Skolan i Oxhagen ska enligt många partiers vilja, dvs alla nämndspartiernas utom vår, läggas ner och bjudas ut till en fristående intressent. Det är fel. Det är så himla urbota dumt.
Jag är besviken. Jag är besviken på att man inte avser att ge skolan en chans. Jag är besviken på att man inte värderar elever, personal och föräldrar i området. Jag är besviken på att man inte lyssnar på folk som jobbar och lever i ett område som i så många stycken behöver lyftas.
Men min besvikelse är ju inget mot den besvikelse som folket i Oxhagen känner. Är det konstigt om de tappar tron på makten när den beter sig så här?
Som sagt, besvikelse är ordet för dagen. Och ändå är det bara förnamnet. Kortsiktig kvartalskapitalism tar över och så kallar man det "en sista chans att rädda skolan". Sanningen är att man lämnar WO till en viktig match redan innan man ens har låtit laget träna. Samtidigt skjuter man sig själv i foten. Det kommer att svida till med tiden, tro mig. Det kan inte vara lätt att då sitta fast med skägget i brevlådan och dessutom ha en sönderskjuten fot. Den som placerar sig i den situationen bör tänka till före, inte efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar