Ibland blir de partipolitiska ambitionerna att trycka till politiska motståndare större än viljan att skaffa sig en korrekt bild av hur saker egentligen förhåller sig. Detta drabbade Kristdemokraterna i Kalmar kommun i insändaren i Östran den 16 september. De påstår nämligen att Vänsterpartiet ställer upp i kyrkovalet och att Vänsterpartiet i artiklar har uppmanat folk att rösta på just Vänsterpartiet den 20 september. Det är fel.
Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp som består av engagerade medlemmar i Svenska Kyrkan. Vi delar arbetarrörelsens traditionella värderingar om rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Visst, en del av oss är medlemmar i Vänsterpartiet. Vi deltar som självständig nomineringsgrupp i kyrkovalet på stiftsfullmäktigenivå samt till kyrkomötet i Växjö stift samt på en del håll även till lokala kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Kristdemokrater runt om i landet engagerar sig tydligen inte på det sättet, och det står dem naturligtvis fritt. Det väljer man ju själv.
Mer problematiskt är att KD hävdar att politiker ska lämna kyrkan i fred. För mig som aktiv kristen är detta en ståndpunkt som är fullständigt orimlig. Jag kan inte förstå varför människor som är aktiva inom politiken och som är partimedlemmar skulle vara mindre välkomna än andra att delta i kyrkans arbete. Är politiker andra klassens medlemmar i Svenska Kyrkan? Finns det en motsättning mellan samhälleligt engagemang och kyrkligt engagemang?
Så är det inte i min värld. Vi är alla lika mycket värda, och alla ska vara välkomna att delta i Svenska Kyrkans verksamhet. Över åsiktsgränser och ursprungsgränser kan vi tillsammans fira både gudstjänst, dela nattvard och utöva våra demokratiska rättigheter i kyrkoråd och fullmäktigeförsamlingar. Då fungerar kyrkan som en öppen folkkyrka, och med engagerade medlemmar kan den också bli ett rättvisans tecken i en värld som till stora delar blir alltmer orättvis. Det vill Vänstern i Svenska Kyrkan bidra till och det är därför vi ställer upp i valet. KD i Kalmar kallar det klåfingrighet. Jag kallar det istället vilja, engagemang och omsorg om Svenska Kyrkans framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar