Kalmar län ska vara ett hälsolän och alltså ska hälsosträvandena gälla alla. Vi diskuterade den frågan idag när kommunens folkhälsostyrgrupp hade sammanträde.
Just nu drar jag mig till minnes ett tillfälle då jag gick på Stagneliusskolan i början av 80-talet. En dag skulle det vara hörselprov i klassen. Det gick till så att man fick sätta sig längst fram med hörlurar på och så satt audionomen (antar jag) och noterade när man hörde signalerna. Detta upprepades med varje elev i klassen medan resten tittade på. Jag vägrade. Jag hade redan nedsatt hörsel då och tänkte inte sätta mig i en stol och låta alla andra få veta hur illa ställt det var. Efter en stunds tjafs förstod vederbörande att jag inte tänkte utsätta mig för det här utan lät mig vara. Den dagen var redan förstörd vid det laget, kanske resten av veckan också. Jag kan fortfarande känna känslan av förnedring att offentligt tala om för hela klassen att jag redan gick på regelbundna kontroller på hörcentralen, vilket de förmodligen redan anade, men ändå. Jag var tonåring och i den åldern var det viktigt att vara som alla andra. Kanske är det fler än jag som känner igen just sådana krav från ungdomstiden. Numera, i mogen ålder, har man fått ett annat perspektiv på sig själv. För min del får folk acceptera mig som jag är, annars får de skita i det. Det är inte mitt problem, det är ju deras. Jag kan inte trolla bort en funktionsnedsättning som jag är född med, men jag försöker hantera den och göra så gott jag kan för att kompensera det jag saknar. Det behöver jag inte skylta med utan jag gör det ändå. Ibland funkar det riktigt bra, ibland inte så bra men jag försöker.
Men som sagt, jag kände mig kränkt. Man har tack och lov slutat med såna offentliga kontroller inom skolan, men det händer kanske på andra håll. Tänk om någon skulle få för sig att, i folkhälsans tecken, kolla vikten på förtroendevalda eller anställda. Är det någon som fattar vad det skulle vara? Det är INTE folkhälsa. Det är förnedring och kränkning så att det lyser lång väg. Hade jag tvingats på en våg i ett sammanhang som jag inte själv hade valt så hade jag skrikit rakt ut. Jag har inte vägt mig på 20 år och det är en privatsak som jag har rätt att bestämma över själv och som jag inte behöver tala om för någon om jag inte vill. Varför ska jag överhuvudtaget behöva tala om ATT jag inte väger mig eller VARFÖR?
Att tvinga någon att göra nåt, av vilket skäl som helst, kan aldrig vara "på skoj" och "en kul grej". Det är INTE kul. Skulle någon vilja bli tvingad att sjunga offentligt en och en som "en kul grej" när det är det värsta man kan tänka sig? Jag tycker att det är kul att sjunga så jag gör det gärna och jag mår bra av det, men jag skulle aldrig drömma om att tvinga andra att göra det när de inte vill, inte ens "på skoj". De ska inte ens behöva motivera varför de inte vill. Det är ju en privatsak.
Man har ingen aning om vilka problem folk har. Vi har redan alldeles för många som lider av komplex för än det ena och än det andra. Såna saker ska inte bagatelliseras. Lidandet bär var och en med sig, öppet eller dolt.
Folkhälsa handlar om välbefinnande i ett brett perspektiv. Integritet, respekt, hänsyn och vanligt sunt förnuft är bärande delar i hur man behandlar sina medmänniskor på ett korrekt och hälsobefrämjande sätt. Att göra nåt som man känner sig tvingad till skulle leda till raka motsatsen.
Så vi får väl hoppas att det inte ens händer, eller hur? Man har väl lärt sig nåt på de senaste 25 åren. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar