom vill
Om allt man skulle ändra på om modet räckte till

Ja, om modet räcker till. Om orken räcker till. Om modet och orken var lika stora som viljan, men ibland är det svårt. Speciellt om man känner sig lite ensam när man jobbar. Och speciellt när det är en frusen och regnig dag i september...

tisdag, september 16, 2008

Ett uttalande

Jag tar, som vänsterpartist och demokrat, klart avstånd från hot, våld och trakasserier. Att ifrågasätta någons lagenliga rätt att uttrycka sin åsikt är att jämställa med ett ifrågasättande av de demokratiska spelreglerna och är ovärdigt ett modernt och öppet samhälle. När sådant sker i sammanhang där jag själv är inblandad väljer jag att reagera omedelbart. Det är mycket viktigt att markera var gränserna går för det demokratiska regelverket. Min önskan är att fler skulle värdera vårt styrelseskick lika högt. Kanske når vi dit en dag, men vi har, vilket vi under de senaste dagarna har sett, en bit kvar att gå.

Att tycka innerligt illa om en åsikt är helt lagenligt. Att ifrågasätta den är lika lagenligt. Att däremot hindra den från att uttryckas är såväl moraliskt förkastligt som lagstridigt. Om detta borde vi, i nådens år 2008, vara överens. Men det är vi inte.

Inte kul alls

Bloggvärlden i Kalmar är ifrågasatt. När den används till att sprida bristande omdöme och till att förstöra livet för oliktänkande, då är det inte mer än rätt att den ifrågasätts. Fast lite tråkigt är det ju att ett fåtal förstör för så många.

Å andra sidan, varför skulle bloggvärlden vara så mycket annorlunda än Real Life? Jag menar, man känner ju igen sig.

Hur som helst, det är inte kul att skriva här just nu. Inte kul alls.

söndag, september 14, 2008

Guldglans

Idag är man stolt över att vara svensk. Simmaren Anders Olsson är ett föredöme för oss andra. Grattis till guldet i Paralympics!

Ett angrepp på demokratin

Idag skäms man över att bo i Kalmar, platsen där mobben har lärt sig att styra över demokratin. Fy sjutton. Vilka uttryck tillåter vi egentligen fanatismen att ta sig?

Ja, man undrar. Usch.

fredag, september 12, 2008

Kalmars egen "Hänt i veckan"?

Kvaliteten växlar minsann mellan tidningssidorna. Det röda lokalorganets egen lilla knäjycke är ute och viftar i dag igen och sprätter dynga. Kanske behöver han mer luft? Kanske är han inte ute tillräckligt mycket och tillräckligt ofta? Eftersom det blir fel varje gång så kanske syretillförseln är för knapp? Eller saknar han ett liv? Tja, vem vet?

I Spårhundens värld är det tydligen naturligt att be om ursäkt för sina åsikter. Det är det inte för mig, och det gjorde jag inte efter min nedlagda röst i arenafrågan heller. Men, eftersom jag faktist tycker att Ronny Nilsson är en trevlig prick så sa jag, när vi båda stod och hällde upp kaffe efter beslutet, att han inte skulle ta mitt ställningstagande personligt. Detta tycker Spårhunden är en halv pudel, och där är vi inte av samma åsikt. Jag tycker att det är trist när man inte kan skilja på sak och person nämligen. Man ska inte få kommunalt stöd för att man är trevlig. Man ska förresten inte bli nekad kommunalt stöd för att man är otrevlig heller. Kommunalt stöd får man om man har rätt till det och om man behöver det. Alltså kan man faktiskt hålla fast vid sin åsikt, vilken ibland kan innebära att man inte kan ta ställning FÖR en finansiering som frångår gällande principer, men fortfarande tycka att folk som vill ha finansieringen är trevliga. Men det kanske är svårt att förstå i en del världar där man är van vid att vara en del av den flock som troget och okritiskt följer en ledarhund.

Förresten hade nämnda tidning problem med strömmen under gårdagen. Var det månne Spårhunden som hade kissat ner ledningen? Vem vet? :-)

torsdag, september 11, 2008

Inget enkelt problem!

Ungdomars fylleri är på tapeten just nu. Förra veckans gymnasieinspark utvecklades till ett stort misslyckande. Okontrollerat drickande, raglande tonåringar och allmänt kaos runt Vallen och Larmtorget blev ett bistert facit. Cannabisrökning, misshandel, alkolholförgiftningar och ett misstänkt suicidförsök blev någon form av inverterad grädde på moset. Trist. Mycket trist.

Men, hur ska vi då motverka detta? Det är ingen enkel fråga. En del skyller på ungdomarna. En del skyller på skolan. En del skyller på föräldrarna och andra på politikerna. Ack, om världen ändå vore så enkel! Detta är ett mycket komplicerat problem som vi inte löser på ett bräde. Jag har bara några tankar om komplexiteten i frågan. De kan vara viktiga att komma ihåg för oss vuxna.

Ska vi ha en dialog med ungdomarna så ska den skötas respektfullt. Ungdomar som upplever att de blir hånade eller "sedda över huvudet" får vi inget samarbete med. Vi ska vidare diskutera frågor som är möjliga att påverka, inte sådana som redan är avgjorda någon annanstans eller som avgörs på annat håll. Det är inte lagligt med alkohol för 15-17-åringar. Så enkelt är det. Blåskontrollers vara eller inte vara avgörs av socialtjänsten i samarbete med polisen. Det är också enkelt. Varför då överhuvudtaget diskutera såna frågor?

I EU, som vi på demokratisk väg har bestämt att vi ska ingå i (även om många inte tycker om det, jag t ex), är det vanligt att gå på motsvarande ICA och handla alkohol när man är 16 år. Den världen lever ungdomar i. Är det då konstigt att det ställs frågor om varför vi har ett annat förhållningssätt här? Nej, inte alls, men vi kan ju förklara varför istället för att fördöma den som undrar.

Så länge det är tillåtet att själv importera billig sprit från Tyskland i sådana mängder att det enbart är det egna fordonets tillåtna lastmängder som utgör begränsningen så kommer vi att ha tillgänglig alkohol för alla åldrar i Sverige. Det är bara att acceptera det. Vi har i Sverige haft en restriktiv alkoholpolitik som har tjänat folkhälsan och hållt nere alkoholrelaterade sjukdomar i många år, en lyckosam politik som av många har ansetts vara en tvångströja och ett misstroende gentemot ansvarsfulla vuxna. Nu ser vi resultatet av motsatsen. Är det så svårt att förstå det?

Och, även vi vuxna har varit unga. Jag drack inte som ung utan tillbringade min ungdomstid i helt andra fritidsmiljöer. Däremot så vet jag att det pågick en hel del supande i närheten. När vi började gymnasiets sista ring så fick vi en ny elev i klassen. Hon hade varit ute på utbyte i USA under ett år och var alltså ett år äldre än oss andra. Den allra första frågan hon fick av klassen var med ett förväntansfullt leende: När fyller du år??? Hon fyllde 20 två dagar EFTER vår studentavslutning. Vilken olycka! Detta var hösten 1982. Redan då var alltså frågan om alkoholtillgång högt upp på agendan. Visst har väl alla upplevt detta? Det ska vi nog inte glömma, även om problemen är väldigt mycket störe idag. Kanske kan vi dock få ett lite bättre och mer effaktivt förhållningssätt gentemot de unga om vi betänker det ibland.

Gör detta mig till en drogliberal? Nej, för sjutton. Jag vill lösa problemet, men jag inser att det inte är enkelt, och utan den insikten kommer vi inte att nå nånstans.

tisdag, september 09, 2008

Not my cup of tea

Nej, någon väluppfostrad liten Fido blir jag aldrig. Den rollen får andra spela, andra som kanske har lättare för att finna sig i det mesta. De kanske befinner sig i sammanhang där de är tvungna att finna sig i det mesta. Det finns ju såna, stora som små. Vad vet jag?

Men nej, jag hör inte dit. Minsann. It's not my cup of tea för att uttrycka sig internationellt. Sådant behöver inte en Lady underkasta sig.

Voaff.

fredag, september 05, 2008

Världens fulaste hund?

På Expressens hemsida http://www.expressen.se/ visar man idag ett klipp med världens fulaste hund. Tja, smaken är ju delad. Jag tycker nog att det finns välkvalificerade konkurrenter i vårt lilla närområde. Det skälls och gnälls så att det nästan blir pinsamt. Inte bara nästan förresten. När man dessutom i sin iver att sprida så mycket smutsig dynga som möjligt inte ens bryr sig om att kolla fakta utan sprider rena lögner, då blir det mer än pinsamt. Mycket mer.

Fast vad kan man förvänta sig av en ynklig liten hund?

;-)

onsdag, september 03, 2008

Magisk körsång

Tack och lov för att Vox Communis finns! När det mesta på jobbet känns tungt så vet man i varje fall att varannan tisdag träffar man en hel drös med glada positiva människor som vill göra något positivt tillsammans för att förgylla tillvaron. Ni är guld värda allihop!

Jag har sagt det förr och säger det igen: Har du inte prövat på att sjunga i kör, gör det! Man behöver inte vara världsbäst på att sjunga, man behöver inte ens vara bra, men när man gör det tillsammans med andra så blir det toppen i alla fall. Man kan inte låta bli att undra: Vad är det för magiskt som bor i just körsång?

Jag vet inte, men det magiska finns i alla fall. Fråga oss i Vox Communis!

tisdag, september 02, 2008

Statistik, otrohet och gener

Utbildningsminister Jan Björklund har handskats mycket slarvigt med statistik. Det har hjälpt honom att svartmåla och smutskasta den svenska skolan så mycket att han också har fått tolkningsföreträdet att föreslå åtgärder. Fullständigt felaktiga åtgärder. Visst finns det problem i skolan, men de måste åtgärdas på ett verksamt och hållbart sätt. Då gäller det att koppla in tänkandet. Fler vuxna i skolan, bättre lärarutbildning, mer resurser på golvet och mer frihet kan vara effektiva och långsiktiga lösningar som håller. Major Janne har däremot tagit den enkla vägen och föreslagit de enkla lösningarnas väg, mer detaljstyrning, mer kadaverdisciplin samt rätt att beslagta mobiltelefoner (precis som om det sistnämnda vore en nyhet som han själv har kommit på...). Suck. Ibland är politik ett smutsigt hantverk. Detta är ett sådant exempel. Fp-skolpolitiken är i rejäl gungning, och det med rätta. Kanske är det dags att öppna ögonen för verkligheten istället för att ändra verkligheten för att de ska passa de blå ögonen?

Förresten, det där med statistiska samband kan man använda nästan till vad som helst. Nu har man t ex hittat någon form av otrohetsgen som bara män har. Den man som har en sådan gen har svårt att hålla igång varaktiga kärleksrelationer. Se där, nu finns det en biologisk förklaring till varför en del män måste vara otrogna, och då är det ju förskräckligt synd om dem. De kan ju helt enkelt inte hjälpa det. De bara MÅSTE hoppa över skaklarna då och då, de små liven. Det borde väl alla bedragna kvinnor förstå. Eller???? Dubbelsuck.

Kanske finns det en "läsa fel i statistiken"-gen också? Då är det ju synd även om utbildningsministern. Stackaren. Han kan ju inte hjälpa det. Det borde kanske alla elever och lärare förstå. Eller????

;-)