fredag, maj 31, 2013

Vaken!

Den Långa Sömnen

Var du vilsen, var du rädd, var du förbjuden?
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?

Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
Klyver ansiktet som riktats åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när Du ser aktören stelna i sin roll


Men Du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Aldrig sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå

Vaken igen (och du ska leva nu)

Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
Du blir yngre fast du växer och blir stor

Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv

Vaken igen (och du ska leva nu)


Text & Musik: Py Bäckman

Ja, jag är vaken och ser klart. Jag tar steget ut i det okända, men är viss om att jag gör helt rätt. Priset kan bli högt, men ett liv är värt en hel del. Skitprat, förtal, fult spel och utstuderad utfrysning är däremot inte värt ett dugg.

Och, jag tror att det löser sig för min del. Som någon klok människa har sagt: När Gud prövar dig utöver vad du tror att du klarar och du känner att du håller på att ramla nerför svårigheternas stup så kan du vara lugn och ha förtröstan. En av två saker händer: Antingen fångar Gud upp dig när du faller, eller så lär Han dig att flyga.

Och jag ÄR inte höjdrädd. Jag har bara vaknat upp ordentligt från en sömn som har varit både lång och orolig.

tisdag, maj 28, 2013

En dag på tre rader

Troll spricker i solen.
Öppna brev är en underskattad kommunikationsform.
Verklig vänskap är rikedom som varar.

Det där är tre meningar som sammanfattar dagen, en dag som har innehållit det mesta men slutat i dur och inte moll, apropå troll ;)

Kvällen fylldes av skratt och stoj, Vox Communis är riktigt skoj!

Och nu ska jag inte rimma mer, utan i sängen krypa ner :)

söndag, maj 26, 2013

Besviken? Jo, men det hjälper inte...

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa 
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna 
och fann en själ - 
du är besviken.
(Edith Södergran)

Och visst är det lätt att känna igen sig. Efter gårdagens utbildning i feminism så ser man ännu tydligare hur ofta det är så att kvinnor i politiken ses som just medel att uppnå jämställdhet på papperet. Det är inte meningen att man ska ha hjärna också. Det räcker att man finns där och överlåter tänkandet, strategierna och taktiken till männen, precis som det alltid har varit. Om man ställer till det genom att ställa andra frågor eller till och med har alternativa svar får man snabbt klart för sig att något är grundläggande fel. Det var ju inte för att försvåra arbetet man skulle vara där! Och nu blev det ju obekvämt.... Kanske är det ganska naturligt att besvikelsen är stor hos den som trodde att det skulle funka att sitta kvar med makten i den egna handen i orubbat bo trots modeflugor som varannan damernas och feministisk offensiv....

Oj, vad många sådana historier jag har fått mig till livs under den senaste tiden. Edith Södergran, som levde ett kort liv och dog redan 1923, har fångat något som fortfarande i högsta grad gäller. Besvikelsen är stor även nu nästan hundra år senare. Men, för att travestera poeten Stig Sjödin i Angående människovärdet:  "Människor tycker illa om dressyr. Också kvinnor."

Så vi ger oss inte. Vi kommer att fortsätta kräva vår rätt att ta plats och använda våra mänskliga och demokratiska rättigheter. Vi är nämligen kvinnor, med både hjärta, hjärna, kropp, själ och ande och inte bara feminina namn på ett papper och i statistiken.


lördag, maj 25, 2013

Internfeminism för kvinnor i Emmaboda!

Idag hade Vänsterpartiet Kalmar län tillsammans med Vänsterpartiet Kronoberg en gemensam heldag i feministiskt arbete med syfte att stärka kvinnor. Med Ann-Sofie Lagercrantz, jämställdhetsstrateg i Kalmar kommun med erfarenhet från jämställdhetsarbete på SKL i erfarenhetsryggsäcken, som inledare fick vi en bakgrund att utgå från. Hur står det egentligen till med jämställdheten i Sverige idag? Svaret var tydligt: Visst har det hänt en hel del, men det finns MYCKET kvar att göra, och vi får se till att vi inte backar ännu mer. Som Ann-Sofie sa: Ansvar läggs på kvinnorna, men makten behåller männen. Jämställdhet handlar om MAKT.


Sedan tog den partipolitiska internfeministiska delen vid. Där fick vi besök av Ida Gabrielsson från Stockholm, ansvarig för Vänsterpartiets kvinnonätverk. Hon konstaterade att det många gånger är långt mellan ord och handling även för ett feministiskt parti och tipsade om den internfeministiska handboken som kan hjälpa oss att komma längre i arbetet. Vi fortsatte med att diskutera hur olika härskartekniker  kan identifieras och neutraliseras. Dagen avslutades med en mycket innehållsrik gruppdiskussion om internfeminismen i våra lokala och regionala sammanhang och om tips inför det fortsatta arbetet. Vi har mycket att göra i båda distrikten, men det är tydligt att problemen även skiljer sig åt både i styrka och karaktär.


Det var en mycket uppskattad dag som inspirerade oss alla deltagare och som gav mersmak. Arbetet måste fortsätta! Ett stort tack till våra föreläsare, till Folkets Hus i Emmaboda som fixade lokal, teknik och underbar mat och fika och till alla de kvinnor i alla åldrar från Kalmar och Kronoberg som delade med sig av erfarenheter och kloka tankar. Tillsammans är vi starka!



/Birgitta Axelsson Edström
Kvinnopolitiskt ansvarig i V Kalmar län som tillsammans med Eva-Britt Svensson (kvinnopolitiskt ansvarig i V Kronoberg) har planerat och organiserat utbildningsdagen

fredag, maj 24, 2013

"Vad GÖR ni med kvinnorna i Kalmar?"

Nu kommer historierna till mig. De kommer från både väntade och oväntade håll, men innehåll och resultat är desamma. Kvinnor och män, från olika miljöer och sammanhang, berättar om hur det systematiska kränkandet av kvinnor pågår och har pågått i åtskilliga år. Men det är inte förrän nu, när jag har gått ut med beskedet att jag har fått nog av både det ena och det andra, som jag får ta del av dem. Det är nästan som om min berättelse, om än inte så tydligt berättad, fungerar som både dörr- och munöppnare för fler. Och OJ vad det bubblar där innanför dörrarna.

Om män som fäller skamliga förslag var som helst och som inte förstår att det är fullständigt idiotiskt. Om män som inte klarar av att debattera mot kvinnor utan att förnedra och misstänkliggöra dem. Om män som låser fast sig vid sina hierarkiska positioner så hårt att de inte drar sig för att sparka sönder andras engagemang och självkänsla bara för att rädda sin egen ställning. Om osäkra män som utövar härskartekniker såväl slentrianmässigt som selektivt bara för att de inte klarar sig med hederliga umgänges- och sammanträdesmetoder. Och historierna om kvinnor som låter sig utnyttjas i detta onda spel, på ytan ovetande men i det egna sinnet övertygade om att det är den enda överlevnadsstrategin som fungerar. Kampen för inflytande, för allas lika värde och för rättvisa kan man glömma bort. Nu är det det egna skinnet som gäller, och gärna möjligheten att få lite medhårssmekningar också. Det är rent bedrövligt. Det är inte EN miljö jag pratar om, det är MULTUM. Men det är inte ALLA sammanhang, och det är inte ALLA människor heller. Men många. FÖR många.

Frågan som en fd partiledare ställde för över tio år sedan: "Vad GÖR ni med kvinnorna i Kalmar?" har åtminstone för mig fått ett tydligt svar. Vi tystar dem. Och det är himla sorgligt.




onsdag, maj 22, 2013

Machomarängens magplask


”Det var då en välsignad jul” säger Karl Bertil Jonssons ömma moder i TV på julafton. Nu säger jag ”Det var då en avslöjande helg”. Den gångna helgen bjöd på information i form av förtal som inte ger några vibbar åt det välsignade hållet, snarare tvärtom. Det var då en avslöjande helg.

Det vi har bevittnat är nämligen en gläntad garderobsdörr. Det är inte två isolerade vuxna gossars flams och trams som går för långt, det är en offentlig manifestation av en värdegrund som existerar och har vuxit länge i högsta välmåga. Utan en stödjande och uppmuntrande miljö hade den naturligtvis inte kunnat överleva. Det är därför det är märkbart tyst från signifikativa håll, och det är därför de två herrarna ifråga tror att det räcker med en ursäkt.

Men det gör det inte. Vi behöver helt enkelt spränga hela garderoben och hantera demokratin och opinionsbildningen i öppna landskap. Den maktfullkomliga machomarängen som har innefattat det heliga maktbrödraskapet har i allas åsyn landat i öppet hav med ett gigantiskt magplask och det kan inte ursäktas. Det står ju klart och tydligt för alla: Vi har närt, inte en kommunist som Karl-Bertil Jonsson, utan en gigantisk gökunge med massvis med makthunger vid vår barm. Vi har i vår genusblinda välmening låtit kvinnoföraktet bli en naturlig del av jargongen i maktklustren. Nu både ser och hör vi det.

Kanske kan det i sig leda till att något viktigt händer. Kanske kan vi inte längre blunda för verkligheten. Kanske kan vi sätta stopp för sexuella kränkningar riktade från män till kvinnor? Kanske har vi fått en gyllene chans att agera FÖR rättvisa och MOT oschyssta metoder, skitprat, sladder och andra härskartekniker? Kanske kan vi nu ÄNTLIGEN fatta att det är förtalet och nedvärderingen som är fel och inte den person det hela handlar om?

Låt oss då göra det. Vi kan börja direkt och rensa i vår egen omgivning. Vi behöver sannolikt inte gå så långt för att hitta arbetsuppgifter att utföra. Det kanske kan bli en välsignad värld till slut, även för kvinnor.
(Insändare i dagens Östran)

måndag, maj 20, 2013

Det föll en grå liten fågel...

Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo
Den slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro

Den trodde den dog den gången
det undrar man inte på
för hur kan en fågel leva,
som slagit sig så.

Den låg med ögonen slutna
som död på den hårda mark
då kände den hur den lyftes
av någon stark.

Nu ligger den still i greppet,
ett grepp som lyfter och bär,
och var gång som skräcken kommer
är handen där.

Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den då.
Den är ett människohjärta,
den lilla grå.

( Eva Norberg-Hagberg)

Den här sången dyker upp då och då i mitt sinne. Idag är en sådan dag. Våren tar stormsteg varje dygn och glädjer de flesta men mitt hjärta har slagit sig ganska ordentligt. Det är skönt att känna att man sitter fast i ett tryggt grepp som lyfter och bär en igenom.

lördag, maj 18, 2013

Apropå behovet av bildning

Efter en härlig fikastund på Kläckeberga lantcafé så körde vi på vägen hem förbi ett av den här dagens mer omtalade kalmarföretag. På gården där stod en trailer eller något som såg ut som en barack/paviljong och visade upp texten "Metroakademin". Det får mig oooooosökt att tänka på behovet av bildning.

För det finns, och det är stort. Det handlar om värderingsövningar och rannsakande av de egna förgivettagandena, socialisering och vad vi dagligt tal kallar "hyfs". Ni vet, sånt där som gör det ganska omöjligt att kränka folk pga åsikter, utseende eller kön. Sånt som hjälper oss att leva i någorlunda harmoni med oss själva och med andra. Sånt som bygger upp ett samhälle istället för att riva ner. Sånt som sprider kärlek istället för hat, och sånt som kan mota bort mänskliga avarter som egoism, sexism och självhävdelse innan det växer sig övermäktigt.

Sån bildning behövs. Med hjälp av sådan kanske till och med de allra mest inbitna sexister och översittartyper kan vinna tillbaka en viss respekt. Kanske. Men det är nog inte hos "Metroakademin" som de främsta kurserna med det innehållet ges.

fredag, maj 17, 2013

Feminismen måste stärkas!

På lördagen den 25 maj med start kl 0930 anordnar Vänsterpartidistrikten i Kronoberg och Kalmar i samarbete en kurs i internfeminism i Emmaboda Folkets Hus. Vi vässar vårt internfeministiska arbete med föreläsningar, diskussioner och värderingsövningar. Dessutom är det ett gyllene tillfälle för oss att lära känna varandra över länsgränserna. Kursen riktar sig till alla tjejer och kvinnor i vårt parti och i Ung Vänster. Medverkar gör bland andra Ida Gabrielsson som tidigare varit ordförande i Ung Vänster och Eva-Britt Svensson som har jobbat med bland annat feminism som EU-parlamentariker.

Vi har några få platser över. Är DU också intresserad av att lära dig mer om hur vi kan avskaffa patriarkatet? Vill du få redskap som lär dig identifiera orättvisor och kränkningar? Vill du också lära dig stå emot när de antifeministiska strategierna känns både övermäktiga och alldeles för genomtänkta? Vill du skaffa dig de strategier som behövs för att du varje gång ska förstå och acceptera att det INTE är DIG det är fel på när du utsätts för nedlåtande beteende för att du är kvinna? Är du, liksom många andra, trött på hur världen ser ut och vill du göra något åt det?

Då är detta nåt för dig! Hör av dig till mig via mail vansterpartiet.birgitta@telia.com, men gör det snabbt! Välkommen! Tillsammans är vi starka!!!

torsdag, maj 16, 2013

Ett steg...

Rättvisa finns inte. Efter den här dagen vet jag det. Vi har OERHÖRT mycket kvar att göra om vi ska nå dit.

Patriarkatet måste störtas.
Kvinnor måste få sitt hela människovärde.
Människor måste få tillgång till utvecklande kultur.
Jordens ätbara kaka måste delas på ett mer rimligt sätt.
Sladder, förtal och skitprat måste förpassas till skamvrån.
Patriarkatet måste störtas (igen).
Kvinnodominerade yrkesområden måste uppgraderas i relation till mansdominerade.
Rakryggade politiker med moral i ryggmärgen måste premieras.
Rumänien skulle åkt ur ESC.
Ryssland borde gått till semifinal i hockey-VM.
Patriarkatet måste störtas (det är ett seglivat elände som inte dör i första taget...)

Sen kanske vi har tagit ett steg. ETT.

onsdag, maj 15, 2013

Rimligt?

Kör inte full! Jag är den förste att säga det. Rattfylla är ALDRIG acceptabelt och kan inte försvaras. Det är ansvarslöst och oerhört farligt, och det försätter oskyldiga i dödsfara. Kör aldrig full!

Men just idag blir det svenska rättssystemet rätt absurt. 14 av 17 Hells Angels-anknutna män som var med och slog ner en familjefest på Svineri MC i Smedby utanför Kalmar i början av maj förra året frikänns av hovrätten och har rätt till skadestånd pga tingsrättens fällande dom. Tre män som har våldtagit en kvinna med en vinflaska så att hon blev skadad både psykiskt och fysiskt går fria.

Rattfylleristen som körde i diket före påfarten till Ölandsbron fick dock två månader i finkan. Det är sannolikt helt rimligt. Men det andra är det ta mig sjutton INTE :(

Jag gör det inte...

Idag har jag blivit intervjuad om kvinnors villkor i politiken. Det var en mycket klok student som var intresserad av hur det går till i maktens korridorer, hur man får förtroendeuppdrag och hur demokratins spelregler fungerar. Det var ett mycket intressant samtal, och tyvärr så blev nog alldeles för många av hennes teoretiska farhågor bekräftade. Jag har lång erfarenhet av politiskt arbete, och jag har en stor ryggsäck att ösa ur. Den är inte bara fylld med ljuvligheter, åtminstone inte på det här området.

Jag slogs av hur illa det är ställt. Jag förstod att min bild inte var unik. Flera kvinnor har delat med sig av exakt samma typ av upplevelser, och det är ju så illa att man faktiskt skäms över att vi idag år 2013 har så mycket av patriarkala och diskriminerande värderingar som präglar något av det allra finaste vi har, nämligen demokratin. Män lyssnar på män, män roffar åt sig positioner och makt och män diskriminerar kvinnor å det grövsta. Att det sedan finns kvinnor som diskriminerar kvinnor också är bara ytterligare ett tecken på att patriarkatet regerar. Det är ju nämligen enbart genom att ta över de manliga beteendena som kvinnor kan nå de höga positionerna, och då har vi ju inte nått nånstans alls om vi ser det ur jämställdhetsperspektiv. Kvinnor som är som män, och som dessutom inte fattar det, har en förmåga att blunda väldigt hårt för den uppenbara sanningen: De ser inte att de själva är ett offer för systemet.

Hur ska vi råda bot på det här? Eller ska vi det? Vi kanske ska "vänta och se"? Vi kanske ska nöja oss med att ta ett litet steg i taget och hoppas på att samhället åtminstone inte utvecklas åt FEL håll? Vi kanske ska acceptera att kvinnor är kuttersmycken och alibin, men att makten stannar hos männen? Vi kanske också måste förstå att det inte GÅR som kvinna att vara blond, ha former och se bra ut och SAMTIDIGT ha en hjärna som fungerar bättre än en halvdålig gubbes? Eller ska vi, som någon har uttryckt, slänga ut alla män och se till att enbart kvinnor tar makten?

Nej, jag tror inte det sistnämnda håller. Även kvinnor bär nämligen på patriarkala mossiga värderingar, och bara själva tanken på att rensa ut gubbarna tyder på en förenklad bild av världen och mänskligheten. Men, jag tänker ALDRIG acceptera hur världen ser ut. Jag tänker inte "gilla läget". Jag tror på utveckling och förändring, men jag tror att det är ett gigantiskt bildningsprojekt som krävs. En synvända måste drabba majoriteten av människorna, en synvända som öppnar ögonen för det uppenbara: Kvinnor missgynnas systematiskt, och det är inte värdigt ett utvecklat samhälle. Men tro inte att patriarkatet ger sig utan strid.

Vi har en svår kamp framför oss, men den GÅR att vinna. På samma sätt som den storskaliga och fullt legala slavhandeln kunde upphöra på den nordamerikanska kontinenten, även om en hel del unkna värderingar från den tiden ännu lever kvar, så är det fult möjligt att få oss människor att förstå att det inte är rimligt att kvinnor har mindre värde än män. Det krävs inte så mycket intelligens för att fatta för flertalet. Det krävs dock en himla massa vilja hos den som aktivt vill förändra normsystemet, och den viljan finns än så länge hos alltför få. Inte ens uttalade feminister lever ju som de lär. Det har jag, och fler med mig, erfarit. Det är inte bara trist, det är skamligt.

Nej, upp till kamp! Vi får inte ge oss, även om vi måste tillåta oss att välja arenor att verka på. Att ständigt bli nedmald i grottekvarnen, att bli intalad att man inte ska använda hjärnan eller att acceptera rena övergrepp för att "det är enklast" (men för vem?) kan bryta ner vem som helst. Vi har massor att göra, men för att orka göra det måste man vara i en miljö som är stödjande istället för nedbrytande. Det gäller att välja rätt för att orka nå resultat.

Men vi får inte vänta! Hur många tjejer till ska av tre män, med lagens stöd, bli penetrerade med en vinbutelj? Hur många kvinnor ska kidnappas och hållas fångna i tiotals år och utnyttjas som slavar? Hur många kvinnor ska bli ihjälslagna av sina partners? Hur många tjejer ska säga "det får man ta" när skolsköterskan undrar över blåtiran som pojkvännen i sin något missriktade kärlek har orsakat? Hur många flickebarn ska få sina utvecklingsmöjligheter beskärda eftersom det inte passar att flickor leker med bygg-lego? HUR STÅR VI UT????

Jag gör det inte.

måndag, maj 13, 2013

Medvind!

Idag har varit en ovanlig dag. Först hade jag medvind in till jobbet. Det har inte hänt på den här sidan nyåret. Jag formligen flög fram. Det var en härlig start på arbetsveckan :-) Sedan hade jag faktiskt mycket stark medvind hem också, otroligt nog. Någon däruppe vill mig väl!

Men däremellan var det inte lika mycket medvind, och jag ska väl knappast säga att det känns som medvind i livet att sköta om en mastodonttvätt inklusive mangling av lakan heller. Det är precis det jag sysselsätter mig med just nu. Å andra sidan, när det är klart så känns det gott. Det är ju oftast så med mindre roliga saker, det är skönt när de är över.

Tyvärr blev jag idag mycket besviken också. Besviken och ledsen. Det gör ont när man märker att människor vill en illa. Det går ganska bra att sätta på sig en mask av oberörbarhet, att bemöta onödig information med kyla och is samt att känna att man kan gå rakryggad ut ur ett sammanhang där man inte längre hör hemma eller ens VILL höra hemma. Det GÅR, men det gör förbaskat ont, och det gröper stora fula hål i självkänslan. Samtidigt kan man ju konstatera att det är orimligt att ställa krav på människor som helt enkelt inte begriper. Det är det ena. Det andra är att glappande med käften utan att det ens efterfrågas är ju inte bara korkat, det är rätt elakt också, och sådant har jag så oerhört svårt att fördra.

Men som sagt, snart är även det över, precis som tiden i tvättstugan och det lär gå snabbare än jag trodde. Vi får väl se det som slutet på en välbehövlig tvagningsprocess. Strykningen är det allra tråkigaste, men skrynklor och veck rätas ut , färgerna framträder och tyget blir lent och mjukt, och när den är klar är man fit for fight igen för att med rena fräscha kläder ta sig an framtiden! Och vem vet hur den ser ut?

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er Himmelske Fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall Han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er Himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först Hans Rike och Hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.
Matt.6:24-33

lördag, maj 11, 2013

Öppna dörren till livet!

Ja, det har varit en tung tid nu ett tag. Många frågor om meningen med både det ena och det andra har susat i skallen, och svaren har antingen lyst med sin frånvaro, varit alltför smärtsamma att ta in eller helt enkelt så har jag inte accepterat dem. Nu har jag fattat ett beslut, och det känns rätt men samtidigt osäkert. Nu kom nämligen vinden, och jag drogs med. Jag lyfte vingarna som örnen där jag stod på ett ben och inte visste åt vilket håll jag skulle gå, och kastade mig ut. Jag hoppas att jag inte faller för hårt. Egentligen så hoppas jag att jag inte faller alls.

För jag vet att jag har mycket kvar att ge. Jag vet också att jag behöver en omgivning som vill nåt, som har ambitioner och tro på framtiden och som vill vandra åt samma håll som jag. Det är då det blir mödan värt att kämpa, när man inte behöver göra det ensam hela tiden. När man tillsammans kan stödja, tro på och uppmuntra varandra så föds idéer och kreativa framgångsstrategier. När syftet med verksamheten är något ett helt annat, så får man också ett annat resultat. Är meningen med allt att sitta still i en båt, så sitter man still i en båt. Punkt. Plask. Har man tur så driver vinden och strömmen båten åt nåt slumpmässigt håll. Har man otur så händer inte ens det. Jag, å min sida, vill ro och paddla. Jag hissar gärna segel och seglar gärna också. Dessutom kan jag tänka mig att köpa en motor, bara det gör att båten förflyttar sig nånstans och jag slipper lägga tiden på att sitta still och klaga över att solen bränner, att regnet är obehagligt eller att maten tar slut.

Framtiden är osäker, men den tillhör numera i varje fall mig och ingen annan. Jag hoppas kunna brinna och göra nytta i framtiden också. I själva verket har det ALLTID varit orsaken till att jag har bytt jobb varje gång jag har gjort det, alltså övertygelsen om att jag kan göra mer nytta någon annanstans än där jag nu befinner mig. Man ska inte fastna i uppdrag och positioner och växa fast i kontorsstolen, vid sammanträdesbordet eller i skrivbordet. Man ska vidare. Det är därför vi som människor är här, för att utvecklas och göra skillnad för varandra. Så enkelt är det, och så svårt att det är alltför få som vågar pröva vingarna när den rätta vinden kommer. Vi kan till viss del tacka den nedmonterade välfärden för att rädslan och osäkerheten inför framtiden blir alltför stor för alltför många. Tänk så många kreativa idéer vi har förmenat det här samhället genom att stänga dörrarna till livet istället för att öppna dem!

Jag har i varje fall öppnat EN dörr till livet. Jag hoppas, och tror, att den leder till en ljusnande framtid :-)

Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen.
(Ylva Eggehorn)

fredag, maj 10, 2013

Livet är gott...

NEJ - Ishockey-VM går inte min väg.
NEJ - Min favoritspelare gjorde mig inte så glad idag
NEJ - Världens vackraste nationalhymn spelades inte på Hartwall Arena efter kvällens match
Men
JA - Det har i övrigt varit en jätteskön dag med både jobb och rekreation. Den avslutades med god och härligt trivsam grillning på gården :)

Livet är rätt skönt ändå..... Hoppas nu bara att allt reder sig till det bästa även i framtiden. "Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett men idag hjälper Herren" och "Gör er inga bekymmer. Er fader i himlen vet vad ni behöver" ljuder i mitt inre. Hjälp min otro!

torsdag, maj 09, 2013

Fredriksskanspremiär!

Premiären avklarad! Det blev sandalpremiär, promenad in till stan och premiär på Fredriksskans för min del i årets elitfyra. Ett kämpande Kalmar AIK se länk här kvitterade serieledande Gransholms 1-0- ledning i andra halvlek och hade sedan åtskilliga chanser att ta årets första trepoängare, men ett poäng är ALLTID bättre än inget. Bra jobbat!

Men LITE kallt var det att gå barbent och med bara linne och ofodrad kavaj. Hoppas nu att kvällens hockey kan värma upp händer och fötter. Efter kallduschen (Ryssland förlorade mot Frankrike i eftermiddags) kan det sannerligen behövas såväl fysiskt som psykologiskt. Heja Tre Kronor mot Kanada!

Och sedan tror jag att jag sover så gott, så gott :)

onsdag, maj 08, 2013

Ny luft!

Frisk luft är ju jättebra
Något alla borde ha
Luftombyte skadar sällan
Utan kan man gå i fällan

Tro att allt är som det är
Glömma vad som livet bär:
Viljan att förändra världen
kan man tappa bort på färden

In med luft i varje däck
Lyft nu på din stora häck
Trampa fram mot nya mål
på en hoj av rostfritt stål!

Viljan som blir frisk och ny
ser en nyfödd morgon gry
Flyger över sten och grus
mot en framtid full av ljus

Nytt att andas, nytt att se
Jag vill gärna vara me
Tända en och annan lampa
inte bara gå och stampa

Världen väntar på vårt svar
Har vi några krafter kvar?
Än finns stigar kvar att vandra
inte ensam, MED varandra!




Valfrihet inom kommunens ram!

Om Kalmar kommun ska kunna höja kvaliteten inom äldreomsorgen krävs det att vi satsar på mångfald och varierade boendeformer. Det är något vi har varit överens om i majoriteten tidigare, men nu går utvecklingen tyvärr åt andra hållet. Det är svårt att hålla budget om vi har små boenden, och därför byggs större enheter. Det är i och för sig positivt och nödvändigt med fler platser, men det är inte rimligt på längre sikt att mindre boenden läggs ner. Det senaste exemplet rör vård- och omsorgsboendet Riddaren i Funkabo. Jag var ensam i omsorgsnämnden om att rösta emot nedläggningen, och jag noterar att beslutet som togs av nämnden väcker både frågor och oro hos boende och anhöriga, senast här i en insändare undertecknad Inga-Lill Lindström-Karlsson. Jag beklagar det. 

Valfrihet blir allt viktigare både för äldre och för oss andra som ännu inte har nått den ålder då vi behöver extra stöd för att klara vår vardag. Valfrihet är INTE detsamma som privatisering. Valfrihet i det här fallet betyder att man ska kunna välja mellan olika alternativ, och en kommun som säger sig vilja ge sina medborgare god kvalitet i kommunal välfärdsverksamhet måste kunna erbjuda en mångfald av boendeformer. Alla äldre tycker inte likadant, precis som vi andra är olika och har olika behov och krav.

Jag kommer att fortsätta att jobba för valfriheten inom kommunens äldreomsorg. Det kan betyda att budgeten på kort sikt ser alltför stram ut, men på längre sikt är det en nödvändighet om vi ska kunna bedriva äldreomsorg värd namnet som uppskattas av våra äldre. Visst har vi ett bekymmersamt läge med resursbrist i många av Sveriges kommuner, men att bromsa sig ur en uppförsbacke har aldrig varit och kommer aldrig att vara framgångsrikt. Här behövs visioner och vilja, inte kapitulation.

Birgitta Axelsson Edström (V)
2:e vice ordf Omsorgsnämnden Kalmar

tisdag, maj 07, 2013

På väg hem från Skolriksdagen

Så har man då bevistat Skolriksdagen ännu en gång. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men många har det blivit. Detta var troligen den sista för min del. Det var två trevliga dagar, informationsrika och spännande. Och solen sken båda dagarna så att temperaturen steg till sommarläge, men av detta kunde man inte uppleva mycket eftersom konferensens program var fullspäckat och inte tillät några utflykter utomhus mer än några pauser med kaffekoppen i handen utanför Waterfronts entré.

Utbildningsministern Jan Björklund var en av de första att inta podiet. Det var bra, i och för sig. Då slapp man hans förenklade och fördummande analyser resten av tiden. För två år sedan, då vi var i Älvsjö, kunde jag konstatera att större delen av riksdagens programpunkter gick i linje med Vänsterpartiets politik förutom Björklunds inslag då förstås. I år var det ännu tydligare. På punkt efter punkt kunde Bjöklund se sig emotsagd, men nu inträffade ju inte det eftersom han lämnade byggnaden direkt efter sitt eget inslag. Vi som var kvar kan dock tala om hur det förhåller sig. Jan Björklund är rentav kunskapsfientlig, och det måste väl ändå vara ett bottennapp för just en utbildningsminister? Han driver skolpolitik MOT bättre vetande, och verkar dessutom vara stolt över det. Det är faktiskt ganska pinsamt.

Skillnader mellan skolor sänker kvaliteten. Det fria skolvalet förstärker segregationen. Skolan är en samhällelig angelägenhet, inte en privat vinstmaskin. Vi kan rada upp exempel på exempel där Björklunds enklalösningsfokuserade och populistiska hemsnickeri till utbildningspolitik har fullständigt FEL. Det är inte ens svårt, och har inte varit svårt någon gång.

Ändå är det han som är utbildningsminister. Vi har ett bildningsuppdrag framför oss, om vi nu vill ge våra barn och ungdomar rätt till utbildning och utveckling. Vi måste se till att göra vårt alternativ begripligt och inte bara säga NEJ till tokerierna. Det kan väl inte vara så svårt, om vi bara kan se till att hantera ledarskapet förnuftigt och låta alla kloka medlemmar och förtroendevalda som vill engagera sig också göra det?

söndag, maj 05, 2013

Dagen efter Vårskriket

Igår genomfördes Vårskriket på Kalmar Slott. Det blev en magisk kväll som slutade i dur trots alla frågetecken inför avslutningen. Det är i sanning en utmaning att samla så många körsångare och försöka skapa något tillsammans utan att det finns gemensam övningstid att tillgå. Vi i Vox Communis sjöng på egen hand vid tre tillfällen, precis i inledningen av kvällen på den otroligt blåsiga Inre borggården, sedan en kvart i Gröna salen och 40 minuter i Gyllene salen medan publiken tog sig en körpromenad i och utanför slottet. Sedan avslutades det hela med en gemensam konsert på borggården, som vid det laget hade blivit betydligt mer trivsam både för publik och sångare eftersom den värsta vinden hade mojnat, där våren hälsades välkommen med musik, eldkonster och körsång. SEN var man trött, det kan jag lova. Fyra timmars evenemang plus två timmars förberedelsetid tar ut sin rätt när man börjar bli till åren.... Men jag trodde nog att jag skulle ha MER träningsvärk i armarna idag än jag faktiskt har ;)



Ett stort TACK till Therese Börjesson som har hållit i alla trådarna,  skött logistiken och försett oss med information. Tack till Mimmi och övrig personal på Kalmar slott, till alla som hjälpte till med det praktiska och med fikat, till Thomas och Anna som planerade och ledde avslutningskonserten och till alla deltagande körer och publiken som förgyllde kvällen! Sist, men absolut inte minst, TACK till min goa kör Vox Communis med kompgänget Christer och Åke som ställer upp och framför sång och musik av hjärtans lust så ofta! Ni inspirerar verkligen och är förebilder för så många. "Musik ska byggas utav glädje" sjöng vi tillsammans igår, och det är vad vi gör, hela tiden, och det roliga är att glädjen bara blir större och större ju mer musik vi skapar!


Och än en gång, har DU inte prövat att sjunga i kör än, GÖR DET! Det är något magiskt med att sjung tillsammans. Gå inte miste om den upplevelsen. Ska man bli beroende av nåt här i livet så rekommenderar jag körsång. Det har INGA biverkningar utöver att man blir glad och pigg :)

fredag, maj 03, 2013

Kulturen: Vingar som bär!

(Debattartikel publicerad i Barometern idag 3 maj, skriven 17 april)

Birgitta Axelsson Edström, lekmannakörledare, Kalmar

torsdag, maj 02, 2013

Naturens baksidor

Jag gillar naturen, inte så att jag ofta vistas i skog och mark och kollar in blommor och fåglar och så, men det finns mycket att förundras över när man tar sig tid att kolla lite. Egentligen är det rätt fantastiskt att naturen väcks till liv varje vår, att blommorna kommer åter och bär och frukter växer. Människans härjningar i naturen förstör både klimat och förutsättningarna för liv och växtlighet, men ännu har vi inte lyckats förstöra allting utan vi slipper en "tyst vår" i år också. Naturen är ganska tålig, men vi bör ju tänka till över hur vi förvaltar den. Det skulle inte skada.

När man nu cyklar in till stan på cykelvägen genom Djurängsbackarna så kvittrar det i en underbar symfoni över de vidsträckta vitsippskolonierna. Man blir ganska andlös. Det är skört, och det är vackert. Även en vinterfantast som jag kan se det sköna. Men, allt i naturen är inte vackert.

Jag har alltid varit arg på gökens natur. Hur i hela fridens namn kan det vara meningen att man ska lägga sina ägg hos andra och låta dem uppfostra ens egna ungar? Hur kan det vara meningen att de här stora glupska ungarna ska sparka ut småfågelungarna ur boet och ta all näring själv? Visst är det ganska horribelt? Hur tänkte du Gud när du skapade göken??? Kolla bilden HÄR. Göken söker upp bon för småfåglar (mesar och sångare etc) och lägger sina ägg hos dem. Sedan tar gökungen all plats. Tvi vale.

Som sagt, naturen är fantastisk, men det finns baksidor. Gökungarna är en av dem.


onsdag, maj 01, 2013

Våren är här....

Igår var det Valborgsmässoafton. Själv firade jag den på Värsnäs tillsammans med Friluftsfrämjandet, naturnörden Pav Johnsson som vårtalade och mina härliga körkompisar i Vox Communis.


"Längtan till landet" och andra vårsånger klingade nere vid strandkanten där väldigt många människor hade samlats för att hälsa våren välkommen och se det flytande bålet tändas. Visst var det kallt, men gemenskapen värmer!


Nu sjöng vi i ärlighetens namn inte bara vårsånger. Vi pressade in "Joshua fit the battle of Jericho" också, mest för att påminna om att vi kan faktiskt påverka saker och ting själva också, inte bara se på när naturen förändrar sig. Hur mycket tid lägger vi inte på att oja oss över att vädret inte är fint nog eller att våren är för sen? Istället kan vi se till att göra vintern varm och trevlig på mänskligt vis, genom att exempelvis behandla varandra med värme och visa varandra kärlek. Varför lägga energi på fel saker när vi kan välja att göra något gott? Se på Josua. Han handlade envist, utan våld men enligt instruktionerna, och till slut rämnade Jerikos murar. Han nådde målet.

Och nu HAR våren kommit. Idag är det första maj. Solen skiner från en klarblå himmel och grillarna plockas fram på gårdarna. Det har varit en annorlunda första maj för min del, inte helt oangenäm, men av ett nytt slag. Jag lär få anledning att vänja mig vid sådana framöver, och det är ingen fara, det klarar jag. "Visst gör det ont när knoppar brister " men jag föredrar ändå att ha öppna ögon och klar blick framför att gå sovande och skumögd hela livet. 

Ha en trevlig maj allihop där ute!